Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Du har många bra frågor och så tycker jag ofta det är här på forumet, att man skriver en vända först och sedan får man feedback av någon annan med en massa bra frågor som gör att man tänker tankarna ett varv till. Ja, det där med att vara tråkig är nog egentligen oro inför vad andra tänker om mig. Att jag som va så kul och ute och reste, träffade nya människor har blivit tråkig och värst av allt misslyckad. Men egentligen det borde ju inte vara hela världen att inte kunna dricka. Det är väl egentligen inte att misslyckas, jag har ju för sjutton man, barn och jobb. Nu blir jag liksom lite arg på mig själv och tycker att jag borde sluta gnälla och vara nöjd med det jag har och inte göra det här med A så stort och som att det definierar hela jag. Det där låter flummigt, men tanken är ny och jag ska tänka den vidare i morgon. Festandet som sagt, allt det jag gjorde med vännerna innan jag tappade huvudet hade jag absolut kunna gjort nykter.... Vi hade jättekul innan när vi var på skogstur med barnen, men så fort vi kom hem så tog alla en drink och sedan var det kört, minns att jag fyllde på första glaset innan det ens var halvtomt så att det liksom inte skulle räknas.... Det har blivit tydligare och tydligare för varje gång att jag känner jakten på nästa glas redan vid första klunken. Jag är så arg och less på mig själv och kallar mig själv för en idiot om och om igen för att jag tänker så, men hoppas längst in att det kanske inte är mitt innersta jag utan att det är A som tar över min hjärna, men å andra sidan vad är jag då för vekling som inte kan stå emot? Oj vad svamligt detta blir, men det är så många nya tankar som poppar upp under dessa lugna dagar vid havet.

har jag sett det så bra sammanfattat, vårt problem. Jag klipper in det du skrev ovan:
"att det kanske inte är mitt innersta jag utan att det är A som tar över min hjärna, men å andra sidan vad är jag då för vekling som inte kan stå emot? "
Tack, för det var precis vad jag lärde mig för drygt ett halvår sedan: har man arv, miljö och sedan lång praktik av att dricka så är det kört. Det handlar inte ett ögonblick om att vara vekling, det handlar om ren kemi. Fördärvad signalsubstans och skadade kopplingar i hjärnan. Vi är chanslösa, faktiskt chanslösa när det gått över en gräns. Tack för att du satte mig på rätt spår igen. Hade varit nykter i mer än sju månader och i början av juli tog kemin över och drog igång karusellen i hjärnan igen. Nu är det tufft igen, för det är så djävla svårt att komma till ett avbrott igen. Önskar varje kväll och varje morgon att jag ska få må bra och vara nöjd med livet igen. A ser till att kvällarna blir fylleskit och morgonen självförakt och depression igen. Men hur faan kan jag välja det, när jag vet att någon dags kasst mående snabbt förbyts i glädje över att leva igen. Starka saker som pågår i hjärnan som vi inte har kontroll över, det har jag lärt mig. Så nu tänker jag dricka upp det som finns och sedan får min sommarfylla vara slut. Jag är inte ung längre, och sitta och fyllna till varje kväll som jag gjort i minst 20 år är inte längre ett alternativ om jag vill leva bra resten av mitt liv. Snurrar runt rejält i huvet nu, starköl, vin och gin och tonic skvalpar omkring och jag vill aldrig hit igen. Det är inte roligt, mysigt, glädjande eller avslappnande. Det är bara stress för hela min kropp och hjärna att känna mig så här, och varför jag skriver det är för att kunna gå tillbaks och se vad som är sanning när det gäller att dricka.
Från och med i morgon vill jag åter igen vara nykter och möta livet som en sund människa!
Kram till er alla som kämpar,
Fenix

