Helgalkis?

Jaha. Äh. Klump i magen bara av att skriva här. Men har läst här inne i ett par månader o känner att nu är det dax. Så vi har varit tillsammans i ca 13 år. Varav förlovade i 10 och gifta i 4 månader. Jippo. Smart beslut. Min man har alltid haft en hög tolerans för alkohol. Han blev på fester den glada skämtsamma onyktra personen. Jag tyckte mest det var pinsamt. Men han var ju glad. För 3,5 år sedan åkte vi på semester till hans föräldrar och då smusslade han med Jack Daniels. Det var väldigt billigt där och han gömde en flaska på vårt rum. Ville inte att föräldrarna skulle se. Sedan köptes det med hem. Sedan dess har det ökat. Dricker varje helg och röda dagar. Då är det kanske 1-2 riktigt starka öl och 3-5 Jack and Coke. Vissa gånger när han varit full har han sagt saker som" skulle inte vara med dig om det inte vore för barnen" osv. Och andra småotrevliga saker. Men efter sommaren tyckte jag att vi 'hittat' varandra och vi gifte oss. Mest för barnens trygghet. Det var sept 19. Sedan har det gått utför. Han blir argare och argare när han dricker. Om jag ser att det är en av DE gångerna väljer jag oftast att gå o lägga mig för att inte hamna i bråk. Eller stanna kvar i barnets rum en stund tills han har slocknat i soffan.
Jag har hotat förut med att jag inte orkar och kommer flytta med barnen. Då skrattar han ibland o undrar hur jag ska ha råd. Andra stunder kan han gråta och erkänna att han tycker inte om när han blir så arg. Så från i julas har han inte druckit så mkt. O väntat tills barnen somnat osv. Men 2dagar innan nyår så kommer jag hem vid 18 från jobbet. Äldsta barnet har en kompis som ska sova över här och på bordet står en öppen öl. Jag blev irriterad. Jag vill inte att han ska dricka framför andras barn. Tänk om det är en av de gångerna som den går rakt upp i huvudet? Slutade med bråk och han sa att jag kan lika gärna packa mina väskor o gå. Han ska inte känna sig som främmande i sitt eget hus. När sa jag men jag ska inte behöva vara rädd att du ska bli elak.
Dagen efter hade vi ett bra samtal på kvällen och sedan har det varit lugnt. Druckit men inte arg. Jag hade kvällen innan ställt mig i kö till en lägenhet för jag kände att jag orkar inte längre. Nu är det ganska lugnt men jag har beslutat mig för att gå till lägenheten och titta då jag blev erbjuden den. Men frågar mig själv om jag gör fel. Ska jag ge honom en sista chans? Hur kommer barnen få det hos mig? Kommer jag ha råd att ha mat på bordet? (Ingen fast anst). Jag känner mest irritation just nu han blir arg för att han tex inte får sex så ofta men jag säger att jag behöver lite närhet först. Då blir han sur.

Käns lite löjligt det här och som att det är mest svammel men jag behövde få ner det på papper. Kanske behöver jag bara 'get iver it' o låta honom dricka och bara bli arg om han gör något dumt? Och inte i förskott. Jag hatar lukten av alkohol nu och ljudens från burken o skåpet. Jag kanske är helt galen.

Läste igår att om en person gjort gastric bypass är chansen större för att utveckla beroende till tex alkohol. Är det någon som vet något om det?

Svammel men skönt att skriva av sig lite.

Profile picture for user Blueeyes

Vi hade en vettig konversation förra veckan och han sa då att jag borde hitta ett sätt att stressa ner på. Han tar sig en drink och vad ska jag göra? Jag blev lite ställd efteråt måste jag säga.. Kanske fel av mig men... Det krävs ju så många drinkar för honom att stressa ner.

Profile picture for user Mysan

Tycker att du ska lita på din inre känsla, det som känns rätt för dig.
Att han tycker du behöver hitta ett sätt att stressa ner på....han fattar inte att det är han som gör dig stressad!
Sen att han använder alkohol är ju definitivt inte ett friskt sätt att varva ner....

Sen era barn, ni är ju två som är ansvariga för dom...men eftersom han inte inser faran i sitt drickande är det du som måste göra det....hur vill du era barn ska lära sig att förhålla sig till alkohol?

Super sunt att du kollat på lägenhet, hade jag varit du hade jag berättat att du varit o tittat, sätt ett ultimatum och håll det...för din och era barns skull!

Kram

Profile picture for user jonan

Hej Välkommen hit.
Jag känner igen mig på flera punkter. Min man dricker oxå på helger och högtider. Än inte på vanliga vardagar, som jag vet.
Hur gamla är era barn? Mina är 10 och 2. Hur har du tänkt med vårdnaden om du nu går. Det är min stora spärr.
Gå och titta på lägenheten, det kan vara nyttigt att se att det finns något annat. Jag brukar surfa å titta på lägenheter ibland för att få lite styrka.
Satsa på dig och barnen. Gör saker som ni tycker om. Försök , det är inte alltid lätt jag vet.
Skickar styrke kramar

Profile picture for user Leverjag

Varningsklockorna ringer för mig!

Det låter inte som det där kommer utvecklas till något bra. Whiskey gör folk mer dumma i huvudet ändå. Aggressivitet mm. Ni ska inte ha det så. Han har ju underhållsskyldighet till barnen och om du flyttar för att han är alkoholist (vilket han är) så måste han ta ställning till sitt drickande. I bästa fall erkänner han för sig själv att han är alkoholist och i allra bästa fall gör han något åt det. Tycker definitivt att du ska titta på lägenhet. Du kan ju säga att du bor där med barnen tills han fått ordning på sitt drickande. Om ni skiljer er går hälften av huset till dig om ni inte har en klausul.
Flera som skrivit hur de blivit alkoholiserade ganska snabbt efter en sådan operation. Något om att alkohol tas upp mycket snabbare/lättare.

Det är inte svammel. Det känns igen från mångas historier och tyvärr utvecklas de inte alls bra om det inte sker en förändring. Rädd för att du kommer ångra dig om du inte sätter ner foten nu. Om han blir nykterist kan du väl överväga att bo m honom. Tycker inte barnen ska växa upp i bråk, utbrott och alkoholdimmor och se en mamma som sakta tynar bort.

Sorry om det låter hårt men det är väl menat. Läs de andras trådar och skriv av dig här!
Kram

Profile picture for user etanoldrift

Hej blueeyes!
Nej, jag tycker inte att du överdriver eller att du ska låta honom få trycka ner dig..
Tyvärr är det så med alkoholister (för JA, han ÄR alkoholist, vare sig han erkänner det eller ej!) Att de kämpar för att få full kontroll över sin omgivning och oss medberoende (och medberoende, betyder inte att man själv dricker eller har beroendeproblem med sitt eget drickande)
Jag tycker att du ska ta lägenheten! Och att du ska tala med socialen och uppmärksamma hans drickande!
Inga barn mår bra i en sån miljö! Jag vet att vi drar oss in i det längsta, för att vi skäms! Men det är faktiskt alkoholisten som ska skämmas!
Du har större chanser att få hjälp om du själv aggerar och visar att du tar dig ifrån situationen..
Vill han ha sin familj kvar, så får han bevisa sin nykterhet (ta emot behandling, om det sedan är antabus eller vad som erbjuds)
Vad det varierande humöret beträffar så är det som om de är olika perosnligheter.. Mitt ex var som otrevligast innan jag flyttade.. Han trodde inte heller att jag skulle ha råd eller våga..
Ja, alkoholister har ofta grandiosa föreställningar om sig själv och tror att de på något sätt är världens medelpunkt.
Min fd har fortsatt att dricka.. Han erkänner inte att han har några problem..
Fortfarande inser han inte att både separationen och en massa andra saker som "händer" har med hans alkoholintag att göra..
Jag tror vi alla medberoende här, har hört så många fantasifulla bortförklaringar från våra alkisar att det skulle räcka till en hel roman
styrkekram Och du gör helt rätt i att titta på lägenheten och TA den! (idag är det svårt att få lägenheter så passa på innan du ångrar dig!)

Profile picture for user Nickanna

Vi har varit ihop i 20 år. Han har alltid druckit mycket men hans dåliga humör och svårigheter har alltid berott på att jag gjort saker, sagt saker, bett honom dra ned på alkoholen etc etc. Det är aldrig hans fel. Jag gick ifrån honom förra året en period men gick tillbaka. Allt var bra och jag kände mig avslappnad även om han drack men hans beteende började sakta (nåja, ganska snabbt) bli det samma som förut. I november var han rakt ut rent elak mot mig på ett sätt han inte varit på många år och det har bara eskalerat. Han anser att ja, han dricker för mycket. Ibland. Kallar sig helgalkis och att det är många fler än han och därför räknas det inte riktigt.

Profile picture for user Blueeyes

Vad gulliga ni är som faktiskt läste det jag skrev. Känns otroligt skönt i hjärtat! Våra barn är snart 9 och 5. Det är klart vårdnaden har bekymrat mig men jag antar att eftersom han inte missköt barnen får vi ha delad vårdnad. Äldsta har sagt någon gång att pappa blir väldigt arg o hon blir rädd. Jag kan naturligtvis oxå bli arg men det är skillnad på arg och att skrämma ngn. Vi får se vad som händer.
Kom på att anledningen det har varit så lugnt nu är att vi typ inte har några pengar kvar den här månaden. Någon nytta med det! Men när jag öppnade kylen nyss står där 4 st 7,5 o väntar. Jag hoppas nästan att han blir arg igen i helgen för då vet jag att jag kan ta beslutet. Sitter o letar bostäder (har tom lagt ut annons idag att jag letar) och kollar begagnade möbler. Vi bor i hyresrätt så inget behövs köpas loss. Det skulle vara halva nya diskmaskinen då. Som vi fick i bröllopspresent... Bara barnen har varsin säng så kommer det nog ordna sig isf.
Går runt i lägenheten o tänker att det där tar jag med mig! Och det där!

Imorgon ska jag på anställningsintervju för en fast tjänst. Vore så skönt!!!

Tack igen för era tankar o kramar. Hoppas ni alla har en lugn kväll!

Profile picture for user Leverjag

Åh, vad bra!

Ja, det där med pengar ordnar sig. Begagnat går bra. Barn behöver närhet, skratt och trygghet, inte prylar. Det går mycket pengar till alkohol...

Hoppas du får jobbet och att allt går din väg nu! Rädda dig och barnen och ta er till er fristad oavsett. Han har problem och de tar tid att lösa. Bra om du har ditt ögna hem som du kan forma och vara trygg i.

Kram och godnatt

Profile picture for user etanoldrift

Vad skönt att du börjat titta efter ett boende. Jag tycker inte att du ska vänta på att han blir arg (för handen på hjärtat så har du redan beslutat dig eller hur?)
Att separera behöver ju inte betyda skilsmässa, per automatik (även om det blev så i mitt fall, men det var min fd som ville det) utan det kan tvärtom vara bra med en "time out" för att ni båda ska kunna tänka efter ordentligt och för att barnen ska kunna få lite lugn och ro.

