Känner jag mig just här och nu när jag sitter i soffan och tankarna snurrar runt. Ja, till och med ilska känner jag. Ilska att jag tillåtet vara med en person som har alkoholproblem, ilska att tagit i försvar så många gånger, ilska att andra utomstående har varit på sitt sätt inblandade i detta. Ja, ilska att så kallad kärlek yttrar sig så här. Borde veta bättre känner jag.
Iskall menar jag att nu vet jag att det är åter helg, och vet på ett ungefär hur hans helg kommer se ut, och då har han även sina barn på det. Att jag struntar i vad, hur, vart han kommer dricka denna gång. Är liksom inte minsta intresserad av hur han kommer må, vara och så.... Är så van att höra ifrån varandra till helgen, men jag har inget intresse vad han skall göra, och hur han mår.
Så det verkar leda till.........

Vilsen76

Ändå så gör du som andra medberoende eller vad vi nu än kallar oss och tänker på honom och hans val.
Jag ser det som att vår kärlek går djupare och att vi så innerligt önskar att det vore annorlunda för personen vi älskar/älskat är ju så fin i nykterheten.....el tänker jag fel där?

Vi ältar saker som vi vet att vi ändå inte kan styra över för alla är vi individer som gör våra egna val!
Vi väljer när vi ska sova, äta, duscha, umgås eller att ta första glaset.....vi alla vet att VI gör ett val utifrån oss själva men att vissa sv oss låter det gå till en extrem kan bero på så många andra saker och det är oftast dem vi som närmast aldrig kan förstå el får någon insyn i!

Tänk på honom men vet oxå att DU kan inte påverka honom för att han gör sitt val och du vet säkert vilka valen blir under helgen!

Tänk positivt, tänk på dig själv och gör något för dig själv :)

panda123

Ändå så går tankarna mycket på "tänk om" det var så....och så....Och visst älskade man den nyktra personen, för den var sååå mycket bättre och det är det man önskade alltid var så. Måndag till söndag 24/7 nykter älskade kärleksfull partner.
MEN det var en önskan, och börjar förstå att den önskan kommer tyvärr aldrig slå in. Precis som du nämner vilsen 76 att vi gör val med mycket i vårt dagliga liv, han gör sitt val , och jag kan stånga mig totalt slut i väggen genom att säga mina känslor och tyckande i det. Han lyssnar säkert men ändå gör han sitt val, de valet som jag inte vill han skulle/skall göra.
Och någonstans har det kommit fram till mig att nä nu fajtas jag inte mer. Gränsen blir totalt nådd. Trötthet, tilliten, kärleken, tviveln kom och finns hos mig nu, MEN jag vägrar ändå att lägga mig platt fall. Jag har också ett val, och det kämpar jag med nu och kommer komma tillbaks. Måste tänka så. Har ett ansvar till mig och mina barn.
Jag kommer inte förstå honom i sitt drickande, precis lika lite som han inte kommer förstå att jag inte förstår honom....var det för invecklat?

Detsamma till dig vilsen 76 Gör något riktigt värdefullt som bara är till dig och som du kommer må bra i. :-)

Vilsen76

Vad vore livet om det vore problemfritt!!
Jag är lite trött på att det ska vara kaos runt mig pga av ngn som har problem, tyvärr är det nu jag som är boven i det hela.....hon skyller sitt handlande på alkoholen och att jag varit dålig på att sätta gränser!

E så jävla trött på vuxna människor inte kan ta ansvar för sitt eget handlande utan som skyller på dem som stöttat och världen i allmänhet!
Jag har visat att jag vill försöka förstå vad alkoholen innebär för henne men att få henne att försöka förstå mig går inte!!

Håller delvis med dig kring att förstå varandra men ibland är det lönlöst..... :(
Tycker att du gör rätt i att komma vidare så att du blir starkare :)

Ta hand om dig

panda123

Håller helt med dig att vad trött man blir att den person man vill hjälpa och stötta "skyller" på en som om det vore mitt fel att han dricker och inte kan hantera alkoholen på normalt sätt. Det du beskriver känner jag igen mig i så väl, men vi gör rätt i att vi visar våra partner/ex att jag också är människa med känslor och vi vill vara där så länge det går, MEN att till slut tar våran ork också slut hur vi än vrider och vänder på det.
Jag dömer inte han till en ond människa på nått sätt, utan jag kommit till mer insikt hur jag vill leva och vill leva med. Jag kom fram till slut att så här vill jag ha ett bra liv och detta passar mitt liv. Jag talade om det tydligt för han att nu gör jag mitt val, och kommer leva nu efter det. Han sa åter igen att han förstod verkligen inte varför vi bryter upp? Han tyckte inte att han haft bidragande orsak till varför vi går ifrån varandra? Det var ju jag som gör en höna av en fjäder typ.
Men jag låter han få ha sin tro och tolkning på varför, medans jag VET varför jag går ifrån han. Det är så det får bli, det är okej.
Han är viktig, men det är jag och du med vilsen 76 också.

Ta hand om dig. Du är viktig glöm inte det. :-)

Vilsen76

Starkt av dig att ta det samtalet m honom där du visar att nu är det nog!!

