Alkohol, lögner, sjukdomar och medberoende(n)

- Blev ett långt inlägg... -

Hittade hit för några veckor sedan och har läst om mångas olika levnadsöden.

Jag är gift med en man som har alkoholproblem. Vi har två vuxna barn, barn 2 bor fortfarande hemma och ett barnbarn.
Jag har flera kroniska sjukdomar, och mår sämre och sämre... Min man har alltid ställt upp och gjort mycket av "min" del av hushållsarbetet. Har aldrig behövt klaga som många andra gör på sina män - han "städar/tvättar/handlar aldrig". Vi hade hemtjänst under några år innan barnen blev vuxna. Underlättade för oss båda även om det var jobbigt att ha andra hemma som inte riktigt gjorde på "mitt sätt". Fast tvätten togs omhand, det blev städat regelbundet så det var ju bra ändå.
Här har min man varit medberoende i min sjukdom, liksom våra barn och närmaste familj. Borde ha gått och prata med någon tillsammans för att sätta ord på våra känslor om fördelningen av alla uppgifter i familjen... Jag har själv pratat med en kurator så jag har många verktyg i min låda.

Mannen har till största delen av arbetslivet varit egenföretagare tillsammans med andra (delägare).
Extremt mycket att göra på jobbet, hemma och ingen att prata av sig hos är nog en stor orsak till att alkoholen blev inblandad. Aldrig druckit synligt, bara undangömda flaskor - Whiskey. Våra barn har inte haft några fylleslag på högtider, alltid nyktert. Det är jag väldigt glad för!

Kulmen nåddes för en månad sen. Barn 1 och en annan nära anhörig hade köpt varsin alkoholmätare. Min man fick ultimatum att blåsa i den för att få följa med på en träff vi skulle på. Han blåste och vägrade visa oss resultatet. Det innebar att han blev kvar hemma. (Vi har sett historiken och värdet var cchockartat!) Han fick nog en chock själv för därefter så är han klar med drickandet.

Vi har själva köpt en "blås" som jag ber han blåsa i när som helst. Hittills alltid grönt! Han har kontakt med kommunen och kommer att få hjälp via vårdcentralen, bara semestern är över.

Så det är väl här vi står idag. Bilnyckeln har han inte tillgång till än. Vill att någon typ av behandling ska påbörjas först.

Med blicken mot framtiden - GrönKatt

Profile picture for user rabbitgirl

Jag måste säga att min man försökte begränsa eller stopp mitt drickande många gånger. Han misslyckades alltid för att innerst inne ville jag inte.
Till slut tog jag beslutet själv och bad honom att lita på mig. Han gjorde det, jag slutade dricka.
Jag vet inte, men jag är så envis att jag skulle bli vansinnig om han hade använt alkoholmätare, ha ha.

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av rabbitgirl

Vilken tur det finns olika verktyg att använda ?
Min man har tidigare önskat att han haft tillgång till en alkoholmätare, när vi ifrågasatt hans tillstånd. I vårt fall blev den avgörande och han insåg sitt problem. Nu används den främst när han ska träffa barnbarnet - vilket ALLTID ska ske nyktert! Har fungerat toppen hittills ?
Min man är själv helt inne på ett nyktert liv, men förstår att det tar tid för oss anhöriga att fullt ut lita på det än. Har varit för många lögner och undanflykter för att tro på det till 100 % ännu.
Härligt att du mår bra och att ni litar på varandra ? Dit är vi också på väg ?
??

Profile picture for user GrönKatt

Ikväll pratade jag och mannen lite om bilkörning. Han har varit helt nykter drygt en månad. Åker buss till och från jobbet, trots att det blir krångligt med det yrke han har, hantverkare. Har jobb på olika platser och behöver verktyg och maskiner. Det mesta går inte att ta i ryggsäcken. Han klagar inte men jag förstår att det blir problem. Värre när det blir andra ställen som han ska vara på, arbetsställen varierar ju då och då.
Barnen vill inte att han kör bil än. Jag kan tänka mig att det går under förutsättning att han blåser i alkoholmätaren före körning. För mig personligen är det också ett problem att ta mig någonstans utan chaufför. Kollektivtrafik fungerar inte för min del. Anlita anhöriga går ju men bara till en viss gräns.
Jag tycker inte att fler än jag och barnen behöver vara överens om han ska få köra bil eller inte. Tyvärr finns det massor av åsikter inom nästa radie av anhöriga. Så många som TYCKER och VET hur min man mår och vad han behöver... Hur långt ut utanför vår familj ska/bör vi ta hänsyn? Är glad att inget hände när han körde påverkad, men hur länge är det rimligt att han "straffas"?

Kanske mina inlägg borde ligga under rubriken "Forum för anhöriga"? Kommer nog mest att bli mina tankar och funderingar, men samtidigt så är det ju "Det vidare livet". Jaja återstår att se ?

Kram ??

Profile picture for user Ullabulla

Är ju inte omyndigförklarad.
Inte heller utan körkort.
Att hålla bilkörningen från honom pga onykter körning är förståeligt från er anhöriga men inte helt ok.

Jag förstår din/er tanke om att han naturligtvis blir en fara för sig själv och andra om han kör onykter.

Men det är en resa han borde få göra själv.
Att frivilligt sätta in de begränsningarna mot sig själv.
Inget ni ska tvinga på honom.

