Att skapa ett nytt liv

Jag lever sedan 20 år med en alkoholist som varit aktiv under hela den tiden. Jag har mycket långsamt och i perioder arbetat med mitt medberoende och med att sätta gränser. Minndes, när jag läste igenom den här tråden, den dagen jag bestämde mig för att inte handla öl åt honom. Det är väl en fyra-fem år sedan. Idag kan jag tycka att det verkar otroligt märkligt att jag faktiskt åkte och köpte öl åt honom...

Under det senaste året har vi dagligen "diskuterat" skillsmässa.

Jag har fått mycket hjälp med mitt medberoende under åren, men allt som oftast har jag avbrutit olika insatser. Min man däremot har aldrig tagit någon hjälp och aldrig erkännt att han är beroende. Jo, han gick på AA ett halvår för länge sedan, och har efter det mycket bestämda åsikter om AA och det är helt lönlöst för mig att prata om något som liknar dem.

Idag har min man varit nykter i ca ett halvår. Men på sista tiden har han börjat dricka igen, men det är väldigt smygande och hemligt. Jag hatar att sysselsätta min hjärna igen med misstanken, och funderingarna på hur jag skall agera.

För mig är vår relation måttligt intressant, med eller utan ölen, och jag tror faktiskt att det är ganska ömsesidigt, Men vi har tre goda skäl att fortsätta försöka. De är 6, 8 och 10 år!

Jag har under den senaste tiden först gått i egen terapi och kände mig mycket stärkt, men hoppade av... Sedan har vi just nu gått i familjerådgivnings-samtal. De var väl ganska bra, och jobbiga, men just nu känner jag mig mest resignerad. Som om jag blev övertalad att kapitulera att och finna mig.

Ja, det var mitt första inlägg på den här sidan, det kommer nog fler...

Profile picture for user barbalala

Har i helgen hunnit städa! Och sätta potatis, göra i ordning ett land, hugga lite ved, tvätta lite kläder... Och umgås med vänner, nya vänner. Bara för att vi har en stor flodhäst i vardagsrummet, betyder inte det att hela hushållet behöver förfalla...

Jag tror att han är på väg att träffa en annan kvinna, och jag ser det som en stor befrielse. Börjar genast planera semester för bara mig och barnen... Tänk att vi har pratat så länge om skilsmässa, men han släpper inte taget, och jag klarar inte att bryta upp mot hans vilja. Hans nya vän och många nya vänner är dessutom helnyktra!!!

Phu!

Profile picture for user barbalala

Jag förstår att det låter lite konstigt och det är det väl också...

Jag känner idag att jag kämpat väldigt länge. och väl. Just idag känner jag mig faktiskt stolt. Jag har så många många gånger fått rådet att lämna, att rädda mig, att ge upp. Han är nykter idag och på många sätt har livet utvecklats så som jag velat. Jag tycker liksom att jag "gjort mitt": han har slutat dricka, hittat ett liv i nykterhet med ett innehåll, ett rikt innehåll. Det kanske tillochmed medfört att han hittar kärleken. Om det sedan leder till att han inte vill leva med mig, så är det viktigare att han är en nykter far till våra gemensamma tre barn.

Jag ville verkligen skiljas, vi gick i parterapi vilket ledde till att jag beslutade att stanna eftersom han slutade att dricka. Jag måste ju ge det en chans ... och det har jag verkligen gjort. Jag är helt beredd på att försöka hitta tillbaka till kärleken mellan oss. Däremot kunde han aldrig smälta mitt besked om att jag verkligen ville skiljas. Det har grott vidare i honom.

Jag skrev att det kändes som en stor befrielse, men sanningen är att det är blandade känslor, förståss. Jag kan känna en längtan efter att hitta kärleken mellan oss, men just nu är den så långt borta, och hans besvikelse är så stor. Jag längtar också efter en massa saker i mitt eget liv, att få sätta mig själv i centrum. Och ägna mer tid åt glädjen tillsammans med mina barn.

Jag bär liksom en känsla av att om vi lämnar varandra nu så lämnar jag honom i goda händer. Vi har många nya goda vänner omkring oss, som han själv valt och som inte kommer att ta honom tillbaka till drickande utan tvärt om hjälpa honom att odla sin nya nykterhet. Och jag känner att jag får gå nu om jag vill, men jag känner också att jag skulle kunna stanna nu. Jag hade bestämt mig för att ge det tid och en verklig chans, men om han nu träffar någon så känner jag att jag har många andra möjligheter framför mig som jag också längtar efter.

Tack Berra för reflektioner, jag tar gärna emot fler!

Profile picture for user barbalala

Jag kände att det var dags att starta en "egen" tråd, så jag klippte in en del av det jag tidigare skrivit i andra trådar.
På kort tid har forumet gett mig otroligt mycket! Tack alla här för det!

Profile picture for user Berra

för att vi får dela dina tankar, och få nya infallsvinklar, det blev lite av en aha-upplevelse...
Visst känns det väl skönt att få kunna läsa sina egna tankar, och dessutom få lite payback på dem...
Ibland känner man sig så liten, och här på forumet så kryllar vi av samma tankegångar...

Här finns massor av nya vänner utan ansikten, men med stora hjärtan...

/Berra

Profile picture for user barbalala

känner jag verkligen att det finns här! Det är otroligt utvecklande att ha ett skäl att skriva ner sina tankar, och att får respons, och att få ge respons. Fantastiskt faktiskt!

Profile picture for user barbalala

Jag såg en film där bland annat hjärnans belöningssystem avhandlades. Hjärnan blir "beroende" av ... egentligen allt som vi upprepar, och det är mycket mycket krävande att stoppa ett sådant beroende. På så sätt har vi alla som vill ändra vårt beteende en liknande situation. Jag som är medberoende måste alltså jobba lika mycket med att bryta det som upprepas om och om igen i min hjärna - lika mycket som alkoholisten. Egentligen var det inga nyheter för mig, men filmen gjorde det tydligt hur detta verkligen gäller alla. Vi är "beroende" men av olika saker: droger, mat, sex, offerrollen, ilskan, sorgen, ....?

Profile picture for user barbalala

Känner mig bara så helt upp och nervänd de senaste dagarna. Jag har såå svårt att bara stå ut med mina egna känslor. Kanske har jag gläntat på något lock där inne. Hjärtklappning och tårar som bränner nästan hela tiden, och så försöka fungera under tiden och ta hand om jobb, hem och barn... och relationen till honom... jag försöker bara överleva. Det känns som om alla mina känslor sitter precis under huden och trängs med varandra. Vad är det som händer med mig? Skulle behöva bli lite tröstad; "det går över, det är inte farligt..det kanske till och med är bra..." Meditation.., kanske det hjälper?

Profile picture for user Berra

Hur är det med sömnen?
Får du just nu tillräckligt med mental vila för att orka med vardagen, en liten eftermiddags-nap kanske?

Eller att du trollar dig bort med en bra rulle på TV'n eller något, för just nu behöver du "fly" någonstans..

Skapa något brukar också vara själavårdande, eller ett annat beroende som shopping t.ex, choklad osv...

Bryt tankemönstret med att tänka på precis allt annat än de tankarna du hade för en stund sedan,
det är "förbjudet" med negativa eller stressande tankar...

Och om du inte mår bra av allt stressande idag, så får det ligga tills imorgon, för ditt egna välmående...

Din lastbil har just idag ett väldigt litet flak och klarar bara korta distanser, för det finns så lite soppa i tanken...

/Berra

Profile picture for user Lelas

Det går över, det är inte farligt... Det kanske till och med är bra... ;)

Jag lider med dig, barabalala. Tänk om jag kunde ge dig lite av den styrka och det lugn som jag känner nu... Kram!
/H.

