" inte en droppe på två år"

Profile picture for user Harmonidrömmar

För ca 2 år sen konfronterade jag min man med hans drickande som gått överstyr. Då hade han ljugit, svikit, svurit och lovat att tagga ner med drickandet . Kom på honom att istället göra det i smyg. Tillslut föll poletten ner på honom. Han tömde förrådet på dricka, ringde sin mamma och berättade ( jag bad honom då jag var less på att vara ensam i allt det där) och kontaktade Alkohollinjen. Sen dess har han varit nykter. Eller.. ?

Den senaste tiden har jag undrat över varför han ibland springer i garaget och fyller på sina alkoholfria öl. Ibland är han konstig, som om han vore full. Otrevlig och irriterad, rastlös.
Efter att han varit på promenad med lilla sonen på 7 år hade han hamnat hos sin bror där han satt och umgicks. När han kom hem var han väldigt underlig. Det förklarade han med att det var så hög ljudvolym hos brodern. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott han var full.
Jag har svårt med tilliten efter hans tidigare lögner, och har märkt att han ljuger om skitsaker utan att blinka. Har ett tag känt att det är något som inte stämmer. Därför passade jag på att tjuvkika i hans telefon ( inte stolt över det, men jag gjorde det. Behövde få veta).. där har han skickat meddelande till sin bror för ett tag sen, på en söndag då vi andra var iväg och han hemma och jobbade på badrummet. Sms:et gick ut på att maken frågade om brodern kunde sälja några öl till honom. Vet inte om han hämtade ölen sen, men jag vet att han hämtade oss med bilen vid stationen samma kväll.

I garaget finns tomma starkölsburkar. Jag vet inte om de är från förr ( 2 år sedan), men bästföredatumet är juni 2022... så låter ganska nya va?

Tänker inte konfrontera med detta utan bida min tid... vet inte vad som sker sen, annat än att en av 2 saker: 1) jag är övernojjig och knäpp och inbillar mig = skäms på mig eller 2) han ljuger vidare för mig, sviker igen = skäms på honom.

Ville nog bara skriva av mig lite.. tack du som orkade läsa.

Profile picture for user Gullranka

Hej! Vilken jobbig situation din man har satt dig i, jag förstår att du har svårt att känna tillit till honom. Jag tycker att du ska lita på din instinkt, känns det konstigt plötsligt efter två år så är det sannolikt någonting som är konstigt. Nu har du ju dessutom ”bevis” i och med ölburkarna och sms:en med brorsan, även om jag inte tycker att det behövs. Kan du ta upp det med din man på något annat sätt än att konfrontera? Kanske fokusera mer på dina känslor typ ”det känns som att något är annorlunda/jag upplever dig som rastlös/jag är orolig att du dricker igen?” Jag tycker inte att du behöver ha dåligt samvete eller skämmas för att du inte fullt ut litar på en person som tidigare ljugit för dig. Kanske kan du prata med hans mamma eller bror också om ni har en god relation? Oavsett hur det blir - lita på dig själv och din känsla, du är inte övernojig och knäpp. Kram 🌸

Profile picture for user Harmonidrömmar

Och DÄR hittade jag starkölsgömman...

Ska aldrig tvivla på min magkänsla mer. Vad känner jag nu?
1. Vi har gått i äktenskapsrådgivning pga bland annat tillisproblem där jag tagit upp att jag har svårt att lita på honom. Där har han suttit och blåljugit, skrutit om att han inte rört alkohol på två år. Terapeuten var tydlig mot honom med att det gäller för honom att visa mig att han går att lita på. Vinna tillbaks min tillit. Att det inte är konstigt att jag inte litar på honom efter de tidigare lögnerna. Detta sades för KNAPPT en månad sedan.
2. Jag visste ju. Egentligen visste jag att nåt var fel. Men är i chock ändå över fyndet.
3. Vi har planerat in semestern, barnen ser fram emot de så oerhört, vi har bra aktiviteter på gång, så jag kommer hålla detta för mig själv tills semestern är över. Kolla lite på hur snabbt gömman töms, hur han beter sig.
3. Spontant: jäkla lögnaktiga äckelsvin!!!!!! HUR kan man leva med sig själv när man medvetet ljuger den man säger sig älska rakt i nyllet, gång på gång? Fast man är medveten om hur man sårat??????

Profile picture for user Tofu

@Harmonidrömmar Ditt Nick talar nästan för sig självt. Kan verkligen förstå att du är besviken. Du har all rätt att bli besviken. Drömmen om semester och sedan detta.

Jag tror jag vågar säga att detta går relativt enkelt att vända. Har man varit nykter i 2 år utan återfall är man ganska unik. Har sett siffror på upp till 80 % återfaller första året. Klarar man då 2 år så har man ju sett fördelarna med att vara nykter.

Känslan av att behöva ta ett återfall kan komma plötsligt och riktigt oväntat. Som en flash. Nästan psykosaktigt. Har man då inte bearbetat anledning till att man dricker klart så kan ett återfall komma plötsligt. Det kan ta en med total överraskning.

Varför det händer kommer han kanske inte kunna svara på? Jag är dock säker på att han inte gör det för att negligera dig. Inte om han klarat 2 år. Däremot är det ju tydligt att han försöker dölja det. Det hade varit så mycket bättre för er båda om han istället kunde berätta vad som händer i hans skalle.

Skammen vid återfall är oftast väldigt stor. Flera på beroendesidorna faller helt bort då. Så synd när man har lyckats skrapa ihop så mycket nykterhet. Det ligger ett stort jobb bakom det.

Se det istället som ett hack i kurvan. Kanske är det just det hacket som krävdes för att han skulle få känna på vad missbruk faktiskt gick ut på? Be honom omgående ringa linjen och be om hjälp att komma upp på banan igen.

Den där terapeuten tror jag inte alls på för honom. För din del är det säkert viktigt. Vänder vi på det så har det ju inte hjälpt honom att sitta och intyga att han ska fånga tillbaka ditt förtroende. Troligtvis har det bara lett till ökad skam och mer smygande. Även att man missat grundorsaken kring varför han dricker. Den måste han ta fatt på så han slipper hänga i garaget och gömma sig.

Sköt om dig för detta är tufft. Kan verkligen förstå besvikelsen. Jag tror det finns gott hopp att vända situationen. Tror dock du lika gärna kan ta det snart. Inte låt det gå men gör som innan. Säg att han måste försöka hitta anledningen bakom så ni kan få den semester ni båda är så välförtjänta av 🏖

Profile picture for user Harmonidrömmar

Tack snälla för ditt svar. Problemet är att han ljuger om i princip allt. Han ljuger till och med om att han tagit med sig smörgåsar till jobbet. Rakt i mitt ansikte. Så jag vet egentligen inte hur länge han varit utan alkohol. Kanske inte alls? Han ljuger så obehindrat för mig och har så gjort så många gånger förr. Så ja, jag vet som sagt inte alls hur länge smygandes har pågått. Kommer inte kunna lita på honom mer, det vet jag. Han har vetat att han förlorar mig om han ljuger och dricker, men minst två gånger har han trots den vetskapen valt det ändå. Hur många chanser ska han få?

