Börjar en ny tråd här och hoppas det ska vara början till mitt nya liv.
Jag har verkligen kommit till vägs ände och orkar inte med mig själv längre.
Att alltid trilla dit. Att förstå att jag inte kan dricka men gör det ändå.

Jag börjar om nu och vet att det blir många tuffa utmaningar framöver.
Men jag börjar med att reda ut denna dagen först....sedan.

Behöver stöd nu.
Jag vill inte mer nu! Alla lögner och svek.
Vad är det för fel på mig?
Kram på er alla som kämpar.

LillPer

konstnären

Jag hade klippt gräset i stället. Man är väldigt sårbar i början, konstig det där med alkoholen. Känn riktigt efter hur det känns.
Kram
Konstnären

Vickan69

Hmmm, vilken konstig inbjudan... Tycker jag men det kanske är humoristiskt menat.? Jag förstår dig men det verkar som de går miste om en bra och rolig gäst!

LillPer

Det har varit väldigt mycket runt gräsklippning här senaste tiden. Självklart var det med humor de skrivit så om att drickandet var en merit osv.
Men jag fick en sån olustig känsla över det och gjorde ett scenario i mitt huvud och kunde inte se något som skulle bli kul med att gå. Bollade fram o tillbaka med känslan men det blev inte bra. Tackade nej idag och det kändes helt rätt.

Nu ligger jag i startgroparna för en väldigt intensiv höst. På söndag drar jag iväg till södra Europa för jobb under några veckor och så där håller det på fram till jul och jag har ägnat de senaste dagarna åt att boka flyg, hyrbil, hotell och annat som hör till. Skriver flitigt i frugans kökskalender så hon vet när jag är borta och kommer hem igen.
De närmaste fyra veckorna kommer jag hem över en dag hit o dit för att sedan kasta mig iväg åt ett helt annat väderstreck dagen efter.
På sätt o vis känns det bra att ha bokat upp och veta vad jag ska göra, men samtidigt vet jag att när jag väl kommer hem tar det några dagar att landa i vardagen. Det är dock alltid väldigt skönt att komma hem och jag uppskattar ALLT runt det. Möjligen kanske inte vädret som redan verkar ha bestämt sig för en riktigt grisig höst? Förhoppningsvis får vi en solig klar höst, vad kan vara bättre?

Nu ska jag villigt erkänna att mina tankar och min magkänsla är orolig över detta resande med lounger och fri sprit, middagar med kamrater och kunder. Möten och kick offer.
(Alltså inte någon som sparkar på någon redan liggande stackare utan avspark på jobbet, typ) Ni fattar, jag försökte vara lite rolig där.
Jag tror inte jag blir något Kick offer på grund av alkoholen men tankarna snurrar mycket runt hur, om, varför, kanske, när och annat. Jag vill tro att jag är stark och övertygad, det är jag! Samtidigt vet jag vilken prövning det kan vara och måste jobba fram en strategi, för jag kan inte tacka nej som jag gjorde till den där festen med alkoholtvång.

Styrka och kraft till mig!
Kram LillPer

LillPer

I natt var jag riktigt full.
I en dröm.
Precis så sjukt dåligt som jag brukar må dagen efter mådde jag genomgående i hela drömmen.
Oj, vilken ångest jag hade, kom inte ur sängen förrän runt 10:30!
Tur man har hemmakontor ;-)
Jag tror det är mitt undermedvetna som drar i hjärnans nödbroms för att förbereda mig på en tuff höst med massor av resande?
Herrejösses, det gjorde mig nästan chockad ett tag, jag trodde jag fallit ner i diket en kort stund.
Pust.
Har nu så sakteliga börjat återhämta mig men jag fick en sådan nedtur av det hela så jag började tänka på allt dåligt denna alkohol fört med sig i livet. Grejer man gjort och mängderna jag druckit.
Så vansinnigt sjukt!
Nu lyfter jag blicken och står rak i ryggen, det har ju faktiskt inte hänt något.
Jag vandrar vidare och lägger ännu en dag i nykterhet till min samling.
LP

