Jag antar att det är lite utav en kliché att så här på nyårsdagen vilja förändras.
Jag har aldrig tidigare försökt att förändra mitt drickande och är väldigt rädd för att misslyckas. Så rädd att ett litet spöke sitter på min axel och säger "misslyckas du nu så har du ju ett problem!"

Tanken är att ta en vit period, en månad eller två och anledningen är att det har blivit lite väl mycket fest på sista tiden.

lite om min situation;
Jag är 25 år. Jobbar mycket i en branch där det ofta finns orsaker att festa.

Jag dricker inte dagligen, aldrig dagen efter och har inget problem att ta bara ett eller två glas vin.

Det är efter de där två första glasen jag har svårt att sluta. Jag kan börja kvällen med att vara säker på att jag inte vill bli packad, men sen sitter jag där ändå.
Många människor blir trötta, somnar efter för mycket alkohol, eller kräks. Jag verkar inte ha den spärren. men oj vad jag önskar att jag hade!
Och detta kan applicerat på mycket annat i mitt liv, så som snusande och mat.
Jag vet inte om jag någonsin trappat ner, på något, i mitt liv. Det har varit en stadig uppåt-kurva. Jag är rädd att inte kunna bryta mitt dåliga mönster.

Jag kan dagen efter få såndan fruktansvärd ångest!
jag blir sällan arg på fyllan, och även om jag inte minns hela kvällen, litar jag ändå på att jag inte säger elaka saker eller så till folk.
Problemet är just minnesluckorna, de skrämmer mig verkligen!
och sakerna jag gör, som jag aldrig annars skulle ha gjort! tex. stöta på karlar fast jag är i en väldigt fin och lycklig relation.
jag kommer på mig själv ibland att ljuga om antal glas jag druckit, varför vet jag inte. Och det är i sammanhang där alla dricker, så jag har egentligen ingenting att skämmas för. men ändå gör jag det.

jag känner också att det finns en viss press från mina vänner, att när man ses så kretsar det till stor del kring att bli packad, man ska gärna köra hela natten.

även om jag känner att jag kan hantera livet som det är nu, vill jag hitta ett hållbart sätt att dricka. Gärna resten av livet, för jag uppskattar verkligen en god öl, eller ett glas vin.
Och jag är rädd att om det fortsätter såhär så kommer jag tillslut inte kunna det.

Nu till 1000-kronorsfrågan

Hur ska jag göra för att kunna säga stopp när det räcker, när jag inte behöver mer? Istället för att varje gång bli plakat, komma hem klockan sju på morgonen, till en sambo som legat och oroat sig.
Detta har hänt en för många gånger på sista tiden.

Är en vit period ett bra förslag eller behöver jag seriösare hjälp?

är det någon här inne som har några konkreta tips på vad jag kan göra för att hitta en mellanväg?
Och de här minnesluckorna, hur ska jag göra för att de ska försvinna? är det ens möjligt att ta ett steg tillbaka? Det känns som att de är svåra att bli av med när man väl fått dem.
de kan komma trots att jag inte är mitt absolut fullaste jag.

När jag läser texten jag här skrev har jag själv svårt att ta den till mig. Det är svårare än man tror att få det som känns i hjärtat och huvudet i ord.

ser mycket fram emot att höra era tankar om det finns någon som orkar ta sig tid.

kija !!

Varför inte börja, som du själv skriver, med en vit period UTAN att sätta nån gräns så du kan känna dig för. Vitsen med att inte sätta en gräns är att du då undermedvetet ställer in dig på att det är ok att återuppta drickande efter den gränsen. Att använda "En dag i taget" är ett rätt välkänt begrepp som gör tiden enklare och mer greppbar att handskas med.
Likaså att varje morgon, helst innan du kliver ur sängen, ta ett beslut om att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer. Också ett lätt greppbart beslut som ibland kan behöva krympas till kortare tid, exvis en timma.

När du nu frekvent får minnesluckor så är väl det ingen större tvekan om att du dricker för mycket ? Att i det stadiet få klockan att gå bakåt tror i varje fall inte jag på. Och har aldrig gjort.

