Hej,
helt ny här då jag känner att jag har ingen att prata med om detta. Har sedan en händelse i helgen bestämt mig för att sluta dricka helt och hållet. Känner inte att det kommer bli några problem att hålla mig ifrån att dricka men känner ändå någon sorts oro för hur livet ska bli utan alkohol då jag under de senaste 3 ½ åren druckit minst tors-sönd varje vecka. Vad ska jag säga på fester? Till vänner och familj? Vad ska jag säga på firmafesten? Hur kommer semestern bli utan alkohol? Kommer jag bli en trist jävel i andras ögon? Kommer jag tycka att alla fester är tråkiga för att jag sitter nykter och lyssnar på alla andras "fyllesnack"? Tycker det är så konstigt att jag oroar mig för allt detta och inte oroar mig för att jag ska klara av att hålla mig ifrån alkoholen. Idag är det fredag och jag känner ingen lust alls att dricka vin ikväll vilket är skönt. Undrar om barnen(12 o 15 år) kommer kommentera det. Vad säger jag til dem om dem frågar varför jag inte dricker? Skäms nästan att säga att jag inte ska dricka mer som om det är något fel på mig. Känner mig jätte ensam med mina tankar och funderingar. Finns det någon som kan hjälpa?
Kramar

sundown

det är inget att skämmas över. det finns en hel del människor som inte dricker, och det beslutet kan bero på massa anledningar (kalorier, träning, religion, inte gott, mediciner, svårt att dricka måttligt, etc, etc, etc). en bekant till mig säger rakt ut att "jag dricker inte för jag mår inte bra av det" när folk frågar och det är sällan någon ifrågasätter det. tvärtom, många tycker att det är bra att han isåfall har tagit det beslutet.

jag har själv druckit i princip varje helg i över 10 år nu. men nu är det slut med det, den här helgen blir den fjärde nyktra helgen. hittils under dessa helger har jag druckit alkoholfritt på fester/tillställningar och ingen har märkt någonting, inte ens min fru (förrän jag sa det själv). ;) det är ju ett sätt att slippa prata om det om man inte vill göra en stor grej av det ...

skulle någon av mina vänner eller bekanta börja ifrågasätta mitt val så kommer jag att bli rejält irriterad. INGEN har något att säga till om beslut som gäller mig själv.

lycka till! :)

vill.sluta

Men min uppfattning är att det är nog bara MEST vi som slutat eller dragit ned på dricket som oroar sig för vad folk skall tycka och säga.
Sanningen är den att folk BRYR sig inte.
Mest tycker dom det är bra, med kommentarer
om att alla BORDE nog hålla upp.
Jag tycker DU är supersting.
/a

vill.sluta

Hahaha, de flesta inlägg skriver jag med min
Touchmobil och dessa korvfingrar är INTE så
Kompatibla med mobilen.
Istället ser det ut som men är schysst på
Kanelen. Men så är det inte......
/A

sundown

ja, jag håller med dig om att de flesta förmodligen inte bryr sig. det är mest vi som blåser upp det hela.

däremot tycker jag inte att jag är supersting (antar att du menar känslig) ifall jag blir irriterad om någon ifrågasätter mitt val och försöker pusha mig till att dricka. har läst väldigt många berättelser här på forumet om hur otroligt jobbigt det kan vara för den som blir utsatt för detta tryck. "ett glas kan du väl dricka, det är väl inte farligt?".

att jag sen blir irriterad betyder inte att jag skäller ut personen .. ;)

NyMan

...ska det vara, sundown. Andreas går in med den rättelsen i sitt andra inlägg strax efter det första. Ser du? A är alltid väldigt positiv och uppmuntrande så jag fick inte ihop det riktigt med hur du hade uppfattat det, därför läste jag lite mer noggrant än vad jag hade gjort första gången. Det var hans "korvfingrar" som hade ställt till det på mobilen, efter vad jag förstod. ;-]

vill.sluta

Så snabbt jag kunde. Och nu kan jag inte gå in och redigera texten jag skrivit.
Men jag skickade in en rättelse ögona böj!

JAG TYCKER HAN ÄR SUPER S T R O N G som för det första kommit hit.

