Är helt ny här. Min anhörige har varit djupt nere i ett för andra dolt alkoholmissbruk, stora dagliga mängder i smyg innan sänggående, är nu ren sen 9 månader. Jag misstänkte men han förnekade ihärdigt, under många år. Nu uppkommer diskussioner där jag förmedlar att jag inte har så roliga minnen av storhelger. Vi har här olika bilder och upplevelser. Jag minns att hen höll sig nykter på dagtid men innan kvällen var slut hade hem smugit iväg inom hemmet till sin gömma och druckit sig berusad och stupat isäng. Hem minns det som om storhelgerna var jättebra och blir ledsen på mig. Känns som det inte är ok att jag har mina minnen då han blir ledsen. Men det är ju mina minnen. Något råd hur jag hanterar det här? Ska jag tiga eller är det ok att tala ut mina upplevelser.
Ska kanske tillägga att jag ställde ett ultimatum som mynnade ut i att han tog hjälp och slutade dricka. Vi har pratat mycket om det och jag var med i hela processen. Men det här med att vi har olika minnen skaver. Råd?

Det är okej att tala om dina minnen och besvikelser men inte med din anhörige tänker jag. Vet inte vad du vill uppnå med det. Mitt råd är sök proffessionell hjälp i någon form. Dina upplevelser och minnen är riktiga för dig. För din egen del är det viktigt att kunna lämna det förflutna och självklart också viktigt för er relation. Vi har ansvar för våra egna känslor och för mig låter det som att du samlat på dig negativa upplevelser och känslor som din anhörige ska berfria dig ifrån. Rätt eller fel så tänker jag som själv gått igenom ett sorgebearbetningsprogram vilken var en befrielse för mig. Känslor från det förflutna plågar mig inte längre.

Jag tänker helt spontant att man har olika minnen av händelser som man upplevt tillsammans oavsett om den ena, eller båda varit nyktra eller onyktra. Är han genuint intresserad av vilka minnen du har så känner jag att det är bra. Kanske är det en del av processen att han blir ledsen och får insikt hur du upplevt händelser där han varit onykter? Jag har samma situation här, och vi har (igår faktiskt) bestämt att blanda in en tredje part för att tala om våra upplevelser vi haft. Det handlar inte om vem som har rätt eller fel, tänker jag, utan att man vill skapa en förståelse hur händelserna upplevts och påverkat en.

Jag tänker att syftet med att berätta om din negativa upplevelse är nyckeln här. Upplevelsen kommer fortsätta vara jobbig för dig men personen som inte upplevt något negativt (?) kommer aldrig kunna, eller vilja, bekräfta din bild.
Det är förstås mänskligt att ha olika syn på något och kunna enas om att vara oense men om upplevelsen skapar obehag för dig ko mer du nog tyvärr inte fången lindring från den person som orsakade problemet.

Ellen_anhörig

@missol Tack för att du förstår!
Jag tror att det är så att hen helt enkelt inte minns det tråkiga. Jag dricker inte någon alkohol alls så jag har liksom inte delat ruset. Att jag inte dricker är inget statement utan har medicinska orsaker. Vi har pratat om att gå och prata med någon men hen är inte mogen för det än.
Någon frågade vad jag har för syfte med att ta upp det till diskussion. Svaret är enkelt, jag vill ha en lugn och harmonisk jul i nyår utan att behöva oroa mig igen. Oron för återfall är som störst vid helger.
Summa summarum, vi behöver prata med en 3e part här hen är mogen för det.
Tack! Ditt svar betydde mycket.