Alkohol min älskarinna

Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

Profile picture for user vana

Hej fredde!
Bra att du kom hit. Här är vi ju, som du ser några stycken som vill bort från det där du skrev. Själv är jag mamma till två barn och jag har precis som du gått igenom hela den fasen du beskriver. Va ute på krogen, inte våldsam, bara glad, men blivit utslängd. Sedan när det gått ännu längre, när man upptäcker att: fan, jag beter mig nog inte som mina kompisar, jag blir ju alltid fullast. Då börjar man att planera att dricka ensam, för då behöver man ju inte skämmas och man kan dricka huuur mycket man vill. Man planerar: då är jag ledig och ensam, då köper jag si och så mycket, för då har jag så det räcker och kan öösa i mig. Gött!....Tror man.

Så vaknar man en morgon och upptäcker: vart är alla mina vänner? Varför ringer ingen längre? Oj! Mina barn vägrar träffa mig, dom vill bo hos pappa och dom skriver brev till dig att nu orkar dom inte med ditt ständiga drickande och din frånvaro av föräldraskap. Dom tycker inte att det är kul med en mamma som skrattar för högt, som vinglar, som tror hon lagat mat, men maten är helt konstig, den är bränd, du har glömt allt vad salt heter..osv.

Nog med äcklig skrämselpropaganda, men jag tror du vet vad jag pratar om. Här i forumet kan man skriva av sig och det hjälper jättemycket! Det stärker att det finns fler människor och att vi kämpar tillsammans med att ta en dag i taget. Du har ju kommit jättelångt: 11 dagar! Det är jättebra.

Välkommen in i gänget, fredde! / hälsar Sims

Profile picture for user Segaletta2010

Så himla bra att tu tagit beslutet att låta bli alkohol!! Du kommer att bespara dig själv massor av ångest och dåligt mående! Beroendet är en progressiv sjukdom, och snart nog hade dina 3-dagars fyllor övergått i 4-dagars.. osv. Ja, du förstår nog poängen :) Tills man en morgon vaknar upp och undrar vad f-n det var som hände?

Lycka till på din resa!

Kram Segaletta.

Profile picture for user vana

Välkommen hit.

Starkt & modigt av dej att ta beslutet att skippa alkoholen.
Först & främst för din egen skull men även för ditt barn.
Ingen kan sia om framtiden därför är det sunt av dej att ta en dag i taget.

Tack för att vi får vara med på din resa...
.../ Mie

Profile picture for user vana

De fina i inläggen över mig har redan sagt vad jag ville säga - så välkommen :)

/Sussie

Profile picture for user fredde-s

snälla människor!

Dag 13 idag, och tankarna går på högvarv. Det är fortfarande lätt så att säga att hålla upp, beslutet har gjort att jag verkligen tycker illa om ölen och vinet. Får se hur länge det sitter i.

Dock spinner hjälrnan som sagt. Kring allt, kring livet, i 180. Tankar på vad har jag gjort med hela mitt liv sen 18-årsåldern egentligen...

Profile picture for user vana

Hej Fredde-s

Att din hjärna går på högvarv tror jag är ett sundhetstecken. Du har stannat upp och börjat reflektera över ditt liv. Jag är i ungefär samma ålder som du och jag har ju också, som sagt "vaknat till liv nu". Kanske vi äntligen är på väg att bli vuxna? :)

Kram från Sims

Profile picture for user fredde-s

Tänk om det vore så väl! :)

Idag skall jag iväg och träna lite, det brukar alltid ha positiv effekt på tankar och hjärnsnurrandet.

Dag 14 idag. Igår hade jag min första äkta tanke kring hur kul det är att sitta på krogen...

Profile picture for user fredde-s

Jag har ju hållt upp förut, och som vanligt öppnar sig en annan värld nu. Jag har tidigare haft dag 19 som lite magisk, då är det mesta glömt och man mår bra.

Och det är ju alltid då jag fallit tillbaks också, när livet känns strålande och jag känner mig oövervinnerlig.

Dag 16 idag, fortfarande inget speciellt sug, men det är iofs första gången som jag läst varje dag här också...

Jag har loggat in på en dejtingsajt, och det är makalöst att verkligen alla skriver att de gillar mysiga kvällar med vin hemma, och lägger upp bilder på sig själv på krogen och med glas. Och intressant hur fokuserad jag är på sånt... Upptar en del av tiden verkar det som.

Snart kommer utmaningen.

Profile picture for user vana

Jag har också märkt att jag är mer fokuserad på omgivningen på foto och sånt. Jag kollade dessutom igenom mina egna foto på facebook. Hälften av dem är tagna under festliga förhållanden = alkohol. Hur har det blivit min kultur utan att jag tänkt på det?

Jag tror också att detta forum gör stor skillnad - iallafall för mig. Jag är på dag 22 idag och allt känns helt ok fortfarande. Jaag försöker att aldrig vara självsäker eftersom man läser här att även de bästa faller - och jag har inget sug direkt men jag TÄNKER mycket alkohol. Både negativt och positivt (helt sjukt).

Jag läser många av trådarna här men säger oftast inget i dem eftersom jag inte har så mkt "kött på benen". Men jag läser, lär, tar till mig tips och råd, oroar mig för folk som halkar osv. Detta forum har blivit mitt stora hjälpmedel - har inga tabletter denna gång - och jag tycker att mitt sug är mycket mindre nu när jag KAN dricka (hade antabus förra ggn) men väljer att inte göra det.

Märker också att många här är i min ålder (75:a) och det är intressant. :)
kram
Sussie

Profile picture for user fredde-s

Ja, den tanken slog mig också, hur många "vi" är mellan 30-40 år...

Tänkte att jag ska faktiskt logga in här varje kväll, så lätt att glömma annars, det eländiga. Hjärnan är finurlig som så lätt väljer att minnas endast det som är bra.

Redan nu börjar gamla misstag kännas som om dom var karaktärsdanande eller bortglömda, sakta men säkert känner jag hur det eländiga inte gör sig påminnt och jag vet vart det brukar leda.

Kött på benen... Vem har det...? Denna resa är ny för mig iallafall. Jag uppskattar dina tankar.

Profile picture for user fredde-s

Ja, den tanken slog mig också, hur många "vi" är mellan 30-40 år...

Tänkte att jag ska faktiskt logga in här varje kväll, så lätt att glömma annars, det eländiga. Hjärnan är finurlig som så lätt väljer att minnas endast det som är bra.

Redan nu börjar gamla misstag kännas som om dom var karaktärsdanande eller bortglömda, sakta men säkert känner jag hur det eländiga inte gör sig påminnt och jag vet vart det brukar leda.

Kött på benen... Vem har det...? Denna resa är ny för mig iallafall. Jag uppskattar dina tankar.

Profile picture for user vana

För mig var det förödande att se det i ett längreperspektiv "oh shit aldrig mer dricka sprit" , "bäst att dricka nu om jag ändå kommer dricka om 10år" liknande resonemang flög upp.

