annacananda

September känns som en bra månad att göra en förändring. Sommaren med semester och fester är över. Sista kräftskivan i lördags. Jag valde att lämna återbud. Trött och lite stressad över att jobbet ökar igen.
Det senaste året har jag märkt att jag är bakfull även på måndagen även om jag inte druckit på söndagen. Men det är klart, dricker jag vin torsdag, fredag och lördag så sätter det sina spår. Kroppen hinner inte återhämta sig.
Jag har fått veta att jag börjat snarka - oklart om jag gör andningsuppehåll. För att inte störa maken har jag sovit ett par nätter i gästrummet. Jag tittade på 1177 och alkohol kan vara en orsak. Jag känner mig trött på dagarna även om jag lägger mig i tid på kvällen. Jag har svårt att tänka mig att vara utan ett glas vin på fredag och ska göra ett allvarligt försök. Det känns som att jag har druckit lite för mycket under en ganska lång tid nu.
Jag kör programmet och en liten dagbok här så får jag se vart det leder.

annacananda

Inga problem att vara nykter en måndag kväll (igår) - det har det aldrig varit. Men tisdagsvin är ju ett begrepp…
Vaknade imorse och upplever att jag återhämtat mig okej men inte fullt ut. Mätte mina snarkningar i natt, oj! Inte konstigt om min make blir störd…steg ett är att vara alkoholfri en tid och se om det hjälper. Jag gjorde ansatsen i juni men det sprack redan till midsommar. Alkoholkonsumtionen i år har legat långt under förra sommaren men ändå lite för högt. Det skulle vara lätt att bara falla i i gamla vanor nu.

Jag har förstått att jag gärna tar till ett glas vin efter en krävande dag. Krävande för mig är när jag inte tar de pauser jag behöver. När jag bokat upp alldeles för mycket och lovat både mig själv och andra lite för mycket. Eller rättare sagt med lite för kort tidsmarginal. Jag behöver hitta en ny rytm som ger mig energi innan jag delar den vidare. Jag behöver förstå vad som fungerar i vardagen nu. Allt är så förändrat att jag behöver förändra mina vanor och rutiner. Jag kan inte köra på i en hastighet som sedan måste bromsas med alkohol. Det här kommer att ta sin lilla tid och det får det göra. En sak i taget, jag behöver påminna mig själv varje dag; en sak i taget. En förändring i taget. Nummer ett är att avstå alkohol denna första vecka. Ingenting annat.

Pellerin

@annacananda Jag är inne på min dag 9, första veckan gick bra, måndagar är min "värsta" dag, så även i går. Överlag är helgerna lättare för mig. Så mycket av mitt drickande handlar om att koppla ner, låta stressen rinna av mig. För mig har det hjälpt att sätta mig ner, ta något a-fritt att dricka, ungefär som jag gjorde fast då med vin. Bara för att få en stund av avkoppling, bryta mönstret men inte helt. Ge sig själv vila utan alkohol.

annacananda

Nytt lågvattenmärke igår då jag föll igen. Det har varit på gång. Jag klarade inte ens första veckan.
Dagen är bortkastad. Jag har varit så trött, så frånvarande och helt oförmögen att göra något vettigt. Först nu går jag in här och skriver. Har sovit en timme och är helt ur balans.
Jag har allt man kan önska och ändå dövar jag något som jag inte ens vet vad det är. Har bokat tid för samtal på måndag. Suck!

DRacker

@annacananda Starkt av dig att kämpa på! Att falla tillbaka tror jag nog att förmodligen alla här har rätt så gedigna erfarenheter av. Det bästa av allt, utöver alla erfarenheter medlemmarna här delar med sig av, är att ingen endaste dömer! Ingen har sagt till mig att jag är misslyckad, opålitlig, överdriven, värdelös, bara behöver skärpa till mig, hopplös, borde klara det lätt, etc. dvs sånt man säger till sig själv och som andra oförstående skulle dra till med. Men att kämpa varje timme, misslyckas och resa sig upp igen, gång på gång, är en otrolig bragd.

