Det är så mycket som jag kan säga om mig och mitt drickande...

Jag kunde väl aldrig tro att jag skulle skriva här. Jag som alltid varit emot alkohol och fylla. Det dracks lite för mycket hemma under min uppväxt. Groggande på helgerna. Inget superallvarligt, men jag minns att jag upplevde det som väldigt obehagligt och jobbigt. Mina första "fyllor" var inte speciellt roliga heller och de kom ganska sent i livet. Efter att jag fyllt 18 faktiskt. Såg aldrig tjusningen. Snus däremot! Det var min lilla last. Det var min drog det.

Jag lärde mig så småningom att uppskatta alkoholen allt mer. Började festa lite då och då när man pluggade efter gymnasiet. Jag minns en kväll i min första egna lägenhet. Jag var 25 och hade fått mitt första riktiga jobb. Jag vantrivdes som fasen på jobbet och var väldigt nedstämd när jag kom hem den kvällen. Jag hade några öl i kylen, som mina föräldrar tagit hem från Tyskland till mig, och jag fick för mig att jag skulle trösta mig med en. Det var där det började. Alkoholen gick från att vara något jag festade på till att bli en avkoppling och belöning, hemma i min ensamhet. Jag älskade det! Att dricka blev något viktigt för mig helt plötsligt. Dricka öl eller vin hemma framför datorn, till maten, till TV-spelet tillsammans med nån kompis osv.

Öl och vin blev något jag såg fram emot.

Jag har sedan dess druckit ganska ofta. Två dagar i veckan, minst. Jag ser nu att jag är och har varit beroende i många år. Jag har dock alltid skött mig och ingen kan nog säga att jag haft alkoholproblem. Flickvänner har dock påpekat att jag druckit för mycket då och då.

Nu är jag några år över 30. Har hus och sambo. Efter årsskiftet får vi barn för första gången. Jag inser att jag måste bryta denna dåliga vana. De senaste åren inser jag att detta är ett problem i mitt liv. När man bodde själv kunde man dricka hur och när som helst men sedan jag blivit sambo har det ju inte gått. Nu dricker jag när hon är borta nån kväll. Jag köper hem öl och sitter framför datorn eller TV´n och "myser". En ensamkväll hemma utan bärs skulle vara otänkbart. Hon är borta 1-2 ggr i veckan och då passar jag på. Fredagen blir det såklart hemhandlat. Jag köper extra öl och gömmer undan så att jag kan dricka i smyg. Min tjej tror att jag är inne på min första öl och smuttar på fredagkvällen vid spisen när jag i själva verket varit nere i källaren och hällt i mig 2 st till i smyg.

Jag svänger förbi Konsum på vägen hem efter jobbet, om jag vet att hon ska jobba över nån timme, och köper ett 6-pack 3.5:or. Dessa dricker jag skitsnabbt upp när jag kommmer hem. Hon har säkert anat nått då och då. Ibland har jag erkännt att jag tagit en öl men ljuger om att jag druckit ett helt 6-pack.

Om jag planerar en ensamkväll hemma då jag ska dricka öl eller vin och pyssla med mina hobbies och detta blir inställt, tex av att min sambo ska vara hemma, så blir jag på skitdåligt humör. Får jag inte dricka en fredagkväll blir jag depprimerad. Faktum är att deppression är något jag lidit av sedan jag la av nikotinet och blev sambo för några år sedan. Jag tvivlar på mina känslor för min sambo. Har humörssvängningar hit och dit. Blir glad som en lärka på fredagkvällen efter några glas vin och vaknar fullständigt depprimerad och urlakad på serotonin på lördagmorgon.