Sen är ju tiden inte en linje annat än i vår hjärna varav jag tycker att "en dag i taget" är en mycket god filosofi!

För mig har det fungerat aldeles utmärkt att leva precis som jag gjorde förut, inte tacka nej till något (inte låta mitt beslut ta för stor plats)
och sen två små gyllene regler

1 för inte glaset till din mun. 2 en dag i taget och ibland även en minut.

Detta har fungerat för mig, snart 4 månader i nykterhet

Är inte 30-40år är 22 men känner igen mig i det du skriver, det dem flesta skriver. känn gemenskapen!

Grattis till det goda beslut!

Profile picture for user vana

nä , jag håller helt med - så vill inte jag heller tänka. Jag har satt mig för att ta en dag i taget. 3 månader sade jag från början. Bryta en ovana, bryta ett riskbeteende. Jag kan inte lova ett enda dugg hur jag kommer att förhålla mig till alkohol om några månader - jag försöker leva som jag lärt här på forumet. IDAG är jag nykter eftersom jag lovat mig själv det. :)

Ja gemenskapen här är otrolig. Jag är helt beroende av "min hemtråd" - den tråd jag skrev i först. Jag kollar den flera gånger om dagen och pratar med de andra. Det är många där som också börjat sin resa mot nykterheten nu och det känns tryggt att man är flera.

4 månader - grattis!! Det måste kännas underbart. =)

kram

Profile picture for user fredde-s

Bra tankar Lyckad.

Jag har mer och mer börjat köra i de banorna också. Jag lägger ingen värdering eller för mycket tankar på huruvida jag ska dricka om tre år eller inte. Men som ni vet, idag ska jag inte dricka.

Dag 20 nu, och som väntat börjar allehanda resonemang om varför jag kan dricka måttligt dyka upp i min hjärna. Tursamt är tanken på den där första klunken inte på ngt sätt lockande. Smaken av öl och vin är fortfarande ngt jag inte är sugen på.

Jag vet att det ändras efter ett halvt glas dock. Så inga halva glas, eller ens mindre.

Profile picture for user fredde-s

Dag 21.

Träning känns bra, är inspirerad. Fortfarande inget sug eller tankar på fest och alkohol.

Skall på en resa till Alperna senare i vinter. Borde inte vara något problem, vi är många som åker och många som inte bryr sig om man dricker eller inte. Dock så ringde en gammal vän till mig och sa att vi skulle "ta igen" all tid och roligt vi brukar ha på denna resa.

Det innebär givetvis drickande, och jag vet inte riktigt hur jag skall undvika detta utan att göra vännen besviken eller hur man ska se på det.

Profile picture for user vana

Vad tränar du för något?

Jag förstår ditt dilemma med din kompis, men tyvärr har jag inga bra tips att ge. Min ursäkt har varit att jag har en vit månad eftersom jag druckit alldeles för mycket över julen. Jag har dessutom sagt att på grund av alkoholen så har jag gått upp i vikt så jag måste ha uppehåll och försöka gå ner det. Jo tjosan, NU har jag gått upp i vikt.... :D Men det är ett argument de flesta köper omkring mig. De som känner mig bättre förstår väl.

Profile picture for user fredde-s

Jag kör lite löpning och gym, blandar lite som känns bra helt enkelt. :)

Ja, jag kommer ju inte dricka något på resan... Men jag brottas lite med om vännen ska få märke det då, eller om jag på något sätt skall flagga för det innan...

Profile picture for user fredde-s

Dag 24.

Nu börjar nykterhetens verkliga bra sidor visa sig, sömnrytmen är återställd, jag börjar känna mig skärpt och äkta glad. Idag var jag inte sugen på kaffe, även det kändes lite som ett gift...

Fortfarande har jag noll sug efter alkohol, utan lyckas fokusera på fördelarna. Tror mycket beror på att jag läser har varje dag. :)

Men som sagt, jag känner mig själv, det är nu när livet börjar kännas problemlöst som resonemangen om att måttligt drickande är en bra ide... Antar att en bra lösning är att inte röra en droppe. För det borde gå att utnyttja denna känsla, för första klunken är ju inte god.

Profile picture for user vana

hej
bara att fortsätta
det kommer nya faser o upptäckter
du är väl nyfiken?
förnekelse är nogon stark kraft vet inte hur det fungerar
den intalar oss allt möjligt
denial

Profile picture for user fredde-s

31 dagar utan drogen. Fortfarande inget större intresse av att dricka eller supa. Mycket tankar kring vilka problem som är riktiga och stannar kvar, och vilka som berodde på alkoholen.

Men vill inte tänka så mycket på det, jobbar, gör min grej. Var på en dejt faktiskt också.

Någon sorts jobbfest ikväll, men känner ingen oro egentligen, tar bilen dit.

Läser här varje dag, allt som postas, jag tror det är det som gjort att jag ännu ogillar tanken på att kröka.

Profile picture for user vana

Min hemmatråd är egentligen inte "min" utan jag har helt enkelt hakat på TP - tvåbarnspappan :) Nu börjar min resa heter tråden.

Profile picture for user fredde-s

Dag 36...

Inatt bär det iväg till Idre med många vänner och kollegor. Känns inte som en prövning, men mitt förnuft säger ändå att det kommer bli det.

Det får inte råda någon tvekan alls under denna weekend. Inte smaka, inte tänka.

Profile picture for user fredde-s

Dag 40, helgen gick bra.

Hundratals tokfulla människor överallt, och jag klarade stå emot bra. Tänkte på hur mycket mer jag vill vara med mitt barn en med alla dessa 40+ onyktra och så.

Men så mycket snack ändå om varför jag inte dricker... En person tog tillbaks drinken när han märkte att jag inte drack av den han bjudit på.

Men sen å andra sidan några som också märkbart uppskattar att man är nykter.

Bra helg ifallafall!

Profile picture for user vana

Kul att läsa om din helg. Starkt jobbat i Idre. Förstår det svåra i att folk undrar. Hur har du gjort, sagt till alla att du slutat dricka, eller låter du dem bara märka det? Vill försöka göra samma resa som du.

Profile picture for user fredde-s

Jag har inte berättat för någon, tyvärr, att jag slutat pga min problem.

Däremot vet mina närmsta vänner och kollegor om att jag slutat tills vidare, men jag har inte angett någon orsak direkt. En del kanske fattar, men ingen säger varken bu eller bä.

Sen kommer ju alla andra, alla kollegor som jag inte är särskilt nära, och som jag alltid har festat mycket med... Jag har helt enkelt inte rört de glas som serverats, bett om extra mineralvatten och tackat nej när nån vill handla i baren åt mig.

Det är det sistnämnda som ställer till mest strul då människor verkar ovana, och ta lite illa upp, när man inte vill ha det "roliga" dom bjuder på. Och allt snack hur dom minsann inte vill vara utan att "unna" sig lite ibland.