Som du nu har upptäckt så blir det skrivna nästan otäckt obehagligt men ack så välbehövligt ! Den absolut bästa medicinen är att skriva/prata av sig allt det som har samlats och tryker på inne i knopp och kropp. "Låt sorgens svalor flyga över ditt huvud men låt ej svalorna bygga bo i ditt hår."

Så, fortsätt skriv och ta ditt beslut och njut av att din kropp börjar läka !

Pellepennan

Så då har din tråd fått lite fart. Ett riktigt bra svar från Adde. Ligger mycket i det och jag tänkte bara skriva några rader ur min egen erfarenhet.
Och det har jag - tyvärr - samlat på mig lite för mycket av när det gäller drickat.

Låt mig backa mitt band en sisådär 20 år. Om jag gör det kan jag känna igen mig superväl i det du beskriver.
Även om jag redan då hade druckit alkohol ett bra tag, så tyckte jag mig inte ha några problem. Men jag började trots allt ta vita månader, minst en gång om året. Då befann mig i en miljö io en annan kultur med mycket alkohol och det var ok för omgivningen att dricka, ofta och även mycket.
Jag ville hålla koll på om jag hade problem att ta en vit månad. Detta, att vilja kolla det, är för mig i efterhand ett tecken på ett riskabelt dryckesmönster, men det fattade jag tyvärr inte då - eller kanske var det så att jag valde att inte vilja förstå.

I början gick det ganska lätt, och efter kanske 5 år började det kräva lite mer envishet att låta månaden löpa hela linan ut. Grejen var ju att jag gjorde det för att hålla koll på om jag började få alkoholproblem. Fast när jag med att "bevisa" för mig själv att jag kunde hålla upp till sista dagen, så gav jag mig fribrev att köra på ett år till, och firade loss redan första dagen. Jag tror nog att det var sista året som jag sa - jag kör i februari istället! (är ju några dagar kortare)efter det blev det inte några vita månader på många år.

Ok, detta hör kanske iofs. hemma i min egen tråd, men vad jag vill komma till är att om du är orolig för att testa för att det kanske inte går, då har du nog tyvärr redan nu ett problem.

Jag har kört ett tag på linjen som Adde beskriver. En dag i taget. Funkar riktigt bra. Fast har man kommit dit att man behöver det är frågan om man har ett problem ganska överflödig, du fattar....

Lycka till, och sorry för den långa inlägget.

//PP

kija

Oj ni kan inte begripa vad lycklig jag blir av era svar. Att ni tar er tid att hjälpa en vilt främmande människa med hennes bekymmer. Det är stort. Det uppskattar jag verkligen.

Jag läste någonstans på det här forumet. Att ett av de första tecken på att man har problem, är att man känner ett behov av att göra något åt det, ta vita månader.
Även om det är en ganska tråkig insikt att komma till, att man behöver åtgärda sättet man lever på, måste jag säga att det känns ganska skönt just nu! Jag trodde inte det, men det är faktiskt en väldig tyng som just nu känns lite lättare. Jag är i alla fall ett steg närmre den människan jag vill vara, än vad jag var igår.

Jag börjar där som ni säger, en dag i taget. Jag försöker att inte bestämma en tidsperiod, Jag tror att jag måste hitta ett sätt att leva på, inte en månad, utan resten av livet. Och jag vill inte räkna ner dagarna tills jag får festa igen, jag tror kanske det slår bakut då.

Kanske får jag gå ut hårt och inte ens sätta mig i de situationer då jag vill dricka. För att läka och därifrån hitta ett sätt att fortsätta leva?
Kanske får jag låsa in mig lite.

Kan det liksom ha gått för långt, redan vid 25, att noll tolerans är enda alternativet.
Det vet jag väl att ni inte kan svara på, det får tiden utvisa. Men jag har läst en herrans massa inlägg på det här forumet idag, och ser min utstakade framtid ganska tydligt, om jag inte förändras nu.

