Jaa, så har jag då tagit detta steg i mitt liv. Så svårt att erkänna inför sig själv, trots många många försök och trots livskkamratens fullständiga stöd till att försöka dricka bara lite... ibland... till att jag sen gått ut i min gömma och fyller på. Behållningen är följande: blir berusad, känner skuld, blir orolig för hur jag skall dölja detta, vad kan hända, LÖGNER, SVEK, SMUSSEL, FÖRNEKANDE, SKULD och SKAM och mycket mera. Smita undan och hitta på förevändningar, knepen är många... man blir nästan expert. Det är skrämmande minst sagt. Är det värdigt en för övrigt välfungerande (tror jag) vuxen person, knappast inte. Tycka synd om mig själv, det fungerar väldigt bra det. Det vet jag så väl, har burit skulden så oändligt många många gånger och visste att det är helt emot min natur och mot den jag önskar mig vara. Om någon läser detta så skall jag gärna skriva kapitel två osv i min berättelse. Det är nog nu. Min livskamrat vet att jag kom in här idag, det är mycket hennes förtjänst också, jag vill dela allt med henne. Tack.

Mulleman

Hejsan jonteper. Nyfikenhet är första steget till att eventuellt få veta lite mera än tidigare :-) Jaa du, det har varit många många tankar under lång tid som uppbyggnad till tillräckligt med mod för att ta upp en sån fråga. Den innebär naturligttvis en risk att kanske som pappa förlora sitt ansikte, som det heter, men då tänker jag att det i alla fall är bättre att förlora ansiktet ärligt än förljuget. Jag vandrade under en personalfest tillsammans med henne, ensamma var vi, längs stranden och då var modet större än faran och jag sa... jag vill berätta en sak för dig, jag har druckit för mycket och vill nu ändra på det och att du skall veta om det från mig och inte på omvägar. Svaret var bara det som ett barn kan ge sin pappa, Jag har aldrig tyckt att du betett dig tokigt på något sätt, tvärtom. Nu kanske du har barn som är yngre än mina barn är, kanske du bara kan fråga dem rakt ut.... Har ni ibland tyckt att pappa gjort bort sig... sen lyssna på svaret. Kämpa på mannen! Fråga på du.... svar (eller i alla fall kommentar) på frågor finns. h/Mm.

Mulleman

Tack Viktoria för din hälsning och fråga. Joo, det är nog bra med mig, ständigt i farten med nya projekt, eftersom jag har den stora förmånen och lyxen att ha så mycket omkring mig att pyssla med utomhus nu på hösten. Fiska, skörda, plocka svamp, ta vara på saker ur växthus och från mitt land, fixa ved mm... Svarar bara kort just nu i skrift, men tänker faktiskt ofta på dig. Igår tog jag upp nät och blev rikligt belönad med en finfin fångst bestående av 46 härliga höstabborrar och tre finfina gösar. Du skulle ha varit med :-) Visserligen även någon mört... men kråkor och skator skall ju ha sitt lystmäte också så.... alla är tillgodosedda! Rensade, filéade en del och rökte 24 st (abborrar alltså, inte kråkor). Äldste sonen med familj kom på middag och jag fick så fin hjälp av gulle barnbarnskillen med rökandet av fisken och kunde berätta för honom farfars hemlighet om precis hur man gör.
Jag hoppas du har det bra där i ditt liv och omständigheter. Vinter och snö snart i norr? Önskar dig allt gott som livet kan erbjuda och du... jag kommer att höra av mig igen till dig, lite osäker bara på vilken tråd det skall ske *suck* Kram/Mullemannen.

viktoria

Inga simpor? Det var min skräck då jag var liten. Ruskiga såg dom ut, tordes aldrig ta dem ur nätet! Får man fråga vilka fiskevatten du rör dig kring?
Du Mullegubben, du är rik. Visst förstår du det?
Nu till något jag undrat mycket kring, känn dig inte tvingad att svara. Och låt hellre bli än att trassla in dig i något av artighet, jag är bekväm med tystnad, det är okej för mig. Du bestämmer vart din gräns går.
Jag funderar på hur du tänker kring alkoholen? Eller nykterheten för den delen...?

