@Tröttiz och Åsa...Allt rullar på, det värsta är nog över hoppas jag. Det som känns mycket märkligt är att vi ff är gifta. 13 april kan jag lämna in papper på fullföljd. 9 månader efter jag begärt skilsmässa.
7 sopsäckar med ölburkar blev det. Och två halva säckar med spritflaskor.
Insikten av detta är att han måste varit så mycket mer påverkad än vad jag förstått. Vilken ångest det måste ha gett honom. Och så konstigt att jag inte märkte mer än jag gjorde...
Åkte till tippen med påsarna, hällde ner i metallåtervinngen, säck efter säck. Kom fram en gubbe som jobbade där och kollar så där som de gör.
"Resterna av min fd alkoholist-make", sa jag. Gubben sa ingenting.
Skämdes inte, var skönt.
Tänker att nu finns det nog kanske inga mer gömmor.
Tröttis, tänk när vi började skriva här, 1,5 år sedan. Vilken resa!! Kommer i håg att i mina första inlägg skrev jag "hur ska jag få honom att erkänna att han druckit" och " kan man vara full utan att ha druckit" osv. Herre jösses, vad man lärt sig. Och vilken process det är.
Kramar till er alla och styrka till er som kämpar. Ni känner rätt. Om ni tvivlar-finns det grund för det.

@EsterHanna
Ja, vilken resa ...
Och för väl att man i stället började fokusera på sig själv hur man vill ha det, vad man behöver och att man börjar se klart på saker.

Jag pratade med mitt ex nyligen, helt otroligt hur mycket alkohol som går ner, jag frågade. Då är det antagligen lite till som druckits ... Hans tolerans är skyhög. Ingen förändring där, men jag tar tag i mitt.
Kram.
🌹

Det är en jäkla process, helt klart. Jag har mitt ex blockerad fortfarande och i och med hans degradering på jobbet och tvångsintagning är jag tacksam för lugnet. Det måste ha varit skönt att bli av med alla burkar och flaskor! Jösses vilken misär. Alla pengar i sjön. Hälsan kaputt och er relation åt helvete. Den här sjukdomen är så hemsk. Jag är glad att jag snart får nyckeln till mitt nya hus och kan bygga nya minnen där. Kram till dig!

@ Åsa M, vad härligt, ett nytt hem... Nya minnen! Jag har nog äntligen kanske börjat att sörja det som inte blev. Saknaden av en fin människa som jag tyckte så mycket om, sorgen över att han inte kommer finnas kvar i mitt liv. I början var jag så lyckorusig av att äntligen kunnat säga stopp, sen gick det över till att inte känna någonting och nu, när jag tar mig lugn och ro får jag sakta tid till en reflektion. Jag får distans och ser med annat perspektiv på kaoset, det är annat än att vara mitt i det. Då slår instinkterna till och jag ville bara bort från det, nu, nu ,nu...!
Jag har inte gråtit en enda tår över denna tragedi till skilsmässa. Bara gått vidare och suddat ut allt som påminner om honom. Det är som han inte finns längre. Som om vårt liv var något som hände för länge sedan, kanske för jag inte känner igen mig själv i det livet.
Ensam. Det är ok. Men åter ensam. Min dotter och jag kommer dock ännu närmare varann, hon är ju ung vuxen snart och så fin och så klok. Vi reflekterar och pratar, åt en god middag tillsammans ute i kväll. Glad för det. Kram till er alla!!

Nu på morgonen kommer sms om att låna 200 kr. Till mat. Jag säger nej. Så svårt. Känner skuld, som att lämna någon att svälta i hjäl när man själv har mat. Förstår med mitt förnuft men det är något annat som tickar in. Nej, nej, nej. Inte-aldrig mer-låna ut pengar. Nej. Måste få in det i skallen.

@EsterHanna
Den där karusellen bara fortsätter. 😠Vilket jävla elände denna alkohol.
Kram. Håll ut. 💕
Jag gav vika för mina gränser förra veckan, känns inte bra.

Livet rullar på. Har känt ett svagt obehag att någon är inne i mitt hem då och då. Märker på hunden att han vill säga mig något... Min Iphone-laddare är plötsligt borta, mat försvinner. Bor mitt ute på landet så inte så noga med att låsa överallt. Ska köra ett ärende vid 19-tiden. Då sitter min snart x-man i diket ca 500 m från mitt hem. Går ut ur bilen, han är knappt kontaktbar. Minusgrader. Har kissat på sig. Smutsig. Bredvid står en väska med lite verktyg, lite av min mat och spritflaskor.
Blir helt chockad. Sätter mig i bilen och ringer polis som kommer. Även ambulans. Men det blir polisen som tar med honom. LOB.
Känns overkligt och otryggt. Kan inte förstå att detta händer?

