Hej allihop, jag är alldeles ny här. Har varit medlem i några sekunder. Jag dricker för mycket och tycker att alkohol smakar för gott. Igår var det fest hos grannarna och jag blev på kanelen. Så fruktansvärt pinsamt. Och det värsta av allt. Min lille pojke som knappt är fyra år blev orolig. Min man tog hand om honom och eftersom de tillfällena när jag dricker för mycket inte är så ofta så tycker inte min man att jag har så stora problem. Men jag känner själv att det går över styr. Att jag har så svårt att hejda mig ibland. Och att jag dricker för ofta även om jag inte blir riktigt berusad alltid… Och framförallt hatar jag den där personen i mig som kommer fram när jag dricker. Hon är inte jag! I morgon har jag bestämt mig för att ringa alkohollinjen. Jag vill sluta med alkohol helt. Innan det är för sent. Innan jag förstör mitt liv. För tänk om jag skulle köra ratt full? Fortsätta oroa mina barn? Eller vara otrogen mot min man? Sååå många dumma saker kan man ju för sig när man dricker. Och jag vill inte mer!!! Nu gäller det bara att orka. Klara av. Förändra sitt liv. Jag är nämligen en sådan där duktigt flicka. I nyktert tillstånd alltså… Som vill se perfekt ut. Ha ett perfekt hem. Och vara perfekt på jobbet. Var ska jag ta ut min ångest nu? När jag inte kan dricka bort den? Kanske borde jag börja träna istället. Eller köpa en hund…

PP

Du får göra som vi andra. Läs skriv och du kommer att få en massa svar.
Känner du att det är tid för en förändring så är det säkert så.
Här är vi en massa andra med samma problem, och ångesten flödar
så här blir du inte ensam.

//PP

Fillifjonkan

Har alltså ringt alkohollinjen nu och det var ett bra samtal. Blev skickad till mitt lokala beroendecentrum. Och de ska höra av sig och kalla mig inom kort… Nämnde att jag hade minderåriga barn och de började direkt prata om soc. Är det någon som har erfarenhet? Jag är ju en fullt fungerande mamma! Som dessutom vill ta tag i sitt missbruksproblem. Är det någon som vill dela med sig av sina erfarenheter kring detta? För ju ångest när jag tänker på soc. Tänk om de tar mina barn!!!

Ebba

Känsligt ämne.
De tar inte barn.
De vill inte ta barn.
De ska dock hjälpa barn vars föräldrar absolut inte klarar att ge barnen kärlek, trygghet, stöd, mat och allt annat självklart.
De tar inte barn i första taget :)
Speciellt inte om man som förälder ber om hjälp med sitt problem, då är man ansvarsfull och en bra förälder på den punkten.

Oroa dig inte men sök den hjälp du behöver <3

Fillifjonkan

Tack fina Ebba :-) Känner mig så ny i allt. Insikten om mig själv och mina problem och så vidare. Det var ett väldigt lugnande och bra svar. Kram till dig

Fillifjonkan

Idag var dagen då jag på allvar tog tag i mitt missbruk. Tårar har trillat. Händer har skakat. Ångest har ridit i galopp. Men ikväll.. Jag tänder ett ljus.. Jag äter en god middag - NOTERA - dricker VATTEN- som måltidsdryck och hör glada tillrop från badrummet! Min man badar våra små underbara barn. OCH jag njuter av en liten bit av min själs lugn. Vägen kommer vara så svår. Jag vet, den har bara börjat. Men jag har valt rätt väg. Och jag är redan så tacksam för den här fina sajten. Där jag vet att jag aldrig är ensam. Var rädda om er där ute. Det verkar som att jag just börjat vara lite rädd om själv.. :-)

Att be om hjälp vid missbruk är en styrka och då ska man inte hamna i en utredning. Tänk så många som har barn som inte vågar be om hjälp pga att det öppnas en utredning gällande barnen. När jag blev lobbad av polisen skickas man till soc och de kollar bara hur man har det och om det föreligger fara. Jag tycker ändock att det är fel väg att gå. Bra att du tar tag i situationen. Jag hade samna problem som du. När jag drack så drack jag med råge. Detta i sig att inte kunna stoppa i tid bygger på någon form av beroende. Jag tycker att du ska kontakta aa i första hand för dör får man mycket stöd och råd samt du får träffa en massa trevluga människor som inte dömmer dig och diba val.

Ebba

Jag går på AA och jag förstår inte hur du menar? Har du dåliga erfarenheter av Soc för hur du känner att du har blivit behandlad? Läkaren jag berättade för om mitt problem med alkohol kontaktade knappast soc. Skräm ingen i onödan från att våga söka och be om hjälp. En människa som ber om hjälp och är ärlig har ingenting att dölja. Soc tar ju tyvärr knappt ens barn som faktiskt skulle behöva få det bättre på riktigt. Jag har gått på Soc och har väldigt blandade erfarenheter av bemötande och hjälp till mig själv och den ekonomiska biten men när det kommer till mitt föräldraskap och att jag är alkoholist och mamma upplever jag inte Soc som ett hot. Det gör man bara om man döljer något i 99 fall av 100. Skulle jag säga.

