Alkohol, ångest och ett liv

Vet inte vart min andra tråd tagit vägen så startar en ny, behöver liksom skriva av mig i en stund som detta....när ångesten kryper på och jag letar fel. Fel på mig själv, fel som jag gjort under dagen eller kanske är de fel som jag tror jag gjort bara för att förvirringen är för stor så jag blir osäker på mig själv och kanske faktiskt inte finns?! I vilket fall är detta forum det som får mig att tillslut kunna sova när jag fått skriva av mig allt.....

Idag trodde jag va en dag när inte ölen skulle komma fram eftersom han brukar spela fotboll på tisdagar men jag hade fel och kanske är d därför jag ligger här o letar fel på mig själv, för att jag hade fel om det. Jag hade räknat med att få kunna slappna av även ikväll som igår men det rasade direkt när jag fick se garagedörren öppen när vi kom hem. Klumpen i magen kom direkt och jag kände mitt agg mot honom bolma upp inom mig och jag kunde inte va trevlig mot honom ens vid ett hej. Mitt hat mot denna människa när han står där med ölburken är enorm och vet snart inga gränser.....o d gör ont, så ont inom mig och ångesten kryper fram som en tyngd i min kropp och berättar för mig alla fel jag har!

I helgen började han prata om semester och hur skönt d vore att åka till värmen. Inom mig skrek jag nej och jag sa att det skulle d va, men from nu så existerar inget alkoholdrickande på våra gemensamma semestrar....då verkade d inte som att han ville fortsätta diskussionen. Han la sen till att när han va liten så kunde han ibland stanna hemma med sin pappa medan hans mamma o syster åkte bort och tvärtom, vilket kanske kunde va nåt om jag ville. Mitt svar? Nej, jag lämnar ingen av barnen själva över natt med dig så länge du dricker alkohol. Ingen reaktion då heller.
Ikväll när vi kom hem kom ämnet om en kompis exmake upp som också är aktiv alkoholist som min sambo tycker är en fruktansvärd människa just pga av det. Han menade på att den mannen hade förstört så mkt av sin familj eftersom han är en sån elak person. Mitt svar? Det enda fel han gjort och gör som splittrade deras familj så den blev trasig var och är alkoholen. Han slutade prata o gick därifrån. Den ignoranta jäveln, eller är han så medveten om sitt fortsatta och djupa missbruk att han bara skiter i det och låter d hända ändå?

Vi tar aldrig i varandra längre, är aldrig intima eller ens i närheten av det. Sista gången vi hade sex va under hans Antabus-period för exakt 21 veckor sedan.....varför jag vet så exakt? Jag är gravid i vecka 23, d är helt sjukt egentligen o saken är att d har inget med min graviditet att göra. Jag är inte attraherad av honom när han dricker. Jag hade i princip nästan börjat få tillbaka sexlusten på riktigt när han började dricka igen och lusten dog. Men d verkar kvitta för honom, den närheten eller all slags närhet med mig för den delen. Han pussar o kramar sonen istället....
Jag också, såklart! Det är min bästa kille i hela världen och det finns ingen som kan ta det ifrån mig.

Finns inga planer längre, planerar inget med honom utan tar i princip en dag i taget. Däremot planerar jag för mig o barnen. Vi ska åka utomlands nästa år tillsammans, bara vi tre. Eftersom d är ”alkoholförbud” på våra semestrar så kan ju inte han följa med ändå nånstans så då åker vi utan honom. Jag är uppväxt med utlandsresor o allt vad som hör till och d vill jag även att mina barn ska....kanske låter präktigt i vissas öron men för mig är d viktigt men också viktigt att dessa reseminnen ska vara positiva och avslappnande. Så har de ett minne där ”bara” vi åkte och hade kul utan pappa, då har de iallafall ett bra semesterminnen utan att ha ett där pappan visserligen är med till destinationen men full o frånvarande på plats.

Tankar såhär en natt, det släpper av att skriva här och jag är för evigt tacksam att detta forum finns. Även att jag hellre velat leva utan kunskap om vare sig detta forum eller alkoholmissbruk!

Profile picture for user Annher01

Jag håller med dej om alkoholförbud under semester med barn. Är ihop med min man sedan 13 år tillbaka. Ett barn på 11 kvar. Hon har sagt att hon inte gillar att papoa dricker längre. Han gick på behandlinghem för 2.5 år sedan. Alkoholfritt hemma sen dess men han klarar inte av det å ska flytta om en månad. Han har liksom fastnat när han var kring 25 år är idag 52. Vilket ör märkligt tycker jag. Vill inte vara med i ett beroende längre samt att jagvill barnen ska få det bra. Väntar på att han ska skriva under papper. Jag orkar inge mer helt enkelt

Profile picture for user Nykteristen

Allt precis allt kom ifatt mig idag och jag kan bokstavligt talat inte sluta gråta och jag fattar inte. Jag är inte den som gråter i första taget och har långt dit....
Jag va och pratade med min förlossningsläkare om igångsättning vilket kommer bli och allt bara föll för mig efter det. Hur ska jag orka? Hur ska jag på egen hand orka två barn och en full Karl? D är utanför mitt förstånd och d hänger över mig att d så kommer bli. Jag vill ha mitt liv på ett annat sätt, ett sätt där jag med lätthet ser framtiden och inte detta mörker som börjar komma närmare och närmare...men samtidigt känner jag att d kanske är jag som överdriver och är hormonstinn.
Pressen som väller över mig känns inte bara hemifrån utan även de två jobb samt skola jag har om dagarna. De sliter i mig och jag är inte den som säger nej heller, vilket gör att oavset evas eller hur jag gör så står jag där och tänker att jag nog kunde gjort nåt mer annorlunda än vad jag gjorde. Ber om förlåtelse för sånt jag kanske aldrig gjort....varför? Är jag en så svag människa som inte kan säga nej? Är här för att tillfredsställa andra utom mig själv? När det enda jag vill är ett lugnt och tryggt hem med ett jobb där jag trivs och blir uppskattad för den jag är inte för den jag låtsas vara.....
Detta handlar kanske inte rent om alkoholen i mitt förhållande mer om hur det nog blivit för mig efter 12 år i sällskap av den och dess partner. Idag känner jag mig vek så fruktansvärt vek inför livet, men d kanske är d som behövs för att ta mig upp igen

Profile picture for user Nykteristen

Gick in i garaget och kollade status på honom när vi kom hem, kom fram till att nä sonen ska inte träffa sin pappa ikväll. Sa till sambon att du stannar i garaget tills vi gått o lagt oss, du ska inte träffa honom idag och jag har ingen som helst lust att varken prata med dig eller va arg, d kan vi ta imorn. Tog sonen, gjorde iordning mig själv en macka (sonen hade ätit hos våra vänner) och sen gick vi upp till sängen. Han har kommit in 3-4 ggr o sagt hej, men vi har bara sagt lugnt godnatt pappa o sen har d varit bra. Känns skönt att ha tagit ytterligare ett steg i rätt riktning med mig själv av att våga stå upp mot med min mening och mina beslut. Imorn är en ny dag men ikväll o natt ska jag sova utan att bli störd....han får veta vart han står i mina ögon imorn och hur han måste börja bete sig om han ska ha den här familjen kvar, vilket just nu verkar helt ointressant!

Profile picture for user Sabina

Ställ ultimatum! Familjen eller alkoholen! På med antabusen igen!
Jag ställde detta till min man för ca en månad sedan. Har varit tillsammans i 13 år och har två små barn. O.r.k.a.r i.n.t.e m.e.r. Han har sagt att han väljer oss men nu är det upp till bevis.
Jag har även sökt hjälp för mitt medberoende och faktiskt nu i min terapi börjat fundera på om jag verkligen vill ha honom eller bara så gärna vill ha en familj.
Trots att det är stentufft med en nyfödd skulle du nog få det enklare själv än med ett fyllo vid sidan av. Tänk också på din son. Semestern du planerar med barnen kanske är en början på din egna resa?
Styrkekramar!!!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Sabina

Tack för ditt inlägg. Mitt fundering är faktiskt inne på d, d där sista ultimatumet....redan imorn! Jag orkar inte mer, gör verkligen inte d och jag vet att jag skulle orka med två barn....den första är inte svår på något sätt, d är ju han och jag o varit hela tiden ändå. Som ensamstående men ändå inte du vet!

Han håller på att sätta ett så djup spricka i mig denna gången att jag inte vet om det går att reparera om d går för lång tid innan han säger att han vill börja med Antabus igen om han nu ens kommer säga d, jag tvivlar starkt.....lika stark kärlek som jag har till mina barn verkar han ha till sin alkohol, dvs ända in i döden!

Hur har din tid under denna månad varit med din man? Hur har dina tankar gått? Kollat nytt boende?

Jag gick på samtal förra året, stärkte mig mkt men den tiden finns inte längre att kunna göra d på.....jag vill inte lämna sonen för länge själv med honom. Jag har två jobb och skolan att fixa. Jag måste på nåt sätt fixa detta själv, helt själv o d ska gå! Det bara måste d....jag är iallafall glad att man kan skriva här!

Jag har i allt detta heller ingen att prata med alls om det, då min familj skulle bli så arga på mig att de nog nästintill skulle backa. Kompisarna skulle i värsta fall fly undan då de inte orkar mer heller och vad gör man då som ”utomstående” jo går därifrån.....flyr problemet som inte är deras. D går bra när hon inte har med honom eller pratar om problemet då är d okej!