Din första vecka är inte bortkastad. Du fixade en hel vecka! Jag är bara en vecka längre bort än dig. Ta nya tag! Vi tar armkrok! Häng på! ❤️

annacananda

@DRacker Ja, jag hänger på! Tack för ditt svar - det värmer! ❤️
Är här inne igen då jag inte vet riktigt vad jag ska göra.
Jag förnekar för mig själv att jag skäms och att jag dövar något. Och, vad jag hatar den här sidan av mig. Jag har blivit min missbrukande far. Det kunde jag inte drömma om att jag någonsin skulle bli. Som jag har dolt, lindat in, sprungit ifrån min oro som jag fortsätter skjuta ifrån mig. Ska bli intressant att gå till terapeuten på måndag - men jag tror inte jag kommer att säga att jag är alkoholist. Det är säkert inget som undgår ett tränat öga men att erkänn direkt. Jag vet inte. Så mycket skam. Som konstaterat tidigare så tar det två dygn nu för tiden att komma tillbaka till ett normalläge. Visserligen la jag mig sent igår men att bli så avtrubbad som jag är nu är nytt. Jag vet ärligen inte om min, nästan vuxne son, gick iväg och tränade, kom tillbaka eller om han helt enkelt valde att stanna hemma. Plötsligt blev jag bara medveten om att han var i köket. Som om jag varit borta själv…klockan bara går och jag känner mig jättekonstig. Det här blir inte lätt. Så mycket svårare än jag någonsin kunde föreställa mig.
Hoppas på en bättre dag imorgon.

Sov gott alla ni som kämpar!

annacananda

Så, en ny vacker morgon och jag känner en slags irritation. Det är som om jag sitter fast i soffan nu och tänker mig att bli här resten av dagen. Det ska jag inte. Jag behöver aktivera mig, jag behöver förbereda ett möte kl.13. Inte ta det på volley, inte sitta kvar.
Det finns en viss baksida med att arbeta hemifrån och den hänger med sedan pandemin. Det finns mycket bra men också en möjlighet för en sådan som mig att gömma mig bakom skärmen. Ingen ser ”förödelsen” runt mig, smink och ljus döljer, ingen ser min plufsiga kropp som inte ryms i annat än löpartights. Så patetisk jag är.
Jag har förnekat mitt självförakt under en lång, lång tid och först idag kommer det ordet till mig. Självförakt. Det är svaret på frågan om varför jag dricker. Jag dövar mitt självförakt. Det här är en viktig dag. Jag har aldrig förr uttalat det ordet om mig själv utan att det varit omgärdat av skämt.
Självförakt. Gundkänslan är självförakt. Det går att göra något åt!
Dag 2 nykter, seg och eftertänksam. Nu behöver jag aktivera mig själv så jag lämnar Forumet för dagen.

vår2022

@annacananda Hej! Kan känna igen mig i dina beskrivelser. Förnekelse om det mesta, men när det kommer en tid då det längre inte går att förneka. Det är en bra process att man till slut inte längre orkar förneka, det tog så himla mycket energi och även livslust från mig. Att ”gömma” mig bakom skärmen och även på plats, den djupa och svarta hemligheten om att jag är en missbrukare av alkohol, eller rättare sagt en alkoholist. Hoppas att ingen skulle se igenom och avslöja min hemlighet. Längtan efter att få vara ifred och trösta mig med ett glas vin, unna mig det, då det är så mycket just nu. Men till slut gick det inte längre att förneka att det jag höll på med är destruktivt. Jag vågade erkänna att jag är beroende, jag orkade inte förneka det längre, mitt liv höll på att gå mig ur händerna utan min kontroll. Allt och alla runt om mig påverkades av detta, inte allra minst jag påverkades. Jag höll på att gå in i en sluten alkoholbubbla där vinet var min bästa vän och trogna falska följeslagare. Självföraktet växte som en varböld.

