Jag är så trött, både bildligt och bokstavligen.

Trött av för lite sömn, trött för när jag väl sover kan inte kroppen vila för all alkohol, trött för att jag vaknar på nätterna och ligger och ömkar mig i min egen ångest. Det är den bokstavliga tröttheten.

Den bildliga tröttheten är den som mest påverkar mig. Trött på mitt eget tillkortakommande. Trött på att inte kunna fullfölja ett löfte till mig själv. Trött på att ständigt konfronter mig själv med insikten om att jag en missbrukare, en tvångsdrickare och kanske kan betraktas som alkoholist. Trött på att utnyttja min hustrus brist på misstanke.

Det kom smygande. När barnen hade flyttat ut blev kravet på ständig tillgänglighet inte längre lika nödvändig. Det blev lättare att ta ett glas vin på kvällen, en vardagskväll som för aldrig hade varit tänkbart. Vinet i boxen blev bättre så det blev en box istället för en flaska. Boxen avslöjar inte sitt innehåll på samma sätt som en flaska. Att dela en flaska var ok men inte att öppna ännu en. Den spärren försvann med boxen.

Och nu nästan ett decennium senare sitter jag här och känner hur det svider när jag konstaterar att det inte riktigt blev som jag hade tänkt. Livet skulle leka på alla plan om jag bara slapp att ständigt tänka på alkohol. Inte bara i form av att tillfredställa behovet utan lika mycket för att fjärma mig från det.

Jag är ju en mogen man med mycket bra ekonomi, ett fantastiskt jobb, en underbar familj och ett rikt socialt liv och ändå orsakar jag mig själv detta nederlag. Spriten diskriminerar ingen. Den vet hur den skall belöna både i slott och koja.

Dessvärre är det ingen, någonsin, som har sagt till mig att jag dricker för mycket. Och jag, återigen dessvärre, sköter det så snyggt så snyggt. Aldrig några flaskor på fel ställe. Aldrig berusad vid fel tillfälle.

Jag kan ändå trycka i mig motsvarande två flaskor vin på en kväll utan att jag för den skull blir oförmögen att fungera. Jag dricker bara vin och jag är en stor man. Dessutom är det ju under många timmar. Se där; där kom det en sådan finurlig förlåtande tanke som jag nästan ständigt brottas med.

Jag fungerar ju, förutom den ibland bankande huvudvärken som vi känner igen som bakfyllan, så då är det kanske inte så farligt. Även om tankens kraft ibland känns blytung i huvudet ögonen är lätt simmiga och röda så är de inte det i morgon. I morgon är en ny dag.

Intellektuellt vet jag att det inte går längre. Jag måste göra något åt det. Jag inser att jag inte kan dricka socialt längre, den delen av det sociala livet är förmodligen stängt för alltid. Jag har konstaterat att jag är en missbrukare.

Men hur kommer jag vidare. Jag kan inte vika ut mig på ett möte med andra. Det är inte jag och det beror säkert på lika mycket delar stolthet som skam. Jag vill försöka med andra vägar först.

Så här är jag i all eländighet bland er mina olycksbröder och olyckssystrar och undrar om ni har något bra stalltips på hur vägen till ett liv utan alkohol skulle kunna gå till.

NyMan

...om att tröttheten nog mer är att betrakta som en läkningsprocess. Upplevde att jag också var oerhört trött emellanåt och att det återkom med jämna mellanrum rätt länge, men om jag betraktar den nyktra tiden som helhet, skulle jag nog vilja säga att jag upplevde mig själv mycket piggare och vaknare efter att kroppen hade fått jobba sig igenom de första tuffa veckorna.

I nuläget känner jag mig mer alert och mer fungerande, både mentalt och fysiskt, än vad jag gjort på många år. På något vis kan man nog tala om, även om jag vet att det låter lite Hallelujah-nyfrälst, en typ av återfödelse; man blir nästan till en annan typ av varelse när man tar bort alkoholtillförseln, med väsentligt större kontakt med alla de tillgångar som man faktiskt besitter.

