Hej, vänner!

Så fortsätter vägen framåt. Jag och maken rör oss tillsammans vidare. Vi ägnar mycket tid åt olika samtal - med varandra, med terapeuter, med samtalsgrupper... Ibland känns det som att det inte går en enda dag utan att vi har inbokade saker som handlar om det här. Och då måste det få vara tror jag.

Livet är bra. Det ljusnar för varje dag, både i vårt liv och utanför fönstret. Har ni tänkt på att det inte mörknar förrän vid 18 nu? :-)

Men, jag är så trött och så sårbar. En vän som också lever med en relativt nynykter man sa "Jag saknar extrahud." och det känner jag så väl igen mig i. Jag är van vid att vara stark, ha kontroll, prestera på topp hela tiden - men nu har jag knappt kraft att hålla mig upprätt. Jag har inte kvar min extrahud. Nästan inte ens min vanliga hud... Saker som innan skulle ha runnit av mig som ingenting går nu rakt in i min öppna bröstkorg.

Och därför räcker det med minsta lilla grej så tappar jag orken. En sån sak dök upp nyss, så nu tänker jag lägga mig på soffan och stanna där resten av dagen. Kanske kommer jag att gråta en skvätt, kanske kommer jag att somna. Men, jag kommer åtminstone inte få något mer gjort som har med jobbet att göra idag (jag har ett hemmakontor, på gott och ont).

Samtidigt så vet jag att det inte är värre än så. Det här kommer inte att knäcka mig på det hela taget, men just nu tänker jag tillåta mig att vara svag och sårbar.

/H.

tekla

Hej Lelas!

Vill bara skriva några rader till dej och önska dej ett Gott Nytt År!
Jag vill också tacka för all respons du ger mig och det känns skönt, även om det också är jobbigt.

Kram från tekla.

Lelas

Tack, tekla!

Gott nytt år till dig också!

Kram!
/H.

Framtidsdrömmar

Jag vill också önska dig ett gott nytt år. Tack för kokosnöten, den gav mig återigen nåt att tänka på.
Kram från Framtidsdrömmar

Lelas

Ja, kokosnöten var inte så dum... Den fastnade direkt i mitt huvud också. I sammanhanget jag hörde berättelsen så handlade det om pengar och materiella tillgångar (lite som det där med att om du äger mer än fem prylar så är det tingen som äger dig, eller hur det nu är). Men jag kopplade det direkt till beroende/medberoende. Att alkoholistens kokosnöt är flaskan är ju ganska tydligt, men för oss anhöriga blir det lite mer komplext... vilka är våra nötter? Hm... Det tål att funderas på.

Hur som, framtidstjejen, gott nytt år till dig också! Kram!
/H.

Lelas

Nyårsafton, alltså. Och inte bara det, utan även min och min pianogubbes åttaåriga bröllopsdag. :-)

2005 var ett år av äventyr.
2006 var ett år av återvändande.
2007 var ett år av stabilitet.
2008 var ett år av oro.
2009 var ett år av ångest.
2010 var ett år av panik.
2011 var ett år av kamp.
2012 var ett år av sinnesro.

Gott nytt år, alla ni som kämpar! Det går att vända den negativa spiralen till något bra. Men det tar tid. Kram!
/H.

på bröllopsdagen! I vart fall om man räknar en dag och inte ett år:)

Intressant att se tillbaka årsvis. Om jag gör detsamma i en snabb tanke så har processen varit mycket längre och jag har endast ytterst kortvarigt känt panik. Mannen har heller inte varit så på botten. Men processen känner jag igen! Min medvetna kamp mot alkoholen sträckte sig över fyra år 2006-2010. Vi hade då å andra sidan 30 gemensamma år att "stå på". Ibland hittar jag spår av kampen i form av brev jag skrivit - även han har skrivit många brev och budskap till mig. Det jag ser idag var att i den korrespondensen möttes vi inte. Mycket tydligt för mig är det sommaren 2011, efter ½ års huvudsaklig nykterhet, som vi kunde mötas över de verkligt svåra temana i våra liv. Enskilda och gemensamma.

Gott Nytt År till er, var och en och gemensamt!

Lelas

Maken: ja, typ så ja. Men vi skall ju inte glömma att vi har fina år 1996-2004 också. Så då är ju de där jobbiga fyra åren inte lika stor del... Nu går vi in på vårt nionde år som gifta, och jag ser fram emot det.

Mt: gott nytt år till er också! :-)

/H.

Lelas

Dagens boktips är Morgan Allings bok "Kriget är över".

Han beskriver sin uppväxt bland missbrukande och våldsamma vuxna, på ett sätt som berör mig mycket. Han är ett väldigt tydligt exempel på att det som syns på ytan på ett barn till missbrukare inte alls är samma sak som det som rör sig på insidan.

Medan han skrattar och spexar tänker han: om jag spelar spelet så kanske han inte blir så full så att han slår mig.

När någon frågar honom om han trivs hos fosterfamiljen svarar han: ja, de är snälla. Men han tänker: jag hoppas att det syns att jag ljuger!

Jag lyssnar på boken som ljudbok och det är han själv som läser. Den är helt fantastisk, så missa den inte!

Kram, alla ni som kämpar.
/H.

Framtidsdrömmar

Du har betytt mycket för mig redan från min debut här på forumet och du ger mig kloka råd och visar vägen även nu.
Tack!

Lelas

Tack för det, vännen! <3 :-) Du, och många andra, betyder mycket för mig också. Vi hör ihop, så enkelt är det.

Själv känner jag att jag inte har så mycket att berätta om min egen situation just nu. Det är väl därför som jag är lite "tyst" här i min egen tråd. Jag skulle kunna skriva samma sak varje dag:

"Jag mår bra och är lycklig. Maken är nykter. Livet rullar på med en vardag fylld av jobb för oss båda - jobb som vi trivs med på varsitt håll."

För några år sedan kändes det väldigt avlägset att varje dag skulle kunna vara så - men nu är vi där. Naturligtvis läker vi fortfarande, både var för sig och tillsammans. Men nu lever vi ett väldigt fint liv, varje dag.

Så, igen: det går att överleva. För oss innebar det lyckliga slutet att vi fortfarande lever tillsammans, men för någon annan innebär det lyckliga slutet att bryta upp och börja om. Men oavsett så går det att hitta ett lyckligt slut. Jo, faktiskt.

Kram, alla!
/H.

Lelas

Hej, barbalala! Kul med en hälsning från dig! :-)

Härligt att du mår bra. Tänk, det hade vi inte trott för ett par år sedan... att vi skulle kunna säga så till varandra, och mena det. :-)

Massor av kramar!
/H.

Sorgsen

..det är precis just de dagarna, med lugn och ro, helt friktionsfria, som jag längtar allra allra mest efter...

Kram till dig

lillablå

Finaste du!
Det går ju inte att kika in här utan att lämna ett litet spår...
Fast du vet ju att jag tänker på sig ändå!!!
Stora kramar!!! <3
/k