Min man sen 30 år är alkolist! Fy jag är så arg o ledsen. Jag har bönat o bett, skrikit ogråtit, jag har struntat i honom. Jag har försökt allt tror jag. Våra barn som nu är stora ( 21 21 o 23) har gjort det samma i så många år. Nu har han gått till en beroende klinik o han har nu fått ngt som de kallar "torrfylletabletter" o antabus. Kommer han att klara det här???? Jag är rädd!
Han har dåliga levervärden, han höll på att inte få antabus pga det. känselbortfall i ena benet, han får B vitamin, Dålig i magen jämt. Hur sjuk är han egentligen?
Jag orkar inte mer, jag har hotat att lämna så många gånger . O nu igen... Om han dricker så lämnar jag sa jag ikväll, första nyktra kvällen på så många år. Borde kanske inte ha sagt ngt.
Jag vill inte förlora honom.

Lelas

Hej Slutkörd!
Vilket passande smeknamn.... Det är inte alls konstigt att du är slutkörd.

Jag undrar: har du sökt någon hjälp? Om din make skall lyckas med nykterhetsprojektet och er relation skall överleva, så behöver du också hjälp. Det absolut bästa du kan göra för er relation, för honom och för sig själv är att jobba på att må bättre själv.

Och en sak till: vad gör du om (när?) han dricker igen? Du har sagt att du lämnar honom - så vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Hur blir din vardag?

Om inte min terapeut hade fått mig att göra en konkret plan som svar på de frågorna, så hade jag inte idag tre år senare kunnat säga att jag är lyckligt gift med en nykter alkoholist. Då hade jag varit olyckligt skild från en antagligen onykter man.

Var rädd om dig!
/H.

Slutkörd

Hej ja du har rätt, jag var till Al anon i torsdags o tänkte fortsätta att gå dit ett tag. Jag måste också som du säger ha en plan. Vart ska jag ta vägen? Det vet jag inte idag men det måste fixa en plan. Bra H nu måste jag ta tag i mitt liv. Ett dygn nykter.... Hoppas hoppas hoppas. Men det värsta är att jag har en klump i magen, ångest, hjärtklappning. Jag är arg också. Men nu är det vackert väder o han är nykter, så nu går vi på den känslan .......

Lelas

Bra! :)

Det är inte alls konstigt att du är arg, rädd, frustrerad, orolig, stressad... Tvärtom så vore det konstigt annars.

Håll fast vid Al-anon! Och se om du kan få någon rådgivare/terapeut/samtalspartner också, någon som är insatt i medberoendeproblematik.

Jag vet att det kan vara svårt att tänka på sig själv, både när det gäller att skaffa hjälp och när det gäller att planera för det eventuella återfallet och de konsekvenser det skulle innebära. Men försök tänka att du gör det FÖR honom och inte MOT honom... Det är er chans att klara av detta!

Kram!
/H.

Slutkörd

Nykter fredag lördag. Har nog aldrig hänt på våra 30. Fast jag är inte glad ändå. Domedagsprofet, när kommer bakslaget ? Pratade med hans faster idag dom levt ihop med sin man i 50 år o han är alkolist från börja bara p helgerna o semestrarna ( som de flesta svenskar) men efter pension dricker han varje dag från tidig morgon till sena kvällen. Hon mår så dåligt men ändå förnekande. Det är inte så farligt han är ju snäll går o lägger sig.....
Min man är också snäll är aldrig arg, går o lägger sig. "Lullar" runt o snackar strunt. O sover men upp tidigt på morgonen. Nu sover han fortfarande, det är tabletterna han gick sömntabletter till de två första nätterna. O jag vill inte väcka honom
. Tänker att det är nog bäst att kroppen får sova.
Jag är rädd ..........

att din man varit nykter i en vecka!

Men - hur mår du? Du har all rätt att vara arg, ledsen, frustrerad och alltihop - se till att få prata med någon, precis som Lelas skriver!! DU är viktig så ta hand om dig!!!!