Vinter och snö sedan en vecka tillbaka redan. Men nu under helgen har det smält bort en hel del så vägarna är nu bara igen. Har dock börjat utfodra småfåglarna redan, eftersom marken är snötäckt.
Skriv när du har lust...kram

Mulleman

Var jag befinner mig Viktoria, tror jag berättat det förut för dig, men det är ju frågan på många olika sätt, men på resa till något jag egentligen önskar mig att vara. Vill så gärna fortsätta vara en nykter och samtidigt GLAD man i de år där jag befinner mig, vet att jag har så mycket att ta vara på av det som bjudits mig i mitt liv, familj, barnbarn, vänner, arbetet med mera. Så är det ju med kampen mot spriten. Om jag säger min plats... Ostersjön och ett fint ställe där. Med fina fiskar skulle jag säga... samtidigt som det finns andra frågor som betyder så mycket mera, i livet, egentligen. Jag skulle väldigt gärna "prata mera med dig" och samtidigt lite privat, har du MSN? Jag har en alldeles egenvald kamp jag sysslar på med när det gäller spriten... många historier att återberätta där. Kan bara säga så här i all enkelhet...Så glad att du svarade på mitt inlägg. Tack, betyder. Kram/Mm.

viktoria

Ja det där med alkoholen, tänk så komplicerat det är. För det mesta faktiskt. Efter att jag slutat dricka ser jag mig omkring med andra ögon. Alla är definitivt inte alkoholister, men för nästan alla ställer alkoholen till det då och då. Vi tar onekligen stora risker när vi väljer att berusa oss. Risken att såra, både talet och kroppsspråket förändras. Signalerna vi sänder ut stämmer inte riktigt längre med det vi säger, det vi säger får kanske en annan innebörd. Vi uppfattas på andra sätt, kanske av någon som också druckit. Och detta sker redan efter några glas egentligen. Inte konstigt att det bäddar för missförstånd. En av de värsta saker som hänt mig var anär min dotter hade druckit vid 16 års ålder och jag var tvungen att gå och hämta henne vid ungdomsgården, själv väldigt onykter. Skammen över detta är enorm ännu. Man skulle tycka att det borde varit droppen, men nej då. Det tog ytterligare en tid innan det var nog. Människan är en konstig art ibland, eller hur.

MSN?! Vad är det för nymodigheter?! Hört att folk använder nått som heter fejsbok också. Och teleAnitor, vet du om att det finns dom som säger upp hemtelefonen? SÄGA UPP HEMTELEFONEN?! Hahaha...
Kram Snigeln.

Mulleman

Vaknade denna morgon den 8/11 2011 och hade verkligen bestämt mig för att tro på beskedet från Mt om ett trevligt, trivsamt möte efter en lång arbetsdag. Vi hade planerat vad det skulle bli till middag och jag förberedde det. Mt kom hem, men inte den Mt som åkte iväg på morgonen.
Försökte samtala, gick inte. Oavsett vad jag gjort för val i livet (hon vet) så var det uppenbarligen för lite och i alla fall på fel sätt, enligt henne. Allt hänger på den kvarvarande burken Gin, hade ingen aning om att den hade sån makt. Jag hade glömt att vi skulle genomföra en rituell gemensam tömning av den, eftersom jag då redan lämnat den åt sitt öde, bakom mig. Jaa, jag lever nykter nu (utom en halv gin senaste vecka, av skäl jag berättat för henne, ingen annan) av full respekt för henne och även för att jag vill det själv. För att få leva vidare med den människa jag värderar så högt i mitt liv.
Men att jag gör det på mitt sätt är för lite eller snarare på fel sätt. Det räcker inte med att jag är nykter av det skälet, jag skall vilja det av mig själv. Hon sa idag senast "när skall du säga nej till alkoholen". Så vad jag än gör så är det fel. Säkert är det idealet, men där är jag inte ännu, men på god väg. Den goda viljan... vart räcker den, stunden i kväll gör det i varje fall inte lättare?
Jag skulle närmast beskriva det som kunde varit ett samtal, som ett helt oförsonligt ställningstagande istället där ultimatumet var samtalsspråket, hon vet precis hur det egentligen är med och för mig, inget annat. Frågade flere gånger om inte alla de dagar (snart ett år) jag varit nykter spelat någon roll, jovisst men... att jag inte kommit ihåg att tillsammans med henne tömma den kvarvarande burken Gin betydde betydligt mera. Inte bli hörd överhuvudtaget, ställd i ett hörn... det finns mycket mera, men det är en annan historia.
Mitt fd drickande överskuggar allt precis när som helt, för lite gör jag och det jag gör är på fel sätt, oberoende av nykterheten. Det kommer ständigt i form av uppräkningar av situationer där det blivit fel mellan oss bakåt i tiden. Sant. Jag har sagt att jag förstår det och ångrar det, men jag kan inte göra det skedda ogjort. Dessutom har jag aldrig någonsin druckit för att göra Mt illa. Men det kommer ständigt ständigt igen, uppräkningarna över hur det har varit. Jag har hört det så många gånger redan, vet ju det dessutom alldeles av mig själv. Vad kan jag göra åt det idag annat än att fortsätta vara nykter? Det värsta för mig, som samtidigt gör det svårt, att jag är nykter inte har så mycket betydelse eftersom jag gör det på fel premisser och av fel skäl. Jag vet inte. Hjälp. h/Mm.