Nu har jag varit fri och nykter i snart 11 månader och självföraktet är totalt bortblåst! Ångest, skuld och skam försvann tillsammans med de sista alkoholångorna och gör sig knappt påminda. Inte de känslorna jag fick pga av alkoholen i alla fall utan endast riktiga och verkliga känslor. Sådant som hör livet till men som inte förvrängs av alkohol. Jag kan nå de riktiga känslorna och ta itu med dem, framförallt att möta mig själv och den jag är. Jag gömmer mig inte längre varken bakom skärmen eller på plats. Nu tar jag plats, en sund sådan, där självkänslan och självförtroendet är stabilt och där jag mår fysiskt och psykiskt bra. Jag trivs.

Jag gick hos en psykolog när jag fortfarande drack, tänket att detta skulle lösa mina problem, fast jag drack. Insåg inte riktigt hur mycket alkoholen påverkade mitt psyke. Sade inget om mina alkoholproblem första gångerna. Det tredje besöket skedde på min andra nyktra dag, jag berättade då om alkoholproblemet. Vi fick nästan börja om processen, psykologen berättade att hon inte riktigt kunde ”få tag på mig” och det var solklart varför, jag höll inne med min hemlighet, min skam och mitt självförakt. Det blev inget ärligt och sant samtal. Det skulle ju handla om mig, men det handlade inte om mig i grund och botten. Det var en sådan befrielse att berätta! Nu kunde vi börja samtalet på riktigt och det gav mig så mycket. Jag fick tillgång till mina äkta, riktiga, ärliga och sanna känslor. Nu kunde vi börja jobba.

Så min rekommendation till dig är att vara ärlig på ditt samtal på måndag. Den enda man ljuger för är sig själv och då är det svårt att få till en bra process. Den enda som förlorar på det är du själv. Så var det i alla fall för mig.

Ha en fin fredag och kämpa på!❤️

DRacker

@annacananda Jag har så lite egen erfarenhet att dela med mig av när det handlar om alkoholfrihet! Bara jäkligt goda erfarenheter när det gäller onykterhet, slockna på soffan eller platt mitt på täcket på sängen, eller t.o.m. en gång på golvet på toa, minnesluckor och totala bläckor, irritabilitet, ilska, bråk och skrik, bottenlös ångest, sömnlöshet och självhat! Plufsigt nylle, röda vattniga ögon och svullen kropp. Fyfan, listan kan fortsätta i OÄNDLIGHET!!!

Låt processen ha sin tid. Du måste inte berätta om alkoholen direkt om du inte känner för det. Att du går dit är ett stort första steg i sig! Men det är klart att det saknas viktiga pusselbitar för personen att kunna stötta och hjälpa ifall hen inte får tillgång till de stora problemen ❤️

Hata inte dig själv. Ge dig en kram istället för att du kämpar, ser problemet och är på gång att börja lösa dem once for all! Jag bodde min botten. För mig fanns ingen återvändo. Jag säger som @vår2022 att jag höll på att stänga in mig i en alkoholbubbla. Då skulle det varit kört. Jag vände just innan jag hann stänga igen den bubblan.

Jag har varit helt nykter i 16 dagar nu. Jag upplever och upptäcker nya saker och tankar varje dag med fascination och förundran.

Försök vara snäll mot dig själv. Se framåt och försök se dig själv där du en dag vill vara. Börja planera för din em och kväll. Vad kan du göra för annat idag för att klara av att hålla dig från berusning? Fundera, läs alla råd här på siten, och skriv! Vi är nog flera som läser. Kram ❤️❤️

annacananda

@vår2022
Tack för ditt fina svar! Du har rätt i att jag behöver säga som det är till terapeuten. Det kommer bara bli ett spel kring något som inte kommer fram annars. Jag har gått hos en annan psykolog innan och då hade jag hela tiden känslan av ”som om” jag gick i terapi. Jag kunde inte förmå mig att tala om mitt missbruk utan rörde mig hela tiden om andra ”ofarliga saker”. Jag ville nog bli utmanad men hon gjorde aldrig det. Kanske var jag inte redo.