Jag ser så tydligt att detta gått för långt. Jag gömmer folköl i garaget. Köper hem en ny baginbox och byter ut den gamla bara för att min tjej inte ska se hur mycket jag tagit ur den gamla boxen. Detta gjorde jag även när jag bodde själv. Fyllde på i vinstället hela tiden så att tjejen eller föräldrar skulle se att jag tömt det. Jag gömmer tomflaskor

Saken är den att jag kan inte bara sitta och dricka utan att göra något. Jag ägnar mig helst åt mina intressen när jag dricker. Spelar musik, ser film, TV-spel, datorn osv. Allt blir ju så mycket roligare om jag får dricka samtidigt. Det har gått så långt att jag inte har så stor lust till nånting om jag inte dricker. Känner mig bara nere och orolig. Lättirriterad och stressad.

Var på middag hos vänner förra helgen och drack för mycket. Däckade när vi kom hem och kunde inte väckas på hela natten. Dagen efter var min tjej jätteledsen och sa att hon var orolig nu när vi skulle ha barn och jag blir så full. Vi har diskuterat mina alkoholvanor förut och jag har testat att lägga av eller dra ner tidigare utan att lyckas så bra. Det går ett tag men sen är jag tillbaka igen.

Nu tänkte jag dock göra ett försök igen. Jag både vill och inte vill. Jag vet att jag mår bra utan drickat men känner ångest inför att sluta helt. Jag vet inte vad jag vill. Nu har jag varit utan i 5 dagar och det känns jättebra! Jag är glad och motiverad. Jag känner mig stabilare i humöret.

Undrar om det någonsin går att ta några öl igen eller om jag bara ger mig in i den onda spiralen igen. Jag vill ha kvar alkoholen som ett njutningsmedel i mitt liv, då och då men jag vill inte känna tvånget och suget hela tiden.

Ja, det var väl det hela. Så här är jag. Mellan 30-35. Snart farsa! :-) Hus, villa och jobb..... och alkis? :(

Steven

Helgen är över och det var ingen rolig helg alls. Satan så nedstämd jag har varit. Ja, jag ska ta tag i mina tvångstankar. Jag har en stark känsla av att allt hänger samman trots allt. Även om jag inte konsumerar alkohol varje dag och mina fyllor inte utmynnar i medvetslöshet, våld och inkontinens så är jag beroende av kemiska substanser. Jag började snusa i 16-årsåldern och upplevde det som mycket positivt. Det var mitt sätt att hjälpa upp serotoninet i hjärnan. För er som inte vet vad serotonin är så kan jag enkelt förklara att det är ett ämne som produceras i hjärnan och som får oss att känna välbefinnande. Det får oss att känna att vi befinner oss i en bra miljö med gynsamma förutsättningar. När jag dricker några öl så mår jag kanon. Då är allt perfekt. Jag trivs med livet och ser ljust på framtiden. När jag flyttade ihop med sambon i huset, skaffade lån ihop och allt det där. "BLEV SNÄRJD" så kände jag oro inför detta. Min tillvaro vändes uppochner. Det blev stökigt omkring mig. Flyttlådor, renovering, oreda. Jag är van att ha det städat och organiserat. Ha koll på läget. Jag köpte lite snus fastän jag hade lagt sen ett år tillbaka. Det hjälpte mig att må bra och minska oron. Alkoholen har samma effekt. Men om man bor ihop med nån kan man ju inte välja att dricka när man vill och hur man vill. Jag TROR att det är allt sånt här som gjort mig fucked up i huvet. Ursäkta rörigt språk! Jag bara skriver alltefter som jag kommer på saker.

Nåja. Inget drícka i helgen. Har varit sugen och nedstämd om vart annat. Ångrar dock inte att jag varit nykter. Ser fram emot att kämpa på. Fest på jobbet på fredag. Jag hoppas, VILL vara nykter då. Jag vill att min hjärna ska börja producera serotonin på egen hand.

FylleFia

Hej Steven! Ibland kan det rent av vara skönt med "vardag". När man måste arbeta och inte har samma tid till att fundera över sitt elände. Eller sin serotoninbrist. För visst förstår jag vad du menar. För mig var inte alkohol enbart av ondo. Även jag kände att jag mådde bättre. Stod ut mer. Men tyvärr är det ju alla bieffekterna som följde med drickandet. De var jag inte alls nöjd med. Inte heller att dosen för att nå välbefinnande hela tiden måste ökas. För den hjälper inte längre, medicinen. Och varför behöver jag den?