Mickey

Du kan inte göra annat än att vara nykter. Då har du gjort vad du har kunnat. Vad du har gjort tidigare går inte att ändra på. Det är inget man behöver älta. Sen förstår jag i och för sig om MT blir arg beträffande burken. Hur kunde du glömma det? Hon tycker nog att det är viktigt och det borde du kanske respektera? Men det är ju sen lätt för dig att (gör inte det!) köpa nytt Gin. Men det är en annan sak.

Lycka till Mulleman och Mulletant i erat fortsatta strävande för att bli en "helt" Mullepar :-)

Mulleman

Så fint och rakt och sant du skriver Mickey. Säger tack för respons och vägen till ett äkta liv kan bara tas i den utsträckning som kliven räcker till, steg för steg. Så länge man går så rör sig också ödet, beslutet och livet. Sant det där med burken, förbannade mig själv ikväll för att jag inte prioriterade den handlingen högre, förlorade mig i ett antal andra saker här där vi bor. För mig var det ju klart, men visst, jag skulle ha gjort det. Som det blev nu så var det väldigt illa och samtidigt en återkoppling till så många många tidigare situationer. Kanske det bara är att jag tycker synd om mig själv, men jag vet ju redan vad som gått illa och så har jag ändrat på det. Ändå kommer det ständigt igen och igen som historien präntad i text, eller snarare i ljudfil. Tack Mickey för din respons h/Mm.

"se" dig här mannen. Våra bilder kanske inte överensstämmer precis men det är inte väsentligt. Varje människa äger rätten till sin verklighet så som man uppfattar den. Tack för att jag får dela din bild också så här. Kram till dig / mt

helg med några speciella inslag. Besöket i kyrkogården och resan till korvkiosken kommer jag att minnas - särskilt din klädsel då -:)Även vår första middag (tror jag) på krog av den digniteten med mineralvatten som genomgående dryck. Bäst var vårt samtal fredagkväll. Kram / mt

viktoria

Mullegubben, har funderat länge på det inlägg du skrivit här ovan (8/11) samt det du skrev på min tråd. När jag ser tillbaka på beslutet att sluta dricka, var det inte en rak väg. Jag hann ta ett steg tillbaka ett flertal gånger innan det bar iväg. Sen dröjde det länge, och då pratar jag om ett år eller mer innan jag började kunna se att detta var ett livslångt beslut. Innan jag kunde säga att jag aldrig mer...Min anledning från första början var nog inte heller baserad på en vilja eller stor önskan. Jag ville nog egentligen upptäcka att jag kunde bli en "normalkonsument". Nu gjorde jag ju inte det, upptäckte det alltså. Tvärtom växte kunskapen om mig själv och insikten om att jag har ett mycket bättre liv utan alkoholen. Alla runtomkring mig också. Att mitt äktenskap, min relation till mannen och dottern, fungerar så mycket bättre och smidigare ÄR en anledning till "för resten av livet-beslutet", men jag känner ändå att jag gör det för min skull, för livets skull, förstår du?
Summa sumarum, idag VILL jag leva nyktert. Det "ville" jag nog inte på samma sätt då jag fattade beslutet för snart två år sedan, då var det mer av ett måste, annars hade jag gått under. "Vill" växte fram ju fler fördelar jag kunde casha in, och ju mer välmåendet växte.
Kanske blev detta en rörig beskrivning, det är tidig morgon : )och jag har eg inget riktigt svar på frågeställningen: är det nödvändigt att vara nykter av rätt anledning? Jag tror att det kanske inte har så stor betydelse från början, då var det för mig fullt upp att lägga focus på att klara att bryta vanor och hantera känlostormar. Men för att jag skulle klara en varaktig nykterhet i längden så var det nog ändå tvunget att så småningom gå över i en stark vilja att leva utan alkohol, för min skull.
Önskar dig en fin start på nya veckan, tänk att det snart är 1:a advent!
Kram V

