Hej. Jag vill höra om någon mer är i samma sits som jag. Jag har varit tillsammans med min sambo i 14 år. Min sambo är alkoholist (fast han erkänner det inte själv). Han dricker 1 flaska vin per dag (oftast). Varje helg häver han nog i sig minst 4 flaskor vin, 6 st öl och ett par glas ute. Han har flertal gånger stannat hemma från jobbet måndagar och tisdagar pga abstinens (vilket han inte erkänner, han kör med feber). Vi har bråkat så många gånger om hans drickande men han bara fortsätter. Jag hatar när han blir så där jävla fjantig och simmig i ögonen när han blir full. Och så ska han sitta och tjuta och prata om djupa saker. Och ljudet när han sörplar i sig vinet som om det vore hallonsaft, då hatar jag honom och vill klippa till honom. På juldagen sårade han mig rejält. Det är nämligen så att han skulle hämta mig hos mina föräldrar på juldagen, vi hade bestämt det sedan länge. Jag har brutit benet och är opererad och går med kryckor just nu. Han valde istället att sitta hemma och dricka och sket i att hämta mig. Så mina föräldrar fick köra hem mig!! De bor en bit ifrån. Åh det är så mycket han gjort och skämt ut mig. Han kom till och med till sjukhuset onykter nu när jag låg inlagd för benet. Hela vårt liv kretsar kring hans drickande och jag har insett att jag är sjukt medberoende. Det gör så ont i hjärtat och jag är så olycklig. Känns som jag kastar bort mitt liv. Jag mår skit. Känner att jag orkar inte med det här mer MEN varför har jag så svårt att lämna? Jag älskar ju honom också vilket jag över huvud taget inte fattar hur jag kan göra?? Snälla är det någon mer som har samma problem med att bryta upp? Visst går man hela tiden och hoppas att det ska bli bättre? Men det händer ju inte. Jag är slutkörd mentalt. Tror jag blir galen snart.

/Caroline

@CarolineG jättesvårt och jobbigt att bryta sig fri men till slut blir det outhärdligt att vara kvar.
Man kommer till en punkt där man ser verkligheten för vad den är; en aktiv alkoholist är en sjuk människa.
Du kan inte förvänta dig något av honom.
Men du förtjänar att bli älskad, att känna tillit och respekt i din relation.
Jag har varit i din situation men fick nog efter flera år av kaos. Det kom bara en dag där jag såg allt för var det var och inte ville vara med, ville må bra vara fri och gick.
Be om hjälp, prata om det, skriv, det är en process inom dig själv.
Styrkekram

Min sambo dricker inte varje dag och inte så stora mängder som du beskriver men jag känner ändå igen mig. Man tappar respekten för personen. Trött på allt fyllesnack och planer och löften som glömmas bort dagen efter. Han orkar inte göra något vill bara ligga i sängen eller soffan och titta på telefonen.
Jag har tidigare tänkt att jag borde lämna men inte orkat eller tänkt att jag inte vill vara själv. Men sista tiden har jag börjat tänka att vill jag leva men denna personen om 10 år. Jag ser en mental bild på en gammal trött person som sitter i soffan med mobilen och dricker vin. Detta är inte jag och inte hur jag vill leva mitt liv. Jag vill leva ett frisk och aktivt liv. Jag är redo att lämna och gå vidare.

@CarolineG
Hej. 🌹
Jag hade också stora problem att bryta mig loss, men det gick. Motstridiga inre viljor som ställde till det. Men en dag var det stopp ... Förnuftet segrade. Nu känns det som att jag liksom inte känner honom för han var så mycket onykter.

* En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag *

Sköt om dig.
💞

@Snödroppen skönt att höra att jag inte är ensam. Tack för dina peppande ord❤. Jag har tagit kontakt med en samtalsterapeut jag ska gå till på onsdag. Jag tänker också att jag ska börja skriva dagbok för att sätta ord på mina känslor. Jag har glömt bort mig själv på vägen. Jag ska skaffa mig styrka att bryta mig loss.Kramar

@Tröttiz tack snälla för dina stöttande ord. Jag ska bygga upp min självsäkerhet och jag vet att jag en dag kommer tacka för mig och gå. Jag har bokat in mig hos en samtalsterapeut på onsdag. Känns så skönt att man inte är ensam. Kram❤

@CarolineG så kloka tankar du har.
Br att du ber om hjälp, det gjorde jag också.
Jag tror på dig, jag tror att du om ett år kommer var tacksam för de valen du gjorde idag. Det är så lätt att lura sig själv i tankar kring hur allt kan bli men det man behöver är att se hur det är.
Styrkekram och ljus på din väg.

Heja dig. Har varit och är i en liknande situation, det är fruktansvärt svårt att lämna. Men det går. Jag har försökt att dämpa känslorna av skuld i att gå, och fokusera på att det är det enda jag kan göra för mig själv för att inte gå under. Har redan kraschat, så jag väntade nog lite för länge. Men full förståelse för dina motstridiga känslor, jag har dom fortfarande. Så mitt bästa råd är att tänka med huvudet och inte med hjärtat om det fortfarande finns mycket kärlek kvar <3 kram till dig

Att skriva dagbok har räddat mig många gånger! Det är så bra att skriva ner vad som händer, hur man reagerar... för man självcensurerar när man lever med en missbrukare, och man börjar tvivla på sig själv. Många kramar till dig, kämpa på!