Det är ett ganska stort steg att sluta behandla symptomen och börja våga rota i det som orsakar det onda/illa. Men jag tror att du kan våga det. Vad har du att förlora?

Sen det där med att leva ihop. Det är tufft ibland. Många människor behöver ensamhet. Under förutsättning att ensamheten är självvald. Jag kan efter ett långt äktenskap känna precis detsamma som du. Less. Trots att mannen varken har dålig hy eller sängflottigt hår så stör jag mig. Han är stor min man. Jag avskyr hur hans steg låter på parketten. Varför måste han ALLTID gå på de skeva ställena? Jag avskyr hur han stänger skåpdörrar. För han stänger dem inte. Han tar sats och smäller igen så hårt han kan. Han har idéer som inte alltid passar mig. Ser på TVprogram som jag avskyr. Ja, jag kan räkna upp massor.

Vid de tillfällena kan man försöka ta en paus. Men i realiteten är det inte alltid så enkelt. Jag har tillfälligt lämnat för att jobba med mig själv. Men alla kan inte det. Men jag vet en vän här som bosatte sig i ett tält i skogen ett tag när hon inte klarade av samvarons alla krav. Nu var hennes sambo en alkis och det var drickandet som störde. Men jag tror du fattar vart jag vill komma. Kanske behöver du egentid?

Precis som du så vet jag inte riktigt vart jag är på väg med mitt skrivande. Kanske får du inte någonting av mitt svar. Men det gör inget. Jag har nämligen märkt att skriva ned sina tankar hjälper lite med sorterandet. Annars blir de bara flyktiga spöken som fladdrar förbi. (MB) Så börja där. Skriv.

Fia

Steven

Alla kommentarer och svar hjälper!

Jag har behov av att vara för mig själv även om jag är en social person. Jag älskar att umgås med folk. Middagar, resor, kalas! Jag kan tycka att det är superskönt att vara hemma ensam men jag vill inte leva ensam. Jag vill inte leva utan min tjej. Jag vill ha henne. Ändå har jag en skev bild av hur jag vill att det perfekta förhållandet och den perfekta partnern ska vara och se ut. Det jag inte känner till så väl verkar så bra och så lockande och det jag känner till är inte gott nog. Jag känner dock inte alltid så här. Jag har perioder då jag känner mig nöjd och glad. Det går upp och ner. Tyvärr tar de dåliga dagarna för stor plats. Det är just så att jag förstorar det negativa och inte alltid ser det positiva.

Jag hoppas att min avhållsamhet från kemiska substanser (alkohol, nikotin) ska hjälpa mig att bli känsligare för vardagskickarna.

Steven

Ack vad jag liknar min far. Han hade en skev dryckesvana när jag var barn. Spriten var hans befrielse från tristessen i vardagen. Han har dock aldrig varit riktigt elak mot mig eller mor. Kanske mot mor, när han var riktigt bitter. Då kunde han säga nått dumt. Än idag kan han verka nedstämd och introvert. Snart 80 år. När han dricker blir han glad och social men det blir oftast för mycket. Jag tror han sörjer sitt ex som lämnade honom innan han träffade mor. Han kom aldrig över henne. han festade hårt efter att ha misst henne också. Det har jag hört. Men...jag vet inte helt säkert vilka hans demoner är / var. Jag känner i alla fall att jag ärvt dem till viss del. Känner igen beteenden och dåliga sidor. Det negativa tankarna och inställningen. Usch jag vill inte bli som honom. Idag är han dock världens snällaste. Han hjälper mig enormt mycket och ställer alltid upp för mig och min familj. Jag älskar honom jättemycket.