Det är viktigt att reflektera över sitt nyktra liv i ett stort sammanhang, speciellt vi de tillfällen man eventuellt får någon idé om att det skulle vara fint och mysigt med lite socialdrickande. Jag vill absolut inte sälja av mina tillgångar bara för att någon sådan flyktig tanke klarar av att ta sig förbi brandväggen i mitt medvetande. Det här livet som jag lever nu är alldeles för värdefullt och omvårdnadskrävande för det. Jag trivs så oändligt mycket bättre, i den stora helheten, med den person jag är just nu./NM

NyMan

...måste jag tillägga att jag tror mycket på dig, Tusculanum. Du jobbar på strukturerat, förankrar bra beslut och har redan, tror jag, en ganska god bild av vad denna livsförändring innebär och vilka konsekvenser för ditt liv den kommer att få. Det verkar som att du har förstått på ett tidigt stadium, att det inte räcker med att sluta dricka. Att man stryper tillförseln är bara startskottet för det långa lopp som startar. En strävan mot genomgripande förändring av hela ens varande växer fram i en när hjärna och kropp får tillåtelse att läka och börja fungera så optimalt som de faktiskt kan. Jag kommer ihåg att jag skrev någon gång förra hösten, ungefär två-tre månader in i nykterheten att det nästan kändes som att jag hade fått superkrafter; att det inte fanns någon gräns för vad jag skulle kunna orka med eller klara av. Då hade den inledande tröttheten givit med sig och en helt ny känsla av obruten energi hade tagit plats i kroppen. Jävla häftig känsla faktiskt, och den kan fortfarande göra sig påmind som någon slags cykelbunden rörelse. Det gäller att vårda den och förstå hur den ska utnyttjas.

Min magkänsla, vad den nu kan vara värd, säger att om du fortsätter jobba vidare på ditt eget sätt, så kommer ditt arbete med dig själv och din alkoholfrihet att vara mycket fruktbart. Lycka till! Stor respekt för vad du hittills har gjort!/NM

Gammel tanten

Är mycket imponerad av dig, Tusculanum.
Både av ditt sätt att skriftligen uttrycka dig på och inte minst av din styrka i resan mot ett liv i frihet från alkohol.

För mig har det inte gått lika bra.

Sitter här och läser runt, peppar mig inför nya tag.

Kram
Tanten

m-m

Tror att det är bra att vara fokuserad och ha en plan. Tror också att det är bra att ha någon form av belöningssystem, antingen i form av motion eller annat. Jag springer en del och känner mig nöjd varje gång det känns lite lättare, och att jag nu kan springa vilken tid på dygnet som helst, tidigare var ju både morgon/fm och kväll uteslutet. Har nu också investerat i ett träningskort och det ska bli riktigt kul. För min egen del så har jag också varit ute och shoppat något i klädväg, eller en ny bok, eller något annat (onödigt) som ersättning för det vin jag annars skulle köpt. Känns bra!

/m

Tusculanum

Tack alla för era vänliga och uppmuntrande kommentarer. Kan jag med mina tankar och idéer hjälpa även er är det dubbel vinst. Det fina med ett forum som detta är att man kan plocka russinen från de berättelser och råd som passar ens egna preferenser och sin egen personlighet. Det finns ju väldigt sällan en (1) lösning på ett och samma problem. För oss som läser dessa sidor finns det dock en (1) sanning; alkohol är inte vår vän.

Idag har jag varit ledig. Jag har gett mig själv en Me-Day eller som Barbro Jönsson skriver i en av sina böcker en TAT-dag (Tid Att Tänka). Det behöver vi alla oavsett förhållandet till alkohol. Vår värld snurrar så fort att man till slut undrar var man själv blev av i allt detta. Dessutom kan det ju vara bra att umgås med sig själv nykter och se om man trivs ihop. Upptäcker man då något som är osynkroniserat är det dags att synka ihop sig själv igen. Om vi inte trivs med oss själva kan vi knappast förvänta oss att andra skall göra det. Visst är vi mer kritiska till oss själva än andra men till sist gäller det att försonas med sina tillkortakommanden.

Jag har dessutom sprungit 15 km idag och det gick över förväntan. Belöning för hjärnan; O ja, absolut. Det motsvara säkert en halv BiB i belöning :). Jag är, som ungdomarna säger, sjukt nöjd med mig själv.

