Då kör vi ett varv till...

Misstänker att jag är långt ifrån ensam i att få ta emot allt från hot, gap och skrik med mera. Har vart ganska lugnt i två-tre veckor ungefär, sen tyckte min kära alkoholist att det var dags att berätta om sin problematik för anhöriga och som hon uttryckte det "ta sitt ansvar"... Gick bra några dagar, hon verkade lättad trots att hon blev ganska kraftigt ifrågasatt när hon berättade sin "nya" plan, hon har "kontroll" på sitt drickande och ska inte dricka ensam igen och då är det inte ett problem enligt henne. Tidigare plan när bara jag visste om problematiken var att hon skulle sluta dricka helt då problemet redan har genererat fyllehäckar, fängelsedom, enorma skulder, X antal blackouter, gömda flaskor, förlorat arbete osv osv... Ett ganska djupt missbruk och problematik med andra ord. Igår frågade jag henne varför hon fortsätter dricka när det hela borde vara rätt tydligt att det inte är någon bra ide? Det skulle jag inte gjort.... Det kom en explosion av guds nåde, med hot, skrik och gapande. Hundra olika ursäkter kring att hon sökt hjälp (vilket hon inte har) och att hennes psykolog säger att hon visst kan dricka (hon har ingen psykolog). Hon ringer å skriker att jag aldrig ska fråga henne nåt igen om hennes alkohol då allt är under kontroll. Hon berättade att hon hade en vän på plats som är med henne dygnet runt å vet att hon inte dricker för mkt, denna "vän" var enligt henne med å hörde samtalet. När jag frågade om inte vännen kunde säga nåt så jag hör att denne är där (då jag inte tror henne) så fick jag höra att hennes vän inte ville prata just nu... Varför måste precis allting som kommer ur munnen på en missbrukare vara så svart och vitt. För någon dag sen ringde hon och grät över att hennes missbruk, var så ledsen med panikångest över allt hon ställt till med, både med barn, pengar, arbete och fängelse (fotboja) som väntar... Nu vände vinden så fort man ifrågasätter nåt och hon har inget problem, allt är fejk, hennes påhittade psykolog stöttar henne i att hon kan dricka osv osv. Finns det inget slut på denna cirkus... Kan tillägga att hon under samtalet satt och drack och hade druckit under förmiddagen det hördes tydligt. Även det försvarar hon med att det inte är konstigt att man sitter en söndag förmiddag och dricker "alla gör det" tydligen...

Nu drabbar ärligt inte detta mig mer än hennes samtal till mig och att hon ena stunden gråter och är förstörd och nästa hotar och skriker...

Nån som känner igen sig i detta?

Profile picture for user Tröttiz

@Haga
Oj gudars sådan cirkus. Beklagar att du är i allt detta.

Hon verkar verkligen djupt nere och då tror jag inte på vettiga resonemang av henne och att det inte går att tala förnuft med henne.

En nykter alkoholist sade till mig en gång då jag för mitt liv inte kunde förstå mig på min (dåvarande) pojkvän och mådde dåligt över det. Att jag inte kan förstå mig på en beroendeperson utan tänk på mig själv. Fokusera på mig och vad som ska prioriteras och är viktigast just nu - för mig. Att man inte fastnar i det där att man vill fatta sig på den andra liksom. Hm kanske flummigt, men kanske du förstår lite. Börjar bli trött ..
För din del gäller det ju att se till barnbiten kan jag tänka, barn finns bäl med, hur eventuellt lösa vissa saker där?

Jag har hört allt möjligt, jag har kontroll, jag har varit utan så länge så jag kan dricka , utskällningar och lovord. 🤯
I ett skede fick jag höra att det som hänt inte hade hänt ... "Överanalyseringar" av mig bara, mycket tror jag pga förnekelse. Men att höra sånt gjorde att jag själv började vackla. Låt dig inte manipuleras. Du tänker klart. Kanske jag levde i kaos för länge och blev i det närmaste utbränd.. vet inte men jag fick totalspader.

Lätt ibland, går till mig själv, att höja rösten men försök att inte låta dig tappa humöret. Det löser inget.