Men dilemmat är svårt och alla som blivit skadad eller drabbad av fyllekörning skulle troligen hålla med er.

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Ullabulla

Tack Ullabulla för dina synpunkter ?
Båda barnen har varit hemma idag så vi har fortsatt diskussionen. Barn1 vill ha "mer tid" för att själv landa och acceptera vad som hände den där dagen när pappan körde påverkad. Barn2 vill inte köra med pappa i bilen och framför allt INTE åka med om pappa kör. Jag förstår deras känslor och tankar, men säger också att det är något som dom själva (främst barn1) får ta hjälp och bearbeta. Självklart med stöd av mig om dom vill ha mig med.
Pappan/maken kan ju själv inte påverka deras känslor nu i efterhand. Det han kan göra är att visa att han menar allvar med nykterheten ? Helt och hållet hans ansvar och inget vi kan påverka.
Så svårt att inte vara helt överens med barnen ?
Mitt förslag är att prova i morgon kväll. Jag och mannen ska bort och behöver bil/skjuts till och från busstationen. Har inte mer än ett alternativ när det gäller hämtningen, ca 01.30-02.00 ? Får avvakta och höra med barnen i morgon om dom tycker det känns bättre än dom tyckte idag ??
Kommer att få synpunkter och tyckanden från andra men det är lättare att inte ta så stor hänsyn till, än med barnen ????
Kram ??

Profile picture for user Ullabulla

Är det ju en etisk fråga.
Körkort är ju ingen mänsklig rättighet utan något man får ha för att man visar på ansvar.
Iom att han kört påverkad vilket jag inte förstod av ditt första inlägg så blir det ännu knepigare.

Lycka till med fortsätta diskussioner och din mans nykterhet.

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Ullabulla

Ja, han körde hem med bilen och då var barn1 här med sin "blås". Han blåste och vägrade visa oss resultatet. Via historiken visade det sig att värdet var högt ? Har inte åkt dit vid någon kontroll men vi och han vet ju vad som hände. Tack och lov har ingen skadats ?
Vi har nu själva en "blås", som han själv varit drivande i att köpa ?
Efter att ha kommit hem ikväll efter ett evenemang bad jag honom att blåsa. Har aldrig varit något problem med det sen händelsen för drygt en månad sen. Men ikväll vägrade han! Trött på alla som talar om vad/hur/när han ska göra något...
Oavsett om han är nykter eller inte så räknar vi det som att han druckit. Funderingarna på bilkörning i morgon är borta! Finns inte en chans att han får köra i morgon för oss.
Han har inte hunnit träffa alkoholterapeut (eller vad det kan heta ?) på vårdcentralen. Hen har börjat den här veckan efter semestern. Det är den kontakten som behövs anser jag och hoppas han fortfarande accepterar att gå dit.
Livet...? Kämpar vidare jag och barnen ?
Kram ??

Profile picture for user rabbitgirl

Har du funderat på att det med att blåsa kanske inte hjälper honom med att bli frisk eller må bättre?

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av rabbitgirl

Hej rabbitgirl ?
För egen del har jag ingen aning egentligen ?
Förslaget och initiativet är från början min mans.
När vi ifrågasatte hur han mådde och om han var nykter eller mycket extremt trött, tidigare i år, önskade han att han hade en "blås" för att visa oss att han var nykter.
Det blev rabatterbjudanden i en butik, så barn1 och en annan nära anhörig köpte varsin. Bra tyckte min man. Han blåste, och det gick som det gick...
Nu har han en ny "regel" som innebär att vår (hans) egen "blås" ska användas på hans villkor ?
I våra ögon innebär det att han blåser när han vet att det är grönt...
Lägger inte så stor vikt vid den längre. Han får visa oss att det är nyktert, så länge han inte bevisar det och fortsätter uppföra sig som han gjorde tidigare i år, får det konsekvenser från vår sida.
Så lugnt och trevligt det var den dryga månaden han var nykter är nu borta ?
Kram ??

Profile picture for user Anxiete

Jag kommer från anhörigsidan, min man är alkoholist. Jag har precis som andra här reagerat på de ”strama tyglarna” din man har. Jag lägger inga åsikter i det för jag har inte hela bakgrunden. Min spontana tanke var ”undrar när han sparkar bakut” och det verkar han ju vara på väg att göra.
Gränsen är hårfin om man hjälper, sätter gränser eller kränker den beroende.
Det är en hiskeligt svår balansgång....
Jag förstår att ni vill hindra honom från att köra , brukar han sätta sej bak ratten när han druckit?

Profile picture for user Box

Hej GrönKatt
Jag har läst i din tråd. Jag själv är nykter alkoholist sedan 1/6-17. Jag har under många år missbrukat både alkohol och min familjs förtroende. Jag känner igen mig själv i din mans beteende. Men för att leva nykter måste man vilja det själv. I mitt fall struntade jag i vad minna närmaste sa åt mig. Jag ljög som en häst travar. Ärligt talat struntade jag i den stundande skilsmässan. Det viktigaste var att behålla jobbet. Jag gömde spriten på alla möjliga ställen. Ett tips. Kolla i bilens alla sidofack, reservhjul.m.m. Som alkoholist vill man alltid ha tillgång till alkohol. Jag gömde undan sprit på alla möjliga ställen i min närhet. När jag tillsist tog mig i kragen gick jag till Länklokalen i min stad och skriv in mig som medlem. Svårare en så vad det inte, i alla fall för mig. Hela mitt liv blev så mycket bättre utan alkohol. Hoppas du har någon glädje i det jag skrev. Många styrkekramar till dig och din man.

