Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

PP

Och varmt välkommen hit Pi! Känner som du förstår inte att jag har några råd till dig direkt. Din historia är säkert inte så ovanlig, men här inne har jag nog bara mött någon tidigare som tagit återfall efter så lång tid. Du är så välkommen och jag hoppas Forumet kan vara till hjälp för dig. Personligen tycker jag det ska bli väldigt spännande eftersom jag själv nu har ett par års nykterhet i bagaget. Ser fram mot det du kan berätta om vad som sker allt eftersom vi håller oss från drickat. Förmodar att du har någon form av stöd nu i början? All kraft för det första tiden!

//PP

Det är lite svårt att förstå hur/var man ska klicka/skriva för att använda forumet. Därför skrev jag till hemsidans support och ställde några frågor om detta. Men tydligen är det ingen bemanning på support, för det kommer inget svar. Så man får väl mixtra och testa själv.

/Pi31415

Tack för att du hälsade mig välkommen PP.
Nu är jag inne på 4:e dagen utan A. Abstinensen med skakningar och kramper är över. Ångesten kvar, samt ett stresstillstånd som gör sömnen nästan omöjlig.
En hemsida som förklarar hur hjärnans funktioner förvrängs vid alkoholberoende:
https://www.drink-less.com/se/vill-du-hjalpa-nagon/alkoholberoende-vad-…

Nu har jag också lärt mig hur man kommenterar på forumet.
Men vad innebär knappen "Besvara" i varje kommentarsruta?

/Pi31415

Jag tänker tillbaka på när jag varit utan alkohol i 1,5-2 år, under mitt 16 års långa uppehåll. Då fick jag uppleva en rofull trygghet gentemot alkohol. Oavsett situation, humör, trötthet eller miljö, så kände jag aldrig några behov av att börja dricka igen. Och kände jag någon gång ett litet sug, så såg jag till att aldrig ”sträcka ut handen efter det första glaset”. Det var underbart. Och detta ”tillstånd” varade år efter år.
Jag känner intensivt att jag väldigt gärna skulle vilja få uppleva detta igen.

Men varför i all världen började jag dricka efter 16 års uppehåll?
Ja, jag drabbades inte helt plötsligt av ett våldsamt sug efter alkohol och sprang till bolaget 10 minuter före stängning och köpte en flaska och drog i mig!
Nej, istället funderade och tänkte jag länge och väl över om jag eventuellt skulle kunna (våga) prova att dricka. Jag vägde för- och nackdelar samt risker mycket noga. Jag hade ju en gång tidigare haft ett längre uppehåll, provat att börja lite försiktigt, men det hade gått åt fanders efter 1-1½ års måttligt drickande. Så, skulle inte den erfarenheten kunna avskräcka mig från att prova samma sak igen?
Jo, fast jag ansåg att jag hade bättre förutsättningar att avbryta alkoholanvändningen om det inte fungerade. Jag ansåg mig vara mentalt bättre rustad, ha betydligt mer erfarenheter, vara mer ”utvilad” från alkoholen (16 år är så otroligt mycket mer än 3 år). Att jag ansåg mig mentalt bättre rustad beror på att det hade krävts en betydligt större mental vilja att kunna släppa alkoholen den andra gången än den första. Självklart eftersom jag var mer skadad av alkoholen, och ”hjärnan var mer kidnappad”. Så, jag borde kunna uppbringa en tillräckligt stor mental vilja en gång till om jag misslyckades.

Där är jag nu! Jag ska kämpa för att det blir TREDJE GÅNGEN GILLT!

Med mina erfarenheter är jag 99% säker på att en människa som en gång varit alkoholberoende och lyckats sluta använda denna hemska drog, aldrig kan börja igen och tro att det går att måttlighetsdricka. Det kommer bara att fungera ett tag i början, men förr eller senare vinner alkoholen över viljan och förnuftet. Och då blir den nedåtgående spiralen brantare, man faller djupare. Gyttjan och dyn som man fastnar i kommer att vara segare att komma loss från. Om man kommer loss.

/Pi31415

Hjärtat

Tack för att du delar viktig kunskap!

Jag hade en person som var mig mycket kär, som idag inte finns ibland oss. Han firade din AA-födelsedag stort varje år. Blev över 40 stycken!

Varje födelsedag bjöd han in vänner och hade världens baluns, självklart utan alkohol. Jag frågade inte tillräckligt om hans liv och val medan jag hade tid. Jag förundras dock alltid över "vad är så märkvärdigt med nykterhet att det måste firas så".

Idag med de erfarenheter jag har och det jag läst här och på andra ställen förstår jag varför varje år (och dag) behövde firas stort. Mot slutet av hans långa liv, var hans hem fyllt av AA-vänner som stöttade in i det sista. Möten hölls i hans vardagsrum och på slutet i hans sovrum Han gick på möten en till två gånger i veckan i alla år. I början oftare.

