av EsterHanna

Åsa M
mån, 2021-11-29 - 19:34

Fy så jobbigt! Jag har inte varit i din situation men jag valde att blockera i sociala medier efter att jag talade om för honom exakt varför jag tog avstånd. Jag sa att jag vill inte ta emot hans alkoholindränkta ångest hela tiden för den får mig att må dåligt, och jag sa att han måste söka vård. Gav nummer till olika missbrukskliniker och sa att du kan kontakta mig igen när du är nykter och i behandling. Han har inte vågat kontakta mig igen efter det. Inget sms och inget samtal. Tystnaden är ljuvlig. Jag ser det som att han valde spriten och jag är oerhört lättad över att slippa dansa den där djävulsdansen. Vad känner du att du behöver göra för att slippa?

Självomhändertagande
tis, 2021-11-30 - 08:00

Har just läst din tråd. Jag prövade bli av med mitt ex i flera år, han manipulerade och jag orkade inte kämpa emot manipulationen. Hade en vän som jag kunde prata med. Hon har erfarenhet av att vara medberoende och det var tack vare de samtalen med henne som hjälpte mig att förstå hur illa det var. Jag hittade även hit, till detta forum, efter att han hade flyttat ut, men vi hade fortfarande kontakt. Han var nära att dö ett par gånger. Och jag var orolig. Jag ville inte ha det så längre.
Som jag övat på att sätta gränser och säga stopp. Nu är det bara stopp. Och jag är så tacksam att han var ute innan pandemin kom. Jag hade inte orkat en dag till.
Jag behövde även professionell hjälp med att sätta gränser. Och den processen tog mig 1,5 år, från att jag sökte hjälp. Stod i kö i 8 månader. Idag tror jag att det finns massor av professionella som kan hjälpa via vårdappar. Be om den hjälp du behöver och ta all hjälp du kan få!

Lev ditt liv - som du vill leva det! Ta hand om dig!

EsterHanna
ons, 2021-12-01 - 20:40

@Självomhändertagande - Tack för ditt fina svar! Jag har bidat tiden under mer än ett år-kanske mer-för det har inte gått att avsluta. Han har...gjort så fruktansvärda saker mot mig, samtidigt som han utmålat sig som ett offer hela tiden. Jag visste att han skulle trampa snett och då stängde jag dörren. Nu är det som han aldrig bott här.
Och vi är fortfarande gifta på pappret och jag kan inte känna någonting alls när jag ser eller tänker på honom. Mina arbetskamrater vet inte att vi inte är ett par tex.
Bra ide med hjälp via vårdappar...Ska genast googla, leta...det skulle passa mig tror jag. Svårast för mig har varit att berätta. Att misslyckas. Igen. Såg du inte? Jag har inte sagt något till någon, holt upp en stenhård fasad fast jag vet nu att folk/vänner såg och visste.
Att hitta detta forum var min räddning.
Kramar

EsterHanna
ons, 2021-12-01 - 20:48

@Åsa M Tack för ditt svar. Jag blockar i perioder. Vet inte varför jag blockar av igen men på något sätt är jag rädd för svallvågen efter blockeringen. Den blir större ju längre han är blockad. Friskt? Not! Han skriver hela tiden och säger att han vill tillbaka och att jag är hans livs kärlek. Jag betvivlar inte det och hade han inte missbrukat hade vi ff varit gifta och levt ihop.
Jag kan inte leva med honom för jag och min dotter måste leva ett liv där vi inte behöver ta hänsyn till en vuxen bebis som missbrukar. Så är det... Jag vill nog aldrig ha kontakt med honom igen när detta har lagt sig. För det kommer det väll göra?
Forumet här var min räddning också.
Kramar till dig!

EsterHanna
ons, 2021-12-01 - 20:53

@Åsa M - Du skriver "Vad känner du att du behöver göra för att slippa?"... Vet inte?! Finns ng inget jag kan göra för att slippa? Blocka och inte blocka av? Rädd att han kommer hit och lever rövare mentalt. Han vill träffa hunden...Hunden är inget barn-vi har inte delad vårdnad, jag äger hunden.
Jag kommer inte undan känns det som....Vad kan jag göra? Finns det något så ser jag det inte.
Säger bara nej och vill inte när han tjatar "en chans till", 50 gånger i rad... Nej, nej, nej...Du har fått din sista chans flera gånger. Osv....