och att du kommer tilbaks där du var för några månader sedan. Tanken jag skulle tänka klart idag ska jag låta ta sin tid. Det är lättar här nere i huset vid havet, här känner jag att jag kan vara som jag är, jag får ta min tid och jag kan andas! Men om några dagar är jag hemma igen och ska börja jobba efter sju veckors ledighet. I början av sommaren hade jag storstilade planer, jag skulle inte dricka och gå ner massa i vikt. Har inte gått ner ett gram, druckit vid färre tillfällen, stolt över 10 dagar solsemester med mineralvatten, men de gånger jag har druckit har jag vid första klunken fastnat och druckit till minneslucka. Så summan av kardemumman är att för mig spelar det ingen roll om jag minskar ner på tillfällena för då finns ett uppdömt behov som gör att jag dricker ännu mer när jag väl får dricka. Så nu med sommarens facit i hand så känner jag mig besviken på mig själv för att jag inte nått de mål jag satte upp, men jag har kommit så mycket närmare mig själv och mitt problem. Mycket tack vare er här på forumet! För några dagar sedan tänkte jag med sorg på att sommaren var slut och jobbet, hösten och alla måsten tar vid. Men idag känner jag det nästan som en befrielse, jag måste inte gå förbi uteserveringar med härliga rosé-människor och det finns ingen härlig grillmiddag som borde avnjutas med vin utan det är jobba, skjutsa ungar, äta, titta tv, sova och börja om från början igen som gäller. Jag dricker aldrig innan jobb-dag så det vet jag att jag klarar. Har funderat mycket och länge på det här med hur jag ska göra på fester i höst... Borde ju ta mej i kragen och säga nej tack jag äter medicin som inte kan kombineras med alkohol, då kan ju ingen truga. Men A-hjärnan skyller på att en fest då och då är väl ingen fara och vill jag verkligen berätta för folk att jag äter anti-depp? Tror att jag har ett beslut att fatta eller ska jag ta en dag i taget? Nä nu går jag ner till havet och låter vinden blåsa bort grubbleriet så att jag bara kan vara idag så kan jag ju tänka efter ikväll, vem var jag?

PersonligaPersson

Om anti-depp? Kan du inte formulera någon form av "jag mår så mycket bättre utan alkohol" eller "jag har inte lust/tid att vara bakis i två dagar"? Jag har märkt att ingen egentligen bryr sig bara du lägger anledningen hos dig själv. Där vill folk oftast inte lägga sig i. Det är värre om man förlägger anledningen till något externt, då vill folk hålla på och argumentera och hitta kryphål i en annan utsträckning har jag märkt. Om du säger att du ska köra bil så erbjuds du sängplats eller taxinummer exempelvis.

Min nykterhet blev så mycket mer bekväm sedan jag sade rakt ut att jag mår bättre utan alkohol, än när jag alltid fick komma på sätt att ha med mig bilen.

Det ÄR svårt att förhålla sig till det nya. Ibland känner jag mig som en flykting i ett nytt land som vet att det inte går att återvända, men som saknar aspekter av det gamla landet. Man måste sakta men säkert anpassa sig och bygga upp en ny tillvaro i det nya. Skaffa sig nya vanor, nya vänner. Man vet att det aldrig blir som förut, men att det å andra sidan kan bli mycket bättre.

MissH

Jag läste att 500 000 svenskar äter antideppressiva medel idag. Om siffran stämmer eller inte vet jag inte, men jag vet att det är vanligt. Men som kloke Persson skriver är det kanske vanskligt om det skapar kryphål? Det där med att säga nej och komma på vad man ska skylla på är skitjobbigt i början men inte nu längre tycker jag. Tror det blir lättare ju mer det får sjunka in i en själv. Fast problemet verkar snarare vara att du borde tacka nej men inte vill?

Jag tycker att du är för hård mot dig själv, du är varken misslyckad eller idiot. Du har ju lärt dig en del om dig själv istället för att nå de där målen. (Och du, att gå ner i vikt under semestern, hur fasen tänkte du där?? :-)) Jag tycker du gör rätt i att ge dig själv lite andrum. Jag gissar att du hör till samma kategori människor som jag, som gärna ställer höga krav på sig själv och sätter upp alldeles för höga mål? Då är det jätteviktigt att bara få vara, utan prestationskrav. Svårt men viktigt. Och härligt när man väl klurar ut hur man gör, för det där blir ju gärna en prestation det också. Om du ska ta ett beslut eller inte vet bara du. Jag tog ett slags halvbeslut först, rädd att misslyckas. Nu är jag säker. Men jag har skitsvårt att säga att jag aldrig kommer dricka, ibland får jag panik. Och då är en dag i taget skönt att tänka. Jag mår ju bra idag så då dricker jag inte.