För mig blir effekten av DROGEN alkohol tydligare och tydligare ju mer jag tänker på det, och hur svårt det är att skilja på vad drogen säger, och vad individen säger.

Profile picture for user vana

Jag funderar också på hur jag ska säga till omgivningen. Kanske att jag kör en vit månad. Det är ju ganska vanligt. Jag kommer dock vara bortrest med familjen ett par veckor, så då blir det inget umgänge med kompisar, så då slipper man det. Där finns istället lockelsen att ta en glas gott vin till en vällagad måltid. Det blir min utmaning kommande tid. Problemet är att det aldrig blir ett glas, utan att vi (jag) tömmer flaskan och jag har alltid druckit mer än min sambo, trots att vi "delat" på flaskan.

Jag blev väldigt inspirerad av din tråd här. Är i samma ålder. Sambo och barn.

Profile picture for user fredde-s

För mig funkar det ganska bra också att köra med "ursäkter" bara för dagen, som att jag inte känner för det, mår lite illa, orkar inte... Eller helt enkelt inte röra glaset.

Din resa blir ju ett mycket bra tillfälle att jobba med dina egna demoner, innan du tar tag i andras reaktion.

För mig är fienden verkligen det första glaset, eller den första klunken. Innan jag tar den så gillar jag verkligen inte tanken på alkohol och har förmågan att välja bort det. Synd (eller kanske bra att det inte tog längre) att det tagit 15 år att förstå det bara.

I slutändan känner jag också stort värde i att agera efter mitt eget beslut, jag vet att om någon blir allt för jobbig med frågor så är jag beredd att säga ifrån och rakt ut säga att jag själv bestämmer vad jag dricker. Tråkigt om man skall behöva hamna där, har bara gjort det en gång, men det är skönt att tänka att jag står upp för mitt beslut, och att i slutändan bryr jag mig inte om vad andra tycker om mitt beslut.

Det är bra att mentalt förbereda sig för andras "vad tråkigt du är" och sådana kommentarer. Jag har som regel att aldrig ens kommentera det första gången någon säger det, utan ser vad som händer om jag helt enkelt pratar om ngt annat.

Men jag tror på att hålla låg profil, bara säga nej tack om någon frågar, inte röra glaset om någon ställer fram det, säga att jag inte orkar om någon frågar varför, och prata om annat när någon säger jag är tråkig.

Profile picture for user fredde-s

Dag 46 idag.

Min längsta nyktra period på 17 år har varit 51 dagar. Det var i mitten av 2008 som jag försökte på mig en vit period. Jag klarade inte så länge som jag tänkt vara vit, och efteråt tog jag igen allt med råge kan man säga.

Känner fortfarande avsky mot alkohol, och är inte sugen. Tror den känslan fått chansen att leva kvar just för att jag inte smakat en droppe på dessa 46 dagar.

Jag är rädd för när och om ett återfall kommer, jag är både glad och orolig för att jag nu närmar mig den längsta nyktra perioden i mitt vuxna liv.

Tänk på idag mina vänner!

Profile picture for user fredde-s

Kör på, dag 55 idag. Med andra ord är ju nu inne på den längsta nykterhetsperioden i mitt liv.

Känns givetvis bra, och jag har inte ännu haft några tankar om återfall eller svåra frestelser. Har då inte rört en droppe, och läst här varje dag.

Hjärnans makt är stark, och jag hoppas detta håller i sig länge till.

Profile picture for user Adde

är därför det är så bra att påminna sig om hur det var !!

Profile picture for user fredde-s

Dag 65. Läser här varje dag.

Känslan sitter i.

Jag har börjat analysera lite kring mina gamla tankar, om rädslan för att inte kunna roligt utan ölen... Det är givetvis en liten utmaning att ha kul på det sättet, utan genvägen alkohol, men jag känner att jag närmar mig ibland och den känslan har ju en helt annat typ av äkthet i sig.

Tänker på er alla här, och läser allt ni skriver.

Profile picture for user Berra

Drygt två månader är ett jättekliv för självkänslan, hur känner du dig?
Tappat lite av motiveringen, haft svackor etc?

Viktigt är att hålla kvar i känslan varför jag valde att göra ett uppehåll,
och ännu viktigare är väl att redan nu att bejaka förändringarna...

Känner du skillnaden?
Lägger du tillräckligt med energi och tacksamhet över att det känns annorlunda/bättre idag?

Jag brukar lägga mycket eftertankar på att minnas när det var som värst, och hur känslan var när jag bestämde mig..
Det skulle inte vara någon "impulsgrej" utan vara en varaktigt lösning för ett längre tag framöver...

Och likt att heja på sitt egna fotbollslag, så tar jag parti för mitt val i både med och motgång,
och har ett resolut svar på alla frågor om mitt val av att fortsätta förhålla mig till alkoholen på MITT sätt..

Aldrig annars brukar jag vara så bestämd som när någon ifrågarsätter mitt anti-drickande,
jag brukar vända på frågan direkt och frågar dem om de är stolta över att vara en som dricker alkohol,
och hur de kan veta vad som är en "normal" nivå för just dem..

Jag vill få dem osäkra på känslan att de befinner sig inom ramen för vad som är "normalt"...
För det som är en hållbar nivå för en person, är det inte för den andre, vi är alla olika...

Några kan hälla i sig litervis i veckan, utan att må dåligt av det...
Andra (liksom jag..) kan inte ens smaka på den första droppen, för det betyder att portarna öppnar sig för ett oändligt missbruk utan slut...
Och jag är medveten om detta, och därför utsätter jag mig inte för riskerna..
Även om "risken" för att jag ska kunna hantera drickandet DEN GÅNGEN, och ha det trevligt utan ångest och skämma ut sig..
Jag vet att det kommer en andra gång också, och garantin för att den ska bli lika lyckad är nästan helt obefintligt...

Hur vet jag det då?, jo genom att tänka bakåt och se rimligheten till hur mitt brukande av alkoholen har bara ett mål, ..berusningen.
Och då spelar inte den sociala samvaron in ett enda skit, det är ju berusningen man vill åt, och den kommer att spela ut mig mot mina vänner..

Jag försöker tänka förnuftigt, och ibland kommer jag på mig själv att hjärnan försöker övertala mig att det inte är så farligt, det vore väl trevligt, det är du värd osv..
Den talar till mina känslor och undviker mina sunda tankar, men jag har lagt in ett "antivirus" i mina känslor som genast larmar om något försöker prata sig förbi sundhetstänkandet via något artificiellt kemiskt preparat...
Det är för övrigt samma typ av larm som förhindrar mig att bli förälskad i någon annan nu när jag redan är lyckligt gift,
jag kan tycka hon är både vacker, attraktiv och gullig, men tankarna stannar där, och "samtalet kopplas inte vidare" till brallorna...
På så sätt så slipper jag varje dag utsätta mig för tvivel och behöver rannsaka mig själv, värdera och poängsätta..