Profile picture for user Tofu

@Harmonidrömmar Jobbigt. Inte kul alls. Säger som en klok person så till mig igår. Hur tror du han tänker när han gör så? Om du kan hitta den anledningen så kanske det blir enklare att hitta ett smart drag. Det där med folk som ljuger är ju lite som att spela schack. Tillslut blir det väl schack matt.

Kanske är det så att han inte borde få fler chanser?

Jag tänker dock så här. Eftersom du investerat en hel del och faktiskt lyckats vända allt under så lång tid så kanske du inte gett upp helt ännu? Tänkte att det snarare handlar om en frustration. Bakslag är ju inte kul om man tror man är på banan. Jag ser ett driv bakom dina handlingar. Bara att hitta denna linje och säga till honom att han måste ta hjälp visar driv. Då är frustration ofta motpolen om man får bakslag tänkte jag. Jag kanske misstolkar dock. Kanske var detta droppen?

Profile picture for user Harmonidrömmar

Detta var nog droppen. Jag har förlikat mig för länge sen. Han har missbrukat mitt förtroende en gång för mycket. Kan inte komma över att han sett mig rakt i ögonen medan han blåljugit. Hur han stolt förkunnar att han inte tagit en droppe på två år. Hur han ständigt vill ha beröm och cred. Cred för vad? Att han ljuger så bra? Att han är alkoholist? En dålig make och en rätt dålig förebild för barnen?

Profile picture for user Harmonidrömmar

Nu behöver jag verkligen råd från någon... Jag hittade alltså två påsar, totalt 9 starköl med bästföre-datum maj 2022 i garaget. Samma dag tar maken hem en container för att rensa garaget som vi pratat om att göra ett bra tag. Han rensar. Kommer sedan in till mig och säger att han hittat en gammal alkoholgömma (den jag hittade) " med tre år gamla öl" (???!!!) Jag svarade nonchalant på det, nåt i stil med "aha, där ser man, haha" . Nu är ölen, och tomburkarna borts från garaget. På kvällen gick jag förtvivlat runt och tittade efter var han nu gömt ölen. I eftermiddag sa han att "den gamla ölen skvätt ner hela containern så allt luktade bärs när den tippades" ( dvs han drog upp tråden om just ölen IGEN???)... senare kom han och skickade iväg lilla sonen för " han ville prata om en sak med mamma". Och är rätt otrevlig i tonen mot mig när han frågar om jag letar efter nåt särskilt, att han märkt att jag varit och lyft på saker här och var. I en otrevlig ton.. Jag låtsades som ingenting och svarade att jag varit lite här och var och kollat om vi hade mer att slänga när vi ändå hade containern hemma och att jag tyckte det var ett snäsigt sätt han hade mot mig. ..uppenbarligen fattar han stt jag söker nåt, det känns som om han verkligen har något att dölja. Han kan bli SÅ obehaglig ibland så man vill sjunka genom jorden...vad håller han på med?

Profile picture for user TappadIgen

@Harmonidrömmar Han har ett beroende som han inte är helt beredd att ta ansvar för och försöker skjuta över det på dig som att det är du som är problemet för att du har tillitsproblem när han så uppenbart undanhåller information från dig. Det är ju en slags manipulering och den funkar ju ändå delvis, då du ändå känner att du behöver fråga om råd här. Han lyckas med att göra dig lite osäker, när du egentligen vet att det är han som undanhåller information från dig.

Svårt att säga vad du ska göra däremot. Även om du samlar bevis och konfronterar är det kanske inte så stor sannolikhet att han tar ansvar för att han har gjort fel. Det låter inte som det på det sätt du beskriver det.

Profile picture for user Harmonidrömmar

Tack för ditt svar.. Min väninna sa att hon tror att han nu, när han rensat bort bevisen, projicerar det mot mig ( som du också är inne på), för nu när mina bevis är borta, kan han visa agg mot mig som letar..nu vågar han liksom konfrontera mig, för det finns inget för mig att hitta... hela hans beteende tycker jag avslöjar honom...men om han är beroende, ( vilket han uppenbarligen är), hur ska han hålla sig från att skaffa hem ny dricka?

Profile picture for user TappadIgen

@Harmonidrömmar Det gör han nog tyvärr inte, men han kommer förmodligen hitta på finurligare sätt att gömma det på.

Förmodligen är han ingen elak människa. Det är bara det att alkoholbegäret gör att han tänker på ett väldigt förvridet sätt. Han tänker att han på sitt sätt på något sätt har ganska bra kontroll och att han kan lösa det här själv utan att blanda in dig och så fortsätter han att gömma alkohol samt att resonera på ett väldigt märkligt sätt. Som alkoholberoende som har slutat så kan jag numera se tillbaka på hur jag agerade då. Det är på många vis oförståeligt och jag kan inte få ihop det agerandet med den som jag själv är som person. Det är smärtsamt. Men också väldigt svårt att inse när man är inne i det.

Profile picture for user Harmonidrömmar

Vad ska jag ta mig till nu?:*( barnen märker av stämningen. Mig äter det upp att veta att han ljuger, sviker.. att sen som grädde på moset få stå där och lyssna på hur han vänder allt mot mig, stå där och han attackerar mig så otrevligt äter upp mig...

Profile picture for user TappadIgen

@Harmonidrömmar :( Ja, det är inte en enkel fråga. Att du ska kunna konfrontera honom och få honom att ta ansvar är väl förmodligen uteslutet om inget annat händer. Du får känna efter, men att leva som du gör är ju inte bra för varken dig eller barnen.

Profile picture for user Harmonidrömmar

Han vill skiljas. Det tog han upp igår. På grund av att jag varit SÅ kylig mot honom. När jag kontrade med att han varit väldigt fientlig, och bär jag tog upp mina garagefynd, tvärnekar han. Han kan inte svara på vem som lagt timma ölburkar därinne. Hävdar att ölen jag hittade var gammal. Har INTE börjat dricka igen. Egentligen borde jag vara lättad över skilsmässan men det gör ändå så ont!!!!!

Profile picture for user Harmonidrömmar

Han står fast vid skilsmässa, jag ser ju också att det är det enda rätta, men jag plågas så av att han nekar till att ölen var hans, att han börjat smygdricka osv. Känns som jag är inbillningssjuk. Han verkar så övertygande. Tomburkarna är kanske vänners från i vintras ( stämmer inte med hållbarheten/ bästföredatum), ölen han kastade var också ny ( han hävdar att den var gammal).. känns så elakt att ljuga för mig, sen vilja skiljas. Är det alkoholen som får före allt???