När han kom hem på fredagkvällen hade han alltid en flaska sprit med sig. Jag tyckte inte om det. Gillade inte att han och mamma drack. Det kändes så otryggt och konstigt när de blev berusade. De blev aldrig plakat. De blev väl ungefär som folk blir när de festar. Lite tjaffsiga, sentimentala och gapiga. Nån gång grät jag och var arg för att pappa köpt hem sprit. Då blev han sur. Ställde undan flaskan. La sig och läste biltidningar i sängen och käkade godis i stället. Trottsig. Sa knappt nånting och somnade tidigt. Morsan och jag satt kvar och kollade TV. Kvällen var förstörd och det var mitt fel. Jag hade sabbat allt. Det sjuka är att jag IDAG, i vuxen ålder, förstår hur farsan kände sig. Han hade suttit på jobbet hela veckan och på fredagen såg han fram emot att komma hem och ta sig några goa groggar, lyssna på plattor och kolla på Zeb Mcahan. Nu föll allt för honom och fick inte sin kick, sin belöning. Han blev sur och ledsen och gick och la sig. Jag skulle kännt samma sak. Men det var fan inte OK att bete sig så. Jävla gubbe! Och nu är jag likadan. Kan inte må bra utan att fyllna till på fredagkvällen.

FylleFia

Hej Steven! Jag förstår din vånda och din rädsla för att bli som din far. Jag var ofta rädd att bli som min mor. Men vi behöver inte det. Dels är vi inte våra föräldrar. Dels lever vi i en annan tid som trots att det fortfarande är tabu så är det även ok att börja prata om det onda.

Min mor drack sällan (med våra mått mätt). Men när hon drack så blev hon larvig. Ingen orkade bry sig om henne. När ingen reaktion kom så hotade hon oftast med att gå och dränka sig i havet. Jag blev så van så till slut blev min svar bara; "Visst, visst, gör så. Vi fiskar upp dig imorgon". Min far orkade inte ens kommentera.

Jag har förut varit lite som min mor. Ja, inte hotat med självmord, men tagit till stora gester när jag inte har fått som jag velat i min alkoholindränkta hjärna. Hotat med det ena och det andra. Jag har till och med haft klartänkta stunder mitt i galenskapen när jag har tänkt att ; "Shit, vad tokig jag är". Men ändå fortsatt att agera fel.

Men jag hade också andra klara stunder. Jag insåg att med mitt beteende så var jag inget modersmaterial själv. För självupptagen. Det hade jag säkert (eller inte) kunnat ändra på med hårt arbete. Men jag ville inte riskera tredje parts liv i ett kanske/ hopp/expriment. Idag är jag glad över beslutet för det tog mig ca 30 år att tillfriskna.

Men i slutändan gick det att ändra. Jag är inte min mor. Du är inte din far. Du behöver inte agera som han. Nu har du ett snart ett barn. Vad vill du ge honom/henne? Jag tror att du kan ge en hel del. För du tänker till skillnad från många föräldrar. Fortsätt så fortsätt jobba. Jag tror på dig!

Fia

Steven

Jag drömde att jag drack. Eller skulle dricka. Det var fest hemma hos mina föräldrar. De hade långväga gäster på besök och jag skulle dit och hälsa på. I drömmen sa min mor till mig: - Ikväll dricker du ingenting! Åk hem efter maten till er och sov. Kom tillbaka i morgon igen! I drömmen tyckte jag att detta var jättejobbigt. När jag vaknade kände jag en lättnad men hade ändå ett obehag i kroppen.

Jag var lite lättretlig igårkväll och fick lätt panikångest när min sambo pratade om att hon beställt tapeter med mönsterpassning till sovrummet. Det gick över och jag somnade. Usch det känns verkligen som att nerverna är på utsidan ibland. Min förhoppning är att det ska bli bättre om jag låter bli drickat en tid framöver. Kanske för alltid? Vi får se. Jag måste göra en helhjärtad utvärdering nu och se hur alkoholen påverkar mitt allmänna mående. Jag inser att jag är lätt beroende. Jag har inga enorma problem att avstå men jag känner ofta ett sug. Jag kan gå på fest eller middag och vara nykter och ändå trivas och ha kul. Men som sagt, jag känner ofta ett sug. Speciellt på kvällen när jag kommer från jobbet.

