Vet inte vart min andra tråd tagit vägen så startar en ny, behöver liksom skriva av mig i en stund som detta....när ångesten kryper på och jag letar fel. Fel på mig själv, fel som jag gjort under dagen eller kanske är de fel som jag tror jag gjort bara för att förvirringen är för stor så jag blir osäker på mig själv och kanske faktiskt inte finns?! I vilket fall är detta forum det som får mig att tillslut kunna sova när jag fått skriva av mig allt.....

Idag trodde jag va en dag när inte ölen skulle komma fram eftersom han brukar spela fotboll på tisdagar men jag hade fel och kanske är d därför jag ligger här o letar fel på mig själv, för att jag hade fel om det. Jag hade räknat med att få kunna slappna av även ikväll som igår men det rasade direkt när jag fick se garagedörren öppen när vi kom hem. Klumpen i magen kom direkt och jag kände mitt agg mot honom bolma upp inom mig och jag kunde inte va trevlig mot honom ens vid ett hej. Mitt hat mot denna människa när han står där med ölburken är enorm och vet snart inga gränser.....o d gör ont, så ont inom mig och ångesten kryper fram som en tyngd i min kropp och berättar för mig alla fel jag har!

I helgen började han prata om semester och hur skönt d vore att åka till värmen. Inom mig skrek jag nej och jag sa att det skulle d va, men from nu så existerar inget alkoholdrickande på våra gemensamma semestrar....då verkade d inte som att han ville fortsätta diskussionen. Han la sen till att när han va liten så kunde han ibland stanna hemma med sin pappa medan hans mamma o syster åkte bort och tvärtom, vilket kanske kunde va nåt om jag ville. Mitt svar? Nej, jag lämnar ingen av barnen själva över natt med dig så länge du dricker alkohol. Ingen reaktion då heller.
Ikväll när vi kom hem kom ämnet om en kompis exmake upp som också är aktiv alkoholist som min sambo tycker är en fruktansvärd människa just pga av det. Han menade på att den mannen hade förstört så mkt av sin familj eftersom han är en sån elak person. Mitt svar? Det enda fel han gjort och gör som splittrade deras familj så den blev trasig var och är alkoholen. Han slutade prata o gick därifrån. Den ignoranta jäveln, eller är han så medveten om sitt fortsatta och djupa missbruk att han bara skiter i det och låter d hända ändå?

Vi tar aldrig i varandra längre, är aldrig intima eller ens i närheten av det. Sista gången vi hade sex va under hans Antabus-period för exakt 21 veckor sedan.....varför jag vet så exakt? Jag är gravid i vecka 23, d är helt sjukt egentligen o saken är att d har inget med min graviditet att göra. Jag är inte attraherad av honom när han dricker. Jag hade i princip nästan börjat få tillbaka sexlusten på riktigt när han började dricka igen och lusten dog. Men d verkar kvitta för honom, den närheten eller all slags närhet med mig för den delen. Han pussar o kramar sonen istället....
Jag också, såklart! Det är min bästa kille i hela världen och det finns ingen som kan ta det ifrån mig.

Finns inga planer längre, planerar inget med honom utan tar i princip en dag i taget. Däremot planerar jag för mig o barnen. Vi ska åka utomlands nästa år tillsammans, bara vi tre. Eftersom d är ”alkoholförbud” på våra semestrar så kan ju inte han följa med ändå nånstans så då åker vi utan honom. Jag är uppväxt med utlandsresor o allt vad som hör till och d vill jag även att mina barn ska....kanske låter präktigt i vissas öron men för mig är d viktigt men också viktigt att dessa reseminnen ska vara positiva och avslappnande. Så har de ett minne där ”bara” vi åkte och hade kul utan pappa, då har de iallafall ett bra semesterminnen utan att ha ett där pappan visserligen är med till destinationen men full o frånvarande på plats.

Tankar såhär en natt, det släpper av att skriva här och jag är för evigt tacksam att detta forum finns. Även att jag hellre velat leva utan kunskap om vare sig detta forum eller alkoholmissbruk!

