av GrönKatt

- Blev ett långt inlägg... -

Hittade hit för några veckor sedan och har läst om mångas olika levnadsöden.

Jag är gift med en man som har alkoholproblem. Vi har två vuxna barn, barn 2 bor fortfarande hemma och ett barnbarn.
Jag har flera kroniska sjukdomar, och mår sämre och sämre... Min man har alltid ställt upp och gjort mycket av "min" del av hushållsarbetet. Har aldrig behövt klaga som många andra gör på sina män - han "städar/tvättar/handlar aldrig". Vi hade hemtjänst under några år innan barnen blev vuxna. Underlättade för oss båda även om det var jobbigt att ha andra hemma som inte riktigt gjorde på "mitt sätt". Fast tvätten togs omhand, det blev städat regelbundet så det var ju bra ändå.
Här har min man varit medberoende i min sjukdom, liksom våra barn och närmaste familj. Borde ha gått och prata med någon tillsammans för att sätta ord på våra känslor om fördelningen av alla uppgifter i familjen... Jag har själv pratat med en kurator så jag har många verktyg i min låda.

Mannen har till största delen av arbetslivet varit egenföretagare tillsammans med andra (delägare).
Extremt mycket att göra på jobbet, hemma och ingen att prata av sig hos är nog en stor orsak till att alkoholen blev inblandad. Aldrig druckit synligt, bara undangömda flaskor - Whiskey. Våra barn har inte haft några fylleslag på högtider, alltid nyktert. Det är jag väldigt glad för!

Kulmen nåddes för en månad sen. Barn 1 och en annan nära anhörig hade köpt varsin alkoholmätare. Min man fick ultimatum att blåsa i den för att få följa med på en träff vi skulle på. Han blåste och vägrade visa oss resultatet. Det innebar att han blev kvar hemma. (Vi har sett historiken och värdet var cchockartat!) Han fick nog en chock själv för därefter så är han klar med drickandet.

Vi har själva köpt en "blås" som jag ber han blåsa i när som helst. Hittills alltid grönt! Han har kontakt med kommunen och kommer att få hjälp via vårdcentralen, bara semestern är över.

Så det är väl här vi står idag. Bilnyckeln har han inte tillgång till än. Vill att någon typ av behandling ska påbörjas först.

Med blicken mot framtiden - GrönKatt

rabbitgirl
sön, 2018-07-29 - 21:16

Jag måste säga att min man försökte begränsa eller stopp mitt drickande många gånger. Han misslyckades alltid för att innerst inne ville jag inte.
Till slut tog jag beslutet själv och bad honom att lita på mig. Han gjorde det, jag slutade dricka.
Jag vet inte, men jag är så envis att jag skulle bli vansinnig om han hade använt alkoholmätare, ha ha.

GrönKatt
mån, 2018-07-30 - 16:42

Vilken tur det finns olika verktyg att använda ?
Min man har tidigare önskat att han haft tillgång till en alkoholmätare, när vi ifrågasatt hans tillstånd. I vårt fall blev den avgörande och han insåg sitt problem. Nu används den främst när han ska träffa barnbarnet - vilket ALLTID ska ske nyktert! Har fungerat toppen hittills ?
Min man är själv helt inne på ett nyktert liv, men förstår att det tar tid för oss anhöriga att fullt ut lita på det än. Har varit för många lögner och undanflykter för att tro på det till 100 % ännu.
Härligt att du mår bra och att ni litar på varandra ? Dit är vi också på väg ?
??

GrönKatt
tors, 2018-08-02 - 02:51

Ikväll pratade jag och mannen lite om bilkörning. Han har varit helt nykter drygt en månad. Åker buss till och från jobbet, trots att det blir krångligt med det yrke han har, hantverkare. Har jobb på olika platser och behöver verktyg och maskiner. Det mesta går inte att ta i ryggsäcken. Han klagar inte men jag förstår att det blir problem. Värre när det blir andra ställen som han ska vara på, arbetsställen varierar ju då och då.
Barnen vill inte att han kör bil än. Jag kan tänka mig att det går under förutsättning att han blåser i alkoholmätaren före körning. För mig personligen är det också ett problem att ta mig någonstans utan chaufför. Kollektivtrafik fungerar inte för min del. Anlita anhöriga går ju men bara till en viss gräns.
Jag tycker inte att fler än jag och barnen behöver vara överens om han ska få köra bil eller inte. Tyvärr finns det massor av åsikter inom nästa radie av anhöriga. Så många som TYCKER och VET hur min man mår och vad han behöver... Hur långt ut utanför vår familj ska/bör vi ta hänsyn? Är glad att inget hände när han körde påverkad, men hur länge är det rimligt att han "straffas"?