Jag skulle bara på nåt sätt vilja visa honom hur sjukt ensam han kommer vara tillslut när alla backat undan från honom och lämnat honom med sin alkohol att supa ifred!

Profile picture for user Sabina

Ljudbok! Jag tecknade upp mig två veckor gratis på storytel och hörde på ”Djävulsdansen”. Där började min resa. Du kanske redan har läst den men ta någon annan eller repetera den och repetera vad du lärde dig förra året.

Jag vet tyvärr hur det är att leva i tvåsamhet men ändå som ensamstående.
Du, din son och din kommande bäbis förtjänar ett lugnt och harmoniskt hem! Antingen med en nykter man eller med en ensamstående mor.

Min månad (1,5 vid närmare eftertanke) har gått upp och ned. Efter tre veckor hade han ett återfall och alla runt mig skrek ”Lämna!”. Jag var inte redo då men har som sagt börjat få en annan ton i huvudet. Den viktiga men O så försummade frågan ”Vad vill jag egentligen?” har börjat att cirkulera. Om vi separerar får han flytta. Så har inte kollat nytt boende men faktiskt sorterat källarförrådet i ”hans och mitt”. Gjorde det relativt omedvetet så som sagt, något sker i hjärnan...

Vid min sambos återfall sa jag bara som det var att han måste bli nykter för våra barns skull oavsett hur det går för oss två. För blir han inte det går jag ifrån honom och tar barnen. Och han får se dem under övervakning eller pissprov. Det skrämde nog honom mest. Pröva den!

Tänk lite på dig själv ibland, hur vill DU leva DITT liv?

Kram!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Sabina

Jag har redan kollat upp boende, finns en hel del att söka i en av stadens bostadsbolag som inte har nåt kösystem....vilket gör d kanske lite lättare på d sättet.
Jag vet egentligen exakt vad jag vill, men har liksom försökt förtränga d då det va så himla bra förra året med antabus. Helst av allt ser jag ju oss med varandra i nykterhet leva d liv vi testadepå förra året. Men frågan är om han mådde så bra som han sa att han gjorde då och framförallt som han såg ut. Han såg frisk, glad och utvilad ut....den mannen vill jag så gärna leva med! Det är honom jag älskar och har så ofantligt kul ihop med.
Men han är som bortblåst nu, dyker upp ytmässigt de dagar han håller sig nykter....men de senaste veckorna börjar de gångerna bli färre o färre.

Jag har bestämt mig att om han imorgon säger att jag ska flytta o allt vad han nu lär göra så ska jag göra en intresseanmälan på lägenheterna direkt, d är så d får bli helt enkelt! Jag och mina barn.....d lär bli jobbigt framförallt ekonomiskt men bra, d kommer bli bra! Jobbigt men bra!

Vi har hus, men jag vill inte bo där....då vill jag starta om. I nåt som bara tillhör mig. Blir visserligen i fel område men d får vara så sålänge tills huset är sålt o jag kan köpa en lägenhet i rätt område....jag måste börja planera och ta kraft och mod till mig tror jag i allt detta. Jag måste spela upp scenariot som troligtvis kommer hända och va det som jag fruktar mest för att orka mig igenom det antar jag!

Ska kolla upp ”djävulsdansen” också, tack för tipset....inte läst den!

Profile picture for user Sabina

Berätta för honom om din ev separationsplan. Att du redan kollat upp det och är beredd på att ta det steget. Jag har gett min alkoholist många tomma hot genom åren men när jag presenterade en plan jag tänkt ut och frågade om vi skulle fullfölja den insåg han att det kunde bli hans verklighet och blev skrämd. De tror inte efter många år att man skulle göra slag i saken.
Och vill din man inte bli nykter, ja då är det sorgset som fan men bara för dig att börja packa.

En sak min terapeut sagt till mig är, förutom att ställa ultimatum man håller, är att berätta för sin sambo vad/vem det är man saknar. Inte bara banna alkoholisten. Precis som du skriver, den mannen du vet att han kan vara och har varit som nykter är förbannat saknad och efterlängtad.

Men till sist är det bara han som kan göra sig själv nykter. Du kan inte tvinga honom. Är det för tufft för honom att va nykter måste han själv vilja kämpa för det och söka hjälp.
Du kan bara hjälpa dig själv och dina barn.

Kan även rekommendera Carina Bångs bok ”Släpp kontrollen! Vinn friheten”. Håller på med den själv nu.

Kramar igen!

Profile picture for user InteMera

Har inte kikat in på forumet på ett tag men gjorde det nu, efter att även min mans drickande igen håller på att driva mig till vansinne, och hittade din nya tråd Nykteristen.

Blir så ledsen av att läsa hur du kämpar och hur mycket alkoholen verkar tagit över din mans allt förnuft och förstånd. Men vet du vad? Du kommer klara dig alldeles utmärkt, med eller utan honom, med två barn!

Det har jag också gjort. Jag har inte flyttat ännu men har i flera år levt som om han inte finns, lite övning kan man säga på att leva ensam med två barn. Och har kommit till slutsatsen att nu skulle det inte göra vår vardag nån som helst skillnad om han inte var här, jag gör och ordnar redan allt själv. Fundera på det, för jag tror du redan också är den som håller allt gående i vardagen!

Vi har i flera år rest på semester bara jag och barnen, utan honom just av samma orsak som du säger - man vill resa och visa barnen världen men inte ha en alkoholstinn pappa med som förstör allt. Och de semestrarna är helt underbara! Vi ska göra det i år igen, bara jag och barnen och vad jag ser fram emot det! Tror det mest kräver man med mildhet och tröst för sig jsälv inser att man inte har den familj man önskat men barnen finns ju ändå där som det viktigaste så varför skulle man låta pappans val förstöra precis allt? Han är ju bara en person av fyra i familjen, ni andra tre har också rätt att ha kul, koppla av och skratta utan sorg för morgondagen! Så bra att du är tydlig och markerar mot honom, synd bara han inte fattar att du glider längre och längre bort.

Stora styrkekramar till dig och jag hoppas innerligt allt ska gå bra med den nya lilla bebisen som är på väg ?

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Tack InteMera <3 dina ord värmer mitt hjärta som så många ggr förut! Trots att de också såklart gör ont då du funnit dig en vardag som egentligen också din man ska ingå, ignoranta människor vi lever med! Helt sinnesjukt!
Har svårt att hålla tårarna borta idag och går omkring i min ensamhet medan jag låter sonen va med sin pappa i soffan...han är nöjd o sambon tyst, jag låter d va så orkar inget annat idag! Min ork är som bortblåst! Frågan jag får är, har du ont i ögonen eftersom du är så rödögd? Mår du bra? Ja, vad f tror du? Jag mår så fruktansvärt bra så bra att jag skulle vilja krypa upp i soffan bredvid dug o bara mysa framför tvn hela härliga familjen och leka att vi är så otroligt lyckliga utan problem! Så bra mår jag....o ögonen är allergi, tackar som frågar! För känslor? Nä d har inte jag, för jag.....jag svansar efter och tycker att d är helt underbart att du va stupfull och knappt kunde stå på benen kl 18 igårkväll när vi kom hem med överraskningsmiddag till oss som vi kunde ätit. Men nä glömde ju, du tycker ju inte om överraskningar.

Vi ser jättemkt fram emot bebisen som växer sig starkare därinne för varje dag....om än är d tråkigt att han inte ens bryr sig om det, vad d verkar iallafall!
Men jag o sonen längtar massor, till lillasyster....

Det kommer bli bra, d bara måste det...ska ta tillvara på ditt tips att försöka utesluta honom i vardagen, d kanske gör d hela lättare för mig när jag väl hittar ett boende till oss! Se att det är en i en familj på fyra, o den som faktiskt bäst klarar sig själv till skillnad mot de andra två som jag faktiskt måste se som grunden i min egna lilla familj nu...den delen jag älskar mer än nåt annat!

Profile picture for user mulletant

Jag läser och skriver inte så ofta nu längre men jag läste lite i din tråd och när jag såg Sabinas inlägg kunde jag inte låta bli att logga in för att instämma. Detsamma hände med min man.... efter att bönat, bett, förklarat, tjatat, gråtit, hotat... så gick jag. Det jag hotat med hundratals gånger och planerat i min hjärna, tittat på lägenheter.... En kväll fick jag nog och följande morgon gick jag, med det viktigaste. Åkte till en god vän, ringde honom och sa att nu har jag gått. Det räcker nu.
Det blev vår vändning. Efter det började vägen till hans verkliga nykterhet som nu varat sex år med ett och ett halvt års lite vacklande dessförinnan. Stanna inte kvar där i alkoholträsket med din lilla och den ännu väntande. Visa var du står. Tydligt!
Kram, styrka och mitt mantra: det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

Profile picture for user Nykteristen

Imorgon är det Valborg, vill verkligen inte att han ska dricka då....måste bra lägga fram d på nåt bra sätt. Han har inte druckit på 2 dgr nu och känner i hela min kropp att imorgon är den dagen då det smäller igen och vi ska ha gäster. Dock inga som själva kommer dricka, men d har ju minst betydelse. Har ångest inför detta och skulle helst av allt inte vilja att de kom hit överhuvudtaget.....skit är d med dessa långlediga helger, tycker inte om dom alls

Profile picture for user Sabina

Hemskt att man ska behöva tänka så än att tänka att långhelger är härliga tider för att få va tillsammans med familjen.... Men så är det.