Mulleman

Hejsan!
Nu har Gulle-Mulletant hjälpt farbror tillbaka in här i min "gamla" tråd.
Kan bara meddela att jag är nykter och en stolt levande människa idag, tänker även fortsätta vara det framöver.
Dessvärre, med tanke på aktiviteten här i Forumet, har detta inte varit ett prioriterat område för mig på väldigt länge. Däremot har det levande livet och nykterheten varit det. Känner mig mycket glad och lugn i mitt inre idag, sinnesro har jag för det mesta och mycket fina vänner i Gemenskapen.
Jag vill gärna dela med mig av det goda som finns till den som så önskar och vill ta emot det.
Gott Nytt Nyktert År!

Mulleman

Nu har jag med finaste hjälpen av Gulle-Mulletant trasslat mig in hit tillbaka. Skrev tidigare ett inlägg men det hamnade tydligen hos Moderatorn för granskning innan publicering på Forumet! Hoppas det inte är alltför suspekt bara för att kunna komma med. Med vänlig hälsning/Mullegubben.

FylleFia

Hej Mullemannen! Du och jag "känner" inte varandra, men jag har följt mt:s skrivande bra länge. Där har du haft tur. Hon är en riktig människa. Så jag blev lite nyfiken på dig och betade av din tråd imorse. Tack för det du delat. Inte så mycket under drygt två år ;-) Men det lyser igenom att du är en bra man och jag förstår att mt tyckte du var värd att kämpa för. Lycka till med din nykterhet och ditt AA-arbete. Har förstått (av mt) att du trivs där. Men det är kul att även se dig här. Detta är ju som AA-light. Mycket kaffe och en del bra delningar.

Fia

Mulleman

Hejsan Fia, så trevligt att du skrev här till mig! Javisst, tackar och bockar för trevlig kommentar. Japp, jag är ständig medlem i "Gemenskapen" och trivs mycket bra där. Som du så riktigt noterar så har jag inte varit här överhuvudtaget på två år, men det beror Inte på att jag Inte skulle tycka det är värt något för mig. Tvärtom, men som du vet, du som är erfaren vet, så är det viktigaste först, ta det lugnt och en dag i taget... motton som är hållbara genom tider av olika innehåll. Jag skall så gärna skriva mera till och med dig, tycker egentligen mycket om att skriva men är på något märkligt sätt nästan som handikappad med att upprätthålla kontakter så här. Det har många gånger förorsakat mig sorg, saknad och besvikelse, över kontakter som kunde ha burit vidare över tid men som tagit slut. Trots alla mina egna bortförklaringar om felprioriteringar så har jag naturligtvis längst inne i mig själv alltid visst att det är bara mig själv jag kan ändra på. Det som då gäller är att precis som med alkoholen kapitulera och klättra upp på det sköra strået och se sig omkring för andra riktningar. De heter som du vet, vägen till tillfrisknade! Den vägen går jag nu och mår allt bättre, dag för dag. Det är alldeles underbart att träffa, möta och känna den där förbehållslösa och fullständiga samhörigheten som inte kräver någon annan motprestation än nykterheten! Paradoxalt men så sant eftersom det är precis det jag och andra i min situation vill uppnå! Så Fia, tack för ditt inlägg, kanske det också är en påfartsväg till ett fortsatt nyktert liv! Som du säkert vet, att finnas till och tillsammans med en annan nykter alkoholist är bland det mest verkningsfulla för den egna nykterheten. Hälsar Mulleman!