Hej,
helt ny här då jag känner att jag har ingen att prata med om detta. Har sedan en händelse i helgen bestämt mig för att sluta dricka helt och hållet. Känner inte att det kommer bli några problem att hålla mig ifrån att dricka men känner ändå någon sorts oro för hur livet ska bli utan alkohol då jag under de senaste 3 ½ åren druckit minst tors-sönd varje vecka. Vad ska jag säga på fester? Till vänner och familj? Vad ska jag säga på firmafesten? Hur kommer semestern bli utan alkohol? Kommer jag bli en trist jävel i andras ögon? Kommer jag tycka att alla fester är tråkiga för att jag sitter nykter och lyssnar på alla andras "fyllesnack"? Tycker det är så konstigt att jag oroar mig för allt detta och inte oroar mig för att jag ska klara av att hålla mig ifrån alkoholen. Idag är det fredag och jag känner ingen lust alls att dricka vin ikväll vilket är skönt. Undrar om barnen(12 o 15 år) kommer kommentera det. Vad säger jag til dem om dem frågar varför jag inte dricker? Skäms nästan att säga att jag inte ska dricka mer som om det är något fel på mig. Känner mig jätte ensam med mina tankar och funderingar. Finns det någon som kan hjälpa?
Kramar

Lilja-12

Ja du, den där sorgen!
SJälv har jag fest på lördag och undrar febrilt hur jag ska orka skvalpa med mitt alkoholfria..

Det ÄR en sorg att inte kunna dricka men det visar också hur in i he-e vedertaget den förbannade alkoholen är i samhället!! Det gör mig så förbannad!

Men jag vet precis vad du menar! Julfester, jobb-kick-off, nyår, allas glada förväntan över att få dricka..

Jag KAN också dricka socialt! Men det triggar igång ett sug och en obalans som VARJE GÅNG lett till att jag sedan dricker i min ensamhet, får black-outs, får en ångest som gör att jag kryper på golvet..

Det är ett högt pris! Jag VILL inte göra det mer!

Hellre småtrist i 4 timmar på fest än dålig 12 timmar med påföljande återfall.

Gråten du gråter kan ha med den inre konflikten att göra..nämligen "jag VILL dricka men jag FÅR inte!"
Man måste ge upp den kampen och inse "jag KAN inte dricka för jag har ett alkohol-problem"
Det ligger så mycket styrka i acceptansen!

Förvirring kan leda till drickande..stress..you name it!

Alkoholen har fyllt så djupa känslomässiga behov hos en, en slags tröst vilket gör det lättare att förstå att man saknar "den goa känslan"
Jag kan dock nöjd konstatera att vid mina tre små återfall nu så har jag INTE fått den "goa känslan".

Dtet känns som en vinst!!
Varje stund vi är nyktra, varje kväll vi lägger os Nyktra är vi VINNARE!!

Håll i! Du klarar det!
Lilja-kram

Harry den Trötte

Jag håller med om att det finns en sorg i att inte kunna dricka, jag känner den själv. Dock tror jag våra egna hjärnor lurar oss något grovt eftersom jag själv till en början endast kommer ihåg de goda stunderna jag haft med alkoholen.

Det fantastiska rödvinet jag drack tillsammans med min fru när vi var i Italien, den där glaset rosé jag drack en vacker sommardag med några kompisar, den där perfekt tillblandade dry martinin på någon flott bar i New York m.m.

Jag kommer ihåg känslan av den första klunken, hur det känns precis i början när alkoholen börjar sprida sig i kroppen och alla kanter suddas ut på underbart sätt samtidigt som båda historien och framtiden bleknar och jag bara kan leva i nuet...

Det vill jag givetvis uppleva igen och det kan kännas oövervinnerligt jobbigt att tänka tanken att aldrig mer få göra det.

MEN jag har börjat träna mig på att tänka lite längre än det första glaset och då träder en annan bild och fram och jag får en helt annan känsla i maggropen. Jag tänker då på alla gånger jag stapplat fram genom stan dyngrak efter att ha blivit utslängd från krogen, de gånger jag varit så bakfull att jag måste ta en återställare för att klara dagen och vad det senare lett till, jag tänker på de argumentationer och slagsmål jag hamnat i genom åren, de gånger jag fått jag sagt något som sårat någon bara för att jag varit för omykter för att förstå bättre, de gånger jag hamnat i fyllecellen, den gången när jag var 17 år och kraschade en bil på fyllan... ja listan kan göras lång.