Man kan inte förändra någon annan och vad de gör men ens egna handlingar för vad man mäktar med. Sätt gränser vid behov, t ex blir telefonsamtal alltför jobbiga säg till att ringa nykter både verbalt och skriftligt vid risk för minnesluckor.
Kram. 💕

Profile picture for user EsterHanna

@Haga Ja, det kan du skriva upp! Och när jag inte trodde det kunde bli värre så blev det stråt vassare. Detta som du beskriver kan eskalera det vet både du och jag.
När jag skrev här inne frågade folk mig varför jag fortfarande tillät mig att utsättas för dessa samtal. Med all förståelse och all värme frågar jag nu dig detsamma?
Vad vill du ha för bevis tex att kompisen inte är där? Varför finns du som samtalspartner till en onykter människa som gapar och skriker? Osv osv.

Det tog och tar tid för mig att förstå att det var just den dansen jag var tvungen att hoppa av. Den tog för mycket kraft och jag har faktiskt ingen skyldighet att vara slasktratt för någons val.
Hur ser du på det?

Profile picture for user Haga

@EsterHanna Jag är helt med på att hoppa av "cirkusen". Har ärligt talat gjort det också och detta tar inte upp allt för mkt energi. Jag är kvar då det är mamman till mitt barn, vill att det ska gå bra för henne helt enkelt. Ju bättre det går för henne (eller ju mindre dåligt kanske är mer rätt) desto lättare och bättre blir min och barnets tillvaro. Har alltså inget större syfte att ta samtalen eller försöka resonera med henne än att jag önskar hon ser det uppenbara i allting och faktiskt tar sig i kragen. Hon är duktig på att omge sig med människor som aldrig någonsin skulle säga till henne att sluta med alkoholen eller börja förändra sitt liv och någonstans så går nog orden in som jag säger då hon fortsätter bli arg och upprörd över det.

Är som sagt störande att hon svänger sådant och ena stunden är jag hennes bästa vän å hon vet om allt hon gjort och är ledsen. Nästa stund så är jag djävulen själv och ska inte berätta för henne om hon dricker eller inte då hon ju har koll på allting... Men kommer aldrig låta det bli mer än ett störande moment, hon är sitt eget problem å ingen annans. Är hon nykter och sköter vårt barn så kommer dom ha kontakt precis så mkt som hon önskar, missköter hon det så vet hon vad som gäller.

Profile picture for user Haga

@Tröttiz ja det där med att saker "inte" hänt eller att alla andra hittar på är ju en skrämmande förnekelse...

Vi har inte bott ihop på över ett år och jag har fått ordentligt med perspektiv under det året. Vi har vart särbos (var tanken) men jag har ju under detta året sett och hört såna sjuka saker från henne så finns inte en chans att det skulle fungera. Är lite lustigt hur man kan gå från att i stort sett vara beroende av en person som man älskar till att känna mer och mer avsky rent ut sagt för beteendet hon har. När man var mitt uppe i "kaoset" så såg man det inte, man tvivlade på sig själv, "är det verkligen så farligt", "hon dricker ju bara ibland" osv osv... Jag skrev dagbok, året som särbos så kom jag på henne med i stort sett "blackout" fyllor 47 gånger ensam då hon gömde sig och satt och drack. Problemet är att jag inte ens letade efter att komma på det, hon ringer, börjar bråka, åker i fyllecell, kör på fyllan osv som gjort att jag fått reda på alla gånger. Var med den insikten man började granska vad som egentligen hände under åren vi levde under samma tak ihop. Hur det i stort sett varje dag dracks någonting, alkohol som försvann, tomma flaskor dök upp, hon försvann några dagar här och var osv osv... Man ser det inte när man lever i det, men med lite avstånd så växer bilden fram otroligt tydligt.

Funderar på om man ska skriva en "citat-bok" kring allt man fått höra, kan va rätt spännande läsning för eftervärlden.

