Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Det var skönt att höra Li-Lo för jag letar bara fel hos mig själv o känner att jag gör fel hela tiden o att andra mår dåligt pga mig. Tack det värmde verkligen!! Igår var jag på samtal ang min dotter för att få lite stöttning hu r jag ska hantera den här situationen som hon har hamnat i på bästa sätt. Jag känner att det hjälpte mig nog lite i alla fall o jag kanske kan börja att ta tag i saker som måste ordnas. Här om dagen kändes det som kroppen sa ifrån o det kändes så läskigt. Kände sådan ångest, blev skakig o fick hjärtklappning, visste inte vart jag skulle ta vägen . Beror säkert på all stress som jag har känt så länge o det blir så mycket så man vet inte vart man ska börja för att få mån ordning på någonting. Jag är verkligen inte för att ta tabletteren var tvungen att ta en lugnande. Tack Kaejlo för stöttning <3

-ett fint citat som jag ibland tagit till: "När du utan att bli rädd törs se hur mörkt det faktiskt är,då börjar det redan ljusna"Kanske du vågar se hela problemet nu och har förstånd att inte gå in och agera på ett icke produktivt sätt?Utan kan ta ett steg tillbaka,titta och aktivt söka hjälp utifrån som du verkar göra.
När vi slutar att själva tro att vi ska klara bördan och vara den som alla lösningar kretsar kring då tror jag att vi är en bit på väg att själv må bättre trots att vi är i kaos på många plan.
Kan du se ditt eget boende som din oas där inget ont just nu kan nå dig? Skapa stunder av ro med musik och ljus även om de kanske bara varar 10 minuter?

Om du läser i min tråd så har jag ju geggat till det igen och närmat mig mitt ex.Men jag håller mig ändå på så många plan utanför.Jag river och sliter inte mitt hår och jag inbillar mig inte att lösningen sitter i mig.Så jag tror att man kan hitta nya förhållningssätt till sitt "tvång" att hjälpa den som inte vill ha hjälp men absolut behöver det.Den ångest du beskriver kan kanske vara för att du faktiskt inte agerar som du brukar.Dvs du säger stopp till dina impulser att göra något.I alla fall jag fick i början och ibland även fortfarande hemska ångestattacker för att jag inte följde mina vanliga beteenden och kroppen protesterade med just hjärtklappning och annat.

sally68

Jag är också ny här. visst vore det lättare om man bara kunde lämna personen i fråga. har tänkt detta så många gånger. Är det vi som är svaga och inte kan ta ansvar för våra barns bästa??? Man lever med dåligt samvete gentemot barnen samtidigt som man faktiskt Älskar den jävla idioten som förstör ens liv. Mina barn är nu vuxna. min man är nykter i perioder. Går på antabus som jag ser till att han tar.. Vill inget annat än att vara nykter. Han mår så otroligt mycket bättre då och det är då han är den personen som jag älskar mest av allt i hela världen. Jag vet vilket helvete han har och har haft igenom livet. Det är därför man stannar. min man har aldrig varit elak mot mej eller barnen på grund av sin alkoholism. Men trots det blir man illa drabbad. Dels genom den ständiga oron för att något ska hända. Dels genom ekonomiskt förfall. Jag är kanske inte rätt person att ge råd.Men älskar du mannen ifråga så ställ ultimatum. Är han beredd att bli nykter för att behålla sin familj???!!! Du måste göra detta för din och dina barns skull. Men även för din sambos skull. Det kommer bli skitjobbigt. Övertyga om att du kommer finnas där för honom för att du verkligen älskar honom, men bara om han blir nykter fullt ut. Jag fick kraften efter att ha varit och lyssnat på Benny Haag. Han är nykter alkoholist och berättar väldigt öppenhjärtligt och gripande hur det är att vara slav under spriten. Hans fru gav honom ett ultimatum och han tog emot hjälp. Den finns att få på alla orter i Sverige. Man behöver bara ha någon som tar tag i det hela åt sig. Involvera dina barn. Ni kan stötta varann. Jättekram och lycka till. Du är inte ensam om att ha det så här. Mvh Sally