Du kan alltid avboka gästerna ifall du inte pallar. En magsjuk familj är t ex inga man vill fira valborg med... Till din man kan du vara uppriktig och säga att du avbokade för att du inte orkar med hans fylla.

Profile picture for user Nykteristen

Som jag misstänkte, han står o smygdricker ute i garaget...såg vinflaskan när jag gick in där förut för o slänga sopor. Men när jag frågar vad vi ska dricka ikväll så ville han ha läsk då ingen annan dricker som kommer ikväll! Så jvla fult så d är patetiskt! Han måste måste måste dricka, d bara är så!

Profile picture for user Nykteristen

D har gått fem dgr innan han på sjätte dagen söp till d igen ordentligt. Han har druckit de andra dagarna också men inte påmsamma sätt som när dagarna med riktig fylla kommer.
Men jag gnäller bara som vanligt enligt honom, han kan inte ens öppna en öl förrän jag är där med mitt gnäll.
Nä, så är d också för jag hatar alkohol.....d är d absolut värsta jag vet oavsett vem som dricker d, d blir ett nästintill agg direkt mot den person som dricker. För d är så sjukt onödigt att d dricka överhuvudtaget. Sugen på nåt gott att dricka? Drick inte alkohol då, för tror verkligen inte nån dricker ett glas vin för att d är sååååå gott. Naivt och medberoendeprat, ja kanske men helt min åsikt.....blä är d o bara förstör gör skiten!

Profile picture for user Carina

Det är så bra att du skriver här i forumet och tar möjligheten att reflektera över din situation. Det jag också läser mig till är att ni har en familj och en bäbis som är på väg om jag förstår det rätt? Du är också arg och frustrerad då du märker att din sambo döljer alkohol och spelar upp ett spel, kanske för att han känner mycket skam.

Jag får en känsla av att om ni fortsätter precis som nu så kommer inte er relation bli bättre, och jag förstår det som att ni ändå vill fortsätta tillsammans? Vad kan då vara till hjälp för att ni ska förbättra relationen och kommunikationen med varandra? Vad kan vara ett första steg tror du?

Och ytterligare en fråga, har du kollat in anhörigprogrammet som vi erbjuder här? Kolla här om du inte redan är med! http://anhorigstodet.se/. Klicka på "program".

Med hopp om en fin helg!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Profile picture for user Nykteristen

Ikväll hände d jag hoppades inte skulle hända igen! Han blir skitfull på väldigt kort tid efter en riktigt bra helg....o jag kan ikväll inte hålla mg o säger att d är nog nu! Ut med dig ur sovrummet, vi vill inte prata med dig mer godnatt! Varpå han ger mig fingret framför vår son slänger igenom dörren, 2 min senare kommer han in drar ner gardinstången och börjar skrika. Jag försöker putta ut honom (hårt) varpå helt han höjer handen (framför vår son) min reaktion blir att försvara mig o slå tillbaka....han hotar då att slå mig mer o jag säger att man inte gör så framför barn. Slå mig men inte framför vår son! Han ber oss dra åt helvete, kag vänder mig till sonen o säger nu åker vi och han hänger på! Jag är helt förstörd! På riktigt, vad hände? Åkte iväg till en kompis o ska sova här inatt...vill inte det här mer

Profile picture for user Anthraxia

Nej, du måste därifrån. Det räcker nu. Jag kan förstå att man inte vill lämna "sin" alkoholist, hur jävligt det än blir - jag är ju sån själv.

Skillnaden är att "min" alkoholist är SNÄLL. Din är FARLIG.

Ställ ultimatum om vård och medicinering, flytta, och MÖJLIGEN testa igen när han ÄR nykter. Men du ska inte ha stryk och ert barn ska inte behöva leva så.

Ledsen, det är lätt att tala om för ANDRA hur de ska göra, jag vet - men våld ska man Aldrig finna sig i!

Profile picture for user Nykteristen

Nä, denna gång accepterar jag inget sånt! Han får från idag välja oss eller alkoholen. Finns inget mellanläge. Har testat mellanläget igen o d går inte. Jag kan inte låta min älskade lilla son ha föräldrar som bråkar för att den ena föräldern prioriterar alkohol framför sin familj eller försöker kombinera det med familjelivet. Det går inte och hela jag ryser av bara ölburken och allt detta smygande som börjat nu igen. Vi har haft d så bra under Antabus-tiden o d är d som gäller annars skiter jag i det. Vi har Helle ringde skrivit några papper på det kommande barnet så än så länge är vårdnaden BaRA MIN, dock är han fader o d kommer han alltid vara oavsett vad

Profile picture for user Nykteristen

Nä, denna gång accepterar jag inget sånt! Han får från idag välja oss eller alkoholen. Finns inget mellanläge. Har testat mellanläget igen o d går inte. Jag kan inte låta min älskade lilla son ha föräldrar som bråkar för att den ena föräldern prioriterar alkohol framför sin familj eller försöker kombinera det med familjelivet. Det går inte och hela jag ryser av bara ölburken och allt detta smygande som börjat nu igen. Vi har haft d så bra under Antabus-tiden o d är d som gäller annars skiter jag i det. Vi har Helle ringde skrivit några papper på det kommande barnet så än så länge är vårdnaden BaRA MIN, dock är han fader o d kommer han alltid vara oavsett vad

Profile picture for user Anthraxia

Men OM han går med på Antabus (OM, alltså) kan ni inte fråga om det går att kombinera med Campral? Det är ju några på beroende-sidan som tar det och tycker att det hjälper. Antabus är ju bara "avskräckande" - Campral är designad för att ta udden av suget (har jag fattat det som, i alla fall)

Profile picture for user InteMera

Jamen fy Nykteristen, sådär kan du inte ha det! Och inte sonen och bebin sen heller!

Åk inte hem på några dagar är mitt råd, jag har varit där du är, och kan bara säga av erfarenhet att det blev ännu värre när jag övertalades att åka hem. Kan du låta bli att helt ta kontakt med honom några dagar och bo hos någon så länge? Låt honom på riktigt nyktra i och börja undra vad som hände, vart ni tog vägen. Berätta för allt inte var ni är om du ändå vill ha nån kontakt. Men vänta med kontakten tills du kan vara säker han är nykter, du vet det inte är nån ide att ens försöka prata med ”den onda fulla halvan” av din man för han kommer tycka det var du som ställde till det, du som överreagerar och du som valde att åka hemifrån av någon konstig anledning han inte ens minns.

Så snälla du håll er borta hemifrån nu, håll er i säkerhet! Träffa honom om nån dag på allmän plats så du inte är ensam med honom när det kommit att bli dags att prata allvar om er framtid, du kan inte fortsätta under domhär förutsättningarna att bo ihop med honom! Tror du att du får honom att flytta ut eller finns det nåt boende du fort kan flytta till själv? Du behöver nog distans och ro just nu, inte våld och anklagelser! För det som hände var verkligen inte ditt fel!

Stor kram till dig vännen ?

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Tack för dina ord! ❤️

Vi får stanna hos min vän till efter helgen iallafall om vi vill...just nu vet jag ingenting o den känslan är sjukt jobbigt. Eller jo, d jag vet är att jag vill inte tillbaka dit om jag vet att alkoholen finns där....jag vill inte leva så längre, jag klarar inte av att vara mamma eller människa längre då! D sista sonen sa innan han somnade va, min pappa slog min mamma idag! Hur ska jag kunna lämna honom till förskolan imorn? Kommer han berätta d här då? Vad kommer dom säga o hur kommer dom reagera? Kommer jag klara d o samtidigt jobba på en full dag som att ingenting har hänt? Hur ska jag göra?

Profile picture for user Nykteristen

Skrev ett superlångt sms till honom nu på
Morgonen, ville få ur mig allt som jag vet att jag annars inte vågar eller för delen kommer att få möjlighet att säga till honom för att han aldrig lyssnar när just ämnet alkohol kommer upp. Känner mig nervös, ledsen och vet såklart vad svaret blir att jag kan ta mitt pick o pack o dra åt h-vete med allt vad jag innebär eftersom jag överdriver så fruktansvärt mkt då han skärpt sig och att det alltid är samma sak med mig. När han är nykter är allt bra, så fort alkoholen kommer fram så tjafsar JAG! För han gör ju ingenting. Nä, tills jag råkar säga fel ord och inte orkar hålla tyst mer då tar d hus i helvete istället. Annars fyller han sig själv fruktansvärt bra och sitter därnere o är dyngfull ringandes till halva Europa. Däckar på soffan o sen är allt normalt igen morgonen efter....

Profile picture for user Li-Lo

Så svårt du har haft det och har det just nu. Du har länge jobbat för att det ska bli bättre och du har verkligen försökt på olika sätt och ändå har din partners drickande fått allt värre konsekvenser. Så modigt och ansvarsfullt av dig att lämna situationen som uppstod igår.

Att vilja skydda är en stark instinkt och kan vara svår att förstå. Vem ska skyddas och hur? Att höra sitt barns upplevelser så tydligt som du gjorde: "Min pappa slog min mamma idag" torde sannolikt vara hjärtslitande. Att du står ut med att höra det, inte filtrera, utan bekräfta ditt barns perspektiv och sanningen är avgörande hjälp för ditt barn. Du är rädd för vad han ska säga samtidigt som hans möjligheter att få berätta är hans sätt att bearbeta. Precis som du gör här.