Jag tänker även på min kropp som givetvis tar stryk av allt drickande, jag tänker på min fru och framförallt mina barn.

När jag gör det så blir plötsligt valet mycket enklare. Gör upp en lista på alla positiva saker du fått från spriten och en på alla negativa. Jämför dem sedan och se vilken du tycker väger tyngst. För mig är valet enkelt (dock brottas jag fortfarande med återfall vilket visar hur stark alkoholens makt ändå är över mig).

Ta en dag i taget och låt bli flaskan idag.

Hälsningar,

vill.sluta

Huvudet på spiken, SPELA FILMEN TILL SLUTET!
Med det menas att man skall gå steget längre än det där första "trevliga" glaset.
Vad hände sedan?

Gör en lista, bra alternativ.
/A

m-m

Och velar fram och tillbaka mellan positiva och negativa tankar om framtiden. För min del har jag inte bestämt mig för att aldrig mer dricka något. Mitt mål just nu är inte att avstå på livstid. Jag vet inte hur man "ska" tänka, om det finns ngt rätt eller fel, ngt facit finns ju uppenbart inte att tjuvkika i.

Försök ta en dag i taget och en fest i taget och bestäm vad som ska gälla och hur du ska tackla det.

/m

höst trollet

Mina kära forumsyskon har precis skrivit om allt det jag tänkte skriva, så jag bara sällar mig till kören.. "Spela filmen till slutet"
Och det är som Lilja skriver, svårt innan man kommit fram till ett "Jag vill inte dricka"..

Innan dess stoppas man av ett : "Jag FÅR INTE dricka"..

Det stadiet, kallar vi för gå-på-vita-knogar.. Och det är ju så, att det som är förbjudet, oftast är det som är mest lockande.. och naturligtvis det som är mest frustrerande..

Jag tror säkert att många av oss skulle kunna "ransonera" vårt drickande på sociala tillställningar, men, så kommer det där stora MEN..
Vi fortsätter efteråt.. Vi halkar tillbaks någonstans där vi iinte vill befinna oss.. Någonstans i bakhuvudet, påminns man också om hur jobbig den där första tiden utan alkohol kan bli..

Styrkekram /trollis

Nilali

Jag ska verkligen försöka att ta en eller några dag i taget och inte fokusera för mycket på framtiden just nu. Förra veckan var lite enklare då jag hade mina barn. Sonen åkte till pappa i måndags och imorgon åker dottern till pappa. Idag ska jag åka och veckohandla och förr har det alltid inneburit ett besök på systembolaget och bunkra upp inför helgen. Jag har alltid skyndat mig hem på torsdagen för att kunna ta det där första glaset vin som sen blir ett till och ett till. Nu blir det första helgen utan barn sen jag bestämt mig för att inte dricka mer. Ser inte fram emot helgen. Är jätteledsen för att jag inte kan ta ett glas vin till maten. Får istället titta på när min man tar ett glas vin (som han själv får åka och köpa för jag vägrar gå in på systembolaget för tillfället). Jäkla skithelg! Ser fram emot måndag så att den kan vara över (inte ofta man längtar till måndag).
Vill tacka alla för er omtanke och era tips. Det betyder väldigt mycket när man känner sig så ensam och skör. Kramar till er alla

m-m

Måste din man dricka vin till maten den här helgen? Vet han om vad du kämpar med?
Jag tycker inte att man kan kräva att någon annan ska avstå alkohol för min skull, men kanske lite som solidaritet just i det här skedet, för att få en bra start på resan.

Vi hade en helvit helg förra veckan, var också vår första barnlediga helg, jag trodde det skulle bli jättesvårt, och visst var jag sugen, men det gick klart över förväntan. Men det var skönt att inte maken hällde upp vin till sig, det måste jag erkänna.

Vad säger han?

/m

Lilja-12

Längtan efter den falska vännen alkohol..Belöningssystemet i hjärnan måste omprogrammeras och det tar tid.

När jag skakig kom till Alkoholterapeut i april sa han att "efter två månader börjar saker hända med din hjärna"

Han hade rätt! Den där längtan efter Flykten började försvinna och det var underbart!
Likaså att långa perioder inte ha en TANKE på flaskan!!

