Ja du Tröttiz, känner igen det där. Vanligtvis vill de dricka alkohol ifred och inte bli påminda om verkligheten i en sån svacka.
Problemet är bara att man behöver sina grejer. Själv väntar jag på att få hänta mina grejer så allt är samlat hemma hos mig. Först en fylla på 1,5 vecka och sedan avgiftning en vecka.
Jag önskar jag kunde ge ett vettigt råd för jag vet hur förtvivlat jobbigt det är. Det är inte bara det känslomässiga kaoset utan även praktiska kaoset.
Jag brukade vänta in honom tills han började nyktra till igen efter 1 vecka men det funkar kanske inte för alla. Har han långa fylleperioder?
Styrkekramar Nora

Nora 81.
Tack. Det har han inte. "Bara" ett medel på några dagar / vecka.
Har ju inte mycket grejer där, men grejer med affektionsvärde.

Morgonsol.
Cirka Några dagar / vecka i medel.
Vet inte hur situationen ser ut.
Om han lämnat mig och liksom bara stängt mig ute. "Försvunnit" ... Vi har inte hörts på över 1 vecka, inte setts på 2 veckor.
Han har sagt att han grubblar en massa och inte vill vara social. Depression säkerligen i någon form.

Grejerna är få förstås, men en med affektionsvärde. Har han lämnat mig är det ju onödigt att han har dem tänker jag.

Morgonsol.
Samtidigt är jag orolig över hans mående. Jag upplever honom så apatisk. Han har inga andra.

Ok, Tröttiz. Förstår din oro. Ja gjorde en orosanmälan en gång när min A var riktigt under isen. De kontaktade honom samma dag. Har han inte en enda vän du kan höra av dig till o att de i sin tur kontaktar honom ?

Känslan när man satt gränser och står fast vid det är stärkande. Det var länge sen jag kände att jag började få kontroll över mitt egna.
Det känns som en första seger och som att det faktiskt finns redskap att hantera kaoset.
Igår tog jag tag i mig själv. Satte upp tydliga gränser för honom och backade sedan. Åkte till jobbet och fick en bra struktur på saker där med. Första dagen mot mitt trygga och stabila liv.

Distans gör gott för själen. Det har bara gått två dagar sedan jag satte tydliga gränser för hur man får behandla mig om man vill ha sig i sitt liv och jag drog mig undan. Jag har sovit väldigt djupt och börjar få min sinnesro tillbaka mellan ångestattackerna.
Jag inser att jag hittat ett verktyg som jag inte haft innan, att sätta gränser. Jag har för första gången på länge en känsla av tacksamhet och sinnesro, tar en dag i taget.
AA har bra råd som börjar sjunka in i mig som medberoende; ta det lugnt och en sak i taget.
Det viktigaste först och det är mig och mitt liv.
Skickar en stor styrkekram till alla er som behöver det idag
?

Nu är köksluckorna klara o ja ska hämta dom imorgon! Så spänd ! Vill ha det fint hemma ☺? Mitt hem ska va min borg. Här ska ja trivas , va trygg o må bra. Kommer fortsätta fixa här hemma för o få.det precis så fint ja vill ha det.

Vad spännande med köksluckorna! Och hela hemmet.
Känner som du med att mitt hem ska bli min Borg. Längtar till 1 april, så får jag min nya lya.
Är så nyfiken, kan tänka mig att det blir riktigt mysigt och fint hemma hos dig med den energin utstrålar.

Försöka fokusera på det som kan ge mig energi o lyfta mitt sinne ! Sån energi det gått åt senaste tiden att älta, analysera, gråta o va så frustrerad. Försöka ha kontroll på nåt som inte går... o hoppas på förändring hos den andre. Vänta o vänta. Bli arg. Ha tålamod igen.. för o sen bli utmattad o besviken . O då få honom att känna sig värdelös med. Nej fy faan på ren svenska vilken spiral som är outtröttlig. Ja blir matt bara av tanken nu.

Förstår, jag lovar, förstår precis vad du menar.
Känslan av att bara få nog av att gå igenom samma känsloregister om och om igen utan någon som helst utveckling. Ska tillåta mig alla känslor så jag till slut får nog av det.
Ska iväg på en second hand marknad och tänkte för en kort stund att jag skulle piffa upp gamla saker, har tänkt länge på det men inte kommit igång.
Så roligt för dig med köket idag.
Hoppas att du tittar in och skriver hur det blev.
Kram på dig!

Men precis! Samma känslor går man igenom. O man lider men utan resultat! Det kostar bara. Ja känner på riktigt nu att ja kommer inte vilja bjuda in honom i mitt liv igen. Ja har hoppats så länge å nu känner ja bara att : nej, ja vill kunna lita på.min partner. Inte misstänka, va orolig o rädd. Ja är ledsen för ja hade velat det skulle bli ett fint slut på vår relation. Vi trivdes så fantastiskt bra ihop. Kunde skratta hejdlöst. Hade samma intressen o visioner. Saknade honom alltid när han inte var i min närhet. Men ja är rädd för honom o alla ord som sårat mig så.

❤️ Känner så igen mig i din beskrivning. Försöker att inte tänka på de fina stunderna, kanske ett sätt att värja sig från ännu mer smärta.
Styrkekram till dig morgonsol, så glad att du finns på forumet.
❤️