Orolig sambo

Min sambo lever med psykisk ohälsa, däribland bipolär sjukdom. Att alkohol brukas rätt friskt i en sådan sjukdom är ganska vanligt men hur får man sin sambo att förstå att det inte är optimalt att dricka med psykisk ohälsa i bilden?

Jag brukade själv klubba och festa iallafall varannan helg som yngre och i början av vårt samboförhållande festade vi tillsammans. Vi bråkade en del gånger då båda var berusade men gick vidare tillsammans.

Något har dock hänt i min inställning till alkohol. Jag får rysningar och bygger min mur runt mig så fort sambon frågar om vi kan stanna till på systemet. Jag tror att jag först inbillade mig själv att det var jag som mognat och helt enkelt inte tycker det är kul och/eller värt att dricka längre och till viss del är det nog så också. Men jag börjar nästan känns som PTSD känslor.

Min sambo dricker måttligt för det mesta men det har hänt alldeles för många gånger nu (på 3 år totalt) att han druckit alldeles för mycket. Vanligtvis köper han en flaska vin och 3 starköl vilka han avnjuter under en kväll. De gånger de blivit alldeles för mycket har det varit alltifrån 2 flaskor vin plus de 3 starkölen eller ännu mer i kombination med att ha ätit väldigt dåligt under dagen.

Han kommer med diverse anledningar att dricka: spela tv-spel, dämpa ångest, titta på sport på tvn (enda tillfället då jag ibland ansluter och tar ett glas vin eller 2) och vi har flera gånger diskuterat tillsammans om att alkohol inte är en bra, optimal eller långsiktig hjälp till ångest men att han självklart ska kunna unna sig ett par öl till sporten eller tv-spelet på fritiden.

Jag har dessutom lite problem med att detta inträffar vilken dag som helst, måndag som fredag, det spelar ingen roll. Oftast är han iaf ledig från jobbet dagen därpå.

Som toppen på isberget har vi ju då den psykiska ohälsan. Det är GAD och bipolär sjukdom vilket vid ett antal tillfällen har utlöst en triggad psykos/mani. Något som alltid gått relativt bra tillslut men som jag tror är en del av min ångest kring alkohol. Jag är helt enkelt ännu mindre bekväm nu än förut kring onyktra människor.

Ett väldigt luddigt inlägg här och jag hoppas det gick att förstå något. Jag har inte vågat prata med någon om detta tidigare. Har öppnat upp mig liiiite för en familjemedlem till mig men vi har endast skrapat på ytan. Det känns bra att kunna skriva detta anonymt.

- Hur ska jag och min sambo komma till en förståelse kring den andres alkoholvanor? Jag vill inte låsa in någon, men jag vill inte heller må dåligt varje gång alkohol kommer på tal.

Profile picture for user Åsa M

Jag tror du behöver börja med att utgå från dig själv. Man kan inte ändra på människor. Om du tycker det är obehagligt med en ohejdad alkoholkonsumtion och har sagt det utan framgång, så har du två val. Antingen att fortsätta tala för döva öron, eller att börja sätta egna gränser för vad du accepterar. Man ska inte behöva må dåligt av val som ens partner gör. Vet du varför du låter det fortgå? Har du funderat på det?

Profile picture for user Självomhändertagande

@Orolig.se
Så bra att du skriver och får syn på dina funderingar. Jag insjuknade i en bipolaritet som ung vuxen. Det är väldigt länge sedan. Och jag upptäckte hur alkohol triggade skov, vilket gjorde att jag slutade dricka helt och hållet. Jag valde en sund livsstil för det är så jag ville ha det. Och jag trodde att jag skulle få min ex att sluta dricka. Han som var den fina unga mannen som accepterade mig med min diagnos, när andra inte gjorde det. Han som räddade mig i ett klimat då bipolär sjukdom var ett oerhört stigma, även om jag aldrig skämdes. Och jag ville rädda honom. Men det kunde jag inte.
Istället räddade jag mig själv. Från medberoende. Från ett osunt liv. Till ett liv som är sundheten själv.

Jag lever frisk, utan skov sedan många år och jag ville träffa en frisk man. Jag har ett nytt liv, som bara är friskt. Ett liv jag inte hade vågat tro på för 20 år sedan. Men jag skrev till mig själv, hur jag ville ha det, under alla dessa år. Och nu lever jag det livet som jag alltid önskat. Men jag har jobbat med mig själv mycket.

Hur vill du leva ditt liv?
Kanske det kan vara hjälpsamt att träffa andra med erfarenhet av psykisk ohälsa. För att höra hur andra gör, hur andra lever, hur andra hanterar anhörigas problematik.

Vad behöver du, för att ta reda på vad du behöver. Är det föreningsliv, egen samtalskontakt i vården eller ett liv utan alkohol och mer tid där du ägnar dig åt din hälsa?

Du väljer, hur du vill ha det, i ditt liv.

Allt gott!