Jag blir så glad för era kommentarer och det ger mig så himla mycket just nu att få höra era tankar. Dagen i dag har varit lugn och skön och mycket vanlig. Känns konstigt på semester utan vin, men det är värt det varenda morgon jag vaknar och känner mig utvilad, frisk och utan ångest. Ja, du har rätt MissH, tillhör duktiga flickan gänget så det här med att inte klara något är jobbigt. Luktade idag på mannens öl och tänkte ta en klunk, men redan där kände jag att lukten drog igång ett sug där jag såg mig själv svepa hela ölen och desperat leta efter mer. Detta skrämde mig verkligen och jag hällde i mig en flaska cola istället. Det är som du säger MissH jag balanserar på gränsen mellan jag borde och jag vill tacka nej. Men som det känns nu så vill jag tacka nej. Hade planerat det innan den här senaste festen och nu med facit i hand önskar jag att jag hade gjort det, då hade jag varit så stolt över mig själv. Sista tanken för idag är att jag är rädd för A och vad den gör med mig. Har i flera år sett vad den gjort med min pappa och känt sådan skam och avsky inför honom och nu gör det så fruktansvärt ont att se att jag är lidadan som det jag hatat i flera år. Har inte förrän nu fått detta hemska erkännade i luften, orden liksom stirrar på mig från skärmen och skriker att detta har du vetat hela tiden men valt att inte se det. Sorgligt...

Maria42

När jag drack, känner så väl igen mig. Just den där jakten på nästa glas vid första klunken, jag kom aldrig ihåg slutet på en kväll, alltid minnesluckor och skammen när man vaknade och inte visste hur kvällen slutat. Var maken sur på morgonen fick jag en stor klump i magen för då förstod jag att det varit värre än vanligt.
Det är så skönt att slippa det där, att alltid vakna utan skam/ ångest och alltid ha full koll på vad man gör. I början sa jag att jag ville gå ner i vikt och att det var därför jag inte drack, det funkar. Men nu säger jag som det är, det känns bra och hjälper mig att fortsätta vara nykter. Hoppas du hittar ngt som funkar för dig. Kram

Och sjuttio mil i bilen hem till vardag och jobb. Har haft det så bra sista veckan utan A. Festade till en dag med sill-lunch och en alkoholfri öl. Konstigt nog så smakade ölen fantastiskt och jag tyckte för första gången i livet att det var skönt att inte känna något rus. Vemodigt med slut på sommaren , men det är ju så det är...

sally sad

Tack Sommar12 för att du på ett så tydligt och träffsäkert sätt sätter ord på de känslor jag brottats med så länge! Jag har följt dig sen starten och kan inte annat än förundras över hur lika vi alla är, med mycket liknande tankebanor och beteenden när det kommer till A. Jag har tack vare att läsa era inlägg fått mig en rejäl tankeställare och börjat förstå lite mer hur man ska bekämpa sina hjärnspöken. Jag vet inte vem av er som skrev, men det var SÅ BRA, detta att tänka tanken till slut, att när suget kommer verkligen tänka igenom det händelseförlopp som följer, euforin vid första glaset vin, jakten på nästa droppe, fyllan, uppvaknandet, minnesluckorna, ångesten... Detta har gjort att jag för första gången på flera år inte kände det invanda vinsuget i fredags, utan stolt och stark sket i A! Och bara detta att inse att jag KAN besegra hjärnspöket, gör att jag idag känner mig fri! Vet inte hur länge detta håller i sig, men jag hoppas (och räknar kallt med) att den euforiska känsla jag har jagat efter med hjälp av A, infinner sig när jag gång på gång säger nej till demonerna, och därmed bevisar min inre styrka för mig själv (det här låter visst lite väl filosofiskt ser jag... :)). Sist jag var hos min terapeut sa hon åt mig att tänka "är det så här jag vill leva?", och en så enkel fråga har ju ett ganska naturligt svar, nej, jag vill inte leva som jag gjort, jag vill leva "normalt" och inte fundera konstant på A, tappa lusten att göra enkla vardagliga ting i väntan på nästa tillfälle att få A, få ångest och må skit pga A. Sen är det ju inte det lättaste att smidigt och lätt följa sitt eget svar, men jag ska kämpa, och när tanken på A dyker upp ställer jag mig frågan "Vad är det jag får? Är det värt priset?". Och när jag då tänker igenom hela tanken (inkl konsekvenserna och upplevelsen) från början till slut inser jag att det kostar för mycket, jag vill inte betala allt detta för en ynka känsla av tillfredsställelse. Bakslagen kommer antagligen att komma, men jag hoppas att de då får mig att ännu säkrare vilja ha en förändring! Så tack så jättemycket alla ni som skriver här, utan er hade jag inte klarat mig... Jättekramar till er alla, och speciellt till dig sommar12, som fått mig att förstå mig själv lite mer... :)

Stigsdotter

Förlåt, kan inte låta bli att fnissa lite: "fula små grytlappar". Måste de bli fula, kan du inte göra fina små lappar ;-) Men visst låter det skönt, att sitta och handarbeta för sig själv, fundera. Det behöver du nu.