@CarolineG jag förstår verkligen. Och har också vänner och familj som uttryckt samma. Eller de kan inte förstå hur jag kan älska någon som ”beter sig så” eller har den problematiken. Men det är klart man kan. Tror också det är hela fram och tillbaka grejen, - massa kärlek och lovord ibland och härliga stunder sen till en helt annan situation och andra ord och en annan personlighet - som gör att man tappar fotfästet, man har fullt upp att bara hänga med i karusellen och det är svårt att tänka klart. Tycker det låter klokt att ha några dagar själv nu, försök att inte prata för mycket med honom, säg att du är upptagen med något viktigt. Skickar styrka och kramar

@kakao ja jag har verkligen tappat fotfästet. Men mycket i mig är känslomässigt dött. Nu är han så himla snäll men det vänder snart. Har inte köpt hem mycket alkohol. Så han har varit rastlös ikväll och jag har vägrat följa med ut så nu har han lagt sig. Jag tänker göra precis som jag vill och tycker. Ska släppa kontrollen nu, han får sköta sig själv. Tillslut kanske han märker att jag har kul utan honom och jag ligger steget före. Han kommer märka att jag är på väg bort. Då kanske han tänker till (även om det inte är så troligt). Från och med nu ska jag tänka på mig själv och göra det jag tycker är kul och mår bra av.

Kram kram

@CarolineG
Mycket stor igenkänning. Jag fick kämpa i flera år och lära mig att säga stopp.
Till slut satte jag ber foten så pass, så att han inte såg möjligheten att dricka en droppe till i mitt hem. Eller komma hem berusad. Så hänvisade jag till hotell.
Han söp upp en förmögenhet. Och sen söp han upp mina tillgångar. Och jag lät det hända. Konsekvenserna var enorma och jag hade tack och lov den regelbundna meditationen som fick mig att landa. Och visa omsorg med mig själv. Vara tacksam för det jag hade kvar. Mitt liv. Mitt egna liv. Mina valmöjligheter. Och kunskap hur jag skulle göra medvetna val för min framtid. Men då, när han flyttade ut. Tog jag en dag i taget. Han hade lyckats manipulera mig och bryta ner mig. Och jag gav honom allt jag hade. Av kärlek, pengar och tid. Och han gav mig ett stort tomrum kvar. Men det visade sig att när jag rensade i mitt hem senare, så hade jag några skatter kvar. Sålde av en del och kunde bo, äta och tänka på att bygga upp mig själv igen.
Idag, 4 år efter att han flyttat, har jag ett nytt liv. Jag lever det liv jag alltid önskat, utom det kanske viktigaste. Jag blev aldrig en mamma. Och det var en sorg länge. Men nu andas jag. Jag lever. Och jag älskar livet. Har stängt av honom helt. Han levde på mig. Han rökte i mitt hen, så att blommorna dog när han öppnade fönstret. Och glömde stänga. Han drog ner persiennerna i mitt hem, för han ville ha det så. Han drack varje jävla dag. Och jag förstår hur ditt liv kan vara. Jag förstår att fina vänner säger som de gör, för de kan inte förstå hur man kan leva ett sådant liv. De har kanske redan lärt sig, att sätta gränser. Vissa av oss blir medberoende och medberoende är ett jävla skitliv. Man måste se till att ta all hjälp som går att få, om man vill bli fri.
Jag ville bli fri till varje pris. Och det är jag nu. Jag vaknar tacksam varje morgon. Jag är fri. Och jag kan säga stopp och nej till allt jag inte vill göra.
Det är det bästa jag lärde mig på den här resan. Ingen ska komma och köra med mig. Jag tar varken skit eller annat trams. Jag har lärt mig att navigera. Hur jag vill ha det, i mitt liv. Och jag kör aldrig med andra människor. Har aldrig gjort. Men jag har lärt mig att se, vilka som gör det. Och de håller jag på avstånd! Ta en dag i taget. Och gör något för dig själv, varje dag. Då kommer du landa i vad som är bäst för dig.

@Självomhändertagande styrka till dig att du tog dig loss❤. Jag hoppas jag är där inom en snar framtid. Så skönt att höra att man inte är ensam. Ja jag ska ta en dag i taget och hoppas snart kunna landa i vad som är bäst för mig. Jag känner att jag på något sätt kastar bort mitt liv och får panik över alla förlorade år också. Jag känner mig så skör och förvirrad just nu men tänker att det är en del av processen jag behöver gå igenom. Kram till dig

@CarolineG
Denna alkohol trasar sönder både den beroende och anhöriga. 😔 Hatar denna vätska som leder till så mycket elände ...

Ha en bra söndag!
Vad vill du göra för dig idag?
Sköt om dig.
🌷

@CarolineG starkt av dig, blir så glad för din skull när jag läser detta. Har du flyttat ut eller hur löser ni det praktiska, som jag förstod så bor ni ihop?
Jag har bestämt att jag vill flytta till egen lägenhet med våra barn. Jag har sagt det till honom men då hade han druckit så han tror nog inte på det. Jag har hotat och sagt det så många gånger så han väntar väl bara ut mig till det går över. Just nu pratar vi inte med varandra. Jag undviker honom och han pratar bara praktiska saker med mig. Inga kärleksförklaringar eller förlåt. Jag tror inte ens han bryr sig om vad som kommer hända, om vi flyttar isär eller ej. Jag har knappt pratat med honom sedan nyår och han har inte ens frågat vad som är fel. Är inte det konstigt?
Igår ringde jag mina föräldrar och berättade att jag tagit beslut att flytta till egen lägenhet. De var väldigt stöttande och lovade att hjälpa mig ekonomiskt om jag behöver. Känns skönt att berätta, första gången jag säger det högt till någon, blir mer verkligt då. Men fortfarande känner jag mig rädd och orolig för det nya okända.