Annher01

Jag håller med dej om alkoholförbud under semester med barn. Är ihop med min man sedan 13 år tillbaka. Ett barn på 11 kvar. Hon har sagt att hon inte gillar att papoa dricker längre. Han gick på behandlinghem för 2.5 år sedan. Alkoholfritt hemma sen dess men han klarar inte av det å ska flytta om en månad. Han har liksom fastnat när han var kring 25 år är idag 52. Vilket ör märkligt tycker jag. Vill inte vara med i ett beroende längre samt att jagvill barnen ska få det bra. Väntar på att han ska skriva under papper. Jag orkar inge mer helt enkelt

Nykteristen

Allt precis allt kom ifatt mig idag och jag kan bokstavligt talat inte sluta gråta och jag fattar inte. Jag är inte den som gråter i första taget och har långt dit....
Jag va och pratade med min förlossningsläkare om igångsättning vilket kommer bli och allt bara föll för mig efter det. Hur ska jag orka? Hur ska jag på egen hand orka två barn och en full Karl? D är utanför mitt förstånd och d hänger över mig att d så kommer bli. Jag vill ha mitt liv på ett annat sätt, ett sätt där jag med lätthet ser framtiden och inte detta mörker som börjar komma närmare och närmare...men samtidigt känner jag att d kanske är jag som överdriver och är hormonstinn.
Pressen som väller över mig känns inte bara hemifrån utan även de två jobb samt skola jag har om dagarna. De sliter i mig och jag är inte den som säger nej heller, vilket gör att oavset evas eller hur jag gör så står jag där och tänker att jag nog kunde gjort nåt mer annorlunda än vad jag gjorde. Ber om förlåtelse för sånt jag kanske aldrig gjort....varför? Är jag en så svag människa som inte kan säga nej? Är här för att tillfredsställa andra utom mig själv? När det enda jag vill är ett lugnt och tryggt hem med ett jobb där jag trivs och blir uppskattad för den jag är inte för den jag låtsas vara.....
Detta handlar kanske inte rent om alkoholen i mitt förhållande mer om hur det nog blivit för mig efter 12 år i sällskap av den och dess partner. Idag känner jag mig vek så fruktansvärt vek inför livet, men d kanske är d som behövs för att ta mig upp igen

Nykteristen

Gick in i garaget och kollade status på honom när vi kom hem, kom fram till att nä sonen ska inte träffa sin pappa ikväll. Sa till sambon att du stannar i garaget tills vi gått o lagt oss, du ska inte träffa honom idag och jag har ingen som helst lust att varken prata med dig eller va arg, d kan vi ta imorn. Tog sonen, gjorde iordning mig själv en macka (sonen hade ätit hos våra vänner) och sen gick vi upp till sängen. Han har kommit in 3-4 ggr o sagt hej, men vi har bara sagt lugnt godnatt pappa o sen har d varit bra. Känns skönt att ha tagit ytterligare ett steg i rätt riktning med mig själv av att våga stå upp mot med min mening och mina beslut. Imorn är en ny dag men ikväll o natt ska jag sova utan att bli störd....han får veta vart han står i mina ögon imorn och hur han måste börja bete sig om han ska ha den här familjen kvar, vilket just nu verkar helt ointressant!

Sabina

Ställ ultimatum! Familjen eller alkoholen! På med antabusen igen!
Jag ställde detta till min man för ca en månad sedan. Har varit tillsammans i 13 år och har två små barn. O.r.k.a.r i.n.t.e m.e.r. Han har sagt att han väljer oss men nu är det upp till bevis.
Jag har även sökt hjälp för mitt medberoende och faktiskt nu i min terapi börjat fundera på om jag verkligen vill ha honom eller bara så gärna vill ha en familj.
Trots att det är stentufft med en nyfödd skulle du nog få det enklare själv än med ett fyllo vid sidan av. Tänk också på din son. Semestern du planerar med barnen kanske är en början på din egna resa?
Styrkekramar!!!