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Anxiete

När det gäller bilkörningen är han väldigt hårt hållen, det kan jag hålla med om.
Den lördag eftermiddag när han kom hem med bilen och blåste i alkoholmätaren - Dräger, visade den över 1,5. Enligt honom hade han bara druckit den dagen, men jag har svårt att tro det. Nu har jag ingen större kunskap om hur fort det går att komma upp i det mätvärdet, men jag tror ju att han druckit även dagarna innan. Träffade inte honom sen onsdagen eftersom han höll sig borta och smög sig in utan att visa sig ? (Höll sig nere och gjorde ärenden på datorn). Råkade se skymten av bilen ett par gånger... Övrig tid höll han nog till på jobbet och i sommarstugan ?
På fredagen hade jag burit upp datorn och han måste alltså visa att han var hemma.
Så om han brukar köra påverkad ? Jag och barnen tror det men har bara bevis för ett tillfälle.
Kram ??

Profile picture for user Anxiete

betydligt klarare och jag förstår fullkomligt varför ni undanhåller bilnycklarna
Jag har förmånen att inte behöva fundera på att min man skulle sätta sej bak ratten påverkad. Han blåste positivt en gång dagen efter( för länge sedan) och det är nog en av hans värsta upplevelser , det är en av de få saker jag litar på gällande min man och alkohol ?
Ni verkar ha en jobbig livssituation och jag önskar att ni skulle kunna få det stöd ni behöver på alla plan. Det är ingen enkel situation att hantera för någon av er
Jag kan bara skicka en gigantiskt stor kram till er ?

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Box

Tack för dina tankar från min mans "sida". Inte lätt att förstå alla "orimliga" tankar och idéer han har, som han dessutom tror att vi "går på"...
Uppfinningsrikedomen att gömma flaskorna är stor ? har vi märkt. Och vissa gånger har han glömt att gömma. Aldrig druckit synligt här hemma däremot, vilket jag är glad för. Barnen har haft en bra uppväxt men de är desto mer arga, ledsna och besvikna nu som vuxna.
Min man har under den här nyktra månaden sagt ett flertal gånger att det är slut med drickandet. Han har bestämt sig och förstår att det tar tid för oss anhöriga. Däremot blir han väldigt irriterad på att vi runt omkring honom när vi (som han känner) vet vad han ska göra, hur han mår men ingen pratar med honom!
Jag sitter klämd mitt emellan på så vis att jag försöker förmedla mellan barnen och honom. Båda barnen har sin åsikt över vad jag behöver göra - skilja mig. Inget som sker över natten efter närmare 35 år tillsammans ? Börja med det mitt i all kaos och dessutom sälja ett hus ? Nja... Du kanske kan ge råd i det fallet, hur du och din fru gjorde ?
Ikväll vet jag inte var han är ? Fick ett sms om att han sover i stan, kram och godnatt... Vet inte var men gissar på någon av de byggnader han arbetar i. Känns inte bra att det blir så, men efter torsdagkvällens händelse har vi knappt setts. En av oss båda efterlängtad konsert blev inte alls av ???? Jag ville inte åka med honom och tänkte ta barn1 med istället. Gjorde jag det så var det slut mellan oss - utpressning anser jag. Tröttnade och tog en myskväll med barnen och barnbarnet istället ??
Tror mer och mer att min tråd passar bättre i "medberoende-forumet. Eller vad tror du?
Kram ??

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Anxiete

Ja, det är inte någon lätt situation. Jag är väldigt glad så länge min kropp håller sig någorlunda så jag slipper åka in till sjukhuset ?? Kan och har hänt vid ett flertal tillfällen ?

Profile picture for user Box

Hej GrönKatt
Jag och min fru har också varit gifta över 30-år. Min älskarinna var alkoholen. Mitt drickande var stegrande. De sista åren handlade mycket om planera när jag kunde dricka. Jag hade också en "Blås" men den manipulerade jag så den alltid visade 0 när jag blåste. Min fru accepterade då mina förklaringar om att jag var "trött" men var såklart orolig. Kärleken till min fru fanns och finns där hela tiden. Det är bara en tidsfråga innan din man kommer att fastna i en poliskontroll. Sen är jobbet i fara. Vi är många som lyckats bryta den utvecklingen, innan allt rasar. I mitt fall var det mitt egna beslut. Jag förstod att jag inte skulle överleva så länge till. Jag gick till länkarna. Andra hitta till AA eller andra ställen där de hämtar kraft. Det här forumet är ett exempel. Jag håller med dig om att du ska flytta tråden till anhöriga. Styrkekramar till er.