Jag vill aldrig glömma vad jag kände i morse när jag vaknade. Jag har känt så förut, men det var droppen med stort D.

tack igen för era inlägg, som sagt, jag uppskattar dem verkligen. Jag har gjort endel vaga försök att tala med vänner om detta, får inte riktigt den feedbacken jag önskar. Därför är jag glad att jag hittat hit.

k

kija

redan igår hamnade jag på en bar med mina vänner, det var inte svårt för mig att tacka nej till en öl.
Jag måste säga att det kändes varken konstigt eller jobbigt. Men man måste ändå vara på alerten, det var nära att jag sa " jag tar vad ni tar" av bara farten.

Man går igenom olika faser i livet, jag har vänner som detoxar, blir veganer, börjar träna intensivt, , men jag har aldrig varit en av dem som har testat på något av detta.Jag har bara viftat bort det som trams, men nu sitter jag här själv med en längtan efter att rensa mig själv, så väl kroppsligt som själsligt.
Och jag tror att alkoholen är nyckeln till det mesta.

Helt plötsligt var det fredag, folk undrar om man vill käka middag eller hitta på något. Jag tror att jag bara ska säga tack men nej tack, inte just idag.

Jag vet inte hur öppen jag ska vara med mitt beslut att vara vit en period, men jag känner ingen direkt skam när jag talar om det för folk, snarare en liten stolthet.
Att jag är orolig för mig själv och att jag måste börja ta mig själv på allvar innan det går åt pipsvängen.

Känner mig som en av de där duktiga som detoxar och tränar. Det känns som att jag precis nu i dagarna gav mig själv ett till lager. Det finns mer inom mig än vad man kan se med blotta ögat.
Det gillar jag.

Jag vet inte vad jag ville säga med detta. ingenting tror jag.
men Jag har förstått att det verkar fungera att checka in här då och då. Så jag tror jag gör det.

hejs

kija

Jag vet inte riktigt för vem jag skriver, idag igen. Men jag kör på, Det känns bra. som en dagbok.

lördag. Middag. mat och vin.

Det är inte svårt att tacka nej till vin, alls.
Tråkigt är det ju allt när de andra tjejerna piffar sig, sjunger högt och ska gå ut på någon bar, medan jag känner tröttheten komma krypandes. Precis där berusningen brukar ta vid en vanlig lördag. Jag går hem. känner mig som en tråkig fan.

Även om jag verkligen innerligt tror att jag kan ta e t t glas i kväll, så känner jag mig själv väl. Och när jag väl flyttat på en gräns, har jag aldrig någonsin i hela mitt liv kunnat hålla mig inom den gränsen igen.
Jag behöver göra detta, hela vägen till mål. finns inte rum för chansningar. Även om det betyder att jag måste bli radikal och säga NEJ TACK JAG DRICKER INTE I DAG. extra högt och tydligt. inte minst här på detta forum. mest för att övertyga mig själv, tror jag.
Jag gör inte detta bara för mitt nutida jag, utan mest för mitt framtida. Och jag behöver inte ett till misslyckande i bagaget.

nåväl. over and out

Pellepennan

Tror att man skriver mest för sig själv, men det är skönt för oss alla att kunna läsa!
Bra beslut ikväll tycker jag. Förstår att det tar emot när kompisarna ska ut och rocka.
Imorgon bitti kan du slå dom en signal, då känner du dig säkert som kvällens vinnare :-)

Pellepennan

är förresten inget att förringa. Ni har ju en lång framtid ihop.
men jag förstår så väl vad du menar.

kija

Tack för att du ploppade in. Det känns väldigt bra att någon håller ett litet öga på en!
Det blir verkligare då.
Jag tog ditt råd och ringde en av dem. det räckte med att hon svarade såsigt i telefon vid tretiden. Jag kände direkt, samma sekund, hur min hy blev bättre, jag blev piggare, kände mig renare, lättare och lyckligare än på länge. Jag kände mig som ett kap.
Hon hade lite ångest, det hade blivit sent, det hade ( i vanlig ordning ) inte varit värt det.
Jackpott!

det går fortfarande bra för mig!
Men något jag reflekterat över nu under denna veckan är hur ofta man hamnar i situationer där man förväntas ta ett glas!