Profile picture for user Liten tjej

Hej @Harmonidrömmar såklart att det gör ont av att han säger att han vill skiljas. Jag undrar om det inte bara kan vara ett hot för att han känner sig dum av att du hittat hans gömställe och därav blivit påkommen men ändå väljer att neka. Jag kan tänka att skammen är total även om han inte visar det. Men det kan såklart även vara så att han inte klarar av att välja bort alkoholen och ser detta som den enda utvägen för att kunna dricka. Hur som är det såklart superjobbigt för dig och barnen❤️ Har du någon nära du kan prata med om detta?

Kram

Profile picture for user Harmonidrömmar

@Liten tjej åh tack för ditt svar, är så himla ledsen och arg...jo jag har en bra vän att bolla med. Jag har läst massor om familjer där alkoholen splittrat. Så otroligt sorgligt. Vi har förvisso haft många andra problem också som spär på, men tycker att det är jättemystiskt att HAN nu drar skilsmässokortet. Och det tyngsta är hur övertygande han är I att ölen inte är hans, att han inte druckit alls. Otäckt övertygande. Det som krossar mitt hjärta, förutom att han verkar beroende, är tanken på att inte få träffa min lilla son varje dag .

Profile picture for user Liten tjej

@Harmonidrömmar jag förstår att du är ledsen och arg😥 Alkohol förstör för så många och splittrar på familjer och vänskap. Är inte klokt att den är laglig. Även för mig hade det absolut värsta med en skilsmässa varit att inte få träffa mitt barn varje dag men de säger att man vänjer sig även vid det. Kan ni sitta ner och prata du och din man eller blir det bara bråk?

Varma kramar💕

Profile picture for user Harmonidrömmar

@Liten tjej åh har du gått igenom samma? Är det länge sedan? Vi kan sitta och prata utan bråk, undviker att ta upp ölburkarna då han nekar allt. Pratar om hur vi ska göra skilsmässan så bra det går för sonens skull. Jag är ledsen ofta, han verkar mer kall och drivande till att vi snabbt ska fixa allt det praktiska.

Profile picture for user Sisyfos

Sorglig tråd det här. Vill du fortsätta med honom? Jag förstår att tilliten är rubbad och än värre nu när han blånekar på det sätt som han gör. Undrar om han gör det här för att inte förlora ansiktet eller för att han vill kunna dricka i lugn och ro.
Jag kommer från andra sidan har smugit och ljugit. Har velat sluta men fortsatt. När någon blir så arg som du blir ”hur kan han göra det här mot mig” så blir ett återfall en dubbel skam. Ja hur kan man återfalla och svika dem som betyder mest? Det handlar inte alls om dig. Det handlar om ett svek mot sig själv och mot andra. Men det primära är kanske ändå att visa lite förståelse för andras icke perfektion. Jag skäms för att jag druckit och ljuger därför. Det är så ovärdigt och dumt. Men just där och då vid en konfrontation så kan jag inte säga som det är. Jag erkände sedan i efterhand. Det är bara så otroligt pinsamt.
Och det är så eländigt att ha hamnat där igen. Nu vet jag inte hur hans relation med alkoholen var. Varför han slutade tidigare.
Han har troligtvis haft återfall en tid, under den tid som du tyckt att han har betett sig konstigt.
Om du vill fortsätta med honom så kanske du helt enkelt ska sätta dig ner och slå fast faktum att du vet att han har druckit och att du är beredd att hjälpa honom att komma tillrätta med det igen. Han har gjort det förr. Sen behöver du släppa att ljugandet inte handlar om dig. Det är kanske nåt han måste jobba med, men det är fullkomligt lönlöst och kontraproduktivt att bli arg för det. Man måste bekämpa det på annat sätt.
Sen kan man ju undra hur brorsan tänker om han bidrar till det här. Och terapeuten undrar jag också om… har era samtal har gått ut på att se att det är fel på honom och vad han ska rätta till?

Profile picture for user Harmonidrömmar

Hej.

Men jag har inte reagerat med ilska mot honom efter mina upptäckter i garaget. Jag hade tänkt tiga still och se vad som sker, för att vara säker på vad som pågår. Han verkade på nåt sätt sen upptäckt att jag hittat "bevisen" då det blev brått att städa ut dem. Tyckte det var misstänkt att han dessutom upprepade gånger nämnde de "gamla" ölen. Men jag var lugn och sa ingenting. Inga kommentarer alls. Därefter tog han upp att han vill skiljas, och i samband med det berättade jag att det ser ut som han dricker igen..
Han har gått i terapi för sin stress. Den har jag inte varit med i. Sen gick vi på äktenskapsrådgivning. Där tog jag upp att jag har svårt att få tilliten tillbaka. Så outhärdligt sorgligt. Och jag lider även av att jag vet vad jag såg i garaget, men han har ingen förklaring till ölen och alla nya tomburkar. Nu när allt ändå är över, varför kan han inte erkänna? Jag sa också, att jag ju hade kunnat stötta honom då. Men nej, han har inte druckit...

Profile picture for user Harmonidrömmar

Allt är så konstigt...mardrömslikt nu. Först chocken att hitta öl, inse att det ser ut som han dricker igen. Sorgen. Sen att han städar undan, beter sig misstänkt. Jag känner att jag ifrågasätter det jag sett i garaget. Och sen på det: skilsmässa...:( vill inte fortsätta med honom, allt vi hade är så trasigt ny. Men sorgen är enorm ändå. Känns som att JAG straffas för att jag kom på honom... det gör så ont. Och oron..kommer han dricka när han har barnet hos sig?

Profile picture for user Tofu

Har man känt på skam i kvadrat tror jag det är lätt att dra kopplingen till just skam i detta fall. Om han känner sig bevakad samtidigt som han frenetiskt bara vill sopa bort alla spår och förneka allt så skulle ovan falla på plats. Då lär det vara svårt för honom att erkänna något i detta nu.

Det kan ju förvisso även vara så att han inte har druckit. Att du har missuppfattat på något sätt? Enklast att dubbelkolla detta är kanske att åka till Systemet och kolla vad det är för utgångsdatum på den variant han tog? Han borde väl köpt på ett närliggande System i nutid då eller missuppfattar jag? Har själv dålig koll på hur det är med utgångsdatum och öl. Säkert olika på olika sorter med.

Kan ni prata på ett bra sätt? Då kanske du kan säga att det gör ont och att det känns som att du blir straffad fast det inte var så du menade. Att du blir orolig och detta blev din reaktion. Att du inte menade något illa.