Tack för att du påpekar att man andas possitivitet.
Dt måste man annars skulle alla glas vara halvtomma när dom i själv verket är halvfulla.
Det skulle näst intill spöregna vid mulet istället för att det håller på att spricka upp och solen landar med sina strålar strax.

Finns ingen som blir go och glad av att vara deppig och nedåtgående.
Nä, upp med blicken på med leendet och tänk!
Vad mycket människor som har det bra mycket värre än dig själv medans du sitter med alla iandsproblem.............

Live and let die you know½!!!!!
//A

Nilali

Nu är första helgen över och det enda med alkohol jag drack var en lättöl till middagen i lördags.
Vilken känsla det är idag:). Jag kommer ihåg hela helgen och vaknade pigg och glad varje morgon. Barnen kommenterade inte överhuvudtaget att jag inte drack en massa vilket var enormt skönt. Kanske är det som ni säger att folk inte bryr sig. En positiv effekt är att min man sa att pga att jag drack lite så drog han också automatiskt ner på sitt drickande. Nu hoppas jag bara att detta positiva jag känner nu håller i sig. Lite rädsla ligger dock kvar men jag ska försöka se det positivt. Kramar

m-m

är det skönt att känna att det gick bra. Skönt att inte barnen reagerade, kan vara jobbigt att förklara när man själv känner sig skör, jag har samma funderingar själv. Ska umgås med mina "nyvuxna" hemifrånflyttade hela helgen som kommer och känner lite oro för vad de kommer att säga. Lö kväll är inga problem eftersom jag tagit på mig att köra tidigt sö morgon. Men ändå. Vill helst inte förklara en massa.

Har du bra stöd från maken? Det känner jag att jag har och det är värt så mycket.

/m

Nilali

Det snurrar väldigt mycket i mitt huvud nu. Många tankar som går fram och tillbaka. Vad ligger egentligen bakom rädslan att inte vilja ha frågor om varför man inte dricker längre? Vill jag inte erkänna för andra att jag har problem eller handlar det egentligen om att det blir så konkret om jag börjar prata om det med folk som står mig nära? Är det min rädsla för vad folk ska tänka om mig/se ner på mig? Känns som om alla känslor sitter utanpå huden just nu.
Min man stöttar mig i mitt beslut att inte dricka mer utifrån händelsen förra helgen som fick mig att ta beslutet att sluta dricka. Det var ju han som råkade ut för mitt utbrott och på det följande blackout. Kramar

UnderIsen

Köper inte riktigt det där med att andra inte bryr sig, för de gör det...kanske för att det blir lite påtagligt för deras egen del. Jag känner igen mig i det där och har haft en hel del diskussioner om varför jag inte dricker längre.

Folk bryr sig otroligt mycket och för min del har jag känt mig tvungen att basunera ut att jag är ALKIS för att få dem att backa undan. Detta för ju i sin tur vidare andra diskussioner såsom ett ifrågasättande om jag verkligen är det, och trots att man står på sig och säger att man har oöverstigliga problem så blir svaren "överdriver du intre lite nu". Till och med min fru börjar tycka att jag visst har koll på läget.

Vad gör man?

Underisen

m-m

Funderar också på vad som ligger bakom oviljan att prata med andra om det. För min egen del pratar jag ogärna alls om saker som är jobbiga för mig. Och detta är extremt jobbigt att ens tänka på. Jag har verkligen ingen lust att bli föremål för andras diskussioner, fördömande eller medlidande. Önskar att det inte skulle kännas så, att jag bara kunde släppa det och sluta bry mig, men där är jag inte ännu.
Jag tror som du, underisen att det finns vissa som det är känsligt för om man inte tar något, och att det i vissa lägen kan vara nästan provocerande att avstå. Jag har mina egna tankar om vilka i vändkretsen som kommer att reagera och vilka som inte kommer att säga eller visa något. Får väl se i efterhand om det stämde....

/m

Tilde

Jag tycker att din omgivning kan egentligen inte ha någon åsikt om du har problem med alkohol eller inte. Det vet bara du. Att andra ogillar att man inte dricker alkohol bottnar nog i att de känner osäkerhet om någon är nykter för alla vet hur vi blir med alkohol i kroppen, vi släpper på kontrollen. Då kan det vara jobbigt att ha en nyktergök i gänget...
Kanske bra med en nykter i varje sällskap, då dricks det kanske mindre. Och... egentligen, har man inget gemensamt utan alkohol, ja då kanske det börjar droppa in lite nytt folk i ens liv, lite aha-upplevelse... den människan såg jag aldrig när jag själv gick i dimma, men då dimman lättar ser vi ju så mycket klarare. Världen blir liksom ny :)

Det enda är att gå på sin egen linje, mår man bättre utan alkohol så ska man inte dricka och aldrig för någon annans skull, för att den andre ska kunna dricka i sinnesfrid...