Jag är inte riktigt där en men lär ju märkas denna vecka när hon kommer hem....dvs om hon bara kommer vara arg på mig och skylla allt på mig!

Mina vänner hjälper mig mycket så jag kanske förstår att jag förtjänar att må bättre samt kanske hitta någon som är bra för mig....inom sinom tid....
ska försöka fokusera på mig, mina barn och det livet jag vill leva!

Var försiktig så du inte tappar bort dig därute :) och ta hand om dig!

Att du mår bra är det viktigaste för dig och mår du bra så kommer det synas ;) Lev livet

panda123

Det handlade nog om ett bestämt val som jag kände att jag behövde göra, var jättetufft att ta upp det, men ändå en lättnad att jag gjorde det. Och lättnaden kändes mer tydlig när han svarar att han inte förstår varför vi bryter upp?! Han förstod mig inte alls, men det är inget jag behöver tänka på mer nu.
Sen så har jag mycket kvar att jobba upp igen...mina vänner finns också där och deras stöttning är jättefin. Lita på kärlek igen kommer ta tid och det får det göra, jag har inte bråttom på nått sätt. Jag skulle kunna säga att åh vad tråkigt och hemskt det är att han lyckats få ner min självkänsla så mycket under den tiden vi vart tillsammans, men nä jag vill vända på det och säga till mig själv att varför gick jag inte tidigare?, varför har jag egentligen tillåtet leva i ett sådant förhållande? Så ja, jag kan faktiskt tycka att jag själv varit lite dumstridig att haft det så.
Så det är en del bitar att jobba på, och kommer lyckas, jag vet det och måste tro på det.
Önskar dig vilsen 76 att du har styrka i dig att veta vilken väg du vill gå, den goda vägen såklart :-)
Din väg kommer det stå.....Lev livet jag duger precis så som jag är ;-)

Vilsen76

Har mycket att jobba på!
Jag sitter nu o försöker greppa att hon jag älskat under nästan 3 år antagligen inte haft äkta känslor för mig utan tog mig för tryggheten och pengarna......

Bara att glömma och att gå vidare....haha

panda123

Det kommer det göra. Ta en dag i taget och så kommer du se att dagarna kommer så småningom bli ljusare och ljusare. Du är redan på väg..... ;-) Tack vare detta forum så har du redan gått vidare...:-)
Du är en vinnare och jag tror på dig. :-) ;-)

Vilsen76

Tog steget till mitt nya liv här i helgen!
Flyttade ut x:ets grejer, hon verkade tro att hon kunde ha dem hos mig tills hon kunde hämta dem!
Hon var inte glad på mig men hon blev nog ännu argare idag!
Spärrade min mobil som hon vägrade att ge tillbaka, ville inte betala för den heller!

Haft turen att mina vänner stöttat mig samt där dem nu även ser skillnad på hur mjt gladare jag varit och är.....oron över alkoholisten har släppt mycket!
Har umgåtts med en gammal tjejkompis oxå....hon är uppväxt m en alkoholiserad mamma o känner igen mitt beteende från sin egen far.

Tack panda :) jag ser mycket ljusare på framtiden och på mitt egna välmående :)
Hur går allt för dig?

panda123

Du verkar verkligen haft ett omtumlat liv med mycket att jobba med nu tror jag. Men tror på dig så du fixar det med nära och kära omkring du säkert har :-) Du förtjänar det bästa!!

Jo, det går väl sådär kan jag väl säga. Detta kanske låter helt sjukt eller inte men känns som om hela min berättelse hur jag levt/lever i är en osanning som mitt ex varit väldigt tydligt med att säga att det skulle det vart.
När vi pratat så har han flertals gånger sagt att jag har också en del med att det varit upp och ner mellan oss, att jag typ triggat honom till att det skall vara bråk. Han nämnt mina brister också, som ja det vet jag att jag har. Inte annorlunda en någon annan.
Detta har Ialla fall lett till att naiv som jag tydligen är så börjar jag tro på det faktiskt. Att jag är en del att vi haft det som vi haft det, och det varit mitt fel också.
Med hans drickande är precis som inget som har existerat utan JAG har blåst upp det till något stort, och jag kanske har gjort det. Han får mig att känna så, och naiv och dum som jag är så börjar jag tro på det också.
Så skulle jag hitta på detta??? Hur normalt är det att jag tar mig tid att skriva i detta forum om jag nu skulle "hitta på"??

Nä, jag måste vara otrolig naiv helt enkelt!! Och tydligen kass på att hålla det jag säger. Jag skall gå, och jag skall sätta ner foten bla bla bla. ..mm visst det gick ju bra.... :-(
Tack vilsen76
och lycka till med allt till dig!!

Vilsen76

Så är det hans missbruk som tillåter honom att trycka ner dig och att ge dig skuldkänslor över ngt som är hans problem!!

