Hej, skriver ett första inlägg och ska för en gångs skull försöka vara ärlig med min relation till alkoholen. Har läst runt på forumet och det är slående hur lika berättelser vi alla har. Lika och unika. Min berättelse börjar i tonåren då jag tog första klunken alkohol. Det var som om himlen öppnade sig och jag ville uppleva känslan igen och igen och igen och... Ja. Det var väl precis vad jag också gjort sedan dess. Skillnaden är att jag aldrig kommer i närheten av den där härliga känslan, nu är det andra känslor som dominerar. Mörka. Bittra. Skamfyllda. Ångestfyllda. Dimmiga. Trötta. Ångerkänslor. I kvadrat!

Jag är utåt sett en lyckad person. Ser ut som hälsan själv. Tränar. Välutbildad. Har en chefsposition. Tre fina barn. Skild förvisso men ändå ett fullgott liv. Om det inte vore för min trogne vän alkoholen. Som förstör varenda helg. Som lockar och får mig att glömma för en kort stund. Vaknar nästan varje helg och mår vidrigtnflr att jag druckit mer än en flaska vin kvällen innan. Jag dricker när jag lagar mat, börjar ofta redan kl 16 på helgerna och dricker tills kvällen. Maten är inte det centrala för mig, det är alkoholen jag vill åt. Får panik om jag måste skjutsa äldste någonstans efter kl 16, hur ska jag då hinna dricka??

Blir rejält full ibland och faller igenom helt. Har då ingen kontroll utan blir en stor bebis som får skämmas i evigheter efteråt. Har konstigt nog lyckats hålla mig på rätt sida på jobbfester etc men det är väl bara en tidsfråga innan det händer.

Jag är så trött! Trött på mig själv. Trött på min oförmåga att låta bli och trött på att jag slösar bort mitt liv. Tack för ordet!

Frau Fröken

och välkommen.
Jag förstår precis hur det känns att vara så trött på sig själv.
Vad har du gjort för försök innan i dag? Har du försökt dra ner, kontrollera, bara varannan vecka, bara veckodagar, bara rött vin? Hur ser det ut för dig när du dricker?
Jag är fullkomligt övertygad om att du klarar av att sluta dricka vin om du verkligen vill det.
Kram!

Hej på er och tack för svar! Jag har gjort massor av försök att dra ned, sluta helt eller begränsa mig. Inget funkade och jag har haft helt vita perioder när jag varit gravid och de varit riktigt små. Sen har vinet kommit tillbaka. Först lite men snabbt mycket. Barnen har aldrig sagt något. De är väl vana att jag står där och lagar mat och dricker. Dricker sällan på vardagar men är rädd att det kommer sprida sig dit. Alkoholen är lite för angelägen att vara min vän och jag räcker alltid ut handen.

Frau Fröken

Jag tror personligen inte på att man måste nå "en botten", men jag tror att man måste göra en ärlig inventering över sitt liv och sitt drickande. Jag ser att du verkar fungera alldeles ypperligt fortfarande och därför tycker du kanske att fördelarna (roligare, lugnare, gladare, mer mottaglig) fortfarande överväger nackdelarna (ångest, dålig sömn, självförakt), eller kanske inte ditt jag just nu, men ditt jag i lördags.
Vad är det som har gått snett de andra gångerna du har försökt sluta? Vad har fått dig att tycka att det var okej att börja igen?
Din grej med att bara dricka på helgen får mig att tänka på en kvinna som skrev mycket för några år sedan, jag tror hon kallade sig Sommar12. Du kanske vill leta upp hennes tråd?

Återigen tack för svar. Jag tror ibland att jag fungerar som en guldfisk och glömmer snabbt men det är ju givetvis ingen vettig förklaring. Min egen analys av mitt drickande är att det fungerar som en ventil att få en break från alla krav och allt ansvar. Jag är i högsta grad en kontrollerad person med drag åt perfektionism. Inte mycket duger av det jag själv gör, och allt nagelfars och granskas i detalj (av mig själv). Att dricka släpper känslan att behöva vara så duktig och kontrollerande. Kan väl tillägga att jag aldrig varit ensam med barnen då jag varit riktigt berusad. Så långt har jag iaf tänkt men jag ser ändå en skrämmande bild av att det kan ske vid något tillfälle. Hemska, vidriga tanke. Och det är väl en anledning att jag är här också. Mina barn är värda bättre. Jag är värd bättre.

Trubbelmakare

Min än så länge ringa erfarenhet säger mig att det enda som kan åstadkomma en förändring är insikt.
Het och fullt landad insikt. Det gäller inte bara relationen till alkohol utan hela livet.
Varför insikt når olika människor i så olika i tid och omfattning eller varför många av oss aldrig når insikt om vissa saker vet jag inte.
"Varför lärde jag mig inte simma under en hel sommars simskola när jag nästa sommar kunde simma redan första lektionen"?...

Jag har kommit till insikt om att jag KAN INTE kontrollera om och när alkoholen lyckas eller tillåts våldföra sig på hela mitt väsen.
De konsekvenser som medförts av att alkoholen HAR våldfört sig på mig är fruktansvärt plågsamma, men de har också gett mig andra
insikter som jag till varje pris inte skulle vilja dö utan.