Profile picture for user Harmonidrömmar

Detta blir bara sjukare och sjukare... Jag försökte ta upp öl-grejen igen. Skilsmässan blir ju av, men ville ha lite svar för att få sinnesro. Han går i försvar, armarna i kors och otrevlig ton. Svarar åter: jag har inte druckit. Jag vet inte vem som lagt nya tomburkar längst in i garaget.. när jag frågar hur han förklarar sms till sin bror svarar han att ölen inte var till honom . På frågan vem de var till får jag:det har inte du med att göra. Senare hävdar han att han ville ha dem till sin far, men att pappan kanske inte visste om det(??) Så honom kan jag inte kolla med.. Hela tiden med elak ton. Sen han la fram om skilsmässan har han varit rätt kall. Han säger att han bestämde sig efter att jag svarat snäsigt till honom gällande ett cykeldäck. Men...alla de gånger JAG/barnen fått stå ut med hans temperament? När han skrikit så hela gatan hör? Rusat mot mig med vild blick????

Profile picture for user Tofu

@Harmonidrömmar Den där med pappan. Njae, den håller inte va?

Nu är det ju svårt att svänga med när han flera gånger har nekat.

Har du upplevt stora problem det sista? Jag menar du är väl inne på att han inte druckit på 2 år? Vad är det som oroar dig nu? Har du känslan att han håller på att gå ner sig på något sätt eller är det mer att du vill ha bekräftat att han fått återfall?

Funderar på brodern. Kan du prata med honom om du är orolig?

Skilsmässor kan ju verkligen ta fram det sämsta inom en. Maken och jag var väldigt nära för ett år sedan. Så som vi betedde oss då trodde jag aldrig vi skulle göra. Nivån på vissa samtal...

Jag blir fortfarande lite tudelad när jag läser din skrift. Är du 100 på att du är ok med separation? Tänker bäst att fråga för då behöver man ju inte grotta mer i det utan snarare andra frågor. Ta hand om dig 🤗

Profile picture for user Harmonidrömmar

Nej det låter helt galet med pappa-svaret. Jag är helt med på separation, tidigare har jag varit den som tar upp frågan. Tror brorsan håller honom om ryggen, alternativt inte känner till hans problem. Varför jag vill att han är rak och ärlig nu är för att jag på nåt sätt ska få lite ro. Det var så tungt att hitta alkoholen, jag blev så besviken. Därtill drämmer HAN skilsmässan i skallen på mig, agerar kyligt, säger att jag betett mig otrevligt ( sen jag hittade alkoholen), osv. Jag vill att han någon gång ska förstå allt han utsatt mig/oss för. Han kommer ha vår son växelvis. Då vill jag vara trygg i att han sköter sig. Han kan ha ett uselt humör. ( kanske slutar han med det när vi flyttar från varandra dock) Jag vill kunna släppa mina funderingar om ölen, sms:et osv, men de svar och förklaringar jag fått håller inte, de låter ju komplett osannolika.
Sedan gör det, hur dåligt vårt äktenskap än varit, så ont att vi nu splittrar tryggheten för barnen. Jag vet inte var jag kommer bo. Han kan tryggt få hjälp av sin familj, men jag har ingen.

Profile picture for user Harmonidrömmar

Att jag oroar mig och ens kommit på tanken att misstänka att han börjat dricka igen är: humörsvängningar, underligt/onyktert beteende, springandet till garaget, att han ofta verkat ha fler öl än vad vi har alkoholfri öl hemma.

Profile picture for user Tofu

@Harmonidrömmar Märklig situation. Betyder det att han går ut i garaget och dricker för att sedan komma in igen eller var tror du han dricker? Har du någon uppfattning om hur mycket?

Jag tror du kan känna lugn i att han fattar vad han utsätter er för innerst inne. Annars hade han inte dolt saker. Det svåra här är ju att få honom att börja säga som det är. Skammen, den där rackarns skammen. Det är den som måste attackeras för att ni ska kunna ha en bra dialog tror jag.

Symptomen som du beskriver pekar ju på återfall. Jag är lite dålig på just återfall mer än vad jag upplevt i relation till min mamma. Hon har tagit massor.

Tycker det verkar som inte mycket märks precis i början. Sedan kommer den där elaka sidan med humörsvängningar. De tolkar jag som att hon druckit ett tag igen när de kommer. Kan ha fel dock...

Profile picture for user Harmonidrömmar

Jag misstänker att han gått i garaget för att "fylla på sin alkoholfria" öl som han av okänd anledning valt att ha där, men istället hällt på starköl. Då kan han dricka framför näsan på oss och ingen märker det. Vete sjutton om han begriper allt han gjort mig ( oss ), han har ett egocentriska sätt att vara. Ja, precis som du säger, när detdär elaka börjar glira fram, där märker man att nåt är på gång.. usch. Jag får väl inse att han aldrig kommer att inse hur ont det gör att man blivit så lurad och behandlad som skit. Det är väl värst för honom som får leva i vetskapen att han är svinig. Bara det aldrig går ut över sonen. Får jag reda på att han dricker och beter sig illa med honom hemma får jag ta det då. Förhoppningsvis blir väl karln lugn, sund och lycklig när han väl slipper mig.

Profile picture for user Backen123

Usch vad jag lider med dig, känner igen alltihopa och den där känslan av att det är något som inte stämmer är värst. Mitt ex är även relationsmissbrukare, sökte bekräftelse via sms och även om jag läste högt från sms konversationer så nekade han. En del beroendepersoner verkar lägga till med att ljuga om precis allt till slut, och det är väl skammen som ställer till det, och jag kan förstå att det blir så ur deras perspektiv men för oss som ska hantera dessa betydelselösa lögner så tappar man fotfästet, man förstår inte varför. Lätt för oss att känna en sorg, att vi som funnits där, stöttat, tröstat, blivit lurad ska mötas av ilska, lögner och andra dumheter.
Jag har gått till en alkoholterapet (nykter alkoholist) det var så bra! Hon förklarade då jag i mitt resonemang försökte göra för min man det jag ville han skulle göra föra mig, att det kunde jag lägga ner, i sin aktiva fas finns inte det, hjärna är kidnappad och hon sa lägg allt fokus på att ta hand om dig. Hon sa även att vi anhöriga ska inte vara uppe i det där, det blir för grötigt till slut och hon rekommenderade mig att flytta och låta honom ta ansvar själv för att tillfriskna. Kanske din man känner i sin kovändning av att vilja ha skilsmässa att han inte orkar stå emot längre, offerkoftan och skammen blir för tung att bära till slut och det är så sorgligt. Min man kastade ut mig ofta, men jag visste att det var ett rop på hjälp hela tiden. Vill tillägga att mitt ex drack också i garaget, körde onykter, blev osnäll, gick på behandling, kämpade på med vita knogarna och till slut flera återfall, sen gick jag med en förhoppning av att han skulle välja oss bli frisk, men han blev bara sämre och nu är det över för oss.
Det finns inga bra svar hur du ska göra, men jag ventilerade med vänner, en del arbetskamrater, gjorde bra saker med barnen, gick lite på alanons möten och träffade kurator.
Jag minns också rädslan som du skriver, han blir nog lycklig utan mig, terapeut sa, kanske ett tag men tar han inte tag i sitt så blir det bara värre.