Nykteristen

Tack för ditt inlägg. Mitt fundering är faktiskt inne på d, d där sista ultimatumet....redan imorn! Jag orkar inte mer, gör verkligen inte d och jag vet att jag skulle orka med två barn....den första är inte svår på något sätt, d är ju han och jag o varit hela tiden ändå. Som ensamstående men ändå inte du vet!

Han håller på att sätta ett så djup spricka i mig denna gången att jag inte vet om det går att reparera om d går för lång tid innan han säger att han vill börja med Antabus igen om han nu ens kommer säga d, jag tvivlar starkt.....lika stark kärlek som jag har till mina barn verkar han ha till sin alkohol, dvs ända in i döden!

Hur har din tid under denna månad varit med din man? Hur har dina tankar gått? Kollat nytt boende?

Jag gick på samtal förra året, stärkte mig mkt men den tiden finns inte längre att kunna göra d på.....jag vill inte lämna sonen för länge själv med honom. Jag har två jobb och skolan att fixa. Jag måste på nåt sätt fixa detta själv, helt själv o d ska gå! Det bara måste d....jag är iallafall glad att man kan skriva här!

Jag har i allt detta heller ingen att prata med alls om det, då min familj skulle bli så arga på mig att de nog nästintill skulle backa. Kompisarna skulle i värsta fall fly undan då de inte orkar mer heller och vad gör man då som ”utomstående” jo går därifrån.....flyr problemet som inte är deras. D går bra när hon inte har med honom eller pratar om problemet då är d okej!

Jag skulle bara på nåt sätt vilja visa honom hur sjukt ensam han kommer vara tillslut när alla backat undan från honom och lämnat honom med sin alkohol att supa ifred!

Sabina

Ljudbok! Jag tecknade upp mig två veckor gratis på storytel och hörde på ”Djävulsdansen”. Där började min resa. Du kanske redan har läst den men ta någon annan eller repetera den och repetera vad du lärde dig förra året.

Jag vet tyvärr hur det är att leva i tvåsamhet men ändå som ensamstående.
Du, din son och din kommande bäbis förtjänar ett lugnt och harmoniskt hem! Antingen med en nykter man eller med en ensamstående mor.

Min månad (1,5 vid närmare eftertanke) har gått upp och ned. Efter tre veckor hade han ett återfall och alla runt mig skrek ”Lämna!”. Jag var inte redo då men har som sagt börjat få en annan ton i huvudet. Den viktiga men O så försummade frågan ”Vad vill jag egentligen?” har börjat att cirkulera. Om vi separerar får han flytta. Så har inte kollat nytt boende men faktiskt sorterat källarförrådet i ”hans och mitt”. Gjorde det relativt omedvetet så som sagt, något sker i hjärnan...

Vid min sambos återfall sa jag bara som det var att han måste bli nykter för våra barns skull oavsett hur det går för oss två. För blir han inte det går jag ifrån honom och tar barnen. Och han får se dem under övervakning eller pissprov. Det skrämde nog honom mest. Pröva den!

Tänk lite på dig själv ibland, hur vill DU leva DITT liv?

Kram!

Nykteristen

Jag har redan kollat upp boende, finns en hel del att söka i en av stadens bostadsbolag som inte har nåt kösystem....vilket gör d kanske lite lättare på d sättet.
Jag vet egentligen exakt vad jag vill, men har liksom försökt förtränga d då det va så himla bra förra året med antabus. Helst av allt ser jag ju oss med varandra i nykterhet leva d liv vi testadepå förra året. Men frågan är om han mådde så bra som han sa att han gjorde då och framförallt som han såg ut. Han såg frisk, glad och utvilad ut....den mannen vill jag så gärna leva med! Det är honom jag älskar och har så ofantligt kul ihop med.
Men han är som bortblåst nu, dyker upp ytmässigt de dagar han håller sig nykter....men de senaste veckorna börjar de gångerna bli färre o färre.

Jag har bestämt mig att om han imorgon säger att jag ska flytta o allt vad han nu lär göra så ska jag göra en intresseanmälan på lägenheterna direkt, d är så d får bli helt enkelt! Jag och mina barn.....d lär bli jobbigt framförallt ekonomiskt men bra, d kommer bli bra! Jobbigt men bra!

