Äntligen hittat till ett forum som kan hjälpa mig!
Jag är 22 år och har under hela mitt liv bott själv med min mamma som är alkolist.
Flyttade för ca 6 månadersen ihop med min sambo.
Min mamma har varit min klippa under alla dessa år även om hon betett sig väldigt konstigt och nästan blivit "schizo" då hon blir en helt annan människa vid bruk av alkohol. Hon har förlorat mycket släkt och vänner på vägen och har nästan bara mig kvar.
Jag har så många gånger försökt prata med henne om att söka hjälp och att jag inte känner mig bekväm när hon ringer mig och är onykter.
Så svårt att få ner allt på text men hon har verkligen tyngt ner mig med sin alkolism under alla dessa år och det har tagit väldigt mycket på min energi när jag hela tiden tycker synd om både henne och mig själv som fått leva med detta.
Älskar min mamma när hon är nykter, men ca 7/10 gånger man träffar eller pratar med henne så är hon onykter.
Blir så ledsen.
Vet inte hur jag kan hjälpa henne?
Eller om jag ska sätta en gräns och säga upp kontakten med henne för att hjälpa mig själv? Eller kommer det eskalera och bli ännu värre för henne då?
HJÄLP!! Vad gör jag??