Profile picture for user Harmonidrömmar

@Backen123 om du visste hur skönt det är att läsa ditt inlägg! Jobbar hemifrån, brast ut i storgråta ( lättnad, tacksamhet, sorg, frustration) av det du skrev. "Hjärnan är kidnappad".. ja precis så verkar det! Detta är mannen som i många år behandlat mig elakt, för att sen förtvivlat vilja ha nya chanser, en massa " jag älskar dig ", perioder där han verkligen försöker, men som nu visar upp en kall, respektlös sida. Som verkar vilja städa bort mig illa kvickt, så att han kan börja om på noll. Som antagligen ( finns det något som tyder på annat?) dricker igen. Eller, aldrig slutade dricka? Som inte ens bryr sig om att ljuga bra och som struntar i hur ont han gör mig med de osannolika bortförklaringarna. Från allt vi haft, att jag förlåtit honom för, till detta.

Jag längtar efter att vi får huset sålt och jag kan få ett nytt liv med barnen. Samtidigt livrädd,beftersom jag inte vet var vi ska ta vägen. Jag hoppas på att få eget bolån till hus. Ditt inlägg gav mig sådan tröst! I korta stunder, mitt i mardrömmen känner jag att det är han som får leva med sig själv. Jag har i flera år vetat att jag klarar mig bra utan honom. Går sönder av tanken att de fina älskade barnen måste drabbas, detta gör ont.... Och sen är jag så splittrad över att han gång på gång, så övertygande säger att han INTE druckit en droppe. Att han fattar att det verkar misstänkt men att han absolut inte druckit. Jag blir helt kluven i saken. Känner mig nästan sinnessjuk . Samtidigt som jag nånstans fattar att hans förklaringar inte är hållbara...

Profile picture for user Harmonidrömmar

Nä usch. Sitter här och tittar på karln, hans insjukna ansikte, sura nonchalanta sätt. Han är så trög! Inte värt att förvänta sig att han kläcker något intelligent. Känner verkligen, efter en dag fylld av panikångest, hur otroligt skönt det ska bli att komma ifrån honom. Han har inte någon rätt att behandla mig som skit mer, den senaste tiden har det inte varit många stunder då han skänkt nån vidare glädje. Nu oroar jag mig ju bara över hur det kommer ordna sig med boende. För mig och mina fina barn. För kissen. Vi har ett hus att sälja. Så innan det är sålt kan jag ju inte göra nånting! Usch. Ovetskap. Hur gjorde ni andra? Med hus att sälja? Fick ni nytt eget lån på eget hus? Här finns lägenheter. Dyra, men jag skulle reda det bra på min lön. Men när man måste vänta på att sälja huset kan man ju inget göra i förväg? Hmm...

Profile picture for user Backen123

Kommer tid kommer råd, jag blev troende på den här resan, på en högre makt. Jag köpte ett till hus och tänkte det löser sig, sa så till banken också och dom sa ok. Jag räknade med värsta scenariot och så blev det, han skulle lösa ut mig sas det men efter 6-7månoch han inte ens kollat med banken så blev alternativet att sälja, han flyttade då ut 45mil bort på 2 dagar, lämnade allt inkl saker till mig atf lösa. Jag har sålt, och fortsätter därifrån. Min rekommendation är att vila i beslutet, fortsätt att drömma om ditt nya hem, ni har en tuff period framför er, va snäll mot dig själv för hur än det är så är det tufft att skiljas och som medberoende som man blir mer eller mindre, så upptar all ens vakna tid med att tänka på honom, om han dricker, vad han gör och vad han tänker och det sitter i, länge. För mig känns som att jag älskar någon som dog, att jag är tvingad att leva och fortsätta framåt. Vissa dagar är så tunga av känslor som ska hanteras men en sak vet jag, att jag aldrig vill vara igen där jag var. Jag känner ingen oro och rädsla längre, ingen ångest över att komma hem.

Profile picture for user Harmonidrömmar

@Backen123 Du är så klok, jag tackar dig innerligt för dina svar. Vilken bank har du, önskar att jag hade samma:) Vad härligt att läsa ditt resonemang, det löser sig. För det gör ju alltid det. I slutändan. Positivt tänkande är kraftfulla grejor, det tror jag stenhårt på!
Förstår din känsla att inte vilja dit du var igen. Det gör ont att skiljas och inse att det inte blev som man tänkt sig men sen kommer små skutt av förväntan och hopp i hjärtat, det kommer bli något nytt och det kommer bli bättre.
Är glad över att ha nära till känslor (oftast), även om det också kan vara tungt med all gråt, fläckvis förtvivlan och sorg. Mannen har aldrig riktigt kunnat visa känslor/prata om saker han bär inom sig, och jag tror det kanske kan komma som surt efter ett tag.

Profile picture for user MalmMia

Hej, vill också lämna några kommentarer här :-) Jag är mitt uppe i min andra separation från min man av samma anledning som för 3 år sedan - alkoholen. Första gången var jag helt nedbruten och extremt rädd, ledsen och arg. Då fick jag kontakt med en anhöriggrupp som var guld för mig! Jag gick dit en gång i veckan och fick stöd och råd och prata av mig i ett gruppsammanhang med en terapeut, som jag faktiskt tror räddade mig. Jag gick dit i ett år och så mycket kunskap jag fick, helt underbart och de som var där och stöttade mig. Jag har med mig mycket därifrån som jag tänkte kanske kan vara till hjälp för dig. "Du kan aldrig vinna den diskussionen", att prata med en aktiv alkoholist funkar inte - de skyddar sin drog som sin lilla bebis, då går det inte komma med rationella argument. Inget du säger går in, det enda hen är ute efter det är att få ha kvar sin A som skyddas in absurdum. "En som är alkoholist spelar på en annan moralisk planhalva", vår och deras moral är inte samma, därför kan de mest konstiga saker komma upp och argument som är åt skogen kanske: "Jag köpte ölen till min pappa men det visste han inte om"?
Försök att hitta stöd någonstans, för mig var det livsavgörande för man börjar tvivla på sig själv när man får höra konstiga argument som en A berättar övertygande. Läste någonstans att lögner ofta är en del av en A:s liv, lögner om både stort och smått, mycket har med skammen att göra.
Har de något stöd i kommunen, min grupp var via soc där jag kom i kontakt med alkoholterapeuten. Alkohollinjen har en mycket bra funktion där man kan ringa och prata, al-anon möte på din ort, en nära vän/släkting som kan avlasta dina tankar. Jag har också läst och skrivit mycket här i forumet, har lyssnat på alkoholist- och medberoendepoddar, läst böcker Craig Nakkens "Beroendepersonligheten" som gav mig insikt hur beroende fungerar. Allt detta tillsammans gör att jag känner mig tryggare i mitt beslut och vet vad jag har att slåss emot, för någonstans slutade jag att lita på min magkänsla.

