Har efter flera år som singel äntligen träffat en underbar man. Vi är båda i 50-årsåldern och har barn sedan tidigare.
Jag vet inte var jag ska börja riktigt. Har rätt tidigt i vårt förhållande flera ggr blivit ledsen när det visat sig att han har haft kontakt med gamla "flirtar". När det har uppdagats har jag blivit ledsen eftersom jag har känt mig exkluderad. Har känt att han undanhållit mig saker. Har varit misstänksam och lite kontrollerande. Nåja. Han går upp flera ggr varje natt. Han är beroende av CocaCola. Har alltid ett glas på nattygsbordet och vid soffan. Har tyckt att det varit underligt att han har gått upp och druckit Cola ur kylskåpet trots att det stått ett glas vid sängen. Har påpekat någon gång att du luktar ju alkohol när han kommit och lagt sig och på det har han inte svarat. Ofta vill han ligga sked. Aldrig snsikte mot ansikte. När jag varit ensam hemma hos honom har jag letat och rotat. Precis som att jag länge har förstått vad det handlat om men inte velat förstå så klart. Såg en liten PET-flaska i hans städskåp med typ "Loka". Har hört att han smugit upp städskåpsdörren innan kylskåpet på natten. Fattade ändå inte riktigt då (eller ville inte). Letade efter en vas i hans kök häromdagen (hans födelsedag). Hittade då en till liten PET-flaska med en slurk kvar i flaskan. Ett konstigt skåp att lägga "pantflaskor" i och bara en. Ja man vill inte. Jag tar snabbt ut flaskan, ber att nej, måtte det inte vara alkohol. Jag vet ju så klart redan innerst inne att detta är vad det kommer att vara i flaskan. Jag blir alldeles iskall. Vill inte sabba hans födelsedag plus att mitt 13-åriga barn var med hela helgen då vi bodde hos honom för att förbereda och överraska honom på morgonen mm. Nu är mitt barn hos sin pappa. Ikväll ska jag prata med honom och jag bävar så inför det. Efter att ha läst en del här inne nu så förväntar jag mig att han såklart kommer att 1. Neka, 2. Bli arg och koppla detta till mitt svartsjuka och misstänksamma beteende och 3. Slänga något hemskt mot mig som kommer att såra mig, typ att han inte har äldkat mig på riktigt eller ja vad som helst som gör ont. Jag var så lycklig som hade träffat en sån varm och härlig kille. Jag har sldrig sett honom "spåra ur" men vi bor ju inte ihop och det är ett ganska nytt förhållande. Dock har jag hört honom vara vääääldigt sluddrig i telefon flera ggr och när jag har frågat om han har druckit eller varför han sluddrar så har han sagt att han varit trött. Det gör ont i mitt hjärta att behöva slänga fram det här ikväll då det kommer att vara slutet för oss. Vi hade många planer, både för sommaren och längre fram. Han fick dyra biljetter till en musikal med middag som vi skulle gå på i födelsedagspresent av mig. Ja det kommer att bli tungt men vad jag förstår kommer det bara bli tyngre om jag skulle fortsätta förhållandet. Återkommer kanske om någon dag om hur det har gått. Några tips inför samtalet ikväll? Tänkte säga att jag vill prata med honom och att det är tungt och tyvärr kommer innebära slutet för "oss". Att jag vet att hsn är missbrukare och att jag inte vill dras in i det eller låta mitt barn dras in i det. Jag kommer att säga att jag tycker att det är väldigt sorgligt för jag tycker så väldigt mycket om honom och därför vill jag inte se honom "gå under". Vad tror ni?