Lite tankar. Nu kör vi på idag också!

FylleFia

Hej Steven! När man som du tampas med lite större funderingar om livet och drickandet så är det faktiskt inte konstigt om man blir lite trött/får ångest/blir otillfreds när ens partner börjar prata mönsteranpassade sovrumstapeter. Har samma problem själv. Min man vill prata semester medans jag försöker att klara mig från att bli att bli tokig. Man är på ett annat plan, helt enkelt. Men eftersom de inte kan känna vad vi känner så finns det bara två utvägar. Antingen berättar vi hur vi känner för bagatellen tapeter/semestrar. Eller så kan man humma med och försöka fokusera på sitt.

Otäck dröm! Det är klart att kroppen känner olust efter en natt när hjärnan inte har fått vila. Själv har jag ett par gånger drömt om att de katter jag passar just nu, ligger uttorkade och döda i badrummet eftersom jag glömt att köpa kattmat. Låter löjligt, men jag vet ju var drömmen kommer ifrån. Jag glömmer ofta att handla kattmat (och får gå ut igen, för de svälter inte).

Fia

Steven

Det känns både mysigt och skönt att låta bli att dricka hemma. Skönt att ta bilen och åka hem efter en fest. Vakna upp utvilad på morgonen, utan torr mun och huvudvärk. Men samtidigt gnager tanken... Vart ska jag fly när det känns tungt? Alkoholruset skapar ju en skyddande bubbla som stängde ute både gårdagen och morgondagen. Ruset lägger sig som en bedövande salva över det tunga sinnet. Det är en vacker värld att få besöka ibland. Jag brukar skämtsam säga när man tar första glaset. - Nu blir det färg-TV!

Det gnager i mig.

Steven

Igår var jag på ölen igen. Var hos en kompis. Ville vara avhållsam men samtidigt ville jag dricka. Vi åt middag och drack. 5 öl. Blev ganska full. Bakis som satan idag. Så sjukt djävla onödigt! Hur fan kan det vara så svårt?!?!
Det som var positivt var att jag tog upp mina problem och tankar för min vän. Han sa att han inte hade samma sug efter alkohol som jag och att han bara drack för att jag drack. Vi lovade att vi skulle köra alkoholfritt när vi ses i fortsättningen. Tog i hand på det. Det känns bra. Då vet jag att det inte blir något när vi ses. Vi gör det vi brukar fast utan ölen. Innan har man alltid överlagt med sig själv inför varje möte med min vän. Ska vi dricka eller inte? Nu behöver jag inte undra mer.

Hade varit skönt att kunna säga att man varit helt vit sedan i torsdags men nu blev det inte så. Nu börjar vi om.

Steven

Jag längtar hem! Jag vill hem till badkaret och till min säng. Hem till min tjej. Jag har den värsta baksmällan på länge. Jag hatar mig själv för att jag gör så här! Jag skulle ju inte dricka. Jag ska klara mig utan resten av veckan! Jag måste, måste måste klara det! Jag vet ju att jag blir så här dålig efter varje gång. Varför kan jag inte minnas den känslan när suget kommer smygande om några dagar?

Jag är så äcklad av alkohol nu. Känner ett sådant obehag inför att dricka igen. Jag hoppas jag kan hitta motivationen att stå emot nästa gång suget kommer.