Hans motto var "I could have missed it all!"

Önskar dig all styrka för att finna ditt välmående igen.

PP

Känner igen det där du beskriver att det blir svårare efter återfall. Mitt första riktiga försök att bli nykter gjorde jag hösten 2010. Det var svårt i början men ganska snart kom tankarna på att det egentligen varit hyfsat och att ingenting kunde bevisa för mig att det inte skulle kunna fungerat att socialdricka. TROTS att jag läst mycket här på Forumet. Någon månad kanske det fungerade (med en väldans massa regler och självdiciplin, sen var jag tillbaka i det som varit innan.,Det tog mig tre år att komma tillbaka till punkten för ett nytt försök. Så onödigt, så,otroligt onödigt. Känner även igen att det nu går ganska enkelt och att det är väldigt lite tankar på att jag verkligen skulle vilja dricka. Men allt som oftast uppstår situationer då jag får vara på min vakt.

Hoppas att dagarna framöver är drägliga för dig. Du grejar det säkert den här gången med. Tereligion nykter lördagskväll!

//PP

Tack Skytt och PP för uppmuntrande stöd.

I dag är det en vacker och härlig sommardag. En promenad i solen gjorde att ångesten lättade lite, och man känner att man vill ha tillbaka ett liv med ro och harmoni, utan alkohol. Det borde gå om man kämpar, och tar en dag i taget.

Sommarhälsning till alla som läser det här.

/Pi31415

Curt

Varför går du inte till läkaren och får medicin emot din ångest? Varför plåga sig själv?
Varför självmedicinera med alkohol?
Själv insåg jag att livet är inte till för att plåga sig själv!
Går och regelbundet till en AA grupp. //

Jag tror att problemet med alkoholberoende är betydligt mer komplext än att det går att lösa med några piller, Curt.
I så fall skulle väl inte det här forumet behövas. Ta ett piller, så är alla problem borta.

Ha en bra söndag Curt. Hoppas din kamp går bra.

/Pi31415

Curt

God morgon!
Gällande svaret på mitt sätt att lösa min oro och ångest!
Vill jag säga lycka till med ångesten, rastlösheten med mera.
Själv har sovit gott i natt inga nattmaror! Mitt liv är förkort för att bestå utav en massa obalans i mitt sinnes. Men var och en gör som de vill. //

Levande

Tänk att få ta del av din visdom och detta skall jag komma ihåg i framtiden. Jag är så full av beundran av din styrka och att du kan se det så klart.
Önskar dig all lycka och kloka val i framtiden

heueh

Tack för att du skriver. Och tack för din kommentar i min tråd. Jag håller med dig, vi har en hel del gemensamt. Jag har också tagit långa uppehåll och precis som du har återfallen inte varit stundens infall utan föregåtts av noggrant planerande och resonerande. Jag har varit väl medveten om vad jag gav mig in på, så även denna sista (?) gång.
Jag håller också med dig om att en alkoholist knappast kan gå tillbaka till måttfullt drickande, förutom min egen erfarenhet finns det tusentals andra alkoholister som kan intyga samma sak. Det får mig att känna stor sorg eftersom jag faktiskt tycker det där första glaset är så gott.
Snälla, fortsätt skriva, jag läser med intresse och eftersom jag är på min andra dag så följer jag dina framsteg och känner att det kanske finns hopp för mig också!

för att du önskar mig lycka till. Det är ju en av fördelarna med detta forum, att vi kan stötta varandra.

och ja, jag kommer att skriva mer. Men inte dagligen. Bra att vi har en del likartade problem med alkoholen, då kan vi stötta varandra.
Ta vara på dig.

När man försöker att leva ett nyktert liv får man utkämpa en mental kamp för att hålla sig nykter om man är alkoholberoende. För att stärka sin mentala kraft, delar jag upp den hjälp man behöver i en inre och en yttre hjälp. Med yttre avser jag då allt tänkbart som är positivt och som finns utanför den egna kroppen såsom AA, nära anhöriga, vänner, samtalsterapeuter, detta forum (som är fantastiskt), etc. etc.
Jag kommer främst att skriva om den inre hjälpen, och helt utifrån hur jag ser på det, och med mina egna upplevda erfarenheter.

Utgångspunkten är att man i början på en nykter period kanske tror att:
”Jag bör undvika att tänka på alkohol” och ännu värre
”Jag är rädd för att drabbas av suget efter alkohol”.