Ullabulla
tors, 2021-12-02 - 00:52

Hej ester hanna
Jag tror utan att veta.
Att du kanske bara bitvis klarar av att kliva av cirkusen.
Att vara medberoende är ju som namnet säger ett beroende.

Jag fick någon sorts konstig kick av att bli bekräftad och klarade mig inte utan den bekräftelsen.
Men jag såg inte, eller ville inte se min sanning.
Att jag söp på mitt ex.
Hans dåliga mående;hans beroende av mig osv.
Jag fick oja mig och fortsätta älta och må dåligt.
Jag hade helt enkelt inte supit klart på min alkis.
Det låter hemskt,men så var det för mig.
Jag fick helt enkelt sätta upp regler för mig själv och förstå vilka starka bindningar även jag hade till honom.

Jag kallade det återfall när vi hade kontakt och påtvingad nykterhet när jag avstod kontakt.
Sakta kunde jag klippa de grövsta banden,men jag klarade aldrig att klippa helt trots att jag gick in i en ny relation.
Ta den tid du behöver och fråga dig själv varför du vill glänta lite på dörren ibland.
Vad ger det dig och på vilket sätt stoppar det dig i ditt fortsatta liv?
Men du har tagit dig en lång bit på din väg.
Fortsätt så 🤗

Självomhändertagande
tors, 2021-12-02 - 07:38

@EsterHanna
När jag skrev här för snart 2 år sedan, då hade han flyttat ut 2 år tidigare. Och andra skrev att jag dansade djävulsdansen fortfarande. Jag förstod inte det då. Nu förstår jag.

Det är så många steg som man behöver ta hand om. Jag bad pappan till mitt ex om hjälpa, att han skulle flytta ut, då jag berättade om alkoholen. Och det blev ett jävla liv. Mitt ex har ett syskon som är läkare och hen är gift med en läkare. De är i min ålder. Jag trodde att jag skulle få hjälp av dem. På sikt. Även mamman är sjuksköterska. Och pappan har arbetat inom området missbruk.

Så jag fastnade med ett svart får och jag pratade inte med någon. En gång sa min vän från ungdomen att hon hade förstått vad jag gått igenom, då hennes pappas nya fru är alkoholist. Och hon kunde inte låta nya frun ta hand om hennes barn.

Idag har jag tagit avstånd från den vännen och det finns fler anledningar till det. Jag kände en arghet för att hon inte uppmärksammade mig tidigare, men jag behövde ta hand om det. Och jag mediterade ett helt år på hur jag ville ha det med den vänskapen. Och jag upptäckte det jag behövde upptäcka.

Jag hade aldrig någonsin klarat detta om jag inte hade utbildat mig inom mindfulness. Jag behövde ge mig medkänsla varje dag under lång tid för att förstå att mitt liv är viktigt. Jag är viktig för mig. Jag läste om din tråd och jag känner igen mig så mycket. Hur jag dansade. Och jag lät honom ha kontakt med mig fram tills för 2 månader sedan. Då blockade jag alla kanaler och poletten trillade ner ordentligt. Tack vare att jag träffat en man jag är kär i som frågat varför jag har kontakt med mitt ex. Jag känner den här mannen sedan tidigare, länge tillbaka, långt innan jag träffad mitt ex. Och då var han upptagen. Jag har alltid önskat mig en man som han, men inte förstått vart jag skulle hitta en sådan man. En skötsam man. Som gör allt bra. Och jag har förstått mitt tidigare mönster. Jag är en rolig och glad människa. Det har attraherat tidigare pojkvänner. Och det har inte varit någon av dem som jag har velat stanna kvar med. Jag behövde se över mitt eget beteende. Vem har jag valt tidigare. Varför fungerade inte det. Vad behöver jag. Vem vill jag vara med. Hur vill jag ha det i mitt liv.

