Jag är ny i detta forum. Har tidigare bara läst utan att skriva.
Jag lever med en man sedan 13 år tillbaka. Vi har tre barn tillsammans som är mellan 2 och 11 år gamla. Under hela vår relation har vi tjafsat om hans alkoholkonsumtion. Jag har själv inget intresse av alkohol och har säkert varit väl sträng angående hur mycket jag anser att han bör dricka. Har en väldig respekt på grund av andra nära personer med missbruksproblem.
De senaste två åren har jag då och då misstänkt att min man har druckit mer än vad han har gjort öppet inför mig. Han har varit sluddrigare än vad man borde vara efter det han druckit inför mig. Han har alltid nekat till det och jag har inte haft några bevis. Sedan ett år tillbaka har detta beteende eskalerat. Jag har vid flera tillfällen kommit hem när han har varit själv med barnen och han har bettet sig berusat. Vid dessa tillfällen har han totalt förnekat att han druckit över huvud taget. Jag har dock känt det på andedräkten, hört det på hans tal och märkt det på hans sätt att bete sig. Jag har under detta år mer och mer fått inskränka mitt eget liv för att vara hemma med barnen för att kunna skydda dem ifall deras pappa får för sig att dricka. Vi flera tillfällen har jag dessutom misstänkt att han kört bil rattfull.
Jag har pratat och tjatat på honom om detta otroligt mycket under det här året. Han vet precis hur sårad jag blir men det har såklart inte hjälpt.
Han dricker aldrig sig stupfull utan tillräckligt för att bli lullig en stund och sedan nyktrar han till framåt kvällningen. Han beter sig annorlunda men än så länge inte tillräckligt annorlunda för att barnen ska märka något ( vad jag vet). Men jag tror absolut att vår äldsta son tycker att pappa beter sig konstigt ibland. Han har inte alls samma tålamod som tidigare utan kan tappa humöret och säga motsägelsefulla saker till barnen. Blir seg i huvudet och hänger inte med när de pratar med honom..
Jag börjar tappa tålamodet och hoppet. Mina känslor är inte som tidigare efter alla svek och lögner. Han förnekar allt och dricker i princip aldrig öppet längre. Jag är fast med honom då jag aldrig skulle kunna skilja mig. Vågar inte lämna barnen själva med honom varannan vecka och har ju inga bevis så att jag själv skulle kunna få vårdnaden. Mitt enda hopp just nu är att han skulle åka dit för rattonykterhet eller att något annat händer så han kanske inser att han har problem + att jag får ett bevis.
Jag undrar om det finns någon här som har något tips till mig angående min situation då jag känner att jag inte alls vet vad jag ska göra.
I den kommun du bor, finns förhoppningsvis stöd till anhöriga. Det brukar vara gratis. I Coronatider dessutom per telefon. Jag tänker att Prio 1 är att DU får stöd och får hjälp av någon med råd om hur du kan agera. Detta speciellt eftersom ni har barn. De behöver en stark mamma.
Jag har stöd via 1177 för anhöriga. Internetbaserad kurs. CRAFT. Min situation är också att jag inte ser möjlighet att lämna pga. Ekonomin. Men mina barn är vuxna. Jag har också stöd av ett par nära vänner, dit jag skulle kunna flytta tillfälligt vid behov.
Bara att ha planerat en möjlig utväg känns tryggt.
Tjat och kontroll över maken fungerar aldrig. Snarare sker allt mer i smyg.
Lögner kväver känslor.
Din 11-åring bör ha uppmärksammat pappas förändring. Har hen aldrig sagt nåt?
Att du begränsar ditt eget liv och utrymme målar bara in dej i ett hörn. Försök istället att vara öppen inför någon vän eller anhörig. Fler bör ha sett att han ofta dricker sej berusad.
Så, kontakta kommunens alkohol och drogenhet eller ta kontakt med Hälsocentralen och be om samtalsstöd för din situation. Ingen människa orkar detta ensam!
Bra att du har kommit hit! Här är vi flera som förstår ??
Idag på eftermiddagen kom han in efter att ha varit ute i garaget och sluddrade igen. Tänk att jag fortfarande blir lika besviken varje gång.
Tog barnen och åkte iväg med bilen för att komma bort och slippa se.. Han tyckte att den yngsta skulle stanna hemma med honom ( vilket hen såklart inte gjorde) det visar på vilka risker han är beredd att ta. Han var verkligen inte i skick att ta hand om en 2-åring...
Är så rädd att det ska hända barnen något om jag är borta! Jag anpassar allt så han inte ska vara hemma några längre stunder själv med dem nu på senare tid.
Corona har varit bra på det viset att jobbrelaterade resor har ställts in för mig. Bävar för hur det ska bli till hösten när allt kanske drar igång igen..
När jag kom hem igen efter nån timme ikväll hade han nyktrat till igen men det var ingen idé att ens ta upp att han druckit. Det leder bara till bråk...
Är det fler som har erfarenhet av att missbrukaren dricker sig berusad och sedan nyktrar till snabbt igen. Det är i princip alltid så min man gör..
Min 11-åring har aldrig sagt något om att hen tror att pappa är full/dricker men däremot kommer hen ofta och är besviken på hur pappa har betett sig eller på saker han sagt..Vet inte vid vilken ålder det är lämpligt att berätta en sån här sak. Är rädd att han skulle få reda på att jag sagt det och bli så arg att han lämnar mig (mkt troligt). Då har jag inte en chans att skydda barnen...
I våras anförtrodde jag mig till en anhörig och till en vän så jag har några jag kan prata med. De har tyckt att min man beter sig konstigt ibland men inte tidigare tänkt att det beror på alkohol. Tror att jag som känner honom så väl är den som mest märker det då han oftast inte dricker sig stupfull.
Skydda honom inte när han är onykter utan ring efter din vän eller anhörig som du har anförtrott dej till, om det är möjligt att de kan dyka upp på kort varsel.
Då är det inte bara dina ögon som ser. En trygghet för dej att få vittnen till situationen som han förnekar.
Jag tänker inte konfrontation utan bara ett konstaterande som ni båda sett.
Kanske kan det väcka skam hos honom, att bli ertappad.
Jag skulle vilja att han blev ertappad även som onykter
" barnvakt" ( inte till 2-åringen)
Men att fler än du ser hans onykterhet gör att han i första steget inte kan förneka iallafall.
Sök stöd som anhörig på kommunen på alkohol och drogenheten och pröva där min idé. Jag fick den spontant och tycker att du ska söka stöd.
Viktigt för hela familjen! Kram
Bestemor!
Planen är att jag ska ringa min vän som bor nära nästa gång jag tycker att han verkar onykter. Då ska hen bara dyka upp och låtsas ha ett ärende. Det skulle vara skönt för mig att fler ser, är så svårt att förklara annars! Trots det skulle han nog aldrig erkänna men förhoppningsvis känna skam inom sig och kanske därmed få en tankeställare.
