Hjälp mig! På riktigt, jag orkar inte leva så här destruktivt längre. Jag har brottats med missbruk under många år. Har haft nykterhet i olika perioder men lyckas alltid trilla dit. Jag var med om en supertung händelse för över ett år sedan. Detta gjorde att mattan helt drogs bort under mina fötter och allt jag planerat bara föll. Tyvärr är min partner medberoende och även själv alkoholist. Detta gör att vi stjälper varandra. Usch, jag känner mig så otroligt ledsen och upplever att jag sitter fast i tung gyttja. Jag vill ju bara få må bra, känna glädje igen. 1 över en vecka i streck har vi bara druckit den jävla alkoholen, somnat, vaknat och börjat om. Nu är jag helt slut, har kraftig abstinens och skulle egentligen behöva hjälp med avgiftning. Tyvärr är det svårt på en lördag. Ångesten äter upp mig, fy fan vad jag känner mig skitig. Och jag vågar inte tro på att saker kommer förändras till det bättre. Hur gör ni för att ta er ur en destruktiv period? Det är iallafall en tröst att läsa om er andra som lyckats bryta missbruket. Det känns som om det är min enda livlina just nu. Jag vill också med stolthet kunna säga att jag numera är nykter och lever ett gott liv. Nej dagar som den här är livet tungt att leva. Tack för att ni finns här med era erfarenheter.