Tack till alla modiga som delar med sig av sina "vardagliga" problem kring A. Problem som de flesta av oss brottas med.

Jag har ramlat in på denna sida flera gånger men blev först idag medlem. Och vill börja med en positiv klang! Jag är så glad att det är fler än jag som kämpar på i vardagen.. med precis tillräcklig insikt om att man bör sluta / trappa ner och ändå är det något som lurar i bakhuvudet.

Jag blev berusad första gången för snart fyra år sedan och sedan dess är jag fast. Jag kan inte erinra mig en enda vecka då jag har varit nykter. Jag kommer från en familj med beroendeproblematik och därför höll jag mig borta i så många år... Men jag inser att jag inte kan vara en måttlighetsdrickare, utan jag måste sluta helt. Trots att A endast varit en del av mitt liv så kort tid så ser en framtid utan A väldigt mörk ut. Jag förstår att det låter löjligt men vad sjutton skulle man göra utan det?

Allt härstammar från en underliggande ångest som efter en klunk (eller flaska) försvinner.. Jag verkar vara den mest sociala person som du har träffat och alla vill ha mig som bästa kompis (positiv, stöttande och redig). Men inom mig är något trasigt och jag kan tyvärr inte tillgodose andras behov. På ett sätt trivdes jag bättre som den märkliga introverten, utan större krav från omvärlden.

Ingen i min känner till mitt problem och jag vill försöka hitta tillbaka till den person jag var innan.. Inte världens mest intressanta, men med en integritet som jag kunde vara stolt över.

Idag är första gången under dessa fyra år som jag inte går till kontoret. Ist har jag just avslutat en flaska Sangria och påbörjat flaska nr 2. Försöker göra det mesta av min ensamma tid, för snart kommer man och barn hem och tankarna kan inte längre springa fria. Man är fångad i sin egen vardag.

Vad hände dig för fyra år sedan när du blev berusad för första gången?
Och vad fick dig att fortsätta dricka?
Det låter så ovanligt att komma in i ett beroende så sent i livet och på relativt kort tid?!
Du säger att ingen vet men din familj har väl märkt något?
Berätta gärna mer om hur dina tankar går..
Kram så länge???

Jag har varit noggrann med att hålla mig borta från A pga min stora rädsla att bli beroende. Eftersom min man inte dricker och jag inte är socialt lagd så har A aldrig varit ett problem tidigare. Ett glas champagne på nyår har varit min årliga gräns.

För fyra år sedan var jag på resa med jobbet. Grupptrycket tog sig uttryck i att få mig att dricka. Förutom en rastlös natt där jag var övertygad om att jag skulle dö så fick det mig att känna mig fri. Och vuxen.

Det gav mig också mer ork. Jag gjorde en push för befordran och med vinets hjälp orkade jag jobba sent på kvällarna, la in mycket tid och energi för att prestera.

Befordran kom och då satt vanan inne.. Hemmet var skinande rent, jobbet ökade farten, och jag var det sociala geniet som jag aldrig hade lyckats vara utan A.

Maken kan märka min personlighetsförändring men jag skulle ju aldrig erkänna vad den beror på.

Jag har satt 1/6 som stoppdatum.
Jag är så fruktansvärt trött på att känna mig ovärdig, lögnaktig och ångestfylld.

Jag inser att jag kommer regrediera men ett fullt stopp är det som krävs för att jag ska återgå till att vara mig själv igen. Alla mina svagheter kommer att synas men jag kommer kunna leva utan skam.

med ett liv utan alkohol! Är också ny här och har bestämt mig för att ta tag i mitt drickande. Dricker både för ofta och för mycket åt gången. Svårt, men skönt, att skriva här och faktiskt våga erkänna att man har problem!

Det kändes otroligt frigörande att skriva här faktiskt.

Det blev inte en andra flaska Sangria, jag hällde ut den. Varför vänta till på fredag med att sluta?

Börjar nyktra till efter förmiddagen och ångesten smyger sig tillbaka. Men det lär bli lättare att sova i natt.

Tofslan

Vad skönt att du har insett att du vill sluta med alkoholen, jag hade nog också kunnat vara du om jag inte hade börjat med alkohol tidigt i livet. Har också missbruk i familjen och lovade mig själv att aldrig dricka alkohol, men det bröt jag när jag fyllde 18. Jag är introvert, men jag har också social fobi, vilket är värre. Tror du att kan känna igen dig i det? Jag dricker för att vara social, för att ta bort ångesten i stunden och alla tankar som hör till.

Att du har levt många år utan alkohol är en stark bedrift och dessutom jättebra nu när du vill tillbaka till det. Du vet vem du är, och hur du egentligen är. Följer dig gärna här då jag tror vi har en del gemensamt.

Och starkt att hälla ut sangrian när du redan har påbörjat. Jättebra jobbat!

Jag håller verkligen alla tummar för att du ska lyckas hålla ???
Du är så medveten och har självinsikt så du fixar detta!
Du får programmera tillbaka hjärnan att fatta hur mycket bättre livet var utan alkohol...
Kram?

Starkt att du hällde ut!! Heja dig! jag har svårt att sluta när jag väl börjat :(. Och svårt att inte dricka om det finns nåt hemma. Men nu har det stått ett par starköl här sen i lördags, och jag har haft sug både igår och idag men låtit dem stå. Känns som en liten seger! Heja oss!

Lollo77

Jag är också ny sedan en vecka tillbaka. Man får sånt fantastiskt stöd, dels i sin egna tråd men också av att läsa andras. Instämmer med samtliga, eloge till dig att du hällde ut??⭐️ All lycka till!

Jag har absolut social ångest och har blivit mer medveten om hur mycket den har påverkat mig tidigt i livet. Man har ”valt” att leva lite säreget utan större umgänge men varit nöjd med det.

Och egentligen har jag ju mycket hellre min sociala ångest än den dödsångest jag vaknar av varje natt efter att ha druckit. Men det är så lätt att glömma när man tar den första smutten och kreativiteten och modet börjar flöda.

Riktigt synd att man inte klarar av måttlighet.
Och läskigt att man redan har glömt hur man klarade av livet innan A.

Det är det flera av oss som brottas med inkl. jag själv. Verkar inte vara en helt ovanlig väg till missbruk. Hur påverkar det dig i vardagen?
Kämpa på!