Jag ska faktisk iväg på ett samtal på kvinnojouren här i stan imorgon. Är min nära anhöriga som har ringt och bokat in en tid på grund av oro för mig. Vet inte om det är rätt forum då jag absolut inte känner mig rädd för honom men då han på senare tid även får mycket utbrott som såklart skrämmer den minsta av våra barn med sitt skrikande och skällande så tyckte de att jag skulle komma dit och prata.
Ska även kolla upp vad kommunen har att erbjuda för stöd. Är dock så rädd att någon ska göra en orosanmälan om jag berättar då det skulle kunna få förödande konsekvenser för barnen ifall han får veta och väljer att lämna mig. Då har jag inga bevis för hans missbruk och blir tvingad att lämna barnen med honom halva tiden...Nu vet jag ju att barnen har det tryggt och bra när jag är med..
Kram och tack för återkoppling!
Jag har pratat med honom en miljon gånger på alla tänkbara sätt men hittills har ingenting fungerat. Till en början konfronterade jag honom när han var onykter men det var ju ingen idé lärde jag mig fort. Har därefter pratat med honom i nyktert tillstånd men det är som att prata med än vägg. Även när jag lägger upp det med att jag är orolig och vill finnas här för honom..
Jag har försökt att få stöd av hans mamma men det gör jag inte om. Hon tyckte att det är mitt fel att han smyger då jag varit för sträng angående alkoholen...Hon ville inte alls kännas vid att det är ett problem.. Vet tyvärr ingen annan jag skulle kunna blanda in utan att han skulle känna sig väldigt utlämnad och förnedrad. Tror det bara skulle bli värre då..
Du har verkligen tagit tag i din situation nu och söker stöd omkring dej.
Jag hoppas att du får förtroende för de du möter!
När det gäller ens egen säkerhet tror jag att man själv har svårt att bedöma det. Därför är det bra att i förväg ha tänkt igenom vilken utväg man ska ha. Vem man ska kontakta då. Vart man ska ta vägen.
Förstår din oro över barnen. Hoppas att du får möta någon med erfarenhet på kvinnojouren som kan ge dej bra råd.
Men jag tänker att om det skulle bli en orosanmälan kring barnen, så behöver det inte betyda att DU är en olämplig MAMMA. Tvärtom, om du dessutom söker hjälp.
Så viktigt att du omger dej med vänner, och människor som ger dej stöd! Lycka till ?
Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.
Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?
Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.
Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?
Skriver här till dig då jag jag förstår att du inte har en egen tråd. Jag vill så gärna veta mer om er resa, så sällan man läser om ett par som lever tillsammans i nykterhet såhär i början. Min man är också nykter sedan 3 månader och jag har tusen funderingar. Mvh backen123
Kvinnojouren kunde tyvärr inte hjälpa mig särskilt mycket. De håller ju mer på med mäns våld mot kvinnor så det passade inte in på mig. De visste inte så mycket om missbruk. Jag blev istället hänvisad till kommunens anhörigstöd. När jag gick in och läste om det såg jag att det de erbjuder är anhörigstöd enligt CRAFT-metoden så jag gick istället in och anmälde mig på 1177 till den webbaserade kursen. Hoppas verkligen att den kan ge mig lite verktyg i detta.
Nu har han hållit sig nykter i en vecka men man går ju bara och väntar på nästa gång han är sådär konstig igen...
Tack för ditt svar! Vad hoppfullt att läsa att din man har varit nykter så länge nu! Hoppas verkligen han håller i! Har ni också barn tillsammans?
Ska kolla upp Carina Bång också, tack för tipset!
Har redan anmält mig till det webbaserade anhörigstödet enligt CRAFT. Vad bra att det har hjälpt dig att må bättre!
Den kursen går jag via 1177. Jag gillar innehållet i den, men tycker att det är dåligt med återkoppling nu under semestern.
Men jag rekommenderar den absolut!
Det är snart tre år sedan jag startade den och bara någon månad efter det så slutade han plötsligt att dricka. Han sade själv att han bara skulle dricka vid väldigt speciella tillfällen och det har han hållit..Tills nu för några veckor sedan..
Smygdrickandet har börjat igen, efter nästan tre år!!!?
Jag har konfronterat honom med det och han förnekar till en början men sedan inser han att det bara är löjligt då han vet att han inte kan lura mig..då är det som att han erkänner men inte rakt ut.
Han blir inte så full så att någon annan skulle märka det (tror jag) utan lite mer släpig i rösten och sedan nyktrar han snabbt till igen.
Jag tror egentligen inte att han dricker några stora mängder som skulle ses som ett riskbruk , utan det som är värst är att han gör det i smyg.
Han verkar ha inställningen att han ju måste göra så eftersom jag har så onormala och hårda regler för honom.
Jag blir så less. Tycker ju om honom och vill att det ska fungera. Nu vet jag ju att han kan vara utan under en lång period.
Vad ska jag göra? Jag märker ju att det inte fungerar att tjata om det..
@Euology vet du hur han tänkte när han slutade förra gången?
Nej tjata hjälper tyvärr inte. Han måste vilja själv men ändå bra att smygandet är upptäckt så han vet att du vet.
@Samsung50 Jag vet faktiskt inte hur han tänkte och exakt vad som fick honom att sluta förra gången. Han hade varit föräldraledig i en period och började jobba. Eventuellt kan det ha haft med den förändringen att göra.
Han har aldrig pratat helt öppet med mig om varför han drack på det viset men medgivit att det inte var bra och att han gjorde så för att han behövde slappna av. Enligt honom har han absolut inget beroende utan han kan sluta när som helst om han vill.
@Euology jag förstår. Jag har tyvärr inga goda råd att ge men kan säga att jag känner igen mig i din beskrivning. Min man dricker både öppet och i smyg men erkänner aldrig att han druckit, pressar jag honom så erkänner han att han tagit ”en” öl. Jag borde kanske sökt hjälp tidigare men har levt kvar i relationen under flera år och varit missnöjd tills jag insåg att alkoholen nog ligger bakom de mesta av våra relationsproblem. Jag har nu valt att separera, dock bor vi fortfarande under samma tak då boendet måste säljas vilket inte är lätt i dessa tider. Min man säger också att han dricker för att slappna av och för att det är gott. Jag har läst en del under sluta dricka sidorna i detta Fortum och lärt mig att alkohol inte är bra för att slappna av, det stressar kroppen mer samt att dricker man för att det är gott tar man 1 -2 glas till maten, dricker man mer är det för att få berusningen. Vill man bli berusad varje gång man dricker alkohol så har man alkoholproblem.
Kan du söka stöd hos något anhörigprogram?
Ta hand om dig ❤️
@Samsung50 Vad modigt av dig att ta steget och lämna! Har ni också barn tillsammans?
Om det inte vore för våra barn hade det varit så mycket enklare. Min största rädsla är att helt och hållet förlora kontrollen varannan vecka eftersom jag inte litar på att han kommer att vara nykter.
