Jag vill skrika, hota, tala om så jävla dum han är, hur trög, å att det är ju bara att låta bli att dricka.
Får sån ilska över det.....
Min sambos drickande har varierat över våra 14 år tillsammans.
Hans relation till alkohol har väl aldrig varit hälsosam. Dricka lite vi -köper han ett tetra packa.
Flaska bubbel, ja självklart den största.
Har väl under några år även varit verbalt grym.
Jag har tagit åt mig, varit ledsen, legat vaken....å väntar på att "jag gjort nå fel". Men även festat Med han.

Men det ändrade sig för några år sen....blev lite bättre. Sen upp å ner med in taget men bättre verbalt.
Å även fått han att förstå att mängden inte är ok, å att slutar han inte får han söka hjälp.

För 3 år sen fick jag utmattningssyndrom å har inte kommit tillbaka från det än.
Så när jag blev starkare å kände mig less (inte bara alkoholens problem) bestämde mig att flytta.
Men bla. Jag trode aldrig jag skulle ändra mig. Så stark var jag å kändes det.
Men som många skriver. Lovord Att ändra sig. Och då i de största planen utöver alkoholen. Sättet vi levde var nog den största grejen.
Men även alkoholen.....

Varför i hela värden har det blivit värre nu.
VARFÖR????
hemma själv Med barnen i 3 dagar.....hör på telefonen att han är onykter...."det är bara folköl"
Jobbat kväll, han m barnen.....onykter....fast mitt totala utskällande från förra gången.
Dessa JÄVLA FOLKÖL!!!!!!!

är tankarna som Carina Bång skrivit om i sin bok.
Släpp kontrollen vinn friheten.
Så fort du känner att du vill gå in och förändra påverka och råda honom i sånt som är hans att besluta så täpper du till truten på dig själv.
Låt tankarna stanna i din egen hjärna och försök omvandla dom till något som handlar om dig själv.
Dvs så fort du vill öppna munnen och ge förmaningar,eller råd.Låt bli.
Låt han tänka formulera och bolla med sig själv.

Var inte hans bollplank annat än i nödfall när du känner att han helt enkelt måste få ditt stöd.
Däremellan fokuserar du på dig själv,hur du mår och hur du reagerar på allt som händer här framöver.Kanske han menar allvar?
Kanske han faktiskt klarar det?
Hur mycket hoppas du på det och hur mycket kan du behålla en realistisk tro på att det kommer att hända.
Dvs hans framsteg,löften kanske inte måste bli en grund för hur du mår?

Att ge akt på sina egna reaktioner,känslor och förnuft är det allra svåraste.Man inbillar sig att nu måste de få allt stöd.
Man har väntat så länge på att detta ska hända och släpper därför allt som gäller en själv i någon sorts tro att det ska hjälpa den man håller kär nykter.
Gör inte det,håll dig själv nykter,dina tankar om hans framsteg på en rimlig nivå och försök ge akt på dig själv.
Det är de råd jag kan ge.

Ju mer du investerar i dig själv,desto större chans har du ni han att lyckas hur märkligt det än kan låta.
Du är troligen i stort behov av själslig renovering och påfyllning av de behov som blivit eftersatta hos dig under lång tid.
Plocka fram dom,titta på dom och se vilka du kan infria här och nu.
Lycka till!

melina

Måste säga upp mig som bollplank!
Måste återgå till "vad jag mår bra av"

Var på mitt första Al anon möte igår.
Å jag överlevde :)

Händer mycket å allt på en gång....både bra å jobbigt men hoppas jag under vägens gång nu kan sortera tankar å få mer lugn i kroppen.
Var år sen kroppen var så uppstressad så....backa backa å sortera!!

Har valt nu mera att öppet säga det jag tänker till han. Alltså menar det jag känner här å nu.
Har varit riktigt dålig på det då man aldrig fått respons för känslorna.....
Ser en förbättring från hans sida. Om än det varat i få dagar....så finns det.

Sa jag det....Men de ska tydligen kolla om han har ADHD....om det kan vara självmedicinering han håller på med.??
Känner i kroppen att jag hoppas han har det....känns som en bättre orsak till allt. Konstigt men så känner jag.
Om utgången blir bättre vet jag inte men....

melina

Är nu hur man ska gå vidare?
Hur man litar på att det inte bli som förr?
Hur jag ska släppa dom tankarna?
Hur ska jobba med mig själv???
Är det verklighet i det han säger å gör idag?

melina

Några veckar har han gått på samtal.
Helt nyktert...
Men det man inte förstår från början, när allt man hoppas på är nykterhet är hur mycket mer det är.

När man ser alla lögner som varit genom allt detta, hur litar man på han igen?
Hur hittar man tillbaka till sin egen magkänsla igen? Å kan börja lita på den igen?
Hur lever man en normal vardag (speciellt på all ledighet?)

Hur gör man för att inte alltid gå in i nån försvarstal/försvarsställning när man påmins om diskussioner , ordval, aktiviteter.
Hur slutar man reagera när man hör en burk öppnas.... (för allvarligt, det hörs inte skillnad på ölburk å fantaburk)
Å hur kommer man till att komma över tröskeln av att sex inte innefattar fylla å torrkn*ll....

Det är inte lätt bara för att det är nyktert just nu....
Fast jag känner viss tid en lycka så blir jag påmind om hur snabbt det har raderats tidigare.
Hur snabbt lyckan bytts ut mot besvikelsen.
Hur jag alla gånger gått förbi mina egna behov.

En dag i taget. Jag jag jag jag jag!!!!!!!

Det kommer ta tid att återfå tilliten, om du tillåter det. Hur lång tid det tar beror på hur långt ifrån ni är från varandra.