Jag är ledsen att det är jobbigt för dig ”Gammel tanten”. Jag vet alldeles för väl hur svårt det är med alkohol i ett fantastiskt klimat där varje dag är som en semester, åtminstone för oss nordbor. Du får göra som jag. Bryt rutinerna, gör allting tvärtom och/eller skaffa nya sysselsättningar. Som ”NyMan” skriver fungerar det nog sällan att bara strypa vinkranen utan det vill till andra komponenter samtidigt för att målet skall uppnås. Men ge inte upp och det tror jag inte att du heller gör. Alla bitarna har bara inte fallit på plats för dig ännu men det gör det en dag när du kanske minst anar det.

I morgon åker jag till sydliga breddgrader igen några dagar men jag är inte orolig för hur det skall gå i alkoholfrågan för jag har ju en plan, en handlingsplan.

May the force be with you

FylleFia

Hej Tusculadum! Jag tycker att NyMan beskriver det så bra. I alla fall känslan jag har. Han skrev; "Att stoppa tillförseln är bara startskottet..." För mig stämmer det. Nu kommer de jobbiga bitarna. Vem är jag? Vad vill jag? Hur ska jag agera för att må bra? Etc.

Inom AA (Har varit där) predikas det ju ofta om att man inte ska ändra på något inom det första året. För mig är det obegripligt. Hur kan man förändra sitt drickande om man inte förändrar sina förutsättningar? Med förutsättningar menar jag bland annat tankegång (AA), men även de fysiska förutsättningarna. Att göra saker på ett nytt sätt och inte falla i den där "Så-har-vi-alltid-gjort" fällan.

Så era tankegångar är så livsgivande och stärkande för mig. Det finns alternativa vägar. Kanske till-och-med stigar som i som ingen trampat fram på förut? Barmark? Men alla sätt är bra tycker jag. Vill man susa på E4-an framot ett sundare alternativ så ska man det. Jag personligen har nog valt snårskogen.

När det gäller tröttheten. Igen. Jag tror mycket på det Victoria skriver om att vi för en gångs skull tillåter/hinner/vill/orkar känna av kroppens signaler. Och ofta övertolkar dem eftersom vi inte är vana att känna. I år har jag varit krassligare än någonsin. Hade exempelvis magsjuka i flera dagar när min mage knorrade och jag sprang på toa hela tiden utan resultat. Till slut sa min man; Kan det inte bara vara så att du är hungrig Fia? Testade äta. Besvären försvann. Signalerna fanns där intakta men jag kunde inte längre läsa av dem.

Likadant kanske det delvis är med trötthet. Vi kanske var trötta förut, men signalen nådde inte riktigt fram då den fick tillförsel av socker (alkohol) ? Bara en teori bland andra.

Vi är alla individer och reagerar olika när det gäller missbruk. Men generellt tror jag att det är en väldigt enkel utväg för oss att byta ett missbruk mot ett annat. Jag har valt den vägen. Promenerar för mycket, deffar kroppen och överpresterar på mitt arbete. Men allt det känns sundare än alkoholmissbruket.

Fia

Tusculanum

Så har ännu en alkoholfri vecka förflutit utan några större problem. Jag börjar bli lite misstänksam på hur lätt detta går samtidigt som jag oroar mig för när det stora suget skall komma. Har jag klarat detta bara för att behovet inte ställer några större krav på mig? Nåja, det är inte lönt att leta problem och om de finns så letar de upp mig ändå.

Min alldeles egna behandlingsmetod tar fasta på talesättet ”ett sysslolöst sinne är djävulens lekplats”. Det gäller att inte ge plats för tankar runt alkohol men jag tror inte att vi överkompenserar Fia. Om vi tar hänsyn till all den tid vi har lagt ner på alkoholen så tror jag att det skall mycket till innan vi ens kommer upp till samma tidskonsumtion. En fördel med behandlingsmetoden förutom det uppenbara är att det blir väldigt mycket gjort.

Motion och framförallt viktnedgång är numera den officiella orsaken till att jag inte dricker alkohol längre. Båda skälen ligger ju i tiden så det är ingen som ens höjer på ögonbrynen när det kommer på tal.