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Box

Tack Box ? Dina ord låter som min mans. Han har inte tillgång till våra bilnycklar, men möjligheten att han kör någon annan bil finns ju ??
Hans missbruk har stegrats senaste året och främst det närmaste halvåret. Vet att han dessutom är utbränd även om han inte gått till läkaren och fått diagnos.
För tillfället vet jag inte var han är ?
Sågs i fredags kväll och det slutade med att jag åkte med barnen, köpte pizza och åkte hem till barn1 och hens familj ?
Skulle ha varit på en efterlängtad konsert men det blev ju inte så ?
Jag och barn2 kom åter hem på kvällen. Min man låg och sov.
Fick ett sms igår morse att han var ute och gick ? senare ett till sms att han var i stan, på något jobb. Försökte ringa på e.m. men fick bara ett sms till svar. Han skulle vara kvar i stan, och godnatt...
Jag har några idéer om var han kan vara, men vet inte säkert ?
Funderar på att göra en polisanmälan om att han inte hör av sig och att han har alkoholproblem. Känns olustigt att inte veta var han är och inte svarar när vi ringer/smsar.
Orolig fru över människan som finns där i grunden ??

Profile picture for user Anxiete

ett beteende jag känner igen, att inte svara på samtal/sms.... Min man förklarar sej så här ungefär: Ibland orkar han inte, han vill bara vara själv och dricka om han känner för det, slippa förklara och skämmas för sitt agerande . Strunta i allt ! Där och då förtränger han att jag naturligtvis blir orolig att något hänt , han orkar inte bry sej.
Jag kan misstänka att det är något liknande för din man, stannar världen en stund.....

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Anxiete

Så underbart att kunna "checka ut" och inte bry sig om något. Nej skämt åsido så måste det vara en fruktansvärd känsla att ha det behovet och inte ta emot den hjälp som finns.
Jag tror också att det är något sånt som min man gör. Vi har haft det kämpigt på många sätt under många år och tillslut rinner bägaren över.
Mina sjukdomar är kroniska och blir sämre år efter år. Jag har den hjälp som går att få, och för tillfället går det inte att operera ?? Har accepterat min situation och gör det jag kan med mitt liv ?
Min man har alltid stöttat och ställt upp oavsett när/var/hur. Vi har säkert haft behov av samtalsterapi för länge sen, men han har alltid vägrat när jag föreslagit det. Nu löser han det på egen hand, vilket inte är så lyckat ??
Har pratat med polisen så nu finns det en anteckning om vad som hänt. Får höra av oss om det händer något mer eller om han kommer hem och behöver hjälp ?‍♂️? Fick ett bra bemötande av polisen och jag har gjort det jag kan ? Hoppas att han hör av sig, om inte annat är det måndag snart och det fylls med folk på de platser jag antar att han är på ???
Kram ??

Profile picture for user Ullabulla

Att han möter på motstånd från er närmast anhöriga som verkligen vet hur det står till.Den yttre kretsen har oftast ingen aaaaaning när man i efterhand berättar hur det varit trots att man tycker att det varit uppenbart.Och att man tom ibland berättat.Så han flyr till säkra ställen där han får vara ifred med sin flaska.

Så sen är det hur du mår i det.
Om du är beredd att bara öppna dörren och acceptera när han är tillbaka,eller om du ha rmodet att ifrågasätta hans val.

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Ullabulla

Vi har även stöd från mina föräldrar/syskon, svärfar och kusiner. Har bra kontakt med alla och just nu är det bra att närmaste släkten inte är större. Mina närmaste vänner vet också och jag kan ringa oavsett tid på dygnet ???
En nära anhörig har erfarenhet från ett drogberoende barn. Tråkigt men idag ger det oss ett enormt stöd från den föräldern och barnet, som nu är vuxen och mår bra igen ?
Jag är inte 100 % beredd på att släppa huset och flytta, men antar att det blir det bästa. Önskar att mannen påbörjar någon behandling innan så vi kan prata igenom det som två vuxna nyktra personer... Dream on, eller så ?‍♀️
Modet att ifrågasätta hans val har jag. Det är väl så att han inte tror jag klarar mig själv ? Vilket stämmer om jag blir kvar i huset själv. Har varken ekonomi eller ork att hålla igång huset ? Tyvärr ? Hittar jag däremot ett boende som jag klarar av trots sjukdom och ekonomiska förutsättningar, så går det bra ???
Jag och barn2 har en hel del saker att kolla upp i morgon. Därefter får vi ta ytterligare beslut ?
Kram ??

Profile picture for user Anxiete

löser sej till det bästa för er alla ?
Min man ” försvinner” max 3-4 timmar, hade han inte hört av sej på ett helt dygn då hade jag också kontaktat polis!
Du har en trygg grupp omkring dej av barn och släkt , det känns bra , kram ❣️

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Anxiete

...är vad han hör av sig med - "Godnatt och kram ??" Inget om var han är, när han tänker komma hem, hur vi mår o.s.v.
Har via kontoutdrag lokaliserat var han har varit och ätit. I natt har han visst tagit in på hotell ?? Jag har själv tagit ut en summa i bankomaten ? Anser att jag och barnen kan också ta ut pengar och göra något för oss. Om maken anser sig ha råd med hotell så har jag inget dåligt samvete för uttaget ?? Har sett till att det finns pengar på kontot för räkningar iaf ?
Jag och barn2 sover inte hemma inatt. Barn1 har åkt bort med familjen, mobilen avstängd, för att försöka få lite RO. Våra hjärnor kokar ???
Läser här om de som varit beroende och kan bara konstatera att min mans beteende är en kopia av tidigare alkoholisters - tyvärr ?
Möte med sos imorgon för mig och barn2. Kommer att bli bra tillslut ? Men en helt ny och okänd situation väntar.
Tack Anxiete för din omtanke ?
Kram ??