Hur vill jag ha det i mitt liv funderade jag på under meditationer och idag har jag det liv jag önskar. Jag vaknar ensam i min bostad och känner mig tacksam varje dag. Ibland vaknar jag med min pojkvän hos mig eller honom. Jag blir ofta fascinerad över att han är så bra. Hur kunde jag inte ha förstånd att välja en bra man som han mycket tidigare.

Och svaret är, jag behövde erfarenheten. Så naiv jag varit i mitt liv. Idag ser jag vilka som sliter med alkoholen, vem som är medberoende och jag ser också hur brett det är i vårt samhälle. Det är den värsta drogen som finns. Och tyvärr är det upp till oss alla att ta ansvar för vårt egna liv. Jag har tänkt på om mitt ex dör en alkoholrelaterad död, hur gör jag då. Ska jag gå på hans begravning. Och jag har kommit fram till, att jag inte ska det. Men jag hoppas att han får leva länge till och jag hoppas att han är nykter, men jag bryr mig inte om att ta reda på det.

Jag har fått en chans till, att uppleva kärlek med en sund och frisk man. Med beteenden som jag förmodligen skulle ha "ratat" som yngre, men som jag idag upplever som charmigt. Vi är alla olika. Jag accepterar människor som de är. Jag ger mig mycket medkänsla. Jag omfamnar mig själv med kärlek. Och tar hand om mina behov. Som är sömn, äta bra, motionera, göra något meningsfullt, stressa lagom, vistas med andra människor på avstånd i dessa tider. Och naturen är min bästa vän. Jag går ut och kramar träd. Jag doftar på mossan. Och lyssnar på hackspettar. Jag ser ekorrar hoppa från träd till träd. Och jag känner att jag bor i min kropp. Och är närvarande i det som sker.

Jag är tacksam för att känna min lugna andning. Och jag är tacksam för att jag noterar när min andning känns stressad, då stannar jag upp. Och gör en SOAS. Jag stannar upp i det som sker, observerar, accepterar att det är som det är och så väljer jag att svara eller släppa taget.

Förr svarade jag ofta på det som uppstod. Nu släpper jag oftast taget. Då jag noterar att det inte är mitt. Jag har lärt mig att ta hand om mig själv och det har tagit tid. Men jag levde också med alkoholisten i 11 år, så jag antar att jag var ganska sjuk i mitt medberoende.

Jag gav honom allt. Jag gav honom mer än vad jag gett mig själv. Och det var svårt när jag lånade honom mycket pengar, som jag förstod att jag behövde se som en gåva.

Jag hade gått under totalt om jag inte fick honom att flytta, då jag förstår idag, att han ägnade sig åt psykisk misshandel. Och när jag har berättat för ett fåtal människor om min resa, så säger de grattis och jag vet att de menar det.

Skriv en lista på allt du vill göra och gör det du kan!

Lev nu. Ta med din dotter till naturen och gör det ni kan. Ta med termos med något varmt. Och bara sitt. I varma kläder. Krama träd. Se avsnittet frisk av naturen på SVT play. Det ligger kvar till mitten av december. Jag får inte skicka med en länk här. Det handlar om hur japanerna går ut och skogsbadar. Hur de tar in hela naturen med alla sina sinnen.

Bjud in naturen i ditt liv, om du inte redan har den självklar. Då menar jag upptäck den! Upptäck årstiderna. Upptäck träden och förändringen. Det gjorde jag under ett par år, då jag levde med alkoholisten. Jag upptäckte naturen genom att jag levde som jag gjorde. Jag behövde komma ifrån. Och jag fick kraft av naturen. Jag blev också frisk av den.

Nu skriver jag bara rätt upp och ner. Och nu behöver min dag börja. Men jag önskar dig och alla som skriver här, så mycket. Jag önskar dig att du upptäcker allt som är vackert och fint i ditt liv. Hela tiden. Och öva på att stänga av det som inte är ditt. Låt det ta den tid det tar. Jag övar ännu. Hela tiden. På att leva mitt liv. Och att inte "fixa" någon annan, oavsett vad det handlar om. Jag har upptäckt mitt beteendemönster. Och det är att jag har hjälpt andra hela livet. Och jag fastnar inte i det, utan jag prövar hjälpa mig själv. Så att mitt liv fortsätter att vara som jag önskar.