Tack för dina ord o citatet var tänkvärt. Det är svårt att få in i huvudet att allt inte hänger på mig. Det är ju så att jag måste agera för att det ska hända någonting. Jag var hos familjerådgivningen idag o jag skäms när jag är där för att jag inte har tagit tag i allt som vi pratat om tidigare, jag bara drar ut på allting o det gör att jag mår så dåligt o jag ser allt jag måste göra o får panik o blir blockerad. Jag måste lära mig att ta en sak i taget.
Ja jag känner jag kan vara i lugn o ro i mitt nya hem o det känns skönt. Så visst har det blivit bättre ändå o jag har kommit en bit på väg men det är mycket kvar än.
Jag tycker det verkar som du är på rätt väg Ullabulla o du kämpar så. Hoppas du kan hålla taget o inte falla tillbaka. Styrkekramar till dig<3

Känner mig så otroligt ensam!! Tänker på allt som har varit o hur hemskt det var på många sätt.visst har jag också mycket skuld i allt som hänt eftersom jag inte har gjort någonting för att förändra situationen för en efter 22 år!! Det är helt sjukt när man börjar tänka på det. Jag förstår inte nu varför jag väntade så länge. Det är så overkligt allting , jag har inte förstått än att jag har flyttat äntligen men jag känner mig inte fri än eftersom vi inte har gjort upp om huset o alla saker vi har osv.. Det är så svårt att prata med honom o jag är rädd för hur han reagerar När jag pratar med honom om det även om det är oundvikligt. Jag måste verkligen ta tag i det där nu.

för att det tog tid för dig att flytta. Du har kämpat en så tuff kamp och nu är du en bit på väg - den vägen som är din!

Jag skriver så sällan här nu men tittar in ibland. När jag ser i backspegeln och tänker på alla jag följt här inser jag att vägen, den väg du går nu, är lång för de allra flesta. Den långa, så långa, tiden av hopp, tvivel, vanmakt.... innan man hittar kraften att ta sig ut ur det gemensamma. Och sen ensamheten, den du beskriver. Så välbekant. Men visst är det så att det finns ingen återvändo? Åtminstone inte i nuet.

All kraft och styrka till dig. Och kärlek. Och glädje.... livsmod och livsglädje. Kram, kram / mt

Vad skönt att du skriver, du har verkligen stöttat mig under hela min resa. Det har betytt så mycket. Nej jag ska försöka att inte anklaga mig för det som är gjort är gjort o det finn inget jag kan göra åt det förflutna. Det enda jag kamn göra nu är att försöka att göra framtiden så bra som möjligt. Jag tänkte nog att allt skulle bli så mycket bättre när jag flyttat o att det inte kunde bli värre men jag tänkte inte riktigt på hur jobbigt det skulle bli sen innan allt är klart. Jag ångrar mig inte o jag vet att jag är på rätt väg men just nu känner jag mig bara ledsen o nere o vill helst bara sova bort tiden, är så otroligt trött! Det är skönt på ett sätt att vara ensam för jag behöver aldrig ha den där klumpen i magen när jag kommer hem o tänka på vad jag säger för att jag inte ska säga något fel som retar upp honom. Men samtidigt så är min dotter där o hon har det ju så fortfarande. Jag måste låta henne välja själv för jag vill inte pressa henne el få henne att få dåligt samvete för att hon inte bor hos mig. Hon måste ta det i sin takt. Hon säger att hon vill vara med mig men bo i huset o det är ju svårt. Jag försöker att finnas där för henne o lyssnar när hon vill prata o försöker stötta så gott jag kan. Men den här ensamheten, jag känner mig så tom. När man är van att vara i en familj o vara tillsammans hela tiden o så helt plötsligt så sitter jag här ensam, det är en stor omställning. Jag är också så besviken på en nära vän som jag har/ hade som har funnits för mig o stöttat mig hela vägen nästan fram till flytten o den när jag behövde henne som mest så överger hon mig o hör inte av sig. Hon har verkligen peppar mig att ta steget o sagt att hon finns där o ska hjälpa mig men det har hon inte gjort. Som tur är har jag en annan vän som jag vet finns där men man vill inte störa andra för mycket o jag är dålig på att be om hjälp. Jag vill inte vara till besvär o ta energi från andra. Jag har iallafall fall min lilla hund som alltid finns vid min sida o tröstar mig när jag är ledsen. Det här forumet har också betytt så mycket för här förstår vi varann.