Slutkörd

Han var nykter i två veckor. Sen fortsatte det som vanligt! Under julen har det verkligen eskalerat. Full fullare fullast. Varför ? Våra barn har varit borta o pluggat sen i somras. Hela hösten har han lovat att när de kommer hem så ska jag vara nykter. Sen kom julledigheten! En vecka före jul! Full varje dag! Inte en nykter stund under jul
Igår förrgår kväll bönade han att vi skulle köra honom till psykakuten för att han mådde så dåligt. Då bestämde vi att fr.o.m. Nu vaktar vi honom ingen alkohol, noll tolerans. Då hade han 2,66 i promille. Vi lyckades hela dagen igår fast han tjatade om att iallafall få 3,5or. Sån abstinens han haft i natt o idag, fast han får oxiscand, ska vara bra mot det. I ett obevakat ögonblick var han hemifrån o skaffade en 75:a whisky. Jaha tillbaka igen på ruta noll. Elaka saker o rent ut sagt onda saker som är osanna säger han till sina barn. Elaka o sarkastiska saker säger han till mig.
Hur ska vi gör hur får vi honom att vilja ta antabus som vi har i skåpet, hur får vi honom ett ta in på behandlingshem?
Just nu hatar jag honom

och så trist att du lever kvar i skuggan av missbruket. Det gör ont att läsa om er situation och om julhelgen. Jag tittade tillbaka i din tråd och ser att du i höstas hade tydliga tankar om att lämna om han fortsatte dricka och att du varit på Al-anonmöte. Hoppas du fortsatt att gå på möten. Du och barnen tar på er ett övermäktigt ansvar, ni kan varken få honom att sluta dricka eller ta antabus - han kan behöva sjukhusvård för att trappa ner. Det ni kan göra är att ta hand om er själva och få hjälp att bli fria från medberoendet som ni är fångade i. Jag såg Katarinamässa på TV igår och googlade lite på prästen Olle Carlsson, hittade en artikel som beskriver den närmast ofattbara uppfinningsrikedom en alkoholist utvecklar för att kunna fortsätta dricka. Kanske den kan vara en liten hjälp för att förstå kraften hos er motståndare alkoholen/missbruket http://www.aftonbladet.se/wendela/article12063012.ab
Sök hjälp! Idag! Styrkekramar / mt

Slutkörd

Jag skulle vilja veta vad som händer om:
1 jag ringer o gör en orosanmälan till socialen
2 ringer polisen o säger att han är våldsam
3 skjutsar till akuten för att han är psykotisk
4 hur får jag honom till ett behandlingshem
Till saken hör att han är jägare o äger vapen,
o att han jobbar som militär. Än så länge har inget
egentligen hänt. Visst han är onykter/full varje dag.
Han är otrevlig o labil. Vi vet aldrig vem han är när
svarar på tilltal. Idag blev det värsta bråket. Den 23
åriga dottern tog återigen o gömde spriten. Han blev
jättearg o menade att ingen lite snorunge ska mästra
honom. Det slutade med att han typ "slängde" ut henne.
Skyllde allt bråk på henne. Nu är vi rädda att lämna honom
för hot om självmord finns. Han är inte vid sina sinnens fulla bruk

Har egentligen inget att säga, inga bra råd annat än att om han hotar så ska ni inte stanna. Jag förstår att hotet om självmord hänger över er, men det är hans eget ansvar. Det är ett straff/hot för att skrämma er dit han vill och det är inte ok!!!

Han måste välja vård - ni kan inte tvinga...

Ta hand om er - vad är viktigt för er?

Jag ringde socialen varje gång jag var orolig/rädd för hans våldsamheter och hot, och det har jag gott av idag när det blir en utredning: när jag pratar med dem så kan jag hänvisa till alla mina samtal; även om det inte var officiella anmälningar så finns det minnesanteckningar (ingen officiell journal) hos den handläggaren så att hon ändå vet att detta är inget jag plötsligt kommit på/blivit utsatt för...

Kramar!

Slutkörd

Det värsta är att jag inte får sova på nätterna, eftersom han sover lite här o där då sover han inte hela natten. Då efter att jag känner att jag typ äcklad av hans nersupna kropp, så ska vi ha sex o "ger"jag inte det så ska jag inte få sova. Och ikväll ett nytt hot. Han börjar inte med antabus förrän jag ser till att ge tillräckligt med sex. Jag vill nog lämna honom nu.

Du har ingen skyldighet att ställa upp på sex, men han har en skyldighet/ ett ansvar att inte behandla dig illa.

Tänker på dig.