Profile picture for user MCR

Känner med dig i din fruktansvärda situation.

Jag vet inte hur många gånger den man jag levde med tidigare försvann. Bara försvann. I timmar. I dagar. Utan spår.

Hur jag ringde runt. Kontaktade sjukhus och häkten. Alltid livrädd. Så jäkla rädd.

Med en brännande skam.

Väntade. Räknade andetag. Kom ihåg att andas. I början väntade jag ensam. I slutet med två barn. Andas. I rädsla. Kom ihåg att andas.

Skammen som brände allt starkare.

Hur han sedan bara kom tillbaka. Och hur jag öppnade dörren. Kom tillbaka.

Nu är han inte längre välkommen. Jag väntar inte längre.

Jag lämnade honom och kan andas igen. Skammen bär jag inte längre.

Jag känner så med dig!

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av MCR

Så sorgligt att vi är så många som drabbas ?
Jag har tidigare känt att han har stått vid min sida som anhörig i mina sjukdomar. Har inte riktigt kunna hålla med anhöriga som önskar att jag ska skilja mig. Varför har ingen sagt så till honom - hon kommer aldrig bli frisk, lika bra att du skiljer dig från henne (mig). Börjar kunna tänka annorlunda nu. Jag tar den hjälp som finns att få med mina sjukdomar och gör det bästa av situationen. Han tar inte hjälp med sin sjukdom (hör väl ihop med sjukdomsbilden). Stoppar huvudet i sanden och plöjer på... Vi har erbjudit olika hjälp-alternativ, men han klarar inte av att ta emot hjälp nu när han är den sjuka personen.
Jag känner igen skam. Han är sjuk och inte den man jag träffade för många år sedan ?
När/om han blir frisk får vi se vad vi kommer att ha för kontakt/relation.
Tack för att du bryr dig om oss MCR ?
Kram ??

Profile picture for user MCR

❤️

Att älska i nöd och lust. Jag älskade så mycket. Vi älskade så mycket. Levde på skratt, kyssar och drömmar. Kärleken så stark. Och även jag resonerade om att inte hade rätt att lämna. Att jag stod i skuld på något sätt. "Man lämnar inte någon som är sjuk" .

När han så fick sin bipolära diagnos blev det ännu svårare. För "man lämnar inte någon som är sjuk" . Jag kände så mycket ansvar.

Men efter många år i hopp och förtvivlan insåg jag att jag i mitt fall var tvungen att lämna. För jag hade blivit allt för sjuk.

Och han blev allt sjukare. Men han gjorde ingenting för att ta hand om sina sjukdomar. Alkolism är en dödlig sjukdom, men den är behandlingsbar. När jag då insåg att min man inte tog sitt ansvar för sina sjukdomar slutade även jag att känna ansvar.

Du behöver inte ta några beslut just nu. Jag råder dig inte till något. Ville bara dela mina tankar om hur väl jag känner igen dina tankar och frustration.

Profile picture for user Anxiete

Jag undrar eftersom det verkar som även han har kommit till en korsning . En väg går nedåt i alkoholträsket och en går uppåt ,upp ur dimman.
Om han inte brukar rymma så hoppas jag att hans tid i ensamhet gett honom svaret som ni hoppas på att det räcker nu !
Lycka till idag , hoppas mötet går bra ?

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Anxiete

Han har ofta varit i sommarstugan, men kommit hem efter jobbet och åkt vidare efter en liten stund. Förutom onsdag-lördag veckan efter midsommar. Då smög han sig in och jag råkade bara se skymten av bilen ett par gånger.
I fredags tog barnen av han nyckeln både till stugan och båthuset, så hans "andningshål försvann".
Sista gången jag såg honom vaken var i fredags kväll. När jag och barn2 kom hem senare på kvällen sov han. Innan jag vaknade på lördagen hade han gått ut på en promenad. Såg sms'et när jag vaknade. I nästa sms stod det att han var i stan, på en av arbetsplatserna. I det tredje sms'et skrev han att han skulle sova kvar i stan. Har ingen aning om var... Söndag och måndag fick jag ett sms/dag med "Kram och godnatt ?????" Idag har han efterfrågat svar från mig, och undrar om jag lever? Tillslut svarade jag torrt och kallt "Lever". Han undrar varför han ska bry sig, när ingen annan gör det.
Det är han som stuckit hemifrån, berättar inte var han är och sen vill han ha svar och veta att JAG lever ?
Jag och barn2 var hemma fram till igår kväll ? Vi känner oss inte skyldiga att redovisa något för maken/pappa. Vi försöker överleva vår oro över honom och undrar hur han tänker ?? SÅ SVÅRT att förstå hur han tänker, i sjukdomstillståndet ?
Trötta och snurriga funderingar ??

Profile picture for user rabbitgirl

Ja, det är nog inte lätt att säga.
För mig har det inte varit så tragiskt som för din man, men jag kan försöka beskriva lite hur jag tänkte.
Jag var helt slut psykiskt. Jag var trött och definitivt inte rationellt. Hade värdens värsta dåligt samvete att jag skadar mitt barn och manen.
Alkoholen hade makten.
Jag hade 1000 idéer hur ska jag komma åt den och hur ska jag få tillfällen att dricka. Att de försökte hindra mig, hade ingen betydelse.