Ja det skulle vara intressant att åka på konventet, jag får se om jag far möjlighet att komma dit. Det skulle vara trevligt att träffa dig också. Jag hoppas o tror att påsken blir trevlig. Jag ska fira den med mina båda barn o min fd sambo samt mina föräldrar i huset. Jag önskar dig också en glad påsk Mt <3

Jag är glad för att min dotter har kommit till mig självmant o har bott hos mig ett tag nu. Det känns väldigt bra för jag hade börjat att tvivla på om hon skulle göra det. Det jag känner mig ledsen för är att min sambo har varit full o odräglig igen. Påsken firade vi tillsammans i huset med båda tjejerna, mina föräldrar o hans föräldrar. Det gick jättebra o han skötte sig utan att dricka så det märktes i alla fall. Påskdagen kunde han inte hålla sig längre o blev riktigt berusad o otrevlig både mot mig o tjejerna annandag påsk blev likadan. Då känner jag att jag gjorde rätt som lämnade honom, jag hatar verkligen när han är så där o att han gör barnen så ledsna. Efteråt låtsas han som ingenting som vanligt , det är såå sjukt beteende!! Jag längtar verkligen tills jag blir helt fri från den mannen. Så här hade det fortsatt i alla år om jag hade varit kvar.

Mittendaliv

Vilka steg du har tagit! Det är aldrig någon mening att blicka bakåt och ångra. Nu och framåt är allt vi har. Så klart en stor omställning med eget boendet men jag tror du kommer hitta en ro där som du aldrig fick i huset. Du får se hans drickande under påskdagarna som ett tydligt tecken på att du är på rätt väg. Skönt att du har din dotter hos dig. Du gör så rätt som väntar ut henne utan att pressa.

Skönt du har vänner omkring dig oxå, försök att inte lägga energi på de som för tillfället inte finns där. Jag tycker det kan vara så ibland, att de kommer och går och om de en period inte finns där så har de ofta med deras eget liv att göra och inget som man bör ta personligt.

Hoppas ni kan få ordning på det praktiska så du kan ta ytterligare steg mot din frihet.
Kraft till dig!

Kram

mimmi99

Ny här!
Sambo sedan 20 år. En son på 12. Mannen är alkoholist. Värst de senaste 5 åren.
Har skrivit kontrakt på egen lägenhet nu.
Men nu vill han ändra på sig. Säger att han ska dricka mindre. Han har en arbetsskada i rygg och armar efter olycka.Och dricker för att bedöva smärtan. Han har heltidsjobb. Dricker fredag och lördag. Ca en eller två flaskor Renat.
För övrigt så är han skötsam, ordningsam, bra koll på ekonomin, snäll, bryr dig om sonen.
När han dricker går han aldrig och lägger sig, sitter och pratar för sig själv. Vilket jag avskyr.
Känns som jag är på gång med att flytta. Vågar man ge det en chans till. Han säger att vi kan ge det ett halvår och att han ska minska på det och funkar det inte då får vi dela på oss.

mimmi99

Har med tårar läst några av dina inlägg då jag känner igen mig så mycket.

