Hej. Nu har jag läst i många trådar och det känns mitt i allt det tunga, faktiskt som en lättnad. Jag är inte knäpp eller inbillar mig inte. Det är inte mitt fel att min man dricker. Jag är inte en idiot eller värdelös. Känslan av att va skuld till allt håller på att knäcka mig. Det är alkohol 5-6 dagar i veckan. 1 flaska vin och 3 starköl på en vardag slinker lätt ner.
Nu har jag en tanke som jag vill dela med mig. Kan man bli beroende av att vara medberoende? Detta låter nog underligt, men jag är konstigt nog, hur jag ska uttrycka det, trygg i min roll som medberoende. Att skydda, fixa till vara den som kör barnen när min man är för bakfull. Man är fast i att kontrollera ett kaos.

Vet inte hur många flaskor jag letat efter och hittat. Hur jag sitter på golvet i garaget och storgråter när jag hittar dom där vodkaflaskorna och vinflaskorna och de tomma ölburkarna. Ja ölburkarna gömmer han inte ens längre, de ligger slängda i hela garaget. Där sitter han på kvällarna och helgerna och röker och dricker och spelar och surfar på sin mobil. Jag jobbar heltid och har 2 gemensamma barn och 2 sedan tidigare. Min äldsta dotter hatar min man. Ja föraktar honom och de pratar inte ens längre. Min äldste son som snart ska iväg och jobba och plugga utomlands tycker han är en jäkla skit.
Min man är välutbildad och har ett bra jobb med en välavlönad chefsposition. På jobbet är han charmig, ytterst kompetent och väldigt omtyckt. Brukar få höra att "vilken tur jag har som har en sådan man".

Jag känner mig fast rent ekonomiskt och även när det gäller barnen. Nu kan jag distrahera dom och skydda på något vis. Känner inte att jag litar på honom med barnen. Han är en bra pappa, men mest irriterad eller frånvarande de sista åren.
Att vara medberoende har blivit som ett gift för mig. Så känner jag. Utan mitt medberoende vet jag inte vem jag är och hur ska jag kunna lämna när det ändå är hans drickande som livnär detta? Vet att detta låter så konstigt, men just nu är jag så nedtryckt av alla elaka ord och slutkörd av allt som skall göras.

Jag inser att detta inte kommer att kunna fortsätta så mycket längre till. Att varje dag bli tillsagd att hålla käften och att man är en idiot för man glömt köpa toapapper eller att fisken kunde lagats till på annat sätt, ja jag orkar inte så mycket mer.
Detta blev ett långt egoinlägg.

Mulletant. Ring och rädda dig själb nu.
Relationen med din man löser sig sen, familjerådgivning eller inte.
Du är huvudpersonen i ditt liv. Skit i honom ett tag, tänk på dig.
Rädda dig nu, för du är värd det.
Tror på dig ?
Kram

lizzbet

...bor du Muminmamma? Går gärna ut o äter med dig om du bor i Stockholm eller strax utanför :)

Muminmamma

Tack söta snälla ni för omtanke och råd och att ni tar er tid att läsa och skriva.
Ni är så underbara. Har läst det ni har skrivit och gråtit. Det är helt otroligt att ni, som egentligen är främlingar, bryr er så mycket.
Har varit på 2 samtal sen sist. Dels samtal som anhörig och hos Familjevåldsenheten.
Det sista samtalet var jobbigt. Att bli sedd och bekräftad och när man får höra från ngn face 2 face hur illa det är, ja då brast allt.
Min man har idag inte druckit något. Han är just nu lugn och sansad.
Jag håller mig undan och känner att det är lugnet innan stormen innan helgen kommer.
Att läsa det ni skriver stärker mig och jag känner att jag är värd så mycket mer än detta.
Vet ni att jag hade så gärna dukat upp ett bord fullt med mat och kärlek och inte en droppe alkohol bjudit hit er alla ni underbara.
jag bor tyvärr i Skåne. Liite långt från Stockholm, men tack kära lizzbet.
Kram och kärlek till er alla ❤

Muminmamma

Idag har jag varit på samtal igen. Ja t o m 2 samtal på samma dag.
Var jobbigt och samtidigt skönt, befriande på ngt sätt.
Just nu sitter jag och bara försöker hålla ångesten i schack. Han drack ikväll igen. Hittade flaskor i garaget. 1 1/2 flaska vin och några öl. Varför letar jag?
jag klarar inte den här natten. Bara gråter. Skriver här för jag är ensam. Har ingen att ringa.