I det fallet så skulle jag ändå råda dig att ta kontakt själv med socialens familjeenhet och lägga korten på bordet om hans drickande!
Det gör att du får större chanser vid en ev vårdnadstvist! Barn ska INTE behöva bo hos en förälder som missbrukar någonting! De ska ha tryggheten i en vuxen NYKTER förälder när de ev. är där!
Och du kan faktiskt kräva att han ska vara nykter (det kanske tom kan motivera honom att bli nykter?) när barnen är där!
Kanske kan du också få lite hjälp med praktiska saker till hemmet? Och ekonomisk hjälp tills du får en fast inkomst? Det är ju ett jätteplus att du söker jobb och har varit på anställningsintervju.
Allt gott och fortsätt att skriva! Vi försöker stötta så gott vi kan.
Kram

Profile picture for user Blueeyes

Måste först säga att det här måste vara det bästa forumet på hela www!! Så skönt att inte vara ensam.
Var och tittade på lägenhet idag. Den är ok men fel skola för barnen. Vet inte om jag vill riva upp dem mitt i allt. Har 4 dagar att svara så letar med ljus o lyckta. Lade till och med in en annons och fick ett mail från en person som kunde erbjuda oss 3 ett rum i hans 3a med hans 6åriga son. Under tiden jag letade vidare. Finns snälla människor.
När jag kom hem idag vid 18 så tyckte jag att det luktade alkohol när jag kom in i vardagsrummet. När jag fixade mat till barnet så ser jag bara 3 öl i kylen. Jaha, är första tanken. Jag frågade honom lugnt o sansat om han hade druckit en öl eller om det är ngt annat jag känner lukten av. Gissa svaret? Han har inte druckit. Det är nog hela lägenheten som luktar. Med andra ord har jag inte städat ordentligt. "Jag har flyttat runt saker i kylen så den står nog på annat ställe. Om det nu fanns 4 st. Jag vet inte hur många det finns..." Jag har ju gått igenom kylen utan spår. Vad ska man säga. Han handlade idag o såg till att köpa Cola. Två flaskor måste det vara. En till fred o en till lörd. Men jag har bestämt mig. Är jätteledsen o panikslagen men känner ändå att det är rätt beslut. Får panik bara av att skriva det. Ska försöka tala om det i helgen. Vet bara inte hur tiden efter det kommer vara tills jag flyttar. Jag hoppas ju att vi kan bete oss som vuxna för barnens skull. Och att han flyttar till en ny lägenhet också.
Fick åka lite tidigare från jobbet för att kolla lägenhet. En frågade då om det är en större light. Neejjj sa jag en mindre till mig o barnen. Va? Ska ni gå isär? Ni har ju nyss gift er! Mmm men vissa problem har eskalerat o jag orkar inte längre. Han måste bestämma vad han ska göra.

Jag var gråtfärdig. Hur ska jag kunna tala om för mamma och brorsan (som är polis o säkert kommer bli arg)? Därför vill jag hitta lägenhet o fixa allt så jag bara kan ringa o be om flytthjälp. O hoppas att jag inte bryter ihop. Så får vi ta resten efter i lugn o ro.

Har aldrig skrivit dagbok men det här känns som det. På ett mkt bra sätt.

Det var dagens tankesvada! Sköt om er och hoppas ni har en lugn natt.

Någon som har bra huskurer mot magkatarr????

Profile picture for user etanoldrift

Jag förstår att det är kämpigt Blueeyes! Men mörka inte era problem! Ta emot den hjälp du får och i värsta fall ta lägenheten! Det brukar vara lättare att byta om man redan har en lägenhet..
Jag vet att det är jättejobbigt, när ens alkoholist inte erkänner att de har druckit, trots att man både känner lukten och ser att de är påverkade..
Försök i alla fall att hålla huvudet kall och inte provocera.. ( det är de råd jag fick och kan dela med mig av)
Ju fler i din närhet som vet hur du har det, desto fler har du som kan hjälpa dig i en krissituation, om en sån skulle uppstå..
Vi medberoende brukar ju släta över och förminska problemen för att vi skäms.. Gör inte det!
Skickar många styrkekramar och hoppas att det löser sig! (tänk inte ens ett ögonblick på att stanna kvar i hopp om att det ska bli bättre, för i ditt fall tror jag inte att det blir det.. tyvärr)

Profile picture for user Blueeyes

Låter smaskigt med bikarbonat! Ska kolla om det finns i gömmorna. Annars brukar bullar fungera bra. Men av någon konstig anledning är de slut!

Jag vet att jag ska ta emot hjälp osv men det är svårt. Jag är inte en som visa så mkt känslor utåt. Har svårt att gråta inför andra. Men känner att det kommer hända. Har en känsla av att jag kommer få sjukskriva mig minst ett par dagar inom en snar framtid för att landa i detta. Vill gärna på sätt o vis berätta på jobbet om de tycker jag är lite disträ men samtidigt är det skönt att bara få jobba och ha det normalt. Jag hoppas att han också vill flytta fast det inte lät så vid sista diskussionen. Lättare byta en stor mot två mindre. Han ville bo kvar. Han tjänar ju så bra. Han har ingen aning om hur man ens betalar räkningar! När vi pratade pm det sa han att han skulle ringa min bror o få hjälp isf. Undrar hur det kommer gå... Men eftersom vi har barn och jag inte hatar honom utan det alkoholrelaterade så lär jag honom gärna vissa saker. Han kommer ju att ha hand om våra barn. Han blir lika förvånad varje gång jag talar om vad vi har kvar efter att räkningarna är betalda.

Jag kommer aldrig kunna ta mina barn på semester igen eller åka till en djurpark mm men kan istället överösa dem med kärlek. Förhoppningsvis räcker det långt.

Vet att jag kommer få ringa till hans föräldrar som bor i USA och berätta när det är dax. Det ser jag inte fraM emot. Hans pappa dricker ett eller två glas vin varje dag. Hör till kulturen.
Min pappa drack kanske en whiskey eller ett par öl på semestern men tidigast på kvällen utifall att något hände så han var tvungen att köra bil. Lite yrkesskadad.

Vi äro alla olika. Sovdax. Ska upp om 7 timmar o känner att det kan bli en lång helg.

Ta hand om er!

Profile picture for user Blueeyes

Ytterligare en dag har gått. Han utslagen i soffan 2-3 7,5%are och en Jack &coke på bordet. Om jag ska döma av colaflaskan så är det drink nr 2. Jag har hållet mig i barnets säng ett tag. Satt o letade bostäder.
Har pratat med några på jobbet om att jag ska flytta. Lägger ut krokar. Det visade sig att det fanns andra erfarenheter av alkohol där. De var väldigt förstående. "Det finns en gräns för allt". O inte bröt jag ihop!
När jag kom hem redo att ha en diskussion ikväll så har han lagat supergod middag och köpt blommor. Han köper blommor ibland men det känns nästan som om han har ngt på känn. Nu sover han ju o imorgon kväll ska han jobba. Vill inte ha denna pratstund när barnen är hemma/vakna. Jag vet att jag kommer gråta. Skrämmande att ha samtalet. O när han har jobbat så måste man dricka lite för o varva ner. Så är det i restaurangbranschen!

Har planer på att ta en biltur på egen hand imorgon bitti och titta på 2 hus som jag ev kan lyckas få lån till. Om jag har tur. Det ena är ett vinterbonat torp som ligger 1,5 mil bort. Ingen hög standard men jag kan inte få det ur tankarna. Det skulle vara MITT! Kan vara värt pendlingen. Får väl bli samtal sönd kväll o hoppas att jag pallar att jobba på måndag.
Känns bra att ha talat om det för några. Svårare att dra sig ur då.

Igår kväll märkte jag nivåerna på whiskeyflaskorna. Sorgligt. Men letar o räknar öl per automatik.

Nu ska jag kolla på ullared och sedan sova lite.
Hoppas ni har en lugn kväll! God natt!!

Profile picture for user Blueeyes

Nu är det gjort!! Jag talade om i förmiddags att jag inte orkar längre utan kommer flytta härifrån. Han blev chockad och ställd men sa: jag kan inte fortsätta att be om ursäkt för sånt som varit. Vi har pratat o du måste ju ge mig en chans att bevisa att jag inte blir sån igen. Inget har ju hänt på ett tag. Men om du flyttar får du tala om för barnen för då är du dum och ger upp. Det är du som är galen och bör gå till en psykolog. Lägg den här energin på att hitta ett extra jobb istället. Flyttar du är det slut"

Jag svarade typ: nä du har inte varit elak på 2 veckor men då sista gången var det efter enbart en öl. Jagklarar inte av osäkerheten.

Åkte hemifrån och grät i bilen i typ 2 timmar. Ringde 2 kompisar o bröt ihop. Men de var helt underbara. Tog tom mod till mig och ringde min bror. Jag får komma och bo hos honom om jag vill. Eller bara släppa av barnen. Så nu letar många efter nytt boende åt oss. Det är skitjobbigt och jag känner mig så elak. Men samtidigt käns det så rätt.

När jag kom hem pratade vi lite till. Jag sa rakt upp o ner att han har ett problem med alkoholen. Och jag vet nu efter alla dessa år att han inte är typen som kan nöja sig med en öl.

Lite senare kom han , efter att ha vägrat först, och sa att han kan gå och prata med någon om jag vill. Ok sa jag. Vad ska du prata om då? Det vet jag inte sa han då. Sedan tyckte han att jag såg ut att vänta på en fortsättning. Jag kan inte säga något mer sa han. Med andra ord inte lova att sluta dricka.
När jag körde honom till jobbet så pratade vi mer och jag försöker förklara. Han säger att det här måste vi ju lösa. Så är det bara.

Nu då???

Jag tror jag behöver flytta härifrån under tiden. Men ska jag ge det en chans till? Orkar jag? Kommer han gå med på att jag flyttar om han ska försöka få hjälp? Jag kommer ju inte flytta imorgon så vi får se vad som händer. Det är ju lördag.

Känner mig så elak men samtidigt så jävla stolt över mig själv!!
Kram på er!

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av Blueeyes

bollen är satt i rullning. Förstår din känsla av elakhet för jag måste gång på gång vara"elak" för att han ska lämna mig ifred. Torpet låter ju super mysigt och du och barnen kan få landa. Vad han än väljer att göra så måste du börja med att ta hand om dig själv för att läka.
Kramar till dig!

Profile picture for user Blueeyes

Har precis pratat med en go kille på AA. Möte imorgon. Får se om han vågar gå dit. Han som jag pratade med var so lugn o trevlig. Vi tar hand om honom om han kommer hit. Jag är själv alkoholist och från mina erfarenheter är AA det som hjälper. Hälsa att han är så välkommen så!

Jag känner mig så elak. Min plan är att helt enkelt säga imorgon när han vaknar att kl xx är det möte om du vill gå dit.

Bollen på hans sida.

Profile picture for user Leverjag

Å dina vägnar! Du är fantastiskt klok i detta svåra, tar hjälp och hjälper honom t.om. Du är inte elak. Du tar ansvar och han får en chans att se sitt missbruk och om han vill och vågar göra något åt det. Så otroligt bra och starkt av dig!

Kram

Profile picture for user etanoldrift

Tycker det är jättebra att du kommit så långt att du sagt ifrån.
Sedan visar det sig.. Min fd, resonerade som så, att: Ska du ändå flytta så är det ju ingen mening... (typ. Då kan jag ju lika gärna fortsätta att dricka som förut..)
Dvs, han försökte passa över bollen till mig och göra det till "mitt" beslut för att kunna ha något att skylla på..

Gå inte på den passningen! Det är HANS ansvar att bli nykter för sin egen skull!

Stötta kan man göra även som "särbos", men inte till vilket pris som helst!
Vi medberoende, kan ju inte "bli nyktra" åt dem!?
Och sluta skämmas.. Att din bror skulle bli arg, beror nog mer på att han är rädd om dig, än att han är arg på dig.. Som jag skrivit förut, när man väl får känslor för någon så blundar man för väldigt mycket (till en början i alla fall..)
Men kärleken är inte helt blind, även om den kan vara djävligt närsynt.. ;-)
Jag skulle bli skitförbannad om det visade sig att mina syskons respektive vore alkoholister och behandlade dem illa.. Fast inte på syskonen i grund och botten..
Jag gör som Leverjag och hejar på dig!

Profile picture for user Blueeyes

Han blev inte arg. Mest förvånad. Det hade jag mörkat bra. Han erbjöd sig att prata med min man. Han har ju lite erfarenhet från arbetet. Jag fick komma o bo där o lämna barnen om jag behövde.
Jag stöttar gärna om detta är något han faktiskt vill göra. Vi har ju barn ihop. Men om han inte går iväg imorgon och typ slutar på en gång kommer det bli som särbos. Vi får se vad som händer under tiden jag letar boende. Kom nyss hem från jobbet. Nykter.

Känner mig fortfarande väldigt elak och självisk. Tänk om det inte är så farligt som jag tycker? Tänk om han går iväg imorgon och får höra att det inte är ngt problem utan det är mitt förhållningssätt som är galet. Tänk om.
En dag i taget nu. Känner samtidigt ett inre lugn.

Forts följer. Tack för att ni orkar läsa o stötta. Ni har många kloka ord.

Profile picture for user etanoldrift

Lita på din magkänsla!
När vi är medberoende så mörkar vi, slätar över och förminskar så vi till slut tror oss själva..
Någon frågar hur vi mår, och hur det är och genast klistrar vi på leendet och svarar lite småkäckt: "Jämna plågor.."

Bara det här att du lyckats mörka hans alkoholproblem för din bror, säger en hel del... Jag antar att du alltid låtsats som det finns en "giltig" orsak, när det inte passat på grund av fylla eller bakfylla..?
Nej, du är INTE knäpp!
Du håller precis på att ta ett steg mot tillfrisknande! (oavsett om han blir nykter eller ej!)
Och som du säkert läst i våra inlägg så är det allt annat än en autostrada..
Vad du gör, så backa INTE nu!
styrkekram!

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av etanoldrift

backa verkligen inte nu! Spelar ingen roll vad han väljer att göra, du måste fortsätta med ditt så du mår bra. Vad som än sker så gör du din tuffa resa och om han vill så gör han sin tuffa resa. Blir inte bra bara för man väljer att satsa på sig själv, det är många bakslag att jobba vidare på men känslan när man väl lyckas får en att må bra. Och mår du bra så mår barnen bra och det är ju en jättevinst att inte föra över sitt eget till barnen.
Alla lycka till dig!

Profile picture for user Blueeyes

Han kom hem nykter, duschade o hällde upp första drinken. Jaha tänkte jag. Jag berätrade att jag läst massorboch hittat och pratat med AA.
Jag ska inte gå på AA! Det är till för de som inte kan leva utan alkohol och dricker varje dag .

Det behöver der inte vara sa jag för det sa killen jag pratade med. Fundera på det. Vill du är et bara att gå iväg imorgon. Du behöver inte säga ngt. Bara gå.

Vem hade du tänkt prata med då? Det vet jag inte någon eftersom du vill det bara så du inte behöver flytta.

Mmm men du måste vilja göra det. För din egen skull. Jag kan intectvinga dig. Väljer du att gå så kommer jag att stötta dig o hjälpa så gott jag kan o gå på anhörigmöten o lära mig. Men du måste vilja det själv. Nu går jag o lägger mig. God natt.

Vaknade 5. Kan inte somna om. Var så trött igår att jag bara hörde nr 2 hällas upp. Det är mkt cola borta ur flaskan men jag orkar inte kolla alkoholen. Jag blev besviken att han över huvud taget kom hem o hällde upp en drink igår. Han var ju inte arg o otrevlig men efter den dagen vi hade igår blev jag lite besviken.

Så jakten på boende fortsätter!

Profile picture for user etanoldrift

Ja, våra beroende tror ofta, att vi bara" pratat", så är allt frid och fröjd.. ( dvs, de uppfattar det som att, har de väl lyssnat på kärringens klagovisor, så är det bra. Då behöver ämnet inte tas upp till vidare diskussion..)
Jodå jag vet vid ett par tillfällen (innan jag lärde mig att inte ta upp alkoholfrågor, när han var berusad) Hur jag fick höra saker som "! Men vi HAR ju redan pratat om det och jag vet vad jag gör, jag har inga problem"
Han trodde att själva "pratet" var det viktiga..(inte handling och ansvar som följde med)
Han blev en mästare i att slingra sig, så han skulle slippa ge några direkta löften om "total nykterhet" (det skapade inre panik hos honom, fast givetvis berodde det INTE på att han var alkoholist..)
Dessutom trodde han att det var själva "synen" av hans drickande som jag inte orkade med..
Så därför började han "smyga" med det och föreslog tom att han skulle åka till sin bror för att få dricka.. (IDIOT ville jag skrika, Du missuppfattar helt avsiktligt för att kunna fortsätta!)
Men det var hans sätt att förhandla och förhala.. Och det fungerade ju.. ett tag..
Idag så försöker jag att totalt förbise hans alkoholism. Jag nämner det inte med ett ord, när han är nykter.. Kommer det några klagovisor så säger jag bara: Vi har diskuterat det och du vet vad jag tycker, jag har inte ändrat åsikt i frågan!
Det ÄR, har alltid varit och kommer att förbli hans ansvar! Och första delen av ansvaret är för hans del, att erkänna att han har problem och söka hjälp.. Så länge han vägrar kan vi inget göra..
Och numera vågar han aldrig "klaga" när han är nykter..
Följer som alltid.. Ha en fin dag så länge/ kram "E"

Profile picture for user Blueeyes

Nu börjar tvivlen komma. Har varit en bra dag. Hela fam har tex varit i pulkabacken.. Händer inte så ofta. Jag tror att han tror att eftersom han gått med på att prata med någon så är allt bra igen.
Men det är det ju inte men tankarna kommer smygande om det kan vara så att jag överreagerar...
Han gick som väntat inte till AA ikväll. Men jag antar att det är ganska skräckinjagande. Ska imorgon ringa till beroendecentrum och se vad de säger. Förhoppningsvis så får han komma dit redan den här veckan.
Jag fortsätter leta med ljus o lykta efter boende och så får vi se vad som händer.
Jag hade önskat att han inte drack en enda drink igår eftersom det var enjobbig dag men jag börjar verkligen tro att han inte kan hålla upp med alkoholen.

Så jag undrar vad som egentligen menas med helgalkoholist? Hur definieras det begreppet?

Nu ska jag försöka läsa en bok och rymma bort i glamorösa och perfekta världar där allt ordnar sig.
God natt.

Profile picture for user Blueeyes

Bröt ihop en snabbis på jobbet idag. Har helt underbara kollegor!
Har idag pratat med beroendecentrum. Så otroligt fina människor. De tycker att han gärna får runga dem men att det kanske i första hand är bättre med vårdcentralen eftersom han gjort gastric bypass.
Så då ringde jag vc. Varit på hugget idag. Han ska nämligen dit på efterkontroll imorgon. Jag berättade och de sa att de ska be läkaren prata och informera imorgon.

Så när han nu kom hem berättade jg allt för honom. Vill inte ringa, han har ju inte ett beroende, men ska prata med läkaren imorgon. Nu är frågan om jag ska ta ledigt o följa med eller han sa att han kan spela in samtalet.

Vi har haft en diskussion nu. Fast en ganska lugn. Han tycker att jag är taskig som tvingar honom välja melkan alkoholen o flytta. Och hur kommer hag ha råd? Jag får ju betala för bilen isf för den använder ju inte han. Plus halva vårt lån... Och köpa möbler.
Han ska isf bo kvar här. Hur ska du klara det frågde jag. Genom att jobba mer. Som jag brukar göra.
I hans värld finns inte alternativet att minska månadsutgifterna. Tex inte ha största kanalpaketet.

Jag blir så trött på detta.

Profile picture for user etanoldrift

Hallojsan Bueeyes!
Har haft en fullfartsdag men kikar in lite innan jag kastar mig i bingen..
Jag känner igen det där med "offerkoftan" vad gäller ekonomi.. Min fd är likadan..
först kommer alkohol, sen kommer det andra.. Gud va skäll och gnöl jag fick höra när jag flyttade (trots att det var hans hus och han inte har mycket till lån att tala om, max ett par hundra tusen..)
Jag tvingade honom att gå från hus och hem.. Och bilen skulle han vara tvungen att sälja.. Visserligen sa han upp kanalpaketet och ville egentligen säga upp den fasta telefonen också..
Och jobba extra, fast han blev pensionär (och hade tänkt att han "äntligen skulle få guldkant på tillvaron" efter att ha slitit hela livet..
Men att titta på vart pengarna gick egentligen, ville han inte höra talas om.. Jag pekade småhandlande som tidning och snus, spel på tips och lotto samt alkohol.. Men se det var så liiite, så det blev ju inga summor..?
Han kan inte begripa hur jag med min mycket mindre sjukpension har råd att bo i lägenhet OCH ha en gammal begagnad bil.. (har jag fått bostadsbidrag eller socialbidrag kanske?)
Jodå ett tag så funderade han på om jag trots allt inte flyttat ihop med nån, för ensam klarar man sig ju inte i "fattigsverige"..
Jag har för länge sedan gett upp diskussionerna om ekonomi med honom. Konstaterar bara att hur "fattig" man än anser sig vara, så har rökaren alltid råd med cigaretter och alkoholisten alltid råd med alkohol..
Bra att på något sätt informera läkaren om hans alkoholintag.. När man gjort en gastric bypass, så är man ofta både känsligare för alkohol och har dessutom en ökad risk att bli beroende..
Har en bekant, som tyvärr fick värre alkoholproblem efter sin gbp. Hon var rätt glad i vin innan, men efteråt blev det lite av en katastrof. Hon lever inte längre och det är oklart om det var alkoholen eller andra komplikationer som var orsaken.. (fast hon ångrade inte själva operationen, eftersom den gav henne en rörlighet hon inte haft på många år innan, när hon gick ner från ca 140 till 68..)

Håller tummarna för er och hoppas att han lyssnar på läkaren! (som, om han är seriös, säkert har ett och annat att säga)
kram / e

Profile picture for user Blueeyes

Håller på och roddar för fullt med några på jobbet för att se om jag har möjlighet att följa med. Vill egentligen inte för jag ver att jag kommer gråta av frustration. Men känner att jag måste. Förhoppningsvis löser det sig på jobbet.
Ont i magen.

Profile picture for user Sorgsen44

Man tror verkligen på allt de lovar och ska förändra åtminstone till en början.
Hur skall man förstå att den man älskar och delat sitt liv med bara ljuger och manipulerar.Det enda som är viktigast för dom när alkoholen har fått sitt grepp är att hitta stunder och möjligheter att få dricka.Hellst i sin ensamhet också vilket inte alls är normalt.
Men att det tar så lång tid innan man reagerar.
Magkänslan är så stark,men det är så svårt att lämna och bryta upp.
Särskilt när man har barn också.
Jag trodde många år att jag gjorde rätt när jag inte ville bryta upp för familjens skull,men så fel jag hade.Vad barnen fick utstå särskilt yngsta sonen skulle jag aldrig utsatt honom för om jag vetat hur han skulle må idag och har mått efter allt elände.
Allas upplevelser är ju olika men ändå så fruktansvärt lika att alla i den drickandes närhet får lida oerhört mycket utan att dom ens bryr sig.ALLT kretsar bara runt dom själva.....