Du har fått många bra svar här och du vill inte åka tillbaka till barnets pappa nu. Bra. Vad tror du att du behöver fokusera på den närmsta tiden? Vem kan du få stöd av (privat & proffesionellt) och hur kan du fortsatt orka vara den ansvarsfulla och modiga förälder du är?

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Li-Lo

Tack för dina ord o svar! Blir tårfylld av att läsa det, men det känns bra...bra att veta att jag gjort o gör iallafall lite rätt i denna sjukt jobbiga stund.
Rädslan som uppstod när jag skickade meddelandet har lagt sig till att jag på nåt sätt vill klappa mig själv på axeln o känner att d är faktiskt sonen o jag mot världen. Han ska ha ett bra o lugnt liv där iallafall han kan lita på att JAG finns o kommer alltid finnas där för honom oavsett vad.
Jag vet ärligt talat inte vad som är nästa steg. Än så länge har jag bestämt mig för att efter jobbet göra en bra EM med sonen ute, vad som händer när pappan i familjen kommer hem...ingen aning, står lite handfallen i hur det kommer gå. Kommer sonen klara av att möta honom, kommer sambon prata med oss överhuvudtaget eller kommer han ignorera allt som alltid? Ska vi stanna hemma eller ska vi åka till kompisen ikväll igen?
Allt är just nu ett virrvarr i mitt huvud. Det jag dock vet är att denna gång är det verkligen som jag skriver. Jag har kollat på lägenheter sen ett par veckor tillbaka o kommer att försöka leta mer aktivt nu. Dock måste hus o sånt fixas innan vi/jag kan flytta o ha råd med en lägenhet överhuvudtaget. Att bo hos min kompis är för kortsiktigt. Mina föräldrar o syster vet inte ens om att han börjat dricka än o så länge jag inte har en ordentligt plan fastställd är d inget jag vill ta upp med dom. Det kommer bara göra allt 1000 ggr värre då de förstorar upp saker nåt så fruktansvärt onödigt o stjälper mer än stöttar.

Profile picture for user InteMera

Så sjukt jobbig situation, det finns inga enkla svar. Men vi här på forumet stöttar dig oavsett de val du gör, för vad det nu kan vara värt.

Du är modig, stark, förnuftig och målmedveten -du vet du inte vill fortsätta ha det som nu- och tids nog när du är mogen för beslut och har ork att verkställa dem kommer bitarna att falla på plats. Och sen efter ett tag undrar du säkert varför det kunde kännas så svårt, sen när ändringen väl är genomförd. Så kämpa på, det kommer gå bra och en bättre och klokare mamma kan din son inte önska sig. Han kanske pratar på förskolan, och ja det kanske kommer konsekvenser om nån gör en orosanmälan. Men kanske det inte är en dålig sak? Kanske tvingar det pappan att fatta det är allvar nu?

Profile picture for user Nykteristen

Såg SU mitt meddelande frågade jag när jag kom hem idag? Åhhh du menade d där jättelånga, ja då...
Läste du det?
Ja då!
Är d därför d står en öppen öl här?
Nä den är
Sen i förrgår...
Ooookej!
Härlig start på kvällen kunde jag känna, d är ju därför han blir fullare o fullare för varje gång han kommer ut från garaget...såklart!
Har han inga känslor alls? Vad vill han? Eller ja, d är ju ganska uppenbart för de flesta, eller hur?
Dags att ta i en högre växel i bostadsletandet, så va d väl med d....helst skulle jag vilja ringa mäklaren imorn o be om värdering inför försäljning, får vänta till måndag....då får jag ta d där skitsamtalet antar jag! D som jag egentligen inte velat men måste!
Det kommer bli bra, det blir det....måste intala mig d, har bara mig själv att lita på!

Profile picture for user Nykteristen

Vaknade precis efter att ha somnat med sonen, han sitter därnere full! Undrar vad som försiggår i där huvudet egentligen därnere, gör det d överhuvudtaget? Känner mig så arg, ledsen, besviken över hans reaktion denna gång., jag känner mig naiv som ändå hoppats på samma reaktion som för ett år sen...dvs stopp o antabus! Han ville ju inte mer, han ville inte riskera oss den gången...men nu då? Nu går d bra att riskera oss och denna gången 2 barn...hur kan man göra så mot sina barn? Hur kan man välja bort dom? För d är d han gör? Jag kommer i ärlighetens namn aldrig lämna dom själva med honom? Finns inte i denna värld att jag låter min son o dotter få va själva med denna man som aktivt valt att fortsätta dricka istället för att vara med dom o göra deras liv så bra som möjligt

Profile picture for user Sabina

Jag vill skriva ”polisanmäl och lämna honom!” men vet att det är lättare sagt än gjort. Tycker absolut inte du och din son ska bo med denna farliga våldsman. För ja, det är det han är. Ring kvinnojourer och be om hjälp. Min vännina fick snabbt ett temporärt boende när hon gjorde detta. Vänta inte tills han slår dig igen!
Var rädd om dig!

Profile picture for user Btt

Som svar på av Nykteristen

Fortsätt vara det tills dess barnens pappa är kapabel nog att ha kontakt..
Ensam ansvarig förälder hela dygnet det det tar på krafterna.
Men man vet att man kan, ingäen ide att skälla gapa.ur sej sin sorg resignation.
Dra ungen tät intill dej. Kura tills morgonen. Då dra ni bort nånstans tillfälligt. Men inte tillbaka.
Lycka till ❤

Profile picture for user Nordäng67

så är det nog ett vanligt ”alkoholist-beteende” just det där att ens ord tar mindre och mindre skruv! De är ju vana vid att man förlåter, stannar kvar, kommer tillbaka! Men lätt gjort att ta det personligt och känna sig betydelselös och värdelös! Tror du kommer få tonvis med mer energi när du bor själv med dina barn! Jag lämnade i november och jag känner mig så mycket piggare och gladare! Visst saknar den nyktre mannen ganska ofta men behöver numera aldrig va ledsen över saker som han gjort och sagt på fyllan! Skydda dig själv och dina barn och flytta! En man som slår en kvinna, gravid dessutom, har tappat/supit bort alla spärrar! Kram

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Nordäng67

Tack för er omtanke o ord mitt i allt detta! Känns sjukt overkligt o konstigt, men att skriva här o även få era åsikter o tankar gör mig lite starkare trots allt.
Tyvärr har jag ingenstans att ta vägen just nu vilket såklart vore d bästa...dock gör sonen o jag mkt o jag gör allt för att undvika honom i största möjliga mån med utflykter dagarna o kommer så att göra tills huset är sålt o vi kan flytta. Jag kan möjligtvis såklart bo hos mina föräldrar mellan flytten en kort period om d skulle behövas eller hos min vän.
Har redan sett en lägenhet jag skulle vilja ha, pytteliten men d räcker för oss! Dock är man ju aldrig säker att få nåt i denna stad, där kötid på lägenheter är årslånga. Inkl. När man tar kontakt med kvinnojouren tyvärr! Då får man fixa eget är deras svar, hemskt men sanningen tyvärr!
Att int belagda in för många i detta i min närhet är ett aktivt val jag gjort o gör då det kommer skada sonen ännu mer än vad d redan gör pga omständigheter i min familj. Allt måste vara klart o jag måste ha datum etc iordning för att jag överhuvudtaget ska kunna berätta för dom....för att få en lugn stund i allt detta o inte ännu mer kaos i jävelskap, låter kanske konstigt för vissa av er.

Profile picture for user Nordäng67

är pytteliten så är det en fot in på hyresmarknaden! Sen har du förtur (din lagliga rätt) på större lägenheter i det bolaget du hyr av! En fördel :-) Och, åtminstone jag, tycker inte ditt sätt att lösa saker låter konstigt! Du är ju den som har bäst koll på ditt liv och vet bäst hur och när saker skall göras! Önskar dig massor med styrka!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Nordäng67

Tack snälla! Nä, en pytteliten lägenhet är bättre än ingen alls! ? o som du säger ett steg i rätt riktning iallafall...vi får trängas ett par år innan jag kan skaffa jobb (pluggar) o då kan vi hitta precis den lägenheten vi vill ha o behöver utan problem!
Steget dit är långt l väldigt krokigt men jag måste försöka att börja lita på mig själv så ska d gå! ❤️

Profile picture for user mulletant

så klokt du resonerar och så målmedvetet du planerar för att skapa ett tryggt liv för dig och barnen. Så sorgligt att mannen föll tillbaka och lämnade antabusen och förlorade nykterheten. Jag instämmer med Nordäng i hur beteendet förändras när alkoholen tar övertaget. Håll fast vid att hålla dig ifrån honom, när det första slaget fallit brukar det följa mer av samma sort. Mönstret är välkänt. Tyvärr är det brist på bostäder även för kvinnojourerna vilket är att beklaga då de flesta har hög tröskel för att ta kontakt och sen möts av det svar du tydligen också fått. Hoppas du får den lilla lägenheten eller annars snart en annan. Bo hos föräldrar eller vän under tiden även om det inte är det roligaste. Fortsätt skydda dig och barnen! Håll taget om rätten till ett bra liv för dig och barnen! Kram, kram / mt

Profile picture for user InteMera

Kom ihåg att även ett litet steg för framåt! Långsamt och försiktigt måhända, men ändå framåt! Du tänker så klarsynt mitt i eländet och jag förstår helt din vilja att inte berätta åt så många. Gör det du vill och måste, tids nog får andra veta om förändringen och innan dess ska du bara släppa dem du har hjälp och stöd av in på livet!