är drömmar tack och lov! Hade också en mindre fylledröm i natt, men vaknade nykter och väldigt glad för det. Vi lägger en dag till samlingen, absolut!

konstnären

Hade själv en sådan hemsk mardröm för ungefär en månad sedan. Vaknade med världens ångest. Jag fullkomligt badade i vinboxar.
Vidrigt var det och innan jag fattade att det var en dröm.
Skönt att vara fri
Konstnären

LillPer

Berusning av annat än alkohol kan man få. Fysisk träning är för mig en berusning i sig. Men ibland blir även denna träning ett missbruk.
Ett så otroligt mycket sundare missbruk än det andra alternativet.
Jag känner så ofta ett behov av prestation och nytta. Skapa och planera. Mål och mening.
Jaha, var det här allt?
Är det inget mer än så här?
Livet alltså.
Livet är precis så mycket eller litet som vi väljer att det ska vara. Vi kan finna mening i det allra minsta obetydliga. Eller finna meningslöshet i det allra största.
Allt beror på var man är i livet och hur man tänker, lärt sig tänka eller kanske blivit påverkad att tänka.
Jag kan finna stor lycka i att se de första Förgätmigej blommorna slå ut bakom husknuten på våren. De skänker en glädje och hopp till mig på något vis.

I stunder av tristess, rastlöshet, håglöshet eller oro är det lätt att ta till flykten på olika sätt.
Det invanda beteendet är svårt att förändra. Att det är fredag idag innebär för väldigt många en tur förbi Systemet innan stängning och senare den sedvanliga Taco buffén med ett billigt rödvin till.
Lätt smålullig och sluddrande fortsätter det i TV soffan med mer dricka och lösgodis i stor bunke inhandlat för 4:95 hektot.
Mmm, rödvin och salta fiskar är så gott ihop....

En reflektion jag gjort är att vår morgontidning på fredagarna alltid är fylld med experternas öl och vintips. De är ganska komiska och samtidigt absurda att läsa. Jag har ett leende på läpparna när jag läser hur de förföriskt försöker finna formuleringar om smaker som exploderar och gifter sig med varandra på samma gång. Det verkar så sofistikerat att vara expert på alkohol. Hur i h-e klarar man att ha öl, vin och sprit som hobby eller yrke utan att vara alkis?
Många gånger tror jag ju att de är alkoholberoende och skadade även dom fina experterna. För de kan väl inte alltid spotta ut det de smakar, eller?
Jag kanske lever i en inskränkt värld, men jag har svårt att förlika mig med att det som drabbar så många av oss brutalt och skoningslöst kallas finkultur och glorifieras i andra sammanhang.
Väldigt många har inga problem med alkoholen eller är intresserade av den.
Tyvärr tillhör jag själv inte den kategorin människor utan har utvecklat ett problematiskt förhållande till A.
Lycklig är jag dock att ha kommit så långt att jag förstått vad den gör med mig och att det bara finns en väg för mig att gå med just den saken.
Hurra vad skönt att vara fri!
I morgon vaknar familjen till doften av nybakat bröd!

Sköt om er!

LillPer

Akvariet

JA visst är det SKÖNT att vara fri. Jag har alltid gillat öppna platser; havet, fjället, flygplatsplattan. Gärna blåsigt. Du som tränar känner sig säkert igen känslan av att springa upp för backen, på toppen, se utsikten och kunna ANDAS (för att man har kondis, inte flåsa med blodsmak, man är starkt) - så känns det att vara fri från alkohol och allt som är förknippat med den: dåligt smak i munnen, bakfylleångest. Man kan ANDAS.

Höll på att skriv att jag höjer ett glas för friheten, men.... hrm det var kanske en slip-of-the-tongue.... det får vara mjölk i glaset i så fall

Spara gärna en bit bröd till mig. Ha en skön helg

Instämmer med er båda, LillePer & Akvaris! Att vara nykter är att vara fri. Det är att kunna andas fritt, utan att strupen snörs ihop av ångest! Aldrig att jag byter bort min frihet igen! Stor kram

LillPer

Sitter nu i flygplatsloungen på väg mot två veckors jobb. Ser fram emot att jobba, inga problem med det. Jag har en märklig oro i kroppen. En känsla av melankoli och vemod.
Jag vet att jag duger, gillar mig själv, kramar mig själv inombords. Ändå, en gnagande känsla av otillräcklighet. En väldigt märklig, ihålig känsla.
Jag är otroligt tom just nu. Känner mig som ett bottenlöst hål.
Mörker, håglöshet.