Profile picture for user lillablå

Tänk på att vi också har varit där du är, jag, Mie, Lelas, och många andra
med oss... vi har alla haft nerverna på utsidan, ett tunt, tunt skal som inte
står emot så mycket, och ett svampliknande inre som suger in allt dåligt
och hemskt och sparar det trots att det bara blir tyngre och tyngre...
och se på oss nu!
jag mår rätt bra, periodvis kanske till och med riktigt bra!

och kan jag göra den resan, så kan du...
om jag ska vara helt ärlig är jag faktiskt rätt tacksam mot min föredetta
kärlek, hade det inte varit för att han fick oss att må så dåligt som vi båda
gjorde, så hade jag inte mått så här bra idag!

låt känslorna komma, blir det för mycket så gör som Berra säger, spara
det till morgondagen, men göm dem inte för långt ner... allt måste du gå
igenom för att hitta tillbaka till dig själv igen... och även om lastbilen har
ett litet flak, eller bara orkar köra lite i taget, så har den minst 4 hjul och
står rätt stadigt... du är starkare än du tror!!!

såg ett kort på mitt ex på hans systers facebook igår...
han har gått ner i vikt igen, och såg rätt välmående ut... lite lätt röd, men om
jag ska vara ärlig såg det mer ut som om det var solens än spritens fel...
och det kändes inte mer än om det hade varit en rätt avlägsen kompis jag
inte sett på ett tag... sån himla lättnad!

önskar jag kunde ge dig en stoor kram på riktigt...
/k

Profile picture for user barbalala

En textrad surrar i mitt huvud:

And I see losing love
Is like a window in your heart
Everybody sees you're blown apart
Everybody feels the wind blow

(Paul Simon)

Profile picture for user Lelas

Ok, jag kontrar med en annan Paul Simon-text då:

Sail on silvergirl,
Sail on by
Your time has come to shine
See how they shine,
If you need a friend -
I'm sailing right behind
Like a bridge over troubled water...

Kram!
/H.

Profile picture for user barbalala

Idag ska jag: hyra en bra rulle, köpa choklad - den som jag gillar bäst. Jag tror till och med jag skall ta en eftermiddagslur här på jobbet i vilrummet.

Jag har sovit två timmar inatt, och därefter cyklat 25 km till jobbet. Det roliga är att det är 25 km hem också....

Jag hade ett långt samtal med Honom igår/inatt, med många, många tårar. Att känna sig övergiven... Han ligger bredvid mig i sängen, men talar med Henne - på datorn - medan jag försöker sova.

Grymt.

Somnade en liten stund men vaknade igen halv fem med ett stort grått moln i magen. Lika bra att kliva upp och cykla till jobbet.

Profile picture for user barbalala

Jag berättade för min man hur mycket jag tycker att han har förändrats sedan han slutade dricka. Oj, vad han sög i sig det! Jag blir verkligen berörd av alla era kärleksfulla och stöttande ord om "era" alkoholister här på forumet, Lelas och Mulletant t.ex. Jag känner mig själv ganska skitig, eftersom jag varit så full av bitterhet, sorg och ilska efter alla år.
Förändringen (läs nykterheten) i vår familj har kommit på ett lite annorlunda sätt, inte direkt kopplat till något större ställningstagande från någon av oss. Jag ställde inte ultimatum, han har inte varit i behandling, tvärtom så var vi långt innne i en bitter konflikt med mycket etter då han började sluta dricka. Det leder också till att vi inte får så mycket hjälp men jag är glad att jag har hittat er här. Nu har jag hittat en stoor, en jättestor(!), kärlekslängtan i mig. Jag hade grävt ner den långt ner i en hög av kärleksbrist, trasighet och fransar och murat igen. Men en liten spricka i muren, och så vällde den fram. Den är så stor att den är svår att bära, den liksom hotar att ta över mig., så jag praktiserar fly-tipsen från Berra och försöker känna på den i mindre portioner.

Profile picture for user Berra

Inget fel med när undertryckta kärlekskänslor kommer tillbaka, man kan ju hoppas att de är till din man bara...

I mångt och mycket så handlar livet om att kunna behärska sina känslor, vissa av dem tar över ens hela livssituation...

Just här på forumet så är vi många som inte kan lämna förälskelsen i alkoholen, och vi vill så gärna återkomma till den...
För andra är den förkroppsligad till andra människor, och de har t.ex svårt för att vara monogama...t.ex
Rökning, choklad, motion osv.. allt som kan släppa lite endorfiner löst i kroppen, går att missbruka...
Andra samlar på sopor, får anorexia eller känner ett starkt kontrollbehov över andra, en sorts manier...

Det svåra för en som har blivit missbrukare av någon sort, är att kunna se de andra alternativen....
Man får någon sorts falsk trygghet i att hålla på med det man gör, man blir ju "bäst" på det i långa loppet...

Och vad är det för något som säger att det är "normalt"...
Jag tycker t.ex inte att det är normalt med 4 timmars TV-tittande varje kväll, jag tycker det är för mycket,
skulle matlagningen ta lika lång tid, så skulle man ju kräkas till slut, eller städa, diska, tvätta osv...

Många saker är förknippade med måsten här i livet, och andra är kopplade till underhållning eller livsnjutning...
Alla drömmer om en solsemester i Grekland under ett par veckor, men att flytta dit för evigt, det blir väl ingen njutning till slut,
samma sak med alkoholen, det blir väl ingen njutning till slut om man är alltid i fyllan...

Så jag tror mycket på förändringar i ens livsutrymme, man blir trött på att käka pyttipanna varje dag...
Livsomvändande saker kan kännas för mycket på en gång, att bli nykter t.ex när väldigt mycket av sin sociala situation är förknippad med alkoholen...
Att bli vegeterian, att bli munk och flytta till kloster, det känns ungefär lika tunga och svåra beslut...

Älskar man kött kan det bli svårt att göra valet om att bli vegeterian...
Tror man inte på Gud och grabbarna, kan det bli svårt att bli munk...
Man är rädd för vad som kommer att hända med en, man kan inte göra allt det där som man brukar, en rädsla att bli av med tryggheten..

Men vad händer med de som testar, som provar sig framåt, som inte är lika rädda, stämmer andras fördömmande då?
Och vilka är det som verkligen KAN berätta ur en nyanserad och verklig erfarenhet, de som testat naturligtvis...

Kanske går det åt he..te och alla kraxande "vad var det jag sa.."-människor får rätt...fine!, men jag har provat i alla fall...
Och det är mycket mer än vad andra har gjort...

Det betyder nog inte att man alltid ska kasta sig in i nya projekt genom hela livet, någonstans finns det ett välmående som måste ha första tjing,
för mår man inte bra med ett för hektiskt liv, så behöver man också jaga lugnet, skapa luckor med återhämtning...

Och blir det FÖR lugnt så får man det tråkigt och enformigt, man saknar stimulans...(man kan ju börja dricka som en stimulans t.ex),
och då behöver man söka sig nya marker för sin egna stimuli...

Och jag tror mycket på att de som har lätt att dricka för mycket, helt enkelt saknar stimulans här i livet, de vill att något ska hända...
De borde prova på tandemhopp med fallskärm, bungyjump, bygga sig en flotte, tälta ute i det fria, svampplockning, yxkastning,
ridning, valsafari, dreja, testa go-kart, fiska, baka, köpa sig en hoj, starta en maskodling, göra sin egna glass, klättra i berg,
bygga sig en koja, kela med ett djur, klyva ved, putsa fönster osv...
I stort vad som helst, men att finna något annat som kan konkurrera ut tiden med att dricka alkohol, och kan skapa en god självkänsla,
och kan kanske bli en drog i sig självt, men där man aldrig får en rejäl bakfylla och en fruktansvärd ångest...