Jag blev galen varje gång när min man försökte stoppa mig. Jag blev sur när barnet försökte stoppa mig, det var väl inte hens problem??
En vacker dag bestämde jag att jag vill sluta.
Pratade med manen och berättade på vilka sätt lyckades jag lura honom. Han var mest förvånad. Och chockerad.
Det var mitt och bara mitt beslut, för mig själv och ingen annan. För att rädda mig själv.
Han har aldrig försökt kolla om jag dricker. Jag föreslog alkomätare, men an sa: nej, det är ditt ansvar, ditt liv, du måste veta själv vad du vill.
Han har aldrig sagt att jag har sårat honom eller barnet. Han sa mer: jag har ett val. Tyck inte synd om mig, om det blir för mycket, då lämnar jag dig. Jobba på att må bra. Det var härligt att inte behöva ha dåligt samvete, det var ett steg framåt i min tillfriskning.
Första två månader efter mitt beslut var han otroligt bra. Jag bestämde mig att behandla mig själv som efter ett svårt sjukdom. Gjorde väldigt lite, grät mycket, var svag och irriterad, skrek, promenerade, tränade, jobbade så lite som det gick. Ingen press alls från hans sida. Inga krav och måsten.
Och det hjälpte. Jag var i centrum och jag var viktigaste. Han var på min sida.

Profile picture for user GrönKatt

Är så trött, så trött. Två intensiva dagar.
Jag och barn2 har haft möte med sos igår. Ett riktigt bra möte tycker vi båda. De ska kolla möjligheten att jag ska få komma på en anhörig/medberoende vecka. Är det någon som vill berätta hur det är och sina känslor/erfarenheter efter en sån vecka ??
Barn2 kommer också att erbjudas liknande men inom öppenvården ? Barn1 är på gång nästa vecka med sin gruppbehandling i öppenvården ? Allt är så nytt och okänt för oss så vi kommer att må bättre efter detta. Förstår att det kommer att bli tufft framöver, men det är bara att kämpa på ✊?
Min man är fortfarande borta ? Skickat ett sms/dag. Idag har jag fått några fler. Lite bittra, elaka, skuldbelägger mig för att inte bry mig om honom - så varför ska han bry sig. Det är han som stuckit hemifrån - inte jag! Jag och MÅNGA familjemedlemar med mig är totalt slut, för att vi inte vet var han är och försöker ta reda på vad vi kan göra...
Jag och barn2 ska kolla på en lägenhet i morgon. Förhoppningsvis får vi den, plats 2 i kön ????
Funderar mer och mer på skilsmässa ?
Behöver sova så det här får räcka för ikväll. Finns ju hur många tankar och funderingar, men inga lätta svar ?
Godnatt ??

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Anxiete

? Tack för din omtanke Anxiete ?
Det har varit en omvälvande tid sen sist.
Jag har lämnat in ansökan om skilsmässa ?? Fått brev i fredags från tingsrätten, men inte haft möjlighet att hämta det hemma än. Bott drygt en månad hos syrran och nu hos brorsan ? Så tacksam för att jag fått den möjligheten av mina syskon.
Min man hade bokat tåg norrut, för några veckor sedan. För att bl.a. besöka sin mormors grav och återuppta kontakten med släktingar. Han kom inte längre än till stationen, där han ramlade ihop i kramper. Ambulansfärd till sjukhuset. Jag blev uppringd av ambulanskillen som berättade vad som hänt. Berättade då om makens alkoholproblem. Han blev inlagd över natten på en vanlig avdelning och dagen efter överflyttad till sluten beroendevård 4 dygn. Skulle börjat behandling i öppenvården i onsdags men blev "magsjuk". Nytt försök imorgon, men det har han inte tid med för JAG har dragit igång skilsmässa och försäljning av huset. Däremot har han tid för en ny resa norrut på onsdag till söndag ?? Bokat hyrbil dessutom ? Han har inte varit nykter i helgen så vi är väldigt oroliga att något kommer att hända tredje person om han kör bil ? Ska kontakta polisen imorgon och fråga vad som går att göra för att förhindra att han hyr en bil och orsakar en ev. olycka.
Jag och barn2 har fått en lägenhet ? från november ??? Den ligger toppen till, så jag med mina egna sjukdomsproblem kan ta mig till affären och buss/tåg själv ☺? Blir inte så beroende av andra att få skjuts överallt ?? Längtar ?
Kram till alla er andra kämpar ??