Profile picture for user Nykteristen

Tack snälla ni för de stärkande orden!
Jag flippade i onsdags efter ännu en kvälls fylla o sa rakt ut att jag är trött på detta o vill inte leva med en j-vek som väljer att supa bort sin familj.
Efter d har vi haft underbara dagar då jag faktiskt bara tillåtit mig att få njuta av lugnet o en trevlig man trots att jag såklart gett lite småpikar, för att han inte ska glömma att jag är helt medveten om vad jag skrivit o sagt.

Idag när han kom hem syntes d att han druckit redan innan han satte sig på cykel hem eller stannat påväxten hem nånstans. Men han blev arg o menade på att jag bara bedömer hela tiden. Men nä, han måste börja ta antabus annars är d kört....jag vill va med honommen då är d helt slut med alkohol. Nja, så långt fick han se om han gick.
Så snabbt o gjort, jag la en intresseanmälan på en stor 1.a jag hittat så får vi se hur d går med den. Inflyttning är mitten av augusti så d kan bli lite körigt för mig då jag även ska föda barn typ d datumet men d ordnar sig väl d med antar jag som allt annat isånafall. Vet ju inte ens om jag får den. Men planlösningsmässigt skulle d nog faktiskt funka för oss tre. Superstort förråd inne i lägenheten där sonen skulle kunna ha sitt krypin o så ett stort vardagsrum med en sovalkov för mig o bebis. Stort kök o ser ut som en hyfsad balkong ändå. Dyrt men jag tror vi klarar det med, bara vi slipper alkohol så klarar vi d mesta!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Anxiete

Tack, känner mig dock allt annat än stark o klok för att ha utsatt dom för d här ens FN början. Dock skulle jag ju aldrig haft dom om jag gått tidigare o d är nåt jag inte vill ha ogjort, de är de bästa jag har o nånsin kommer få! Önskar så innerligt att jag får lägenheten, d gör chansen att jag fegar ur mkt mkt mindre....sen allt runtomkring man skulle vilja ha allt gjort så vi kan få njuta av att bara ha varandra. Känns som en dröm bara o d är så långt bort allting, men ändå sjukt nära. För det handlar egentligen bara om månader innan allt på nåt sätt är över till vis del iallafall för över över kommer d nog aldrig vara förrän jag har fått ensam vårdnad om sonen. Sen kommer ju deras pappa alltid varanen del av deras liv vilket gör att han även kommer va en del av mitt liv, bara att jag slipper se o leva med denna skit mer!

Profile picture for user Nykteristen

Allt känns som en väntan just nu, väntan på att få säga till honom om mina planer, väntan på svar om lägenheten, väntan på att bli av med alkoholen väntan med att få skapa mig mitt egna liv, väntan på att bara få skrika av mig all ilska, frustration men i ryggen ha ett jag skiter i allt vad du säger, tycker tänker o lever för!
Imorse igen undrar han varför jag är sur för? Ja kanske för att du efter 5 dgr i nykterhet väljer att supa till på MiN födelsedag utan att ens ha sagt grattis...kanske för att jag i förra veckan skickade ett långt meddelande om att d är vi eller alkoholen som gäller, kanske för att jag sa att jag vill att han börjar med Antabus igen IGÅR och får ett nonchalant svar. Vill bara skrika åt honom vilken egoist o idiot han är som förstör vårt liv!

Profile picture for user Anxiete

Och jätteläskigt , det förstår jag !! Men du, inget är bestämt förrän du skriver på kontraktet, titta kostar inget.....

Profile picture for user Nykteristen

Det går inte att titta på lägenheten sa hon, däremot lät hon väldigt tveksam till mig då jag har snart 2 barn o pluggar...ska då sätta mig i en etta! Tror hon tyckte jag va väldigt konstig, lät som så då jag fick ett väldigt korthugget svar! Kändes inget kul!
Kommer hem efter en heldag borta då sambon skulle ta hand om sonen o han har självklart druckit. Skrek åt honom att han ska fan inte dricka när jag lämnar mitt barn med honom själv för ett par timmar. D va ”bara” 2 öl sa han. Tror jag vad fan jag vill om! Sa till honom att jag är
På håret till att flytta o att jag letar lägenheter nu för att jag inte orkar mer om han inte fattat det. Vilket han gjort sa han, förstått att nåt är på gång....att han försöker göra nåt åt d! Vad? För inte är d att dra ner på drickat iallafall. Gick stortjutandes till sången o här ligger jag nu bredvid min son o ångrar att jag åkt iväg över kvällen överhuvudtaget.....jvla pissliv! ?

Profile picture for user Nordäng67

beundrar ditt sätt att stå upp för dig själv och dina barn! Du vet vad du vill, vad som är rätt och fel! Bra för då når man målet till slut även om det, som idag, var hinder på vägen! Ta det inte personligt det där med lägenheten, ett smärre krig om bostäder! ! Fortsätt mot dit mål! Kram <3

Profile picture for user Anxiete

skulle jag vilja säga ! Såå lågt och under all kritik som han beter sej ! Vet inte om någon frågat tidigare men har du pratat med någon utomstående ? Du är ju gravid, kan du prata med din barnmorska ?

Profile picture for user mulletant

att du håller fast vid att söka bostad för dig och barnen! Och bra att du talar klarspråk så att han inser - för visst var det så att du kan bo hos föräldrar eller vän i nödfall? Du behöver en trygg plats!
Han är uppenbarligen fast i sitt alkoholberoende. Jag tänkte när jag läste att du kanske kan nappa på det han sa, att han försöker göra nåt åt det. Kan du säga, när han är nykter, att om han verkligen vill göra något så skulle han börja med antabus igen för det fungerade ju. Även om du ändå flyttar vore det ju det bästa (tar jag mig friheten att säga) även för honom att vara nykter. Också med tanke på umgänge med barnen.
Heja dej! Hoppas du snart hittar ett bra boende! / mt

Profile picture for user Carina

Jag får intrycket av att du är klar nu. Med den här relationen, med alkoholens konsekvenser, med aggressiviteten, ilskan inom dig själv och det här pisslivet som du kallar det. Så nu är det du och barnen framåt, och fokus på hur ni ska skapa er ett bra liv tillsammans i framtiden.

Nu vet jag inte hur gamla barnen är, men hur mår de just nu? Jag tror mig ha läst i något inlägg att sonen sa: "pappa slog mamma" så jag tolkar det som att de är vuxna nog att kommunicera. Vad känner de?

Du kämpar verkligen för att skydda dig och barnen, och det blev problematiskt när du inte kunde få lägenheten du hoppats på. Mitt intryck är att med anledning av alkoholkonsumtionen, risk för våld och bråk i hemmamiljön, att sonen bevittnat våld i hemmet så har ni sannolikt möjligheter att få hjälp av kommunen till ett annat boende. Ett steg kan då vara att du ringer Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 (har öppet dygnet runt) då de har stor erfarenhet av familjer med liknande erfarenheter och vet hur man bör gå tillväga.

Jag ser att du tidigare skrivit att kvinnojouren inte hjälper och att man får fixa eget boende. Så då förstår jag det som att du varit i kontakt med dem redan? Stämmer det?

Med hopp om en lugn helg för er alla!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Carina

Sonen är 3,5 år så han börjar ju fatta mer o mer vilket är jobbigt då jag verkligen hoppades denna gång att sambon skulle fatta innebörden i d hela vilket han uppenbarligen inte gör trots massa försök.

Kvinnojouren har jag själv inte vart i kontakt med men däremot en vän till mig som varit i liknande situation har fått tagit in på motell/vandrarhem/B&B pga detta tillsammans med sin dotter. I detta fall handlade d om att sambon slog henne gul o blå nästintill dagligen och trots det fick hon ingen hjälp av dom, då flyktingförläggningar har fått tagit över kvinnojourens lägenheter i första hand. Så för min del är d bara att invänta besked om lägenhet och därefter när det datumet är satt så kan jag prata med min familj om vi kan bo där tillfälligt.

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Anxiete

Tack, jag har d bra....han va nykter igår och jag va klar o tydlig inför helgen att han ska INTe dricka nåt. Vilket han sa okej till men det vet ni ju, lösa ord så det är bara dom själva som trot på sånt! Men gör han det tar jag sonen och åker bort över helgen...behöver lugn o ro nu, verkligen sett fram emot en slapphelg och är nödvändig för min ork. Så börjar han denna helg så åker vi hem till mina föräldrar o stannar känner jag!
Ser dock fram emot nästa helg redan då sonen o jag ska iväg o sova borta i två nätter fre-sön ?

Profile picture for user Carina

Det var tråkigt att höra att din vän inte fick hjälp. Tack och lov vet jag många andra som fått hjälp genom kvinnojouren. Även socialtjänsten har ansvar att utreda så barn inte far illa i hemmet och behöver hjälpa i sådana situationer. Så om du och barnen sitter i klistret kan det ändå vara värt att ge dem en chans.

Smart att du gör en alternativ plan för helgen! Ju mer man förberett sådana planer, desto lättare är det att verkställa dem och man slipper fastna i beslutsångest. Kanonbra!