Kanske mina inlägg borde ligga under rubriken "Forum för anhöriga"? Kommer nog mest att bli mina tankar och funderingar, men samtidigt så är det ju "Det vidare livet". Jaja återstår att se ?

Kram ??

Ullabulla
tors, 2018-08-02 - 07:19

Är ju inte omyndigförklarad.
Inte heller utan körkort.
Att hålla bilkörningen från honom pga onykter körning är förståeligt från er anhöriga men inte helt ok.

Jag förstår din/er tanke om att han naturligtvis blir en fara för sig själv och andra om han kör onykter.

Men det är en resa han borde få göra själv.
Att frivilligt sätta in de begränsningarna mot sig själv.
Inget ni ska tvinga på honom.

Men dilemmat är svårt och alla som blivit skadad eller drabbad av fyllekörning skulle troligen hålla med er.

GrönKatt
tors, 2018-08-02 - 21:27

Tack Ullabulla för dina synpunkter ?
Båda barnen har varit hemma idag så vi har fortsatt diskussionen. Barn1 vill ha "mer tid" för att själv landa och acceptera vad som hände den där dagen när pappan körde påverkad. Barn2 vill inte köra med pappa i bilen och framför allt INTE åka med om pappa kör. Jag förstår deras känslor och tankar, men säger också att det är något som dom själva (främst barn1) får ta hjälp och bearbeta. Självklart med stöd av mig om dom vill ha mig med.
Pappan/maken kan ju själv inte påverka deras känslor nu i efterhand. Det han kan göra är att visa att han menar allvar med nykterheten ? Helt och hållet hans ansvar och inget vi kan påverka.
Så svårt att inte vara helt överens med barnen ?
Mitt förslag är att prova i morgon kväll. Jag och mannen ska bort och behöver bil/skjuts till och från busstationen. Har inte mer än ett alternativ när det gäller hämtningen, ca 01.30-02.00 ? Får avvakta och höra med barnen i morgon om dom tycker det känns bättre än dom tyckte idag ??
Kommer att få synpunkter och tyckanden från andra men det är lättare att inte ta så stor hänsyn till, än med barnen ????
Kram ??

Ullabulla
tors, 2018-08-02 - 22:43

Är det ju en etisk fråga.
Körkort är ju ingen mänsklig rättighet utan något man får ha för att man visar på ansvar.
Iom att han kört påverkad vilket jag inte förstod av ditt första inlägg så blir det ännu knepigare.

Lycka till med fortsätta diskussioner och din mans nykterhet.

GrönKatt
fre, 2018-08-03 - 00:00

Ja, han körde hem med bilen och då var barn1 här med sin "blås". Han blåste och vägrade visa oss resultatet. Via historiken visade det sig att värdet var högt ? Har inte åkt dit vid någon kontroll men vi och han vet ju vad som hände. Tack och lov har ingen skadats ?
Vi har nu själva en "blås", som han själv varit drivande i att köpa ?
Efter att ha kommit hem ikväll efter ett evenemang bad jag honom att blåsa. Har aldrig varit något problem med det sen händelsen för drygt en månad sen. Men ikväll vägrade han! Trött på alla som talar om vad/hur/när han ska göra något...
Oavsett om han är nykter eller inte så räknar vi det som att han druckit. Funderingarna på bilkörning i morgon är borta! Finns inte en chans att han får köra i morgon för oss.
Han har inte hunnit träffa alkoholterapeut (eller vad det kan heta ?) på vårdcentralen. Hen har börjat den här veckan efter semestern. Det är den kontakten som behövs anser jag och hoppas han fortfarande accepterar att gå dit.
Livet...? Kämpar vidare jag och barnen ?
Kram ??

rabbitgirl
fre, 2018-08-03 - 09:30

Har du funderat på att det med att blåsa kanske inte hjälper honom med att bli frisk eller må bättre?

GrönKatt
lör, 2018-08-04 - 19:44

Hej rabbitgirl ?
För egen del har jag ingen aning egentligen ?
Förslaget och initiativet är från början min mans.
När vi ifrågasatte hur han mådde och om han var nykter eller mycket extremt trött, tidigare i år, önskade han att han hade en "blås" för att visa oss att han var nykter.
Det blev rabatterbjudanden i en butik, så barn1 och en annan nära anhörig köpte varsin. Bra tyckte min man. Han blåste, och det gick som det gick...
Nu har han en ny "regel" som innebär att vår (hans) egen "blås" ska användas på hans villkor ?
I våra ögon innebär det att han blåser när han vet att det är grönt...
Lägger inte så stor vikt vid den längre. Han får visa oss att det är nyktert, så länge han inte bevisar det och fortsätter uppföra sig som han gjorde tidigare i år, får det konsekvenser från vår sida.
Så lugnt och trevligt det var den dryga månaden han var nykter är nu borta ?
Kram ??

