alkoholen eller begynnande demens?

Jag har en far som genom åren, i perioder druckit sig alkoholiserad. Han är en skör och väldigt snäll människa som jag har haft svårt att förstå mig på, tills jag i vuxen ålder fick upp ögonen för anknytningsteorier och insåg att det egentligen var han som var barnet när jag växte upp och fortfarande är.
Kan identifiera mig mycket med min far,något som kom till mig när jag levt mitt liv ett tag, med mitt egna inre barn som tog över och inte ville ta ansvar.
När det kom till mig, försvann mycket av den ilskan och frustrationen jag lagt på min far, över att han inte hade förmågan att ge mig tryggheten som en vuxen bör.
Har försökt med någon slags relation genom åren,har inte gått så väl alla gånger eftersom jag dels flyttat runt i landet och framförallt har haft fullt upp med att hitta rätt i alla känslor i mig själv och relationer till andra,att försöka hitta änden på mitt egna känslomässiga trassel.
Min far har genom åren alltid haft ett arbete och kunnat leva sitt dubbelliv med arbete och fin fasad/total misär och fylla hemma.
Nyligen börjar det "andra livet" ta över.
Han har sedan en längre tid,egentligen i flera men mer utmärkande för ett år ca,fastnat i det förflutna. Alltid relaterat till sin ungdom,kan prata om saker som utspela sig för 30 år sedan och få det att låta som igår. Min far är i pensionsåldern.
Vi har haft tätare kontakt senaste året då han råkat ut för "olyckor" som han inte kan förklara, skador som bara uppstått enligt honom. Han har diabetes och detta ignorerar han, tagit det på allvar en kort stund när jag åkt med honom in akut till sjukhus.
Har suttit och lyssnat på när läkare sagt att hans lever tagit stryk, för att sedan fråga om varför. Han låtsades inte veta varför. Har försökt med varierande konfrontationer, med ilska,utan ilska, sagt att jag VILL hjälpa honom. Hans förnekelse är som en pansarvägg,inget verkar beröra honom (vilket jag vet att det gör.)
Han är i perioder, helt förvirrad. Kan "fastna" i tiden, fråga om något som vi pratade om flera veckor tidigare och som redan har inträffat.
Kan få kontakt efter ett tag och då har han svårt att veta vad det är för veckodag.
Han sover ibland hela helgerna, och jag förstår att han även dricker.
Än så länge har han ett arbete men nu börjar det krackelera.
Skulle vilja ha information från Er som känner igen detta, anhöriga eller andra. Hur verkar det med alkoholrelaterad demens?
Vart kan man vända sig för praktisk hjälp, i form av tex tvångsvård? Hur går det till i så fall?

Profile picture for user aeromagnus

Han bör ju söka hjälp försök hjälpa honom med det. Tvångsvård i Sverige är i princip omöjligt. Man måste vara en fara för sig själv eller andra.

Profile picture for user KEVLAR

Som svar på av aeromagnus

Har tänkt att skadorna han ådragit sig är självskadebeteende.. han har uttryckt att han vill vara kvar på sjukhuset då de vill skicka hem honom för att han är färdigbehandlad. Sågat sig i handen, lyckats få ett sår på foten, där han erkände att han inte skött det och resultatet blev 4 månaders sjukskrivning och omläggning av såret varje vecka under lika lång tid. Har genom åren upplevt att han har någon form av psykiska problem,även utan alkoholen. Pratade om att ta sitt liv ett flertal gånger, då jag var tonåring.
Problemet är att jag känner att tiden håller på att rinna ut...har blundat länge för hur illa det faktiskt är. Som hans enda dotter är ju jag den enda han har och greppar varje halmstrå.