Allt gott!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Anxiete

Spontant tänker jag att du kanske ska bestämma dej för att åka även om han säger att han inte ska dricka ? Jag har själv märkt att när klockan börjar bli sen då drar man sej för att åka iväg och då har jag inga barn att ta hänsyn till ... men du vet ju bäst själv hur du vill göra !
Skönt med mys nästa helg, man behöver något att se fram emot !! Krama din lill-kille och njut av solen ?

Profile picture for user InteMera

Ta hand om dig! Jag håller med Anxiete att du borde åka oavsett vad han säger. Så du får vila och kunna andas en stund. Tycker det är bra du talat klarspråk till honom när han är nykter, fortsätter han dricka så vet du ju att allt prat om nåt annat är just det - bara prat.

Profile picture for user Nykteristen

Ja, d hade ju varit bra...men d får tyvärr bli en nödlösning denna gång om d är så att han dricker! Ska försöka att börja se om vi kan va i mina föräldrar sommarhus lite mer nu under helgerna jag o sonen så vi kan planera med dom lite mer. (Vilket är ett måste med planering, trött på sånt blir man)
Han dricker ungefär varannan dag så d märks o säkert mer däremellan. Man märker ju som ni vet direkt när d är såna dgr. De dgr han absolut inte dricker är de dgr när han stänger garagedörren direkt när han kommer hem, lägger ifrån sig nycklarna och hoppar in i duschen. Då vet man att japp, denna kväll är d lugnt...d kommer bli tv, en kopp the och sova på soffan vid halv nio för hans del. Men sen o andra sidan så vet man ju att dagen efter är d kört!

Profile picture for user Nykteristen

Då va alkoholen här igen, vi kom hem från att ha varit borta heeeeeela dagen o kommer hem till en man som visserligen inte är jättefull men mer bara påverkad. Så sa nu att jag orkar inte, d blir inget mer o bara så att han vet så är han körd med sonen....han kommer inte få ha honom mer än o bara träffa ibland. Denna gång blev han skitsur o tänkte inte ta mer skit o gnäll från mig. Så han va trött på allt o ville att JAG ska flytta. Så får ta o börja ringa runt till lite privata hyresvärdar nu med så kanske d blir lite mer spurt på d hela tror jag, för nu är allt på bristningsgränsen känner jag! Vill inte bo hör en sekund till,...

Profile picture for user Nykteristen

Är d nu man verkligen bara ska slå dövörat till för att han försöker få d till att d är JAG som lämnar honom och inte han som fått ett val men valt utifrån det HAN vill, nämligen ha och äta kakan själv? Är det nu han börjar inse att d faktiskt kanske inte bara är lösa ord som kommer från min mun utan att jag faktiskt menar d jag säger? På riktigt skiter han verkligen i att vi flyttar eller är det egentligen bara nåt han säger för att bedöva sig själv med att han kommer o bli lyckligare utan oss eftersom d ändå bara är skit o tråk med mig?
Vill ju bara ha svar, varför får man inga konkreta svar för? Allt är bara svammel hela tiden o d gör mig så trött. Sonen frågade när jag borstade tänderna på honom om vi skulle åka iväg nu eftersom pappa är arg. Han skriker inte o gapar inte alls, utan är rent arg på mig bara genom att gå o smågrubbla och ge små kommentarer som att from nu är d du som är själv med allt, kom inte till mg om d knopar ekonomiskt eller nåt d ska du ha klart för dig. Till d hör att han tjänar 10000 kronor mer än mig i månaden, men vi delar 50/50 ändå. Dvs jag har ungefär 500 spänn kvar efter allt o då ska jag också köpa kläder till barnen på det...inte så mkt pengar kvar kan man säga. Så ja, därmed brukar han fö betala mer....logiskt kan jag tycka egentligen men inte han nej nej

Profile picture for user Anxiete

att de flesta A-beroende agerar som din , dvs med ilska , skuldbeläggning, tyck synd om mej, , ilska igen osv...Kan du låta bli att diskutera är det bra för ofta blir det bara värre , försök för din egen skull !
Pengar löser sej, man klarar sej på mindre än man tror om det behövs och förresten så kommer han inte ifrån underhållet eller hur?
Tänk framåt vad lugnt ni kommer att ha det , sonen behöver inte oroa sej och vem vet.... kanske pappan tar sitt förnuft tillfånga ....

Profile picture for user Nykteristen

Ja, d är
Sant...för ett par år Sen va d Likadant när vi gick igenom....massa skuldbeläggning. Dock har d inte varit så förrän nu denna gång! Han har bara babblat bort det utan att på d sättet gått emot. Jag svarar inte på tilltal efter mitt prat o nu sitter han framför tvn med en kopp te o surar eller nåt! Han va vänlig mot sonen iallafall....man får va glad för d lilla antar jag

Profile picture for user Nykteristen

Ligger i sängen o han bredvid, det stinker gammal fylla och han sludderpratar trots att han gick o la sig vid 00. Jag hatar den där lukten, den är så vidrig o gör mig illamående....just nu lika illamående som han gör mig. Äcklig, egoistisk och bara blääää...vill bara bort, inte finnas i detta hus, i detta liv med honom och hans äckliga jvla alkohol som är så viktigt för att han ska kunna överleva överhuvudtaget....vidrigt är vad det är!
Igår bad jag honom att iallafall inte dricka innan sonen lagt sig, han kom in från garaget snorfull strax efter. Att d kan gå så himla fort från att en människa är någorlunda nykter tills att han är skitfull, d är för mig ett mysterium faktiskt! Men det är så det är när man är en van drickare och vill fö ruset, då dricker man inte utan man häver i sig....vad jag tror så är d ren sprit alt cognac/rom han börjat med mer o mer, för d har en konstig doft han har....ingen öl eller vin doft där inte. Plus att han blir så askalas på en gång

Profile picture for user Nordäng67

när jag var tillsammans med mitt ex fattade jag inte hur han kunde bli så full för att vi hade tagit ETT glas vin till maten! Tänkte tvärtom i säkert ett halvår att han inte var van att dricka alkohol! Kom senare på att ärenden ner i källaren (kolla bergvärmen, hämta potatis, lägga i en maskin tvätt mm) innebar att dricka starksprit direkt ur flaskan! Efterhand började hans ett glas vin till maten bli tre! Problemet visade sig mer och mer! Han blev också mindre mån om att dölja det! Jag bad honom att åtminstone vara nykter när jag kom till honom! Ofta blev jag besviken när jag hade åkt sju mil för att träffa honom, stupfull när jag kom! Då började jag ringa innan jag åkte hemifrån! Men blev besviken även då eftersom han var ”smart” och höll sig någorlunda nykter tills jag ring, när jag satt i bilen hällde han i sig sprit! Livet med en alkoholist är kantat av besvikelser, svek, en-vägs-kommunikation! Du förtjänar så mycket mer än att vakna tillsammans med någon som bara genom sin lukt tar humör och energi ifrån dig! Du förtjänar att bli lyssnad på och respekterad!

Profile picture for user IronWill

Hej, lider med dig. Jag har själv problem med alkohol, men mer åt hållet att jag inte måste ha jämt men kan inte sluta om jag börjar. Jag fick dock ett ultimatum av min fru efter ett fylleslag som slutat i katastrof. Jag vet att hon menar allvar och tänker ta chansen hon gett mig på 100% allvar. Och jag tror henne, en chans. Men skillnaden verkar ju vara att jag vetat om att mina vanor är problematiska och att jag har problem. Om jag inte ansett det tror jag inte att jag skulle kunna kämpa på. Jag tycker du visar på en beundransvärd styrka men välj det som fungerar bäst långsiktigt. Som barn till en alkoholist som min mamma lämnade en natt så känner jag inget annat än tacksamhet mot henne. (Även gjort att jag har stor respekt för kvinnors inre styrka som oftast trumfar min egen med hästlängder).

Edit: lät kanske ovan som jag menar att du ska lämna honom och det var inte avsikten. Och inte min sak att säga. Bara kämpa på och var inte rädd för att gå din egen väg.

Profile picture for user Tess45

Hej!
Jag är nykter alkoholist och medberoende.
När han säger "kom inte till mig när..." är ett medel för att få dig medgörlig.
Vad händer om du kontrar med: Du har rätt, jag har inte råd att leva med dig eftersom vi har en absurd och orättvis fördelning av resurser.
Dessutom så kostar det även för mycket känslomässigt.

Profile picture for user Nykteristen

Såååå då va fredagen igång då! En fråga vid 06 och han håller fortfarande på att skrika som en idiot, kastar grejer så kaffemuggen kastas iväg över golvet, kallar mig allt möjligt och allt framför sonen som i godan ro vill äta frukost och kolla iPad! Känner bara att helgen kommer bli så skön.....NOT! Allt detta för att HAN drack igår och är på världens pissigaste humör dagen efter som vanligt! Han skickade en bild till mig som jag redan fått, kl 24.00 igårkväll.....min enkla fråga var När gick du o la dig igår? För du kom ju inte upp till sängen förrän 03....nä jag sov vid elva. Men du skickade ju en bild till mig på en faktura kl 24. Sen va d igång...för han hade då inte skickat en bild så pass sent och d har han alltså stått o skrikit om k en halvtimme tills han åkte till jobbet. Varpå jag kastar ur mig i min ilska att jag söker en lägenhet idag som förhoppningsvis är inflyttning i 1 sept så han vet att vi drar då! Det kunde vi allt göra och lycka till med en nyfödd o en 3-åring. Men ut skulle jag tills dess oavsett det skulle jag ha klart för mig.
Kastar igen dörren och kommer in strax därefter och säger att i EM vill han ha en ursäkt av mig att jag sagt allt jag gjort (???) eller så kunde jag dra åt h-vete den 1 sept.