Min man har själv sagt till mig att han förstår att alkohol för att slappna av och minska på ångest inte är någon bra lösning. Men enligt honom så är det väldigt vanligt och inget som kan leda till ett beroende…
Jag har gått ett anhörigprogran tidigare men jag tycker det kan vara svårt att använda sig av de strategier man lärt sig när man är mitt uppe i skiten. Det jag i alla fall har slutat med är att försöka kontrollera och leta tomburkar och flaskor etc..
Tack så jättemycket för att du tagit dig tiden och skrivit till mig! 💕
@Euology
Jag tror att anhörigkurser är jättebra och jag tror det är helt personligt hur vi behöver tackla svårigheterna och vilka val vi gör.
Rent personligen skulle inte någon eller något kunna få mig till att hantera en relation med en person som lever i ett aktivt missbruk på ett sätt så att jag mår ok.
Oavsett hur vi tacklar det så, om missbruket fortsätter, så bryts man ner.
Och det helt personliga avgörandet är hur länge man själv orkar försöka innan man själv väljer att ge sig själv chansen att leva sitt liv.
@Snödroppen Jag kommer heller aldrig kunna må ok. Jag är på helspänn precis hela tiden och har haft många konstiga symtom som läkare härleder till stress. Har även fått börja ta antidepressiv medicin för att orka och jag tror absolut att hans drickande är en del av anledningen till det.
Jag tänker att om jag lämnar så är jag egoistisk eftersom jag bli fri från allt det här (vilket ju inte stämmer eftersom jag kommer oroa mig för hur barnen har det ) men mina tre barn måste fortsätta leva med det halva tiden. Hur ska man tänka kring det?
Min plan har varit att stanna tills yngsta barnet är 10 år för att de ska vara någorlunda stora, men det är låång till kvar tills dess…
@Euology
Det låter som om konsekvenserna är stora redan, det har satt sig fysiskt. Alltså börjat kroppen säga ifrån.
Jag flydde för ett år sedan och är idag utbränd.
Jag tänker att det inte finns något egoistiskt alls i att sätta gränser för sådant som skadar dig eller dina barn. Om du är orolig för att barnen ska behöva vara ensamma med honom när han påverkad så kan det vara en hjälp att samla bevis. Blir det för illa och han inte ser hur illa det är för dina barn så har du det dokumenterat.
Det är alltid en god idé att söka stöd för det är en extrem belastning att leva så.
Inte nog med sin egna sorg så behöver man axla allt ansvar och ofta får man skulden för allt. Men det är inte ditt fel överhuvudtaget. Han får helt enkelt ta konsekvenserna, i bästa fall så hjälper det honom också och i värsta fall gör det inte.
Så tänker jag kring det, skulle det finnas en möjlighet för dig att söka professionell hjälp hos en terapeut?
Har inte läst allt vill jag först säga. Självfallet ska du inte behöva oroa dig för att barnen ska tillbringa halva tiden tillsammans med en påverkad pappa om ni separerar. Mitt råd är att ring socialförvaltningen och be om råd/stöd, vilket även kan göras anonymt om du vill. Det innebär att du tar vad man kallar ditt föräldraransvar. Berätta om din oro vid en eventuell separation. Barn får inte leva tillsammans med föräldrar som är aktiva i missbruk och krav kommer att stälkas på din man om han lever eller har umgänge med era gemensamma barn.
@Euology ja vi har också barn tillsammans, över 5 år men yngre än 10.
Jag känner igen din oro för att ha delad vårdnad, jag kämpar också med dessa tankar. Som jag resonerar så kan jag erbjuda halva tiden i ett sunt boende utan missbruk att jämföra med heltid i en familj med missbruk, bråk och spänt läge där föräldrarna inte kommer överens. Jag är inte glad när vi gör saker tillsammans i familjen då jag känner en ilska kring alla lögner, svek osv och att jag försöker kontrollera vad som ska hända men blir arg när det inte går. Barnen får också en skev bild av en relation då de redan nu frågar varför vi inte sover tillsammans, pussas osv.
I bästa fall kommer separationen få honom att vakna till o ta tag i sitt liv då jag underlättar hans missbruk genom att ta hand och familj och hushåll, kan kommer o går som han vill. Går det åt andra håller och det eskalerar även när han är med barnen så kommer jag inte tveka att göra orosanmälan. Inget barn ska behöva leva med missbruk.
@Snödroppen Ja det är verkligen utmattande att gå runt och oroa sig hela tiden. Oftast så går det bra under de jobbiga perioderna, då bara måste man fixa och hålla uppe allt. När allt sedan är lugnt en tid får jag konstiga symtom såsom sömnsvårigheter, nervryckningar, ångestattacker som sjukvården inte kan förklara på annat sätt än att det beror på stress..
Jag har tidigare både varit med i ett anhörigprogram samt gått regelbundet i samtalsterapi.
Det första året så skyddade jag honom och berättade inte för någon. Nu har jag berättat för några anhöriga och det känns väldigt skönt..
@gros19 Ok, jag visste inte att barn inte får bo med en förälder i aktivt missbruk. Har hört så många skräckhistorier om föräldrar som varit tvungna att lämna över barn till någon som missbrukar då soc alltid ser det som barnets bästa att bo hos båda föräldrarna. Det var skönt att höra att det inte ska vara så..
@Samsung50 Vad sunt du resonerar. Det är lika här hemma. Vi sover inte längre ihop för jag orkar inte känna lukten eller ligga och irritera mig på honom. Det ger såklart ingen bra bild av hur en bra kärleksrelation ska se ut..
Har din man accepterat att du vill separera eller försöker han att få dig att ångra ditt beslut genom att lova bättring?
@Euology
Hej.
Jag var / är inte i samma situation som du. Dock känner jag igen mig i mycket.
För det första då mående sätter sig i kroppen ... Jag har tanken att kropp och själ hör ihop. Mår inte själen bra gör inte kroppen det heller. Du påverkas av situationen, och vad tänker du om någon typ av samtalsstöd nu? Jag har inte barn och höll på att knäckas helt, men med barn är det sannolikt än värre resonerar jag. 😔
Jag fick också höra att han kunde sluta när han ville, vilket ju inte stämde. Samtidigt har jag fått höra alla möjliga argument för att det är "ok" att dricka.
I och med att du har barn behöver du förutom dig själv, ju även tänka på dem.
Att ha planer i allt detta tänker jag. Plan b,c ... Här ovan nämns att rådfråga socialtjänst, bra idé. Men, om du säger ditt namn är de skyldiga att göra barnskyddsanmälan oavsett du vill det eller inte. Om jag förstått det hela rätt förstås.
Gällande att tjata på den med beroende lönar sig inte, har åtminstone jag erfarit.
Testat allt.
