Hjälp mig förstå…

Profile picture for user lindaab

Jag är medveten om att en alkoholberoende är sjuk och älskar alkoholen mer än allt annat.
Jag har ägnat så mycket tid åt att försöka läsa, lyssna och förstår hur en beroende person fungerar.
Och att de måste komma fram till beslutet om nykterhet helt själv. Och att jag inte kan påverka.

Men det jag inte förstår är hur man kan säga att man bestämt sig, att man verkligen vill. Att berätta för barn, släkt, särbo och vänner att nu är det dax. ”Jag ska aldrig mer dricka” Jag hörde personen tänka framåt, att det är svårt att förstå att man aldrig kommer tex kunna ta ett glas på en semester ens, men att det är så det kommer bli. Det lät så på riktigt.

1,5 vecka har gått, idag är han full. Och jag är säker på att han druckit hela tiden. Bara väldigt mycket mindre.

Jag tänker inte bli arg, jag tänker inte ifrågasätta. Men jag är så besviken, på att jag lät mig hoppas. Arg på att han lurat sina barn. Ledsen för att han inte fixade det, och även lite arg för att han inte förstår bättre.

Jag är ju orolig för honom 😩

Profile picture for user Tröttiz

@lindaab
Hej, för min del lärde jag mig att sluta försöka förstå en missbrukare ... , jag blev bara galen, och rådet "att sluta förstå" fick jag också av en nykter alkoholist. Men det var ju en process att komma dit, att varför dricka bort jobb, barn m.m.

Innerst inne vet de ju att de gör fel och emellanåt att de önskar att situationen vore annan, och jag har tanken att man inte medvetet vill skada dem man bryr sig om men att beroendet tyvärr är starkare.
Att då får man gå till sig själv, hur man önskar ha det. Jag kom bland annat fram till att jag då inte ville leva i ett "martyrförhållande".

Sköt om dig, försök fokusera på dig.

Kram. 🌹

Profile picture for user Lora

Går man ut med att man har problem har man tagit ett stort steg i att bryta en vana. Vi har nog alla olika lätt att bryta vanor. Denna är ju extra svår. Sedan vill man ju inte vara den misslyckade så då smyger man väl hellre än att tala om att det inte går... Destruktivt

Jag skulle säga bygg inte det inre hatet. Det kommer inte leda någonstans. Du kommer bara må sämre. Försök snarare hitta sätt att foka på det som skapar positiva känslor för dig. Sedan tror jag inte man ska bygga vi och dem. Fråga honom istället. Vad är det som gjorde att det inte gick denna gång? Hur tänker han kring att hitta nya vägar istället? Försök gå fram med positiv nyfiken inställning.

Jag vet... Detta är skitsvårt men med träning så. Enveten vimner.

Profile picture for user Adde

När pressen på mig om att sluta dricka blev för hård så använde jag lögnen för att lugna ner stormen runt mig.
Jag hade inga problem med att låta bli att dricka ett tag, en vecka, en månad...faktiskt upp till ett halvår en gång. MEN.....efter den tiden hade det lugnat ner sig och jag kunde smyga igång igen. Största kruxet där är att alkoholismen är progressiv även om jag inte dricker så efter ett tag så var jag ju tvungen att dricka ikapp och då gick det fort utför.
Jag hade en alkiskollega som efter 8 år som spritfri tog återfallet och han hällde i sig såna ofantliga mängder ren alkohol att han hamnade på akuten och därefter ett behandlingshem i nästan ett år.
Att förklara varför jag gjorde som jag gjorde efteråt, alltså nu i nykterheten, är en omöjlighet ! Sjukdomen hade mig helt i sitt grepp och jag agerade helt i dess värld delvis för att jag inte förstod, eller hade kunskap om, ett bättre sätt att leva.

Att påverka en aktiv alkoholist som inte vill lyssna och förstå är nog en omöjlighet. Men jag kan minnas ord som tog hårt och som efter många år delvis hjälpte mig till en nykterhet värd namnet.

Ett tips till alla anhöriga till aktiva alkisar är att ta en Familjevecka på ett behandlingshem (helst med terapeuter som har egen erfarenhet), dels för er egen skull och dels för att ni får kunskap om hur vi alkisar fungerar och kan avslöja våra lögner direkt. Ni vrider vårt vapen ur våra händer !

Kram !

Profile picture for user Åsa M

Det är så medberoende fungerar. Man säger att man inte vill underlätta för dem, att man ska dra gränser, att man vill förstå dem. Sedan blir man besviken när de fortsätter med exakt det som de höll på med hela tiden, som man trodde att man kunde påverka. Och så börjar det om.
Det kanske låter hårt, men det är min egen upplevelse. När jag slutade spela med så upphörde det för mig. För honom fortsatte det förstås eftersom det är han som är sjuk.

Profile picture for user Åsa M

@Samsung50 ja, jag bröt kontakten totalt ett halvår efter att vår relation tagit slut. Jag sa ifrån att jag inte orkade hantera hans supande och psykiska sjukdom längre. Jag tröttnade på att få hans panikångest-sms kl 3 på natten. Lugnet efter honom är värt allt!

Profile picture for user Hallonpaj

Hjärnan älskar alkohol, ingen kärlek i världen rår på det.
Tilliten är det första som försvinner och ändå står man där öga mot öga med sin alkis.
Jag -förstår- fortfarande inte men jobbar på att acceptera att jag var naiv och hoppades hoppades hoppades.
Sinnesrobönen är lika aktuell för oss som står bredvid ’acceptera det jag inte kan förändra’. Jag lämnade men behöll kontakten med min alkis, häromveckan tog han ett återfall efter en lång nykterhet och jag är så glad att jag inte stannade. Han lär sig leva sitt liv med sin sjukdom och jag jobbar på mitt liv. Enda vägen.

Profile picture for user Tröttiz

... och jag gjorde en orosanmälan gällande exet. Tog emot men nödvändigt. Väntar på respons, som jag kanske aldrig får. Möjligen gör den anmälan varken till eller från. Men då har jag gjort mitt liksom och jag går / gick vidare med mitt.
🌹

Profile picture for user Självomhändertagande

@lindaab
Hej, jag har läst dina trådar. Jag får upp en tanke som kan vara helt fel. Men kanske det inte är fel. Du skriver "Han svänger enormt i humöret. På 5 minuter kan han både skratta, gråta och skrika."
Och när du beskriver hans löften om att "jag ska aldrig mer dricka" får mig att fundera. Kan han ha en bipolär typ 2?
Jag har den diagnosen och jag har själv en känslighet för alkohol, som gör att jag inte dricker.
Jag är frisk i den problematiken sedan många år, då jag valde att lära mig hur jag skulle leva, för att vara frisk. Jag har träffat en hel del människor som har kämpat med att få en balans. Många som sjävmedicinerar har en obehandlad bipolär typ 2 diagnos. Det finns några psykiater som pratar om detta. Kanske kan vara värt att undersöka?