Profile picture for user Blueeyes

Tisdag. Så besöket hos läkaren kändes jättebra. Superbra läkare. Vi hade en bra diskussion senare på kvällen och han ska försöka fixa detta. För han vill inte förlora mig etc.
Ok tänkte jag. Vi har ju inte kommit så här långt innan så han kan få en chans.
Onsdag. Ytterligre ett lugnt samtal om hur han ska gå till väga. Jag tycker sluta helt ett tag för att sen se om han kan dricka socialt igen vhan tycker han kan minska någon drink/ öl och dricka långsammare så han kan njuta mer.
Efter ytterligare samtal tycker jag att gan säger. Vet du vad. Vi ska ha familjehelg. Jag ska sova ordentligt mm. Jag fatrade att han sa att det blir ingen alkohol den här helgen. Kändes bra naturligtvis. Han föreslår att vi ska gå och prata med mågon tillsammans. Och inte bara om drickandet. Utan för att få en tredje åsikt. Helt ok för mig.
Torsdag. Han undrar om han kan gå på bio med kompis på sön. Det är klart sa jag men kommer du kunnagå ut o äta innan utan att dricka? Han såg på mig som om jag var en utomjording. Det har han aldrig sagt att han inte ska dricka. Han ska dricka mindre. Och efter barnen lagt sig. Besviken naturligtvis.
När jag kom hem idag tycker jag att han beter sig som om han druckigt men fortf på bra humör. Han blånekar. Jag tror han ljuger men har inget bevis.

Nu sitter jag hos ena barnet och funderar på hur kvällen ska arta sig. Snart kommer andra barnet hem.

Iget som fixas över en natt det här.

Så letandet efter lägenhet fortsätter.

Profile picture for user etanoldrift

Jaha.. jag ser att försöken till förhandlingar har börjat.. (förhandlingar om en "accepterad" nivå av drickande) Och då är de inte beredda att sluta dricka helt..
Jodå, vi hade också några sådana.. Att "prata med tredje part" för att få en "second opinion" betyde i hans fall, att låta bekanta (som jag misstänker också har alkoholproblem) komma över varpå han ställer frågan: Inte dricker väl jag för mycket? och det är väl rätt normalt att man vill festa till ibland.. ? Jag sköter ju jobbet..
De tittade naturligt vis på mig som om jag kom från en annan planet, när han insinuerade att jag fått en knäpp och ville att "vi" skulle bli helnykterister..
Naturligtvis så höll de med honom. Han var ju på sitt allra trevligaste humör.. Och efteråt så konstaterde han triumfernade: Där ser du, jag behöver inte alls sluta dricka! Jag behöver bara minska ner en smula.. Jag kan dricka lite "lagom", så jag får ha nån liten guldkant kvar..
Lagom, när han "pratade" om det ansåg han vara 2 stycken 7,2:or per kväll eller en liten flaska vin. I realiteten visade det sig att det oftast blev det dubbla och lite till..

Sedan fick han för sig att det åsynen av drickandet jag inte tålde, så då lovade han att "åka bort" och festa (dessutom, hade han räknat ut, att jag inte skulle se hur ärkefull han blev vid såna tillfällen)

När han varit hos läkare efter sin rattfylla (så tror jag han ljög, både om mängderna han drack och hur det kom sig att han sätter sig i bilen, ett par timmar efter att ha hällt i sig MINST en flaska vin)
Han redovisade det nämligen som : Att han INTE var alkoholist (eftersom han inte hade något "sug") Att han var medveten om att han låg på en risknivå, men att han inte hade några problem med att dra ner.. Och då hade läkaren sagt att han inte var alkoholist! (undrar just om läkaren sa något om "beroende"..)
Vid ett tillfälle när jag var med till läkare pga en annan åkomma, så frågar läkaren (lite generat) om alkoholvanorna och säger.. Ja, det har ju blivit nya regler så vi måste fråga..
Eftersom han såg proper ut, och var nykter, inte bostadslös eller arbetslös( eller hade hög sjukfrånvaro) så utgick läkaren från att han inte hade problem.
Min fd, svarade nämligen att han gärna unnade sig "ett glas rött till maten", men aldrig starksprit, för det var han inte förtjust i..
Och den dumma kossan (trots att det var en man) till läkare frågar inte efter antal glas/ mängd och hur ofta det dricks vin.. Eller om det dricks mycket annat..?!
Så om din magkänsla säger att han druckit, så har han det med största säkerhet! Problemet är, att när de druckit under en längre period, så blir toleransen otroligt hög, och de kan ha druckit rejäla mängder utan att det egentligen syns eller luktar speciellt mycket alkohol..
Troligen tycker han att han varit jättelistig som kan lura dig, eftersom du inte har några "bevis".

Och att sas "leta" efter bevis är lönlöst! Och det gagnar inte heller nykterheten i någon omfattning har jag märkt!
Mitt ex, kunde blåneka, trots att han var uppenbart mer än salongsberusad.. (ja tom när det stod ett halvfullt vinglas framför honom, när jag kom hem)
Vad detta förnekande egentligen tjänar till vet jag inte. Jag tar det som att de inte lurar någon annan än sig själv!
Sedan ville han ha löften om att jag skulle stanna för att bli nykter, för annars "var det ju ingen mening".. Nope, gick inte på den heller.. Till hans stora förtret..

Har inga råd att ge, mer än, Ha is i magen se närmsta tiden an! (för en alkoholist är en vecka en hel evighet..)
Kram/ e

Profile picture for user Blueeyes

Han vet att klarar han inte det här så packar jag o flyttar. Hoppas iaf att det gått in...
Jag har is i magen känner jag. Att jag tagit beslutet att fkytta om det inte fungerar och fortf kollar boende gör faktiskt att jag känner ett inre lugn. Det här kommer jag klara om det blir så att jag behöver flytta.

Profile picture for user etanoldrift

Jag tror att du har bestämt dig i ditt inre och överlämnat ansvaret.. Men det betyder inte att det inte blir fler listiga förhandlingar och köpslåenden.. ;-)
Ibland om de mest udda saker..
Önskar dig lycka till! Det är alltid kul att se hur det artar sig och för din del så har du hunnit långt på ganska kort tid <3 Satt själv och läste tillbaks i mina trådar och fick en del tankeställare.. Jag är oändligt tacksam att jag kommit dit jag kommit idag!

Profile picture for user Blueeyes

Det går ju bra det här. Inte. Kom hem efter en tur till köpcentrum vid 19. Vem har då druckit öl? Bra gissat.
Han lovade att dra ner på drickandet, inte dricka fort (oftast då det blir tokigt) och att inte dricka innan barnen lagt sig.
Idag tittade han på film med yngstaa barnet och öppnade en öl. Tänkte inte mer på det. Äldsta hade en kompis här.

Jag märkte att ölen är borta. Frågar. Han tycker att eftersom han inte är onykter o inte drack igår så gör det inget. Jag är inte glad. Inte ens en helg klarade han att hålla sitt löfte.
Jaha. Sa han det är väl tillräkligt för att du ska flytta va? Du sa ju det. Jag är en sådan dålig person. Lagar aldrig mat osv. Måste vara jobbigt att komma hem o maten väntar på bordet.

Men. Nu är det ju inte det det handlar om direkt. Blir så trött.

Profile picture for user jonan

Fy vad tråkigt. Förstår det här med att han inte är en dålig person han lagar mat, han städar bäst, han gör allt å jag är otacksam å kinkig som inte kan låta honom dricka lite.

Profile picture for user Blueeyes

Berg o dalbana. Hur många turer orkan man? Besviken.
Jag kände mig så förhoppningsfull i veckan. Träffade läkare, gick löften och många bra samtal.
Men han 'tänkte inte' utan drack en öl innan barnen somnat. Har svårt att se detta 'tänkte inte' eftersom det är allt jag tänker på.
Det har försvunnit whiskey. Men jag är ju galen... Jag börjar ju tro att jag är tokig.

Jaha. Bara att fortsätta leta boende. Ska ringa o kolla ang bostadsbidrag imorgon. Bara så jag vet.

När jag gick o lade mig igår sa han "xx det kommer att bli bra igen". Jag sa att jag vet faktiskt inte. Inte ens en vecka klarade du av att hålla vad du lovade.

Nu då?

Profile picture for user etanoldrift

Du håller på att kliva av berg och dalbanan...
Du har börjat upptäcka, att hur mycket du än skulle vilja lita på den beroendes löften, så kan du inte göra det. (det är ju alltid lättare för dem att få förlåtelse efteråt.. Eller har varit.. så de utgår lite från det)
Om ni nu kört det här mönstret hundra gånger, så betyder det faktiskt bara att det inte kommer att bli annorlunda, den hundraförsta. Och det finns INGENTING du kan göra åt det! Såvida den beroende inte själv verkligen har bestämt sig.
Så vad vill du göra med ditt liv? Och vems liv lever du?
Och det är inga garantier för att resan blir spikrak, om så vore.
Som medberoende så behöver vi faktiskt ta hand om oss själva FÖRST! Även om det innebär att vi måste lämna den beroende under en period (längre, kortare, eller för gott)
Det är lite som när man går igenom säkerhetskontrollerna med flygvärdinnan. Lita på när hon säger till mammorna: " Sätt på dig syrgasmasken själv först"! För om du svimmar av syrebrist, så kanske det inte finns någon annan som kan hjälpa ditt barn..
Nu har vi under många år hjälpt ett vuxet "barn" som hela tiden sliter av sig sin syrgasmask och ämnar fortsätta att slita av den så fort vi släpper greppet.. På slutet, har vi tom glömt flygvärdinnans ord och knappt hunnit få på vår egen syrgasmask innan vi tuppat av..
Så vad blir ditt nästa steg Blueeyes? Vilket första lilla myrsteg tar du i en riktning som gör att du gör någonting av det du gjort förut(som inte fungerat) annorlunda?
Kanske tar med barnen ut och gör något roligt med dem? Låter bli att skälla och låter tystnaden tala?(det betyder inte att man inte svarar på tilltal) Säger att du står fast vid DITT beslut oavsett ... Du behöver ett eget utrymme och få läka dig själv.
Nej, det är kanske inte troligt att han blir from som ett lamm och önskar dig lycka till (eller hux flux, tar tag i sina problem)
Det troligaste är att han resonerar som så: Om du ändå flyttar, så är det ingen mening att bli nykter i alla fall, då kan jag lika gärna fortsätta som förut..
Och då måste du låta honom ta hela konsekvenserna av det beslutet!
Däremot är det ingen nackdel att du tar kontakt med de sociala myndigheterna och uttrycker oro för hans alkoholkonsumtion. Hoppas också att du hittar en Al-Anongrupp som kan ge dig stöd. Det är en sak att skriva i forumet och jag tror att det är viktigt, men det är lika viktigt att få stöd av människor i RL, som vet vad du går igenom..

Profile picture for user etanoldrift

Vill bara inflika, att mängden alkohol inte har någon som helst betydelse, så länge den upplevs som obekväm för dig!
Så länge hans alkoholintag påverkar dig negativt, så är det för mycket och för ofta!
Så JA; EN öl är för mycket i hans fall (i synnerhet som du vet att det inte stannar vid en utan åtföljs av fler och kanske sprit på det..)
Och ja, det kommer att bli bra, när du tar kontrollen över DITT liv, och låter honom ta ansvaret för sitt!
kram/e

Profile picture for user Mrs_Mary

Som svar på av Blueeyes

Känner igen mig i mycket som du skriver, håller också på med ett uppbrott. Den där känslan av att ha gjort ett val är stärkande, även om mycket är mörker. Din karl kanske lyckas räta ut sitt liv, kanske inte. Du gör rätt som flyttar. Man behöver andrum. Han fick en tydlig chans och nu kommer konsekvenserna, kom ihåg det. Han kanske måste må sämre för att inse problemen för sig själv. Eller kommer det aldrig att hända.

Men det kan också vara så att du själv förändras. Hur mycket tid lägger du inte på oro? På att att bäva inför att öppna kylen? Även om han blir nykter, orkar du dra ett sträck över allt som varit? Du älskar honom säkert, jag älskar min man, men jag älskar inte den han är nu. Jag älskar den person jag vet att han är innerst inne.