@Euology han har aldrig erkänt att han har alkoholproblem. Om jag tar upp det så säger han bara att jag överdriver osv. När jag sa att jag vill separera så sa jag aldrig någon anledning och han frågade inte heller. Han vet varför och i höstas så eskalerade drickandet också med våld mot mig så tror han vet att han gick över en gräns men även det förnekar han då han menar att jag startade det. Så inget försök att vinna tillbaka mig men däremot vill han inte sälja boendet eller bilen så den ekonomiska förhållandet vill han ha kvar. Bo fint osv. Hans förslag var att leva som separerade under i samma boende, dvs jag skulle vara hans obetalda hushållerska o han kan dricka l glra vad han vill. Jag vill bara flytta o aldrig se honom igen känns det som nu.
Åh, kära vän ❤
Mina problem blev plötsligt väldigt små och samtidigt kastades jag tillbaka 20 år i tiden då jag levde ditt liv. Eftersom jag stannade kvar och inte lämnat förrän nu är jag kanske inte den bästa hjälpen. Jag ska däremot tala med min dotter som är socionom om det som är ditt stora dilemma, att barnen ska bo varannan vecka hos honom. Det problemet hade nog aldrig jag, tror inte han skulle propsat på det. Så varför jag stannade kommer jag nog aldrig att förstå. Jag tänker på dig och återkommer ❤
@Samsung50 Åhh vilket helvete att han även har varit våldsam mot dig. Det har inte min man men däremot så blir han väldigt arg i de perioder då han dricker. Skriker och har ett aggressivt sätt…
Det var ju en smart lösning av honom att ni ska bo ihop så han får hjälp med ekonomin och markservice 😅 Ibland får jag för mig att jag också blir utnyttjad för både hushållssysslor och pengar för att han ska kunna bo kvar i vårt fina hus. Det hade han aldrig kunnat göra utan mig då jag tjänar dubbelt så mycket som honom.
Hur har era barn mått i allt det här? Är de medvetna om att han dricker? Tycker de att han beter sig konstigt?
Mina har nog ännu inte förstått då han aldrig dricker sig jättefull..
@Samsung50 Åhh vilket helvete att han även har varit våldsam mot dig. Det har inte min man men däremot så blir han väldigt arg i de perioder då han dricker. Skriker och har ett aggressivt sätt…
Det var ju en smart lösning av honom att ni ska bo ihop så han får hjälp med ekonomin och markservice 😅 Ibland får jag för mig att jag också blir utnyttjad för både hushållssysslor och pengar för att han ska kunna bo kvar i vårt fina hus. Det hade han aldrig kunnat göra utan mig då jag tjänar dubbelt så mycket som honom.
Hur har era barn mått i allt det här? Är de medvetna om att han dricker? Tycker de att han beter sig konstigt?
Mina har nog ännu inte förstått då han aldrig dricker sig jättefull..
@Kevlarsjäl62 Min man skulle aldrig släppa barnen mer än halva tiden frivilligt . Han är en bra pappa och de älskar honom.
Det jag är orolig för är dock att han pga alkoholen inte ska klara av att ta sitt föräldraansvar. Det hände tex då han var föräldraledig att jag kom hem från jobbet och han var onykter med vår lilla ettåring.
Det vore jättefint om du kunde fråga dotter hur man tänker kring detta inom socialtjänsten 💕
@Euology tyvärr så eskalerade skrikandet och det aggressiva till våld. Tror det är lätt hänt när alkohol är inblandat. Numera håller jag mig undan när han dricker och konfronterar honom inte.
Förmodligen blir du lite utnyttjad på det sätt att alkoholen går först, det kostar ju en hel del att dricka också när det är större mängder. Lite hårt skrivet kanske men vi möjliggör ju ett fortsatt drickande för männen genom att sköta ekonomin, barnen och hem o hushåll. De vet ju att vi täcker upp för dem när de inte sköter sig. Utöver hushållerska känner jag mig som om jag har ett extra barn, en riktig vuxenbebis 😤
Barnen vet att han dricker, han tar ju med dem till puben. Tidigare har vi ju bråkat mycket också när han inte svarat i telefonen o kommit hem full osv. För dem blir det ju också normalt då de inte vet annat. När de blir äldre kommer de nog inte ha så bra relation med honom. Han orkar bara med barnen när han druckit annars sitter han o kollar i sin telefon och ignorerar dem.
@Samsung50
Du skriver att du bara vill flytta just nu och att han verkar ha funnit en rätt bra lösning för sig själv.
Jag tänker att självklart ska du inte acceptera att bo med någon som utsätter dig för våld.
(Jag har själv gjort det och vet att det är en process) var rädd om dig.
@Snödroppen vi är överens om att sälja boendet men till en viss nivå vi som är svår att få just nu men marknadsläget. Jag vill sälja och gå vidare med mitt liv utan honom, tills det blir så så känner jag mig osäker på situationen. Han kan vägra att sälja boendet o på så sätt hålla sig kvar i detta läge som han nog tycker är rätt bra. Nu pratar vi inte med varandra alls. Jag vill inte låtsas som om allt är ok när det inte är det. Nu gick han precis ut o stängde ytterdörren. Jag känner bara en lättnad att slippa ha honom i närheten. Jag känner mig inte orolig för mer våld såsom läget är nu men att ens ha gått över denna gräns visar hur sjuk situationen är och om jag accepterar detta genom att finnas kvar, vad är då nästa steg på sikt. Har det hänt en gång kan det hända fler gånger. Tack för omtanken 💕
@Euology Hur har ni det? Talade med dottern och hon sa att du kan ta kontakt med socialtjänsten för att få råd. Du kan vara anonym. Det känns ju dramatiskt men det kanske inte är så dumt.
@Samsung50 Jag förstår att saker normaliseras med tiden, men om jag var du skulle jag lägga allt krut på att skilja mig. Nu på momangen! I synnerhet för barnens skull!
Att leva under samma tak är ju psykisk tortyr.
Ta hjälp av soc, har han alkoholproblem så kommer umgänget säkert regleras efter det.
Om han ens kommer att vara intresserad. Kan ju lika gärna vara flaskan som helt kommer i första hand..
Jag är själv nykter alkoholist numera, och jag tycker du ska göra allt du kan (även sälja till underpris) om det krävs.
Inget är viktigare än att vara trygg och må bra!
Kramar och pepp!❤️❤️🙏🏻
Partner förnekar alkoholmissbruk
Jag är ny i detta forum. Har tidigare bara läst utan att skriva.
Jag lever med en man sedan 13 år tillbaka. Vi har tre barn tillsammans som är mellan 2 och 11 år gamla. Under hela vår relation har vi tjafsat om hans alkoholkonsumtion. Jag har själv inget intresse av alkohol och har säkert varit väl sträng angående hur mycket jag anser att han bör dricka. Har en väldig respekt på grund av andra nära personer med missbruksproblem.