Flera gånger om dagen! antagligen är det för att folk är lediga nu, men det är ju en strid ström av tillfällen.
Jag ser verkligen upp till er som har haft ett längre bruk och som klarar av att stå emot detta, för det här är verkligen sjukt.

I kväll blir det middag med en av mina festligaste vapendragare. Vi har ett skumt jobb och jobbar inte varje dag, så det finns inget som väntar på oss klockan 8 i morgon bitti.
Jag hoppas att jag kan stå pall även idag.

Tack för att ni och detta forum finns. Det är verkligen en ventil jag gillar.

kija

Det gick över all förväntan!

Det var verkligen en av de mest givande middagar vi någonsin haft! Svårt att beskriva det, men mycket har kretsat kring att bli packad. Och då menar jag PACKAD. Jag var ganska nervös faktiskt.
Men när jag var tydlig, och sa att det var ingen idé att prata om det för jag tänkte ändå inte dricka, kunde vi släppa det och prata om saker som verkligen spelar roll.

Jag känner mig fri på något sätt, dricker jag inte, kommer jag heller inte ha några orsaker att skämmas eller hamna i de tillfällen då jag gör bort mig. Här om dagen gjorde jag dock bort mig helt nykter, och det var faktiskt en upplevelse. Det var värre än att göra bort sig packad. Men man har i alla fall gjort det av sig själv, och inte tack vare spriten. Det är alltid något.

Jag är i någon slags fas nu, där det inte är svårt att låta bli att dricka. Däremot så lätt, att jag får lite hjärnspöken. "Den där festen om några veckor, då har jag väl lagt av med det här" eller " det här är för lätt, jag har kanske inget problem"

Kanske är jag inte beroende av alkohol rent fysiskt, Men när jag dricker, dricker jag på helt fel sätt.

Jag får nypa mig i armen och påminna mig om att det bara gått lite drygt en vecka, och att jag på långa vägar inte är redo att bjuda in alkoholen i mitt liv igen.
Jag måste hitta på en plan för hur jag ska återanpassa mig, på ett hälsosamt sätt.

tips tas tacksamt emot!

Over and out

Mammy Blue

lämpade att komma med förslag på hur man blir normal- drickare - jag är ju själv ett slående exempel på att det inte går. Hade jag backat i din ålder KANSKE jag hade klarat det, men det kan jag inte svära på. Vill minnas (trots att det är tjugofem år sedan) att det även på min tid var raka rör och full som fan som gällde, mesdrickare kan stanna hemma hos mamma.

Vad jag skulle ge dej för råd om jag tänker efter hur jag själv hade det, hur min dotter nu ska hantera det, så säger jag såhär: minst tre månader spik nykter, där du som jag sagt till min dotter lär dej att ha kul ute och med kompisar utan sprit. Om man inte vet hur man gör det, så kan det vara oerhört jobbigt. Det var enda sättet för mej att få igenom alkoholförbud för min dotter, jag ville att hon skulle kunna vara ute och dansa, käka, fika, på fest och så vidare nykter innan hon börjar dricka så att hon VET att det går alldeles utmärkt att ha kul utan alkohol.

När du greppat det, och inte saknar det, då kan du kanske ta ETT glas eller EN öl. Men vad vet jag? Jag är en för tillfället nykter alkis, en alkis som jobbat sej till sin sjukdom under många år, så jag kanske inte är rätt person.

Ha det gott!
/MB

kija

Jag tycker du verkar vara precis rätt person att ge tips! och jag är väldigt glad att du gör det.

Jag tar till mig det du skriver och tror att du har rätt.
Jag måste lära mig att gå på fest osv, och inte vara packad. Jag ska försöka att inte sätta ett slut-datum på experimentet, utan köra på så länge jag kan och vill. Jag är rädd att jag bara blir fullare när jag väl har räknat ner till mitt datum.
Satsar på mars, någon gång.

sätter sedan en stenhård gräns på hur många glas jag får dricka till fest, 2 kanske, och hoppas att jag har styrkan att göra detta resten av livet.

