Hej!
Jag har läst många av era inlägg under ett par kvällar och vill så gärna bidra på något sätt.
Jag lämnade min man för 12 år sedan efter ca 28 års äktenskap. Han var alkoholist men ville inte inse det. Oj, vad jag känner igen mig i era beskrivningar av maktlöshet, sorg, rädsla och ilska.
Det finns naturligtvis massor att berätta men jag vill hellre dela med mig några tips på jättebra böcker som jag läste då för ca10 år sedan.
Tommy Hellsten: Flodhästen i vardagsrummet samt Med människan.
Craig Nakken: Jaget och Missbrukaren.
Lars Söderling: Styrketårar samt Varulvsvalsen.
Dr Phil McGraw: Livsstrategier samt Relationsakuten.
De här böckerna hjälpte mig förstå hur sjukdomen alkoholism fungerar. De hjälpte mig förstå att mitt ansvar är att hjälpa mig själv, inte min man. De hjälpte mig förstå att jag måste bryta upp. Ju förr desto bättre.
Om jag ska rangordna böckerna så skulle jag nog välja att börja läsa Jaget och Missbrukaren. Den beskriver väldigt bra sjukdomsförloppets olika stadier vad gäller personlighetsförändringar mm. Därefter skulle jag läsa Lars Söderlings båda böcker och sedan resten.
Jag vill få med ett mycket kärnfullt citat av Dr Phil från boken Relationsakuten:
”Droger och alkohol är ämnen som om de missbrukas skapar ett förändrat medvetande. När du har med en drog- eller alkoholkontrollerad partner att göra, har du med alkoholen eller drogerna att göra, inte din partner. När en person ger efter för alkohol- eller drogmissbrukets kontroll blir han eller hon passagerare på ett förarlöst tåg som kommer att köra rätt över dig om du står i vägen. Personer som är beroende av droger eller alkohol är inte de personer du tror att de är eller de du vill att de ska vara. Beroendet förändrar dem, kopplar bort deras logik, värderingar och integritet.
Jag vet att jag är intolerant här – det har jag för avsikt att vara. Jag vill verkligen påverka dig att dra en tydlig gränslinje här som visar att du inte har för avsikt att leva i en relation med en partner som är beroende av alkohol och droger. Jag kan inte räkna hur många relationer jag har sett förstöras under de tjugofem år som jag har arbetat med mänskligt beteende. Jag kan inte beskriva hur många tårar som har fällts och år som har gått förlorade för människor som blivit vilseledda av rationella förklaringar och berättiganden från alkohol- eller drogberoende partners som hävdar att de kan hantera det, eller att de egentligen inte har något problem. Så många av dessa relationer har förstörts bara för att den icke beroende parten inte har haft modet att dra en tydlig gräns och säga att han eller hon vägrar leva i ett förgiftat helvete. Ofta kunde den missbrukande personen mycket väl ha kunnat förmås att ta itu med den självdestruktiva verkligheten i sitt beroende, innan det förstörde honom eller henne och relationen, om bara den andra parten hade varit tillräckligt beslutsam.
Om du verkligen misstänker att din partner är missbrukare rekommenderar jag dig att du omedelbart söker professionell hjälp för att belägga din misstanke. Om dina farhågor besannas rekommenderar jag att du konfronterar din partner på ett kärleksfullt och omtänksamt men tveklöst bestämt sätt och begär att han eller hon omedelbart söker kontinuerlig professionell hjälp. Insistera tills din partner går med på det – och om han eller hon vägrar, då är det ett brott mot överenskommelsen. Du måste vara beredd att lämna din relation tills din partner kan bekräfta att problemet är under kontroll och att han eller hon deltar i ett övervaknings- och behandlingsprogram. Din partner måste med fullständig klarhet förstå att du inte kommer att stanna kvar i er relation så länge som det förekommer ett missbruk. Det finns inga undantag och inget svängrum. Var stark i din övertygelse. Det kan mycket väl vara så att du räddar fler liv än ditt eget.
När jag säger att det inte finns några undantag och inte några förmildrande omständigheter, menar jag verkligen det. Dålig ekonomi är ingen ursäkt. Ta kontakt med socialkontoret i din kommun, eller ännu bättre – ta upp det med din husläkare, där kan du få såväl tips och råd som de remisser du kan behöva.
Jag förstår att många människor vill vara förlåtande mot en missbrukare eftersom drog- och alkoholmissbruk kan vara genetiskt betingat och är en ”sjukdom” som ska behandlas med kärlek och omsorg. Som yrkesman med många års erfarenhet av beteendemedicin, misstänker jag starkt att jag kan dessa argument lika bra eller bättre än de flesta. Det spelar ingen roll. Varför en person förstör sitt liv förändrar inte det faktum att han eller hon förstör det. Det faktum att alkoholism är en sjukdom ger dig inte ett uns av ditt liv tillbaka. Det faktum att det är en sjukdom gör inte att behovet av insatser blir mindre, faktum är att de kan behövas än mer. Även sjukdomar, eller i alla fall deras behandling, inbegriper något mått av personligt val. Genom att tvinga fram en behandling så begär du att din partner använder valet. Det är en gåva.
Älska din partner på avstånd, förlåt din partner i ditt hjärta, följ med på din partners behandlingstillfällen – men lev inte med honom eller henne. Du förtjänar någonting bättre. När du kräver det kommer du att få det och inte en sekund tidigare.
En sista sak: Om det är barn inblandade stryker du under allt jag har sagt. Om du inte har modet att skydda dem så lever de i drog- och alkoholmissbrukets våld. Våga inte ens överväga att ge upp inför din ångest att konfrontera situationen, för du är det enda som står mellan barnen och ett förstört liv.”
Önskar er allt gott! Det är ni värda.