Är rädd att min pappa aldrig kommer ur detta levande

Min pappa har druckit så länge jag kan minnas. Jag har varit medveten om att han är alkoholist i över 15 år. Jag har tagit hand om honom lagat hans mat, betalt räkningar när han skitit i och bara supit bort allt, kört han till avgiftningen ett antal gånger. Fått upp hoppet. Blivit besviken. Gått i terapi och sagt att jag ska ta avstånd, ta hand om mig själv. Att jag inte kan förändra honom och att han har sitt eget ansvar. De senaste åren har vår kontakt minskat, jag har sörjt att honom och vår relation.

Nu är det värre än på länge. Han förlorade sitt jobb i juni efter att han varit påverkad på jobbet. I samband med det hände det en olycka och han trillade på jobbet. Inser i efterhand att det kunde gått så mycket värre. Han har än en gång slutat betala räkningar. Säger att han är värdelös och har gett upp. Han sätter sig ofta i en roll där han är offer och säger bara hur dålig han är.

Har gjort anmälan till socialtjänsten men jag tror inte han kommer göra något eller ta emot behandling. Jag tror inte på att han kommer kunna förändras och bli nykter tyvärr. Men jag är så himla rädd att han ska dö. Och jag är så ledsen att han inte kan vara en del av mitt liv.

Vet inte riktigt hur jag ska hitta rätt i det här. Mitt sätt funkar inte längre, iallafall inte just nu. Har ständigt dåligt samvete oavsett vad jag gör.

Vet inte om det är okej att skriva inlägg så här utan någon riktig tydlighet eller fråga. Känner mig bara lost och ensam.

Profile picture for user miss lyckad

Hej! Välkommen till Forumet..🤗.Såklart är alla välkomna att skriva. Jag förstår att det är jättejobbigt när man är mitt i något, som bara blir sämre. I de flesta kommuner finns ju boendestöd..Det kanske hade kunnat avlasta dig? Det finns för personer som ” tappat greppet” eller som av olika sociala, eller psykiska skäl behöver stöd..Det kan också heta socialpsykiatri..Jag har själv jobbat inom det flera år. Man ansöker om hjälp hos kommunen. Ibland blir hjälpen långvarig, ibland bara för en tid. Många i din pappas situation som får hjälp eller stöd..Ofta är det anhöriga som inte orkar mer..Och anhöriga måste få leva, utan den enorma tyngd det innebär att ta hand om hela personens liv och svåra situation. Det är viktigt att du inte blir sjuk av situationen..Den som dricker eller på annat sätt mår dåligt, tänker sällan på dom runtomkring..Jag hade själv en pappa som var alkoholberoende under många år..Han bodde långt ifrån mig, så det var inte den kontakten du och din pappa har..Min pappa levde nykter sina sista 16 år, på ett serviceboende.Oavsett så ta en kontakt med kommunen, och se vad det finns för lösningar..Varmt lycka till.🌺🍃..

Profile picture for user isabellaan

Hej!
Jag kan relatera så mycket. Min pappa har missbrukat sedan jag var 11 år, är 25 idag. Han har varit på cirka 20 olika behandlingshem. Han har varit nykter under kortare perioder, men majoriteten av dessa år har han varit aktiv i sitt missbruk. Har så många gånger varit rädd för att han ska dö, att jag ska få ett samtal där de säger att han nu är det. Tror att det är någon typ av mental förberedelse…. Det som hjälpt mig är att prata öppet om det, att inse att man inte kan kontrollera någon annan än sig själv (hur mycket man än vill). För min egen skull har jag valt att strypa kontakten när han är aktiv, jag får höra av andra när det går bra (t.ex farmor och farfar). Då återupprättar jag kontakt och njuter av tiden vi har tillsammans. Men visst är det en sorg. Skickar massor av kramar!