Jag ser ju själv att detta låter som ett givet sätt att misslyckas. Men det får tiden utvisa. Kanske slutar det med att jag överhuvud taget inte kan dricka något, men jag måste testa.

Jag har ju, som jag tidigare skrivit, inte problem med dagligt drickande, utan att jag aldrig får nog nog vid festligare tillfällen.

Två glas tror jag inte räcker för att jag ska förlora kontrollen över mig själv, Men räcker för att det ska vara värt att ens ta dem från första början.

Jag måste bara fråga. Tror du att det är jobbigt för andra medlemmar som kämpar med att sluta helt, att läsa här på forumet att jag planerar att återinföra alkohol?
Det är det sista jag vill.

Tack för att du tar dig tid att skriva och läsa.

Mammy Blue

varit du hade jag satt gränsen ETT glas vin eller EN öl. Det räcker till en maträtt eller som socialdricka. Det är mycket sällan jag ser mina normalkonsumerande vänner och bekanta dricka mer än så. Det är ju inte fyllan de vill åt, utan smaken, oxfilé och ett glas rött typ. Då räcker ett glas. Är det däremot fylla eller onykterheten man vill åt, blir det två glas, och ungefär där börjar hjärnan koppla loss förtöjningarna...

Forumsdelen heter ju "förändra sitt drickande", och det är väl det man vill, skillnaden är väl om du propagerar för ditt sätt gentemot de andra som kommit till insikt och förstått att de liksom jag inte klarar av att hantera alkohol över huvud taget, men den risken är nog minimal, så jag tror ingen har något emot det.

Att man kan bli grinig och ledsen för att man måste separera från sin gamle bästis Alkoholen kanske kan göra att man blir lite extra känslig ibland bara.

Happy Friday!
/MB

kija

Hade jag min första middagsbjudning som nykter (tror jag?).
Eller räknas det om jag hade konjak i Tiramisún, och vin i grytan?

Jag drack hur som helst ingenting till maten och det gick bra.
Och sent blev det! var inte i säng förrän efter två och jag är själv förvånad att jag orkade. Kära middagsgästerna var härliga och lite lulliga. Mycket gulliga och fina och lyckliga.
Det är ett sant nöje att uppleva detta, och minnas det dagen efter.

För första gången sedan jag lovade mig själv avhållsamhet, vad jag frestad att ta ett glas. Men jag tror att det handlade mest om gammal vana. Det var inte ett fysiskt "sug". Men Jag lurar också mig själv om jag säger att jag inte var frestad att ta bara ett litet glas, några få munnar, av det där svindyra vinet som passade så satans bra till maten, som jag hade gått och köpt.
Men jag gjorde det alltså inte. Och om det känner jag varken Bu eller Bä.

MB! Tack söta för ditt svar. Det känns lyxigt att kunna kasta ut en fråga och sedan bara få ett svar.
Jag vill absolut inte propagera för detta sätt, eftersom att jag aldrig testat det och inte vet om det kommer att fungera.

Den som lever får se!

Zapata

Ja från när jag var 25. Klarade mig länge efter det med, men sakta som har det blivit mer. Och inte dricker jag för smakens skull. Dricker jag så är det för att få den där behagliga känslan i kroppen och den avslappnande känslan. Sen att jag fått inse att priset långsiktigt är långt högre än vinsten har gjort att jag intellektuellt insett att det går käpprätt å t H.e om jag fortsätter. Jag har förstört nog i mitt liv och mått och sovit dåligt nog.
Men sen kommer belöningssystemet in och suget finns där. Men är man nykter en tid har man inget fysiskt sug, men ett psykiskt. Och det verkar i varje fall i början öka med antal nyktra dagar. Därför kan jag inte lita på mig själv, utan måste nog jobba dagligen med mitt problem. Läsa här är ett exempel. Men jag tror jag är längre ner på det sluttande planet än du Kia. Men skall du kunna njuta av ett vinglas i framtiden måste du nog vara oerhört vaksam. Ta långa vita perioder och dricka mindre än andra. Ja egentligen vet jag ju inget om dig, känner bara igen hur det var för mig för 20 år sedan. Nu kan jag inte mera njuta av ett glas vin. Jag kanske tar återfall, men har tvingats inse att jag aldrig kan få ett normalt förhållningssätt till alkohol. Men man får väl inse sitt handikapp och hitta andra glädjeämnen i livet. Det skall ju inte vara en katastrof att vara nykter. I mitt fall är det nog en möjlighet.

