Visst är det svårt, att veta om man vågar ge en chans till- eller inte..?
Men jag har bestämt mig- jag Måste ge en sista chans. En tydlig sista chans.
För annars kommer jag alltid undra, om vi kunnat ha en framtid ihop..
Han har så många sidor som jag älskar, är helt tokig i..

Har träffat och älskat en man sedan tidig sommar. Nu upptäckt alkoholproblem och min dröm om gemensam framtid har fått grus på sig.,, ena dagen känns det hoppfullt, andra dagar totalt kört. Hur har jag inte kunnat se detta tidigare?
Allt jag vill är att leva med honom. Dela allt. Vara trygg säker och ha fantastiskt roligt tillsammans. Men.. Alkoholen förstör vår relation. Den förändrar honom och gör mej otrygg.

grannen2

Jag såg honom idag... Den man jag blev kär i.. Han var ute och lekte med barnen. Skrattade med dom.. Busade..
Han- den mannen, både nykter och kärleksfull- han vill mitt hjärta fortfarande ha....

vad svårt det är! Lätt att ramla dit igen, har själv gjort det flera gånger! Det är precis som ens hjärta och förstånd är motståndare och krigar mot varandra! Man vacklar och velar, vet varken ut eller in! Har tvivlat på honom många gånger men tvivlat på mig själv ännu fler!

grannen2

Sedan i helgen har vi "kämpat" för oss.
Vi har det långt ifrån hinderslöst, men vi jobbar på det.
Han Har svårt med tillit, men nu har jag fått en lite större förståelse för det. Hans bakgrund är så att säga, naggad i kanten.
och då kansje jag behöver Visa honom på andra sätt än vad jag har gjort att han kan lita på mig.
Jag älskar honom (nykter) och kan inte tänka mig att vara med någon annan. Oavsett om han vill dricka eller kämpa sig nykter.,

Hur som så har han tagit Antabuse sedan i lördags, dvs det är dag 6 nu.
Han verkar tycka att det går bra.. Och jag känner mer igen honom utan alkohol.
Sedan märker jag att jag är rädd för att våga lita på att det kommer hålla.
Och hur kul kan det vara- med en möjlig tjej som är osäker på om han kommer lyckas..

Har brådis nu, skriver mer sen.

grannen2

Min granne har nu varit helnykter i två veckor och 5 dagar :)
Mha antabus, visserligen. Men poletten har ramlat ner!!
Och han är lugn i humöret, stabil och trevlig.
Inte alls svartsjuk eller misstänksam utan alkoholen.
Han har nog fattat vart problemet låg- hos Alkoholen.
Och jag är lycklig och hoppfull...