Ta hand om dig. På alla sätt.

Åsa M
tors, 2021-12-02 - 20:32

@Ullabulla du skriver precis det jag tänker. Vi som är anhöriga är också beroende, men inte av alkoholen utan av vår roll i förhållande till alkoholisten där vi bekräftas och ges ett syfte - vi är motopolen. Vi älskar det och vi hatar det.
Det enda sättet att slippa djävulsdansen är att välja att inte dansa den. Göra ett aktivt val, inte bara dras med. Och hitta din förklaring till varför just du är medberoende.

Mitt medberoende kommer från mobbning under hela grundskolan och en stark önskan att bli omtyckt. I mitt huvud blev det till "jag måste hjälpa till, det gör en snäll människa och jag är en snäll människa".

Men jag orkade till slut inte ha det där kaoset runt mig.

Jag tror det är den resan du kanske måste fundera på att göra, EsterHanna? Det är en sak att inte trivas med kaoset och en helt annan sak att säga nu ger jag blanka fan i detta och väljer att leva mitt liv för att ta hand om mig själv. Du har all rätt att göra det. Jag tror du behöver göra det, med tanke på vilket helvete du går igenom. Vilket råd hade du gett till en vän som var i dina skor? Det rådet ska du ge till dig själv också.

EsterHanna
fre, 2021-12-03 - 20:40

@Ullabulla -först vill jag sända dig ett stort tack för ditt svar! Jag har så dåligt samvete. Jag känner mig sjukt elak som lämnar en människa i totalt misär, dessutom en människa jag har varit gift med. Om jag fick önska så hade han försvunnit ut i tomma inget, tappat mitt nummer och aldrig hört av sig igen.
Jag lämnar en människa till döden och samvetet lättar lite varenda gång jag låter honom...lägga lite av sin ångest på mig. Jag beklagar mig inte, jag säger...ingenting. Om någon frågar säger jag att allt är ok.
Frågan jag ställer mig är varför då? Varför ska jag rädda dessa vrak? Jag är väl ingen jäkla Moder Teresa?
Galet trött på mig själv med blir jag.

EsterHanna
fre, 2021-12-03 - 20:52

@Åsa M Tack för ditt kloka svar! Precis. Jag försöker hjälpa/rädda helt omöjliga personer. Och tar skada själv. Låter de leva på min drivkraft och energi utan att ge ett uns tillbaka. De tar liksom aldrig vid, blir inte min parhäst och låter mig inte vila och drar framåt själva ett tag. Stannar jag-stannar dom.
Varför? Vad kommer det ifrån?
Jag behöver faktiskt inte svara när det ringer. Jag behöver inte ha dåligt samvete. Jag ska bara tänka på mig och min dotter nu. Vi har inga barn tillsammans, om han vill träffa hunden (herregud) så får han lösa det på annat sätt. Skaffa en ny hund. Jag vill inte prata med honom igen. Jag orkar inte.
Jag tror aldrig jag har haft någon nära mig som drivit saker framåt. Det har alltid varit jag. Nu vill jag vila.

EsterHanna
fre, 2021-12-03 - 21:11

@Självomhändertagande . Jag läste ditt svar direkt efter du skrev det. Jag har tänkt på det sen dess. Tack för du tog dig tid. Jag ser att vi är lika. Jag tar med mig allt du skriver, har läst ditt inlägg många gånger nu. Jag ser att jag är helt slutkörd av att hjälpa människor som inte ger något tillbaka. Dessutom en konstant oro för att de inte ska bete sig illa /oförskämt/pinsamt mot andra så arbetar jag för fullt för att dölja, släta över och ställa till rätta.
Jag ska också hjälpa mig själv nu. Jag ska aldrig mer fixa någon eller vara draghästen åt någon annan. Att stänga av det som inte är mitt...det ska jag börja med.