kija

hallå hejsan!

Jag ska bara checka in och hälsa att allt går enligt planen. ingenting idag heller. Trots middagsgäster och anledning att fira.

Misstänker också att mitt beteende smittar av sig på min omgivning. de verkar uppskatta mitt orubbliga initiativ. det blir lättare för dem att också strunta i en onödig bakfylla. de säger att jag är smal? kan man verkligen bli det av två nyktra veckor?

Tack snälla Zapata för ditt svar. Som jag sagt förut känns det verkligen bra att det finns folk som tittar till en då och då. Det gör att jag inte glömmer varför jag gör detta, och jag uppskattar er verkligen.
Det känns som du förstår mig.
Jag gör detta för att kunna njuta ett (1) glas vin resten av livet. Jag vill inte sabba det för att få bli plakat då och då i min ungdom.
Som jag tidigare sagt, Kanske kommer jag till samma insikt som du, att jag inte kan, att det inte finns något "lagom mycket" i min kropp. Men jag försöker i alla fall ta reda på det nu. det är bättre än vad jag höll på med för 14 dagar sedan.
Jag klappar mig själv lite på axeln idag faktiskt. och firar två veckor med en snus.

kram

Bara_Adde

Tjena Kija!
Vi körde igång samtidigt ser jag!

Känner igen mig i allt du skriver och garvade till åt din komentar om hur ofta man hamnar i situationer där det förväntas att man ska dricka!
När jag var i din ålder hade jag liknande frågeställningar om alkohol. Blev oftast lite för full eller sa något som skapade dagen-efter-ångest till folk jag knappt kände på grund av fylla.

Nu är jag 40 bast och allt började egentligen med att jag konstaterade att jag inte längre kunde ta bara ett par glas vin utan dricker tills jag är klar, trots att jag mindre än en kvart tidigare tänkte tanken att bara ta två-tre glas. Det var fyra år sedan dessa tankar dök upp och det som har känts safe och under kontroll har eskalerat snabbt sedan dess.

Du känner själv om du är i farosonen men jag tycker inte att det verkar som så i dina rader text. En varning bara från en riktig alkis är att det smyger sig på en och när det väl går upp för en att man sitter fast i skiten så kan man ha fått betala alldeles för mycket i pris till folk i din närhet.

Nu tar nog jag en snus innan jag går och lägger mig!

"Sida vid sida, tillsammans stryker de fram!"

//Bara_Adde

kija

Ta dig du en snus, ta en till! Det är vi värda! Jag fick croissanter till frukost i dag dessutom.

Någon slags farozon är jag nog i då jag trots allt får minnesluckor 7 av 10 fester jag går på. Bör tilläggas att jag vid vissa fall inte ens är prutt-full. Det är inte det dagliga bruket som är mitt problem, utan just festandet. Planen är att göra vinet och ölen till en "lyxvara igen". Att jag verkligen unnar mig några glas vid några tillfällen. och inte Unnar mig en fylla.
Jag tar liksom ett steg tillbaka i min alkoholutvecklingen. Svårt att förklara. men det är planen.

Hur har dina två veckor gått tycker du?
Jag tycker det svåraste har varit att vara på sin vakt. Att inte någonsin glömma varför man gör det och att hålla det i "framhjärnan", så man inte förminskar problemet eller helt enkelt inte längre tycker att man har problem.

Där har detta forum verkligen varit viktigt.

