Idag har jag brutit med min pojkvän, vi träffades 2 dagar efter att jag tagit beslut om att jag inte kunde fortsätta som jag gjorde.. Blev tokförälskad, och kastade mig handlöst in i det..substitut?! Efterhand som tiden gick, såg jag mer och mer att han drack som jag.. Ljög, smög och bortförklarade, jag försökte berätta att jag fick ångest av att vara med honom när han drack, och att när han kysste mig, fanns smaken av öl där som pangade igång alla mina triggers.. Så jag sa .. Jag mår inte bra runt alkohol, och jag kan inte hantera att du dricker när du är med mig.. Han tog det som ett ultimatum, och backade såklart.. Full förståelse för det, jag hade själv valt alkoholen framför en ny kärlek, som man inte vet vad det ska bli av än..
Hur ska jag kunna veta om jag någonsin kan känna smaken av öl igen, om det så bara är i någon annans luft.. Hur ska jag kunna sätta gränser för mig själv, när de inte blir respekterade, utan används i syfte att få mig att ta på mig ansvaret för att något fint tar slut.. Är det så fint då? När någon lägger kalla härliga, jävliga öl i mitt kylskåp, och som inte förstår att jag utan att ta beslutet aktivt faktiskt kan dricka upp allihop utan att blinka.. Riskera alla dagar som jag mått skit för att få öppna den där...

som inte är lätta eller självklara men som kan rädda ditt liv. Du är den viktigaste personen i ditt liv och måste handla därefter.

Grattis till ett starkt vägval.

förändring

Tack! Idag har varit en tung dag.. Har ledig dag, och ångesten har legat som en äcklig klump i halsen, mycket sockerprat från killen som tycker att jag överdriver, och verkar inte alls förstå eller låtsas inte förstå vad vi pratade om för bara ngn dag sen.. För att inte trilla dit vare sig för honom eller andra frestelser så har jag hållt mig sysselsatt.. Promenerat, tvättat, målat naglarna, ryckt ögonbrynen, lite för mycket är jag rädd, men allt för att tänka på annat.. MEN jag har inte druckit, hetsätit,. Dock har jag tyvärr varit otydlig och mesig och inte hittat ilskan i att jag känner mig felbehandlad och manipulerad..

förändring

Tack! Behöver det verkligen.. Och nu har jag klarat det en dag till!

Skrutten94

Hej!
Jag har försökt fundera ut en sak idag som jag inte riktigt kan få svar på.
Jag har en bästa vän, som har tre barn och eftersom hon har det är hon sällan ute och ”festar”. Hon vet om att jag har valt ut alkoholen i mitt liv pga destruktivitet och att jag helt enkelt inte kan hantera mig själv när jag har alkohol i kroppen.
Nu ikväll är hon ute, och jag känner hur jag också vill vara där hon är och ha kul, för det verkar hon ha.
Jag vill inte diagnostisera mig själv när det kommer till alkoholen, men jag har valt att ta bort det ur mitt liv. Men nu, alltså jag har känt mig så irriterad och ensam och ledsen hela kvällen. Ledsen för att jag inte kan gå ut och ha kul. Ledsen för att jag inte kan sitta i en bar och beställa en alkoholfri öl för det känns ”fel” i dagens samhälle. Irriterad över mitt beslut. Ja.. ensam helt enkelt. Jag går aldrig ut för jag vill inte att folk ska tjata på mig att jag ska dricka alkohol. (Är 23 år gammal så att dricka alkohol i min ålder ”ska” man göra).

Iallafall, jag vet inte om det är så att jag bara är lite svartsjuk eller avundsjuk på henne, att hon får gå ut och ha roligt och inte jag. Att hon ”får” dricka alkohol, men inte jag. Eller om det är så att jag blir triggad över att hon är ute och festar? För nu vill jag bara sitta i en bar eller vara på en fest och ha roligt. Jag försöker intala mig själv att jag visst kan ha roligt med alkohol i kroppen, fastän jag vet hur jag blir..

Låt mig också säga att det är sällan hon dricker. Hon är ute max 2 gånger om året.

Någon som har varit med om liknande? Eller är det någon som ver ifall det här är avundsjuka eller triggning?