Glöm inte bort att du bestämmer över ditt liv, flytta och unna dig själv att stå i centrum. Du är jättestark som hjälper honom och kastar ut alla livbojar. Du verkar göra allt du kan. Men han kanske väljer att drunkna...

Profile picture for user Blueeyes

Han dricker ju 'bara' på helgerna. Och idag så eftersom han är ute o käkar med kompis.
Han säger att han aldrig kommer att sluta dricka utan att han vill/kan dricka socialt.

Så han klarde inte alla löftena den här helgen. Vore det helt fel av mig att be/kräva att han nästa helg inte dricker en droppe??
Jag kan ta en helg utan choklad! Det kanske hjälper...

Profile picture for user etanoldrift

Det är iofs inte fel, men vad förväntar du dig att uppnå?
Eftersom han själv säger att han inte vill sluta dricka..
Vad exakt menar han med att "dricka normalt/socialt"?
Det kommer tyvärr bara att utvecklas till en tvekamp, där du förlorar!
Antingen är det nolltolerans som gäller och åtminstone en tremånadersperiod utan en enda droppe alkohol! Eller så får du se över dina egna gränser för vad du accepterar...
Jag har sett att det finns ett fåtal som klarar av att efter ett beroende dricka socialt, men då har de också varit helnyktra först under en längre period (1 - 2 år!)
Och min egen gissning är att de är lika vanliga som storrökare som efter flera års rökfrihet, helt plötsligt klarar av att feströka, utan att börja röka igen!
Bland inte in din choklad i förhandlandet! Choklad gör ingen människa berusad och "dum i huvet"! Du kan fortfarande köra bil och ta hand om dina barn när du ätit choklad.. Inte blir du "uppkäftig" av det heller..
Dessutom har du då visat att det finns en möjlighet att fortsätta förhandla om en "accepterad mängd"..
Och om din accepterade mängd är NOLL, så finns det helt enkelt inget förhandlingsutrymme..
Ja, jag vet att det kommer att bli sura miner... Men om du kompromissar här och har ställt ultimatum förut, så har du redan förlorat mark!

Profile picture for user Blueeyes

Du är så klok Etanoldrift!!
Jag vet ju innerst inne att du har rätt. Har några samtal att ringa imorgon.
Jag 'packade' lite idag. Rensade en massa saker o gjorde då iordning lådor som bara är att ta med sig.

Jag känner mig 'äcklad' och vill inte ha ngn fysisk beröring alls. Nu när han är ute så bryr jag mig inte för 5 öre. Skönt att ha lugn o ro. Mysa med barnen o bara vara.
Imorgon ska jag på en intervju för ett jobb jag verkligen vill ha. Håll gärna alla era tummar! Det vore så skönt att veta hur ekonomin ser ut på lång sikt.

Det här forumet är rena terapin.

Kram på er alla goa människor!!

Profile picture for user etanoldrift

Jag har ju själv under några års tid lärt mig att förhandling inte lönar sig.. Det funkar ett par veckor, på sin höjd ett par månader, sedan är man tillbaks på ruta ett igen!
Jag har börjat läsa Carina Bångs bok, "Släpp kontrollen - Vinn friheten!" Och jag kan varmt rekommendera den.
Den innehåller dessutom övningar som ger en del aha-upplevelser och som hjälper en när man svävar iväg i sitt "medberoendemönster" eller när man börjar förminska och släta över problemen (för att man inte riktigt orkar) och sedan fastnar i ekorrhjulet!
Hon har en blogg för anhöriga till beroende/medberoende också!
Håller alla tummar och tår för dig! / e

Profile picture for user Blueeyes

Väntar med spänning på om det svängs förbi gröna skylten idag på väg hem. Hans första chans denna vecka. Jag har gårt igenom alka tänkbara ställen och vet nu exakt hur mkt alkohol som finns i hemmet. Har märkt flaskan.

Har bestämt mig för att inte säga ett knyst om alkohol innan söndg kväll. Kommer bli svårt det vet jag.
Har hittat en lght som jag eventugllt kan få. Är iaf bland de 10 första i kön. Rätt skolområde. Kollat bostadsbidrag. Kommer bli fattigt men kan gå. Det blir att leva på potatis o purjolökssoppa de veckorna barnen inte är med mig.

Vi får se vad helgen har att erbjuda.

Profile picture for user Blueeyes

Magkatarr. Hade ju beslutat att inte säga ngt förens helgen är över. Men med ett ärende i skåpet under alkoholen så såg jag att det försvunnit whiskey. Luften gick bara ur mig. Jaja tänkte jag. Jag avvaktar till sönd kv o kollar efter helgen.

Han kommer hem och efter ett tag säger han 'jag älskar dig'. Jag kan inte säga det just nu. Gör du verkligen det är mitt svar.
Jag berättar om min upptäckt men han blånekar förstås. Börjar själv tro att jag är galen! Det var nog ca 1,5 cn i whiskeyflaskan som saknades. Inga jättemängder men själva grejen. Blir så trött. Tänk om jag sett fel och jag säger att han ljuger fast det är jag som är snurrig?! Har ivf inte varit och inhandlat mer än.. Har världens chans imorgon då jag är hemma med sjuka barn.

Tog en lång promenad. Så skönt att bara vara. Den gick förbi en av lägenheterna jag hoppas kunna få. Men började sedan tänka att det kanske är bättre med ett lite 'sämre' område men billigare hyra. Annars kommer jag inte ha ett ruttet öre kvar. Det är ju fortfarande drygt ett år kvar innan vi måste byta skola. Mycket kan hända innan dess! Jaja. Tar en dag i taget just nu.

Profile picture for user Blueeyes

Förlåt för virriga o svamliga inlägg men det är så skönt att skriva av sig lite.

Har i huvudet redan börjat packa. Vilka muggar, tallrikar osv. Barnen får packa lite på om på tror jag. Men jag behöver köpa nya kastruller.
Tankarna är överallt och ingenstans. Funderar på om ngn har plats för möbler. Jag måste ju köpa när jag har tur o hittar. Ska nog ta en runda i helgen på second hand o kolla läget. Bara för att.
Det som hindrar mest just nu är tanken på att bara se barnen varannan vecka. Hemsk tanke.

Hoppas ni har en lugn kväll.
Kram på er alla!

Profile picture for user etanoldrift

Hoppas du kan behålla lugnet tills du kommer iväg!
Om din magkänsla säger att han har druckit så HAR han druckit! Min "alkis" kunde stå och blåneka/ljuga fast han var full som en kastrull!
Det enda som händer, är att de hittar "fiffigare" ställen att gömma sin alkohol på..
Inrikta dig på DIG och barnen.. Fyll tankarna med flytt, fast i positiv bemärkelse även om det känns svårt..
Kram! / e

Profile picture for user mulletant

precis hur virrig och svamlig som helst! Vi vet hur det är. Det där skedet med att kontrollera flaskor, burkar och boxar har vi alla (tror jag) gått igenom.... och 'tänk om jag sett fel och anklagar fel....' Det var när jag började läsa här som jag förstod att fler än jag vägt vinboxar på hushållsvågen ? Jag minns den där blandade känslan av förtvivlan över att det minskat (beviset fanns ju) och triumfen över att magkänslan stämde. Och förvirringen när han nekade.... tills jag slutade fråga. En av mina tidiga lärdomar här var att lita på min magkänsla.
Vill ge dig all kraft att hålla tyst och hålla lugnet. Skriv här istället om det bara är möjligt. Lögn och förnekelse hör till det alkoholistiska beteendet, det kan verka obegripligt men så är det. Att kontrollera och försöka samtala vettigt om smygsupandet leder exakt till det du skriver, man tror att man är eller håller på att bli galen!
Håll fokus på ditt nya hem, porslinet och kastrullerna! Och.... oron över barnen finns alltid men det kommer att ordna sig det också!
/ mt

Profile picture for user Blueeyes

Suck.
NÄr jag av vana tittar in i skåpet på fredag eftermiddag ser jag att whiskeynivån har ökat. Fast en konstig mängd. Inte en hel flaska. Jaha. Tar en tur och letar lite. Hittar gömman. En hel oöppnad flaska samt en petflaskor med äppeljuice. Som inte är äppeljuice. Luften gick ur mig. Ringde mina 2 vänner som är insatta och ventilerade lite för att kunna hålla mig tills barnen somnat.
Lägger yngsta och tittar sen på fortet med andra när jag hör skåpet öppnas. Går ut i köket. Lugnt o sansat (om ni frågar mig) säger jag att jag såg att whiskeynivån har ökat igen. Har du varit på systemet i veckan? Viss tvekan men sedan erkände han.
Jag säger att om det här ska fungera kan det inte vara några lögner och smygande utan raka rör. Han börjar nog känna sig attackerad . Han säger att han fyllde på med en liten flaska. Ok säger jag. Så det finns inget någonstans ? Ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag talar om att jag hittat gömman.
Det är ju bara gömt pga att jag gör sån stor sak av det hela. Han ville inte jag skulle se.
Så eftersom det är ett problem så tror du att det är bra att ljuga och gömma???

Jag var så besviken. Men i slutänden hade vi ett långt o bra samtal i några timmar. Han mkt bekymrad arg över att jag har koll på alkoholen. Han har nog inte fattat att jag faktiskt märkt den.

Jag planerade då att åka o börja handla möbler. Har hittat en annan light som jag håller tummarna för. Ledig redan 1/3.

Men i samtalet pratade vi mkt om att han har ju inte varit arg o full sedan jul.

På fredag dag hade han ringt o vill vi fixa barnvakt och göra ngt kul. Det är väll välbehövligt? Ja sa jag. Tänker att jag ger det lite tid och allt jag har och kan då med gott samvete gå om det inte fungerar.

Det var innan gömmorna.
Tar tur till second hand på lördagen men hittar inget. På kvällen dricker han 3 drinkar. Sedan ber jag när jag lägger mig att det är sista. Och det blev det. Jag erkände att jag ej kollat barnvakt till 'idag' eftersom jag trodde inte det skulle bli ngn data. Jag talade även om för honom hur nära det var att jag köpte möbler till mig idag. Förstår du hur nära det är?

Jag är så trött på att ena stunden vilja stanna och nästa inte kunna flytta snabbt nog. Intresseanmälan för lightning går ut på fredag. Så vi hinner ju med en helg till.

Mamma frågade vad yngsta önskar sig. Fyller i mars. Hon vill inte köpa onödiga saker. Nästan så jag sa att han kommer behöva allt till ett rum. Men det gjorde jag inte.
Gick igenom ekonomin när jag betalade räkningarna. Skrämmande. Hur ska det gå? Just nu är jag bara allmänt irriterad på allt han säger och gör.

En dag i taget.

Kram på er!

Profile picture for user Blueeyes

Så jag känner att han inte riktigt har förstått hur stort det här är för mig. Så ikväll skrev jag ut medberoendechecklistan. Jag kryssade för ena och han fick kryssa i en. Inte utan protest. Vi har ju pratat om det här. Tycker han.
Jag fyllde i 3 som inte han gjorde. Luktar du på min andedräkt??!!

Jag sa att ja, vi har pratat om det här och vi kommer prata om det igen tills vi har löst detta. Problemet uppstod ju inte över en natt så det fixas ju inte över en natt. När just det svarade han. Med andra ord måste jag ge honom mer tid att minska drickandet och lugna ner mig lite.

Jaja. Tyckte det var lite komiskt i det hela att han tyckte att det var färdigpratat.

Little does he know!!

Profile picture for user Blueeyes

Så frustrerad o trött. Har börjat kolla på möbler. Svarat på en annons. Klarar jag avbetalning på en bäddsoffa?
Många tankar o mycket magknip.