Speleman

Jag känner precis igen dina känslor, i går morse hatade jag allt vad alkohol står för, var fast besluten att inte dricka något men när jobbet slutat så blir jag fjärrstyrd till bolaget och hämtar 4st Sofiero 7,5or. blev naturligtvis yr i huvet. Vaknade i morse med den vanliga ångern hur fan man kan bete sej så jävla korkat. Nu är jag fast bestämd att följa rådet som någon skrev "man ångrar aldrig en nykter dag/kväll"

Steven

Jag har sovit ut nu. Jag känner mig stärkt av snedsteget och är redo och motiverad att köra på nu. Nu vill jag verkligen inte dricka nått på ett bra tag! Gårdagens baksmälla känns fortfarande av och jag vill verkligen aldrig mer uppleva en sådan. Ser fram emot kvällen. Idag hade jag vanligtvis köpt hem öl då min tjej jobbar över till kl 22.00. Idag ska jag träna på gymmet. Städa lite och kolla på film i soffan. Ta hand om mig själv.

LillPer

Bra Steven!
Ta handom dig själv och skippa ölen!

Funderade lite över baksmällan från helvetet.
Om jag inte minns fel så skrev du att du druckit 4-5 öl kvällen innan helvetes smällan?

Blev det en sån kraftig bakssmälla av den mängden?
Själv blir jag nämligen också väldigt dålig av relativt små mängder.
Fast det mesta av min baksmälla blir psykiskt lidande.

Sköt om dig Steven.

LillPer

Steven

Tack för ert stöd grabbar! Känns bra att nån läser och förstår!

Ja LillPer, det kan bli så illa på en liten mängd. Det var nog närmare 6 öl när jag tänker efter. Min baksmällegräns går vid 4 st tror jag och beroende på hur mycket jag får sova. Denna natt sov jag bara 5 timmar så då blev det som det blev.

Ikväll ska det bli så sjukt skönt att inte dricka. Att bara koppla av med nått gott till middag, en filt i soffan och en bra film. Ser frem emot det som fasen! Ska verkligen ta ut mig på gymmet också. Svettas ut skiten!

LillPer

Mycket bra med svett!

Jag kan en del om det fenomenet må du tro!
Kämpa på och träna så ska du se att det för kvällen och dagen ger dig det du behöver!

LP

Shiraz

Skrattade lite när jag läste ditt inlägg, förlåt men du beskrev mig så bra ;)
Trist med snedsteget häromdagen, men vem har sagt att vägen ska vara rak? Och det är väl av misstagen man lär sig mest?

Bra där, på't igen! :D

Steven

Ja, vi får väl se om det blir nått mys ikväll. Just nu känns det bra i alla fall. Jag känner inget sug efter att dricka ikväll men det lär nog komma smygande framåt eftermiddagen. När det gör det brukar det tynga mitt sinne ganska mycket när jag vet att jag inte ska, får dricka. Jag planerar ett pass på gymmet ikväll igen. Var väldigt aktiv för några år sedan men den senaste tiden har det blivit allt mer sällan. Nu ska jag försöka jobba in rutinen att ta mig dit och träna mer seriöst igen. Det får bli min räddning. Ska passa på att öva lite meditation också för att finna sinnesfrid på kvällarna när jag känner olusten komma smygande.

Jag mår så himla bra av att vakna nykter. Den känslan är starkare än något rus som alkoholen kan ge.

Steven

Suget. Åh fy fan vad gott att dricka rödvin vid spisen när jag lagar maten. Jag brukade göra det förut. Slänga på en bra skiva, tända upp smålamporna i fönstren. Dricka vin och dansa vid spisen. Jag har en sprillans nya platta liggande hemma som jag inte lyssnat på än. Känner ingen lust alls att göra det heller. Jag kommer ändå inte att komma i samma extas som jag gör när jag dricker.

Usch, ikväll vill jag verkligen dricka vin. Jag önskar att jag kunde vara en normal människa och inte dricka för mycket och vara bakis i morgon. Jag önskar att jag kunde ta 2-3 glas och sen låta det vara. Känna mig nöjd med det.

Nåja, jag biter väl ihop. Jag lär ju inte ångra en nykter kväll i morgon. Men.... det känns ändå rätt sorgligt på nått sätt.