En kommentar till det där med att känna sig tråkig: Du har kanske som jag varit en sån där som tycker att de som inte dricker är lite tråkiga. Lite torrbollar på något sätt. Inte lika roliga som jag som är uppe hela natten och festar mig asplakat med minnesluckor. Jättekul. Det är inte alla andra som tycker vi är tråkiga (OK då en del kanske) utan jag tror det sitter hos oss själva.

Allt det där du gjorde när du var så kul, reste, träffade människor, osv osv, det är ju jättekul. Det kan du ju fortfarande göra! Man kan prata om dig och säga hon är så social, träffar nytt folk och får vänner överallt. Men, inte fasen säger man om någon: hon är så himla kul hon är alltid mest packad av oss alla!

Som sagt, man får gnälla lite. Du är inne i en process där du ska försöka hitta dig själv. DU är inte hon som dricker, det som är du är allt det där andra!! Det är sjukdomen som gör att vi tänker såhär. Det är ungefär som när jag skulle sluta röka och jag tänkte "men vad ska jag då göra??!!". Eh, ja, allt annat som jag brukar göra fast utan ciggen till kanske? Svårare än så ska det inte vara.

Du är ingen vekling som inte står emot, du är sjuk. Finns en bok som heter "kidnappad hjärna" - har ej läst den själv än men titeln är ganska talande eller hur!

Kämpa på!

Stigsdotter

Att tänka tanken "aldrig mer" känns mest jobbigt. Idag dricker jag inte, sen får jag se hur det blir imorgon. Ibland, när det är riktigt illa, kanske man får ta en timme i taget.

Jag har också insett att folk inte bryr sig så himla mycket som jag tror. Till jobbarkompisar säger jag helt enkelt att "jag mår bra av att inte dricka". Ibland säger jag att jag tycker det blir lite för mycket dricka mellanåt. Ingen ifrågasätter detta!

Sätt duktiga flickan att vila i soffan ett tag och ta fram hon som är "good enough".

Kram på dig!

Som har er här på forumet, och så skönt att hjälpa någon! Jag började jobba i måndags så det har varit väldigt intensiva dagar. Vill och behöver gå ner ca 8 kilo och har varit ute och gått två rediga promenader, det tog emot men va så himla skönt! Har tänkt att nu börjar ju hösten så nu blir det hur lätt som helst att inte dricka... Men idag kom den här gamla "är det inte fredag snart känslan". Stressigt på jobbet, ungar överallt (gissa mitt yrke?) och familj överallt när jag kommer hem. Det är då jag biter ihop, gör allt extra bra hela veckan för att sedan fira att jag är så j-la duktig med en flaska vin före maten och en till maten ! Hur ska jag göra nu??? I dag ville jag skrika "lämna mig ifred "till min fina familj men satte mig istället i ett hörn med telefonen, och där fanns ni, tack o lov. Inser att jag nog behöver fila på en fredagsplan. Appropå mina grytlappar så blir de liksom ful/snygga och det gillar jag för det är lite så jag känner mig just nu...

Har ätit glass och godis som en tok, men känt mig nöjd ändå. Var på grillmiddag i dag och kände mig så lugn och avslappnad för att jag körde. Behövde liksom inte vara med överallt och inte jaga, jaga, gömma, dölja och fundera på A hela tiden. Nu kaffe och ostmacka framför tvn.

Stigsdotter

Jag får nog tänka mig lite för vad gäller godis och annat onyttigt. Märker att jag gärna belönar mig med det istället nu när jag är så duktig och inte dricker. Börjar till och med tänka på att jag kanske ska belöna mig med en cigarett. Summan av lasterna ÄR visst konstant....suck.

Heja dig i alla fall. Denna vecka ska vi vara lagom duktiga tycker jag ;-)

Antingen med mat el. vin, märker att jag tänker lite lika nu med godis som jag gjorde med A.... Hur gör jag för att gå vidare? Det är ju samma beteende!!!!

först Sommar12 !!

Snaska godis med gott samvete tills du har en stabil nykterhet sen kommer nästa beslut till dig när du är mogen för det :-) Jag la av med cigaretterna efter 1,5 år och snuset ytterligare ett år efter det. Jag kända att jag var mogen att ta dessa beslut då så det var egentlogen inga problem.