Profile picture for user Trollis

Vi sitter i samma sits du å jag, stanna-lämna berg å dalbana.
Känslor som river, sliter å gör fysiskt ont emellanåt. Jag har inga barn tillsammans med min alkoholist, tack å lov, antar att det är lite tuffare för dig.
Tänkte på en sak när jag läste din tråd: han säger att han inte varit full å elak sen jul men fortsätter dricka. Min sambo säger exakt samma sak, men dricker ändå, full varje helg, dricker varje dag efter jobbet. Bara för att det inte har inträffat något så betyder ju inte det att läget är lugnt. Händer det inget när sambon är full anser han att det varit lugnt....för honom kanske, men absolut inte för mig. För man vet ju aldrig när det slår över å humöret ändras...
Just nu väntar jag oxå på svar ang en lägenhet...men tvivlen finns ju hela tiden. Vågar jag? Hur kommer jag att må? Hur ska det gå för honom? Ja, listan kan göras hur lång som helst med det som pågår inombords.
Jag tycker vi gör så här, både du å jag..vi flyttar, lämnar våra alkoholister så de kan antingen fortsätta eller vakna upp å ta tag i problemet. Min sambo tänker inte sluta dricka, han har sagt många många gånger att det får bli lugnt nu framöver...men dricker gör han lik förbannat. Det han anser vara lugnt är att han är småfull bara!!!! Sjukt!!!!
Det är verkligen inte lätt att lämna men jag tror att det är den enda vägen att gå. Tillbringa resten av livet med alkoholisten å må som jag nu pga honom, det är inte värt det. Jag ska ta tillbaka mig själv. Du verkar ha funnit en styrka iaf, jättebra! Stå på dig i din kamp, kram ?

Profile picture for user Blueeyes

Som svar på av Trollis

Ja det är inte lätt det här. Tar på krafterna att vela hela tiden. Är det verkligen så farligt som jag tycker? Hur kommer barnen må om vi separerar? Hur kommer jag att klara av att se dem varannan vecka? Just den frågan skrämmer skiten ur mig rent utsagt.

Det är så mycket som rör sig i huvudet.

Jag har följt din tråd länge och jag tycker du har helt rätt. Nu drar vi!!!!! Jag vill inte åka bergodalbana längre.

Vi har absolut inga tillgångar att sälja av osv. Jag antar att han kan köoa ut en liten del av mig för våra gamla möbler vi köpt ihop. Men tvivlar på det. Tror jag får låna av ngn och köpa bas sakerna själv. Har hittat en ny bäddsoffa för ca 3000kr. Typ 200/mån. Det kanske jag klarar. Sitter konstant o letar möbler.

Livrädd för att jag kommer ångra mig när jag väl flyttat o kanske får tillbaka de gamla kännslorna igen. Just nu är de borta. Visst jag bryr mig. Han är barnens pappa och vi gifte oss för inte så länge sedan. Men det är allt jag orkar med just nu.
Känns som om det vore enklare om han fortsatt dricka mycket och blivit arg elker dricker redlöst i veckorna.
Han har ju minskat ner men det räcker tydligen inte för mig.

Så nu då? Säger jag så här: jag vet att du minskat ner o inte blivit arg men det är fortfarande jobbigt för mig. Ovissheten. Jag vet att du tycker jag ska vänta tills du gör ngt dumt igen men jag klarar inte det. Nu får du välja att sluta dricka i 1 månad eller så flyttar jag omgående.

Alla dessa funderingar.

Fortsätt kämpa på nu trollis! Jag håller tummarna för dig.

Profile picture for user Trollis

De är ju experter på att manipulera oss runt omkring. Genom att hålla sig "lugna" en period för att invagga oss i en sorts falsk trygghet...har genomskådat detta för längesen. Efter lugnet kommer stormen tillbaka med ny styrka... Jag fasar inför kommande helg redan, min sambo var ju faktiskt helt utan alkohol i lördags, så nu till helgen kommer väl hans belöning för sitt uppoffrande.
Det tar Aldrig slut på eländet, bara tillfälliga lugna perioder. Båda våra karlar skulle må bra av att åka på behandlingshem så dr verkligen kunde förstå problemet. Men det kommer aldrig hända i mitt falk.
Det är dags Nu att ta tag i våra egna liv ? vi har varandra här inne iaf. Lycka till, kram

Profile picture for user Blueeyes

Där kom skilsmässan farandes i 200 km/h!
Vi ska på utflykt med barnen imorgon och innan jag gick o lade mig så plockade jag fram lite saker. Tog mannens ryggsäck som stod i köket och skulle packa i den. Gissa vad jag hittade! Japp petflaskor med whiskey. Trodde han tagit sig en drink när jag kom hem men orkade inte bry mig.
Jag packade. Ställde in flaskorna där de hör hemma o gick o lade mig.
Han vaknade för en stund sedan på soffan. Väckte mig. "Så är det slut nu?" "Ja i storr sett" sa jag.
Det är helt mitt fel. Han dammsög när han kom hem. Lagade mat till alla mm. Och av alla saker jag kunde göra så skulle jag packa några jävla muggar i hans väska. Utav alla jävla saker jag kunde göra hemma. Jag orkar inte bry mig längre sa han. Nu kommer jag definitivt inte att smyga något mer!!
Osv. Nu gick han o lade sig på soffan.
Jag ligger med värsta magkatarren men på något sett känns det ändå ok.
Han är svinförbannad över att han ska behöva gömma saker i sitt eget hem.

Ska bli intressant hur resten av helgen blir. Hoppas bara jag får sova lite så barnen inte märker för mkt imorgon.

God natt!

Profile picture for user Blueeyes

"Jag har ett problem. Jag är beroende av alkohol. Jag måste sluta. Snälla hjälp mig"

Detta fick jag i bilen idag. Han bröt ihop.
Senare sa han att han förväntar sig inte att bli förlåten och jag får göra som jag vill men han ska sluta.

Sitter nu o letar efter 2 byteslägenheter istället. Då vi (jag!) kan få bättre lägenheter för barnens skull om vi gör så. Jag har ända tills på onsdag att hitta två.

Men flytta ska jag! Får se vad den här kvällen har att erbjuda.
Kram på er!

Profile picture for user etanoldrift

Ja, med kniven på strupen blir de alltid ångerfulla när de är nyktra.. Nästa gång de druckit, så blir de förbannade över samma sak och letar ursäkter och andra anledningar..
Önskar dig en lugn helg!
Styrkekram / e

Profile picture for user Blueeyes

Ja den nykterheten varade till sönd em. Då är han arg. Säger idiotsaker framför barnen och är skitförbannad. Jag frågde om han förstår varför jag vill flytta. Han säger att han inte kommer stå ivägen för min lycka om jag inte vill ha honom längre. Tårarna sprutar i kombination med kommentarer. Jag betyder ingenting för honom längre. Han är mkt bättre med barnen. De är tryggare med honom osv.
Jag känner mig så elak. Han har ingen familj i närheten.
Känns ändå som rätt beslut. Förhoppningsvis lugnar han sig så vi kan lösa saker utan för mkt strul.
En dag i taget!!

Profile picture for user etanoldrift

Det är förmodligen en helt normal "chockreaktion" eftersom han börjar inse att du faktiskt menar allvar den här gången..
Jodå, jag hade också lite "cirkus" innan jag kom iväg.. Det var ömsom gräl och otrevligheter, ömsom tårar, förhandlingar och löften med kniven på strupen..
Så småningom blev det ett "far åt helvete, med skilsmässa" när han insåg att han inte kunde påverka mitt beslut..
Vad han sagt till andra om anledningen, har jag egentligen ingen aning om och jag tror inte att jag vill veta heller.. De som är seriösa frågar mig har jag tänkt.. Och då tänker jag säga som det är. Har ingen anledning att hålla honom om ryggen..
Har han ljugit, så kommer det ändå fram på något sätt.. Sanningen brukar nämligen vara svår att dölja, speciellt om man är alkoholist (vilket jag anser att han är och inte sticker under stol med!)
Håller tummarna för att du ska ha kraft att göra ett bra uppbrott!
styrkekram/ e

Profile picture for user Blueeyes

Hotas det med för fullt. Han sa till och med 'hej då' till barnen igår när han åkte till jobbet. Mkt jobbig. Jag blev arg.
Han är förtvivlad över att han erkänt sitt problem och vill sluta. Vilket ju är vad hag ville från början. Men nu säger att hag flyttar oavsett. Och eftersom jag vill flytts så finns ingen anledning till att sluta.

Tittat på lght idag o har 3 till imorgon. Nu vill jag bort.

Igår sa hn att gan går på direkten o häller ut all alkohol om hag stannar. Jag sa att han behöver sluta för att han vill och för sina barns skull. Samt att framtiden får utvisa hur det går för oss.

Vi har dock mitt i allt haft jobbiga men bra samtal. Visar sig att det är mer omfattande än vad hag trott. Inte kul men samtidigt skönt att jag troligtvis inte varit helt galen de gånger jag trott han druckit.

Fråga- har en kompis som är helt insatt i allt. Som växte upp med en pappa som var alkoholist. Hon sa idag att hon (och jag) kommer göra en orosanmälan om hon tror han ökar drickandet o inte klarar av barnen.

Vad exakt innebr en orosanmälan??? Och kan den vara anonym?

Går jag för fort fram med att lämna? Borde jag ge det en chans till nu när han erkänt problemet? Många tankar snurrar.

Profile picture for user etanoldrift

Ja, när våra "alkoholister" inser att de inte längre kan kontrollera oss, vare sig med löften eller förhandlingar, så återsår hot och känslomässig utpressning!
Det är den värsta sortens manipulation egentligen för den föder bara känslor av förakt och förtvivlan.
I värsta fall så ringer du sjukvården om det verkar vara riktigt allvarligt menat!
Man vet aldrig vad som försigår i hjärnan, när den blandat med abstinens ställs för chocken att uppbrottet är ett faktum!
Men framför allt så behöver du någon inom vården att få tala med! Du kan inte bära detta själv! (är det riktigt allvarligt så kan han bli intagen.... fast tyvärr med dagens sjukvård är jag tveksam..)
Ja, jag tror att man får göra anmälan anonymt! Och jag tror att du både för din egen, barnens och hans skull måste ta hjälp av någon!
Du kan också ringa sjukvården på 1177 Och alkoholrådgivningens jourtelefon Fast jag vet inte tiderna..
Om du känner dig osäker vem du ska kontakta så tror jag att vården kan lotsa dig fram!
Dessutom så brukar kommunens egen växel vara jättebra att lotsa en rätt om man beskriver sitt ärende (och du beöver inte i första skedet berätta vad du heter!)
Framför allt så ska inte du behöva känna dig pressad att avstå från ditt eget liv, för att han hotar! Det finns ingen som blir lyckligare av att med tvång hålla kvar en annan människa!
Ja min fd man har också hotat med självmord.. Inte rent ut, men väldigt tydligt mellan raderna när han varit ensam och haft ångest..
Så jag vet vilken otäck känsla det ger! (en del gör ju faktiskt allvarliga försök, även om jag tror att de flesta ändå gör det som ett rop på hjälp..)
Det är faktiskt knäckande att sitta 10 mil ifrån och inse, att OM han menar allvar så hinner jag ändå inte fram.
Jag orkade inte med den här pressen, utan tog det vid nästa tillfälle när han var nykter och sa att om han gjorde så en gång till så skulle jag bara lägga på och ringa 112 och skicka dit polis och ambulanspersonal, för JAG kunde inte göra något som inte proffsen var bättre på.. Efter det har vi inte haft några sådana incidenter..
Massa styrkekramar/ e

Profile picture for user Blueeyes

Nu orkar jag nog inte mkt till. Försöker vara förstående och låta kommentarer flyga över huvudet. Men ikväll blev jag orolig för barnen. Han har inte direkt misskött dem men...
Kom hem från möte ikväll vid 20 tiden då har det druckits och tagits smärtstillande i kombination med muskelavslappnande piller. Har ringt till chefen o sjukskrivit mig imorgon.
Nu jävlar ska här fixas. Han är arg på mig naturligtvis eftersom jag vill flytta. Förståeligt. Men nu börjar det gå ut mer över barnen och det tollerar jag inte. Jag frågade lite fint om han tycker det är ok att ta tabletter o dricka när han är själv med barnen. Typ inget svar eller 'fuck you'. Många elaka kommentarer. Allt är mitt fel. Jag vill flytta. Men. Om han åker till ett behandlingshem och blir nykter kan jag nog orka göra ett försök. Har forskat lite men blir inte så klok. Verkar inte så vanligt här i Sverige. Har morgondagen på mig att ringa runt o kolla läget. Helt slut.
Han har hela tiden sagt att han kommer sköta sig (kanske bara ett par drinkar efter barnen lagt sig) och barnen bara han slipper se mig mer. Nu dricker han för att han inte orkar se mig mer. Jag borde bara försvinna.
Men efter kvällens händelser så vet jag inte. Jag sa att då kanske jag måste ta med mig barnen. Gör det sa han. Då blir det bara mycket lättare. Vad? Undrade jag. Att flytta härifrån hem till sitt födelseland. För allt är ju bara skit i Sverige ändå. Sorgligt men en liten del av mig tänkte typ " jamen åk då". Sad but true.