Vi har hus, men jag vill inte bo där....då vill jag starta om. I nåt som bara tillhör mig. Blir visserligen i fel område men d får vara så sålänge tills huset är sålt o jag kan köpa en lägenhet i rätt område....jag måste börja planera och ta kraft och mod till mig tror jag i allt detta. Jag måste spela upp scenariot som troligtvis kommer hända och va det som jag fruktar mest för att orka mig igenom det antar jag!

Ska kolla upp ”djävulsdansen” också, tack för tipset....inte läst den!

Sabina

Berätta för honom om din ev separationsplan. Att du redan kollat upp det och är beredd på att ta det steget. Jag har gett min alkoholist många tomma hot genom åren men när jag presenterade en plan jag tänkt ut och frågade om vi skulle fullfölja den insåg han att det kunde bli hans verklighet och blev skrämd. De tror inte efter många år att man skulle göra slag i saken.
Och vill din man inte bli nykter, ja då är det sorgset som fan men bara för dig att börja packa.

En sak min terapeut sagt till mig är, förutom att ställa ultimatum man håller, är att berätta för sin sambo vad/vem det är man saknar. Inte bara banna alkoholisten. Precis som du skriver, den mannen du vet att han kan vara och har varit som nykter är förbannat saknad och efterlängtad.

Men till sist är det bara han som kan göra sig själv nykter. Du kan inte tvinga honom. Är det för tufft för honom att va nykter måste han själv vilja kämpa för det och söka hjälp.
Du kan bara hjälpa dig själv och dina barn.

Kan även rekommendera Carina Bångs bok ”Släpp kontrollen! Vinn friheten”. Håller på med den själv nu.

Kramar igen!

InteMera

Har inte kikat in på forumet på ett tag men gjorde det nu, efter att även min mans drickande igen håller på att driva mig till vansinne, och hittade din nya tråd Nykteristen.

Blir så ledsen av att läsa hur du kämpar och hur mycket alkoholen verkar tagit över din mans allt förnuft och förstånd. Men vet du vad? Du kommer klara dig alldeles utmärkt, med eller utan honom, med två barn!

Det har jag också gjort. Jag har inte flyttat ännu men har i flera år levt som om han inte finns, lite övning kan man säga på att leva ensam med två barn. Och har kommit till slutsatsen att nu skulle det inte göra vår vardag nån som helst skillnad om han inte var här, jag gör och ordnar redan allt själv. Fundera på det, för jag tror du redan också är den som håller allt gående i vardagen!

Vi har i flera år rest på semester bara jag och barnen, utan honom just av samma orsak som du säger - man vill resa och visa barnen världen men inte ha en alkoholstinn pappa med som förstör allt. Och de semestrarna är helt underbara! Vi ska göra det i år igen, bara jag och barnen och vad jag ser fram emot det! Tror det mest kräver man med mildhet och tröst för sig jsälv inser att man inte har den familj man önskat men barnen finns ju ändå där som det viktigaste så varför skulle man låta pappans val förstöra precis allt? Han är ju bara en person av fyra i familjen, ni andra tre har också rätt att ha kul, koppla av och skratta utan sorg för morgondagen! Så bra att du är tydlig och markerar mot honom, synd bara han inte fattar att du glider längre och längre bort.

Stora styrkekramar till dig och jag hoppas innerligt allt ska gå bra med den nya lilla bebisen som är på väg ?