De senaste två åren har jag då och då misstänkt att min man har druckit mer än vad han har gjort öppet inför mig. Han har varit sluddrigare än vad man borde vara efter det han druckit inför mig. Han har alltid nekat till det och jag har inte haft några bevis. Sedan ett år tillbaka har detta beteende eskalerat. Jag har vid flera tillfällen kommit hem när han har varit själv med barnen och han har bettet sig berusat. Vid dessa tillfällen har han totalt förnekat att han druckit över huvud taget. Jag har dock känt det på andedräkten, hört det på hans tal och märkt det på hans sätt att bete sig. Jag har under detta år mer och mer fått inskränka mitt eget liv för att vara hemma med barnen för att kunna skydda dem ifall deras pappa får för sig att dricka. Vi flera tillfällen har jag dessutom misstänkt att han kört bil rattfull.
Jag har pratat och tjatat på honom om detta otroligt mycket under det här året. Han vet precis hur sårad jag blir men det har såklart inte hjälpt.
Han dricker aldrig sig stupfull utan tillräckligt för att bli lullig en stund och sedan nyktrar han till framåt kvällningen. Han beter sig annorlunda men än så länge inte tillräckligt annorlunda för att barnen ska märka något ( vad jag vet). Men jag tror absolut att vår äldsta son tycker att pappa beter sig konstigt ibland. Han har inte alls samma tålamod som tidigare utan kan tappa humöret och säga motsägelsefulla saker till barnen. Blir seg i huvudet och hänger inte med när de pratar med honom..
Jag börjar tappa tålamodet och hoppet. Mina känslor är inte som tidigare efter alla svek och lögner. Han förnekar allt och dricker i princip aldrig öppet längre. Jag är fast med honom då jag aldrig skulle kunna skilja mig. Vågar inte lämna barnen själva med honom varannan vecka och har ju inga bevis så att jag själv skulle kunna få vårdnaden. Mitt enda hopp just nu är att han skulle åka dit för rattonykterhet eller att något annat händer så han kanske inser att han har problem + att jag får ett bevis.
Jag undrar om det finns någon här som har något tips till mig angående min situation då jag känner att jag inte alls vet vad jag ska göra.
Sök stöd
I den kommun du bor, finns förhoppningsvis stöd till anhöriga. Det brukar vara gratis. I Coronatider dessutom per telefon. Jag tänker att Prio 1 är att DU får stöd och får hjälp av någon med råd om hur du kan agera. Detta speciellt eftersom ni har barn. De behöver en stark mamma.
Jag har stöd via 1177 för anhöriga. Internetbaserad kurs. CRAFT. Min situation är också att jag inte ser möjlighet att lämna pga. Ekonomin. Men mina barn är vuxna. Jag har också stöd av ett par nära vänner, dit jag skulle kunna flytta tillfälligt vid behov.
Bara att ha planerat en möjlig utväg känns tryggt.
Tjat och kontroll över maken fungerar aldrig. Snarare sker allt mer i smyg.
Lögner kväver känslor.
Din 11-åring bör ha uppmärksammat pappas förändring. Har hen aldrig sagt nåt?
Att du begränsar ditt eget liv och utrymme målar bara in dej i ett hörn. Försök istället att vara öppen inför någon vän eller anhörig. Fler bör ha sett att han ofta dricker sej berusad.
Så, kontakta kommunens alkohol och drogenhet eller ta kontakt med Hälsocentralen och be om samtalsstöd för din situation. Ingen människa orkar detta ensam!
Bra att du har kommit hit! Här är vi flera som förstår ??
Tack för svar!
Tack så mycket för ditt svar Bestemor!
Idag på eftermiddagen kom han in efter att ha varit ute i garaget och sluddrade igen. Tänk att jag fortfarande blir lika besviken varje gång.
Tog barnen och åkte iväg med bilen för att komma bort och slippa se.. Han tyckte att den yngsta skulle stanna hemma med honom ( vilket hen såklart inte gjorde) det visar på vilka risker han är beredd att ta. Han var verkligen inte i skick att ta hand om en 2-åring...
Är så rädd att det ska hända barnen något om jag är borta! Jag anpassar allt så han inte ska vara hemma några längre stunder själv med dem nu på senare tid.
Corona har varit bra på det viset att jobbrelaterade resor har ställts in för mig. Bävar för hur det ska bli till hösten när allt kanske drar igång igen..
När jag kom hem igen efter nån timme ikväll hade han nyktrat till igen men det var ingen idé att ens ta upp att han druckit. Det leder bara till bråk...
Är det fler som har erfarenhet av att missbrukaren dricker sig berusad och sedan nyktrar till snabbt igen. Det är i princip alltid så min man gör..
Min 11-åring har aldrig sagt något om att hen tror att pappa är full/dricker men däremot kommer hen ofta och är besviken på hur pappa har betett sig eller på saker han sagt..Vet inte vid vilken ålder det är lämpligt att berätta en sån här sak. Är rädd att han skulle få reda på att jag sagt det och bli så arg att han lämnar mig (mkt troligt). Då har jag inte en chans att skydda barnen...
I våras anförtrodde jag mig till en anhörig och till en vän så jag har några jag kan prata med. De har tyckt att min man beter sig konstigt ibland men inte tidigare tänkt att det beror på alkohol. Tror att jag som känner honom så väl är den som mest märker det då han oftast inte dricker sig stupfull.
Låt fler se honom onykter
Skydda honom inte när han är onykter utan ring efter din vän eller anhörig som du har anförtrott dej till, om det är möjligt att de kan dyka upp på kort varsel.
Då är det inte bara dina ögon som ser. En trygghet för dej att få vittnen till situationen som han förnekar.
Jag tänker inte konfrontation utan bara ett konstaterande som ni båda sett.
Kanske kan det väcka skam hos honom, att bli ertappad.
Jag skulle vilja att han blev ertappad även som onykter
" barnvakt" ( inte till 2-åringen)
Men att fler än du ser hans onykterhet gör att han i första steget inte kan förneka iallafall.
Sök stöd som anhörig på kommunen på alkohol och drogenheten och pröva där min idé. Jag fick den spontant och tycker att du ska söka stöd.
Viktigt för hela familjen! Kram
Låta andra se
Bestemor!
Planen är att jag ska ringa min vän som bor nära nästa gång jag tycker att han verkar onykter. Då ska hen bara dyka upp och låtsas ha ett ärende. Det skulle vara skönt för mig att fler ser, är så svårt att förklara annars! Trots det skulle han nog aldrig erkänna men förhoppningsvis känna skam inom sig och kanske därmed få en tankeställare.
Jag ska faktisk iväg på ett samtal på kvinnojouren här i stan imorgon. Är min nära anhöriga som har ringt och bokat in en tid på grund av oro för mig. Vet inte om det är rätt forum då jag absolut inte känner mig rädd för honom men då han på senare tid även får mycket utbrott som såklart skrämmer den minsta av våra barn med sitt skrikande och skällande så tyckte de att jag skulle komma dit och prata.
Ska även kolla upp vad kommunen har att erbjuda för stöd. Är dock så rädd att någon ska göra en orosanmälan om jag berättar då det skulle kunna få förödande konsekvenser för barnen ifall han får veta och väljer att lämna mig. Då har jag inga bevis för hans missbruk och blir tvingad att lämna barnen med honom halva tiden...Nu vet jag ju att barnen har det tryggt och bra när jag är med..
