Sedan jag träffade min sambo har han förändrats så mycket, jag känner mig helt förstörd över det. Han fattar inte vad jag pratar om.

Han har gjort någon slags karriär, sent i livet. Väldigt duktig på det han gör och så har han börjat dricka alkohol. Vi var båda nykterister när vi träffades och han verkade så stabil. Hade jobbat med sin nykterhet, med sig själv och.. han var helt enkelt perfekt. Han är tidigare missbrukare, dock har han aldrig gått igång på alkohol, utan använt andra droger.

Han började prata om att han nog skulle kunna dricka lite alkohol, att han skulle kunna hantera det, bara för att det är gott och att inte avvika. Han har haft en tuff uppväxt och alltid varit avvikande. Jag kan på ett sätt förstå det men anade också oråd.

Nu har det gått 1,5 år och han dricker inte så ofta, med jobbet 4-5 gånger om året, och några tillfällen till. Ibland tillsammans med vänner, när barnen varit med. Det har jag lovat mig själv att det aldrig får hända igen, de är 3 och 5.
Det är inte ofta, men jag ser sådana missbrukstendenser!
Vi har diskuterat, bråkat, argumenterat om antal öl, vinglas och whiskys. Vi kommer ingenstans. Det är så tråkigt att vara ute och den man är tillsammans med har druckit 4-5 glas och man förlorar kontakten sinsemellan. Och det enda jag vet är att det inte är normalt att försvara något så hårt om det inte är sjukligt. Jag fattar inte hur jag kunde hamna i detta, jag såg fram emot en nykter, lugn uppväxt för mina barn. Nu har vi ibland bråkat om detta till och med när de hört på och jag har så dåligt samvete för det. Inte han.

Ikväll är han på julbord. Vi har kommit överens om att han ska sova på hotell, för jag fixar inte att han kommer hem, yrar, kryper in på toa, en gång har han spytt.

Och han tycker det är normalt!

Har aldrig varit i kontakt med missbruk. Hur funkar det? Vad är medberoende?

Jag har tjatat och tjatat och försökt hålla kontrollen. Men nu slutar jag med det. Han säger att då kanske han kommer dricka mer. Ja, sa jag. Och då får du ta konsekvenserna av det.

Vad ska jag göra?

Tack för svar

Tulipa

Missvampira, att det är olika hur mycket en tål, ens attityd till alkohol hur ens partner är, jag menar min sambo är alkoholist i mina ögon, någon annan hade kanske inte reagerat...

Å andra sidan läser jag här " han drack men jag ville inte se/förstod inte/var kär" och så vidare. Jag bestämde mig direkt för att låta honom veta att det här är över min gräns. Jag har dragit upp exempel på vad han sagt, spelat in hans sluddrande, tjatat och berättat min syn på det här, argumenterat, sagt att hade jag vetat detta när vi träffades hade jag dragit kvickt som en avlöning (vi var båda nykterister då).
Det tog.
Jag har tänkt att det är bäst att göra det nu. Innan jag har förlorat honom till A. Medberoende?
Ja, kanske.
Men att tyst se på var aldrig ett alternativ för mig.