Även om jag inte är "direkt" drabbad i dagsläget så tar det ändå på krafterna. Kommer försöka finnas där för henne såklart som en vän, dock aldrig förneka eller glorifiera hennes missbruk så som hon försöker göra. Kanske kan det bidra med nåt positivt i hennes liv och kanske kan hon bli fri från alkoholen vem vet. Tills dess är det väldigt betryggande att höra att det finns fler som upplevt/upplever samma sak ;-)

Profile picture for user gros19

Läser lite och och visst är det så att alla dricker pä en söndag förmiddag eller? Ursäkterna och uppfinningsrikedomen är oändlig och ibland även kul, som mannen som sa att han blivit lurad på systembolaget när han skulle köpa alkoholfritt. En annan man satt och gjorde skåror i tabletter inför semesterresan för så såg antabus ut och lugnade (lurade) på så sätt sina anhöriga. Bra du fokusera på dig själv det enda du kan förändra. Bra att även försöka finnas där som vän så länge du inte far illa av det. Ingen väljer alkoholrn utan man har helt enkelt inte hittat någon annan lösning på sina problem år min åsikt.

Profile picture for user EsterHanna

@Haga Jag förstår, du verkar ha koll på dina gränser och hängde inte med att ni har barn i hop. Det måste vara oerhört svårt, man vill ju som du skriver att barnet ska få en frisk relation till den andra föräldern. Jag förvånas så ofta att min fd man inte valde åtminstone sitt barn före alkoholen men nej, det gjorde han inte. Tragiskt, svårt och sorligt.
Du måste ju på så sätt involvera mamman ... Och vara filtret för ditt barn. Det kostar i energi. Varma tankar till dig!

Profile picture for user Tröttiz

@Haga
Jag känner mycket avsky över beteende men även en sorg över kraften i alkohol.

Och jo, håller med, då man är inne i något ser man inte klart. Det är först då man fått lite distans ser i backspegeln hur allt varit. Helgalet...
Verkar som att du är ensam om att säga ifrån gällande alkoholbruket, att de andra kör enligt hennes "önskemål". Det hjälper ju inte till. Hoppas någon annan också inser allvaret och hon möter på motstånd på flera plan.

Profile picture for user Haga

@Tröttiz Ja sorgen över alkoholens kraft i ett missbruk är stor (bra formulerat).

Jag är inte ensam om att säga ifrån men hon bryter med alla andra som gör det. Hon "erkände" problemet för några veckor sen till familj, släkt och vänner. Dom allra flesta sa till henne att dom sett detta tidigare, rekommenderade att hon skulle söka hjälp och sluta dricka helt. Hon hävdar då till dessa att hon sökt hjälp (detta är inte sant), att hon nu bara dricker lite grann på fest så är ingen fara. Är vad jag vet två vänner som då sa att dom inte tror henne, att det låter som alkoholen som talar och att många innan henne kört med exakt samma ursäkter. Det enda det lett till är att hon skurit av dom, bett dom fara åt H-vete osv osv (ja du kan säkert den sången).

Bara dom senaste 3-5 månaderna har hon "bytt" ut vänner, har skaffat sig en ny krets som hon kan dricka med och som inte ifrågasätter ännu, eller så är dom i samma sits jag vet inte. Hennes "egna" familj har alltid brottats med missbruk tidigare och är sjukt nog dom som stöttar henne mest i att hon klarar av att dricka. Hon har alltid vart "guldbarnet" som haft jobb, boende, skött sig (utåt) osv. Med allt detta så går det väldigt enkelt för henne att hitta "medhjälpare" i missbruket som inte ifrågasätter och välja bort dom som är jobbiga. Hon har dock aldrig vart så illa som senaste året med fängelsedomar, rattfylla, fyllecell, pengar, fått sparken osv. Hon är smart i grunden och vet att allting rasar ordentligt runt henne, men ändå bara fortsätter hon. Man förvånas....

Profile picture for user Tröttiz

@Haga
Jaa ... Man försöker kanske med allt, säger man sökt hjälp för att komma bort från tjat. På något sätt kan jag förstå tänket att byta kompiskrets som så att säga kör på i samma bana. 😔
Ledsamt och tragiskt att dricka bort så mycket i ens liv.
Jag har sällan hört att jag ska fara åt helvete, dock att jag är en helvetes tråkmåns ... Givet att jag inte dricker mig berusad med en som har alkoholbekymmer.