Kram och tack för återkoppling!
Tofu
Jag har pratat med honom en miljon gånger på alla tänkbara sätt men hittills har ingenting fungerat. Till en början konfronterade jag honom när han var onykter men det var ju ingen idé lärde jag mig fort. Har därefter pratat med honom i nyktert tillstånd men det är som att prata med än vägg. Även när jag lägger upp det med att jag är orolig och vill finnas här för honom..
Jag har försökt att få stöd av hans mamma men det gör jag inte om. Hon tyckte att det är mitt fel att han smyger då jag varit för sträng angående alkoholen...Hon ville inte alls kännas vid att det är ett problem.. Vet tyvärr ingen annan jag skulle kunna blanda in utan att han skulle känna sig väldigt utlämnad och förnedrad. Tror det bara skulle bli värre då..
Bra beslut
Du har verkligen tagit tag i din situation nu och söker stöd omkring dej.
Jag hoppas att du får förtroende för de du möter!
När det gäller ens egen säkerhet tror jag att man själv har svårt att bedöma det. Därför är det bra att i förväg ha tänkt igenom vilken utväg man ska ha. Vem man ska kontakta då. Vart man ska ta vägen.
Förstår din oro över barnen. Hoppas att du får möta någon med erfarenhet på kvinnojouren som kan ge dej bra råd.
Men jag tänker att om det skulle bli en orosanmälan kring barnen, så behöver det inte betyda att DU är en olämplig MAMMA. Tvärtom, om du dessutom söker hjälp.
Så viktigt att du omger dej med vänner, och människor som ger dej stöd! Lycka till ?
Ta hand om dig själv först
Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.
Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?
Ta hand om dig själv först
Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.
Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?
Zebrafinken
Skriver här till dig då jag jag förstår att du inte har en egen tråd. Jag vill så gärna veta mer om er resa, så sällan man läser om ett par som lever tillsammans i nykterhet såhär i början. Min man är också nykter sedan 3 månader och jag har tusen funderingar. Mvh backen123
Zebrafinken
Jag letade också din tråd. Jag är också en som vill se en hoppfull framtid. Så det vore fint om DU ville berätta om er utveckling!
Kvinnojouren
Som svar på Bra beslut av Bestemor
Kvinnojouren kunde tyvärr inte hjälpa mig särskilt mycket. De håller ju mer på med mäns våld mot kvinnor så det passade inte in på mig. De visste inte så mycket om missbruk. Jag blev istället hänvisad till kommunens anhörigstöd. När jag gick in och läste om det såg jag att det de erbjuder är anhörigstöd enligt CRAFT-metoden så jag gick istället in och anmälde mig på 1177 till den webbaserade kursen. Hoppas verkligen att den kan ge mig lite verktyg i detta.
Nu har han hållit sig nykter i en vecka men man går ju bara och väntar på nästa gång han är sådär konstig igen...
Zebrafinken
Som svar på Ta hand om dig själv först av Zebrafinken
Tack för ditt svar! Vad hoppfullt att läsa att din man har varit nykter så länge nu! Hoppas verkligen han håller i! Har ni också barn tillsammans?
Ska kolla upp Carina Bång också, tack för tipset!
Har redan anmält mig till det webbaserade anhörigstödet enligt CRAFT. Vad bra att det har hjälpt dig att må bättre!
CRAFT för anhöriga
Den kursen går jag via 1177. Jag gillar innehållet i den, men tycker att det är dåligt med återkoppling nu under semestern.
Men jag rekommenderar den absolut!
Väcker liv i den här gamla…
Väcker liv i den här gamla tråden igen..
Det är snart tre år sedan jag startade den och bara någon månad efter det så slutade han plötsligt att dricka. Han sade själv att han bara skulle dricka vid väldigt speciella tillfällen och det har han hållit..Tills nu för några veckor sedan..
Smygdrickandet har börjat igen, efter nästan tre år!!!?
Jag har konfronterat honom med det och han förnekar till en början men sedan inser han att det bara är löjligt då han vet att han inte kan lura mig..då är det som att han erkänner men inte rakt ut.
Han blir inte så full så att någon annan skulle märka det (tror jag) utan lite mer släpig i rösten och sedan nyktrar han snabbt till igen.
Jag tror egentligen inte att han dricker några stora mängder som skulle ses som ett riskbruk , utan det som är värst är att han gör det i smyg.
Han verkar ha inställningen att han ju måste göra så eftersom jag har så onormala och hårda regler för honom.
Jag blir så less. Tycker ju om honom och vill att det ska fungera. Nu vet jag ju att han kan vara utan under en lång period.
Vad ska jag göra? Jag märker ju att det inte fungerar att tjata om det..
@Euology vet du hur han…
@Euology vet du hur han tänkte när han slutade förra gången?
Nej tjata hjälper tyvärr inte. Han måste vilja själv men ändå bra att smygandet är upptäckt så han vet att du vet.
@Samsung50 Jag vet faktiskt…
@Samsung50 Jag vet faktiskt inte hur han tänkte och exakt vad som fick honom att sluta förra gången. Han hade varit föräldraledig i en period och började jobba. Eventuellt kan det ha haft med den förändringen att göra.
Han har aldrig pratat helt öppet med mig om varför han drack på det viset men medgivit att det inte var bra och att han gjorde så för att han behövde slappna av. Enligt honom har han absolut inget beroende utan han kan sluta när som helst om han vill.
@Euology jag förstår. Jag…
@Euology jag förstår. Jag har tyvärr inga goda råd att ge men kan säga att jag känner igen mig i din beskrivning. Min man dricker både öppet och i smyg men erkänner aldrig att han druckit, pressar jag honom så erkänner han att han tagit ”en” öl. Jag borde kanske sökt hjälp tidigare men har levt kvar i relationen under flera år och varit missnöjd tills jag insåg att alkoholen nog ligger bakom de mesta av våra relationsproblem. Jag har nu valt att separera, dock bor vi fortfarande under samma tak då boendet måste säljas vilket inte är lätt i dessa tider. Min man säger också att han dricker för att slappna av och för att det är gott. Jag har läst en del under sluta dricka sidorna i detta Fortum och lärt mig att alkohol inte är bra för att slappna av, det stressar kroppen mer samt att dricker man för att det är gott tar man 1 -2 glas till maten, dricker man mer är det för att få berusningen. Vill man bli berusad varje gång man dricker alkohol så har man alkoholproblem.
Kan du söka stöd hos något anhörigprogram?
Ta hand om dig ❤️
@Samsung50 Vad modigt av dig…
@Samsung50 Vad modigt av dig att ta steget och lämna! Har ni också barn tillsammans?
Om det inte vore för våra barn hade det varit så mycket enklare. Min största rädsla är att helt och hållet förlora kontrollen varannan vecka eftersom jag inte litar på att han kommer att vara nykter.