Profile picture for user KEVLAR

Som svar på av aeromagnus

Har tänkt att skadorna han ådragit sig är självskadebeteende.. han har uttryckt att han vill vara kvar på sjukhuset då de vill skicka hem honom för att han är färdigbehandlad. Sågat sig i handen, lyckats få ett sår på foten, där han erkände att han inte skött det och resultatet blev 4 månaders sjukskrivning och omläggning av såret varje vecka under lika lång tid. Har genom åren upplevt att han har någon form av psykiska problem,även utan alkoholen. Pratade om att ta sitt liv ett flertal gånger, då jag var tonåring.
Problemet är att jag känner att tiden håller på att rinna ut...har blundat länge för hur illa det faktiskt är. Som hans enda dotter är ju jag den enda han har och greppar varje halmstrå.

Profile picture for user KEVLAR

Som svar på av aeromagnus

aeromagnus,
Måste fråga om det stämmer att du har varit periodare, tyckte mig läsa att skrivit det i forumet?
Vad eller vem fick dig att vända?
Vad det ett ultimatum?

Om du känner att du vill svara,gör gärna det.

Vad är oddsen att man kan vända en människa med grava alkohol och känsloproblem?

Profile picture for user aeromagnus

Jag har druckit i perioder. SLutade med att jag misskötte jobbet, familjen och mig själv. Det var ett ultimatum från min fru samt rädslan att förlora något jag byggt upp länge. Haft två återfall på 3 år är ganska nöjd med detta men siktar mot 0 återfall. Jag hade viljan att ge upp spriten för den gör en dum i huvudet. Att vakna kl 8 på morgonen, bakis och ångest och känslan när klockan blir 9.40 så man kan bränna iväg till systemet. Tur att polisen inte stod ute eftersom jag säkerligen skulle fått ett positivt utslag pga jag drack dagen innan. Frugan som gråter och min son som har en frånvarande pappa. Nä fy fan tänkte jag nu måste detta upphöra. De första dagarna är ett helvete men sedan blir allt bättre och livet blir på topp när man kan vakna kl 6 på morgonen. Starta kaffemaskinen och ta en kopp färskbryggt kaffe, hämta tidningen och bara njuta. Kunna sätta sig i bilen kl 7 och veta om att de kan tappa mig på blod, blåsa ja allt men alla mina värden kommer vara 0.0000000 promille. Så jäkla skönt att inte ha ångest, sug eller alkoholfrossa.

Att du ska få din pappa sluta dricka är en omöjlighet i princip för insikten måste finnas där men än viktigare är viljan. Den måste vara 100% genuin. Sedan krävs det hjälp och stöd från omgivningen men framförallt hårt arbete från din pappa. Finns inga genvägar.

Min nyckel till framgång

1. Antabus
2 AA
3 Stöd utifrån (sjukvård mm)

Profile picture for user Rosette

Du berättar om din far som har alkoholproblem. Han har hållit en fasad utåt men på senare har alkoholen tagit över mer och mer.

Du har jobbat en del med dig själv genom åren och börjat förstå att en del hänger ihop med din fars beteende. Er relation är svår på så sätt att du inte känner att du riktigt når fram till honom och kan få honom att söka hjälp. Du har verkligen försökt många gånger på flera sätt. Din oro nu handlar om att han kan vara förvirrad och fråga om saker som är från det förflutna, inte veta vilken veckodag det är och liknande och du funderar över om det kan vara alkoholdemens.

Utifrån det du beskriver är det svårt att svara på vad det kan bero på, det kan vara alkohol men det kan vara annat. Tryggast svar skulle du få efter att han varit på en undersökning hos en läkare. Samtidigt förstår jag att det är svårt då han just nu inte vill ta emot hjälp. När det handlar om tvångsvård kan man göra en orors anmälan till socialen och de kan ge bättre svar på exakt hur det går till. En annan fundering är att vända sig till beroendevård eller liknande och fråga om råd när det handlar om hans förvirring du beskriver.

Vad har du själv för stöd i din situation idag?

Bra att du tar steget att skriva och läsa här på forumet!

Vänligen

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet