Min pappa är en 57-årig man som druckit alkohol större delen av sitt liv. Han har i vuxen ålder både tagit droger och druckit alkohol, men nu för tiden är det "bara" alkoholen som är hans ständiga följeslagare.
Han lyckades behålla sitt arbete under 25 år, men nu har han för några år sedan fått sparken. Han har även förlorat sitt korkört då han kört berusad. Det är även ständigt nya skador som uppstår i samband med att han dricker. Nu ska han till exempel opereras för ett brutet nyckelben och innan dess var det nyligen ett sprucket ögonbryn och brutna revben.

Min älskade, fina, underbara pappa. Så stark och klok. Rolig och härlig. När han är nykter.

Jag har nyligen fått barn och känner därmed att det blivit ännu viktigare för mig vilka som finns i min närhet och vilken miljö hon kommer att vistas i. Jag har pratat med min pappa om detta och sagt att det måste vara nyktert i hennes närhet. Jag har förklarat att hans kontakt med henne kommer att stå i direkt relation till hans alkoholkonsumtion. Detta säger han att han tar på allvar och förstår, men fortsätter på samma sätt.
Han dricker dagligen, ibland mindre, men oftast mer.

Jag orkar inte mer. Han behöver hjälp, men vill inte ha den. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag förstår att hans drickande måste få konsekvenser för att han ska vilja ändra sig, men jag vet inte vad det innebär att jag måste göra i praktiken.
Om jag säger till honom att jag bryter kontakten med honom, både för min och min dotters skull, så är jag inte säker på att jag skulle kunna hålla det. Jag älskar min pappa så att det gör ont i mig och gör vad som helst för honom. Men han gör inte vad som helst för mig. Slutar inte dricka.

Jag behöver råd eller tips på hur jag kan gå tillväga. Jag vill bara att han ska få hjälp att klara sig ur detta.

Om du tagit dig lite tid att läsa här på medberoendesidan så ser du att du inte är ensam.
Tyvärr så kan du själv inte i dagsläget göra mer än du har gjort.Jag tycker att ditt resonemang om att din dotter ska få uppleva en nykter morfar och inget annat är ett korrekt beslut som gagnar er alla tre.Om du själv ibland väljer att ha kontakt då han dricker nästan varje dag för att du inte står ut annars kan också vara en ide.Att helt vända ryggen till och bryta kontakten är ju för en del en väg för att de helt enkelt inte klarar mer fylla och besvikelser..

Som medberoende sen 20 år kan jag ge dig några råd.
Ta in att du inte kan hjälpa honom i dagsläget,den sanningen är nog så tung att ta in.
Bestäm dig för vilken kontakt du orkar och vill ha i dagsläget.
Lägg ned alla försök till övertalning,hot och påtryckningar just nu.
Om du lyckas med ovanstående så kommer du att bitvis få en större frid än vad du har idag.

Fokusera på dig och ditt liv och vad du behöver,detta budskap har du säkert också förstått om du tittat runt lite på forumet.
Det är det allra svåraste rådet då vi som medberoende och vuxna barn till alkoholister inte alltid vet hur man gör.
Men prova och se om du kan få till någon enda liten sak som faktiskt gör dig gott.

Fortsätt skriva här.
Efter 20 år som medberoende och medlem på liknande forum som detta så började min resa ur medberoendet för drygt två år sedan.
Jag har minst lika lång väg kvar som när jag började min resa men det behöver inte ta lika lång tid för dig.
Om det finns alanonmöten i din stad-gå på dom de är guld värda.

Som du kanske ser så finns inget råd här om hur du ska få din pappa att sluta dricka.
Det är nämligen så enkelt att det kan du inte.
Släpp den drömmen och den tanken och låt den flaxa iväg dit den hör hemma,till din pappa.
Endast han kan ta ett sånt beslut.
Du kan vara tydlig med att det är din önskan och att du finns där för honom om han väljer att avstå,men att han själv måste ta steget och sen fullfölja.

Återigen,välkommen hit med alla funderingar och våndor.Det brukar lätta när man får ned sina tankar på pränt.

Som fd missbrukare kan jag bara se hur din pappa häller i sig sprit mm. Det har också således givit honom ganska så grava konsekvenser som förlorat körkort och jobb. Det går inte att förändra en människa som inte vill bli förändrad. Tycker han själv att han har problem? Vad säger han om sina skador? Jag skulle eftersom han nu är i en sådan djup kris göra en orosanmälan till sociala myndigheter. Förklara att han skadar sig själv körkortet mm. Förhoppningsvis kan man kanske ta ett LVM (lagen om vår av missbrukare) avgifta honom och påbörja någon form av behandling. Min mamma drack stundtals mycket knarkade. Jag orkade inte och bröt kontakten. Det är något jag idag ångrar för nu är hon död. Visa din pappa att du bryr dig, mer kan du inte göra i nuläget.