Att sätta sig fyra timmar framför TV'n och ha ett krav på att bli underhållen varje kväll, så skulle kan kunna kräva ...underhåll mig själv!
Och ikväll ska jag göra något nytt jag aldrig har gjort förut, bara för att jag "måste" och att det ska bli bra...

Jag ska göra något nytt ikväll, ska ut på en restaurant jag aldrig har varit på förut, med frugan för att vårda kärleken,
och jag ska fortsätta praktisera något som är för mig ganska så nytt, att vara fortsatt nykter..
Jag ser fram emot det, och det kommer inte att bli något problem med vad jag ska dricka,
jag ska låta smaken avgöra det som är gott och som inte skapar den bittra eftersmaken av ånger...

Jag planerar min dag, så att jag under morgondagen inte ska behöva ångra den, så har jag kontakt med mitt liv..

/Berra

Profile picture for user barbalala

Hålla balans:
"huvudet upp, upp och fötterna ner, ner..."
Aj! upp igen, huvudet upp, upp med hakan...'
Aj! .... upp ......
Aj!
Upp, upp med huvudet... en fot framför den andra
Ett steg, i , taget , det viktigaste ...?... först..
Vänta... nu, ..det viktigaste...?
Aj!
Huvudet upp! ... Upp med hakan!

Profile picture for user sunshine in my heart

Barbalala... våga ta emot hjälp från dina nära & kära... du måste inte vara den som håller ihop hela tiden. Ta hand om dej.
Kram från Mie.

Profile picture for user barbalala

..Vilka är det? ;) Jo, det finns väl några, men jag lever så väldigt isolerat. Jag flyttade ganska många mil för ca 4 år sedan och har inte byggt upp något nytt kontaktnät här. Min ursprungsfamilj har jag dålig kontakt med. Jag ska dock träffa en del gamla goda vänner ganska mycket i sommar hoppas jag. Sista veckan före 5 veckors semester nu, och det skrämmer mig. Jag kommer att vara så mycket med bara honom... och så barnen förstås! Känner mig annars som en ganska otillräcklig mamma just nu. Jag kommer inte heller att ha tillgång till detta forum så lätt.

Just nu läser och läser och läser och läser jag på "tuvaforum" och får den ena aha-upplevelsen efter den andra! Jag har gjort några bra saker till idag: försöker få en samtalsterapeut av något slag. Jag försöker flera vägar, någon stans ska jag väl få hjälp till slut. Jag börjar förstå att det kommer att vara alldeles nödvändigt för mig att få det, annars kommer jag inte att klara mig hel ur det här.

Tack Mie för dina ord! Kramar!

Profile picture for user Lelas

Hej!
Så bra att du börjar ta reda på vilken hjälp du har rätt till och vilka vägar som finns!

Skriv gärna någon rad när du kommer åt, så att vi får livstecken från dig... ok? Vi är många som tänker på dig, vet du.... Kram!
/H.

Profile picture for user barbalala

Företagshälsovården gick inte, så nu försöker jag med vårdcentralen. Fick en läkartid på onsdag och ska försöka bli remitterad till en terapeut som är knuten till dem. Vad ska jag säga till läkaren? Jag känner till läkaren litegrann och har lagom förtroende... Jag vet ju att jag bara vill ha remissen, men jag har hört att läkaren har i allmänhet en "pjosk!" attityd. Nåja, hoppas att han bara skriver ut remissen direkt! Kanske får jag inte börja där förrän efter sommaren, men då har jag det att hålla mig i under tiden...
Tish: du ger mig mycket inspiration.
Tack Lelas, för värmen i dina ord! Kramar!

Profile picture for user lillablå

Ännu en stark kvinna som tar stora steg framåt!
härligt!
och jag håller med Lelas, skriv när du får chansen, så vi vet att du mår bra!!
ta hand om dig!!!
kramkram!
/k

Profile picture for user sunshine in my heart

Att få vara inspirerande :-). Nu vet jag inte hur saklig jag är, nyfrälst och allt, men har du funderat på en anhöriggrupp? Själv var jag på mitt första Al-anon-möte igår och det kändes så bra. Jag har själv gått hos psykolog några gånger, men det går inte att jämföra med att sitta i en grupp som vet vad man är med om. Att få bekräftande mummel och nickar tillbaka när man gläntar på det som man tycker känns skamligt och förbjudet att tala om. Att få gå till en grupp och prata om sig själv efter så lång tid med fokus på alkoholisten. Ovärderligt. Jag skulle kunna gå varje dag. Jag längtar till nästa gång.

Profile picture for user barbalala

Igår bestämde jag mig för att jag ska bli projektledare för min egen förändring. Jag skrev en handlingsplan med 10 punkter. Sista punkten i planen skrev jag först, den låter så här:

10: Hösten 2012
Jag bor bra med barnen, och känner mig trygg och lugn. Jag har jobb, jag har vänner som jag bjuder hem och som jag kan slappna av med och som vet hur jag mår. Jag har fysiska aktiviteter som jag njuter av och trivs med, och jag har mycket närhet till naturen och vatten. Jag har kontroll över min ekonomi.

Sedan arbetade jag mig bakåt till idag (igår), jag ska inte redovisa hela planen, men den första punkten var ungefär såhär:

1: Idag, i morgon och i övermorgon.
Jag ringer mina två bästa kompisar och berättar hur jag har det och om denna planen. Sova ute i "lilla huset" om nätterna.

Detta har jag redan börjat med, jag har pratat med mina kompisar och det var jätteskönt! Idag har jag varit på vårdcentralen och suttit och gråtit en stund hos läkaren, som var snäll. Fick remiss till samtalsterapeut! Det är dock ca två månaders "väntetid".

Nu känner jag mig ganska lugn, för första gången på flera veckor, och kan jobba på bra på jobbet idag.

Kram till er alla!

Profile picture for user lillablå

Vilken plan!
Skönt att få det på pränt, eller hur?!
Ska hålla tummarna för dig!!
Kram!
/k

Profile picture for user barbalala

Känner mig lugn och trygg att sova ensam med barnen. Han har åkt bort över helgen. Nu har jag upptäckt fler kvinnor som han aktivt söker relationer med. Jag är använd färdigt, och kasserad. Håller fast vid min plan, men funderar över om det verkligen är jag som ska flytta ut i "lilla huset". Egentligen känner jag att han faktiskt inte är välkommen hem alls... Jag har läst mycket på "Tuvaforum" och lyckats komma över en bok: "Men jag då?" och blir mer och mer övertygad om att det är en narcisist jag lever med, sedan 20 år. Inom parantes kan jag säga att alla de nya kvinnorna som dyker upp i hans liv är 30 och han är 60. Själv är jag 40 så jag börjar väl bli för gammal ...

Profile picture for user barbalala

Mina underbara barn kommer fulla med morgonpussar och kramar! Katterna gurrar och friden är här. Massor av disk, tvätt och aktiviteter ligger framför. Ska ringa vännerna och fundera över steget idag... Vem av oss ska flytta på sig, och vart. Helst skulle jag inte vilja sova under samma tak en gång till. Men så kommer det ju inte att bli. Hur skruvar man isär dubbelsängen? Har vi några fler sängben någonstans?...Stora och små frågor, som skapar bara en lite fjäril strax under hjärtat just idag. Vad ska jag säga när han ringer... Bäst att jag hinner ringa mina vänner innan!
Kram på er kära vänner!