Under min nyktra tid nu kan jag dock konstatera att det ÄR svårt för mig när andra dricker!
Jag vet att det inte är bra för mig, jag vet att jag inte längre får den goa känslan men jag blir grinig, rastlös, allmänt "off" över att behöva stå ut några timmar vid ett middagsbord då det skvalpas..
Jag BLIR sugen med andra ord...
Men jag hinner tänka på vad som drabbar mig 3 på natten om jag druckit..jag vaknar med oerhörd ångest, svettningar, en oro som gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen!

Att då istället vakna utan att vara bakis, visserligen kan jag må dåligt psykiskt ändå men inte på DET viset, koka en kopp kaffe, känna att mitt mående är mitt EGET och inte orsakat av något kemiskt..DET är en skön känsla!

Jag tänker på din man N! MÅSTE han dricka vin till helgen? Kanske vore det lättare för dig om ni gemensamt kunde vara nyktra?

Den nya kärlek jag träffat har helt avstått alkohol många gånger eftersom jag inte dricker...
Det är en väldigt hjälp för det ÄR en viss kamp för mig då han ska ta sig ett glas vin..

Gör nåt annorlunda i helgen! Bio, konsert,planera en resa eller vad som helst! Att vara aktiv är så viktigt i vår kamp mot törsten!

Önskar verkligen att allt går bra för dig!

Lilja-kram

Lilja-12

Vad häftigt att vi båda tycker lika!! MÅSTE mannen dricka sitt vin? Och "måste" någon det, eller blir grinig om personen inte "får", ja, då kan man ju börja undra hur det står till med DEN personens alkohol-status..inte sant?

Det ÄR svårt vara Nykter många gånger då andra dricker och en HJÄLP när fler väljer att vara nyktra!

Sugen kommer och går! Det är underbart när det gått över!!

Lycka till m!!

Lilja

höst trollet

Även om jag själv inte har svårt för att andra dricker, så tycker jag att man kan kräva respekt för beslutet och det stöd det ger, att inte dricka alkohol. Åtminstonde första tiden..

Egentligen är ju alkohol en väldigt liten bit av våra liv.. Fast i början har man ju så svårt att se det..
Det är precis som om man får ett tunnel-seende, som är inriktat b a r a på det man inte får..

En vänninna till mig klargjorde det här på ett lite märkligt sätt, när hon drabbades av cancer. (hon var den som tröstade alla andra med sin galghumor och levnadsglädje)
Hon sa: Den friska människan har tusen önskningar.. Den sjuke, bara EN...

Så småningom, kommer du att upptäcka ALLT det här som du fortfarande har kvar.. Du har "förlorat" en liten bit av ditt liv, men det finns MYCKET kvar!

Skulle du egentligen vilja byta alkoholen mot något annat av det du har kvar och värdesätter?

Styrkekram! / trollis

Nilali

Torsdagen avlöpte bra och jag fick en mysig kväll med min dotter då min man var iväg på affärsresa.
Något stöd från mannen kan jag nog inte räkna med i helgen. Han går fortfarande och är förbannad över helgen för två veckor sedan som jag förstörde. Han går i sin egen värld och jag får väl bara bita ihop och ta det. Han har ju all rätt att vara arg. Jag kan dock inte säga om han riktigt har förstått vad jag går igenom med alkoholen. Han tror nog att det är hur lätt som helst att bara sluta. Han tror nog inte att jag har problem med att sluta. Som han ser det så har jag "bara" problem när jag dricker så att jag får minnesluckor och flippar ut och blir vansinnig. Jag tror helt ärligt inte att han inser helheten. Eller så vill han inte se helheten. Sen är jag inte redo att ta dem diskussionerna med honom just nu när han går och är arg.

Tack vare att han är så förbannad och frånvarande nu så känner jag inte för att dricka i helgen för då tappar jag kontrollen och kommer inte kunna diskutera om han känner för det. Måste vara klar i knoppen då. Något positivt med hela den här jäkla härvan.