Nykteristen

Tack InteMera <3 dina ord värmer mitt hjärta som så många ggr förut! Trots att de också såklart gör ont då du funnit dig en vardag som egentligen också din man ska ingå, ignoranta människor vi lever med! Helt sinnesjukt!
Har svårt att hålla tårarna borta idag och går omkring i min ensamhet medan jag låter sonen va med sin pappa i soffan...han är nöjd o sambon tyst, jag låter d va så orkar inget annat idag! Min ork är som bortblåst! Frågan jag får är, har du ont i ögonen eftersom du är så rödögd? Mår du bra? Ja, vad f tror du? Jag mår så fruktansvärt bra så bra att jag skulle vilja krypa upp i soffan bredvid dug o bara mysa framför tvn hela härliga familjen och leka att vi är så otroligt lyckliga utan problem! Så bra mår jag....o ögonen är allergi, tackar som frågar! För känslor? Nä d har inte jag, för jag.....jag svansar efter och tycker att d är helt underbart att du va stupfull och knappt kunde stå på benen kl 18 igårkväll när vi kom hem med överraskningsmiddag till oss som vi kunde ätit. Men nä glömde ju, du tycker ju inte om överraskningar.

Vi ser jättemkt fram emot bebisen som växer sig starkare därinne för varje dag....om än är d tråkigt att han inte ens bryr sig om det, vad d verkar iallafall!
Men jag o sonen längtar massor, till lillasyster....

Det kommer bli bra, d bara måste det...ska ta tillvara på ditt tips att försöka utesluta honom i vardagen, d kanske gör d hela lättare för mig när jag väl hittar ett boende till oss! Se att det är en i en familj på fyra, o den som faktiskt bäst klarar sig själv till skillnad mot de andra två som jag faktiskt måste se som grunden i min egna lilla familj nu...den delen jag älskar mer än nåt annat!

Jag läser och skriver inte så ofta nu längre men jag läste lite i din tråd och när jag såg Sabinas inlägg kunde jag inte låta bli att logga in för att instämma. Detsamma hände med min man.... efter att bönat, bett, förklarat, tjatat, gråtit, hotat... så gick jag. Det jag hotat med hundratals gånger och planerat i min hjärna, tittat på lägenheter.... En kväll fick jag nog och följande morgon gick jag, med det viktigaste. Åkte till en god vän, ringde honom och sa att nu har jag gått. Det räcker nu.
Det blev vår vändning. Efter det började vägen till hans verkliga nykterhet som nu varat sex år med ett och ett halvt års lite vacklande dessförinnan. Stanna inte kvar där i alkoholträsket med din lilla och den ännu väntande. Visa var du står. Tydligt!
Kram, styrka och mitt mantra: det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

Nykteristen

Imorgon är det Valborg, vill verkligen inte att han ska dricka då....måste bra lägga fram d på nåt bra sätt. Han har inte druckit på 2 dgr nu och känner i hela min kropp att imorgon är den dagen då det smäller igen och vi ska ha gäster. Dock inga som själva kommer dricka, men d har ju minst betydelse. Har ångest inför detta och skulle helst av allt inte vilja att de kom hit överhuvudtaget.....skit är d med dessa långlediga helger, tycker inte om dom alls

Sabina

Hemskt att man ska behöva tänka så än att tänka att långhelger är härliga tider för att få va tillsammans med familjen.... Men så är det.

Du kan alltid avboka gästerna ifall du inte pallar. En magsjuk familj är t ex inga man vill fira valborg med... Till din man kan du vara uppriktig och säga att du avbokade för att du inte orkar med hans fylla.

Nykteristen

Som jag misstänkte, han står o smygdricker ute i garaget...såg vinflaskan när jag gick in där förut för o slänga sopor. Men när jag frågar vad vi ska dricka ikväll så ville han ha läsk då ingen annan dricker som kommer ikväll! Så jvla fult så d är patetiskt! Han måste måste måste dricka, d bara är så!

Nykteristen

D har gått fem dgr innan han på sjätte dagen söp till d igen ordentligt. Han har druckit de andra dagarna också men inte påmsamma sätt som när dagarna med riktig fylla kommer.
Men jag gnäller bara som vanligt enligt honom, han kan inte ens öppna en öl förrän jag är där med mitt gnäll.
Nä, så är d också för jag hatar alkohol.....d är d absolut värsta jag vet oavsett vem som dricker d, d blir ett nästintill agg direkt mot den person som dricker. För d är så sjukt onödigt att d dricka överhuvudtaget. Sugen på nåt gott att dricka? Drick inte alkohol då, för tror verkligen inte nån dricker ett glas vin för att d är sååååå gott. Naivt och medberoendeprat, ja kanske men helt min åsikt.....blä är d o bara förstör gör skiten!