Försöker jobba på min dator men kommer helt enkelt inte igång. Lusten är som bortblåst.

Jag inser riskerna med att resa iväg så här och vaknade med ångest i natt. Katten jamade och ville in sängvärmen. Tur var väl det för jag gick upp och tog en Antabus i sviterna av min dåliga känsla. En svag tanke om att dricka har smugit sig på.
Tillbaka till bädden ligger katten om spinner på min kudde. Så enkelt att vara katt.

Fan vad svag och orolig jag känner mig.
Antabusen räddar mig denna vecka.
Tredje tabletten på snart lika många månader. Jag har så svag dos så jag tror inte det har så stor effekt. (Idiot tanke) Det blir mer en psykologisk historia.
Tack o lov att jag fattar allvaret och mitt i natten går upp för att ta en tablett. Jag gjorde det medans jag fortfarande halvsov och inte hann ångra, tänka efter för många gånger.
Då hade jag troligen övervägt några drinkar här i loungen just nu. Kämpat och brottats mot mina demoner. Grejen är att säkert 90 % av alla här inne dricker någon form av alkohol. Jag ser dock ingen ännu som skulle haft samma beteende som jag, om jag nu skulle druckit av frispriten.
Åh, skönt att jag inte kommer dricka.
Fattar fortfarande inte att jag "måste" använda en jevla tablett för att motstå alkoholdemonen.

Vaknar pigg i morgon.
Hoppas energi och livslust har vänt tillbaka då. Mitt känsloliv svänger ju rätt snabbt upp och ner som ni vet.

Sköt om er.

LillPer.

Nu har j

konstnären

Skönt att vakna pigg i morgon Lill Per. Förstår vad du menar, men antabus är väl bra just nu för dig. En liten krycka som alla säger. Tillåt dig att vara lite svag och orolig just nu för jag tror, kan bara gå till mig själv att vi är många som upplever samma sak. Dom där tankarna och känslorna är knepiga och svåra att få stopp på när dom dyker upp.
Du är stark och kommer att klara det bra.
Sov gott
Konstnären

Vickan69

Har känt mig så också. Tror det hör till och det går över... Starkt av dig och låt det gå tid så att vanorna hinner ändras och hjärnan inte associerar allt till A längre.

Kram

Förstår precis vad du menar.... Men en dag i taget LillePer. Beslut varje morgon - idag ska jag inte dricka vad som än händer. Blir det jobbigt med all alkohol runt dig - pröva och tänka som jag gjorde på utlandssemestern - ska jag börja dricka för just det här? Ska jag tänka tillbaka och fundera på vad som gjorde att jag började dricka igen - var att jag råkade sitta på en flygplats. Är det värt att välja det där första glaset just där och då? Du är nog starkare än du tror, men jag förstår din oro. Jag har själv varit grymt orolig för ett par veckor sedan. Lite lugnare nu igen. Men det kommer att gå upp och ner. Jag tror dock att ju längre tid som går, ju mer tid och ju fler situationer vi har i ryggen, desto enklare blir det. Läste du Berras inlägg:

"Ska det vara så svårt? Den första tiden ja, men sedan blir det bara lättare och lättare och till slut en självklarhet, och man frågar sig...hur tänkte jag?"

Du kommer klara det här. Det är ok att känna oro. Men tro inte att det är en bra idé att passa på och pröva ett glas nu när du är iväg!