Det är både glädjande och sorligt att läsa inläggen här på forumet. Jag gläds åt alla som gör framsteg och lider med er som kämpar mot alkoholen. En del har inte bara alkoholen att kämpa emot utan strider samtidigt på många olika fronter. Jag beundrar ert mod och er beslutsamhet. Det enda råd jag kommer på att ge när det känns som djävligast är att tänka på att det finns många här på forumet som har lyckats mot alla odds. Du kan bli en av dem.

May the force be with you

FylleFia

Hej Tusculadum! "Ett sysslolöst sinne är djävulens lekplats", den gillar jag. Visst lär man sig så mycket här på forumet? Nya tankar, andra tänkesatt. Lösningar som är så enkla att man bara vill slå sig för pannan och utbrista; Varför såg jag inte det?

Din misstänksamhet tror jag personligen på är bra. Du håller garden uppe. Är något för lätt så är det ofta en illusion tror jag. Kan ha fel. Men jag tror inte det. Tycker mig se att om man traskar in för självsäker i nykterhet och deklarerar att ; Det här går bra. Där brukar det brista. Nu talar jag inte om de återsteg (gammeltanten) som vi oftast tar utan om den där tron på sig själv. Grundstenarna. Har du byggt upp ett missbruk under ett ex antal år så säger det sig nästan självt att du inte "blir frisk" på en vecka eller två. Eller har jag fel? En del kanske är så starka?

Vi andra får helt enkelt bara fortsätta att botanisera här på forum. Kombinerar vi det med att bränna underhudsfett så är det ju ännu bättre. Win-win. Men jag tror vad som helst är bättre än överkonsumtion. Godis, mat. Jag tittar inte en extra gång på en överviktig människa som jag möter på i vardagen. Men när jag ser ett uppenbart missbruk så hajar jag till. Reagerar.

Vet inte riktigt vart jag är på väg med detta, men å andra sidan ser jag inte varför det skulle vara det viktigaste i ett samtal/en kommunikation?

Fia

Tusculanum

Efter ett antal veckor utan alkohol har jag brutit denna form av fasta. Det är Inte så att jag avbröt uppehållet på grund av ett oemotståndligt behov utan helt och hållet på yttre omständigheter. Det finns kulturer, tillfällen och omständigheter som gör det omöjligt att avstå den i många sociala sammanhang obligatoriska gruppmarkören.

Det som gör ovanstående orsakssammanhang intressant är att på grund av att jag drack alkohol av konvention inte på grund av behov upplever jag inget som helst sug eller längtan efter alkohol. Det är som om detta tillfälle bara var något som skulle göras precis som allt annat arbetsrelaterat.

Jag har inga avsikter att avsluta den inslagna linjen med ett alkoholfritt liv. Jag har ju en strategi och handlingsplan och så långt tycks den fungera inte bara i teorin utan och också som en benchmark i verkligheten.

Förutom allting annat positivt med en alkoholfri vardag är att jag mår mycket bättre. Tillsammans med all motion och en lätt korrigering av kosten har jag redan tappat några kilon och dessutom har konditionen blivit mycket bättre.

När jag surfar runt på forumet tycker jag mig numera kunna förutsäga när någon några dagar senare skall meddela oss andra att vederbörande har fallit för frestelsen. När jag läser texterna tolkar jag dem som ett sätt att få sanktion, av forumet eller sig själv, att det är ok att falla för frestelsen. Lite av en självuppfyllande profetia. Det finns en gemensam nämnare i uttryckssättet som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag gissar dock att Magnus och beroendecentrum har ett hum om vad detta står för. Observera att jag inte värderar eller kritiserar utan bara konstaterar vad jag tolkar. Men det är kanske trots allt något att fundera på.

Jag vill inte framstå som kaxig i mitt eget agerande mot alkoholen eller värderande mot andras kamp. Min egen regel för att skriva här är att vara ärlig och rak utan bli förolämpande samt att delge mina tankar och idéer i den gemensamma kampen mot en gemensam fiende. Jag hoppas att jag framstår som sådan också.