Du skriver om naturen. Jag bor på en makalöst vacker plats. Jag bygger sittplatser i alla väderstreck men sitter aldrig där. Tar det aldrig lugnt. Det ska jag försöka ändra på. Tack för du tog dig tid med ett så långt svar. Mycket tacksam för det. Nu ska jag slå på Frisk av naturen... Kram

Tröttiz
fre, 2021-12-03 - 22:37

@EsterHanna
Oj så du kämpar. 💕
En kompis till mig sade : "en sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag". Så sant. Det lever jag efter. Försöker i alla fall.
Din gräns har nåtts för länge sedan där jaget börjat raseras. Den sunda relationen har inte funnits där. Kämpa på. Man ska inte dras med i någon annans missbruk. Tänk på dig själv nu. 🌹 Kram på dig!

Ullabulla
lör, 2021-12-04 - 17:57

@EsterHanna visst är det så.
Skulden och ångesten över att man lämnar en sjuk människa åt sitt öde är hemsk.
Man får allas sympati över att man tänker på sig själv och sina ev barn.

Om man tänker diagnosen cancer så tror jag att sympatin skulle utebli.
Så någonstans finns det dubbelbottnade som en röd tråd i allt detta.
Alkoholism är ju en sjukdom där den som dricker inte klarar att avstå fast de så innerligt önskar att de kunde just det.

Men de söker ju inte hjälp.
De väljer att dricka fast man ställt ultimatum.
Hur kan det då bli så att jag står där med skulden.
Att deras olycka och oförmåga blir min att bära.
Men om man tänker ett steg längre.
Hur många oändliga (och meningslösa) samtal har man haft.
Där man visat på alternativ och konsekvenser men när den som dricker ändå gör just det..dvs dricker.

Hur många chanser och misslyckanden har man inte burit inom sig innan man till slut fått nog och inte orkat mer.

Jag minns hur mitt ex fortsatte att visa att han ville tillbaka sen jag gick in i min nya relation.
Men slutade han dricka?
Ack nej.
Till slut blev han nykter med hjälp av behandlingshem men dog drygt två år senare av andra orsaker

Så den skulden är också min att bära.
Om jag levt med honom hade jag tvingat honom till läkare osv.

Min poäng är:
Finns det skuld att suga i sig så gör vi ofta det.
Finns det någon annans ångest att bära så agerar vi gärna slaskhink.
För vår egen ångest och oförmåga får då stå tillbaka att titta närmare på.
Man bygger i sig i ett skyddande hölje av alkisens elände för att slippa titta på sitt eget.

Varje människa är ansvarig för sin egen lycka och sina egna val,punkt.
Om du väljer att låta honom stjälpa sin dynga på dig så är det ditt val.
Men hjälper det honom?
Hjälper det dig?
Isåfall,på vilket sätt.
Att börja våga ställa frågor till sig själv är ofta en bra väg att bryta destruktiva mönster.

Alla vi som varit eller är i denna sörja vet hur svårt det är att dra loss gummistövlarna och börja undvika gyttjepölarna.
Men det går,det tar bara lite tid att få nya vanor att sätta sig.

Självomhändertagande
tis, 2021-12-07 - 00:05

@EsterHanna "Jag ska också hjälpa mig själv nu." Skriv upp det i din kalender, på kylskåpet, på post it lappar eller där du skriver och där du läser det. Du behöver nog påminnas då och då.

Jag önskar att jag hade skrivit upp mina kloka ord till mig själv så hade jag kanske sluppit några år, även om jag förstår att jag behövde göra min lååååånga resa som medberoende. Det händer att jag gråter, då jag missade att skaffa barn, men jag älskar mitt liv idag. Jag är fri fri fri och jag förtjänar att leva mitt liv som jag vill. Det gör vi alla. Vi kan det, om vi kämpar och lär oss säga stopp. Kram till dig.

@Ullabulla "Varje människa är ansvarig för sin egen lycka och sina egna val,punkt." Det är så kloka ord. Du är så klok. Du har skrivit så kloka saker till mig tidigare. Tack tack tack! Kram till dig.