Skickar styrkekramar till dig

LillPer

Jag mår bara bra kära Vickan! Tusen tack för omtänksamheten. Jag hade ju en tom, menlös, rastlös period i söndags då jag var på resande fot och det blev lite bättre under veckan. Jobbet flöt på okej, men utan några större avslut eller kreativa infall. Jag är lite i en bubbla på jobbet tycker jag. Jag vill mer med våra produkter, tycker inte det är bra nog och ser så många brister som vi kan förändra och förbättra. Tyvärr har vi svaga ägare och svaga ledare. Kulturskillnader gör samtidigt inte saker o ting lättare. Jag befinner mig mentalt och fysiskt på ett helt annat plan och tycker att man måste ställa rimliga krav på människor för att de ska prestera, tänka, vilja och vara ifrågasättande.
Hade inte jag ställt krav på mig själv hade jag fortsatt dricka på helgerna. För att inte tala om min frus krav!
Det tar skruv vill jag lova. Utan krav kan vi packa ihop och leva som hippies på någon sommaräng ända tills det blir kallt och börjar regna. Vad gör vi då?
Min dotter sa till mig angående min något högre ambitionsnivå att det är något jag får värdera om jag kan leva med. Jag vill skjuta bollen snyggt i mål och samtidigt spela bra. Inte ha någon i teamet som har målbilden att sparka upp bollen på läktaren hela tiden. (Jag jobbar inte med fotboll, men det blir ofta bra metaforer tagna ur sportens värld)
Ibland kan jag leva med den kvalité vi skapar men oftast inte. Det blir rätt tungt i min knopp då.
Hade jag inte varit så rädd ekonomiskt hade jag kört. Jag vet vad jag vill skapa och affärsidén är klar.
Jag funderar på vin o sprit import.
Nä, inte alls något sådant. Jag berättar en annan gång, kanske.

Frustration är för mig inte bra. De gånger jag haft en frustrerande vecka (alltid verkar det) började fredagen efter jobbet med ptssccht för att följas upp av ännu ett ptssccht tills drömmarna och beslutsamheten att säga upp mig var runt hörnet och så nära. Fortsättning lördag och sedan blykeps och grym ångest på söndagen. Massor av självförakt och ingen ork att tänka på framtid eller glädje.

Men, nu är det ju inte på detta vis längre! Det känns så himla länge sedan det var så, fastän det bara var 3-4 månader sedan förra brutala helgfyllan och total söndags och måndags ångest infann sig.
Jag måste säga att jag inte saknar det på något vis. Jag är så tacksam att jag kommit till den punkt jag är nu. Hela denna helg har jag varit ute på restauranger o caféer där alla druckit. Det har varit så lätt att inte dricka. Mitt sällskap har på ett lugnt och trevligt vis undrat om jag vill ha, men jag har bara sagt nej tack och så är det bra med det.
De tror jag är tränings och hälsofreak, visst är jag träningsfreak men de skulle bara veta.

Ibland funderar jag kort och flyktigt på om det skulle vara bättre att sprida ut att man är alkis? Men jag ser ingenting som är bra med det i mitt fall. Dels skulle jag hata den identiteten som jag skapar och det må så vara att många skulle tycka det vore starkt men jag tror innerst inne att folk har jäkligt svårt att acceptera att man är alkis. De vet inte riktigt hur de ska bete sig tror jag? Inte för att jag har så många vänner att mista och då kan det kvitta för det är väl ingen som behöver veta? Det blir en grej att gotta sig åt och snacka om på parmiddagar, fy fan!
Min bästa vän och familj vet, det räcker så gott för mig.