Min man har själv sagt till mig att han förstår att alkohol för att slappna av och minska på ångest inte är någon bra lösning. Men enligt honom så är det väldigt vanligt och inget som kan leda till ett beroende…
Jag har gått ett anhörigprogran tidigare men jag tycker det kan vara svårt att använda sig av de strategier man lärt sig när man är mitt uppe i skiten. Det jag i alla fall har slutat med är att försöka kontrollera och leta tomburkar och flaskor etc..
Tack så jättemycket för att du tagit dig tiden och skrivit till mig! 💕
@Euology Jag tror att…
@Euology
Jag tror att anhörigkurser är jättebra och jag tror det är helt personligt hur vi behöver tackla svårigheterna och vilka val vi gör.
Rent personligen skulle inte någon eller något kunna få mig till att hantera en relation med en person som lever i ett aktivt missbruk på ett sätt så att jag mår ok.
Oavsett hur vi tacklar det så, om missbruket fortsätter, så bryts man ner.
Och det helt personliga avgörandet är hur länge man själv orkar försöka innan man själv väljer att ge sig själv chansen att leva sitt liv.
@Snödroppen Jag kommer…
@Snödroppen Jag kommer heller aldrig kunna må ok. Jag är på helspänn precis hela tiden och har haft många konstiga symtom som läkare härleder till stress. Har även fått börja ta antidepressiv medicin för att orka och jag tror absolut att hans drickande är en del av anledningen till det.
Jag tänker att om jag lämnar så är jag egoistisk eftersom jag bli fri från allt det här (vilket ju inte stämmer eftersom jag kommer oroa mig för hur barnen har det ) men mina tre barn måste fortsätta leva med det halva tiden. Hur ska man tänka kring det?
Min plan har varit att stanna tills yngsta barnet är 10 år för att de ska vara någorlunda stora, men det är låång till kvar tills dess…
@Euology Det låter som om…
@Euology
Det låter som om konsekvenserna är stora redan, det har satt sig fysiskt. Alltså börjat kroppen säga ifrån.
Jag flydde för ett år sedan och är idag utbränd.
Jag tänker att det inte finns något egoistiskt alls i att sätta gränser för sådant som skadar dig eller dina barn. Om du är orolig för att barnen ska behöva vara ensamma med honom när han påverkad så kan det vara en hjälp att samla bevis. Blir det för illa och han inte ser hur illa det är för dina barn så har du det dokumenterat.
Det är alltid en god idé att söka stöd för det är en extrem belastning att leva så.
Inte nog med sin egna sorg så behöver man axla allt ansvar och ofta får man skulden för allt. Men det är inte ditt fel överhuvudtaget. Han får helt enkelt ta konsekvenserna, i bästa fall så hjälper det honom också och i värsta fall gör det inte.
Så tänker jag kring det, skulle det finnas en möjlighet för dig att söka professionell hjälp hos en terapeut?
Har inte läst allt vill jag…
Har inte läst allt vill jag först säga. Självfallet ska du inte behöva oroa dig för att barnen ska tillbringa halva tiden tillsammans med en påverkad pappa om ni separerar. Mitt råd är att ring socialförvaltningen och be om råd/stöd, vilket även kan göras anonymt om du vill. Det innebär att du tar vad man kallar ditt föräldraransvar. Berätta om din oro vid en eventuell separation. Barn får inte leva tillsammans med föräldrar som är aktiva i missbruk och krav kommer att stälkas på din man om han lever eller har umgänge med era gemensamma barn.
@Euology ja vi har också…
@Euology ja vi har också barn tillsammans, över 5 år men yngre än 10.
Jag känner igen din oro för att ha delad vårdnad, jag kämpar också med dessa tankar. Som jag resonerar så kan jag erbjuda halva tiden i ett sunt boende utan missbruk att jämföra med heltid i en familj med missbruk, bråk och spänt läge där föräldrarna inte kommer överens. Jag är inte glad när vi gör saker tillsammans i familjen då jag känner en ilska kring alla lögner, svek osv och att jag försöker kontrollera vad som ska hända men blir arg när det inte går. Barnen får också en skev bild av en relation då de redan nu frågar varför vi inte sover tillsammans, pussas osv.
I bästa fall kommer separationen få honom att vakna till o ta tag i sitt liv då jag underlättar hans missbruk genom att ta hand och familj och hushåll, kan kommer o går som han vill. Går det åt andra håller och det eskalerar även när han är med barnen så kommer jag inte tveka att göra orosanmälan. Inget barn ska behöva leva med missbruk.
@Snödroppen Ja det är…
@Snödroppen Ja det är verkligen utmattande att gå runt och oroa sig hela tiden. Oftast så går det bra under de jobbiga perioderna, då bara måste man fixa och hålla uppe allt. När allt sedan är lugnt en tid får jag konstiga symtom såsom sömnsvårigheter, nervryckningar, ångestattacker som sjukvården inte kan förklara på annat sätt än att det beror på stress..
Jag har tidigare både varit med i ett anhörigprogram samt gått regelbundet i samtalsterapi.
Det första året så skyddade jag honom och berättade inte för någon. Nu har jag berättat för några anhöriga och det känns väldigt skönt..
@gros19 Ok, jag visste inte…
@gros19 Ok, jag visste inte att barn inte får bo med en förälder i aktivt missbruk. Har hört så många skräckhistorier om föräldrar som varit tvungna att lämna över barn till någon som missbrukar då soc alltid ser det som barnets bästa att bo hos båda föräldrarna. Det var skönt att höra att det inte ska vara så..
@Samsung50 Vad sunt du…
@Samsung50 Vad sunt du resonerar. Det är lika här hemma. Vi sover inte längre ihop för jag orkar inte känna lukten eller ligga och irritera mig på honom. Det ger såklart ingen bra bild av hur en bra kärleksrelation ska se ut..
Har din man accepterat att du vill separera eller försöker han att få dig att ångra ditt beslut genom att lova bättring?
@Euology Hej. Jag var / är…
@Euology
Hej.
Jag var / är inte i samma situation som du. Dock känner jag igen mig i mycket.
För det första då mående sätter sig i kroppen ... Jag har tanken att kropp och själ hör ihop. Mår inte själen bra gör inte kroppen det heller. Du påverkas av situationen, och vad tänker du om någon typ av samtalsstöd nu? Jag har inte barn och höll på att knäckas helt, men med barn är det sannolikt än värre resonerar jag. 😔
Jag fick också höra att han kunde sluta när han ville, vilket ju inte stämde. Samtidigt har jag fått höra alla möjliga argument för att det är "ok" att dricka.
I och med att du har barn behöver du förutom dig själv, ju även tänka på dem.
Att ha planer i allt detta tänker jag. Plan b,c ... Här ovan nämns att rådfråga socialtjänst, bra idé. Men, om du säger ditt namn är de skyldiga att göra barnskyddsanmälan oavsett du vill det eller inte. Om jag förstått det hela rätt förstås.