Profile picture for user Lelas

Vilken härlig läsning! Just så där konkret är det som man måste vara... på sängbensnivå.
Jag förstår att fjärilen strax under hjärtat gör sig påmind, men det är härligt att se din styrka lysa ut från din text.
Ha en bra dag, vännen!
/H.

Profile picture for user sunshine in my heart

Skruva bort alla ben så länge... du kommer att bli stark under din resa...Kram från Mie.

Profile picture for user barbalala

Idag åker sängbenen av. Just nu ligger jag före min plan! När bollen är i rullning går det visst inte att hejda. Jag har markerat gränser, och jag bara gapar av förvåning över reaktionen. Han finner sig faktiskt! Vi är helt tydligt på väg mot separation, tyvärr finns det ingen utsikt att rädda den här konstellationen. Jag är helt säker på att han snart kommer att vara inne i en ny berusande förälskelse (just nu är de legio). Tyvärr tror jag också att det kommer att innebära att han så småningom kan börja dricka igen, men jag hoppas så klart att jag har fel i det. Nykterheten just nu handlar mycket om att stå framför spegeln och konstatera att han aldrig har mått så bra som vid 60... och ingen ska komma och säga att han inte hade kontroll över sitt drickande, se bara! För barnen har det i alla fall varit ett år som de kan ha som en tillgång i sitt inre, då pappa varit nykter och närvarande, och jag hoppas förståss att det kan fortsätta så, men det enda jag kan råda över är att jag ska fortsätta att vara, eller bli, en hel mamma som står kvar om det blåser.

Profile picture for user Adde

sängbenen nu så de aldrig mer kan användas !!

Finns nya fina att köpa sen !!

Profile picture for user barbalala

.... helt klart ett lockande alternativ :) ... men de är arvegods efter hans älskade mamma och hatade pappa, så jag tror han får ta hand om dem.

Kram till er allihopa, som peppar mig. Ni anar inte vad mycket det betyder!

Profile picture for user sunshine in my heart

Hej!
Du är grymt duktig Barbalala! Ja hänger på, väntar bara på att alkisen kommer hem sen åker han ut! Känner mig ganska stark i detta. Vi får stötta varandra Barbalala.

Profile picture for user barbalala

Förbereder mig för det viktigaste telefonsamtalet på många år, kanske någonsin i mitt liv. Just nu är jag så nervös att jag har svårt att skriva för händerna skakar. Jag ska meddela att jag tänker flytta väldigt snart. Jag har ingen aning om vilken reaktion det kommer att ge upphov till, mer än att den kommer att bli stark. Jag är inte säker på att jag vågar... ska nog ta en promenad och repetera vad jag ska säga och framför allt varför. Herregud! Hur ska det här gå! ... Hjälp!

Profile picture for user Lelas

Barbalala! Hur har det gått? Skriv och berätta!

Om du behöver hitta argument för det som behöver sägas, så backa tillbaka i det du har skrivit här... Här finns allt du behöver veta.

Du är värd ett bättre liv, du är värd det bästa! Kram kram!
/H.

Profile picture for user lillablå

Har inte varit en så flitig besökare på ett tag, och här händer det grejjer minsann!
Skriv och berätta!!!
Hoppas verkligen att allt gått bra, ska tänka lite extra på dig de närmaste dagarna!!!
Stora kramar!!!
/k

Profile picture for user barbalala

just igår och idag hade jag en rejäl dipp. Jag såg en av de där andra kvinnorna på stranden. Jag kände mig först bara förbannad och hade lust att gå fram och säga ... något..., men packade istället ihop mina barn och åkte därifrån, och sedan komma alla tårar. Därpå ett långt och tärande telefonsamtal men honom på kvällen. Fler tårar som fortsatte att rinna nästan hela natten. Som tur är jag har jag en storskog runt knuten, och det är så läkande med en lång morgonpromenad med hunden till forsen och tillbaka. Nu mår jag bättre.

Annars har sommaren varit mest bra. Jag har varit med mina barn och mina kompisar och inte mycket med honom. Jag har hittat en lägenhet dit jag flyttar om två och en halv vecka! Nu verkar det som om han kommer att flytta också, och då väldig nära mig... Det blir väl nästan idealiskt för barnen, som kan gå emellan lätt som en plätt. Jag har också propagerat ganska duktigt för att han inte skulle flytta till någon annan stad, för barnens skull, men grannar.... känns väldigt arbetsamt. Nu kommer han hem om några dagar, och jag börjar jobba igen. Mycket slit ligger framför med flytt, bodelning, göra upp om vårdnad o.s.v. Jag vet att jag måste komma ihåg att sätta mig själv i centrum för mitt eget liv.

Profile picture for user barbalala

just igår och idag hade jag en rejäl dipp. Jag såg en av de där andra kvinnorna på stranden. Jag kände mig först bara förbannad och hade lust att gå fram och säga ... något..., men packade istället ihop mina barn och åkte därifrån, och sedan kom alla tårar. Därpå ett långt och tärande telefonsamtal men honom på kvällen. Fler tårar som fortsatte att rinna nästan hela natten. Som tur är jag har jag en storskog runt knuten, och det är så läkande med en lång morgonpromenad med hunden till forsen och tillbaka. Nu mår jag bättre.

Annars har sommaren varit mest bra. Jag har varit med mina barn och mina kompisar och inte mycket med honom. Jag har hittat en lägenhet dit jag flyttar om två och en halv vecka! Nu verkar det som om han kommer att flytta också, och då väldig nära mig... Det blir väl nästan idealiskt för barnen, som kan gå emellan lätt som en plätt. Jag har också propagerat ganska duktigt för att han inte skulle flytta till någon annan stad, för barnens skull. Men grannar känns..... väldigt arbetsamt! Nu kommer han hem om några dagar, och jag börjar jobba igen. Mycket slit ligger framför med flytt, bodelning, göra upp om vårdnad o.s.v. Jag vet att jag måste komma ihåg att sätta mig själv i centrum för mitt eget liv.

Profile picture for user Lelas

Åh! Bra jobbat, barbalala! Grattis till din lägenhet!

Och, vet du... det är jobbigt. Man får gråta. Alla spänningar och all oro som du har känt under så otroligt lång tid börjar släppa nu när du ser slutet, och då kommer sorgen, utmattningen och gråten. Så, tillåt dig att gråta och fortsätt gå fina promenader.

Kram!
/H.

Profile picture for user lillablå

Nu får du dina egna rum att vara i, utan oro och övertramp...
fattade inte riktigt hur mycket det betyder att ha ett hem där man
känner sig 100% trygg och hemma förrän jag fick mitt förstahands-
kontrakt i februari i år...
Gråt och låt det komma ut, även om det inte känns så just nu så
kommer det att finnas dagar om ett tag när du trots allt känner dig
rätt så nöjd och lycklig, och lättad...
Stora kramar och fortsätt kämpa!!!
/k

Profile picture for user sunshine in my heart

Åhh.. vad härligt att du är på väg mot ett eget liv... stor kram från Mie

Profile picture for user barbalala

Idag ska jag till min nya hyresvärd och skriva kontrakt, så jag har ju kommit så långt, men han kom hem för några dagar sedan och var en ängel, som bara sade att han önskar mig allt gott, och att vi kan finna varandra igen så småningom och att han ska hjälpa mig med flytten, kom med bra tips om bättre bostad för mig och barnen...
usch, ska vi vara så här snälla mot varandra? Då blir det ju jättesvårt! Han pratade också om sina otroheter och bad uppriktigt ledsen om förlåtelse.