Önskar alla därute en trevlig helg!
Kramar N

Nilali

Ännu en alkoholfri helg. Hade en lång diskussion med mannen i lördags där han var väldigt tydlig med att detta är sista chansen jag får. Det blir inga fler sen. Alltså inga fler utbrott(på fyllan, för det är då dem kommer), inga fler black outs. Han vill att vi "börjar om". Snacka om att ge mig ännu en anledning att aldrig mer dricka. Jag älskar min man väldigt mycket och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Har märkt att han har dragit ner radikalt på sitt drickande sen jag bestämde mig för att sluta. Skönt. Visst dricker han fortfarande men inte på samma vis. Mina tankar bara flyger fram och tillbaka nu så ni får ursäkta ett hoppigt och osammanhängande inlägg. Vi hyrde film i lördags kväll.Kl.20:00 åkte vi iväg. Jag körde!!!! Vet ni hur länge sedan det är som jag körde en lördagkväll? Så jäkla skönt att sätta sig i bilen istället för att gå eller cykla. Har bestämt med dottern att jag ska hämta henne och kompisen efter bian på fredag. Tänk att nu slipper hon ta bussen för att jag druckit. Känner mig lite lättare denna veckan än jag gjorde förra. Både i hjärnan och i kroppen. Har märkt att jag har gått ner i vikt sen jag slutade dricka. Tränar en hel del (vilket jag alltid gjort) och släcker numera törsten efteråt med mjölk eller vatten istället för en öl eller ett glas vin. Känns också fantastiskt skönt. Vill nu bara att denna känslan jag har håller i sig.

Än en gång ursäkta för rörigt inlägg.
Kramar N

m-m

Bra att du och maken pratat! Tror att det är bra med någon form av yttre kontroll, som gör det svårare att falla tillbaka. Visst är det skönt med känslan att kunna köra vilken tid som helst... Inte behöva vara orolig om det är för tidigt på morgonen eller fm.

Även träningen, det är ju svårt att träna om man antingen är bakis eller har druckit....

Bra jobbat!

/m

Nilali

Efter att ha läst mycket inne på forumet under morgonen så har jag fått en enorm jävlaranamakänsla i kroppen att det här ska jag fixa. Så många starka människor det finns här inne. Kan ni så kan jag!! Ska på parmiddag nästa helg till mannens bror och fru där det alltid blir mycket dricka och jag är inte ens nervös. Det här kommer jag klara! Känner mig nästan lite hög på någon sorts "lyckokänsla" av att jag kan och jag vill klara detta.
Måste bara tacka alla som delar med sig av sina liv här. Ni betyder mycket. Väldigt mycket just nu!!!!
Kramar N

vill.sluta

Läs mitt resonemang om att dricka i MIN tråd,
-Nu får det faaaan vara slut!

Om att inte dricka pga MAN VILL INTE!
Många kramar, DU är grym, så dj---- BRA!
/A

Cecilia02

Är ny här på forumet. Har precis varit nykter i 2 dagar. Har haft problem med alkoholen egentligen sedan jag började dricka i 20-års åldern, var alltid den som blev fullast bland vännerna. Det var coolt då men inte nu när man är 40. Har haft perioder då jag varit absolut vit t.ex. när jag väntat barn eller ammat, men också andra perioder för att det kännts bra. Under det senaste året har jag varit nykter i 9 månader, började dricka i somras igen. Tyckte jag kunde prova på....men det spårade ur igen. När jag dricker, dricker jag alltid för mycket det finns inget stopp i mig, jag vill bara ha mer. Och så ringer jag runt till familj och vänner På sista tiden har jag fått rejäla blackouter. Har erkänt för mig själv och min familj att jag har problem med alkoholen. Har gjort försök att sluta. Nu måste jag sluta för jag vill. Vill inte vara till åtlöje för mina barn (4,12,13 år). Någon positiv förebild kan jag ju inte bli för dem när det gäller måttlighet, men kanske ett avskräckande exempel. Kan inte kontrollera mitt drickande så jag instämmer i kören tricket är att inte ta första glaset. Och jag vill erkänna här på tråden, att ja mina barn har sett mig full och ja mina barn har bett mig att inte dricka. Och ja jag skäms som en. ... jag vet inte vad varje gång det har hänt och lovat mig själv att det inte ska hända igen...men nu ska det inte hända igen. Jag vill inte dricka. Ville bara få ur mig mina tankar och känslor.

Cecilia02 !!

Det är ett stort fint steg som du nu har tagit till en vändning i ditt liv ! Häng kvar och läs och skriv av dig så mycket du kan, det hjälper mer än man kan tro. Att släpa fram demonerna i ljuset och låta dem spricka är en stor hjälp annars vill de gärna bygga bo och stjäla energi från dig.

Välkomstkram !

vill.sluta

Vad roligt, hoppas du kommer finns ditt lugn.
Längs mitt resonemang om att inte VILJA dricka.
Det är du och jag och många härinne befinner sig.

Tråden eller rubriken finns under menylänken att
förändra sitt drickande. Länken heter
"Nu flåt det faaaan vara slut!!!"

Läs den, och välkommen!
/A