Jag säger er såhär, en ursäkt kommer han aldrig fö för denna fråga som han kunde ha reagerat HeLT annorlunda mot! Vi hade ett långt samtal igår om allt med dricka o vad d va, men när jag gick o la mig så va såklart alla hans ord som bortblåsta vilket jag såklart visste från början (sällan så dum att lita på det nu förtiden) och han drack säkert 4-5 öl o 2/3 av en rödvinsflaska! Man blir full på det, det bara är så.....
Nu ska jag se till att sonen blir redo för dagis (stackarn) och sen ska jag försöka ta mig samman för en dag på jobbet.....hur har jag just nu ingen aning om!

Profile picture for user mulletant

Du måste bort ifrån honom! Kan du redan nu bestämma att vara hos dina föräldrar eller i deras sommarhus med barnet över helgen? Det är är inte alls bra att du med barnet och bebisen i magen ska vara med den berusade mannen som enligt vad jag läser blir alltmer fången i sitt missbruk. Som flera redan skrivit så är det så här alkoholen förändrar människor, till oigenkännelighet och i det läget är de själva maktlösa att bryta.
Du behöver en lugn och trygg plats och möjlighet att hitta utvägar, först i din akuta situation och sedan på längre sikt.
Med önskan om en lugn helg! / mt
PS Jag tyckte mig också se att du nånstans skrev ’slå mig men inte inför barnet’. Hoppas jag minns fel... men om du skrivit eller tänkt så så är det inte okej! Jag förstår att det handlar om att skydda barnet MEN du ska 8nte utsätta dig för risken att bli slagen igen. Det är inte okej för dig! Åh, åh, åh.... vad jag kan förtvivlan för alla som lever i alkoholens fångenskap. Men förtvivlan räcker förändrar ingenting.... det måste till förändring! Kram, kram / mt

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av mulletant

Tack, jag har bestämt mig för att va öppen mot mina föräldrar nu och be att jag kan få vara där över helgen eller iallafall i stugan! Jag har ingen lust att diskutera med dom mer än att jag letar lägenhet! Vill bara inte vara här hemma nu. Sjukskrev mig o sonen idag, klarar inte av att jobba när jag mår som jag mår känner jag!
Hur som om jag får vara hemma hos dom eller i stugan så ska jag o sonen ha en bra helg....skiter i allt nu

Profile picture for user Nordäng67

du låter din familj veta hur du har det! Då har du säkert stöttning! Håller med MT: ta dig bort från denne man! Våldsam mot en gravid kvinna, våldsam inför sitt barn! Missbruket har fullständigt tagit över! Hoppas du får vila och ro i helgen! Kram

Profile picture for user IronWill

Jag hade en arg och våldsam alkoholist till pappa under mina 5 första år. Jag minns numera bara incidenterna. Min mamma lämnade honom en natt med mig och syskon och jag har tackat henne många gånger.
Om du blir utsatt för våld som mulletant skrev ovan så hoppas jag att du kan finna styrkan att ge dig av. Jag lider med dig i så fall, men det finns hjälp att få.
Om jag missuppfattat och det ”bara” är dåligt humör finns det kanske något att jobba med, men barn känner av om det är mycket bråk också så ta en paus.
Jag har så klart inte rätt att säga vad du ska göra men jag var barnet under de åren och det satte spår.

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av IronWill

Tack för era kommentarer, som vanlig oerhört stöttande och ger mig kraft att faktiskt ta tag i det jag tycker är så oerhört jobbiga beslut!
Pratade med mina föräldrar över telefonen nu o sa att jag vill absolut inte prata om det mer än nödvändigt då jag inte vill att sonen ska höra förmår även om han vet om det såklart, men behöver inte göra d värre än vad d är för honom. Vilket de förstod, o välkomnade oss med öppna armar hela helgen! Så trots att de ville att vi skulle va kvar hemma hos dom k helgen så vill jag nig va helt själv med sonen och valde att va i stugan iallafall tills imorn själv när dom kommer ner. Kanske låter ego men jag orkar inte ha folk omkring mig längre, vill bara va själv och njuta av lugnet med min son så vi kan ha kul bara han o jag!

Sambon ringde förut o sa att han kunde flytta så slapp jag det...så kunde han föytta till sitt hemland istället. Vet att d bara är skitsnack från honom då han sagt exakt samma sak förut när han varit bakis.
Förut precis när jag skulle lägga på så säger han, jag fattar att du inte kan flytta direkt men små barn o allt men till den 1/9 ska du ha flyttat iallafall!
Han är ett sånt svin så det finns inte.....

Hopps de ringer så vi får lägenheten nu bara!

Åhh vad jag inte vill det här egentligen

Profile picture for user Anxiete

Det är ett så klokt val, både för dej och lillkillen och barnet du bär . Du behöver all vila du kan få . Jag önskar att du kunde stanna iväg längre än över helgen, jag tycker att din sambo känns hotfull bara genom det du skriver här
Nu vet ju inte jag hur din relation är med dina föräldrar men är den inte helt värdelös så berätta för dem , det kan vara skönt att någon vet !
Och du, kom ihåg hur stolt du ska vara! Du är en jättebra mamma som tar tag i detta ? kram

Profile picture for user mulletant

Att föräldrarna är öppna och förstår. Så bra med dina insikter fast de är ledsamma. Du kommer att klara fig fint och skapa ett bra liv för dig och barnen! / mt

Profile picture for user Nykteristen

Jag hoppas det kommer lösa sig till d bästa på nåt vänster! Just nu känner jag mig helt tom på gråt, känslor och har en mer likgiltig känsla till allt! Jag vill bara va i nuet just nu!

Han ringde förut och frågade vem som skulle hämta sonen för han är hemma om en timme. Jag har redan sonen o åkt hemifrån, vilket jag sa...jaha sa han dä kommer ni inte hem idag eller imorn eller söndag? Jo söndag sa jag då kommer vi hem! Jaha, lycka till då o trevlig helg...sen la han på! O mitt medberoende skriker fullständigt rakt ut att jag gör fel som åker och tar hans barn ifrån honom även denna helg! Jag vet så innerligt att det inte är så, det är HAN som puttar undan sitt egna barn genom att vara fruktansvärd i sitt drickande o i sitt humör, men mina skuldkänslor finns där ändå! Skit är det kan jag säga....men ska stå emot allt vad d heter o åka, har ju bestämt med mina föräldrar nu att vi ska vara med dom hela helgen i stugan o hur han är vilket gör att jag pushar mig själv till att faktiskt ta tag i det o inte ge efter! Kanske kanske kanske kan han ha denna helg att tänka, tänka på hur vi har det och hur han vill ha sitt liv!
Innan vi åkte plockade jag undan alla våra grejer som låg framme och la ihop dom...tänker att det kanske är lättare för mig att packa senare om jag vet exakt vart jag har alla grejer! Ska börja rensa o kanske skriva en lista på vad jag behöver till en början med både bebis, sonen och såklart till mig själv!

Profile picture for user Anxiete

men så klart att det är jobbigt för dej !!
Denna helgen slipper du oroa dej för hur full han kommer att bli, hur din son reagerar på pappa och om han blir våldsam. Du kan ta hand om dej själv och dina barn , för bebis behöver ju också lugn och ro. Vad händer om du väntar att åka hem till måndag när din sambo åkt till jobbet? Du slipper komma hem till en full person söndag kväll och din son slipper se pappa försupen ......

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Anxiete

Hade du ju varit skönt visserligen men har ett jobb o sköta som börjar igen på måndag! Söndagar är jag inte orolig för, han håller sig nykter då...möjligt att han dricker idag o lördag men inte söndagar, inte hans drickardag oavsett. Så att åka hem på söndag blir det...hade jag inte behövt jobba så absolut!

Profile picture for user Nykteristen

Han ringde igårkväll, jag svarade och d första jag hör är -Jag har ringt beroendemottagningen, ska dit nästa vecka...det är antabus igen, finns inget annat alternativ! Jag klarar inte av att vara utan det om jag ska ha kvar er i mitt liv! Jag vill vara med mina båda barn o dig! Jag vill bli av med alkoholen....

Jaaaa, jag satt såklart paff o visste inte riktigt vad jag skulle säga mer än okej vad bra!?

Så vi får se vart det här leder.....o när/om jag kommer kunna lita på det igen!

Profile picture for user mulletant

Förhoppningsvis är det det, för hans skull och barnens. Och för dig om du vill och kan återfå tilliten. Ge dig tid och kom ihåg att ansvaret för nykterheten är hans. Lycka till med allt, ta hand om dig och håll fast vid hur du vill leva ditt liv❣️? / mt

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av mulletant

Tack snälla, måste smälta allt o verkligen se om han menar d här! Känns så konstigt när återfallet varat så länge (6 mån), men d kanske är vanligt innan de faktiskt inser vad som är bäst för dom, dvs att avstå helt för evigt?!