Jag har bestämt mig för att vara nöjd med det jag har, och försöka uppskatta livet som det är..
Men det är inte lätt i ett samhälle som kräver av oss att bli bättre, snabbare, effektivare, billigare osv...
Det känns som om vi måste hela tiden sträva efter att aldrig vara nöjd, sikta på stjärnorna, hamna på månen och vara missnöjda...

Jag har valt att stå på moder jord, vänja mig med att titta på stjärnorna och månen, och vara glad över att ha fast mark under fötterna...
Det har gungat alldeles för mycket tidigare...

Mors! Berra

Profile picture for user fredde-s

Jag känner mig förvånansvärt målmedveten fortfarande. Den oro jag hade förut, hur ska man ha kul osv utan spriten, är nu istället en känsla av utmaning. En utmaning om hur gör jag livet intressant utan alkoholgenvägen.

Jag tror mycket bygger på att jag aktivt varje dag läser här och tänker på just vad alkoholen gör med människor, och de tillfällen jag pratat med människor i verkligheten som med näbb och klor försvarar sitt drickande.

Men, jag har fått sting av saknad, när jag romantiserar och saknar dekadensen, att släppa helt och säga åt världen att dra åt helvete. Känslan kommer tillbaks om hur skönt det är att ge efter för sina begär.

Min morgon i morse var dock en bra påminnelse. Jag vaknade i morse och insåg att jag druckit igår, att mina 65 dagar nu var nere på noll. Direkt tänkte jag att nu måste jag skriva här, börja om, hur kunde jag vara så dum. Ångesten var tillbaks.

30 sekunder senare börjar vekligheten komma tillbaks, vänta jag är hemma, det är en vanlig dag, jag har bara drömt. Jag drömde alltså om ett återfall, och ångesten var verklig i nån minut, för att sedan bytas ut mot världens frihetskänsla.

Så än så länge är valet lätt att inte dricka.

Intressant det du skriver om att välja, och vara nöjd med det man har, exakt så har jag börjat tänka mer och mer också. Det smittar av sig på allt i livet, och på hur man mår.

Men alkohol upptar fortfarande mycket av mina tankar, jag analyserar hur beroendet fungerar, hur samhället agerar, hur mina vänner dricker, om jag ska hälla ut det som står i skåpet, om jag ska dölja eller skylta med mitt ställningstagande, om vad droger gör med viljan och huvudet, om varför jag är en allt eller inget människa, om avskyn kring drogen, om allt allt allt. Så på något sätt har det fortfarande ett grepp om min hjärna. Jag är lite rädd att släppa det greppet, för tänk om jag då dricker igen?

Profile picture for user fredde-s

Smaken. Det eviga pratet om att öl/vin/snaps är gott...

Ordet gott inser jag mer och mer missbrukas, för en smak är inte god eller äcklig, du kan inte tillskriva ett glas vatten eller öl att det är gott eller inte. För det varierar.

Ett glas vatten när du är törstig är gudasänt, precis som det femte glaset vatten kan få dig att kräkas. Allt beror på vad kroppen signalerar för behov.

Ändå tror folk på allvar att smaken på vinet är det som är anledningen till att dom dricker när dom lagar mat.

Profile picture for user vana

du är inne i en process
bara att fortsätta
du gör det bra
denial

Profile picture for user mulletant

hade ett trivselberoende och trivselsug just efter matlagningsglaset när jag bestämde att det är slut på vindrickandet. Jag saknade hela situationen några veckor men det går lika bra med nåt annat att smutta på medan man rör i grytorna. Har haft ett antal intressanta upptäckter i mitt ca 3 månader långa solidariska avstående från alkohol. Alla upptäckter har hittills varit positiva. Förvånansvärt positiva!!! även om jag druckit sparsamt. Det finns många fina smaker för en finsmakare:) Ha det bra / mt

Profile picture for user fredde-s

Här går det undan, dag 80!!! :)

Dejtar en bra tjej. Vilken grej att inleda ett förhållande utan någon som helst "hjälp" av alkohol! Har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. :)

Livet är bra.

Profile picture for user fredde-s

Jag läste Allen Carr-boken som nämnts flera gånger här, som handlar om att sluta dricka utan "viljestyrka", dvs genom att istället förstå att alkoholen bara är dåligt och därav inte se några positiva sidor alls med drickandet.

Funkar hyffsat, och jag gillar många saker av det han skriver.

Framför allt det om att alla upplevda fördelar med alkohol antagligen en är illusioner. Inget är äkta, och det du känner som positivt har du ju faktiskt gett bort till alkoholen, ngt du kunde tidigare känna utan alkohol.

Det tycker jag är det viktigaste att förstå, att alkoholen ger dig inget som du inte först givit till alkoholen. Får du ut glädje eller ro av alkohol är det för att du redan gett alkoholen kontroll över din glädje och ro. Det fina är att det går att ta tillbaks allt!!

Ingen människa behöver egentligen drogen för att slappna av, må bra, eller ha kul. Drogen skänker oss inte dessa fördelar, vi har själva skänkt de fördelarna till drogen.

Profile picture for user vana

Hej Fredde!!

Det var det bästa jag läst idag. Alltså det inlägget här ovan. Måste bara läsa den boken.

Hade ett samtal med min älskade dotter idag. Hon är sexton år och så klok så klok!! Gumsan...
Jag frågade om hon ville följa med på ett möte och det ville hon!! Nu blir jag så där blöt i ögonen igen. Blir det för att hon är så fin och för att jag älskar henne så mycket och för att hon finns kvar i mitt liv fortfarande!! Vad gör det om det ligger skor i hallen eller om det står disk i köket?? Eller att hon använder tusen strumpor i vecken? (tränar mycket). Inte ett smack!! Hon finns här och om några år flyger hon sin kos till ett eget liv. Jag måste passa på att ge henne så mycket jag kan av min kärlek. Min nykterhet.

Det är jag skyldig henne och mig själv. Jag tänker inte bli som min mamma. Fullkomligt egoistisk och totalt okänslig...

I morgon när jag vaknar kommer jag att må bra! Jag kommer att kunna kliva upp utan ångest och jag kommer att kunna hålla i min kaffemugg utan att skaka. Hallelulia!!

Kram

Profile picture for user mulletant

det är hoppfullt att följa med vad ni skriver. Även dagar som idag när jag känner starkt tvivel. Inser att jag måste jobba med det för min egen skull. Det är bara sitt eget liv man har makt över. Ha det gott och njut av livet! / mt

Profile picture for user fredde-s

Dagarna rullar på, 109 idag, men vem räknar? :)

Min känsla för att allt alkohol kunde ge mig, kan jag skapa själv, och bättre, sitter i. Med andra ord inga större svårigheter att välja bort drickandet. Varför tog det 15 år? och när kommer problemen igen?