@EsterHanna
Oj nej, han är ju riktigt illa däran. 😔
att man kan gå ner sig så.
Vilken tur att du kom, han skulle säkert ha frusit ihjäl annars. Kan förstå att det känns overkligt och otryggt, jag har dock inte ens varit i närheten om det du varit/är med om ...
All styrka till dig. 💕

Ja obehagligt. Han har ingen nyckel men gården är svår att låsa, finns lite dörrar och portar överallt. Har aldrig låst. Men nu har jag köpt hänglås och kamera och skruvat upp i uthusen.
Ringde polis i morse och berättade allt med att han är skriven här osv, de visste inte hur de skulle se på det hela men ringde upp efter ett tag och sa att iom att jag anm till skatteverket, äger gården, han inte bott här på 8 mån samt skilsmässan om 4 veckor så begår han brott med att dels gå in men mest att stå skriven här då han ej har sin dygnsvila här. Ett ärendenummer finns.
Mannen stod utanför 7.30 och frågade vart han satt då han tappat sin mobil där. Samt om det var jag som hade ringt polis. Han var så full att han inte kom i håg något alls. Som han såg ut.
Pekade, och han vandrade i väg över åkrarna. Inte ens 40 fyllda... Han gick sen- lååångt att gå till närmsta by/buss.
Måste tagit flera timmar. Han har tagit mat/kött härifrån. Och mina vigselringar. De låg i en skål. Jaja...var väll symboliskt.
Vid 14 såg min dotter honom komma ut från systembolaget.

I dag om en månad kan jag lämna in om fullföljd av skilsmässa, 9 mån efter jag ansökte. Med detta som hände i går och idag så gjorde han det enkelt att lämna in det pappret. Tack för det!

Ja du, jag lider med dig, denna stress, att alltid behöva vara på sin vakt även fast du gjort allt du kan för att få lugn och ro. Hoppas verkligen inte att du behöver vara rädd för honom, att han ska göra dig illa 🙏 så sorgligt vad beroendet gör med dom och med oss.

@Backen123 Eller hur! Är inte rädd, han skulle aldrig göra mig fysiskt illa men otroligt obehagligt att han dräller runt här, bor mitt ute i ingenstans. Frågade i dag varför och han svarade att han saknar mig . Tragiskt. Stal mat. Men cigg och sprit det finns. Så less på det hela. Kram

Mannen gjort inbrott hos mina (enda) grannar, äldre par som är mycket goda vänner till mig och min dotter sen 15 år tillbaka. Sovit på deras soffa, stulit spriten. Samma flaskor hittade jag i diket där mannen satt i fredags. Han hade tappat cigaretter osv. Hjälpte dom hela kvällen i går, polisen kom vid 20 tiden.
Så fruktansvärt ledsen. Skäms så. Jag vet att det inte är mitt fel men skäms ändå.
Är inte arg. Bara så ledsen.
Hur länge ska detta pågå?
Vi har varit inbjudna till dom många gånger, mannen hjälpt dom och dom hjälpt oss. Landet.
Detta var nog det största sveket.

Fy, ska det aldrig sluta? Begriper inte hur långt det ska behöva gå innan samhället griper in. Han behöver ju tvångsvård, har spårat ur fullständigt. Förstår hur du känner. Hur kan det vara okej att någon går ner sig så mycket och ingen hjälp går att få? Det är så cyniskt - så länge det är allvarligt missbruk som är problemet så görs inget verkar det som, men om det vore allvarlig cancer hade resurser slängts efter personen i fråga. Skickar dig massor av kramar, önskar att röran ska upphöra. Så ledsen för din skull. Denna jävla sprit.

Låter verkligen som att mannen nått så långt ner man kan komma. Har inte läst allt du sktivit, men jag funderar precis som ovanstående om det inte är dags för tvångsvård. Förstår att du inte blir arg utan bara är ledsen för det är ju samtidigt oehört sorgligt att någon beter sig på ett så förnedrande sätt. Undrar om ingen gör en orosanmälan till socialtjänsten, polisen t.ex. eller kan du själv tänka dig göra det. Anmälan kan vara anonym.