mimmi99

Jag vet att vår son inte mår så bra av detta heller. Han vet om att jag har tänkt att flytta och har sett på lägenheten med.
Det känns bra på ett sätt att äntligen ta mod till att göra något som jag verkligen tänkt på länge men inte kommit mig för att göra. Vet att anledningen till det är att vi kommer verkligen bli ovänner då. Han har pratat tidigare om att ansöka om egen vårdnad om de skulle bli aktuellt.
Min önskan och förhoppning är att vi kan vara vänner ändå för han är verkligen inte den trevliga personen om han sätter den sidan till..
Han blev jätte förvånad över att jag har tittat på annat boende och t.o.m skrivit kontrakt.
Tyckte att jag kunde sagt till innan. Men han vet ju att jag inte trivs med situationen som den är nu. Kännde mig då stark innan men nu när han fått veta att jag tänker flytta är det nästan dom jag börjar tveka. Han vill verkligen försöka ett halvår till. Jag känner mig villrådig?..
Måste ju bestämma mig i dagarna. Får försöka hyra ut lägenheten själv om jag inte ska ha den.
och tänk om jag ångrar mig sedan om nån månad. De är ju inte så lätt att hitta boende i närheten av sonens skola. Med ev skolskjutsar.
Vad hade ni gjort?

Ni kan träffas hur mycket som helst ändå.Men du har en plats att fara till om och när du känner att du vill.Du spelar mycket mer efter dina egna regler då och är inte beroende av hans nykterhet för att kunna få frid runt dig.
Sen är det ju då upp till honom.Ska ni träffas på helgen så får han ju lov att vara nykter.*Är han inte det så har du ju din lägenhet att åka till,med sonen så han slipper vara i detta.
Om allt blir frid och fröjd så kan du ju när du känner att hasn nykterhet är att lita på säga upp lägenheten.Ingen mening med att dra ut på det.Er relation finns ju kvar och ni ger varann stor frihet att tänka efter hur ni vill kan leva tillsammans eller var för sig.

mimmi99

Ja de är ju en bra anledning. Sen tror jag i för sig att de kanske är mest för sonens skull om vi skulle träffas. Och boendet ihop är nog mest tryggt för ekonomin. Plus att jag gillar vårt fina hus.
Relationen har gått dig en rejäl törn. Men positivt är att vi har verkligen pratat med varandra de sista dagarna, nåt vi verkligen inte gjort på länge.
Han verkar ha förstått hur jag upplevt det, de har man ju inte fått nån förståelse för tidigare.
De har verkligen varit nattsvart och hopplöst.

... Den lilla delen du såg under påsken, det är det som du hade levt i om du hade stannat - precis som du själv skriver!

Jag skriver inte här så ofta längre, men jag tänker ofta på dig izzy - är så oerhört glad och stolt över dig; att du vågade gå! Jag vet att det är tufft med dottern, men jag tror att du på många sätt har det lättare idag?!
Varm kram till dig! Hoppas du får en fin vår!

läser sporadiskt här och gläds över din insikt under påsken "Så här hade det fortsatt i alla år om jag hade varit kvar." - även om den på sitt sätt är ledsam. Fint att di dotter flyttat till dig och bra att hon fick fatta beslutet själv. Glad Valborg önskar jag dig och en härlig vår och sommar! Kram / mt

Mittendaliv tack för dina väldiga ord! Det känns väldigt bra att min dotter bor hos mig nu o att hon valde det själv. Hon har inga planer på att åka tillbaka heller o känner att hon fått nog. Hon skulle vara hos honom en natt för ett tag sen då jag skulle träffa en vän. När hon kom dit var han stupfull så hon åkte därifrån direkt. Han blev arg o skrev konstiga sms o ringde hela kvällen. Dagen efter var han också full o konstig. Det är så jäkla skönt att inte behöva vara med honom!! Tack Flygcert för att du tänker på mig! Jag tänker på dig också o undrar hur du har det idag. Jag har fått så mycket kloka råd från dig o det har hjälpt mig mycket. Det är som du säger att jag mår bättre å många sätt men det är så otroligt tufft ibland så man undrar hur man ska orka. Jag får försöka ta en dag i taget. Jag har fortfarande kontakt med min nya vän o han ger mig energi att orka även fast vi inte ses. Han bor ju så långt bort. Tack Mt för dina fina ord!! Jag önskar dig också en skön sommar. Du har också hjälpt mig så mycket o jag är så tacksam för det ! Kramar<3