Profile picture for user vana

du skriver och när kommer problemen igen
vet inte om jag kommer ihåg rätt
men det finns 48 olika återfallssitutioner
det finns skäl att vara uppmärksam
rätta mig om jag har fel med antalet
denial

Profile picture for user vana

att det uppstår återfallssituationer ett par ggr om dagen...när jag skulle haft anledning att vika in på systemet för en dunk vin.

Profile picture for user vana

Bra jobbat och vilken supermotivation du har! Jag gillade din reflektion om "En utmaning om hur gör jag livet intressant utan alkoholgenvägen.". Jag ska se om jag klarar av att följa ditt goda exempel? /K

Profile picture for user fredde-s

I natt kom drömmen igen, drömmen om att jag plötsligt befinner mig i en situation där jag precis druckit en öl eller en snaps.

Jag känner en sorts panik på en gång, hur gick det här till, varför varför dricker jag!? Mina dagar är tillbaks på noll, och jag fattar inte att jag kunde göra det.

Sen vaknar jag, och känslan sitter i i säkert en minut innan jag fattar att det var en dröm.

Nu i vaket tillstånd minns jag känslan från de tidigare försöken till nykterhet jag gjort, att avskyn mot spriten släpper efter bara något glas. Det kanske är det jag är rädd för i min dröm. Tur att jag ännu lever kvar i min avsky för drinken, för den avskyn är lätt förgången.

Jag var ute i skärgården i påskhelgen, traditionellt firande med mat och snapsar. Jag studerar nu förtiden folk dryckesvanor mer nogrant än tidigare så klart, då mitt fokus fortfarande kretsar kring alkohol.

Under och innan lunchen var det en del prat om hur man dricker, det nämndes att aldrig innan kl12 och att ölen var under 5%. Jag tror att så fort någon nämner ngt liknande, om regler eller hur bra dom har koll på sitt drickande, så är det ett tecken på att mycket kommer drickas. Och mycket riktigt, framåt kvällen tömdes all öl, alla vindunkar och faktiskt alla whiskeyflaskor.

Samtalen är ju fullständigt meningslösa för någon som är nykter, och jag hade turen att kunna umgås med en annan nykter person större delen av festligheterna.

På morgonen reflekterade jag inte ens över att jag slapp bakfylla, utan mina tankar hamnade naturligt på frukosten och om jag skulle förmå mig bada i det kalla vattnet! :)

I bilen hem minns jag hur dessa hemresor alltid varit plågsamma, man har varit rastlös i bilen och ofta undrat om man är nykter nog att köra. I helgen var det faktiskt kul att sitta i färjekön, köpa glass och inse att jag fick en strålande eftermiddag hemma i trädgården när jag kom hem också! :)

Profile picture for user fredde-s

Återigen drömmarna.

Dagarna går av bara farten nu för tiden, jag har ingen längtan, eller knappt tankar på alkohol. Känner ingen svårighet att vara på tillställningar där andra dricker.

Men drömmarna kommer tillbaks. I morse vaknade jag och var säker på att jag druckit flera dagar i sträck, den störande tanken på att mina dagar är tillbaks på noll, och hur jag ska formulera mig här på forumet när jag berättar om återfallet.

Lättnaden är givetvis enorm när jag sedan inser att det var en dröm, och det är en bisarr känsla att jag fick "känna på" hur man hanterar ett återfall, om hur jag skulle komma tillbaks till nykterheten.

Hjärnan är skum ibland.

Profile picture for user Berra

Jag tror din hjärna håller på och bearbetar din nya nykterhet, och kanske övergår till en acceptans...
Den håller väl på och slutbehandlar den med minnen och är väl på väg att arkivera den i arkivet för dåliga minnen, antar jag...
Ett fortskridande som säkert kommer att hålla på ett tag, inte så behagliga att uppleva...

Och de första svettiga minutrarna efter uppvaknandet med mycket hög puls är inte heller speciellt sköna,
men känslan den är hemskt närvarande och känns väldigt äkta...
Sedan när man hajjar att det bara var en dröm så kan man pusta ut, men känslan den finns kvar...
Så din hjärna har nog upplevt det som jobbigt eftersom efterdyningarna verkar vara det också..

Men där behöver du ju inte göra någonting, det löser sig med tiden, ja om du inte tar ett återfall vill säga..

/Berra

Profile picture for user mr_pianoman

Jag har också drömt inatt och tar till mig Berras kloka tankar.

Profile picture for user fredde-s

Hjärnan är en underlig kompis.

Jag sitter och tänker på detta med att aldrig mer dricka i sitt liv... Den stora tanken som alltid känts så främmande och skrämmande. Ska jag aldrig få uppleva det "fina" igen? Knappt under de värsta perioderna kunde jag tänkte mig ngt sådant, att säga upp allt det bra helt och hållet?

Då kom första beslutet, som vi alla känner till, jag dricker inte idag och inte imorgon. Sen får vi se. Mycket kraftfullt sätt att tänka, och dagarna samlar på sig.

Jag är idag på dag 123. Nu är tanken på "aldrig mer" inte så skrämmande längre. Det är nästan tvärtom, det känns mer som en frihet. Min tanke faller naturligt på allt det jobbiga jag slipper, nästan inget faller tillbaks på det positiva jag upplevde när jag drack.

Denna frihetstanke skapar ett stort lugn, ett naturligt ihållande lugn som jag antar är svårt att skapa med droger.

Profile picture for user viktoria

Kan inte annat än helt instämma i det du beskriver ovan Fredde. Dag läggs till dag,och avståndet skapar ett lugn som jag aldrig trott var möjligt. Jag är heller inte riktigt där ännu, där jag kan/vill (eventuellt behövs det inte heller)säga "aldrig mer". Men det känns inte främmande och skrämmande som tidigare.

Jag uppskattar mycket dina inlägg, de känns sansade, kloka och ärliga på ett sätt som ger mig motivation. Tack för det : )

Profile picture for user vana

tycker också dina inlägg är mycket bra
har sagt det förut
fortsätt
denial

Profile picture for user Fenix

Jag läser runt här på forumet varje dag i stort sett, och skriver ibland. Att det inte blir så ofta beror på att jag ständigt vacklar omkring i väntan på mitt stora beslut. Massor här är så bra att läsa, men just i dag drabbade dina tankar mig på ett bra sätt. I dag har jag varit nykter en vecka och verkligen mått bra, Fram till kl 17.00 i går vill säga. Då kom den gamla vanligt tanken, bara en kväll till, nu har du varit duktig, en liten belöning, bara en enda gång till sedan ska det vara slut. Så jag hamnade på Systemet tio minuter i 18, tog en korg och plockade i mina burkar. Men så sa jag till mig själv, ge dig en minut och tänk ärligt igenom hur kvällen kommer att bli om jag dricker upp det här? Är det gott, är det verkligen en trevlig känsla du får i kroppen och huvet, får du verkligen en bättre kväll med alkohol än utan?
En minut senare knuffade jag till någon i kön i min iver att komma ut ur butiken, utan den lila kassen!
Jag hade faktiskt ärligt kunnat svara på mina frågor, och kommit fram till att kvällen med alkohol endast skulle innebära försämringar, inte bara den dagen utan dessutom förstöra halva dagen efter och troligtvis lett till att jag fortsatt den destruktiva vägen även i dag. Räddad av gong-gongen! Men min egen gong-gong.
Så i dag, vaknar nöjd med mig själv, unnar mig en lat förmiddag. Och det jag fastnade för i ditt positiva inlägga var just raden om det kraftfulla i att tänka att i dag dricker jag inte och inte i morgon heller. Två dagar i stöten slog an hos mig. Det ska jag lova mig i fortsättningen:-) Och att alltid stannar upp en minut och göra en ärlig genomgång av mina förväntningar när jag får tankar på att dricka, kommer alkoholen verkligen att kunna leverera det min hjärna vill göra gällande?
/Fenix

Profile picture for user Lelas

Vilken seger, Fenix! Heja dig! :-)

Och Fredde - kämpa på! Du fixar detta! :-)

/H.