Profile picture for user GrönKatt

...som slutar i nedförsbacke känns det som ??
Min man kom inte iväg till behandlingen i tisdags, däremot kom han iväg på sin resa norrut ?? med hyrbil ? på plats. Han ringde dagligen och var glad och positiv till det han hann uppleva ?
Jag passade på att bo i huset under tiden och packa ner det jag ska ha med till lägenheten. Fortfarande så glad ? att jag beslutade mig för att skiljas trots alla svårigheter det kommer innebära för mig och mina sjukdomar. Det kommer att ordna sig ? Jag kommer trots allt att bli friare och inte beroende av en alkohlist ???
Idag har min man varit iväg till behandlingen ? Han har även ringt mig ett flertal gånger ?? Första samtalen var givande och vi pratade om helgen och hur han upplevde dagens första möte ? Även en del ang. bodelningen.
Tyvärr blev samtalen mer och mer "negativa" (söker ett annat ord men kommer inte på det nu) allt eftersom ?
Jag har bara legat i soffan idag ? Ont i kroppen och orkeslös efter dagarna hemma med nerpackning av mina saker. Har sagt nej till att träffa mannen imorgon eftersom jag inte tror han är nykter. Han vägrar dessutom att tillmötesgå min önskan att bevisa det. Är hos brorsan nu och har ingen skjuts hem till huset imorgon. Nackdelen med att inte köra själv p.g.a. medicinerna ??
Har iaf ordnat skjuts till medberoendeträffen, för den ger mig en oerhörd styrka ??
Nya tag imorgon och förhoppningsvis en god natts sömn inatt ?
??

Profile picture for user GrönKatt

...det är jag det ? I alla fall enligt min man. Kan nog stämma om jag försöker se det med hans alkoholist-ögon.
Jag går inte på hans lögner längre. Jag försöker ta hand om mig själv så gott det går i det här kappsäckslivet hos mina syskon.
Har sagt att jag bara vill ha sms-kontakt ett tag framöver för jag orkar inte med allt tjat om hur ensam han är och att han behöver stöd och uppmuntran under sin behandling ??
Jag har det så himla bra ?? Jojo mitt liv är på paus till jag får lägenheten i november. Vill inte träffa honom ensam i huset och har inte många som kan vara med. Osäker på hur nykter han är...
Har sån lust att blockera honom men vill gärna få klart bodelningen - bilförsäljning, husförsäljning eller att han köper ut mig (utan anställning och inkomst ???).
Vad behöver jag göra ??
Blir nedbruten men känner ändå en inre styrka och kraft fortfarande ?
Godnatt ??

Profile picture for user Carina

Jag vill egentligen bara ge dig en uppmuntrande kram. Du är på väg! Du väljer mellan lite olika alternativ. Ibland behöver man acceptera att saker och ting tar sin tid, men så länge du vet din plan så vet du också att du är på väg dit du vill. Till det liv som du väljer att leva.

All styrka till dig!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Profile picture for user GrönKatt

Som svar på av Carina

Tack ?
Ska ta lite nya tag idag ?
Är pressad från andra håll också, om att få bilen såld. Billånet försvinner och vi får en summa var över. Tyvärr står min man på bilen och hans underskrift behövs...
Trevlig helg ? Carina och alla andra fina kämpar ? här inne ??(?⌨)
??

Profile picture for user GrönKatt

Åter fått ny styrka att fortsätta på min väg till mitt nya liv ? Är verkligen glad för att jag får möjlighet att gå på medberoende-träffarna varje vecka.
Senaste veckan har varit jobbig. Min man har varit på sin behandling, om än inte varje dag. Han tycker det går bra. Påbörjade sin behandling några veckor efter de andra, men tycker ändå att han kommit längre än några av de andra ? Han behöver dock stöttning från mig säger han... Jag säger att det är bra att han påbörjat behandlingen men att det måste vara för hans egen skull. Igår var första gången som han sa det, utan tillägget att det även är för oss anhöriga.
Jag har svårt att tro att han är helt nykter på e.m. vissa dagar eftersom samtalen vi har blir aggressivare och mer anklagande ju längre dagen går. Även svärfar och en anhörig till mig som han pratar med har samma uppfattning.
Jag har blivit rådd att inte ha kontakt med honom "så mycket" eftersom han hela tiden skuldbelägger mig. Idag har han varit väldigt på att det "inte är hans fel". Det är vad han fått lära sig på behandlingen idag. Jag förstår inte hur han (eller läraren/ledaren för gruppen) tänker ??
Min man har druckit i smyg och gett mig ett antal lögner de senaste åren (2-5 eller 12 år ?) Han var utbränd 2003 och det kan ha hållit på sen dess. Jag vet inte, eller kanske inte har velat se/veta... Då kom jag iaf på honom med att dricka öl i smyg bakom huset. Barn2 har vetat om det så länge hen minns. Kan även ha hållit på innan utbrändheten då. Tyvärr inte sagt något till någon förrän för 1-1,5 år sedan. Nu är det barn2 som mår så mycket bättre bara på några månader ? även om det är en lång väg kvar till ett bra liv igen.
Önskar att få bodelningen klar och min del av huset sålt till mannen eller någon annan ? så snart som möjligt ?
Mannen har ekonomi för att klara sig själv och utgifter på huset den här månaden. Jag har lite till, men bor inte i huset och får en hyra på lägenheten från november. Ändå vill han förhala utköp/husförsäljning och bilen som är de stora utgifterna ?
Om jag kunde förstå hur en alkoholist tänker ?
Att vårt liv är som det är nu är inte hans "fel". Jag vill leva MITT LIV och ser fram emot det ?
Surrigt, snurrigt och säkert svamligt men jag känner mig inte empatilös så som min man tycker att jag är. Jag kan bara inte leva tillsammans med honom längre efter alla lögner och smygdrickande som har varit. Då ser jag bara bakåt och inte framåt som han gör. (Men det är ju inte hans fel, enl. vad han lärt sig idag ??)
Godnatt ??