Profile picture for user Blueeyes

Nedräkning tills tiden är ute för anmälan till ytterligare en lägenhet. 00.05 kommer mailet om den erbjuds och vilket nr i kön man är. Nr 2 på nattens mail och hoppas nu på att vara nr 1. Då kommer jag gå dit o ta den utan att ha sett den.. Håller tummarna.. Vill ju hellre ha den jag är nr 2 på men men.. Beggers can't be choosers!

Profile picture for user Blueeyes

Har ringt till sputnik o pratat med en härlig kvinna. Bröt ihop o grät i telefon. Ska dit i eftermiddag. Känns jättebra men samtidigt skrämmande. Men nu är det enbart med barnen i åtanke. Funderar på att pracka övernattningsväska åt oss o kanske ta in på ngt ställe inatt. Först tänkte jag mammas soffa men det fungerar inte. Hon har hälsoproblem o jag vill inte hon ska oroa sig. Annars funderar jag på att åka o göra ngt roligt i eftermiddag med dem o sen komma hem sent och sova här. Då är de i sina sängar o jag kan se till dem.
Får se vad som händer på samtalet. Gråtfärdig bara jag tänker på det.
Funderar på att sjukanmäla mig resten av veckan fast samtidigt är det skönt att ha något som skingrar tankarna.

Profile picture for user etanoldrift

Ja, det är en jobbig period, när uppbrottet närmar sig.. Minns att jag också gick omkring med en stor klump i magen.. (mannen blev ju inte direkt trevligare, när han insåg att jag tänkte stå fast vid mitt ultimatum)
Att ha en "katastrofväska" packad är ingen dum ide.. Det lugnar nerverna att veta, att man bara behöver greppa den och gå!
Alternativt om man har någon att ställe en hos, med kläder och nödvändiga artiklar (föräldrar, syskon, goda vänner?)
Jag packade ner ombyte med kläder, lite hygienartiklar, laddare till telefon, mediciner och bankdosa..
Jag behövde aldrig använda den, men den kändes lugnande. Trots att det inte förekommit handgripligheter, så vet man aldrig vad en onykter och desperat människa kan få för sig.. (och ja, jag var faktiskt rädd ett par gånger för att han skulle ge sig på mig, för han var verkligen oxtokig)
Jag kollade också av med ett par goda vänner, ifall de skulle kunna hämta mig om det knep och om han sas la beslag på båda bilnycklarna. Han hävdade nämligen att bilen var "hans" och om jag tog den så skulle han anmäla mig för stöld.. (så busskort införskaffades givetvis)
Så skönt att du får någon att prata med! Jag tror att man verkligen behöver det!
Det är så mycket man bär inom sig, som faktiskt behöver komma ut!
Massor av styrkekramar!/ e

Profile picture for user Blueeyes

Så skönt men så jobbigt att gå iväg o prara. Men så bra!! Helt klart värt den jobbiga biten. Träffade två underbara tjejer. Kändes super. De tyckte inte alls jag var konstig eller dumma funderingar. De berättade om exempel och jag satt där o nickade. Jovisst så har jag oxå gjort. Det som fick mig att hå dit är ju barnen.
Vi ska ha lite vidare kontakt men de tycker det är bra att hag gar en plan och tycker jag verkar vara på rätt spår för mig. De gav mig några exempel ang barn och det är skrämmande. Kanske måste jag prata lite mer med äldsta barnet nästa gång gan dricker o det blir tokigt.

Ska titta på lght på fred o hoppas nr 1 säger nej. För jag är nr 2!! Då ska jag böna k be att de fixar allt på fred em.

Profile picture for user Trollis

Vad skönt för dig att du fick träffa nån att prata med, det känns alltid lite lättare då.
Håller tummarna för dig ang lägenheten.
Lycka till, kram kram

Profile picture for user Blueeyes

Som svar på av Trollis

Du går komma o bo med mig då under tiden du letar!!
Leta på o kämpa på!!

Han har ralat om för siba föräldrsr att vi ska separera. Men inte den största anledningen. Säger du att jag är en alkoholist till folk??? Hmmmm. Till chefen för jag bröt ihop på jobbet. Visar sig att hon suttit i liknande situation. Inga andra vet.... Känner mig nöjd med dagen. Vi pratade om behandlingshem för en stund sedan. Stannar du då????
Jag sa att om han läggs in på behandlingshem den här veckan så jan hag avcakta under den tiden 5-8 veckor så får vi se.
Men då säger han att han kanske inte slks vill ha mig tillbaka. Ja. Ena stunden gråter gan o ber mig stanna. Andra är han arg o ber mig sticka åt helvete. Nästa behandlar han mig som luft. Mycket upp o ner hör.
En dag i taget. Eller som tjejerna sa idag. Ibland räcker det med en stund i taget.

Profile picture for user etanoldrift

Ja.. Han trodde nog inte heller på allvar att du skulle våga.. Så det måste vara en chock att inse, att varken böner, halva löften eller hotelser räcker..
Att han inte längre kan "förhandla sig ur" situationen..
Att det verkligen betyder allt eller inget!
Ja, han har fortfarande valet att bli nykter!
För SIN skull.. (för det känns som du inte tänker nöja dig med att han blir nykter för din skull eftersom du vet att det inte håller i längden..)
Ja, det Är en fruktansvärd kamp och fröken alkohol är en bra mycket tuffare brud och motståndare, än vare sig jag eller du är.. (definitivt listigare än många av oss anhöriga/medberoende)
Det tråkiga är, att i första skedet så ser alkoholisten det som att, det är oss de måste slåss emot (fröken alkohol är ju en allierad..)
När de sedan ser vem som är den verkliga fienden, det är då kampen börjar på riktigt...
Ta du ur honom alla villfarelser om att det räcker med "behandlingshem" på 6 - 8 veckor.. DET är en pink i missisippi, för en beroende att gå på vita knogar..
Det är enkelt eller nåja.. enklare, när man inte befinner sig i sin normala hemmiljö, med alla välkända "triggers"..
Det är ju när han kommer hem som det verkliga jobbet börjar.. Och då är det tyvärr väldigt många som trots goda intentioner hoppar av..
Stryrkekramar till er båda /e

Profile picture for user Blueeyes

Han har ju rdan trappat ner själv så det här klarar han ju lätt!! Tror när jag ser det. Sitter som på nålar och väntar på besked om jag blir godkänd för lägenheten. Sitter o kollar blocket för att hitta möbler.
Jag är så nervös så jag blir tokig!!!

Håll gärna alla tummar för mig!!! Det är inte så långt kvar till 1/3 om jag får den. Vore så skönt!!!!!!!

Profile picture for user Trollis

Klart jag håller tummarna för dig ? hoppas du har bättre tur än jag med lägenhet. Det är tungt att bryta upp men hellre det än en livstid i "fängelse" jag vill inget annat än bort härifrån. 1/3 är ju snart, så skönt att komma iväg fort. Skriv här inne så fort du vet besked, tänker på dig å önskar verkligen att du har turen med dig.
Bamsekram ?

Profile picture for user Blueeyes

Tack vad ni är gulliga!!
Lägenheten är min om alla papper går igenom. Men ksn finnas ett problem. Får se på måndag.
Har den här veckan flyttat in i en kompis lägenhet då de är borta en vecka. Såååå konstigt. Båda barnen med. Jag berättade varför jag ska bo här men utelämnade alkoholen. Sa att mamma o pappa btåkar mkt o vi måste ta en paus.
Äldsta blev lite ledsen o många funderingar. Får se hur morgondagen går.

Har nu berättat för närmsta familjen. Myket stöd o goda råd. Men enbperson tycker att jag är för snabb med att lämna. Han vill ju sluta om jag stannar!

Blocket är en fantastisk sida!! Jag är helt nöjd med begagnade saker bara de är fräsha. Tack för erbjudandet Stina68. Inte världsbäst på geografi men tror det är lite långt. Förhoppningsvis kommer den någon snnan till nytta.

Kan inte somna om. Så konstigt att varavi ngn annans lght.
Hoppas ni andra sover gott.

Profile picture for user Trollis

Godmorgon blueeyes!
Jag kan inte heller sova, varit vaken ett par timmar nu. Vad skönt för dig å barnen att få lite lugn å ro. Här är det oxå lugnt, sambon har jag inte sett alls denna helg, får väl se om han kommer hem idag. Tror faktiskt inte det. Antagligen blir han hemma från jobbet måndag/tisdag... Han har nog inte varit nykter en hel sekund under helgen. Känner stor oro...vill inte att han kommer hem idag. Jag ska börja jobba i morgon efter 4 månader sjukskriven. Det blir nog jobbigt men ska gå på halvtid ett tag först. Så jag vill absolut inte ha ett snarkade stinkande fyllo bredvid mig som förstör min nattsömn.
Hoppas verkligen att det löser sig med lägenheten. Försök att vila upp dig nu, kram kram

Profile picture for user etanoldrift

Hejsan!
Skönt att se att det verkar röra på sig för din del!
Ja, andra som inte sitter i smeten har ju alltid sina åsikter och precis som folk som inte själva har barn, men är "experter" på barnuppfostran, så tror de att de vet allt om hur det är att få en alkoholist nykter..
Säg du till personen i fråga, att de kan få "ta över" det jobbet, för just nu är du slutkörd! (skulle inte tro att någon på allvar orkar anta den utmaningen..)
Jodå, i början fick jag också mina fiskar varma av svägerskan och svågern.. tills de numera börjat upptäcka exakt HUR jobbigt det kan vara med "fylle-ångest-svammel" där inget vettigt blir sagt och där mottagaren ändå inte förstår en enda stavelse av det man säger..
Håller tummarna! / e

Profile picture for user mulletant

blir din! Angående personen som tycker du lämnar för snabbt så tycker jag att etanolens förslag är perfekt? Allvarligt, han ska bli nykter för sin egen skull - om han vill. Men det vet du redan. Deltar i tumhållningen och hejar på dej! / mt

Profile picture for user Blueeyes

Nog inte att det skulle bli fiktigt så här jobbigt för äldsta barnet. Hon är helt knäckt. Hon fyller 9 snart. Klart jag visste att det skulle bli jobbigt men inte så här. Det skär i mamnahjärtat ? . Jag ver inte hur jag ska göra det lättare för henne. Vi berättade att vi bråkar mycket och försöker fixa det genom att jag bor borta den här veckan. De sover här med mig i tre nätter och sedan med pappa hemma.
Vart jag ska ta vägen efter den här veckan vet jag inte riktigt. Det löser sig.
En stund i taget.