Vi människor är komplexa levande varelser, med tankar, minnen, behov, drifter, etc. Allt detta finns inom oss, i det egna jaget. Om man försöker undvika att tänka på en viss sak eller företeelse, medför det bara att man påminns mer om det, och dessutom komplicerar sina tankebanor och tröttar ut sig. Alltså, skulle det dyka upp en tanke eller minnesbild av alkohol, så låt det göra det. Jag kan inte bli berusad av att råka tänka på alkohol.
Men om jag drabbas av suget då? Går jag inte under då? Jo, kanske om jag innan gått och varit rädd för att det ska komma, och är mentalt oförberedd eller försvagad. Men om jag istället inser att det är en naturlig process som sker inom mig för att jag tidigare har använt alkohol, och att jag inte kan undvika detta sug. Det är inte det som sker inom mig som jag ska motarbeta. Jag ska inte föra ett mentalt inbördeskrig mot mig själv, utan jag ska till varje pris se till att det inte kommer in alkohol i mig. Och det finns en enkel lösning på det: Jag sträcker inte ut handen efter det första glaset.

Man ska alltså inte slösa energi genom att bråka med sig själv, utan spara och använda den till att hindra handen från att nå glaset.

Dessa tankeprocesser, och liknande, för att stärka sig mentalt i kampen mot alkoholen, kallar jag för den inre hjälpen.

I slutändan är det alltid jag som måste se till att jag inte börjar dricka igen.

Ungefär som jag beskriver tankeprocesserna här ovanför tänkte jag i början på mitt långa uppehåll på 16 år. Och när jag drabbades av det första suget efter alkohol så tänkte jag ungefär ”ja, men detta är ju något naturligt som sker inom mig, och jag är beredd, jag ska inte sträcka ut handen efter glaset”.
Det kändes bra. Jag hade ett mentalt vapen. Men man måste självklart hela tiden vara på sin vakt. Ibland är det svårt. Men samtidigt blir man lite starkare för varje gång man vinner över suget.

När jag får suget efter alkohol, ska jag vara mentalt förberedd och säker på min sak: Jag sträcker INTE ut handen efter det FÖRSTA GLASET!

Jag skriver detta både för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa och komma ihåg, för att stärka mig själv, men också ifall någon annan kan ha nytta av mina tankar och erfarenheter.

/Pi31415

PP

Med den insikt du levde i under alla dessa år, hur och på vilket sätt gick det till när tankarna kom tillbaka att det trots allt skulle fungera?Varför blev det plötsligt "viktigt" igen att kunna dricka med måttligt? Ja, kanske omöjligt att svara på men det är en tankar som snurrar när jag läser och som jag har svårt att släppa i mina egna fundringar. Det har säkert bara med min oro för att själv råka ut för samma sak, men som jag just skrev i min tråd måste jag ju hantera detta själv. Men utbytet är värdefullt. Fint att du har hittat hit.

Fortsatt styrka på den nyktra vägen!

//PP

det var intressanta frågor. Som väcker flera funderingar.
Alkoholen är ju mångsidig, och kan i små mängder ge behaglig avkoppling och njutning. Kanske var det någon längtan efter dessa känslotillstånd. Jag beskriver i #5 hur jag funderade, som jag minns det idag. Det som slår mig är; om man väl börjar tänka tanken på eller överväga aldrig så lite att försöka börja dricka, och då i måttliga mängder, redan där triggar igång något som gör att man är "tvungen" att börja. Alltså att man hamnar i ett mentalt underläge till ett undermedvetet sug. Man tycker att man har kontroll och gör avväganden, men ett frö är redan sått.
Jag kan inte resa tillbaka i tiden och testa. Men om det skulle vara så, överväg aldrig om du kan börja umgås med herr A igen PP. Var bestämd och säker på att du vill fortsätta nykterheten.

En tanke som slår mig. Finns det överhuvudtaget någon som varit alkoholberoende (alkoholist) och som klarat vara nykter hela livet ut, på första försöket?
Eller har det krävts flera försök?

Intressant, och skrämmande, DN-artikel du länkar till på din tråd PP. Att stress utlöser återfall. Jag har ett stressigt arbete.

/Pi31415

konstnären

Har läst dina inlägg 2 ggr nu. Vid mina återfall är det nog så att jag undermedvetet har förberett mig på en dryckesperiod. Blir lite skakig av dina ord att du varit nykter i 16 år och att det inte tog lång tid att falla. Jag har nu återvänt till livet efter en runda nere i träsket. Det är ju så här jag ska leva. Ska tänka på dina ord, ÖVERVÄG ALDRIG OM DU KAN UMGÅS MED ALKHOL IGEN. Jag kommer att bära med mig dessa enkla ord nu. Förresten välkommen hit, själv är jag ett gammalt inventarie här.
Fin kväll till dig
Konstnären

Konstnären för ditt välkomnande. Fint att vi kan stötta och pusha varandra här på forumet. Hoppas du kämpar och klarar att hålla dig långt från träsket framöver. Ha en bra dag.