Livssituation

Profile picture for user Filmen

Känner mig vilse. Känns som att jag befinner mig i en film och inte i mitt liv.
Min man, som jag nu ska separera ifrån är alkoholist.. vi har tre gemensamma barn som nu kommer bo hos mig.
Problemet är hans inställning. Han är minsann inte alkoholist (han äter två mediciner för att minska alkoholsug) och han dricker i smyg. Han tycker att alla runt omkring honom är dumma i huvudet och inte fattar nånting. Vad gör man? Vad ska man säga till barnen? De är 14, 12 och 6.

Profile picture for user Rosette

Hej Filmen och varmt välkommen till forum för anhöriga!

Du har hittat hit och startat en tråd här, bra gjort! Det krävs både mod och kraft för att vända sig utåt för stöd. Du och din man ska separera och en fråga du har handlar om barnen, vad kan en säga till dem. Till att börja med att prata med barnen är en god idé, ni kommer alla må bättre av att prata om det och barnen kan känna sig trygga kring att det är okej att prata om det och veta att det inte är deras fel.

Här finns en länk med lite information och idéer kring hur en kan tänka kring barn i olika mognad och hur en kan prata med dem: https://www.regionkronoberg.se/contentassets/acfb24e358c649febe63aa853e…

Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart, skriv gärna flera gånger här om du vill så kommer tråden igång. Hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt här inne!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Filmen

Hur förklarar man för en 6-åring som vill träffa sin pappa att han inte orkar? Han har flyttat nu. På ett sätt känner jag sån frid. Ingen klump i magen av att komma till hem. Känner att jag vill göra fint och harmonisk hemma så barnen känner att tryggheten finns där i vårt hem.
Men orostankarna mal hela tiden. Den minsta har inte förstått förens nu att pappa inte ska bo här. Hans verklighet kom nu och han förstår inte. Varför ska pappa bo i lägenhet när vi bor här?
De äldre barnen verkar harmoniska. De kör på med sina liv. Pappan hör inte av sig. Inte till dem och inte till mig. När min 6-åring ville åka och titta på lägenheten som han hade lovat så svarar han inte i telefon. Hur förklarar man varför?
När vi väl får komma till lägenheten är det kaos. Min 12-åring öppnar kylen. Det finns ingen mat, kylen är full av öl och snus. Hon blir orolig om varför inte pappa har nån mat hemma? Han lever på färdigmat, öl och snus och sover hela dagarna. Hur kan man förklara det? Vi var i lägenheten i 20 min sen ville han att vi skulle gå.
Jag är orolig för ekonomin. Han måste betala mig varje månad för att ska kunna bo kvar i huset. Men han har ingen koll på sina räkningar- jag vet inte hur hans jobb går. Kan man sköta ett jobb när man mår som han gör? Han kan sabba hela vårt liv om han sätter mig på pottkanten ekonomiskt.

Jag vet inte hur jag ska ta hjälp. Min 14-åring säger inte mycket. Men han verkar glad och som vanligt. Men han är så lik sin pappa på många sätt. Det oroar. Vad händer när han upptäcker alkolhol.
Min man har alltid druckit för att kunna slappna av och bli mer social. Han har en ADD diagnos och får inte ta sin medicin för att han dricker för mycket. Det är den medicinen som gör att han fixar sitt jobb.
Jag är så glad att han inte är här längre. Men jag är så rädd för framtiden och jag är så rädd för hur det här ska påverka mina barn. Jag är också så arg. Jag är så arg på min man för att han gjort så här mot oss. Och för att han fortsätter göra så här mot oss. Han är helt ensam. Har ingen familj och inga vänner. Men väljer att fortsätta dricka fast hela hans liv finns här med sin familj. Alkoholen var viktigare.

Profile picture for user gros19

Alkoholen är viktigare äm familjen men det handlar inte om dig eller barnen. Beroendeproblematik handlar ju inte om förnuftet utan om känslor och därför fungerar inte logiska argument.

Jag skulle nog vilja säga att det går inte att vara ekonomiskt beroende av någon med missbruk/beroendeproblematik. Du får nog försöka hitta en annan lösning. Svårt men jag tror inte det finns något alternativ. Är du beroende av honom vad det gäller din ekonomi, ditt boende kommer du nog att gå omkring med ständig oro.

Du får kanske förklara för dom äldre barnen, kanske även den yngsta, att pappa har en sjukdom alkoholism. Ibland erbjuder kommunen program för barn till föräldrar med missbruksproblem. Jag skulle rekomendera dig att be om stöd hos socialförvaltningen, både vad det gäller anhörigprogram, men även gällande framtida umgänge.