Anxiete
lör, 2018-08-04 - 20:15

Jag kommer från anhörigsidan, min man är alkoholist. Jag har precis som andra här reagerat på de ”strama tyglarna” din man har. Jag lägger inga åsikter i det för jag har inte hela bakgrunden. Min spontana tanke var ”undrar när han sparkar bakut” och det verkar han ju vara på väg att göra.
Gränsen är hårfin om man hjälper, sätter gränser eller kränker den beroende.
Det är en hiskeligt svår balansgång....
Jag förstår att ni vill hindra honom från att köra , brukar han sätta sej bak ratten när han druckit?

Box
lör, 2018-08-04 - 22:14

Hej GrönKatt
Jag har läst i din tråd. Jag själv är nykter alkoholist sedan 1/6-17. Jag har under många år missbrukat både alkohol och min familjs förtroende. Jag känner igen mig själv i din mans beteende. Men för att leva nykter måste man vilja det själv. I mitt fall struntade jag i vad minna närmaste sa åt mig. Jag ljög som en häst travar. Ärligt talat struntade jag i den stundande skilsmässan. Det viktigaste var att behålla jobbet. Jag gömde spriten på alla möjliga ställen. Ett tips. Kolla i bilens alla sidofack, reservhjul.m.m. Som alkoholist vill man alltid ha tillgång till alkohol. Jag gömde undan sprit på alla möjliga ställen i min närhet. När jag tillsist tog mig i kragen gick jag till Länklokalen i min stad och skriv in mig som medlem. Svårare en så vad det inte, i alla fall för mig. Hela mitt liv blev så mycket bättre utan alkohol. Hoppas du har någon glädje i det jag skrev. Många styrkekramar till dig och din man.

GrönKatt
lör, 2018-08-04 - 22:49

När det gäller bilkörningen är han väldigt hårt hållen, det kan jag hålla med om.
Den lördag eftermiddag när han kom hem med bilen och blåste i alkoholmätaren - Dräger, visade den över 1,5. Enligt honom hade han bara druckit den dagen, men jag har svårt att tro det. Nu har jag ingen större kunskap om hur fort det går att komma upp i det mätvärdet, men jag tror ju att han druckit även dagarna innan. Träffade inte honom sen onsdagen eftersom han höll sig borta och smög sig in utan att visa sig ? (Höll sig nere och gjorde ärenden på datorn). Råkade se skymten av bilen ett par gånger... Övrig tid höll han nog till på jobbet och i sommarstugan ?
På fredagen hade jag burit upp datorn och han måste alltså visa att han var hemma.
Så om han brukar köra påverkad ? Jag och barnen tror det men har bara bevis för ett tillfälle.
Kram ??

Anxiete
lör, 2018-08-04 - 23:15

betydligt klarare och jag förstår fullkomligt varför ni undanhåller bilnycklarna
Jag har förmånen att inte behöva fundera på att min man skulle sätta sej bak ratten påverkad. Han blåste positivt en gång dagen efter( för länge sedan) och det är nog en av hans värsta upplevelser , det är en av de få saker jag litar på gällande min man och alkohol ?
Ni verkar ha en jobbig livssituation och jag önskar att ni skulle kunna få det stöd ni behöver på alla plan. Det är ingen enkel situation att hantera för någon av er
Jag kan bara skicka en gigantiskt stor kram till er ?

GrönKatt
lör, 2018-08-04 - 23:20

Tack för dina tankar från min mans "sida". Inte lätt att förstå alla "orimliga" tankar och idéer han har, som han dessutom tror att vi "går på"...
Uppfinningsrikedomen att gömma flaskorna är stor ? har vi märkt. Och vissa gånger har han glömt att gömma. Aldrig druckit synligt här hemma däremot, vilket jag är glad för. Barnen har haft en bra uppväxt men de är desto mer arga, ledsna och besvikna nu som vuxna.
Min man har under den här nyktra månaden sagt ett flertal gånger att det är slut med drickandet. Han har bestämt sig och förstår att det tar tid för oss anhöriga. Däremot blir han väldigt irriterad på att vi runt omkring honom när vi (som han känner) vet vad han ska göra, hur han mår men ingen pratar med honom!
Jag sitter klämd mitt emellan på så vis att jag försöker förmedla mellan barnen och honom. Båda barnen har sin åsikt över vad jag behöver göra - skilja mig. Inget som sker över natten efter närmare 35 år tillsammans ? Börja med det mitt i all kaos och dessutom sälja ett hus ? Nja... Du kanske kan ge råd i det fallet, hur du och din fru gjorde ?
Ikväll vet jag inte var han är ? Fick ett sms om att han sover i stan, kram och godnatt... Vet inte var men gissar på någon av de byggnader han arbetar i. Känns inte bra att det blir så, men efter torsdagkvällens händelse har vi knappt setts. En av oss båda efterlängtad konsert blev inte alls av ???? Jag ville inte åka med honom och tänkte ta barn1 med istället. Gjorde jag det så var det slut mellan oss - utpressning anser jag. Tröttnade och tog en myskväll med barnen och barnbarnet istället ??
Tror mer och mer att min tråd passar bättre i "medberoende-forumet. Eller vad tror du?
Kram ??