Men för 20 år av drickande kommer inget förlåt. Trotts att han nu varit nästan nykter i ett helt år (!) så anser han fortfarande inte att alkoholen har varit något problem, att det är jag som överdriver och konstruerar...
Varför gör han så? Han är ju nykter nu, varför är det då så svårt att erkänna det som varit? Kommer det att förändras?

Hans säng har flyttat in igen och står på andra sidan sovrummet. Och jag flyttar om två veckor...

Ja, det känns farligt nu. Jag har stålsatt mig så mycket och så länge mot alla hans argument och hot och böner, så jag längtar så efter att få slippa mitt pansar, och när han vädjar till det som finns där innanför... Jag vill ju inte förvandla honom till ett monster i mina ögon. Jag vill ju att det ska vara sant att han är uppriktig. Jag vill ju att han ska kunna förändras...

Profile picture for user Lelas

Vackla inte!

Se det som en fördel att mannen är lugn och inte ställer till det för dig. Men - låt det inte hindra dig från att genomföra din plan! Inte!

Nej, han kommer inte förändras, åtminstone inte så länge du finns kvar i hans liv. Stå på dig nu, vännen, du är snart i mål!

/H.

Profile picture for user barbalala

Det dröjer inte så många timmar innan jag börjar känna igen mönstren igen. Det blir inte bättre här, jag måste härifrån! Min mun går just nu med på en del konstiga förslag, bara för att jag ska få komma iväg härifrån, föratt kunna börja sortera i vad ett vettigt alternativ blir för våra barn. Jag har läst igen i gamla trådar här på forumet. Mies och Märtas konversationer om olika typer av våld i relationer till exempel. Jag har också läst på "tuvaforum" och en bok som jag rekomenderar: "Men jag då" av Sandy Hotchkiss.

Kram och tack, Lelas, Mie, Märta och alla andra för allt ni skrivit här under åren. Idag har jag stor glädje och nytta av det!

Profile picture for user sunshine in my heart

Blir glad över att läsa att min & andras resa gör nytta & skillnad.

Gäller att kunna hitta ett andningshål så att jag inte vacklar fram & tillbaka till det destruktiva mönstret.
Inte låta dålig energi ta över mina tankar.
När jag hittat det där lugnet inom mej kan jag plocka fram det när kaos blåser in.
Veta att jag är bra som jag är, skuld & skam är inte mina känslor längre.
Vara stolt över att jag hanterar livet med omtanke, lugn & lycka.

Det har tagit tid att komma hit & det måste få ta tid.

Lev & låt leva.
Kram från Mie.

Profile picture for user Lelas

Jag instämmer fullständigt med Mie (som så ofta!) - om mina erfarenheter kan vara till hjälp för någon annan så värmer det mitt hjärta oerhört. Jag vet ju också själv att jag hade oerhört mycket stöd i att läsa alla klokskaper här på forumet när det stormade som värst här i mitt liv. Så, tack för de fina orden.

Oavsett om vägen leder bort från alkoholisten och ett nytt liv på egen hand i lugn och ro, eller om den leder tillbaka till den nyktre alkoholisten och ett nytt liv tillsammans - så behöver vi alla få höra att andra har gått igenom samma sak och delar våra historier.

Och jag instämmer såklart även med medberoende: Stå på dig, barbalala! Du är nästan i mål nu!

/H.

Profile picture for user barbalala

Stannat hemma från jobbet för att packa flyttkartonger ensam hemma. Det känns bra!

Profile picture for user barbalala

Idag följde jag hastighetsbegränsningarna på väg till jobbet. Trots att jag försov mig. Det ser jag som ett framsteg! / M

Profile picture for user barbalala

Jag flyttar i övermorgon! Nu har han ju inte druckit, eller bara lite ibland, i nästan ett helt år. Han har dock aldrig erkännt hur det har varit tidigare. Vi har suttit i parterapi och pratat om sånt som varit, och han bara låter bli att se drickandet som en viktig del i alla våra problem. Vi har under de sista veckorna pratat mycket med varandra om det som varit, men just drickandet undviker han konsekvent, och jag hänger på, för det mesta, låtsas som om den delen av alla våra problem inte finns. När han nu inte har druckit har det också kännts mindre och mindre relevant att prata om det, men det blir också skevt, för jag får liksom aldrig någon bekräftelse på alla mina upplevelser under de här åren.

Nu har han varit igång och druckit igen några dagar. Plötsligt är allt precis som förut; vredesutbrotten på morgnarna, skakningarna och tårarna på eftermiddagen, och sedan nya ölburkar på kvällen och mer än halva natten i verkstan. och så igen, och igen....

Hur kunde jag glömma.

Nu lämnar jag det här, är det därför det sätter igång igen? Vad hade hänt om jag stannat? Vad kommer att hända här när jag går? Vad händer med mina barn när jag går? Planen var att de skulle vara kvar här första veckan och börja flytta över veckan efter och därefter varannan vecka. Men då var han ju nykter när vi bestämde det....
.

Profile picture for user Lelas

Härligt att äntligen tar steget, barbalala! Heja dig! :-)

Finns det ingen möjlighet att ta barnen med dig direkt? De bör nog inte stanna hos en pappa som super...

Kram!
/H.

Profile picture for user barbalala

Ska på mitt första samtal med terapeut. Det känns väldigt bra att det blev just idag, eftersom flytten var planerad till i morgon. Min bror kommer och hjälper mig att bära, men nästa vecka ska de börja helrenovera lägenheten. Det går nog rätt fort, men svårt att bo där undertiden. Det känns väldigt motigt att flytta fram tidsplanen nu, eftersom det har krävts så mycket beslutsamhet för att komma hit. Kanske är det också bra, för jag kanske kan få med mig barnen mer redan från början om jag bara orkar vänta lite...

Profile picture for user mulletant

renovering eller med " vredesutbrotten på morgnarna, skakningarna och tårarna på eftermiddagen, och sedan nya ölburkar på kvällen och mer än halva natten i verkstan. och så igen, och igen.... " Var rädd om dig, och barnen. Allt gott! / mt

Profile picture for user barbalala

... vänder han från att vara en ängel, till mardröm... orkar inte mer... ikväll kryper jag ihop i något hörn i renoveringen. Sedan ska jag försöka samla ihop mig till en tjänsteresa och sedan blir det helg och jag tar med mig barnen någonstans... uuhh

Profile picture for user mulletant

det som du skrev den 1 juli : "Jag har läst mycket på "Tuvaforum" och lyckats komma över en bok: "Men jag då?" och blir mer och mer övertygad om att det är en narcisist jag lever med, sedan 20 år." Det är inte länge kvar nu barbalala tills du har ditt eget hem och kan börja fokusera framåt på ditt eget liv. Låte som en bra plan att du tar med dig barnen över helgen... nånstans där ni har lugn och ro. Kraft, styrka och uthållighet till dig! / mt

Profile picture for user barbalala

Nu är det snart september och jag har fortfarande inte flyttat. Lägenheten renoveras. Läste just här på min egen tråd att jag tänkte flytta den 20 aug. Jag försöker hålla ut!

Idag hittade jag två 6-pack folköl när jag öppnade "fel" dörr. Jag vet inte vad jag känner för det ... och i helgen åker han bort, vilket känns skönt, men samtidigt som ett kvitto på att det just nu finns väldigt mycket alkohol i hans tankar. Jag pratade just med en kompis om barnen och hans drickande och varannan vecka ... Jag vet att det blir en jättefråga som jag kommer att behöva ta i, men just nu vill jag bara komma undan och in i min egen lilla lägenhet, och slicka sår. Det är ju så viktigt att barnens och hans relation blir deras egen, och/men att barnen inte far illa ...