Jag vet inte riktigt vad jag gör med frustrationen egentligen just nu. Har inte reflekterat över det på djupet. Vad jag vet är att jag är väldigt noga med mina egna projekt och skapar mycket i huset i form av ombyggnad och renovering. Det blir liksom en ventil eller terapi att göra saker precis så bra som JAG vill ha dem. Som jag sagt förut blir även detta tungt ibland då jag aldrig kan sluta att förbättra hela tiden.
Nu tror jag faktiskt att jag har förändrat mig lite på flera plan. Jag har blivit lugnare, tryggare, gladare och sexigare(!) Allt enligt min fru och det är ju rätt ok egenskaper. Jag känner mig dock inte så sexig just nu med nackspärr, blånaglar och en axel som varit ur led. Dessutom är min nacke och armar som rödkokta kräftor efter lång cykeltur i solgasset.
Apropå cykelturen idag så hade jag tre nära döden upplevelser i trafiken och det var inget som jag orsakade själv utan bilar som i hög fart antingen körde mot rött och en annan bil som inte såg mig i en korsning. Det som var så sjukt skrämmande och otäckt blev samtidigt befriande då jag vid dessa tillfällen SKREK ut min RÄDSLA, ILSKA och FRUSTRATION under minst en halv minut varje gång och det var så naturligt! Hade bilisterna stannat hade jag smockat på deras feta nyllen och sprutat sportdryck över deras nypolerade lack. Nu var det ingen av dem som missade min ilska, och ingen som vände tillbaka. Tur för LillPer.
Nu vet jag vart veckans frustration tog vägen, men den höll på att bli dyrköpt, inte sant?

Nu börjar en ny vecka och jag ser fram emot den. Jag får resa hem på fredag till mina kära och det är alltid så skönt. Jag ser samtidigt fram emot att nästa helg ha varit fri i tre månader.
85 dagar i dag för att vara exakt.
Jag tror och hoppas den värsta krisen är över?

Hur går det själv Vickan, och alla andra där ute? Jag läser era berättelser och känner så mycket styrka och kraft i forumet.
Leve oss, vi ger inte upp!
Sov gott.
LillPer

Hej LillPer!

Roligt att du skrivit. Har undrat hur det går för dig på din tvåveckors-resa.

Vad härligt att det går så bra för dig. Vilken skillnad det är att läsa det här inlägget och dina tidigare. Ta det inte på fel sätt, men hade jag inte vetat att det var du som skrev, så skulle jag inte känt igen dig. Rak, bestämd och med en självklart säkerhet. Du verkar ha hittat en ny trygghet och styrka i dig själv. Bra för dig :-)

Kram

LillPer

Tack du fina Muräna!
Ja något har definitivt hänt med både fysik och mental förmåga. Jag tror jag är något stort och bra på spåret.
Jag var dock inte medveten att det lyser igen så tydligt i min text?
Härligt i vilket fall som helst!

LP

Tor

Lillper - kan bara buga och bocka. Du skriver så klokt. Och 3 mån i siktet! Känns som du redan fixat detta på något sätt. Kämpa på!

LillPer

Vi har alla våra sanningar och det här med att vara i nuet är svårt. Det låter enkelt men det kräver närvaro. Själv har jag kommit på mig själv med att känna mig harmonisk och lycklig utan anledning de senaste dagarna. Utan anledning, vilket konstigt tänk. Jag har tusen anledningar att vara glad och harmonisk och väldigt få att vara sur, bitter och frustrerad. Det är en annorlunda upplevelse för mig just nu. En mycket spännande upplevelse. Jag känner sann glädje med anledning!
Samtidigt vet jag att för mig vänder känslorna väldigt snabbt, men jag upplever mig kunna vända dessa negativa tankar och komma på rätt spår mycket snabbare nu.
Varför måste allt nödvändigtvis leda någonstans? Jag vet massor av saker som inte leder någonstans alls. Så får det vara och så känns det bra just nu.

Allt oftare kommer jag på mig själv att inte tänka på alkohol. Det blir en skön känsla och insikt över att det bara blir bättre ju längre man är nykter. Det blir liksom suddigt och ointressant det där med berusning av alkohol.
Jag får ofta minnesbilder och tankar över mitt beroende från långt tillbaka. Händelser som jag glömt eller förträngt poppar upp och dessa försöker jag bearbeta. Det är svårt för jag förstår fortfarande inte riktigt den personen jag var då. Kommer jag någonsin förstå fullt ut?
Jag tror inte det.
Kan jag förlåta mig själv?
Det får ta sin tid. Alla sår kanske inte läker fullt ut men jag jobbar med att vara snäll mot mig själv och kanske nånstans finner jag verklig ro inombords.
Det leder som sagt ingenstans att vara elak mot sig själv.

LP