... det finns flera som bryr sig om dig och tänker på dig. Gråt är bra och helande. Kämpa inte emot, andas djupt i magen. Vad bra att samtalen gick bra. Försök att tänka på att det alltid kommer en morgondag trots att det just nu är mörkt och tungt. KRAM!

InteMera

Kom ihåg det: du är inte ensam! Jag gråter med dig för jag hör du har det jobbigt ikväll! Bädda ner dig under en skön filt och försök föreställa dig hur livet kunde vara om du fick bestämma, om bara din vilja och åsikt fick ta plats? Hur skulle det kännas? Föreställ dig en framtid där du känner kontroll över ditt liv, inte vanmakt över en annans. Du kan inte rädda honom min vän, men du kan rädda dig själv! Och det är vi alla här för att hjälpa dig göra! Skriv av dig om ingen finns art ringa till, vi lyssnar genom tangentslagen och ger ekon tillbaka i våra svar, speglingar från vår verklighet som i så mycket liknar din. Många kramar bästaste Muminmamman❤️

DrömmaBort

Fint att du fått gå på samtal. Hoppas du fått nåt ut av dem och de kännats bra. Kanske har de väckt tankar, ibland kan det ju vara man behöver någon att bolla sina tankar med för att inse var man står. Kan ju vara endel saker känns tyngre efter det, fast det oftast känns bra att tala.

Jag vet inte varför man letar. Trots man inte vill hitta. Vill vi ha bekräftelse, något att räkna, ett bevis på att problemet finns, att det inte är vi som håller på att bli tokiga, inbillar oss?

Du behöver mycket krafter nu. Krafter att gå igenom allt och komma över det och upp ur träsket. Samtidigt förstår jag du känner dej helt slut. Jag vill skicka dej en kram och mitt stöd i natten. Hoppas du får mer stöd av andra. Läs i andras berättelser om var som fått dem att orka eller gå vidare. Våga tro det ljusnar för dej också.

När får du gå på samtal igen? Har de förstått hur illa du mår?

Muminmamma

Tack snälla söta ni. ❤
Ni är änglar allihop.
Blir samtal nästa måndag igen.
Det känns sinom allt rasar nu. De stora barnen mår dåligt av olika anledningar och de små mår bra, men är med mig hela tiden när jag inte jobbar. Jobbar heltid inom vården och sköter allt hemma och med barnens aktiviteter.
Är så trött att jag mår illa.
Tack än en gång för att ni finns och ser. Stor kram.

Nykteristen

Det hörs att även du är trött och behöver en paus från livet. det känns skönt i mitt hjärta att höra att du börjat gå på samtal! Jag kan bara se till mig själv och det hjälper...mycket! Jag ska själv gå idag, det behövs efter förra veckans bravader med samtal och föreläsningar....för min egen del!
Där hemma rasar det sen igårkväll, men jag orkar inte bry mig. Har liksom ingen ork längre, det finns bara tårar kvar inget mer!

Muminmamma

Läste din tråd Nykteristen ❤Bra med samtal för dig idag. Ta nu all hjälp du kan få. Det är inte ditt fel. Han är ansvarig för sitt drickande o de val han gör. Att du vill ha lugn o ro och leva tillsammans i ett förhållande med kärlek och respekt ska du inte straffas för. Stor kram ❤

InteMera

Ville bara titta in på din tråd såhär på kvällskvisten och önska dig en trevlig kväll, bara så du minns du inte är ensam ?

Muminmamma

Tack för att ni kikar in "hos mig"
Det har varit en turbulent dag. Inte så mkt min man utan nu har mina stora barn bråkat m varandra. Verbalt och indirekt pga min mans drickande.
Känns som om allt rasar. Jag klarar ju inte ens att ta hand om barnen. Nu är de ju stora barn, nästan vuxna, men det skär i hjärtat pga detta.
All sorg bryter ner mig.
Har jobbat och inte hunnit läsa så mkt.
Hoppas innerligt att det är bra med er fina ❤ Stor kram.

InteMera

Vill gå och sova men huvudet så fullt av funderingar och planer, så blir nog mest att stirra på månskenet genom nattfönstret tills man slocknar av utmattning igen. En kollega har idag varit och pratat med en av våra chefer om mig, hon ser vad trött jag är och att jag inte riktigt orkar med jobbet och hon ville hjälpa mig att få en åtminstone lite lättare arbetsbörda. Hon ser jag är nära en sjukskrivning för utmattning.

Hoppas ni andra här får en lugn kväll och natt, önskar er alla den styrka jag önskar jag själv hade just nu.