Vi har jättebra samtal också mellan varven, men det blir ofta oberäkneligt, och jag får parera, får ont i nacken och blir vääldigt trött! Jag är rädd om samtalsklimatet, det känns viktigt att behålla det, men det kostar mig ganska mycket! Vi fick så mycket beröm senast från vår familjeterapeut. Han tycker att vi processar och bearbetar så duktigt mellan gångerna, och det gör vi nog. En fråga som dock aldrig kommer upp under våra samtal är öl !

Profile picture for user sunshine in my heart

Barnen måste komma i första rummet, de måste ha en trygg miljö där även de kan läka.
Är de så stora att även de kan ta emot hjälp så är det guld värt...
Kram <3

Profile picture for user barbalala

är den äldsta, och 9 och 6. Jag vet att kyrkan där jag bor har grupper för barn till missbrukare. Jag ska ta kontakt med diakonen som håller i det och diskutera saken. Jag vet att missbrukaren skulle gå i taket dock, i alla fall om han fick veta formuleringen "barn till missbrukare" om hans barn. Just nu arbetar han för att få mig att lova att inte tala om för sos att han dricker...

Profile picture for user Lelas

Bra, barbalala! Diakonen är säkert en bra väg! De har ju tystnadsplikt också...

Men, det här med att inte berätta. Gå inte med på det! Du skall berätta för precis de personerna som du vill berätta för (kyrkan, soc... polisen? anhöriga?). Du har rätt att kalla dina barn för "barn till missbrukare" - det är ju det de är, eller hur?

För vems skull kämpar du? För att rädda barnen, eller för att hålla uppe en yttre fasad för din mans skull? Nej, som sagt, berätta för alla som du vill berätta för!

Kram, härligt att höra av dig!
/H.

Profile picture for user barbalala

Just nu flyttstädas min lägenhet och ikväll sover jag där "på riktigt" första gången. Jag känner mig inte alls glad just nu. Det sägs så många hårda ord mellan oss, och jag vill inte det. Jag vet att han egentligen inte vill det heller, att han egentligen är jätteledsen och jag kan inte trösta. Ibland har jag bara inget försvar kvar mot elakheterna, de skjuter rakt in och då blir jag så ledsen... Ledsen att jag måste behandla honom med avstånd, och inte får lov att släppa garden.

Profile picture for user barbalala

Efter första dygnet ensam i huset. Han skulle hit sent på kvällen för att jag pratat för länge med någon annan i telefon. Full. Och då stod polisen där, så var det med det. I morgon ska han på anställningsintervju. Utan körkort. Det är tre km. till närmsta granne och vääldigt svårt att bo här utan bil. Han säger att han inte vill leva. Men det vill jag!!!

Profile picture for user Lelas

Oj... Rattfull... Suck.

Men, vad klok du är! "Han säger att han inte vill leva. Men det vill jag!!!" Precis så är det ju, du kan faktiskt leva ditt liv även om han inte vill leva sitt.

Kram!
/H.

Profile picture for user barbalala

Vad ingår i en rimlig relation till "Pappan till mina barn" - som just blivit av med körkort?
- Att komma med sonens cykel?... - ja
- Att komma för att hjälpa till med ansökan om bostadsbidrag?... - tja, i utbyte mot att han skruvar upp hyllor på väggarna i nya lägenheten.
- Att vara tillgänglig på telefon hela dygnet?... - njaa, tänk om något händer barnen...
- Att prata i telefon 5 - 7 gånger per dag?.. - nej, men varför svarar jag
- Att handla mjölk och potatis?... jag vet inte, orkar inte, hur ska han komma till affären..

Profile picture for user Berra

Det rimliga är att DU min vän sätter gränserna redan nu.
Det är du som bestämmer hur långt du är villig att "ställa upp" och hjälpa ditt ex.

Elakt sagt så har han själv satt sig i sin egna situation, och då behöver han rådda upp efter sig.
Får man för mycket hjälp så blir inte "straffet" lika kännbart...
Det finns ju en mening med att förlora körkortet, inte bara skydda allmänheten från fyllkörningen.

Att sätta sina egna gränser är viktigt, jätteviktigt...
Har en grannfru som skiljde sig och hur hon sedan försökte "bemästra" pappans vårdnad på distans,
så hon höll på att kräkas av oro...
Hennes oro eskalerade så enormt att hon till slut inte vågade lämna ifrån sig barnen....

Vi andra grannar försökte intala henne att pappan har också rätten till vårdnaden, och
han gör precis som han vill när han har vårdnaden, han har halva beslutsrätten...
Och den kunde hon inte påverka, alls...

Om hon misstänkte att barnen for illa så skulle hon kontakta soc, och de kunde då göra en utredning men hon kunde det inte, för hon fick inte lägga sig i hans liv längre..
Å andra sidan skulle hon ju snabbt märka på barnen om de inte ville åka till sin pappa...

Så att våga släppa vårdnadsrollen när hon inte hade barnen var skitsvårt, för henne...
Hon kunde bara göra det så bra som hon kunde när de väl var hemma hos henne..

För din egna skull, hjälp bara om du får hjälp tillbaka, ett ömsesidigt utbyte...
Hyllor mot middag, skjuss mot strykning osv, handling mot soppapengar...osv
Förhandlingsläget är helt på din sida, hämtning ombesörjes av den som ska framledes ha barnen..

Och du involverar dig precis så mycket som du vill i hans liv,
om ungarna blir sjuka när han har dem....???
Ja är det allvarligt får han väl ordna det med taxi, det är hans problem just då...

Ditt liv är ditt liv, och du bestämmer själv hur mycket du ska "låna ut det" till andra..
Det finns snällhet, och så finns det dum-snällhet, det andra sårar mer än det första...

Den första som ska ha respekt, det är jag själv, annars är det svårt att kunna ge andra den...

/Berra

Profile picture for user barbalala

Har just sjungit i en lite kör här på arbetsplatsen. Härligt!! Att göra roliga saker är så oändligt viktigt!

Igår var jag på mitt första Alanon möte på sådär 12 år... Det känndes skönt.

Efter rattfyllan har jag talat klarspråk om pappas drickande med barnen, och bestämde mig också för att ta upp det med skolan. Skitjobbigt! Jag började med skolsyster, som genast föreslog att vi skulle ha ett möte; alla barnens lärare, rektorn och jag. Phu! Det var inte direkt vad jag tänkt mig, men jag sa ja i alla fall. Nu känns det helt jättetungt! Och jag sviker förtroende från pappan. Jag vet inte om jag ska berätta för honom att jag gör så här... usch... Jag vet inte heller hur lärarna kommer att reagera. Alla där ute är ju faktiskt inte lika nyanserade och insiktsfulla när man börjar använda ord som "alkoholproblem" i samband med barn...

Profile picture for user Lelas

Hej vännen!

Du... du sviker inte förtroendet för pappan. Han (eller ja, hans sjukdom) har satt sig i den här situationen själv och du gör vad du måste för barnens skull.

Och vet du, när vi började berätta för folk så förvånades jag över hur ofta vi mötte reaktioner som "jag vet vad ni går igenom" och "jag har själv levt med en missbrukare" och sånt.

Det sägs att en tiondel av den vuxna befolkningen är alkoholberoende. Skall vi gissa att det åtminstone finns tre personer runt varje alkoholist som påverkas av drickandet? I så fall är det alltså ytterligare tre av de tio som är anhöriga till någon med alkoholproblem.