Hoppas jag är redo nu! ❤️🌷

Se klart

Hej,
Jag läser dina inlägg så fyllda av självförakt. En sak måste man nog veta när den nyktra resan börjar och det är att nykterhet är en gåva- till och med en kärlekshandling- till sig själv. Att klara nykterhet är allt annat än en promenad men vägen dit behöver i någon mening vara präglad av omsorg.
Vi blir trötta, tjocka och mosiga av att dricka. Det är ett beroende vi tampas med. Beroendet går att bemästra och bli friska från men kräver av oss- dig och mig- att vi inte dricker.
Vänd helt om från att grotta ner dig i all skit och börja med en dag 1.
Bänka sig vid forumet och läs, läs och skriv.
Många många delar dina erfarenheter. Du är inte ensam. Kram från en som idag varit nykter i 991 dagar.

annacananda

@DRacker
Så är det för mig också, alkoholen har följt mig genom hela mitt vuxna liv med endast uppehåll när barnen kom. Nykter 16 dagar - vad fint! Jag vill och ska också dit.
Jag lyckades in göra något annat igår än att tacka ja till ”ett glas vin”. Som om jag var någon annan. Idag känner jag bara en enorm ledsenhet för att jag gör det här mot mig själv och min familj. Idag gör jag något annat och ikväll ska jag läsa, se på TV och gå och lägga mig i tid så att jag kan ta emot morgondagen på ett bättre sätt än idag.

Tack för ditt inlägg i min tråd. Jag har läst det om och om igen. Jag gläds åt din nykterhet!

annacananda

@Se klart
Så skönt att läsa att det går - att det finns människor som närmar sig 1000 dagar nykter! Det är inspirerande.
Den senaste tiden har jag börjat inse att mitt självförakt och min ständiga känsla av att inte passa in är en av grundorsakerna till mitt missbruk, det är så jag har utvecklat det. Sedan föder ju missbruket i sig bara den känslan. Känslan av att vara annorlunda, utanför, suspekt, konstig, icke värdig, o s v…Du har rätt att jag ska vända om men först måste jag ta reda på ett par saker om mig själv. Jag måste ta reda på ursprunget som jag förnekat så länge och naturligtvis sluta dricka!

Tack för ditt besök i min tråd och varmt välkommen tillbaka!

DRacker

@annacananda Känner så väl igen mig i ledsenheten och förtvivlan. Så många gånger jag också haft den känslan går inte att räkna till. Det fina är att det räcker med ett enda dygn av nykterhet för att få tillbaka hoppet på riktigt och att våga, tro och orka försöka igen! Skulle vilja ge dig en kram. Mina nyktra dagar fram tills nu har varit värda varenda sekund. Inte minst att kunna lägga sig nykter med känslan av en ren och skär frid i kropp och sinne, och att få vakna astrött på morgonen utan att ha känt av någon fruktansvärd nattångest! Jag önskar dig detta, och att du hittar styrkan i att klara av att välja bort skiten, iaf för en dag åt gången. Du penible alkoholen. Du är en fin och frisk individ, förälder, vän, barn, kollega, mm, som är smart, glad, pigg, hälsosam, full av glow, energi och kreativitet och som har rätt att bestämma att allt detta både ska kunna kännas inom och synas utanpå dig, att alkoholjävulen kan sticka åt fanders från dig! Du är inte alkoholen🌷

annacananda

@DRacker
*skratt* Jag skulle just börja googla på ”Du penible alkoholen”. Kom i kontakt men den där känslan av att ”inte kunna något”, att alla andra kan och förstår mer än jag. Den ska jag ta med till terapeuten på måndag!