Du kan bara låta det vara och göra det du vill för din skull och ingen annans!
Ha det bäst o lycka till :))

panda123

Sitter och läser runt på olika trådar i detta forum, och var och varannan tråd stämmer så bra in på mitt liv med att ha en närstående som dricker för mycket. Forumet talar om gång på gång egentligen vad ni där ute vill säga mig. Dags att släppa kontrollen.....och gå vidare..... Så när jag läser trådarna så bubblar så mycket känslor i mig och mitt val just då är så lätt!! Jag tänker och känner GÅ NU!!
Och innerst inne känner jag mer att det är dags att gå nu för alltid, jag mår inte bra och vänner och fam och på jobbet märker att jag är inte den jag brukar vara. Dom undrar Hallå. ....vart är du xxxxxxx du som alltid är så glad och go?

Ja, vart är jag på väg..... Att gå vidare?

Vilsen76

Du kollat upp Al-anon?

Skriv upp vad du vill och tänk inte för en sekund på den missbrukaren du ev älskar!!
Du kan inte göra något åt den personen utan bara tänka på vad du vill!
Du vet hur lönlöst det är att ge dig in i en diskussion kring förändring?

Lev för dig själv i första hand sen vänner och familj samt jobba på dig själv och du kommer må bättre.....tar tid och bakslag rent mentalt kommer att ske men ta då chansen att påverka dem tankarna som får dig att må just så.....

Hmmm....råd från en som gjort alla fel kring hur man inte ska göra är.....
Jag hoppas iaf att det hjälper dig lite panda :)

Fortsätt vara stark :))

panda123

Tack för de sanna orden du nämner vilsen 76.
Jag kollat upp Al anog, och tog steget att skicka ett mail till dom. Såg även när och vart jag kan nå dom, och nu skall finna mod att ta mig dit också. Jag vet inte om jag vågar, skall inte känna skam men ändå gör jag det?! Skam för vad!?
Håll tummarna att jag vågar mig dit.

skickar styrka till dig vidare vilsen 76. Hoppas du ser dina dagar mer hoppfulla för varje dag. :)

Vilsen76

Fixa det :)
Tro mig.....är fan så mkt lättare att gå till Al-anon än till ett NA möte :(

Det finns ingen skam, det som sker nu är att du sitter själv med dina tankar och av min egen erfarenhet så kände jag mig lättare när jag insåg att jag är inte ensam!

Finn modet, ta steget, känn lättnaden och se på livet med nya ögon :)
Var stark :))

Den är inte nödvändig. Alla är ju där av samma skäl som du, ungefär!

När jag skulle gå på mitt första AlAnonmöte så hade jag laddat ett par veckor, och jag hade stor oro att det skulle vara konstiga/annorlunda/speciella människor där, samt att jag inte skulle passa in... och när jag åkte så bestämde jag mig för att sätta mig i bilen utanför, men på lagom avstånd, och titta vilka som gick in och om de såg "konstiga" ut så kunde jag bara starta bilen och åka hem igen. Men - det var ju så klart inga konstiga eller annorlunda människor; det var ju människor som du eller jag, eller vem som helst. Så jag gick in! Och det var en mycket viktig del för att ta itu med mitt fortsatta liv!

Lycka till!

panda123

Och tack för peppande orden! Vilsen 76 och flygcert.
Det är ett ställe jag innerst inne inte vill besöka, och trodde inte att jag skulle nu eventuellt behöva besöka det stället.
Men ändå säger "någon" till mig att jag måste dit för att känna att jag inte är ensam. Att få prata och lyssna på andra kommer nog vara bra.
För jag sitter verkligen fast att kunna gå vidare med mitt liv. Jag har inte sagt något till han. Skall jag göra det? Eller kommer skam fram som gör att jag backar?
Jag känner att detta är en början att göra nu, och vågar jag mig dit så hoppas jag att mina chanser gör så att jag kan släppa han successivt bit för bit. För jag vill tro att dom hjälper mig att se denna situation på ett sätt som jag kommer att må bra i. Att det blir lättare helt enkelt att släppa taget.

Vi har kraschat så många gånger nu så tilliten, respekten, ärligheten är jättelåg, och jag vet inte om jag orkar att tillsammans bygga upp de delar igen för att få det bra ihop.
Kanske gör dessa möten att vi hittar tillbaks och det blir bra, eller så säger de möten att ta annan väg??
Det lär tiden få utvisa. Men nu först och främst skall jag ta till mig mod. Håll tummarna eller nått! :)

Vilsen76

Tummarna och som flygcert säger....man är nervös första gången men det släpper väldigt snabbt :)

Du kommer få ett annorlunda perspektiv på vad du kan och inte kan göra samt blir mer objektiv.....

Ta hand om dig själv och tänk på dig själv :)

panda123

Fick svar ifrån dom och sa att varje måndag är det öppet för möte.
Så det är väl bara att gå. Jag skall lyckas. :-)

... Och hoppas att du kommer iväg redan imorgon!!
Det är en bra väg att gå, för att se och förstå att det finns andra som lever med samma frågor,i liknande situationer och med grubblerier liknande dina! Och det är bra att få höra sig själv berätta, att få höra andra och att förstå att du ka inte göra något - du kan ta hand om dig och det är det du ska göra!

Kram