Profile picture for user lillablå

FavvoFenix!
Härligt!
Blir glad i hela magen!

Hoppas ni alla får en härlig helg med sol och värme!
Det är ni värda!! Kämpar!
KRAAAM!
/k

Profile picture for user fredde-s

Ah, det är så kul att läsa era rader!! Fenix, hur går det?

Dag 139 idag för mig, det går nu 3-4 dagar mellan varven jag tänker på alkohol, eller att jag bestämt mig för att inte dricka. Både bra och dåligt antar jag, men rätt skönt att komma på sig framåt sen fredagskväll att jag inte ens ägnat alkohol en tanke. Även fast det stått framme på borde och någon annan i sällskapet faktiskt har öppnat en öl.

Precis som Allen Carr skriver i sin bok, så tror jag en viktig del i pusslet kring alkohol är att man sen liten har sett vuxna dricka. Att alkohol i ungas ögon är en vuxenhandling. Och vi ville ju alla bli vuxna!

Jag har haft turen att växa upp med jular och högtider helt fria från alkohol, och börjar mer och mer inse hur värdefullt och unikt det varit.

En extra drivkraft för mig nu är förhoppningen om att mitt barn kommer växa upp utan att aldrig mer se mig dricka. Jular och högtider jag bestämmer över kommer bli alkoholfria.

Jag tog upp detta med barnets moder, som instinktivt reagerar med att börja prata om sin egen alkoholkonsumtion (känns det igen) och sen konstatera att det riskerar bli "onormalt" för barnet att aldrig se sina föräldrar dricka!!

Om det är något onormalt jag tror är bra för dom, så är det att exponeras så lite så möjligt för alkohol. Varje år man kan förskjuta deras debut är ren och skär vinst.

God morgon kära vänner!!

Profile picture for user mulletant

till Din Dag 139! Jag har tyvärr vuxit upp med en drickande far men också nyktra människor. Han var den som drack och då drack han för sig själv - inser jag nu! Det hörde till ordningen att han var full... Men det präglade stämningen för alla andra... och ingen satte ord på det. Så var det då på 1950-60 -talet när jag var barn. Det är härligt att läsa om din väg framåt, hoppas du fortsäter att dela med dig. Allt gott! / mt

Profile picture for user fredde-s

Dag 155.

Varit ute på flertalet fester på sista tiden. Sett många dricka, och inte en tanke, eller minsta sug att hänga på.

Snarare känner jag fördelarna genomsyra hela tillställningen för mig, att ohämmat leka med barn, äta gott och skratta. Bilen hem, och klippa gräsmattan på söndag förmiddag är en ren fröjd. :)

Livet är inte bara dans dock, bearbetar mycket från min separation fortfarande, och även fast det är bra att alkoholen inte är en del i det bearbetandet, så är ju inte nykterhet någon säker väg mot perfekt lycka heller.

Däremot börjar jag reagera mot alla som har "intresse" i alkohol, allt snack om vilket vin, provsmakning, vilken whiskeysort är rökigare än den andre...

Profile picture for user vana

genomsyrar dina rader.Det verkar som du har distans.Härligt att läsa
.
Visst är det så att nykterhet inte betyder detsamma som ständigt lyckorus.Vi är de vi är.Jag är den människa jag är, jag blir inte en annan för att jag slutat dricka.
Men jag kan acceptera mej själv på ett annat sätt.Jag känner allt mkt tydligare,det jag tänker är mer riktigt,det finns inga nojor inblandade som hade med alkoholen att göra o som fördunklade sinnena.
För så var det ju.

O allt går att lösa,allt vi går igenom går så småningom över i ngt annat,bättre,efter regn kommer sol osv...livet är ju sådant.Sen beror det ju på vilken slags människa är jag?Rationell?Känslomässig?
Själv är jag så jäkla emotionell så jag behöver sparka på mej själv ibland,det,då, är ändå ett mycket bättre sätt än att ta till den där berömda flaskan......

Profile picture for user DryMartini

Vad imponerat jag blir av det du lyckas med fredde-s. Tänk vad skönt det måste vara att ta ett beslut som du har gjort och sedan leva efter det beslutet. Din kamp är förstås inte över, men du har kommit en lång bit på väg. Själv gjorde jag ett alkoholstopp efter jul under ett par månader, men på något sätt halkade jag tillbaka och nu är det tyvärr värre än någonsin. Men det du gör har gett mig inspiration att ta tag i det på nytt. Jag måste inse, som så många andra här, att jag inte kan dricka normalt. Nolltolerans och en dag i taget är det som gäller för en alkoholist.

Lycka till med ditt fortsatta nyktra liv, fredde-s.

Profile picture for user mulletant

tillbaka! Önskar dig ett bra tag och stadigt grepp den här gången. Här på forumet kan människor hjälpas åt med att hålla taget. / mt

Profile picture for user fredde-s

Tack DryMartini!! :)

Nyckeln för mig denna gång tror jag har varit "insikten" om att jag inte vill dricka ens normalt.

Jag har ju försökt vara nykter många gånger förut, och misslyckats, och hamnat i lägen som varit långt värre än innan försöken. Och alltid har jag sett det "normala" drickandet som något fint, och något att vara avundsjuk på.

Mina tankar denna runda kom fram till att det finns inget positivt i alkoholen, inte ens i det normala eller återhållsamma drickandet. Grunden för dessa tankar är att man i sig själv har förmågan att producera ALLT positivt som kommer från alkohol, helt utan biverkningar. Men det kräver å andra sidan total avhållsamhet.

Som jag jämt tjatar om här, så ger oss alkoholen ingenting som vi inte redan givit bort till alkoholen. De hämningar alkoholen "hjälper" oss hantera är vi alla fullt kapabla till att hantera, långt bättre, i fullt nyktert tillstånd.

Men det kommer inte gratis, och det är ju därför vi en gång i tiden valde genvägen alkohol. Men när man närmar sig det, så är det ju livslångt, gratis, och tio gånger skönare än alkohol!! :)

Profile picture for user fredde-s

Dag 171, snart 6 månader utan en droppe.