May the force be with you

m-m

Hej Tusculanum! Läst och funderat på ditt inlägg. Beslutet om att bryta alkoholuppehållet är ditt, och jag lägger ingen som helst värdering i det, vi fattar våra egna beslut i våra egna liv och gör förhoppningsvis det som vi tror är klokast för oss. Det jag reagerar på är att du skriver att det finns tillfällen (kulturer och sammanhang) då det är omöjligt att avstå från alkohol, och att du drack för att situationen krävde det och inte pga sug. Min känsla är att detta är en form av självbedrägeri. Jag tror faktiskt att man kan avstå alkohol i alla situationer, utan att det behöver framstå som konstigt. Inte minst efter att läst de som numera är alkoholfrias inlägg här på forumet. Jag tror att det är få som inte respekterar eller förstår att man avstår av olika skäl (hälsa, principbeslut mm). Jag tror att du bör vara uppmärksam på ditt eget resonemang för att inte trilla tillbaka i vardagsdrickande - när är de här omöjliga tillfällena, hur hanterar du om du känner ett behov, sug, vid ett sådant här tillfälle? Som sagt jag lägger inga värderingar i huruvida man vill vara helt alkoholfri eller en måttlig drickare, men jag tror att man tjänar på att vara ärlig inför sig själv.

Tänker också på det du skriver om att förutse när någon faller tillbaka, ibland tycker jag också att det kan vara tydligt. För min egen del tänker jag att jag vill pränta ner både positiva och negativa känslor, för att bl.a. kunna se om och när tvivlet kommer på hur tankarna gått innan. Skulle jag falla tillbaka vill jag kunna gå tillbaka för att se om jag kan utläsa något av vad jag tänkt och skrivit. Ser forumskrivandet som en form av försäkring, eller sparande inför ev svårigheter i framtiden.

Önskar dig lycka till med ditt projekt och kul att det går framåt med motionerandet. Själv ska jag iväg till Friskis o Svettis om en stund :-)

/m

Jag uppskattar ditt ärliga inlägg och har inga synpunkter på ditt handlande. Men jag vill kommentera samma sak som m-m tar upp. Jag reagerade precis likadant, det KAN bara inte finnas tillfällen då man är TVUNGEN att dricka alkohol. No way. För jag kommer inte att dricka alkohol av "tvång" någonsin. Nattvarden, hmm, om jag tog den, vilket jag inte gör, så skulle jag bara knipa fast och låtsas ta en klunk. Vad kan det annars finnas för tillfällen? Att skåla i champagne? Jag hamnade i ett sånt tillfälle nyligen, champagne hälldes upp. Då sa jag bara att jag dricker inte alkohol alls och såg till att jag fick bubbelvatten som också fanns. Man kan skåla i annat. Men det här är en fråga om hur redo man själv är. Kanske också i vilken ålder man är och vad man rör sej i för sammanhang. Det är lätt att stå för sin nykterhet när den kommer av inre övertygelse. Svårare om man ännu kämpar och tycker lite synd om sej själv för att man måste avstå. Observera nu att detta är personliga reflektioner och inte riktat mot dej fast jag svarar på ditt inlägg.

Jag är dock liite inne på samma som m-m skriver, att man ska vara uppmärksam på sina tankar så det inte blir en form av självbedrägeri. Jag hade själv funderingar förra hösten, med fem månaders nykterhet i ryggen, att jag skulle kunna ta lite Fernet Branca i förebyggande syfte mot maagbesvär då jag skulle resa till Egypten. Det smakar ju för jävligt och jag skulle ta det som medicin, det skulle inte trigga nåt. Jag ställde frågan här på forum och fick ett mycket tydligt svar av nån, minns tyvärr inte av vem. Svaret var att detta var ett sätt att lura mej själv för att få dricka och att det fanns annat att ta istället. Jag kände mej lite stött först, så hade jag inte alls tänkt, men vid närmare eftertanke insåg jag att det fanns en poäng där. Jag lydde rådet att avstå, köpte probiotika istället och fick ingen magsjuka. Riskerade heller inte min nykterhet.

Jag önskar dej också lycka till och hoppas att detta tillfälle inte triggar igång begäret.

Tusculanum

Tack m-m och santorini för era tankar och kommentarer angående mitt ”snedsprång” i absolutismens namn. De är väl värda att fundera på och ta till sig. Självbedrägeri är ju inte precis någon större hjälp för oss som tycker att detta forum är en hjälp. Personligen är jag för gammal för självbedrägerier. Din, min och alla andras närvaro här är ju ett tecken på att självbedrägeriet är avslöjat för länge sedan.