Jag hoppas att något av mina steg till att komma vidare kan hjälpa dig i din stora smärta och sorg just nu. Jag lever just nu i sorg, oro och ledsenhet, men har mina verktyg som jag jobbar med för att komma vidare. Så det går upp och ner men jag vet att jag har gjort precis allt jag kunde och det ger mig sinnesro. Varje människa får ta ansvar/konsekvenser av sina handlingar.

En stor styrkekram till dig i din process

Profile picture for user MalmMia

Trögheten, den känner jag igen. Min man är i vanliga fall en intelligent man, snabb i tanken med svar på tal. Men när han druckit mycket eller flera dagar i rad då försvinner allt som i ett nafs! Han kan inte tänka och blir... ja, trög och sinnesslö, vilket stör mig oerhört.

Profile picture for user Sisyfos

Det verkar faktiskt som om han inte är beredd att ta ansvar och du kan inte göra så mycket åt det. Mer än att sluta tvivla på dig själv och fokusera på dig själv. Det var det jag menade med sorgligt. Han verkar helt enkelt inte vilja inse och kapitulera. Anfall är bästa försvar och nu väljer han det. Förhoppningsvis inser han igen efter ett tag men just nu kan du nog inget göra.
Eftersom jag ägnar mig åt ljugande (men ofta erkänt i efterhand), så vet jag exakt hur jag skulle kunna bevisa min oskuld om jag verkligen skulle bli oskyldigt anklagad. Det har ju såklart aldrig hänt… Man skulle kunna visa kontoutdrag till exempel.., Ganska enkelt, skulle jag kunna redogöra för varje uttag. Hos mig är det inte så många kontantuttag nu sen jag slutade dricka…
Så tvivla inte på dig själv och strunta i att leta bevis. Han kan bevisa sin oskuld. Helt säkert på att han skulle göra det för att bevisa hur fel du har om du verkligen hade fel. Och genom att kolla på mig själv så tror jag att du också kan ha rätt i dina misstankar om den alkoholfria ölen. En del i den där elaka sidan kommer med alkoholen tror jag, den är inte så trevlig. Kan tänka mig att det finns en del i honom som nästan är nöjd över hur smart han är med sina gömställen. Jag skulle kanske ha kunnat göra exakt som din man om jag insett att jag blivit upptäckt… Tänkt ut nåt som fått sambon att tvivla på sig själv. Men jag hamnade aldrig där jag kunde leva med mig själv när jag skadade dem omkring mig på det sättet också. Det är nog alkoholens värsta effekt personlighetsförändringen. Då finns inget annat än att sluta. Du har fått jättebra tips från anhöriga här om Alanon och annat. Hoppas det är ok att jag också kommenterar med erfarenheter från andra sidan. Jag kan såklart också ha fel, men jag sa till min sambo att om du tror att jag druckit så har jag sannolikt gjort det trots att jag svarar nej, för så var det ju. Och jag kan ärligt inte fatta att jag ljög, det är så ovärdigt, men det gick bara inte att säga som det var där och då.
Hoppas allt ordnar sig för er!

Profile picture for user Harmonidrömmar

Tack fina ni för era kloka inlägg. Jag försöker leta al-anon i min stad men ännu inte hittat. Tror jag försöker genom det nummer som AA har , där borde jag få napp! Känner att det som kanske är mest givande är att just träffa andra som varit där jag är. Och det du sa, MalmMia om att man slutar lita på sin magkänsla tar jag verkligen till mig, för det är ju en del av att det blir så smärtsamt: att man börjar tveka, känna sig inbillningssjuk. Jag har lyssnat Djävulsdansen, åh vad mycket klokhet jag fann genom det. Och detta forum, guld, med alla er fantastiska människor från bägge sidor av alkoholen.

@Sisyfos Självklart mer än okej att du ger input från andra sidan , det är skönt att höra att du bekräftar t.ex personlighetsförändringarna, ljugandet. Det lindrar att få höra att det är från alkoholen det kommer. Och lindrar också att höra att han inte verkar redo att ta ansvar för detta i nuläget.
Idag har jag verkligen känt att jag ser fram emot den dagen då jag får flytta till något eget, som får bli min trygga punkt för mig och barnen. Där jag kan släppa letandet efter öl, stå ut med plötsliga humörsvängningar och negativitet.
Oroar mig för att han ska dricka när sonen är hos honom bara. Hoppas det inte sker. Även fast han hävdar att han INTE börjat dricka igen, har jag tydligt talat om att OM det sker, han beter sig illa eller opassande så sonen blir rädd eller orolig, så ser jag till att agera.

Profile picture for user Harmonidrömmar

I helgen är han på landstället. Jag hemma med yngsta. Har kunnat prata om huset, försäljning, praktiska ting. Men så från ingenstans när jag är ensam, lille barnet upptagen med sitt och inte ser, så blir jag så förtvivlat ledsen. Tårarna sprutar. Jag är rädd. Rädd för framtiden. Rädd för hela alltet. Hur allt bara tog slut. Hur okej han tar det. Som jag bara är en möbel som ska kasseras så att han kan leva sitt liv. Jag är så rädd idag!!!

Profile picture for user mmmmmmm

@Harmonidrömmar
Hej!
Jag är kanske inte rätt människa då jag själv inte vet hur jag ska ta mig vidare just nu men jag ville bara säga att jag tror inte man behöver vara rädd för ensamheten, för framtiden. Du förtjänar någon som vill vara med dig och kan ge dig massor med kärlek. ☁️ Inte som väljer spriten före. Det är kanske hans rätta kärlek.
Vet att det låter hemskt men det är nog tyvärr så. 😭

Profile picture for user mmmmmmm

@Harmonidrömmar
Hej!
Jag är kanske inte rätt människa då jag själv inte vet hur jag ska ta mig vidare just nu men jag ville bara säga att jag tror inte man behöver vara rädd för ensamheten, för framtiden. Du förtjänar någon som vill vara med dig och kan ge dig massor med kärlek. ☁️ Inte som väljer spriten före. Det är kanske hans rätta kärlek.
Vet att det låter hemskt men det är nog tyvärr så. 😭

Profile picture for user Harmonidrömmar

@mmmmmmm du har rätt.. men det är inte ensamheten jag är rädd för, jag vet att jag kommer att klara mig bra..men är rädd för ovissheten att jag inte vet var jag kommer bo, rädd för att behöva bo där min katt inte kan följa med ( utekisse), rädd för hur barnen kommer att ta det. Usch, vill aldrig mer ha ett förhållande. Vill bara ha det tryggt och lyckligt med mina barn. Vill bli hel och inte vara konstant stressad, ledsen, orolig. Kram på dig. Hur går dina tankar just idag?