"lyckoruset" från de tre första månaderna har lagt sig, och istället upptar inte alkohol så stor del av mina tankar mera. Har fortfarande drömmarna kanske varannan vecka där jag vaknar och tror att jag druckit kvällen innan...

Imorgon far vi iväg på midsommarfirande och allt, jag har med mig ett flak mineralvatten. :) Många barn med i sällskapet, ska bli kul att busa med dom en helg.

Vi ska iväg till samma ställe som vi varit på i många år, och många "minnen" från alla sorters fyllor sitter i väggarna där. Allt från nattstöket, bakrus och stadiga nubbar till den tidiga lunchen...

Profile picture for user fredde-s

Hej ni!

Just hemkommen från midsommar firandet ute i skärgården.

Mer barn och lugnare än vanligt, och inga problem att tacka nej, eller ens tänka på alkoholen.

De flesta handlingar i sitt liv tror jag man hyffsat kan värdera genom att fundera på om det är möjligt att ångra handlingen efteråt. Man kan ju ångra att man inte följde med på en resa, att man köpt en för dyr jacka, lite så där. Man ångrar ju tex aldrig att man läst en bok, eller att man sprang 5km.

Kan man någonsin ångra, i efterhand, att man inte drack en kväll? Man kan ju ångra att man tackade nej till festen, men finns det några omständigheter där någon har varit ute, eller varit på middagen, eller var nykter på midsommar, där man faktiskt ångrar sig i efterhand?

Profile picture for user mulletant

nykterhet. Din tråd vore också värd att publiceras, det är fantastiskt att följa din väg till ett gott liv. Hoppas vi får dela dina mellanrapporter i fortsättningen också. De är så hoppingivande och kloka! / mt

Profile picture for user viktoria

Fredde, du går från klarhet till klarhet!
Ditt sista inlägg är något av det klokaste och så mitt i prick jag läst på mycket länge, det kopieras och hamnar i min"klippbok", en mapp med filnamnet "livsviktigt".
Nej, så klart kan man inte ångra en utebliven fylla, inte en endast en! Tack och kram

Profile picture for user fredde-s

Halloj vänner!

Jag har varit borta på semester några veckor, hälsat på vänner i landet och varit ute i vår skärgård! :)

Det har ju blivit Juli, vilket innebär sex månader helnyktert för mig.

Semestrar har gått bra, jag har överraskats lite av att ingen har knappt brytt sig när jag tackat nej till drickat. Bra umgänge antar jag, då det finns många andra tillfällen då folk gör en stor grej av det, eller nästan tar illa upp.

Jag kämpar fortfarande med lite av sviterna från min skilsmässa och nya livet med varannanveckas förälder och så. En skrämmande tanke och känsla jag fick för någon vecka sen var just att vad i helvete, nu skiter jag i allt och kan lika gärna köra dekadens och krogliv. Den var verklig och alkoholromantiken slog i fasligt.

Det som glädjer mig är att tanken automatiskt glider in på dagen efter-känslan, hur man är seg och "bara" en drink eller utgång på kvällen kan få livet att glänsa igen. Vilket nu i nyktert tillstånd verkligen inte känns lockande.

Hoppas ni har en bra sommar allihopa! :)

Profile picture for user vana

Hej Freddie, Lilja här, som är nykter dag 20

GRATTIS till dina 200 dagar, det måste kännas SÅÅ uppfriskande!

Snyggt jobbat-jag är imponerad!

Lilja

Profile picture for user fredde-s

Idag slog mig en sådan skön tanke. En frihetskänsla av att verkligen slippa alkohol.

Det började med en snabb tanke tillbaks på alla gånger man räknat på om man kan köra bil eller inte, om jag kan ta ett glas till och kunna köra till jobbet, osv osv. Vilken frihet att bara slippa den lilla återkommande övningen. Och sedan slippa allt finlir kring alkoholen, som nu nästan känns komisk... Ska vi ha ett sydamerikanskt eller franskt vin till denna utsökta medium-rare-biten vi just beställde på krogen...?

Så skönt att slippa. :)

Att aldrig bära hem otympliga kassar eller flak tillsammans med matpåsen. Slippa taxikvitton i plånboken som påminner om pengar jag kunde gjort något bättre med. Slippa det där rödvinsröda på läpparna man ibland missar och ser i spegeln på morgonen.

I helgen skall jag göra om i mitt vitrinskåp, jag har en komplett uppsättning med kristallglas, två storlekar vinglas, snapsglas, whiskeyglas, martiniglass, groggglas och konjakskupor.

Först tänkte jag faktiskt slänga allt, men behåller nog ändå för gäster och tillställningar. Dock åker dom bort till ett stängt skåp och framhävas skall mina snygga raka vattenglas, cappucionoglas, espressoglas och latte-glas. :) Även de stora te-muggarna och barnens duraplex kommer stå på finaste platsen.

Kram alla vänner!!

Profile picture for user Berra

Visst är det en skön sån där måste-inte-tänka-på-grej?

Det föll sig nästan som naturligt i mitt tidigare liv att räkna in glasen, en till sedan lägger jag av...
Men det förändras med tiden, man vet ju hur sällan man blir stoppad, och hur må-bra-gränsen för drickande höjs med åren...
Det lakas ur och den mängden man hade för några år sedan innan man lade av har höjts markant...
Lyssnade på andra "vetare" som sade att bara man lade av före kl 01 så kunde man köra dagen efter, vicket skitsnack!

Hela hela tiden så märker man inte hur alkoholen manipulerar en att tänka på ett annat sätt, den flyttar sina gränser allt längre ut...
Så länge den får vara kvar, och helst långsamt öka i mängd, den är märklig i sitt beteende...
Men dricker man för mycket på en gång, då jävlar händer grejor, saker man helst önskade aldrig hade hänt...

Har en polare som lackade ur på sin systers sommarhusgranne, personen ifråga ville låna deras fyrhjuling för att leka lite...
Men ägaren (svågern) svarade men hallå, du är ju full ju'!
Ja men vaddå, här ute på landsbygden finns det ändå inga snutar...som om att torska för snuten skulle vara det enda viktiga...

Till skolavslutningen hade han gått och tjackat värsta alko-testen för typ 3 lax, så att han kunde åka emellan alla olika fester med bil,
och så drack han och blåste och körde bil, han ville kunna ha alla fördelarna...

Det är något trasigt i pallet om man försöker komma runt den mest motsägelsefulla ide'n om att kunna köra ett fordon och ändå dricka alkohol...
Promillegränsen är bara ett enda verktyg för polisen att kunna mäta intaget, OM man kunde mäta reaktionstider och uppmärksamhet skulle det vara
utan tvekan 0,0000 promille...

Det sjuka är att som drickare anser man att bara några timmars sömn skulle helt plötsligt radera bort all alkoholintag, det är ju en ny dag!