Profile picture for user GrönKatt

Brottas med mina tankar om att ha så liten kontakt som möjligt med mannen. Han ringer och skickar sms för att han vill dela det han "lärt sig" på behandlingen med mig. Jag känner mig så "klar" med vår relation och vill gå vidare med mitt nya liv ? Skilsmässan bör vara klar snart, eftersom vi båda har meddelat tingsrätten att vi inte vill ha någon betänketid (barnen är vuxna).
Bodelningen kommer att bli jobbig, men jag har ansökt om att tingsrätten ska tillsätta en bodelningsman, som kan den juridiska biten och som är opartisk. Har kollat med försäkringsbolaget och det ingår rättsskydd i hemförsäkringen ?? Upp till 200.000. 1.500 i självrisk eller 20% av beloppet om det överstiger självrisken.
Hur ska jag tänka när han vill ha kontakt med mig ? Får höra att jag är oempatisk, egoist, inte stöttande och liknande... Jag vill helst inte kontra med att hans lögner har påverkat mig så mycket nu när jag har upptäckt allt jag tidigare "gått på". Behöver tiden till mig och barn2 för att planera vår flytt och att få hen att få tillbaka ett normalt liv, med skola/arbete och självkänsla igen ? Har inte fått veta än hur dåligt hen har mått tidigare och hållit allt inom sig ? Förstår dock att det varit väldigt illa eftersom jag och andra runt om märker en sån stor förändring till det bättre ???
Min man har påpekat hela veckan att han har kommit så mycket längre än mig ? Begriper inte tanken över huvud taget ? Vi har varsin resa framför oss. Hur kan han veta hur långt jag kommit på MIN resa och att han kommit så mycket längre än mig på sin resa ??? Är det någon som förstår och kan förklara för mig???
Har ägnat mig åt pyssel ikväll ? men är hög tid att försöka sova nu ?
Kram och godnatt ?
GrönKatt ??

Profile picture for user Ullabulla

Är att när man börjar jobba med sig själv på djupet så händer det saker och man ser saker i ett annat perspektiv.
Inte bara,han var alkis han förstörde vår relation.

Man kan se annat i sig själv som gjort att relationen blev sämre och sämre oavsett alkoholen.
I mitt fall så började jag se de mönster vi haft och som var skeva och som jag var orsak till.

Det är ofta så de jobbar inom missbruksvården,titta inåt.
Jobba med dig själv.
Vad behöver du göra för att må bättre osv.

Men att han har hunnit så jättelångt på bara några veckor vet jag inte om det är möjligt,kanske.

I vilket fall,du har gått från klarhet till klarhet och jag tycker du marscherat framåt på ett jättebra sätt.
Grattis till dig :-)

Profile picture for user GrönKatt

Länge sen jag skrev något här...
Jag har flyttat till lägenheten och trivs så oerhört bra ??? Barn2 följde med hit, men flyttade tillbaka till sitt äldre syskon i stan efter två veckor. Trivdes inte här på landet. Under de tre månaderna som hen bott hos syskonet med familj, hade livet med kompisar börjat återvända. Blev för isolerat här på landet utan bil och inte toppenbra kollektivtrafik ??? Får vad jag vet bra stöd hos soc i nya kommunen ?
Skilsmässan har gått igenom, men bodelningen är långt ifrån klar. Träffat en bodelningsförättare/advokat för några veckor sedan. Stora problemet är huset ? Vi äger det fortfarande ihop, mitt ex. vill behålla det och lösa ut mig. Jag vill bli av med min halva. Exet har inget jobb, ingen a-kassa och har levt på sparade pengar ?? Jag har betalat lånen och andra fasta utgifter i höst. Kommer inte att klara det länge till. Har ju min hyra för lägenheten och endast sjukersättning. Vill börja leva mitt egna liv ?
Trots allt är jag glad att jag tillslut insåg och tog steget till skilsmässa ? och flytt ? Mitt ex ser fortfarande inte sin del i det hela ? Jag ser fler och fler lögner i vårt långa liv tillsammans ? En hel del "självklara" alkoholdiskussioner som jag trodde vi delade, visar sig nu bara vara mina självklara sanningar. Han har hållit med och "sagt sig tycka" detsamma för att i nästa minut försvinna ut i garaget/förrådet/vedboden och ta sig ett järn ??
Julafton blev ungefär som tidigare jular ???? Blandade känslor eftersom vi alltid har haft lugna och nyktra jular med familjen och närmaste släkten. I år var inte exet bjuden. Jag som försöker hjälpa andra som har svårigheter, gett gåvor till Läkare utan gränser, Unicef och andra lokala hjälporganisationer. Nu stänger jag ute min fd. man ? och låter andra ta sig an honom... Antar att det ändå är så det måste vara, eftersom han ljugit och smygdruckit i flera år ? och även kommit med hot under hösten. Jag kan inte hjälpa honom! Bara att inse ?
Till dig som fortfarande tvekar om att lämna eller inte - mitt råd är - LÄMNA! Det är oerhört jobbigt men nu i efterhand är det värt det ? Förstår att det kan vara lite "enklare/lättare" utan små barn. När jag pratar med mina barn nu (20+) så säger dom att det är bra gjort. Ingen av de har kontakt med pappan idag. Kräver att han ska leva ett nyktert liv ett längre tag innan ev. kontakt återupptas ?
God fortsättning på julhelgen ??
Kram GrönKatt ??