Vi är 9 miljoner i Sverige. Om vi för enkelhetens skull tänker att vi är 10 miljoner, så innebär alltså den här matematiken att fyra miljoner av tio lever i skuggan av alkoholens verkningar.

Alltså - det kommer finnas ganska många bland lärarna och föräldrarna som vet vad det här handlar om. Du skall se att du möts av förstående och omtanke om dig och barnen.

Kram kram!
/H.

Profile picture for user barbalala

Jag har varit hos tandläkarn, och han sa inget om tandgnissling den här gången. Förra gången hotade han med bettskena. Jag tar det som ett gott tecken, men är ändå lite orolig för min hälsa. Ingen blir ju yngre. Jag har alltid klarat stress bra, sovit gott t.ex. även när det varit som värst. Det gör jag fortfarande, men jag känner i kroppen att pulsen snabbare går upp och inte så lätt går ner t.ex. Huvudvärk och funderar lite på att kolla blodtrycket som alltid varit lågt tidigare... Men det är klart, det är ju en jävla satsning som jag är mitt i, att bryta upp ur ett långt och destruktivt äktenskap. Kanske inte så konstigt att det frestar på. Bekymmer är ekonomi. Soc har just avslagit hans ansökan om försörjningsstöd pga att han inte lämnat in alla uppgifter. I praktiken innebär det att det blir jag som får försörja två hushåll på en lön..!.. Och det går ju inte. = Oro = för hög puls...

Profile picture for user barbalala

Nu har kommunen sagt att de kommer att föreslå en tremånaders öppenvårdsbehandling. Detta är ett resultat av rattfylla. Han är just nu helt mottaglig för alla insatser och kommer inte att motsätta sig något. Tänk vad ett körkort kan betyda för motivationen! Dessutom har han tagit av min munkavle, vilket påverkar mig mer än jag trodde. Jätteskönt! Ingen idé att mörka längre, har man inget körkort är hela problemet ändå uppenbart. Även om jag är lite orolig för att motivationen att vara nykter ska sjunka igen om ett alkolos installeras och han får köra igen, så är jag jätteglad - för tre månaders behandling har säkert också sin verkan.

Profile picture for user mr_pianoman

Alkolåset man får vid en rattfylla loggar varje blåsning och man ska tömma den var 8.e vecka tror jag det är. Om man blåser positivt loggas det och man kommer ha väldigt svårt att motivera att få tillbaka sitt körkort. Så motivationen att vara nykter för att få köra bil lär nog inte sjunka om man verkligen menar allvar med att göra rätt för sig. Tvärt om.

Det är alltså inte ett vanligt alkolås som bara hindrar bilen att starta om man inte är nykter. Det kräver också att man blåser under körning, vilket vanliga lås inte gör. Kör man ryckigt, tex i stan får man blåsa oftare än om man ligger på motorväg i jämn hastighet.
Komplicerade grejjor det där, men bra.

Profile picture for user barbalala

pianomannen! Låter intressant det där.

Vi har inte fått någon dom ännu, så jag vet inte om något alkolås blir aktuellt. Det blir i alla fall öppenvård i kommunens regi, men det kommer att dröja eftersom det är fullt. De verkar bra där ändå, och förstår att smida medan järnet är varmt. Därför ska han i alla fall gå en kväll i veckan i väntan på att det blir en ledig plats.

Jag är så glad för jag kan ta ut det avstånd mellan oss som jag behöver, varken mer eller mindre, och det visar sig då att andra saker händer honom som gör att han blir konfronterad och tvungen att ta itu med sitt missbruk. Det är klassiskt jag vet, vi medberoende står i vägen för andra insatser som bara väntar på att kliva in.

Profile picture for user blå-timmen

Hej Barbalala. Läser din tråd ...
... och känner så med dig i din resa. Så mycket likheter, även om du har kommit mycket längre och, såklart, olikheter också (vi har ju alla unika liv). Och vad stark man måste bli, jag läser ju hur du och andra får bära så mycket.

Det jobbigaste, tycker jag i alla fall, är att trots att man är så arg och besviken finns ju där en annan människa som man har brytt sig och ibland också bryr sig så mycket om. Du vet, ibland kan jag bli så arg och tänker (och ibland också säger): varför gör du dig så här dum. Du är ju så mycket smartare än det här! Varför gör du det här mot dig sjäv?

Och så känner jag, även om jag inte vet om jag vill leva med honom längre (och det även om han skulle bli nykter). Det har varit så mycket hårda ord och svek (även för mig, jag ledsnade så otroligt mycket ett tag... Och det var innan jag förstod vad delar av detta handlade om).

Det är som att leva med en mr Jekyll och mr Hyde. Men du har ju, som sagt, ditt egna liv att ta ansvar för nu. Jag är ju fel person att säga det här, som backar och ältar, men sätt gränser!

Jag har förmånen att både ha en kommunkurator och en jobbcoach, som jag prata med om allt. Dvs. min livssitution. Hon ritade två bilder åt mig i våras. Ett jättehuvud med pyttekropp och ett minihuvud med en jättemage.

Du är här nu, sa hon pekade på jättehuvudet. Du behöver bli lite mer av det här. Och så pekade hon på magen. "Känsla. Och lita på känslan,lär dig vad du känner. Inte vad du tänker ... Känn efter vad du verkligen känner och vill. Analysera inte."

Jag tror att du redan har greppat det där med att lita på känslan. Du har ju tagit steget! Så att sätta gränser så att du kan leva ditt liv, som du vill, det kommer! Men såklart, om jag utgår från mig själv, en och annan tårskvätt lär kanske också komma (typ Niagarafallen). Och det är väl kanske bra, för det betyder ju att man skratta också!

Profile picture for user barbalala

Ligger och hostar och hackar och läser lite här på forumet.

I min almenacka har jag två lappar. På den ena står det:

VARJE DAG:
1: Ta inte ansvar för vad Han gör
2: Ta ingen skit! Låt dig inte misshandlas.
3: Gör saker med andra / själv
4: Finn och vårda nya relationer.
5: Förbättra fysiska formen.
6: Varje dag!

På den andra lappen står det:

* Du är viktig!
* Sätt gränser! Prioritera!
* Älska dig själv!
* Obehag och förädring är en del av livet!
* Du är värd kärlek!
* Du betyer lika mycket som alla andra!

Sist vill jag säga att jag är innerligt tacksam att det i alla fall fortfarande finns ett socialt skyddsnät i det här landet! Även om det tagit tid har vi nu fått ekonomiskt bistånd, vilket gör det möjligt för mig att genomföra den här skilsmässan, och att barnen har en rimlig tillvaro hos oss båda. Dessutom har de sett till att Han blir erbjuden behandling, vilket han också tar emot. Även om han ser det som en grupp med nya potentiella lärjungar till honom snarare än att han skulle kunna lära sig något... Men undrens tid är ju aldrig förbi så det kan väl hända något med honom medan han är där.

Host, host...

Profile picture for user mulletant

dina lappar barbalala! Fint att du fått del av det skyddsnät som borde finnas för alla, att barnen kan ha det ok hos båda. Att du orkar genomföra skilsmässan och ändå visa omtanke. Det är gott för alla omkring dig. Du är verkligen värd kärlek och ett gott liv! / mt

Profile picture for user Lelas

Underbar läsning, barbalala! :-)

Krya på dig!
/H.

Profile picture for user barbalala

Vi satt i ett badkar. Det är så länge sedan nu, så jag minns inte om det då fanns en ölburk i hans hand, men det tror jag nog. Vi började diskutera något världsligt, och en frustration, som jag kännt såå starkt med honom såå många gånger redan från de första veckorna, välde upp i min mage. En frustration som handlade om att inte bli hörd, att han inte försökte förstå vad jag menade, inte att vi såg saker olika utan att han inte försökte förstå mig. Pang!! En örfil, och mitt huvud for in i kakelväggen.