Ännu en av alkoholens sätt att manipulera människan, flytta och ändra sina egna gränser...

Det enda sättet man får förflytta sig med egen kontroll och styrning under alkoholpåverkan är med extremiteterna den första meter ovan mark,
inte ens cykel är i lagens mening okey att trampa runt på, inte sparkcykel, rullskridskor eller ens en åkgräsklippare...
Frågan man kan ställa sig är om en snubbe som sitter i rullstol får framföra den onykter, lagenligt...

Så när man har druckigt så återstår i stort sett tre alternativ om man ska förflytta sig på egen hand....
1. Vilka skor ska jag använda?
2. Ska jag gå i strumplästen?
3. ..eller gå barfota

I verkligheten är det väl frågan om vems knäskydd jag borde ha lånat, men det är ju upp till var och en att ta sina fortsatta beslut om...

Men allt skrivet här ovanför...behöver man inte bry sig om ...det minsta...om man väljer att vara nykter...

Är det inte frihet så säg?

/Berra

Profile picture for user fredde-s

Upplever ju att många kan dricka "normalt" utan större konsekvenser, bakfyllor, eller ångest.

Men kan man det? Finns det dom som verkligen kan dricka 4 öl en vardag och inte känna något dagen efter? Eller är dom bara bra på att dölja det?

Är vi unika i vår ångest och slöhet av alkohol?

Profile picture for user ccc54

På film kan de komma hem kl.04:00 stupfulla för att kl.08:00 sitta i bilen och köra.Helt nyktra.Tyvärr är det nog så att film ger en felaktig bild som många tror på.
Resultatet blir "dagen efter fylla" vid ett utandningsprov.Man skall ha klart för sig att det tar 12 timmar att förbränna en flaska vin,vilket nog många inte känner till.

Jag tycker att man borde informera människor mer ang.detta.

Jag åkte fast en gång16 timmar efter sista glaset och blåste positivt.Jag kände ingenting så förrädiskt är det.Man fick ha 0,20 i utandningsluften och jag hade 0,22 inte mycket,men en då.Obehagligt!

Profile picture for user fredde-s

Jag har en bror som har ett uttalat "ölintresse". Detta innebär i praktiken att han köper mycket sk finöl, både hem och ute på krogen. Ingen dag och ingen situation är fel att ta en öl, för det är hans bästa intresse i livet enligt honom själv.

Man tar den till städningen på söndagen, för att fira onsdag, fredag och att man överlevde festen igår.

Jag har aldrig känt att jag kan påverka honom, och när vi pratat om att jag slutat dricka hamnar vi alltid i argument om att människan har druckit öl så jättelänge och att ingen samhälle har gått under av det...

Våra familjemiddagar är lite skumma när min bror lätt dricker 5 öl + lite till under en vardagskväll, jag som säger nej helt, och min syster som dricker ett halv glas ibland.

Profile picture for user mulletant

Och det du beskriver, situationer och argument är så vanligt.... Jag har funderat och bearbetat och bearbetar liknande situationer och "personer" och argument oavbrutet... Att dela andras verklighet och upplevelser här är klädnyporna som håller min övertygelse uppe. / mt

Profile picture for user fredde-s

Tack mt!

Tänk hur länge man själv vände och vred på dom frågorna! Jag är glad att man kan få insikter och nya ideer hela livet. :)

Jag har lärt mig göra fina caffe-latte under sommaren, och har druckit en idag i solen på morgonen. Nu skall jag städa bilen och se om några grannar tittar ut. :)

Profile picture for user fredde-s

Jag har de senaste veckorna hängt här väldigt mycket, återfunnit forumet lite grann.

Det är så mycket värt att läsa allas erfarenheter och tankar, det grundar verkligen min syn på drogen, och ger mig ny stolthet att kunna säga ifrån.

Profile picture for user PiL

Känns som jag inte behöver skriva någon egen tråd, känner igen mig i allt du skriver Fredde. Det enda som avviker är det där med att kröka på ordentligt flera dagar i rad, det har jag aldrig pallat. Därmed inte sagt att jag skulle vara "bättre" än dig på något sätt, det är bara att jag blir så fruktansvärt bakfull om jag släpper loss 100%, vilket kanske också varit min räddning? Hade jag inte haft den "talangen" är jag rädd att jag skulle varit ännu mer snett ute än jag redan är.

Igenkänningsfaktorn är massiv, utom i det mest avgörande avseendet; helt vit i ett halvår, det är jäääääävligt starkt. Därmed sagt, keep up the good work!

Profile picture for user fredde-s

Nu har drygt åtta månader passerat, och jag vet inte om jag fortfarande upplever mig nynykter, eller vad man ska säga.

Men fördelarna fortsätter att uppenbara sig för mig så otroligt starkt. Bara en sån sak som sömnen, att känna äkta sömn, aldrig vakna svettig och outvilad.

Bilkörningen och fysisk aktivitet är alltid knivskarp, aldrig tankar på att man fortfarande är trött sedan helgen...

Andra aspekter som att jag är mindre sjuk, inte gått upp i vikt trots mycket godis/mat, vågar mer i sociala sammanhang, uppskattar tid med barnen så otroligt mycket mer och tänker mer sansat är positiva effekter jag aldrig trodde skulle bli så tydliga. Nu låter det som jag är religös. :)

Trots en svår skilsmässa med barn inblandade så känner jag att jag har kontroll, ett lugn och ett värde på tillvaron som vida överskrider alla gångna tiders lördagskvällar eller grill med öl.

Åtta månader har gott och jag är så glad, och lyckligt lottad, att jag inte känner något sug eller önskan om att dricka "normalt".

Profile picture for user Stigsdotter

...och vad positivt att du vågar mer i sociala sammanhang - detta är annars något som jag tror att jag kommer att sakna, det "mod" jag får av att dricka men det kanske är tvärtom.

Och du har inte ens en önskan om att dricka "normalt"? Det låter mycket bra, längtar tills jag själv kommer dit :-)

Profile picture for user fredde-s

Ja, jag är faktiskt överraskad av den effekten. Jag har alltid trott att jag behövt drinkarna för att dansa, eller prata obehindrat med nya människor.

Men det visar sig att det faktiskt är tvärtom!!

Jag kan idag se dans som något ofarligt och roligt, istället för något som kräver bara en drink till. Och tryggheten i att prata sunt och logiskt har gjort att jag mer än gärna pratar med okända eller liknande, på ett sätt som är tio gånger roligare än när jag var onykter.

När man var onykter så sket man liksom i om det gick bra eller inte, nu istället som nykter vet jag att det går precis så bra som jag själv gör det till. :)

Profile picture for user fredde-s

I och med alla bra effekter jag upplever så ser jag faktiskt varje glas som en fiende, som kan ta bort den trygghet och glädje jag känner. Ser inga fördelar med att dricka just nu, och då längtar jag inte heller efter det "normala" drickandet.