Muminmamma

Jag skulle så vilja hjälpa dig ❤ Du skulle så behöva att bara vila. Jag tycker det är bra att din chef får veta hur trött du är. Skulle det kännas ok att berätta mer? Jobbet kan erbjuda mer hjälp och stöd än vad man tror.
Jag är också vaken länge. Är min tid då när mannen somnat i sitt rus.
Det är svårt att komma till ro och slappna av när allt omkring en är kaos.
Kikar in igen om en stund och kollar dig. Stor kram

InteMera

Det värmer att någon bryr sig! Har varit en lite lättare dag idag, skolningsdag med jobbet på annan plats än kontoret vilket faktiskt var förvånansvärt kul och det tog för ett tag tankarna ifrån allt strul i ens privatliv. Mannen verkar hålla sig nykter idag också, vilket jag inte alls väntat mig så kanske det blir en lugn kväll.

Hoppas du Muminmamma hinner samla lite krafter till nästa veckas samtal. Ibland kan det faktiskt vara så att det känns värre när man börjar tala om saker, man hör själv hur ens liv låter när man säger saker högt. Men för att komma vidare måste man väl igenom den smärtan, och önskar dig all styrka på vägen!

som skriver aktivt med varandra nu! Allt mitt stöd till er! Jag följer er sporadiskt och gläds åt att ni håller kontakten med varandra och era trådar levande. Det betyder så oerhört mycket att sätta ord på sina tankar, känslor och erfarenheter och att sen märka att jag inte är ensam! Att andra delar samma erfarenheter, samma drömmar, samma kamp!
Forumet var min livlina under ett par år så jag vet. Jag har fortsatt läsa här, vissa tider sporadiskt och ibland sgs dagligen. Här på anhörigsidorna är det långa tider rätt låg intensitet och jag tänker att livet i skuggan av missbruket tar så mycket kraft att det inte finns ork kvar att skriva att skriva om sitt och svara andra. När jag ser mänskor som hittar kraft och styrka i varandra blir jag varm i hjärtat. Kramar och kvinnokraft till er och glöm aldrig att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

Muminmamma

Det är som Mulletant skriver, man stärks av att läsa och skriva, men ibland har man så mkt att orken till detta inte finns där.
Sitter på jobbet nu. En lugn stund mitt i allt och så kommer känslan över mig. En känsla av att jag har förlorat. Detta kommer inte att gå. Min man väljer att dricka t o m på alla hjärtans dag. Han väljer garaget framför att umgås med mig och barnen. Inte ett vänligt ord. Inte en blick. Snälla vill bli sedd och vill att det ska vara tryggt och kärleksfullt hemma, men så kommer det aldrig bli. Kan knappt hålla tårarna tillbaka här. Vill inte visa hur jag mår.
Idag är man skruttig.
Kram på er.

Sorgligt nog kommer en missbrukare alltid att välja sin drog i första hand. Jag tänker att det valet, liksom förnekelse av beroendet, hör till sjukdomen. Då när mitt liv var helvetiskt var det obegripligt hur min kloka, kärleksfulla man kunde smyga, ljuga, blåneka mig rakt i ansiktet och mycket annat som inte alls hörde till den man jag valt av kärlek. Idag vet jag att det är så det är.
Genom min långa resa har jag läst och lärt och förstått... inte minst då den bittra sanningen jag Inledde med, en missbrukare väljer sin drog. Tills den stund något annat blir starkare, ett stöd att vända sitt liv. Det kan ingen annan göra åt missbrukaren, det måste hen göra själv.
Läs gärna vad Carina Bång skriver, hon har en sida Information och stöd till anhöriga som jag haft mycket stöd av. Fortsätt att skriva! Du visar stor omsorg om andra, det är fint! Glöm inte att skriva om dig själv, dina önskningar och drömmar så att du hålls 'levande' som den fina människa du är. Som medberoende är lätt att att tappa bort sig själv - det hör till den 'sjukdomen'. Jag har varit där och söker fortfarande mitt sannaste jag. Att skriva här har hjälpt mig mycket!
Kram till dig och alla medsystrar! Glöm aldrig att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt
Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com

InteMera

Tryggt och kärleksfullt är nog mycket begärt med en aktiv alkoholist i huset. Tyvärr. Sorgen över att ha förlorat nåt är stor, när man inser att vardagen tillsammans med denna person sannolikt aldrig kan bli det man önskat. Svåra beslut och hårda insikter som ramlar över en när orken är som sämst.

Sänder dig en varm kram i alla fall, från en till skruttig så du vet du inte är ensam.