EsterHanna
tis, 2021-12-07 - 07:31

@Självomhändertagande och Ullabulla! Man går i trappor och när man är färdig för nästa steg så finns det människor som ni, som hjälper en uppför steget. Jag trodde att det var "klart" och fixat när jag klarade av att slänga ut min man. När jag sa stopp och stängde dörren. Men det finns resor kvar. Jag förstår det nu.
Jag tänker på min mening flera gånger varje dag, på kvällen när mannen börjar terra på telefonen, en chans till, en chans till-blockar jag av och vilar. Han är desperat men har inte tagit ett enda steg mot insikt och tillfrisknande. Han är ansvarig för sina val och sin lycka. Inte jag. Inte jag.

Jag är tacksam att jag har mitt hem kvar. En liten lön jag och min dotter kan leva på.
Nu jobbar jag på att skriva ner vad jag vill ha i relationer. Har aldrig gjort det förut utan följt med dit det blåser.

Önskar er en fin dag! Kramar

Självomhändertagande
tis, 2021-12-07 - 08:53

@EsterHanna
Ja, vi behöver pepp för att orka stå emot.

Så fint att du känner tacksamhet för det du har. Kvar. Det är viktigt. En liten lön innebär ett arbete och det är bra. Det är bra att ha något att göra och fokusera på, när tankarna på det som kommer automatiskt kommer.

Då kan du öva på att upptäcka de tankarna och släppa dem du inte vill ha. Och fokusera på hur du vill ha det, just nu. Just idag. Och börja med ditt ögonblick just nu.

Önskar dig en fin dag!
Kramar

Självomhändertagande
tis, 2021-12-07 - 08:57

Och bara upptäcka hur din andning känns. Det är en övning som jag tycker om. Att känna hur varje andetag är ett nytt andetag. Och den kan du bestämma helt över. Hur du vill öva på att känna den. Och hur mycket som går att göra med andningen. Att djupandas ett par andetag gör så att lugn och ro responsen kopplas på. Vi har en fantastisk andningsapparat i vår kropp. Och det finns många fina övningar att hitta på youtube och andra ställen. Andas på, när det blir jobbigt. När det än sker, vart du än är. Känn hur andetaget känns, i din kropp. Hur kroppen andas.
Det ska jag ägna mig åt en stund nu, innan min förmiddag fortsätter.

EsterHanna
fre, 2021-12-10 - 06:52

Tack ! Jag har följt dina råd, kikat lite på youtube. Jag vet vad du menar och jag vet att jag måste dit. Just nu slåss jag för min frihet - den är inte självklar. Jag bävar så för jul och nyår. Att behöva stänga ute, avgränsa och putta i väg är mot alla mina principer och jul står för så mycket annat.
Mannen blir mer och mer desperat, han har inte gett upp. Vill ha skjuts till polisen på lördag-jag sa nej-då ringer han mina vänner. Oerhört enerverande och pinsamt.
Jag har fått munsår av stressen, har aldrig haft förut. Kämpar med att åka till jobbet , det är tungt. En dag, nästa dag, nästa dag... Jag läser här inne om nya som kämpar. I bland läser jag föräldra-tråden och... om det finns olika grader i ett helvete så måste detta vara det värsta. Jag tänker ofta på er som kämpar med era barn. Och kramar på mitt eget.
Min man har ett barn. Varför, varför prioriterar han inte det barnet i stället för att hänga kvar oönskad här?

Tröttiz
lör, 2021-12-11 - 10:04

@EsterHanna
Det där att kunna förstå ja ... Min har också barn, som kommer i skymundan. Emellanåt känner jag av sån frustration och sorg, men kan ju inte göra något. 😔

Att förstå - det har jag också stångats med. Något jag försöker tänka på är en numera nykter alkoholists ord som gick i stil med :
"ni 'normala' kan inte förstå hur en beroende funkar ... försök förstå er på er själva i stället och låt er inte dras med ner i annans beroende". Nej, jag har insett det och lättare sagt än gjort. 🥴
🌹