I min värld, den arbetsrelaterade, finns det dock tillfällen där det inte finns något utrymme för den personliga integriteten utan man förväntas ta seden ditt man kommer. Alkoholen i sig är inte en hedersbetygelse utan att du deltar i en hedersbetygelse där alkohol ingår. Det är inte alltid som vår svenska övertygelse om individens självbestämmanderätt fungerar i andra kulturer. Men vi behöver inte argumentera om mina arbetsrelaterade krav och beslut utan det finns för varje individ här viktigare saker att argumentera om. Att det finns betydligt viktigare kollektiv händelser och situationer i världen att diskutera är ju uppenbart men först med en egen stark plattform är det möjligt att ta till sig andras lidande.

May the force be with you

Tusculanum

Jag sitter här på en av alla dessa otaliga flygplatser och inväntar en försenad flight. Tämligen snabbt hamnar de flesta i samma situation i det som kallas flygplatskoma. Blicken finns där men inget registreras och hjärnan går på tomgång.

Men vid ett tillfälle av lite högre vakenhet hamnade min blick på en av barerna där det sitter mycket folk av olika nationaliteter. Här som på många andra flygplatser finns det människor som redan vid 7-8 tiden drar i sig en stor stark. För en del kan säkert klockan vara både eftermiddag eller kväll men jag kan inte undgå att fundera på hur utbrett alkoholmissbruket är eller kan förmodas vara.

I allt detta funderande kom jag på att det var ett tag sedan jag var inne här på forumet. Jag har nu ägnat lite tid till att läsa trådar och uppdatera mig på vad som händer och sker.

Min första reflektion blir att det tycks för många vara väldigt traumatiserande att ramla dit igen om än i ringa omfattning. Många skriver ” att nu måste jag börja om igen” och att det blir så jobbigt. Just det här med att börja om igen tycks vara ekluten. Men det är ju ingen tävling och att ramla dit tillfälligt är väl inget konstigare än andra beslut vi tar i vardagen. Det är väl ingen som tänker att nu måste jag börja om igen när man inte var på det där träningspasset som man brukar vara på. Bättre vore det väl att inte räkna dagar och veckor utan låta tillfriskandet vara belöningen i sig för det hårda arbetet. Vi behöver alla belöningar för det vi gör men då får ju inte belöningen vara en börda.

De självuppfyllande profetiorna blir min andra reflektion. Det stunder semestrar för en del och de flesta av oss skall så småningom fira julhelger och det tycks ställa till väldigt mycket oro om den egna förmågan att avhålla sig från alkohol. Det måste vara helt fel glasögon att betrakta sig själv igenom. Hjärnan kan vara en självbedragare men som tack och lov kan övertalas till bättre tankar. Vi vet ju att idrottsmän har skaffat sig förmågan att målstyra sina tankar inför en tävling. Så varför inte målstyra tankarna åt andra hållet, från alkoholen till något positivt tänk. Jag vet att det fungerar i andra sammanhang så varför inte inom vårt problemområde. Jag kanske välter ner öppna dörrar och att detta synsätt finns inom beroende vården. Men i så fall desto bättre, en utvärderad och beprövad självvård.

Den tredje reflektionen uppehåller sig om livet efter det sista glaset. Om hur trist och tråkigt livet blir utan alkoholfiltret och dess effektiva sätt att bara behålla det roliga. Själv tänker jag på den gången jag slutade röka för några decennier sedan. Jag tyckte att det var helt meningslöst att gå att ta en fika med vännerna eftersom jag inte fick röka. Så är det såklart inte längre och vad jag minns gick det väldigt fort att återuppta fikandet. En kollega till mig drack tidigare väldigt mycket och slutade innan det tog en ende med förskräckelse. När jag frågade honom om han någon gång skulle börja dricka alkohol igen menade han på att det var så länge som han slutade så det finns ingen anledning. Det finns inget nedärvt behov av alkohol hos människor och därmed ingen nödvändighet att dricka. Det finns hopp om ett liv efter det sista glaset!

Hur går det själv då för den här besserwissern. Det går faktiskt väldigt bra. Inga snedsprång och inget större sug heller vilket jag är väldigt tacksam för. Jag knatar runt i motionsspåret så ofta jag kan och både kropp och själ mår utmärkt av det. Jag är min handlingsplan trogen och den har fungerat så här långt.