Profile picture for user Blueeyes

Hon sa nyss att det hade varit bättre att vi inte sagt något utan bara 'tagit hand om' lägenheten åt kompisarna. Men det skulle inte kännas rätt just nu.

Men tänk om jag får lägenheten och flyttar nästa vecka!? Hon kommer ju bli helt knäckt. Några tips på hur detta hanteras bäst??

Profile picture for user Levande

Var ärlig även om det gör ont, annars är risken stor att du förlorar hennes förtroende. Visa att det är ok att vara ledsen och arg för det här, men att ni båda älskar henne
Kram och hoppas det ordnar sig för er

Profile picture for user etanoldrift

Var du ärlig! Det är det bästa.. Men tala om för henne att det inte är hennes fel och att ni båda älskar henne lika mycket fortfarande, men att ibland så kan inte vuxna fortsätta att leva tillsammans för att dom gör varandra illa med alla bråk!
Ja, barn reagerar! Men det är vi vuxna som måste ta ansvaret (och det gör ont ibland) att ordna en trygg tillvaro för dem. Vi har ju funnits i barnens liv "alltid".. Det barnen inte inser, är att de om kanske bara tiotalet år, flyttar hemmifrån och själv bildar familj..
Som vuxna så VET vi att det inte kommer någon "god fe" med trollspö och trollar så att allt blir bra.. Vi måste fixa det mesta själva..
När jag och barnens pappa gick isär, så sa jag som det var, att jag skulle flytta och att jag gärna ville att barnen bodde hos mig men var hos pappan när det passade.
Jag gick själv på familjerådgivning eftersom pappan inte tyckte att det var någon mening (vi skulle ju i alla fall skiljas..) Där fick jag det rådet. Det var föresten jättebra för mig att gå dit och få hjälp med att bena ut viss saker..
De sa bl.a att barnen inte ska tvingas välja, eftersom de är väldigt lojala mot båda föräldrarna. Det här ska föräldrar kunna göra upp om ändå.. Och efteråt, så har mina barn sagt, att det var bra att jag "valde" så att de slapp att ta ställning..
kram/ e

Profile picture for user Blueeyes

Jag fick den!!! ??
Livrädd men känbs så skönt. Talade om för några. Flesta positiva men en ' vad bra om det är det du vill just nu'. Så irriterande att jag bryr mig och att det får mig att tveka en sista gång.
De vet ju att min man behöver hjälp och jag kan inte hjälpa honom just nu. Men samtidigt så vill jag ju att han ska få hjälp. Åh så irriterande.
Men så skönt. Antingen kommer jag ångra mig eller så kommer det bli superbra. Ska åkaboch skriva kontrakt i eftermiddag!!!!!!

Profile picture for user Blueeyes

Nu är kontraktet skrivet. Mannen underrättad. Återstår att packa. Hoppas jag kan ta lite på om på. Kommer vara bostadslös lörd till mån el tisd. Men det löser sig. Jag får inte komma till baka hem. Bara för att packa. Han var sur men tror nog gan väntade sig att jag skulle ta lghten.
Nu måste jag bara sammla styrka så vi kan tala om det för äldsta barnet. Värsta biten.

Profile picture for user Blueeyes

Packandet.... Det var just det ja. Har en dag på lig att packa och en dag på mig att flytta. Sedan är jag inte välkommen längre. Kommer bli en flytt i sopsäckar.
Skitdag idag. Första kvällen utan barnen. Mängder med sms om hur dålig mamma jag är osv.

Men jag har köpt köksbord, skaffat elabbonemang, internet o tv abb. Alltid ngt.

Men skitdag. Är jag för snabb med detta????????? Har jag gett honom en riktig chans sedan han erkänt problemet????

Profile picture for user Studenten

Följt dig ett tag. Du kommer klara detta! Var ärlig mot dig själv, var ärlig mot barnen, ni förtjänar att må bra på riktigt. Det kommer vars tufft ett tag, men det kommer bli lättare. Din man kan du inte ändra på, det måste han göra själv. Du har gjort allt i din makt nu, hoppas verkligen att du förstår hur bra detta kommer bli. Vilket ansvar du har tagit fär dig och barnen. Hur stark du är!
Lycka till med flytten nu!

Bamsekram studenten

Profile picture for user flygcert

Det är ju när man kastar sig ut i det okända som man ser det fina/mysiga och bra som man lämnar. Men läs tillbaka vad du skrivit i din tråd - du gör rätt!

Nu har du visat dig själv, dina barn och din man att du är stark och trovärdig, du accepterar inte skit, med rätta! Jag förstår din tveksamhet och rädsla, men allt löser sig på något sätt!

Vad gäller socialtjänsten - jag ringde dem varje gång min exman gjorde saker som inte var ok mot/inför barnen, jag presenterade mig med namn och ringde alltid samma person - det hjälpte mig senare när det blev en utredning, de visste om att det pågått länge, att jag tog mitt föräldraansvar och jag blev trodd! Fördomen är att soc är bara blaj, men de är bättre än ryktet!!

Hoppas allt gått vägen, håller alla tummar!!!
Kram, från en som gjort din resa och känt alla dina känslor/tankar och kommit ut på andra sidan!

Profile picture for user Blueeyes

Jag är så trött på detta nu!!!!!! Känns som 100 sms varje dag om hur dålig jag är o tjock o fet. Han svär o ringer o dkäller vhur kan jag göra så här mot mina barn????
Det undrar jag med. Jag känner inte igen honom jyst nu. O inte riktigt mig själv heller.
Dka dit imorgon och packa. Ska blivintressant. Det blir då inte en flytt där det rensas. Det blir sopsäckar.

Jag kan ju enkelt fixa detta vkomma hrm o han slutar dricka o barnen blir glada . Men inte jag. Tanken på att vara där o bara vänta på att barnen ska bli stora o flytta gör mig illamående.

Jag saknar mina barn. ?

Profile picture for user flygcert

Som svar på av Blueeyes

Försök att inte ta åt dig!!!

Jo, kanske skulle du enkelt fixa det genom att komma hem, MEN då kommer han använda detta mot dig (att du lämnade) och så ska du gottgöra honom, och dessutom visar du barnen att du backar, och framför allt dig själv.

Det är jobbigt nu, och det kommer hålla på ett tag, men det blir bättre!!!!! Håll ut!

Kram

Profile picture for user Blueeyes

Går det inte att klistra in screenshots??? Fått lite sms nu som jag inte vet om jag ska vara orolig över eller inte vtänkye prova infoga dem här (med slla namn överstrykna naturligtvis).

Profile picture for user Dis

Hur går det för dig med flytten och allt? Du är så stark som tar sig igenom detta, jag är imponerad och finner styrka att du går igenom samma sak som jag sannolikt kommer att gå igenom en dag. Kram!

Profile picture for user Rosette

Hej Blueeyes. Du undrar om du kan klistra in screenshots från mobilen på sms, jag tror inte det går. Kan du formulera det som oroar dig om det inte redan är passerat? ledsen för sent svar.

Du har en väldigt tuff period just nu, mitt i en flytt och samtidigt mycket oro periodvis. Låter väldigt ansträngande, i allt detta finns det något som kan hjälpa dig att återfå din energi, om så bara litegrann? Finns någon du kan tänka dig att vända dig till för att prata eller något annat som kan vara ett stöd för dig?

Bra att du fortsätter att vara aktiv här på forumet och berättar hur du har det så vi här kan ge dig stöd.

Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Profile picture for user Trollis

Blueeyes!!!
Hur går det för dig? Har du flyttat in ordentligt i lägenheten?
Hur mår du, fina du?
Tänker på dig ? å hoppas verkligen att du klarar detta.
Bamsekramar ??

Profile picture for user Blueeyes

Det är totalt kaos oå det ekonomiska planet just nu. Barnen börjar sskteliga vänja sig. Jag mår jättebra!! Det är ett lugn som jag hade glömt hur det känns. Inga problem att sova om vi säger så!

Får dock ett antal sms och samtal varje dag: Har du ändrat dig än? Jag älskar dig mer än du älskar mig. Jag vill aldrig se dig igen. Jag saknar dig. Du är en fet jävla hora (ursäkta språket). Jag vill ha min familj tillbaka. Vi kan fixa det här. Jag vill nog aldrig ga dig tillbaka. Jag litar inte på dig längre. Du stack när hag behövde dig. Hela din familj kan sticka o brinna...

Så håller det på. Instt fick jag stänga av ljudet. Han drack igår. Råkade i trubbel på ngt sätt. Han blev sen till jobbet och skrev inatt meddelande ang svenska poliser. Antar att han åkte fast och fick tillbringa natten i arresten. Jag tycker naturligtvis synd om honom men orkar inte bry mig just nu. Så länge han tar hand om barnen.

Men som sagt voavsett vad som händer så känns det så otroligt skönt att ha ett eget ställe. Om jag nu bara kan vinna lite på lotto så jag kan betala skulderna så blir det nog bra i slutänden.

Jag ångrar inte mitt beslut. Visst saknar jag honom men börjar tro att den kärleken som borde finnas har blivit så djupt begraven att jag inte vet om jag hittar den igen.
Jag kommer naturligtvis att finnas till och vara där i den mån det går. Vi har ju barn ihop.

Funderar på om jag ska ge mig ut på en date ? Kanske vore kul att muntras upp lite (av någon som inte sen förstör allt med onyktra arga sms). Men är lite för rädd o feg för det. Självförtroendet har ju fått sig en smäll.

Över lag känns allt som det kommer ordna sig.

Profile picture for user Trollis

Underbart att höra, nu blev jag glad. Så skönt att du kan sova ordentligt å ha lite lugn å ro. Du tog verkligen rätt beslut, heja dig ?
Barnen kommer oxå att landa å må bättre när de har vant sig.
Nu längtar jag ännu mer efter friheten. Du inspirerar mig
Klart du ska våga gå på en date, tänk inte på alla dumheter x:et har matat dig med. Det finns normala fina män där ute. Tror du skulle må bra av lite uppskattning, dessutom komma ut lite. Är uppriktigt glad för din skull ??
Sköt om dig å barnen, kram kram

Profile picture for user Blåögd

att du fått lugnet. Tråkigt med smsen, fattar för jag har det likadant. Hur gör ni andra för att stå emot eller inte bli ledsna? Ena gången är man älskad/saknad och då börjar man fundera på om man gjort rätt, nästa gång är man en jävla hora och då blir jag ledsen för det är så respektlöst och sorgen och saknaden blir då ännu värre och jag får känslor som att jag är värdelös. Jag tycker det är jobbigt att jag börjar analysera vad menas nu för att sedan upptäcka att skit samma vad det menades för det ändras ju på ett nafs. Känns det igen och hur gör ni för att komma vidare?

Profile picture for user Blueeyes

Vi har faktiskt haft vettiga samtal mitt i alltihop. Vi pratade idag igen bla om detta med sms som inte är trevliga. Han sa då att det är ju inte han egentligen som skriver dem. Han är ju arg ledsen kombinerat med alkohol. Jag ska knte ta det på så stort allvar. Nehej. Det är ju lättare sagt än gjort.

Han vill just nu att vi fokuserar på oss djälva och på barnen och sen försöker lösa det här.

Vill jag det???? Eller har det redan gått för långt?