Kollar jag in någon gång varannan dag, minns jag också varför detta är viktigt för mig. Varje gång jag läser det första inlägg jag skrev här vänder det sig i magen, på ett nyttigt sätt.

Sida vid sida!

Bara_Adde

Tjena Kija!
Ja, som sagt, du känner bäst själv hur du mår och vad du vill uppleva, exempelvis dagen efter!
7/10 med minnesluckor är ju lite skrämmande förståss och jag tycker att du verkar ha förstått att OM du fortsätter som du har gjort fram tills nu så kommer det antagligen att gå åt helvete, eller i alla fall bli värre.

Så ...bra gjort tycker jag! :)

Mina två veckor har varit alldeles för enkla!
Trodde att jag skulle få abstinens likt dödsryckningar med skakande kropp, svettningar och sömnproblem men det enda jag har märkt är just att mitt på dagarna har jag varit galet trött och även lite irriterad. Helt klart hanterbart.

En annan grej är ju hur otroligt ofta alkohol tas upp i diskussionsämnen om att träffas och ta en bärs, eller att det blir champagne om vi klarar detta o s v.
Innan denna kväll så började jag nästan deala med mig själv om att jag skulle kunna belöna mig med ETT glas vin i alla fall men vet att om jag tar det så brakar det loss igen. Ungefär som att ta bort en planka i en fördämning och tro att det går att stoppa tillbaka den igen!

Jag går också in och läser min första story och svaren och tänker på en del grejor mina barn berättade för mig som får mig att bli mörkrädd för mig själv och motiverad till att strunta i alkoholen.

Skrivandet har blivit som en terapi i sig och det viktigaste är nog att man törs sätta ord på vad man tänker på för tillfället och hur man hamnat här, i denna absurda sitution.
Att sen se att folk engagerar sig för en gör ju att man vill stå för det man skrivit och hålla sig borta från alkoholen.

Denna sida är grym och vi är alla här inne jävligt grymma!

Nu blir det ett nyktert nattis igen!

Natti natt!

//Adde

kija

Vad bra, att du har dina barn att se på och att de får dig att vilja bli bättre!
Jag vet inte hur öppna ni är i familjen om detta, men kanske kan ni ha gemensamma små mål?

Jag och min sambo ( som ofrivilligt tvingats med på tåget), har inga barn, Men vi har små grejer som t.ex, små belöningar. "Nu har det gått två veckor, nu borde vi gå på restaurang" eller "eftersom att jag inte köper öl på krogen kan jag bjuda dig på bio", något annat fjantigt jag gör är att köpa färska blommor. Eller ta bilen, det är också lyxigt.
Det är väldigt avdramatiserat hemma hos oss, men kanske det annorlunda ut hos er?
Vips så har man samlat på sig endel nyktra minnen, det gillar jag.

Jag håller med om att det snackas NÅGOT OTROLIGT om alkohol, överallt. Har aldrig sett det tidigare, men då kanske jag var en av dem? Har faktiskt vänner som till och med föreslagit att jag ska fira med Champagne när jag "klarat av" min vita period. Hm, kanske är de som borde ha en vit period istället?!

Det som börjar bli lite påfrestande nu är att vänner nog trodde att detta var en fas, något jag inte står fast vid en längre tid. Till exempel talade jag med en vän om att eventuellt gå på en fest, nu på måndag.
Jag sade att jag nog inte tänker gå för det är så mycket branchmingel och det är alltid lite jobbigt när alla är berusade och man själv är nykter. dumt att sätta sig själv i den sitsen.
Och får då svaret " MEN?! håller du på med detta fortfarande?! Då när festen är!?"
Jag; "ja…. den är ju nu på måndag…? (om tre dagar)"

Har en annan fest som kommer snart, då jag ska hålla tal, det känns lite nervigt att göra på nykter kula, jag är lite roligare när jag fått ett glas i mig. Men någon gång ska ju vara den första!

Jag håller med dig adde, alla här inne är hjältar.
Och ett fint litet skyddsnät. Jag är så glad att jag hittat hit.

K