Nu börjar mina medpassagerare plocka ihop sina prylar så det är nog dags att gå ombord. Det blev väldigt mycket det här men så kan det bli när man får tid över.

May the force be with you

Weekend

Belöning får inte vara en börda.....så sant.
Alkoholen är den mest risbindande belöningen man kan skaffa sig!
Må väl!

Tusculanum

Som någon av er kanske har upptäck undertecknar jag mina inlägg med ”May the Force be with you”, från den kultförklarade serien Star-Wars, eftersom jag tycker att vi alla kan behöva Kraften då och då.

Så här säger Mäster Yoda om Kraften - ”En Jedi använder Kraften för kunskap och försvar, aldrig för förinta eller för egen vinnings skull men den mörka sidan av Kraften styrs av hat, rädsla och avund och om du låter dessa känslor styra kommer de till slut att styra dig.”

Kanske något att fundera på så här en fredag kväll när förtroendet för den egna förmågan tryter.

May the Force be with you.

Tusculanum

Så är två av årets julfester avklarade. Det är sällan som spriten är ett problem för mig på dessa julmiddagar utan snarare all maten. Men jag skall inte sticka under stol med att det hade varit riktigt gott med en snaps till sillen. Inte för berusningen utan för att sill och snaps gifter sig smakmässigt väldigt bra ihop. Möjligtvis kan det också bero på ohejdad vana.

För övrigt fungerar den egenpåtvingade absolutismen alldels utmärkt och oförskämt enkelt. Jag förstår inte att jag inte körde igång det här projektet tidigare. Att det fungerar så bra just nu beror förmodligen på att alla bitar har fallit på plats och motivationen och insikten är på topp.

Jag springer runt i spåret och har utökat träningen till att även gälla på gymmet. Det känns väldigt bra att vara fysiskt igång efter alla år i ett ständigt fysiskt stand-by läge. Kilona rasar och det börjar bli en viss antydan till synbar muskulatur lite här och där.

Jag sover fortfarande som ett barn om nätterna och drömmer som aldrig för. Jag har säkert drömt tidigare också men sällan kommit ihåg dem vid uppvaknandet. Jag vill inte påstå att jag är jätteutvilad trots många timmars sömn men jag har en viss förståelse för att kroppen befinner sig ett lätt chocktillstånd. Ingen alkohol och ovan på det en massa fysisk aktivitet.

Perceptionsförmågan har lyft ett antal snäpp sedan jag slutade med alkoholen. Tanken flyter graciösare och snabbare medan problemanalysen är sundare. Som många ger uttryck för här på forumet blir delaktigheten i vardagen större och djupare.

Min kära hustru är solidarisk med mig och dricker inte heller hon någon alkohol. Nu har hon alltid av ett okomplicerat och sunt förhållande till alkoholen så hon upplever det inte på något sätt som en uppoffring. Men icke för ty uppskattar jag hennes gest väldigt mycket.

Är det bara jag som tycker att tempot på forumet har mattats av. När jag läste in mig på trådarna kan jag se att många av de tidigare så flitiga skribenterna inte syns till i samma omfattning.

Jag är inte själv någon forummästare på att uppdatera och jag hoppas att det är av samma skäl som jag har. Nämligen att det tuffar på i sakligt tempo utan något uppseendeväckande och därför finns det kanske inte heller så mycket att skriva om. Men dessvärre tror jag inte det utan att det beror på mer oroande skäl. Det finns ju så många desperata och tragiska rop på hjälp här så de kan knappast vara någon quick-fix.

Skall vi inte göra oss alla en tjänst att åtminstone under denna månad bli lite mer flitiga i forumet. Det är kanske just i denna månad som vi kan behöva lite styrkerop och tröst. Det blir ju många frestelser med mycket mat och alkohol i vardagen tillsammans med vänner och släktingar.
Vi behöver all bli uppdaterade och vi behöver alla skriva av oss och få hjälp och stöd. Låt oss inte sväva i ovisshet om hur det går.