Profile picture for user Åsa M

Den här jäkla alkoholen. Hur kan den förstöra så mycket? Det är så sorgligt. Bra att hon "erkänner" men det räcker kanske inte hela vägen. Insikt kostar mer, är min erfarenhet.

Profile picture for user Haga

@Tröttiz Hej!

Jodå det är nog rätt bra med mig. Situationen börjar dock spåra ur mer och mer. I helgen hade hon vårt barn. Fick samtal av en gemensam kompis på lördagen att hon hade ordnat barnvakt och kommit över till dom för att ta ett glas rosé. Hon var på eftermiddagen i fredags så full så dom inte vågade släppa henne till barnvakten för att hämta vårt barn. Är såklart extremt tragiskt men fördelen är att fler nu sett och börjar prata. Fler än jag som ser beteendet. Hon drack även i lördags (ensam hemma med vårt barn som somnat). Detta vet jag då hon ringde mig och sluddrade. Hämtade barnet i söndags och nu är allt som vanligt igen här hemma.

Förstår att detta låter väldigt tragiskt (villket det är) men jag väljer att se att äntligen så kommer sanningen ut, hennes fasad rasar och det är fler i hennes närhet som kommer "puscha" henne att faktiskt ta tag i det. Kompisarna skulle ringa henne idag (måndag) och prata med henne innan dom ev gör en egen orosanmälan till soc. Känns ärligt talat skrämmande men aningen befriande att jag inte står själv i detta längre.

Profile picture for user Tröttiz

@Haga
Så bra att även andra ser och sätter gränser, och att flera trycker på. Att flera ifrågasätter hennes bana. Hon är verkligen på fel och farlig sådan. Det illa är ju att hon kan dra ner andra. Att det händer något tokigt. Jag upplever att du var ensam i det tidigare, bra att andra reagerar.

Jag fick höra att en tog tag i sitt drickande då fasaden rämnade då en anhörig kontaktade dens arbetsgivare.
Vad vet arbetsgivaren?

För mig går det upp och ner. Kan emellanåt ännu känna mig dissad på grund av alkohol, en himla märklig men frustrerande känsla. Men dissa mig då, men inte barnen ... 😔 Så tragiskt när det finns barn med. Vi har dock inte gemensamma barn - gudskelov.

Jag kommer aldrig fatta den där satans kraften i det flytande giftet. Väl bra det förstås, då hade vi väl själva problem.
🌺

Profile picture for user gros19

Vill egentligen bara säga en sak eftersom du verkar få stöd från olika håll. När en orosanmälan görs till socialen så kan man även ifrågasätta ditt föräldraransvar eftersom du låter ditt barn vara hos en förälder som du vet ha stora alkoholproblem. Därför viktigt du tar ställning och inte lämnar ert barn där även om hon dricker efter barnet lagt sig eller ordnar barnvakt mm.

Profile picture for user Haga

@gros19 Hej! Jo jag har bra koll på det och hur det fungerar, därav jag hela tiden har kontakten. Är uttalat att om hon dricker så hon inte har koll så hämtar jag på en gång (bor 10 min ifrån). Däremot så var ju helgen lite speciell då jag var iväg på annan ort å kunde inte göra så mkt. Samt att hon nyligen "outade" sig med fängelse och fyllkörningen. Tror det var därför fler slog ihop ett plus ett i detta. Finns skrivet både till henne och i min dagbok helger, kvällar osv när jag tagit barnet pga att hon inte klarat det. Vill dock att hon ska få ha så mkt tid det är möjligt med vårt barn då det kanske kan vara den motivation hon behöver för att ta hand om detta till slut. Men självklart är det en oro om Socialen anser jag gjort tillräckligt eller om jag gjort fel.... Verkar ju vara lite av ett lotteri mellan varven vilken inställning dom har när man läser om det.

Profile picture for user Åsa M

Jag tänker att ert barn inte ska behöva uppleva en förälder full och att det kanske är dags att omvärdera situationen nu när hon verkar ha tappat kontrollen över drickandet. Det är väldigt tufft för barn att växa upp med en alkoholiserad förälder och det sätter spår som aldrig går ur. Det är barnets bästa man ska utgå från - inte de vuxnas. Hennes sjukdom kan inte, får inte, ska inte drabba ert barn.