Jag har varit på två öppna AA-möten. Jag har mött människor som jag för bara någon vecka sedan nästan skulle sett ner på,
eller i alla fall misstänksamt betraktat deras "brist", sett mig själv som mindre belastad än.
Människor som i flera fall under lång tid haft insikter som jag inte har varit i närheten av förrän nu,
även i vidare perspektiv än alkoholproblematik. Det är jag tacksam för.

Med insikt blir valet oerhört enkelt för mig. Jag nyttjar inte alkohol för jag klarar tyvärr inte av det.
Jag skulle aldrig drömma om att gång på gång försöka flyga passagerarplan trots ideliga katastrofer, eller hur?...

Mic99

Du skrev så här:

"Min egen analys av mitt drickande är att det fungerar som en ventil att få en break från alla krav och allt ansvar. Jag är i högsta grad en kontrollerad person med drag åt perfektionism. Inte mycket duger av det jag själv gör, och allt nagelfars och granskas i detalj (av mig själv). Att dricka släpper känslan att behöva vara så duktig och kontrollerande."

Det kunde varit jag som skrivit det...

Den Perfekta Världen..

Hur gärna vi än vill det så finns den inte. Men såna som du och jag jagar ofta efter den. För vi vill ju så gärna att den ska finnas. Allt ska vara perfekt. Vi ska ha kontroll. Och när vi inte längre orkar och kraven från oss själva blir för stora.. då vill vi bara fly. Och den enklaste vägen att komma undan tror vi varje gång är att ta till flaskan. Igen. Och Igen..

Fast vi innerst inne vet att det istället för att hjälpa mest stjälper oss så gör vi det. Allt för att komma undan tankarna en stund. Bara Fly iväg..

Jag vet att detta är mitt största problem. Och jag har på många sätt försökt komma ur beteendet. Försökt ändra på mina tankar..känna att "Good Enough" räcker. Jag behöver inte alltid vara perfekt och bäst. Men..det är ingen lätt resa. Jag har ju liksom alltid varit sån här...

Men jag kämpar med det. När den bekanta känslan kommer..när jag inte orkar längre och vill fly så har jag försökt med olika knep. Det lyckosammaste är att jag ger mig ut och springer. När jag kommer hem igen är det som om allt runnit av mig..för denna gången. Nu kan man ju inte springa hela tiden, men det kan ju finnas andra sätt att ha en utväg när det blir för svårt. Försöka ha ett par nödplaner..

Ibland funkar tyvärr ingenting. Jag ramlar ibland fortfarande. Men det har blivit bättre, och att tro att allt kan ändras på en dag är väl inte realistiskt. Det gäller att vi fortsätter kämpa och aldrig ger upp. Vi är kanske inte perfekta, men vi gör så gott vi kan. Jag tror det är så vi måste tänka.

Lycka till med ditt krig mot skiten. Kämpa på och ge aldrig upp! Vi kan fixa det. Bara vi inser att vi är bra nog. Varje dag. Precis som vi är. I vår (nästan) perfekta värld.

/Mic

Blir så glad över att ni kommenterar och bryr er! Tack! Det känns skönt on än tråkigt att vi är flera som bär på samma tunga ok. För mig har det varit ett stort steg att skriva här. Har läst länge men att registrera mig och bli delaktig var ett statement känner jag. Det där med löpning är ett bra tips! Jag motionerar regelbundet och känner mig frisk och stark efteråt. Suget att dricka blir inte lika starkt. Det är inte alltid utrymme finns att motionera tyvärr (barn, jobb etc). Är i högsta grad en allt eller inget person vilket innebär att har jag inte tränat på några dagar så är jag en soffpotatis (i mitt huvud) och då kan jag lika gärna dricka vin. Så dumt! Good enough är verkligen något jag borde lära mig. Men hur??? Kram på er

Mic99

Så klart man bryr sig! Helst när man känner igen sig själv så väl. Detta forumet har hjälpt mig på många sätt, både genom att läsa och skriva här. Så det var ett bra beslut du tog när du började skriva här!

Förstår att det inte alltid är lätt att träna osv. och bara tänka på sig själv när man har barn. Men om man försöker planera så brukar det gå att lösa om man bara planerar och verkligen prioriterar sig själv ibland. Inte lätt men om dina barn får välja på en full och jobbig Mamma eller en som kommer hem nytränad och glad så tror jag att jag vet vad dom väljer..

Du kanske skulle fundera på att anmäla dig till ett löpar-lopp eller liknande? Så att du tvingas ut även de dagar du känner dig som en soff-potatis? För mig har det fungerat bra. Finns dagar jag också känner mig som en soffpotatis, men eftersom jag har mitt mål (i år Göteborgsvarvet) så ger jag mig iväg och tränar. Alldeles oavsett! Tror du jag någon gång har ångrat mig när jag står i duschen efteråt? Nej...det har aldrig hänt. Bara ren stolthet och glädje!

Så försök att tänka om. Och om du redan tränar så har du ju lättare att komma igång på riktigt!