Ni som svävar runt som gäster här på forumet ta och kasta er in i diskussionerna. Att ha en egen tråd är ingen nödvändighet utan det är bara att logga in och delge era erfarenheter och frustrationer. Det är ju det som är vitsen med ett forum av det slag. En kollektiv självhjälp.

Jag lovar själv att bli flitigare här på forumet.

May the Force be with you

FylleFia

Hej Tusculanum! Jag hoppas att du har fel i det du tror, men jag befarar att du har rätt när man ser en del del flitiga skribenter lysa med sin frånvaro. Vilket jag tycker är dumt. Detta forum är ju faktiskt ett verktyg och jag personligen tar inte ens illa upp om någon stackars människa skriver under ruset. Men enligt aldrig nedtecknade forumregler tycks ju det vara ett big NO NO! Vilket alltid har förundrat mig på ett alkoholforum.

Men vi kan säkert bli bättre på att uppdatera både segrar och förluster så här i julhelgerna. Det finns oftast inte en text som jag inte har lärt mig något av. Eller en text som inte har gett någon annan något.

Men som Pennepennan delvis var inne på i sin tråd så är forum en bra måttstock på ångesten i det svenska folkhemmet (de sista orden mina, inte PPs). Fredagskvällar och lördagar så ekar forum tyst. För att på söndagskvällarna fyllas med nya löften. Så kan det nog bli i helgerna, stiltje på forum, storm i Januari. Men kanske är det då - i helgerna - som vi behöver varandra som mest? När tron på den egna kapaciteten svajjar som värst?

Jag ska försöka skriva här i helgerna, trots semester och bara en telefon. Kanske hjälper det någon? Mig själv?

Kul att det går bra för dig på andra fronter. Jag är också där; Ser hur mina överarmar faktiskt har muskler. Ja benen med. Det är en kick! Din hustru låter fantastisk som väljer att stötta trots att A inte betyder något för henne. Hoppas du visar din uppskattning.

Fia

m-m

Bra att det går bra för dig! Känner igen mig i tanken om att ifall jag vetat att det skulle gå så här lätt hade jag gjort det för länge sedan. Men det är väl som du skriver, att det är andra saker som spelar in och som gör att det går enkelt att avstå nu.

Instämmer i att det tystnat, och tror kanske också att det beror på december månad, som innebär stora frestelser när det gäller alkohol. Tror att det är många som är på gränsen, eller som vet att man borde dra ner/sluta som väljer att vänta till efter jul och nyår för att det känns motigt nu. Ett fenomen som man ser med dieter och motion också. Gymmen är väl aldrig så välfyllda som i januari... I vilket fall som helst tror jag att det är bra att hålla till här på forumet då och då, för att påminna sig om vad det är man jobbar med, och att kunna få lite stöd och support när det inte går bra, såväl som att berätta att det faktiskt kan gå bra.

/m

Tusculanum

Om inte detta forum kan acceptera och tillåta människor i vår situation att skriva oavsett tillstånd blir jag väldigt betänksam. Vem sätter sådana oskrivna regler? Det är ju just här som alla skall få lov att vara hur ömkliga som helst, i vilket tillstånd som helst och vara hur vankelmodiga som helst.

Här råder total anonymitet så länge vi själva vill det. Men jag tror inte problemet är att blottlägga sig här för oss på forumet. Jag tror att det är insikten att i samma ögonblick jag skriver ner mina problem och tankar har jag konkretiserat dem för mig själv. Det är nog jobbigare att uthärda än att ha dem som lösa tankar.

Insikten måste istället vara att det här forumet är till för alla de tankar du inte klarar av att hantera själv. Det är här du skall våga ställa upp för dig själv, bejaka din vilja att skapa en förändring. Det är ju därför du läser här på forumet och seglar runt som en osalig ande.

Våga vara konkret. Skriv ner all skit och alla tankar du har om ditt beroende. Om du inte kan vara ärlig mot dig själv kan ingen annan heller vara det. Det är bara du som kan skapa en förändring. Men tillsammans med alla andra här på forumet, som har precis samma problem som du, kan du få ett perspektiv på dina problem och insikten att ta itu med dem.

Kollektiv intelligens och erfarenhet är starkare än den enskildes. Använd den för din egen vilja och syften att få ett liv som du själv är nöjd med.

May the Force be with you