Sedan har ju vi människor förmågan att tänka det värsta som kan hända, men det är oftast inte sanningen. Det är katastroftankar som det kan vara bra att prata med någon om för att få ett annat perspektiv. Du har tagit ett steg och det känns lugnt och skönt hemma. En bra förutsättning för att kunna lösa framtida eventuella svårigheter. Lycka till!

Profile picture for user Självomhändertagande

Du har fått bra svar ovan. Ingen lugn och ro att vara ekonomiskt beroende av en annan, särskilt inte en missbrukare. Jag träffade en miljonär utan att veta om det. Efter 11 års missbruk flyttade han äntligen ifrån mig. Då hade han bara skulder kvar. Kronofogden sände brev varje vecka i flera års tid. Han levde på mig i flera år. Innan dess levde jag med honom, i det grannland han är från. Jag betalade för mig. Och ibland lät jag mig skämmas bort med middag på byn. Men jag köpte allt själv och försörjde mig själv. Och vägrade spela det liv som somliga spelar.
Jag blev "fattig" under flera år, men hade ändå råd att bo kvar, äta och träna. Idag ser jag ljuset i min egna ekonomiska framtid, men när jag insåg konsekvensen av hur jag försörjt mitt ex med mitt tänkta "pensionskonto" då var jag på väg att avsluta allt. För jag orkade inte. Men jag var inte redo.

Och sedan så kom pandemin och räddade mig på många sätt.

Pengar är bara pengar. Man måste se om sitt eget hus! Du har barn att ta hand om. Se till att du får den hjälp du behöver. Liv är tid. Och tid är liv. Allting går bra. Men det kan kännas hårt ett tag.

Att leva utan missbrukaren är den största frihet som jag känner. Och det betyder precis allt. Jag vet vad "fångenskap" innebär.

Bättre att vara fri och "fattig" än att leva i ett medberoende som kväver en. Bara att se till att klara av utgifterna själva. Kanske annat boende är att föredra.

Precis som det är att vara överviktigt. Bara att gå ner i vikt.

Allting går bra, men man behöver stöd på vägen och en plan för sig själv. För sitt eget välmående.

Lycka till!

Profile picture for user Åsa M

Jag håller med ovan. Att vara beroende av en missbrukare är inte en bra idé. Hans första prioritet är inte familjen - det är alkoholen. Det kommer inte ändras förrän han är spik nykter. Om han kommer dit vet ingen.

Hur känner du inför att involvera familjerätten om han inte betalar i tid? Har du kontakt med dem redan? Du kan inte tvinga honom att prioritera som du gör. Han har redan valt spriten.

Tror det är viktigt att du är ärlig mot barnen. Pappa är sjuk och hans sjukdom gör att han inte kan bete sig som han gjorde innan han blev sjuk. Han måste ta ansvaret för att bli frisk, och vill han inte det så är det du som ska skydda barnen.

Jag hade en väninna med en bipolär man och jag kan säga att det tog henne många år innan hon förstod att hon måste skydda barnen från hans sjukdom, inte lära dem att handskas med dem. Det lärde mig att man måste dra gränsen och hålla den. Till varje pris. Barnen måste skyddas och att växa upp med en missbrukande förälder sätter livsvariga spår. Har barnen någon utomstående att prata med? Hur känner de inför pappas sjukdom?

Profile picture for user Filmen

@Åsa M
Tack för bra och kloka ord. Just nu känns det som att allt gått så fort och jag hinner inte med själv. Min kraft går åt till att jobba och ta hand om tre barn själv. Tre barn som saknar sin pappa. De får träffa honom men han är inte så intresserad av det. Han isolerar sig och hör inte av sig till barnen.
Jag sitter i ett dilemma med att ta hjälp av kommunen också. Jag arbetar kommunalt på en position där jag känner många på socialtjänsten och trots sekretess litar jag inte på att det inte kommer fram. Dessutom jobbar jag i samma lokaler som Soc. Kan man ringa en närliggandes kommun?
Jag har pratat med de äldre barnen om att pappa är sjuk och behöver ta hand om sig själv just nu. Jag har även sagt att han måste dricka mindre alkohol.
Jag blir så trött av tanken att det här inte kommer ta slut. Eftersom vi har tre gemensamma barn kommer jag vara orolig tills de är vuxna och kan ta egna beslut.

Jag tänker att jag själv ska gå och prata med någon men min tid…. Det känns som att den inte räcker till just nu. Men, jag försöker vara snäll mot mig och landa i att det inte gått så lång tid än.