Allt eller inget? Jag stämmer in på den beskrivningen också tyvärr..för ibland blir det väldigt fel..men man får försöka vända på det. IBLAND är det en bra egenskap. Och när det gäller träning så är "ALL IN" min paroll :)

Good Enough? Inte helt enkelt att bryta gamla invanda tankemönster. Jag är väldigt lik dig där..men man får försöka ta små steg. Och lyssna på vad andra tycker och släppa sina egna ibland orimliga krav på sig själv. Om jag tapetserat om ett rum så kan 10 peroner säga: Åhh va fint! Medan jag oftast bara sett den där lilla lilla skavanken som blev..för perfekt? det blir det aldrig någonsin! Men om jag inte tapetserat själv så skulle jag med sagt: Åhh va fint!

Så frågan är varför man dömer sig själv så hårt?

Hursomhelst..man får som sagt ta små små steg och börja gilla sig själv. Och kanske bara gå en runda ibland, när man inte är riktigt nöjd med något. Få lite perspektiv på livet.

För meningen med livet måste ju va att MÅ bra! Inte att allt alltid måste gå på räls och va perfekt. Det gäller bara att såna som vi lär oss tänka så. Men det går. Jag har kommit en bit på väg, och kämpar varje dag med mig själv.

Ibland funkar inget och jag häller i mig.. men jag försöker för varje gång lära mig något av fallen. Och om jag någon gång mått bra i bakfyllan i duschen? Ja,Gissa..

Kram och lycka till!

Arne

För mig är det samma som för Mic99, dvs löpträningen som får mig att hålla mig från öl och vin. Har också anmält mig till ett lopp för att tvingas att träna, den moroten fungerar bra för mig. Utan moroten skulle jag med enkelhet vända tillbaka till soffan med fjärrkontroll och pilsner.

Löptränar 4 - 5 dagar i veckan. Om man är otränad från start bör man nog ta det lite lugnare till att börja med, annars är skaderisken alltför hög. Men träning, oavsett form (löpning, simning, gym, dans m.m.) är kalas för att må bättre.

Planerar och schemalägger all min träning på söndagen för nästa vecka. Stegrar volymen från vecka 1 till 3 och går sedan kraftigt tillbaka vecka 4 för att inte träna sönder kroppen. Även den fjärde veckan är jag nöjd trots att volym och intensitet är låg, det är ju enligt plan och Good Enough.

Idag kommer utmaningen. För mig har fredagar varit starkt förknippade med vin och avslappning. Har de flesta lördagar vaknat tung i huvudet och seg. Dricker inte alltid jättemycket men det är som om det inte är fredag om jag inte får mitt vin. Ikväll ska jag skippa vinet! Och imorgon ska jag vakna pigg och glad. Håll tummarna att jag håller min intention. Trevlig helg på er och kram. Är glad över stödet jag får här, det betyder massor!

MarianneM

Lycka till! Har samma kamp här hemma, men funkar bra än så länge. Cola och chips blev det. Men att laga mat utan ett glas vin att sippa på, det är det svåraste! Men det jag ser mest fram emot, det är lördagsmorgonen, att känna sig fräsch. Det är tredje helgen nu, och det har funkat. Men får helt enkelt köpa att man inte kan ta den där sköna genvägen till helgfeeling längre. Får hitta nya sätt, och det kanske kan ta lite tid...

Jag klarade det! En fredag utan belöningsvinet! Idag vaknade jag pigg. Min mest utmanande tid på helgerna är mellan kl 17-19 då jag oftast pysslar i köket. Älskar att laga mat och då är det ju så "mysigt" med vinet. Det är den tanken jag vill ändra på. Idag är det lördag, jag laddar för att ha ytterligare en vit kväll.

Mic99

Härligt! Fortsätt så! Klarar du idag med så har du en ny trend på gång :)

Kämpa på! Idag är du en vinnare!

/Mic

Japp! Tack så mycket Mic :-) sitter i soffan och kollar när barnen leker och dricker Loka. I eftermiddags var vi en lång stund i lekparken och jag känner mig så nöjd. Trevlig kväll!

nicecity

ska försöka vara nykter ,,antabus idag. många sena kvällar och mins nada....då blir man misstänksam mot allt ,,grannarna måste ju tycka man är galen,,...aja ska börja träna få rytin...fast drickandet mest gjort mig ont,,så tänker jag ,,fan dricka några öl...men nejjjj....sjukt nog vet jag knappt vad man gör när man inte dricker,,intressen....vart nykter 1år och 1månad 2011....så jag vet att den första tiden kan vara jobbig,,speciellt om de flästa man hängt med,,,oftast enbart har ett förslag,,,ska ta en öl på söder...stress bara där,,sätta mob på ljudlöst eller byta nr,,och ge till de som har någo lunda bra socialt liv...men de är få....ska titta efter något aa möte imorgon torsdag.....intressant sida...måste börja leva delaktig i familjerelationer för min del....tänker är det ingen här som tänkt ...borde man ett ses några de som vågar...äta på stan snacka bilda någon slags vänskap med andra som är just mitt i förändringen...aja jag vet ej annars bara ett forum att skriva av sig kanske...peace