Det är så bra att du skriver här i forumet och tar möjligheten att reflektera över din situation. Det jag också läser mig till är att ni har en familj och en bäbis som är på väg om jag förstår det rätt? Du är också arg och frustrerad då du märker att din sambo döljer alkohol och spelar upp ett spel, kanske för att han känner mycket skam.

Jag får en känsla av att om ni fortsätter precis som nu så kommer inte er relation bli bättre, och jag förstår det som att ni ändå vill fortsätta tillsammans? Vad kan då vara till hjälp för att ni ska förbättra relationen och kommunikationen med varandra? Vad kan vara ett första steg tror du?

Och ytterligare en fråga, har du kollat in anhörigprogrammet som vi erbjuder här? Kolla här om du inte redan är med! http://anhorigstodet.se/. Klicka på "program".

Med hopp om en fin helg!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Nykteristen

Ikväll hände d jag hoppades inte skulle hända igen! Han blir skitfull på väldigt kort tid efter en riktigt bra helg....o jag kan ikväll inte hålla mg o säger att d är nog nu! Ut med dig ur sovrummet, vi vill inte prata med dig mer godnatt! Varpå han ger mig fingret framför vår son slänger igenom dörren, 2 min senare kommer han in drar ner gardinstången och börjar skrika. Jag försöker putta ut honom (hårt) varpå helt han höjer handen (framför vår son) min reaktion blir att försvara mig o slå tillbaka....han hotar då att slå mig mer o jag säger att man inte gör så framför barn. Slå mig men inte framför vår son! Han ber oss dra åt helvete, kag vänder mig till sonen o säger nu åker vi och han hänger på! Jag är helt förstörd! På riktigt, vad hände? Åkte iväg till en kompis o ska sova här inatt...vill inte det här mer

Anthraxia

Nej, du måste därifrån. Det räcker nu. Jag kan förstå att man inte vill lämna "sin" alkoholist, hur jävligt det än blir - jag är ju sån själv.

Skillnaden är att "min" alkoholist är SNÄLL. Din är FARLIG.

Ställ ultimatum om vård och medicinering, flytta, och MÖJLIGEN testa igen när han ÄR nykter. Men du ska inte ha stryk och ert barn ska inte behöva leva så.

Ledsen, det är lätt att tala om för ANDRA hur de ska göra, jag vet - men våld ska man Aldrig finna sig i!

Nykteristen

Nä, denna gång accepterar jag inget sånt! Han får från idag välja oss eller alkoholen. Finns inget mellanläge. Har testat mellanläget igen o d går inte. Jag kan inte låta min älskade lilla son ha föräldrar som bråkar för att den ena föräldern prioriterar alkohol framför sin familj eller försöker kombinera det med familjelivet. Det går inte och hela jag ryser av bara ölburken och allt detta smygande som börjat nu igen. Vi har haft d så bra under Antabus-tiden o d är d som gäller annars skiter jag i det. Vi har Helle ringde skrivit några papper på det kommande barnet så än så länge är vårdnaden BaRA MIN, dock är han fader o d kommer han alltid vara oavsett vad

Nykteristen

Nä, denna gång accepterar jag inget sånt! Han får från idag välja oss eller alkoholen. Finns inget mellanläge. Har testat mellanläget igen o d går inte. Jag kan inte låta min älskade lilla son ha föräldrar som bråkar för att den ena föräldern prioriterar alkohol framför sin familj eller försöker kombinera det med familjelivet. Det går inte och hela jag ryser av bara ölburken och allt detta smygande som börjat nu igen. Vi har haft d så bra under Antabus-tiden o d är d som gäller annars skiter jag i det. Vi har Helle ringde skrivit några papper på det kommande barnet så än så länge är vårdnaden BaRA MIN, dock är han fader o d kommer han alltid vara oavsett vad