GrönKatt
lör, 2018-08-04 - 23:26

Ja, det är inte någon lätt situation. Jag är väldigt glad så länge min kropp håller sig någorlunda så jag slipper åka in till sjukhuset ?? Kan och har hänt vid ett flertal tillfällen ?

Box
sön, 2018-08-05 - 09:51

Hej GrönKatt
Jag och min fru har också varit gifta över 30-år. Min älskarinna var alkoholen. Mitt drickande var stegrande. De sista åren handlade mycket om planera när jag kunde dricka. Jag hade också en "Blås" men den manipulerade jag så den alltid visade 0 när jag blåste. Min fru accepterade då mina förklaringar om att jag var "trött" men var såklart orolig. Kärleken till min fru fanns och finns där hela tiden. Det är bara en tidsfråga innan din man kommer att fastna i en poliskontroll. Sen är jobbet i fara. Vi är många som lyckats bryta den utvecklingen, innan allt rasar. I mitt fall var det mitt egna beslut. Jag förstod att jag inte skulle överleva så länge till. Jag gick till länkarna. Andra hitta till AA eller andra ställen där de hämtar kraft. Det här forumet är ett exempel. Jag håller med dig om att du ska flytta tråden till anhöriga. Styrkekramar till er.

GrönKatt
sön, 2018-08-05 - 15:50

Tack Box ? Dina ord låter som min mans. Han har inte tillgång till våra bilnycklar, men möjligheten att han kör någon annan bil finns ju ??
Hans missbruk har stegrats senaste året och främst det närmaste halvåret. Vet att han dessutom är utbränd även om han inte gått till läkaren och fått diagnos.
För tillfället vet jag inte var han är ?
Sågs i fredags kväll och det slutade med att jag åkte med barnen, köpte pizza och åkte hem till barn1 och hens familj ?
Skulle ha varit på en efterlängtad konsert men det blev ju inte så ?
Jag och barn2 kom åter hem på kvällen. Min man låg och sov.
Fick ett sms igår morse att han var ute och gick ? senare ett till sms att han var i stan, på något jobb. Försökte ringa på e.m. men fick bara ett sms till svar. Han skulle vara kvar i stan, och godnatt...
Jag har några idéer om var han kan vara, men vet inte säkert ?
Funderar på att göra en polisanmälan om att han inte hör av sig och att han har alkoholproblem. Känns olustigt att inte veta var han är och inte svarar när vi ringer/smsar.
Orolig fru över människan som finns där i grunden ??

Anxiete
sön, 2018-08-05 - 16:50

ett beteende jag känner igen, att inte svara på samtal/sms.... Min man förklarar sej så här ungefär: Ibland orkar han inte, han vill bara vara själv och dricka om han känner för det, slippa förklara och skämmas för sitt agerande . Strunta i allt ! Där och då förtränger han att jag naturligtvis blir orolig att något hänt , han orkar inte bry sej.
Jag kan misstänka att det är något liknande för din man, stannar världen en stund.....

GrönKatt
sön, 2018-08-05 - 17:35

Så underbart att kunna "checka ut" och inte bry sig om något. Nej skämt åsido så måste det vara en fruktansvärd känsla att ha det behovet och inte ta emot den hjälp som finns.
Jag tror också att det är något sånt som min man gör. Vi har haft det kämpigt på många sätt under många år och tillslut rinner bägaren över.
Mina sjukdomar är kroniska och blir sämre år efter år. Jag har den hjälp som går att få, och för tillfället går det inte att operera ?? Har accepterat min situation och gör det jag kan med mitt liv ?
Min man har alltid stöttat och ställt upp oavsett när/var/hur. Vi har säkert haft behov av samtalsterapi för länge sen, men han har alltid vägrat när jag föreslagit det. Nu löser han det på egen hand, vilket inte är så lyckat ??
Har pratat med polisen så nu finns det en anteckning om vad som hänt. Får höra av oss om det händer något mer eller om han kommer hem och behöver hjälp ?‍♂️? Fick ett bra bemötande av polisen och jag har gjort det jag kan ? Hoppas att han hör av sig, om inte annat är det måndag snart och det fylls med folk på de platser jag antar att han är på ???
Kram ??