Bara lite tankar sådär...
Tilde

Tilde

Titta nu gjorde jag det igen, bara spontansvarar på inlägg och ser sedan att det var en ny tråd.
Välkommen hit till Forumet!

Jag förstår alla dina undringar i ditt inlägg "det snurrar väldigt...". Så känner jag också, men jag tror det är bättre att vänta med att berätta innan det känns helt bekvämt att berätta. Eller också strunta i att berätta och bara "vara". Det är ju en själv det handlar om och troligen kommer människor i ens omgivning egentligen tycka att man är ännu trevligare :) när man är nykter för det är ju dit man själv strävar och det är ju "där" man mest gillar sig själv eg. Självkänslan gör en starkare tror jag i o m att man är dimfri.

Tilde

vill.sluta

Nilali, nu skriver jag i din tråd hoppas det är ok?

Det ÄR felaktig tro att folk bryr sig så mycket.
Och varför bryr sig folk då, det bottnar i sin egen osäkerhet.

Svara kort och gott med att "Jag är allergisk mot alkohol".

Om man är allergisk mot nötter så finns det ingen sund människa som hetsar med att
-pröva, en liuten bit kan du kanske ta?

Men folk skall hetsa med sprit/alkohol, varför?
Vuxna människor, eller folk över 18. Vissa blir aldrig vuixna ens fast dom passerat 70.

Det är hur mottaglig man själv är för kretik och undringar.

Detta ger med sig med tiden, till slut bryr sig ingen. Och minst den som inte dricker. det äör dom nya nykteristerna som är känsligast och mest "roliga" att trigga igång.
-MEN VARFÖR?
//A

Nilali

Tack för alla kommentarer. Det är intressant att få höra olika vinklar på det jag funderar och oroar mig för. Kanske gör jag för stor sak av det hela? Kanske ska jag ha mer fokus på att jag faktiskt inte dricker längre och att det känns underbart. Lite stolt över mig själv (även om jag bara är inne på min 10de dag). Kramar till er alla

Nilali

Känner plötsligt en enorm sorg. Ska jag inte kunna ta ett glas vin till maten på julfesten? Ska jag inte kunna ta ett glas champagne på nyårsafton? Jag kan inte säga att jag känner något behov av att dricka just nu men känner en enorm sorg över att inte kunna göra det vid speciella tillfällen som kommer i framtiden. Är det normalt att känna så här eller är jag knäpp? Känner mig jätteledsen och deppig över detta just nu. Har jag gjort fel val att kapa all alkohol tvärt av? Hade jag kunnat hålla mig till ett glas vin till maten på fredag/lördag? Har jag hjärnspöken? Försöker jag hitta olika orsaker till att få ta ett glas vin igen? Snälla hjälp mig.... Kramar

höst trollet

Hej Nilali!
Visst är vi många som kännt den där sorgen.. Men vi är också väldigt många som tar en dag i taget..
Själv har jag inte gett några löften att "aldrig mer dricka alkohol", för det skulle kännas för jobbigt..
Ta det så, till att börja med!
Just idag, ska du inte dricka..
Kan tipsa dig om serien "Jonas löfte" på Svt play.. Se gärna den!

Ta en dag i taget, så småningom orkar du bestämma dig för hur du gör i framtiden..
Själv kommer jag nog inte att dricka, för har jag väl tagit första glaset, så vet jag att jag inte kan sätta stopp förän allt är slut..

/ trollis/

Nilali

Innerst inne vet jag att det är precis som du säger. Tar jag ett glas så blir det fler... Känner mig så jäkla tramsig som sitter på jobb och gråter över att jag inte kan dricka mer. Hur kan man bli sorgsen över något som ställt till med så mycket skit i mitt liv? Jag får inte ihop det i mitt huvud. Känner mig väldigt förvirrad.....