Min pappa har varit alkoholist i många många år. Så länge jag kan minnas. Men de senaste 10 åren har allt eskalerat ordentligt. Han är just nu arbetslös vilket gör att han har ännu svårare att hålla sig borta från flaskan. Han har uttryckt flera gånger att han inte orkar mer, att han vill bli fri från det här. Men upplever att det känns omöjligt. När han pratat med socionomer & läkare så blir han avskräckt från behandling på grund av att "man måste vara 1000 % motiverad". Då backar han och säger "jag kommer aldrig nånsin kunna vara 1000 % motiverad".
Jag undrar om det verkligen stämmer. Har man ett starkt beroende så är det klart att man tvekar. Sjukdomen gör att alla instinkter i kroppen vill fortsätta dricka oavsett vad. Han uttrycker ju ändå att han vill sluta dricka och att han är trött på att leva som han gör. Är inte det en tillräcklig motivation? Han är rädd för att misslyckas. Men vore det ändå inte värt att ge behandling en chans, även om man tvivlar på sin procent av motivation?