Gällande att tjata på den med beroende lönar sig inte, har åtminstone jag erfarit.
Testat allt.
Sköt om dig.
🌺
@Euology han har aldrig…
@Euology han har aldrig erkänt att han har alkoholproblem. Om jag tar upp det så säger han bara att jag överdriver osv. När jag sa att jag vill separera så sa jag aldrig någon anledning och han frågade inte heller. Han vet varför och i höstas så eskalerade drickandet också med våld mot mig så tror han vet att han gick över en gräns men även det förnekar han då han menar att jag startade det. Så inget försök att vinna tillbaka mig men däremot vill han inte sälja boendet eller bilen så den ekonomiska förhållandet vill han ha kvar. Bo fint osv. Hans förslag var att leva som separerade under i samma boende, dvs jag skulle vara hans obetalda hushållerska o han kan dricka l glra vad han vill. Jag vill bara flytta o aldrig se honom igen känns det som nu.
Åh, kära vän ❤ Mina problem…
Åh, kära vän ❤
Mina problem blev plötsligt väldigt små och samtidigt kastades jag tillbaka 20 år i tiden då jag levde ditt liv. Eftersom jag stannade kvar och inte lämnat förrän nu är jag kanske inte den bästa hjälpen. Jag ska däremot tala med min dotter som är socionom om det som är ditt stora dilemma, att barnen ska bo varannan vecka hos honom. Det problemet hade nog aldrig jag, tror inte han skulle propsat på det. Så varför jag stannade kommer jag nog aldrig att förstå. Jag tänker på dig och återkommer ❤
@Samsung50 Åhh vilket…
@Samsung50 Åhh vilket helvete att han även har varit våldsam mot dig. Det har inte min man men däremot så blir han väldigt arg i de perioder då han dricker. Skriker och har ett aggressivt sätt…
Det var ju en smart lösning av honom att ni ska bo ihop så han får hjälp med ekonomin och markservice 😅 Ibland får jag för mig att jag också blir utnyttjad för både hushållssysslor och pengar för att han ska kunna bo kvar i vårt fina hus. Det hade han aldrig kunnat göra utan mig då jag tjänar dubbelt så mycket som honom.
Hur har era barn mått i allt det här? Är de medvetna om att han dricker? Tycker de att han beter sig konstigt?
Mina har nog ännu inte förstått då han aldrig dricker sig jättefull..
@Samsung50 Åhh vilket…
@Samsung50 Åhh vilket helvete att han även har varit våldsam mot dig. Det har inte min man men däremot så blir han väldigt arg i de perioder då han dricker. Skriker och har ett aggressivt sätt…
Det var ju en smart lösning av honom att ni ska bo ihop så han får hjälp med ekonomin och markservice 😅 Ibland får jag för mig att jag också blir utnyttjad för både hushållssysslor och pengar för att han ska kunna bo kvar i vårt fina hus. Det hade han aldrig kunnat göra utan mig då jag tjänar dubbelt så mycket som honom.
Hur har era barn mått i allt det här? Är de medvetna om att han dricker? Tycker de att han beter sig konstigt?
Mina har nog ännu inte förstått då han aldrig dricker sig jättefull..
@Kevlarsjäl62 Min man skulle…
@Kevlarsjäl62 Min man skulle aldrig släppa barnen mer än halva tiden frivilligt . Han är en bra pappa och de älskar honom.
Det jag är orolig för är dock att han pga alkoholen inte ska klara av att ta sitt föräldraansvar. Det hände tex då han var föräldraledig att jag kom hem från jobbet och han var onykter med vår lilla ettåring.
Det vore jättefint om du kunde fråga dotter hur man tänker kring detta inom socialtjänsten 💕
@Euology tyvärr så…
@Euology tyvärr så eskalerade skrikandet och det aggressiva till våld. Tror det är lätt hänt när alkohol är inblandat. Numera håller jag mig undan när han dricker och konfronterar honom inte.
Förmodligen blir du lite utnyttjad på det sätt att alkoholen går först, det kostar ju en hel del att dricka också när det är större mängder. Lite hårt skrivet kanske men vi möjliggör ju ett fortsatt drickande för männen genom att sköta ekonomin, barnen och hem o hushåll. De vet ju att vi täcker upp för dem när de inte sköter sig. Utöver hushållerska känner jag mig som om jag har ett extra barn, en riktig vuxenbebis 😤
Barnen vet att han dricker, han tar ju med dem till puben. Tidigare har vi ju bråkat mycket också när han inte svarat i telefonen o kommit hem full osv. För dem blir det ju också normalt då de inte vet annat. När de blir äldre kommer de nog inte ha så bra relation med honom. Han orkar bara med barnen när han druckit annars sitter han o kollar i sin telefon och ignorerar dem.
@Samsung50 Du skriver att du…
@Samsung50
Du skriver att du bara vill flytta just nu och att han verkar ha funnit en rätt bra lösning för sig själv.
Jag tänker att självklart ska du inte acceptera att bo med någon som utsätter dig för våld.
(Jag har själv gjort det och vet att det är en process) var rädd om dig.
@Snödroppen vi är överens om…
@Snödroppen vi är överens om att sälja boendet men till en viss nivå vi som är svår att få just nu men marknadsläget. Jag vill sälja och gå vidare med mitt liv utan honom, tills det blir så så känner jag mig osäker på situationen. Han kan vägra att sälja boendet o på så sätt hålla sig kvar i detta läge som han nog tycker är rätt bra. Nu pratar vi inte med varandra alls. Jag vill inte låtsas som om allt är ok när det inte är det. Nu gick han precis ut o stängde ytterdörren. Jag känner bara en lättnad att slippa ha honom i närheten. Jag känner mig inte orolig för mer våld såsom läget är nu men att ens ha gått över denna gräns visar hur sjuk situationen är och om jag accepterar detta genom att finnas kvar, vad är då nästa steg på sikt. Har det hänt en gång kan det hända fler gånger. Tack för omtanken 💕
@Euology Hur har ni det?…
@Euology Hur har ni det? Talade med dottern och hon sa att du kan ta kontakt med socialtjänsten för att få råd. Du kan vara anonym. Det känns ju dramatiskt men det kanske inte är så dumt.
@Samsung50 Jag förstår att…
@Samsung50 Jag förstår att saker normaliseras med tiden, men om jag var du skulle jag lägga allt krut på att skilja mig. Nu på momangen! I synnerhet för barnens skull!
Att leva under samma tak är ju psykisk tortyr.
Ta hjälp av soc, har han alkoholproblem så kommer umgänget säkert regleras efter det.
Om han ens kommer att vara intresserad. Kan ju lika gärna vara flaskan som helt kommer i första hand..
Jag är själv nykter alkoholist numera, och jag tycker du ska göra allt du kan (även sälja till underpris) om det krävs.
Inget är viktigare än att vara trygg och må bra!
Kramar och pepp!❤️❤️🙏🏻