Ebba

Bra gjort Fillifjonkan.
Jag blir glad av att läsa det du delar med dig av.

Kram Ebba

Fillifjonkan

Blir så chockad över att jag nu som nykter börjar inse hur STOR plats alkoholen tagit i mitt liv. Skummade till exempel igenom några tidningar alldeles nyss. Hade inte hänt i förra veckan. En sådan enkel vardaglig sak som ändå är rätt trevlig! I förra veckan hade jag ju antingen varit för trött och bakis för att läsa eller orka något över huvudtaget eller så hade jag varit helt i färd med att bli rusig eller full… All ångest jag haft. Allt DUMT jag sagt och gjort. Plötsligt får det en förklaring- jag är missbrukare. Känns så overkligt. Hur jag har flytt. Från mig själv. Från mina behov. Mina maror… Ångesten kommer och går. Att veta att ni finns där ute. Mina vänner som jag inte känner men ändå delar så mycket. Det är en trygghet. Istället för att bli full går jag in här, surfar, läser, gråter men känner att det kanske finns hopp ändå. Mitt i allt. Kvällskram från mig till er alla.

Exempelvis om du mår så dåligt pga a och uppsöker exempelvis psykakuten så kommer dom att kontakta soc i den kommun du bor i. Utredning öppnas om det finns skäl till det. Oftast händer ju ingenting. Det jag menar är att många är verkligen rädda. Detta om du kommer onykter till psykakuten. Att gå till läkare så har ju denne tystnadsplikt.

Stigsdotter

Visst är det fantastiskt att göra saker som man tycker om och visst är det sorgligt att man valt bort så många av dem för att man inte orkat eller varit fullt upptagen med alkoholen! Jag kan fortfarande känna glädje när jag tänker på den kvällen jag sa till min make som stod och lagade middag att "jag går ner och blaskar lite färg på väggarna i tvättstugan". Efter middagen totade jag ihop en slags adventsljusinstallation - inga stora grejer men bara att jag hade energin och framför allt, lusten!

Det är riktigt att alkoholen är en flykt, man flyr från det mesta även det som är bra. Det kan vara bra att veta att livet finns kvar därute och att livet inte blir en dans på rosor bara för att man inte dricker. Men, ju starkare man blir desto enklare är det att ta tag i livet, att ta tag i de svårigheter som uppstår, att faktiskt leva livet! Sköt om dig Fillifjonkan!

Fillifjonkan

Tack för fina ord! Jag håller mig nykter och ber varje morgon om kraft och hjälp att hantera alla känslor (där ibland en stor dos ångest) som jag nu måste känna när inte alkoholen är där och bedövar och förstör. Sköt om dig själv också och stor kram

Fillifjonkan

Har abstinens. Men kommer att stå emot. Min man dricker vatten i solidaritet. Jag har känt mig så darrig denna vecka och gråter lätt. Jag gråter nu också. Men jag vill tro på ett bättre liv!!!! Vill så gärna kunna leva fri från alkohol och ångest. Har även satt ner en fot på jobbet denna vecka. En person som länge agerat översittare och kört med mig sa jag bestämt nej till igår och dessutom pratade jag med min chef om problemet. Det händer mycket när man blir nykter.. På jobbet vet ingen om mitt missbruk men jag har väl varit rädd för att det ska upptäckas och därför kompenserat med att jobba väldigt hårt och alldeles för mycket om man jämför med många kollegor. Såklart har jag ångest nu i efter hand. Att jag stod upp för mig själv. Men nu är det gjort. Jag gråter och skriver mig igenom den här kvällen. Men imorgon kommer jag att vakna VIT.

Jag vet själv när jag blev lobad första gången. Frugan hämtade mig i Göteborg. Hade varit försvunnen i tre dagar. Skulle tillbaka till jobbet. På morgonen fick jag inför alla erkänna mitt problem. Det var mitt livs värsta stund. Jag är en öppen och talför person i vanliga fall men då darrade jag på rösten. Fick inget vidare gensvar den dagen av mina lärarkollegor. Det var eleverna som gav mig hopp den dagen. Fick kramar, de grät att jag varit borta. De vet ju inte om mitt problem med A men de visade att man betyder något. Likaså gör du det Fillifjonkan. Imorgon kommer du vakna pigg och vit och med mindre ångest.

Stingo

Fint att mannen stöder. Kan ni utveckla det? Kan han tex förbinda sig att inte dricka hemma på en längre tid? Kan ni städa bort all alkohol hemifrån? Det här är saker som hjälper både praktiskt och emotionellt. Det är väldigt stor skillnad mellan att ha alkohol inom räckhåll (för att inte tala om, under näsan) och att måsta åka till systemet. Det är också stor hjälp att se ens partner göra något aktivt stödjande.

Kämpa på och lycka till.