Och ja, du har så rätt: jag har ett missbruk men jag ÄR inte mitt missbruk!
Tack!
Stor kram

annacananda

Så, söndag morgon efter en skakig men nykter natt. Idag får bli min Dag 1. Jag räknar dagar då jag vaknar nykter och tacksamt hittar tillbaka till min kropp som inte riktigt vet var den är, vem den är, hur den är utan alkohol. Läser och lyssnar på er fina @DRacker, @vår2022, @seklart @pellerin som mött mig här i tråden. Som sagt så tar det lite tid att förstå hur det här fungerar så jag ber om tålamod om jag inte ger tillbaka direkt. Jag läser i trådar och tänker att jag ska avsätta tid för det här. Jag ska hitta en tidpunkt för det här på dygnet och ta till mig av all kunskap här finns.

Natten var okej även om jag hade svårt att somna och svårt att komma i djupsömn, det är nog inte många minuter i det stadiet inatt. Jag vet inte om det är någon mening att börja sova med klockan för att få veta. Det finns ju de som menar att det som är mätbart kan fungera motiverande?
Jag är beredd på att detta kommer att ta tid och det får det göra. Jag ska benämna saker för vad de är, sluta låtsas som om jag inte är orolig, inte har ångest, inte är rädd, inte upplever mig som ensam, inte har ett missbruk. Jag behöver beskriva vad jag känner utan att fastna i känslorna.

Imorse drömde jag mycket kort om en barndomsvän som flyttade när vi var ca 9-10 år till ett annat land. Vi brevväxlade sedan i säkert 2-3 år innan det rann ut i sanden. Jag har inte tänkt på henne på många år nu - jag visade aldrig sorgen över att mista henne. Tänk vad märkligt att tårarna kommer nu - efter så många år och ett besök i mina drömmar. Där ligger så mycket sorg i min uppväxt som aldrig fick benämnas, allt packades undan i tystnad för att så småningom falla i glömska.
Det är sista chansen nu om september 2022 ska innehålla den Första veckan utan alkohol. Jag tar chansen!

vår2022

@annacananda God morgon! Så började även min nykterhetsprocess. Jag släppte garden helt och öppnade mina känslor som legat packade långt där nere inom mig. Jag var sann och ärlig om mina känslor och lät dem komma fram. Gick hos psykolog och benade upp, fortsatte med processen själv. Det tar mycket tid och energi, men det är en investering i sig själv och sitt framtida liv. Det tar tid och måste få ta tid. Det handlar om ett helt liv som man levt och lever. Du ska inte prestera något för någon annan än dig själv, så vi finns tålmodigt här och stöttar dig så gott vi kan. Det har funnits mycket sorg i mitt liv som kommit upp och som nykter har det gått bra att hantera. Massor av känslor har vällt upp. Jag har genom processen kunnat försonas och känt medkänsla med mig själv, men även med andra. Det har gjort att jag kunnat gå vidare. Min process kommer att fortsätta livet ut, men nu är jag med och påverkar hur den ska utvecklas och hur jag vill ha det, i mitt liv.

När jag ”mötte mig själv” i början och även nu, försöker jag att nyfiket utforska mig själv och mina tankar/känslor. Det gör det hela mer intressant för att förstå varför jag känner och reagerar som jag gör. Det har även gjort att jag inte är rädd för allt som rörs upp. Sköt om dig och ta den tid tar, det finns ingen brådska. Kram❤️

Andrahalvlek

@annacananda Välkommen hit! Här är du bland vänner ❤️ Om du klickar på mitt namn kommer du till min profil och där hittar du mina två trådar. Den första heter ”Behöver all hjälp jag kan få” och den skildrar tiden 0-6 mån som nykter.

Den tråden är sprängfylld med tips på böcker, poddar, Youtube-klipp. Jag tror på det jag brukar kalla faktametoden. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta sig med nyktra argument. Det första halvåret ägnade jag typ motsvarande ett halvtidsjobb till att göra just detta jobbet. Utöver mitt vanliga heltidsjobb.

Men det har varit värt varenda minut av jobb. I februari har jag uppnått 3 år som nykter, tjoho! Det tillhör de bästa besluten som jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