Profile picture for user Harmonidrömmar

Haft två usla otursdagar i rad nu, maken är iväg till sina föräldrar över helgen. Jag hemma med barnen, och allt som kan strejka har strejkat. Senast kaffebryggaren som kraschade . Inombords kämpar jag mot panikångesten, och försöker hålla mig sysselsatt. Så svårt att se positivt för tillfället. Kan prata av mig med bästa kompisen men hon har ju egen familj och har ju varken ork eller tid att lyssna på mitt tjat. Och jag har väl inte så mycket att säga heller. Det värsta är känslan av panik och sen den förlamande sorgen som sköljer över mig till och från. Sen tanken på att jag kanske inte hör till detta forum eftersom det inte finns några bevis för att han dricker igen, och att han totalnekar. Hemsk helg. Imorgon åker vi på semester med barnen. Sedan hem och berätta för dem att vi ska skiljas. Jävla skitsommar detta blev.

Profile picture for user Ullabulla

Håll i harmonidrömmar.
Han dricker och verkar inte vilja/kunna sluta.
Det är en tung tid och mycket sorg du har framför dig.
Det blir kämpigt men sen börjar det sakta ljusna.
Fall inte för ev försoningsförsök.
Då är du på ruta ett igen.

Profile picture for user miss lyckad

Jag tycker du verkar otroligt stark, och målmedveten..Den styrkan behövs nu framöver..Vi med a-beroendeproblematik, är väldigt olika..Men dom flesta har en hjärna som är beroende av alkohol..Det kan vara så som många beskriver, att alkoholen går före allt annat..Då har oftast dom personerna stängt av mycket känslomässigt. Jag tror det är därför du upplever din man så kall, och avstängd..Jag är själv a-beroende, men började leva nykter för ca 5 1/2 år sedan. Jag levde då med en man som drack..Han gömde och smusslade, med alkohol när vi skulle sluta dricka båda 2. Jag hade också en känsla om att han ljög för mig..Han var undvikande, och betedde sig skumt. Efter några månader av vånda, så frågade jag honom, flera gånger vilket han väljer? Han svarade ”Vet inte”. Jag frågade honom, om han trodde han kunde dricka socialt framöver? Ställde frågor så många gånger, på olika sätt, tills jag fick ett svar..Ja han trodde han kunde dricka lite. Vilket inte går för någon med A-beroende. .Då tog jag kontakt med bank, för att kolla lånemöjligheterna? Det gick fint! Jag visste att det skulle bli svårt att få ut pengar av sambon..Så jag räknade ut en lägre summa eftersom han stod som ensam ägare på huset. Det gick han gick med på..Jag orkade inte ta in jurist, bara jag kunde köpa ett hus. Jag jobbade som en galning. Sa till barnen, att nu sparar vi pengar till huset..Dom förstod, och bad inte om saker i onödan..Jag planerade i huvudet delning av möbler, handlade extra kläder till barnen. Extra hygienartiklar mm Så jag slapp att köpa så mycket sen. Förberedde och planerade med barnen, så dom var med på noterna.. Barnen var 13, och 19, och 2 var vuxna. Dom hade också för längesedan lessnat på pappans drickande, och var rädda om min nykterhet. Jag tog med barnen på husvisningar. Visst kändes det jobbigt många gånger..Men det var det absolut bästa jag kunde göra om jag och barnen skulle få ett gott liv❤️..Jag var lite klen ibland, men fick mycket stöd på Forumet och av mina vänner och vuxna barn..Jag har en lååång tråd om själva separationen på forumet. Du kommer att klara det fint. Du är så mån om barnen..Och dom kommer må bra när mamma mår bättre..Lugn och ro utan alkohol i ett mysigt hus och utan en supande och , ljugande partner, önskade jag mig, och det har jag nu..❤️💫

Profile picture for user Harmonidrömmar

Finaste ni, tack för era stärkande och peppande inlägg! Idag känns det okej igen, trots att vi är iväg på semester som om allt vore som vanligt. Idag kan jag se en bra framtid, med barnen och katten. Där jag och (snart ex-)maken kan bara vänner och sams för barnen. Lite tårar föll för oss båda i bilen när vi lågmält pratade om allt vi planerat, men som nu inte blir av. Men annars en helt ok dag.. ni är underbara och jag är så tacksam för detta forum. Det går verkligen upp och ner!!!

Profile picture for user Hallonpaj

Hej och tack för din tråd. Känner igen mycket och när jag läser blir det som punkter som konfirmerar det jag ju egentligen VET.
Magkänslan. Den vill inte ljuga, min hjärna vill säga åt mig att jag övertolkar eller är nojjig men när man varit med en alkis VET man när det är fel. Det gör bara så ont att inse.
Gaslighting och lögner. Den jag älskar älskar A mer och går i ledbandet.
Tröghet. Hatar trögheten.
Lättkränkt. Människan man haft nära samtal med går inte att nå.
Humorbrist. Jäklar vad humorn försvinner när A tågar in.

Jag blir full av hopp och imponerad av dig. Du går igenom ett helvete.
Jag har just gått igenom skilsmässa (med nykter alkis så inte av den anledningen) och mina spontanråd är:
Familjerådgivning. Vi valde en ny rådgivare (vi har gått tidigare) som nu följt oss igenom. Hon började bra: ”nu ska ni gå från kärleksrelation till att ha en föräldrarelation”.
Boka möte på banken där ev huslån finns. Jag sa som det var ’vi ska skiljas och sälja hus och ev köpa nytt hur gör man och kan du rekommendera mäklare’ Att få svar på en del frågor runt ekonomin lugnade(har inte gott ställt så små marginaler)
Tala sanning med barnen. De känner av och vet ändå. Att prata om det och att prata om att man kan vara både glad och ledsen samtidigt är bra att veta och inte farligt. ”Jag är glad att titta på film med dig men gråter samtidigt för att vi ska flytta hur känner du?”