Godissug har jag väldigt pendlande, ibland går det mängder med choklad och när det är soligt och varmt så äter jag inget alls i godisväg.

Däremot känner jag igen mitt gamla beteende när det gäller mat men hittills har jag inte brytt mig men nu börjat vågen ha synpunkter så nu kommer nog snart ett beslut även där.

Det absolut viktigaste är ju trots allt att jag är nykter :-))

Tack Adde för stödet, ja, det är nog så man får tänka.... Nu har jag två svåra helger framför mig (sorgligt att skriva svåra när det är roliga grejer egentligen). Först kräftskiva, känns som att det är lika bra att inte gå för att slippa sitta där och inte klara av att tacka nej när det bjuds. Sedan romantisk weekend med mannen. Han har iof intagit polisrollen så vin lär det ju inte bli, men vad gör man då?? Brukar sitta på uteserveringar och sedan långa middagar med vin och sedan en sväng på ngn pub. Nu vet jag inte, ska vi gå på bio och äta på korvmojjen eller vad gör man när jag tycker att det där andra liksom inte lockar utan A?

Nynykter

God mat är fortfarande god mat och man kan gott unna sig en efterrätt när man inte drar i sig en massa alkohol-kalorier. Men innan dess kan du testa hur bra restaurangen är genom att fråga efter GODA alkoholfria drycker. Om du blir nedlåtande bemött eller erbjuds läsk kan ni alltid resa er och gå vidare. Om vi är tillräckligt många som frågar efter alkoholfritt kommer restaurangerna att börja ta hem det...
Pub är mer tveksamt. Det är så fokuserat på dricka. Nu vet jag inte var du bor men om det är i en storstad kan ni ju gå på bowling-pub. Askul! Eller tedans?

I början av min nykterhet avstod jag från väldigt många saker som jag visste innebar alkohol. Det var främst för att jag inte ville förklara mitt val att vara nykter. Tycker det är bra att låta nykterheten komma i första rummet. I början är man skör, men så småningom blir du starkare.

Nynykter

jag känner att det är bra för mig att planera in andra saker som inte är kopplat till alkohol för då slipper jag liksom stå emot så här i början. Så nu letar jag efter spa med fotvård och en bra vegetarisk restaurang och så blir det nog bio oxå. Mannen låter nog mig bestämma bara jag håller mig nykter.

MissH

Jag och pojkvännen ska snart fira två år tillsammans och jag funderar över vad vi ska hitta på, spa låter ju onekligen trevligt! Förra året var vi ute och åt och drack vin och det var väl iofs kul, även om jag som vanligt blev besviken över att vi skulle åka hem efter restaurangbesöket istället för att festa loss på krogen. Så har det alltid varit, ett enda glas triggar igång mej, han har lättare att hålla huvudet kallt och se när det är nog. När det liksom inte blir roligare. Det är ju sjukt att jag minns det där ett år senare, känslan av besvikelse i vindimman, vet att jag tjata

I år känns det som en frihet att slippa dricka, fin middag blir det nog men i övrigt kan vi ju göra precis vad som helst, vad vi känner för. Jag slipper fastna i den där alkoholjakten. Gå på krogen är uteslutet, där vill jag inte vara. Precis som du skriver är det nog bra att planera in sånt som inte är förknippat med alkohol. Har varit på en hel del fester i sommar och faktiskt inte blivit speciellt frestad (även om det satt igång långa grubblerier i huvudet), men jag känner att jag nog även fortsättningsvis planerar in annat eftersom jag inte är så noga med just fester och krogbesök längre. För det har alltid handlat om fylla för mig. Klart det är trevligt att träffa folk, äta gott och ha roligt men det får stanna där. Jag går hem när det börjar bli för vilt, för varför ska jag sitta kvar och vantrivas? Jag måste ju få bestämma själv hur jag spenderar min tid. Det jag försöker komma fram till är att man nog får forma om sitt liv lite, känns skrämmande men samtidigt är det ju en frihet. Tänka i nya banor. Göra det man tycker är kul. Kaffefika istället för sluddrig vinfika, bio istället för stökig krog, långa morgonpromenader och frukost på stan istället för dega i soffan med bakfyllemat och film. Planera bort alkoholaktiviteter för att det är dumt att utsätta sig själv för frestelser, men också för att se att det faktiskt finns en hel del roligt att göra utan alkohol. Att man i och med sitt beslut inte försakat något, utan att man faktiskt får något mycket bättre.