Det blev en präktig blåtira som jag försökte sminka över, då jag var bortrest på kurs under de följande veckorna. Ingen frågade minns jag. Jag hade övat in en lögn om att jag fallit och slagit i en sten...

Det hände bara en gång till kort därefter (den andra gången var det värre..). Vi levde tillsammans i ytterligare ca 20 år efter det, och fick tre barn tillsammans.

Det märkliga är att när jag svarar på frågan om han gjort mig illa, så svarar jag fortfarande: "inte fysiskt..."
Det stämde ju inte det där som man hört att våldet alltid trappas upp, "har han slagit en gång så kommer han att slå igen"...
Det kanske räckte med två gånger för att tala om hur maktfördelningen såg ut...

Han har fortfarande aldrig bekräftat att han gjorde detta... och jag har väl delvis ställt upp på hans beskrivning. Fortfarande.

Jag vet inte varför jag satte mig här och skrev ner detta nu, efter alla år... Men jag har mycket tid just nu.....

Kram på er allihop var ni nu finns i vårt rike, eller i något annat land kanske...

Profile picture for user Lelas

Oj. Men så bra att du börjar få rätsida på dina minnen!

Kram!
/H.

Profile picture for user mulletant

minnen och erfarenhter som en packe fotografier som vi bär inom oss. Ibland kommer något upp långt underifrån ... Kanske när livet är så att det finns tid och man har kraft att ta emot bilden och titta på den, minnas känslan. Så bra att du satte ord på din erfarenhet och delade med dig. Jag tror att för din del är det ett friskhetstecken att du orkar "se" saningen.
Jag bär svåra minnen från barndomen som fortfarande är "bara" en bild och den är inte ens fotografisk utan målad som en tavla. Jag tror att en fotografisk bild skulle vara för outhärdlig. Tack för att du gav mig input att formulera det. Allt gott, kram / mt

Profile picture for user mulletant

Craig Nakken barbalala, jag kommer att beställa några böcker diekt. Såg att han är på nån folkhögskola och föreläser också. Jag har så stor hjälp av att läsa och reflektera. Du har tydligen hört honom också. Tack, lev väl! / mt

Profile picture for user blå-timmen

Hej Barbalala
Hur går det med din plan? Är någonstans i en snarlik process ... Att frigöra sig från sitt medberoende - och mitt fall också från min man som just nu har ett försvarspansar som är så tungt att det tynger ned mig också om jag inte försöker stå stadigare än stadigast. Och det är svårt.(Men i mitt fall är det jag som får ta alla stegen, bara detta att tala om skilsmässan är jobbigt. Eller snarare - det absolut jobbigaste är att säga till min man "jag vill skiljas" ... det känns just nu svårare än banken, lånen, sälja hus, köpa lägenhet och sedan också förhoppningsvis organisera flyttlass och städ... Just de där orden - de är just nu svårare än allt annat)

Hoppas du kan stå stadigt och tappa inte bort din plan när känslorna far omkring och huvudet känns som ett getingbo. Själv försöker jag ta ett djupt andetag och mentalt backa några steg, se det från sidan eller ovan. Men lätt är det inte ... Kram

Profile picture for user barbalala

Vad roligt att höra av dig blå-timmen!

Jodå! Jag har flyttat och det är sååå skönt! Hade aldrig kunnat tro att de där timmarna mellan fyra väggar där bara, bara jag var ifred kunde ge mig så mycket energi! Jag kunde hantera alla våra tjafs på ett helt annat sätt. Jag hade helt plötsligt makten över mitt eget liv!

Jag läste igenom min plan igen nu när du ställde frågan, och jo jag följer den fortfarande. Jag har betat av steg 1 - 6 :)

Igår var jag först på familjeterapi med Honom och sedan på Al-Anon på kvällen. Det har tagit till nu för honom att acceptera att jag verkligen flyttat och inte kommer tillbaka... Och just nu är han jättejättearg. Jag får ångest och åker direkt tillbaka i mina gamla känslor när han vräker sin ilska över mig, men det lättar mycket fortare än jag trott när jag lämnar honom och kommer hem till mig. Det rinner av mig ganska snabbt. Just igår var det ändå jobbigare än vanligt, och skönt med Al-Anon på kvällen.

Jag går i egen samtalsterapi också och har mycket kontakt med mina närmsta vänner. Utan dem hade jag aldrig klarat det! Ett råd är: om du har bestämt dig för att flytta, så prata med dem av dina vänner som är övertygade om att du gör rätt i det. Prata med dem ofta, och så fort du känner dig tveksam, t.ex. när du blir utsatt för makens reaktioner.

Bamsekramar och lycka till, och skriv och berätta hur det går!

Profile picture for user barbalala

De mår nog sådär. Inte alldeles bra. Pappan vill fortfarande ha mycket kontakt med mig, att jag stannar och äter när jag lämnar och hämtar, och när jag gör det är vi ganska snabbt tillbaka i samma mönster igen, allt det som är skälet till att jag ville därifrån. Och tackar jag nej till lunch eller middag blir han rasande och ska inte ha någon kontakt alls. Hur mår barnen av det här? Är det lättare med en gradvis övergång där Han och jag som vanligt sitter och tjafsar i köket medan de är tysta som möss i TV-rummet, men bara ibland. Eller är det bättre att klippa, att konsekvent säga nej till alla inbjudningar och minimera kontakten...? För barnen? Jag skulle helst vilja att vi kunde ses som vanliga vuxna vänner och behandla varandra med lite vanligt hyfs, men det går liksom inte.

Jag funderar på att flytta till våren igen också. Till ett hus i närheten. Jag vet inte om det är för tidigt för barnen att genomleva en flytt till? Fast det kommer att vara till det bättre, och den stora förändringen är ju själva separationen...

Jag har i alla fall tid och lugn omkring mig och kan fundera igenom sådana här saker, och det känns helt underbart! En lång blank dag utan störningar ligger framför. Ska börja med en prommis!
Kram kära vänner! / M

Profile picture for user barbalala

idag fick mig att se mitt typiskt medberoende beteende. Exmannen vill inte ha kontakt alls, plötsligt. Han som tjatat och nött ut mig och jag som försökt och försökt att hålla avstånd. Skönt. Vad gör jag då?... jo, jag måste nog baka en farsdagstårta och åka dit med barnen... Och hålla lite koll.. eller?

Profile picture for user barbalala

efter en jämförelsevis fredlig dag tillsammans med exmaken igår. Han gick ut hårt med en massa anklagelser och jag hade inte garden uppe utan bröt ihop och började gråta. Efter 20 år tillsammans har jag liksom två helt skilda bilder av den mannen, och det handlar faktiskt inte om den berusade och den nyktra, utan liksom mer om den jag skulle vilja att han var och den det om och om igen har visat sig att han faktisk är... Oerhört manipulativ. Efter att bråket igår redde upp sig och det känndes som om vi var vänner igen kommer jag hem och börjar analysera vad vi faktiskt sagt och kommit fram till och inser att jag än en gång har lovat bort mig själv, hela min ekonomi för all framtid och lite till, liksom... Klart att han var snäll på slutet...

Samtidigt bär jag en liten känsla av att jag är orättvis mot honom... Vill vara ärlig mot mig själv, vad är min del i det som har varit och det som är? Och hur kan jag förhålla mig till den här personen och fortfarande vara en med-människa, inte bli hård och omänsklig, och ändå inte ta skada själv?

Suck / M