Sambo gömmer och nekar

Hej.
Jag träffade min sambo för 15 år sedan när vi var i 20 årsåldern. Jag fick ganska snabbt reda på att hans pappa var alkoholist men slutat dricka för ett år sedan pga hälsan. Ganska snabbt insåg jag också att sambon drack väldigt mycket under helgerna, oftast själv då jag inte drack mycket. Han kunde bli så full att han somnade på golvet, han ringde bekanta som han annars aldrig pratade med. Nästa dag hade han alltid ångest. Det eskalerade mycket och tillsist hade han gjort bort sig så mycket att han tog hjälp. Han gick på AA möten och sa till mig att han var alkoholist. Han var jätteduktig och slutade dricka. MEN för ca ett år sedan kunde jag plötsligt under helgerna känna igen tecken. Han började stå på ett speciellt sätt, luta huvudet på ett sätt som han alltid gjorde förr när han drack. Det var så tydligt. Men jag såg inte att han drack. Jag konfronterade honom men han blev arg och skällde ut mig. Jag började tvivla och fick be om ursäkt. Men det blev fler och fler tecken på att han ljög. Jag fick helt plötsligt inte komma in i verkstaden. En dag tog jag nyckel och sa att jag skulle hämta en hammare. Han kastade sig upp ur soffan och sa att han skulle det. När han sov tog jag nycklarna och smög ut. Jag hittade då två flaskor sprit/whiskey gömda och tomma. Konfronterade dagen efter men fick höra att jag var kontrollerade och att flaskorna var gamla. Det var jag som fick skämmas. Jag loggade in på hans internetbank och såg att han hade handlat på systemet flera gånger. Skäms efteråt hur jag snokade efter bevis.
Tillslut erkände han och sa att han kan dricka numera i lagom mängd och att han har kontroll. Han la. Ta några öl under helgerna öppet framför mig men jag fortsätter att hitta tomma spritflaskor. På ett kalas senast kom jag på honom gå och sno whiskey ut ett skåp när ingen såg (det serverades bara alkoholfritt).

Hur ska jag göra? Vad ska jag säga? För visst måste han ha problem?

Profile picture for user nycat

Det där med att ringa runt till folk känner jag igen, telefonen går varm hela kvällarna och nätterna när han är hemma och full. Söker nån typ av bekräftelse antar jag?

Profile picture for user Sisyfos

Ja, han har problem. Troligtvis kan han inte alls dricka i lagom mängd (vad det nu är när man haft ett beroende). Han dricker dessutom starksprit vilket är att leka med elden ännu mer. Man snor inte sprit på kalas om man inte är beroende. Det finns många varningsklockor. Hans pappa var alkoholist - kan du prata med pappan?
Det är ganska bekvämt för honom nu at han kan dricka öppet inför dig (och fylla på i smyg samtidigt)om han vill fortsätta att dricka.
Alkohol är en farlig drog. Det finns en föreläsning på youtube som man kan titta på som handlar om hur hjärnan och atressysystemen påverkas av alkohol. Googla: Markus Heilig, Forskning i framkant-alkohol.
Jag kommer från beroendesidorna. Jag tänker att all instinkt ni som befinner er här på anhörigsidorna har oftast stämmer. Han förnekar sin sjukdom. Då finns det inget du kan göra. Du skäms för att du letar. Jag tycker att det är rätt naturligt att vilja ha svar, vilja veta. Han blir arg och skäller ut dig, ljuger. Alkohol i stora mängder påverkar personligheten. Det är en sak om man jobbar med beroendet, en helt annan om man förnekar och försöker lägga ansvaret hos någon annan. Hoppas det ordnar sig.

Profile picture for user Katten om natten

Det påminner lite om min historia med min sambo... Att gömma och dölja är tecken på att det inte står rätt till. Det är inte du som gör fel som letar och vill veta. Min sambo har tagit hjälp, han är medveten om sina problem och dricker inte nu, vad jag vet. Men jag litar inte på honom, jag vet hur lätt han har för att ljuga och det är nog det allra största problemet för oss. Jag hoppas att din man inser sitt problem och tar hjälp. Försök tänk på dig själv i första hand. Det är ett val varenda dag, att välja att leva med en alkoholist. Jag kommer efter sommaren att söka hjälp för egen del, jag behöver någon att prata med, om hans beteende, risker och hur jag kan hantera det för att må bra. Det är svårt. Känslorna går i vågor, vi har det bra för det mesta. Men det finns alltid en oro hos mig och det sliter på kärleken. Hoppas det ordnar sig för dig och din man!

Profile picture for user Rebeck@n

Tack för svar 🙏 och ditt tips. Ska kika på den föreläsningen.
Hans pappa är död tyvärr...har dock pratat med hans mamma. Men får inte något ut hos henne. Jag sa till henne att jag såg honom ta sprit ut hennes skåp på festen. Fick bara till svar ”ja kanske”. Vet inte om hon skäms eller om dom två pratar med varandra redan om detta. De har väldig tät kontakt.
@Sisyfos

Profile picture for user Rebeck@n

@Katten om natten
Tack för ditt svar 🙏
Ja, jag litar inte heller på honom. Och det är verkligen vårt största problem. Han dricker inte så att han blir tydligt berusad, jag tror inte att någon annan som inte vet om att han har problem skulle kunna se att han var påverkad. Men för mig är det så tydligt. När jag konfronterar honom förnekar han eller också säger att han tar bara någon öl. Han frågar mig om det är något problem och att jag kan ju inte klaga på honom när han inte gör något dumt.

Profile picture for user Katten om natten

Åh, det är så svårt! jag kämpar hela tiden med att våga lita på min sambo och å andra sidan att inte vara blåögd och naiv och gå på hans lögner igen. Jag är glad att min sambo tagit tag i sitt problem. Han nekade först, när jag konfronterade honom med vad jag hittat (tomma flaskor, undangömda) och först när jag skickade (han var bortrest när jag hittade dem) en bild på "fynden" erkände han. Sen kom ånger och panik och sen tog han hjälp, av läkare, psykolog och något AA-möte. Det fungerade 1,5 år, jag kände mig trygg och han verkade må bra. Sen hittade jag tomflaskor (många) igen och det var värre den här gången, värre för att jag inte märkt av det eller misstänkt något och för att han "valde" att dricka igen, bakom min rygg. Precis samma beteende från hans sida igen. Nekade tills bevisen var framför ögonen på honom, försökte bortförklara med att det var "ett test" och inte förrän jag flera gånger sagt att många flaskor sprit i mina ögon inte är ett test... Ny alkoholterapeut, nya gruppsamtal, den här gången med fokus på hans bakgrund. Vi får se vart det leder. Jag tror att han är nykter, jag tror att han verkligen vill sluta dricka och att han verkligen försöker. Men jag VET inte och mina känslor pendlar mellan tilltro och misstro. Mycket att hans arbete hos psykologen går ut på att våga vara öppen den dagen suget kommer tillbaka. Att han inte ska ljuga eller dölja sitt drickande. Jag vet inte om det fungerar, det får tiden utvisa. Jag hoppas din man kommer till insikt och gör ett ärligt försök att ändra sitt beteende. Det finns hjälp att få, men som så många skriver, det måste finnas en genuin vilja hos dem själva. Det är svårt att veta, om min sambo gör det för "min skull" eller om han verkligen försöker för att han VILL det själv.