Mycket funderingar, men som sagt jag vågar ta steget om d behövs, nu känns d på nåt sätt inte så främmande eller skrämmande! Jag vet vad jag vill för barnens o mitt bästa.....hoppas bara han håller d så han också

Profile picture for user Nykteristen

Tack snälla för dina ord,MT! Då kanske man kan försöka o se d från sin ljusa sida att d kan trots allt kan va det här som behövdes! Då första gången uppenbarligen inte gjordes ”på riktigt”

Jag får som du skriver ge d tid o försöka att va öppen i sinnet om att d ordnar sig oavsett vad och hur det slutar!

Profile picture for user Anxiete

För oavsett vad du kommer fram till om att leva ihop eller ej så har han iaf börjat tänka i rätta banor och dina barn kommer förhoppningsvis ha en relation till sin pappa på ena eller andra sättet.
Fortsätt på din väg , kram

Profile picture for user Nykteristen

Allt han sa va skitsnack fullständigt skitsnack så nu står jag här igen o letar lägenhet...hade väl egentligen d på känn, kan verkligen inte lita på honom längre. D första han sa på måndagen efter att vi kommit hem va nä jag vill inte ta Antabus, jag vill göra d här helt själv men absolut inte dricka. D är min sista chans d här! Vem är jag att säga att han måste d så fine, klarar du d så kör på d då...men dricker du är du körd för mig. I förrgår stannade han på jobbet länge för att d regnade sjukt mkt kom hem full, han hade alltså suttit på jobbet o supit...så jvla tragisk! Igår stannade han kvar igen, ringer o han är full på jobbet (efter slut) det är svårt o sluta får jag till svar! Be om hjälp på....men för mig är du färdig, en chans till thats it sen va d kört hade jag ju sagt så ja här är vi nu o han låtsas som att allt är normalt eftersom han inte har alkohol hemma längre eller dricker hemma överhuvudtaget!

Profile picture for user mulletant

och så trist att bli besviken. Du verkar klar nu att du ska lämna, det är bra tycker jag! Han har haft chansen att visa hur långt hans vilja sträcker sig och det var ju just inte alls. Hoppas du snabbt får en egen lägenhet där du skapar ditt hem för dig och barnen. Lycka till och allt gott ?❣️ / mt

Profile picture for user Nordäng67

löften som inte infrias och så det där sveket som slår så hårt! Egen bostad så du får lugn och ro med dina barn låter som en nödvändighet! Håller tummarna för att du snart hittar något bra att börja erat liv i! Styrka till dig Nykteristen! Du har kämpat hårt för att han skall bli nykter! Ta de kraften som slukas av det och lägg på dig själv och dina barn nu!

Profile picture for user Nykteristen

Tack! Det är så sjukt jobbigt men samtidigt så är jag så inställd på det här nu o jag ska kämpa så in i den för att vi ska få det bra jag o framförallt barnen!
Men bara o inse alkoholen vinner över allt.....hade nog varit lättare om man blivit lämnad pga nån annan kvinna tror jag, hade sårat så mkt mindre än det här!

Profile picture for user InteMera

Vad tråkigt han inte kan hålla vad han lovar. Ja denna eländiga sprit...

Jag har inte heller lämnat än men det lutar allt mer åt det. Har nu semester med barn på annan ort, mannen hemma och dricker antar jag. Har ordnat alternativt boende så jag kan åka med barnen när jag vill, jätte skönt! Förra veckan drack han sig full på en måndag så han blev tvungen att cykla till jobb ännu dagen efter, bakfull som han var. Skrattretande tycker jag, och så blir han som förolämpad när man säger ” jag märker nog du druckit så du kan sluta springa i garaget och låssas Ingen märker” som om det då är jag som är dum i huvudet när jag påtalar det uppenbara.. Skulle det inte vara tragiskt skulle det vara komiskt, hur en vuxen annars förnuftig mänska blir så korkad när alkoholen kommer i bilden. Låter som din man också allt mer tappat förnuft och normalt drickande, om han stannar på jobbet för att bli full. Hoppas du snart hittar er ett boende, hans alkoholvanor ser inte ut att vara på väg åt rätt håll vad det låter och du orkar inte mer. Kom ihåg att du är viktig och ditt mående borde få all uppmärksamhet just nu!

Kram och kämpa på!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Tack, hoppas också d kommer en lägenhet till oss snart!

Vad skönt att du fixat ett boende som ni kan åka till när ni behöver lugn o ro....låter som att du har d jobbigt fortfarande du också!

Nä denna eländig sprit, när de är så fruktansvärt medvetna om vad de förlorar med alkoholen i sina liv. Trots d så skiter de i allt o fortsätter dricka! Det är helt bortom mitt förstånd....tänkte ta ett prat med honom igen för o se om han inte ångrat sig gällande antabusen. Inte för att d egentligen har så stor betydelse för mig längre men för barnens skull. För min del skulle han fasen kunna fortsätta supa för drar d gör jag!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Tack, hoppas också d kommer en lägenhet till oss snart!

Vad skönt att du fixat ett boende som ni kan åka till när ni behöver lugn o ro....låter som att du har d jobbigt fortfarande du också!

Nä denna eländig sprit, när de är så fruktansvärt medvetna om vad de förlorar med alkoholen i sina liv. Trots d så skiter de i allt o fortsätter dricka! Det är helt bortom mitt förstånd....tänkte ta ett prat med honom igen för o se om han inte ångrat sig gällande antabusen. Inte för att d egentligen har så stor betydelse för mig längre men för barnens skull. För min del skulle han fasen kunna fortsätta supa för drar d gör jag!

Profile picture for user Nykteristen

Större idiot får man nog leta efter...ja kanske jag själv också som triggade medvetet idag! Jag blir så arg!
Då har han varit nykter hela midsommarhelgen o vi har kunnat prata lite mer iallafall!
Idag, onykter när jag kommer hem...vilket jag påpekar för jag tycker inte om när han dricker o har hämtat sonen själv!
Han flippar totalt o ja, jag svarar precis exakt som jag känner för....för jag orkar inte!
Sonen o jag bestämmer att gå upp i sovrummet. Han kommer in o skriker undertiden som vi fixar iordning oss....sonen går upp och jag får världens kommentar innan jag ska gå upp, så av ren frustration kastar jag hans oöppnade öl mot honom på golvet som går sönder o d bokstavligt talat pissar ut öl i hela köket.....jag skiter i vilket. MEN d han gör då är inte Ok nånstans o d är att han då springer efter med ölen upp i trappan där jag precis går upp för o möta sonen på övervåningen och vi båda blir nedskruvade av hans öl! Sonen börjar såklart gråt hysteriskt stackarn....d är nog d jag är mest ledsen över min lilla älskade 3-åring! Hur kan hans pappa hålla på så.....känns som att jag ska gå sönder snart, hur f-n ska jag hitta en lägenhet som vi kan flytta till? Jag vill d så gärna så gärna!

Men nu, nu ligger jag i sängen o stinker äcklig jvla öl! Som tur va så kom d inget på sonen!

När ska detta helvete ta slut?

Profile picture for user saris

din son ska inte behöva gå genom det :( rädda dig själv och och honom genom att sticka! har inte läst hela din tråd nu men har du ingen kompis släkting du kan vara hos? vara vartsomhelst låter bättre än att vara där. hoppas verkligen det löser sig <3

Profile picture for user Nykteristen

Jag är så psykiskt trött på det här och av d här just nu. Vet inte riktigt hur jag ska orka med allt i detta nu. Det är ju den hör tiden som ska va som mest fin, när d snart kommer ett nytt litet liv och ska bo här hos oss. Det är väl inte då man ska få höra att jag lurat honom till två barn.....varför i hela friden skulle jag göra det? Dom finaste barnen i hela världen som jag aldrig nånsin skulle få Flemming om att ångra bara för den saken.
Är rädd att grannarna ska börja ge upp snart o ringa polisen eller soc ärligt talat. Så som han står ute o skriker och gapar som en idiot! Usch, d är tur att jag inte träffar grannarna speciellt ofta. Nåt jag däremot ångrar är att vi har delad vårdnad om båda barnen nu....

Profile picture for user Nykteristen

Ligger här, tre timmar senare....d är
Tyst (äntligen) men jag hör honom därnere men jag vågar inte gå ner! Fast jag är hungrig och har världens halsbränna....men är rädd för att om jag går ner så börjar d om igen med gap o skrik om att jag kan då äta o frodas medans han dö inte får öppna en öl när han har jobbat så mkt som han gjort och gör. Att säga till honom att han inte får dricka från ena dagen till den andra är som att säga åt mig att sluta äta. För d är d enda jag gör, äter o bara är tjock. Till saken hör den att jag tog tillslut tag i mitt matproblem o sökte hjälp. Det är borta även att jag såklart måste kämpa med d varje dag. Men hade jag inte gjort nåt och gått ner alla dess 50 kg så hade jag inte varit mamma idag eller den person jag är idag. Sen hör väl saken till att ja jag Frodas och d är jag stolt över för blir jag trind om magen så betyder d att bebisen växer
Som den ska. Men allt för o hävda sig mot alkoholen antar jag och för att ge sig själv den chansen att han är värd att dricka, han gör inget fel i att ge sig själv en belöning....för d är
Han värd!
Jag däremot eller hans barn ska bara hålla tyst o nicka gillande mot hans tortyr mot sin egna kropp o psyke