Dotts

Alla samtal du kan. Till polis, soc, allt! Varken du eller barnen, oavsett ålder, ska ha det så här. Den man är sjuk och situationen blir farligare om han har vapen hemma. Ni kan inte ta ansvar för eventuella handlingar han gör. Ni kan inte ändra på honom, det kan bara han själv om han vill inte för att ni har sex. Tänker på på er och skickar styrka till er.

och gör det idag! Nu! Där kan du få svar på dina frågor. Telefonnumret är 020-50 50 50. Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon som har öppet dygnet runt. Samtalet är gratis oavsett var du bor i Sverige och syns inte på telefonräkningen. I deras info står: Till Kvinnofridslinjen kan du ringa om du vill tala med någon om dina upplevelser eller om det är något du vill fråga om. Vår uppgift är att lyssna och ge dig professionellt stöd. Hos oss kan du få praktiska råd så att du kan förändra din nuvarande situation och ta dig vidare. Läs mer här http://www.kvinnofridslinjen.se/

Ni kan inte ändra på mannen däremot utsätter ni er själva för fara genom att försöka hindra honom att dricka eller tjata på honom.
Sök hjälp i er situation - det är faktiskt också den väg ni kan hjälpa honom.

Det är inte så att "inget egentligen hänt" - det är så att den som lever i en relation av hot och våld, även om det är "tyst" hot om våld, blir avtrubbad och van med det och tappar förmågan att bedöma sin egen situation. Det är en normal anpassning för att överleva i en onormal situation. Sök hjälp och gör det nu! Styrkekramar / mt

markatta

Som Mulletant skriver så normaliseras gränsövertrampen under en lång period, vilket gör att den som utsätts för dem inte alltid är medveten om dess omfattning utan går och väntar på att nästa gräns ska överskridas för att göra något åt sin situation.

Det har redan gått för långt! Det du beskriver är sexuellt tvång som ingen ska behöva utstå.
Kolla http://www.kvinnojouren.se/fakta/lagochratt/sexuellt-tvang, där finns också en sökfunktion där du kan hitta en kvinnojour i din närhet, eller ring Kvinnofridslinjen som MT tipsade om, så hjälper de dig vidare.

Ta hand om dig!

kicki17

Min man är alkoholist och skåpsupare sedan 40 år. Han dricker i sin ensamhet. Han går in på sitt rum mellan 19-20 varje kväll. Säger att han ska läsa och lyssna på hockey, men han går in och dricker sprit och eller starköl. Ibland blir han så full att han glömmer bort sig och går ut i hallen för att gå på toa. Han ramlar omkull och kryper på alla fyra. Jag har konfronterat honom ett otal gånger och han lovar att sluta dricka och vägrar ta hjälp. Han vidhåller för 20 gången att han kan sluta sjäv. Han håller upp ett dag sen hittar jag starköl i hans rum igen. När jag vill prata omdet säger han att han bearbetar det och vill inte prata. Jag är pensionär med en liten pension så jag har inte råd att flytta. Helst av allt vill jag härifrån Hjälp!

att läsa detta. Bra att du hittat hit - välkommen!

Det verkar inte det minsta troligt att din man kan (eller vill?) sluta dricka. Kan du vända dig nånstans och prata om hur du har det och få hjälp att se lösningar - de kanske finns? Spontant tänker jag på diakonin som är mycket vana att möta människor i utsatta lägen, även - eller inte minst - ekonomiskt. Besök gärna ett Alanon-möte! Fortsätt skriva här och berätta lite mer om dig själv. Ibland tar det nån dag innan det kommer svar men vi är många som läser. Kram / mt

Slutkörd

Efter att ha tillbringat 5 veckor i behandling på Jälla är det första han gör att supa ner sig både fredag o lördag. Även helgen innan han kom hem så söp han ner sig på lördagen o tog buss o tåg hem. Då handlade jag som en riktig medberoende o skjutsade tillbaka, fikade på anhörighetsfikat o låtsades som ingenting, inom mig rasade jag. Av fem veckors behandling där mobil o dator varit "förbjudna" har han lyckats smussla in både och för att sedan trakassera mig dag som natt.
I fredags lämnade jag hemmet o var borta hela dagen. Lördagen skulle vara vit men närjag kom var han onykter varvid jag åkte hemifrån. Kunde inte sova borta men kom hem sent. Mitt i natten går han upp ner i garaget stannar där ett par timmar för att komma in superfull.
Jag har bestämt mig för att lämna men vad är det som händer. Han var nykter i fem veckor, en vecka innan o fyra på Jälla. Varför tar han inte till sig behandlingen? Är han inte "färdigsupen"? Är det så nu att vi bara ska släppa taget. Säga att vi finns här om du väljer att vara nykter men annars är du ensam.
Ganska klar med vad jag ska göra, flytta så snart det går.

beslut att lämna nu Slutkörd. Du kan inte hjälpa honom och vi som står vid sidan kan inte förstå alkoholistens "varför".
Sök dig gärna till Al-anon, där möter du människor som vet från insidan och du får stöd utan fördömanden. Inte heller de som missbrukar fördöms och det är så befriande. Kram / mt