Vill skicka pepp o kram! Det som händer nu är rätt. Kom ihåg att det du känner är rätt.
❤️

Profile picture for user Harmonidrömmar

Fina du, tack för ditt inlägg! Ja, innerst inne vet man ju när något är fel. Igår var en bra dag, man glömde nästan allt som är dåligt. Idag minns jag igen.
Han och ungarna pladdrar samtidigt med mig på mataffären, jag fick ingen tänkero, än mindre chans att få en syl i vädret. "Vad ska vi handla", typ.
Jag sa ifrån, att "nä,nu är ni tre stycken som pratar samtidigt , jag kan inte tänka". En normal reaktion i min värld hade kanske varit att tystna lite. Men han vände på klacken och gick. Hittade honom efter ett tag.
Jag tänkte inte mer på det. Men det gjorde tydligen han, för väl i bostaden där vi är nu på semestern kom det:"nä jag tycker du svarade så otrevligt så jag gick" (lättkränkthet!!) Jag svarade tillbaka att han borde jobba på sin lättkränkta sida, och att jag inte tycker han borde ta det så allvarligt. Av ungarna och han var det bara han som tog illa vid sig.

Jag påminde honom o. Hur han själv betett sig när vi var i affären en annan gång. Då lackade han ur och började snäsa, ryckte matvarorna ur näven på mig (folk tittade), och för vad? Jo, för att jag och sonen gick iväg för att hämta servetter. :-O

Undrar om han börjar känna abstinens...( om han nu dricker igen)
Denna vecka kommer han på inget sätt att kunna dricka (om det är det han saknar)
Suck...Flera har konstaterat att han är ganska jag-fixerad och omogen i mångt och mycket, ändå blir jag så besviken varje gång.

Hur orkar man gå runt och vara lättkränkt???

Jag blir också så full av hopp av att få höra att andra har klarat sig bra och kommit ut på andra sidan detta! Att det ordnar sig med boende. Jag har rätt bra lön och när vi skiljt oss kommer jag bara ha csn-lån i skulder, så visst borde jag kunna få lån på hus? Hoppas att det dyker upp något som passar. Skönt att höra, behöver ständigt att påminnas, att lita på magkänslan.

Profile picture for user Harmonidrömmar

Hemma efter semestern. Han har hunnit med ett gäng utbrott. Börjar fundera på om han lider av nån narcissistisk störning. Igår blev han pissesur från ingenstans för att han hade ont i knäna, fick det till att jag tvingat honom att gå för mycket. Barnen undrade vad som stod på. Ikväll kände han sig berättigad att bli sur och otrevlig mot mig för att han var trött och somnade ifrån flera gånger när jag skulle beställa våra skilsmässopapper. Längtar verkligen bort från honom. Han kan vara SÅ obehaglig och när man aldrig vet vad som triggar, när det bara kommer från ingenstans... Vill inte att lilla sonen ska behöva bo med honom varannan vecka om han är sån. Men hoppas att han med vår skilsmässa blir en bättre far än han varit hittills, en närvarande pappa. Att han blir lycklig igen när vi delar på oss. Flera i bekantskapskretsen tror nu också att han smygdricker. Alla tecknen stämmer ju in. Jag känner att jag innerst inne verkligen avskyr honom , då han får mig/oss att tassa på tå för hans egoistiska, barnsliga nycker...:(

Profile picture for user Sassa@FrejasBrigad

Hej, vill bara ge dig lite råd gällande er gemensamma son och stundande skilsmässa. Då din man utvecklat ett mycket raffinerat sätt att ljuga om och undanhålla sitt missbruk är risken stor att du hamnar i underläge OM det skulle bli en vårdnadstvist om er son. Dessa människor är specialister på att vilseleda personal på familjerätten och du riskerar att stå i skottlinjen och därmed förlora vårdnaden om sonen.
Börja därför dokumentera ALLT! Spara den här tråden, be din terapeut att vittna om alkoholproblemen ni samtalat om tidigare, be vänner och bekanta att ställa upp som vittnen. Finns det en möjlighet för socialtjänsten att kunna visa upp exempel på att ”pappor är lika bra som mammor” så kommer de att göra allt för att din man ska få vårdnaden.
Du kommer att ha ett rejält försprång vid en eventuell tvist. Sedan ska du aldrig neka din son att ha en nära och fin relation till sin pappa. Men din man har lite att bevisa innan han kan ges förtroendet att ha ansvaret för er son.
Gör alltså inte samma misstag som jag gjorde, litade på socialtjänsten, som utan att ens lyssna på vad jag berättade pekade ut mig som boven i dramat då den välslipade lögnaktiga alkoholisten lyckades dupera dem alla.
Att tvingas lämna sina barn gråtandes till en förälder de känner sig otrygga med önskar jag inte ens min värsta fiende.
Så planera för det värsta, men glöm inte bort att leva och börja bygga upp ditt nya, fria liv igen. Kram till dig och ge inte upp.

Profile picture for user Harmonidrömmar

En uppdatering: huset är snart sålt. Hittade en ny ölgömma igår, efter att ha fattat misstanke då han åter sprang i garaget för att fylla på "alkoholfritt", fast de står i kylen. Och jo, där stod ett gäng tomma starkölsburkar och två oöppnade i ett skåp. Inte förvånad. Förklarar det knepiga, agressiva beteendet som han skyller på flyttstress.
En stund senare kliver jag in i garaget där han är I full färd att halsa bärs. Bara tittar på honom och går, säger inte ett ord om saken.
Han kommer efter med sina vanliga patetiska ursäkter: bara tagit en då och då, fick en (en!) av min bror som tyckte jag kan få dricka nu när vi inte är gifta längre ( men, en gång i tiden slutade du ju för DIN skull, ditt barns skull!!!!) Osv... lögner,lögner,lögner. Jag skrattade och svarade bara att han skulle lägga av, jag skiter i om han dricker eller inte, men är mån om vårt barn. Jag tycker han är totalt patetisk, känner hur jag börjar känna rent hat...Vill bort, NU, med barnen från detta osunda. Vem står och sveper öl gömd i garaget en söndag eftermiddag? Därefter är ölgömman och tomburkarna bortstädade, så förmodligen svepte han bägge burkarna som stod där. Och jag misstänker att han kört bil efter att ha druckit, men har inga bevis för det.

Det känns inte ok att mitt barn ska bo varannan vecka med honom när han så uppenbart inte har kontroll. Han tvärljuger, nekar, förminskar allt. Har aldrig varit, och kommer aldrig att bli årets pappa.

Ingen ide att prata med hans familj heller om det, de verkar inte särskilt intresserade. Annars skulle väl inte syskonen tycka att han visst kunde unna sig bärs???

Profile picture for user EsterHanna

@Harmonidrömmar -så skönt för dig att du tagit beslut. Ett tips om du inte redan har gjort det är att prata med socialtjänsten om din oro ang barnens vv-boende och hans drickande. Du kan vara anonym första samtalet om du vill... :) Håller alla tummar hårt för dig!

Profile picture for user ensam optimist

Har i min mobil citatet " Jag känner rätt här, inte du. Du är alkoholist, och att du förnekar så starkt ingår i din sjukdom".
Tar upp och läser detta, upprepar för mig själv hela tiden.