Viktigast först, oavsett märkliga valutgångar och pappa som fortfarande är mycket dålig.
Jag stavar mig igenom tillvaron med försök till att vara i nuet och att jobba hårt.
Kram på er

skriver så lugnt och sansat, kan man säga avkopplande ? Jag blir lugn i mig själv när jag läser din text, tack för att du delar dina tankar !

Det är alltid tråkig med föräldrar som går bort, självklart, men när mina gick bort var jag aktiv alkis och hade inte förmågan att sörja på ett naturligt, renande, sätt. Det är ett fortgående handikapp som jag lider av än idag och som jag inte verkar kunna ta mig ur. Nu är det så länge sen de gick bort, min mor för över 30 år sen, men jag går fortfarande från graven med tårar i ögonen men det kanske är ett friskhetstecken ? Om din far nu inte klarar sig så låt sorgen ta sin tid och tryck inte bort något !

Kram <3

Så glad jag blir av dina ord. Jag känner mig numera lugn för det mesta även om jag på insidan kan känna mig jagad jobbwise.
Har tänkt mkt de senaste dagarna på att det skulle vara mig främmande att dricka nu. Det känns som ett ämne eller tillstånd som inte hör till sorg (men som väl alldeles för ofta förknippas med det)
De två senaste dagarna har jag varit som lite genomskinlig, som att gråten legat nära och det har varit och är helt okej.
Märker att jag har så svårt att prata med t om nära vänner i det här tillståndet, har autopilot på där jag alltid måste Ta Mig Samman. Torka av händerna på förklädet och torka av tårarna och liksom vara redo och vad har du på hjärtat?
Jag är inte van att ta plats med mina känslor. Jag övar verkligen men har stängt av alla samtal från vänner som hör av sig, jag vet av omsorg men jag vet inte riktigt hur man gör i en sådan situation.
Kanske är det lite det som Kavrldun beskrivit tidigare, svårigheten att vara med andra när det är svårt.
Att be om hjälp är svårt. För den som inte är van. Klarar-allt-människor häller upp ett glas istället. Kvar är fortfarande att våga fråga; kan du hjälpa mig? Det här klarar jag inte ensam.
Mysterierna är många på det här havets botten där jag dyker ner ibland.
Tack alla som finns här! ❤️

Vilken bra beskrivning. Precis så är det. Och när en klarar-allt-människa faller ihop låser man in sig. Ingen annan ska få se hur dåligt man mår.

Man vill inte lasta någon annan, alla har ju fullt upp med sitt liksom. Man vill inte heller prata om det, då finns ju risken att man börjar gråta. Tänk om man inte kan sluta?

Minns så väl den kuratorn som två månader efter min yngsta dotters födelse frågade om jag hade sörjt det friska barnet som jag trodde att jag hade haft i magen. Va? Så kan man ju inte säga! Det vore ju som att förneka den dotter som fanns och levde, fast hon var väldigt sjuk. Tyckte jag.

Kuratorn fortsatte och fortsatte ”peta” på mig. Hon sa att jag i nio månader hade burit på en dröm, som sedan visade sig bli en mardröm. Och den fina drömmen är viktigt att sörja, för att man ska kunna ta till sig det nya fullt ut.

Jag började förstås gråta. Hulkgråta. Jag som tyckte att jag hade gillat läget och återfått fotfästet hade ändå så mycket gråt inom mig. Efter en stund kändes det mycket bättre. Klumpen i magen och halsen lättade på trycket lite.

Efter det har jag aldrig hindrat mig själv från att gråta, när det väl är på väg. Problemet med alkoholen var att den i princip tog ifrån mig förmågan att ens ha nära till gråt. Jag var torr-ledsen. Utan förmåga att lätta på trycket.

Jag hoppas innerligt att jag har återfått den förmågan nu, även om jag inte haft anledning till att gråta de senaste månaderna. Jo, när jag blir rörd gråter jag.

Jag hoppas lika innerligt att din pappa snart blir bättre och att ni snart får träffas. ”Nu är inte alltid”.

Kram ?

Så skönt att du kan utrycka dig här på forumet. Här ska man verkligen inte ta sig samman. Det här stället är ens paus. Här får vi faktiskt gråta ut och vara alldeles nakna i våra känslor. Men det är väldigt skönt att vara sitt jag bland vänner och nära. Tillåt dig, tillåt dem att få vara dig nära.
kram

Så är det @joyo, för mig är det tryggt här och både du och @andrahalvlek, vi har ju följts åt ett tag, vi och ett fint gäng här som alltid har öppet för fler, aldrig fullt här.
Det är snällt var en än vänder sig på forumet. Vänligt och varmt och med många liknande erfarenheter.
Jag är otroligt tacksam över att tunga dagar som idag inte innebär något sug efter alkohol. Slåss inte där mer, eller inte just nu iallafall.
Jag hade en period innan jag klev över hit- inte att jag övervägde att dricka- men att blicken började irra runt långt fram i tiden, och lite ofokuserad.
Men nykterheten känns som något att hålla takten till.
Det krävs koncentration men när man får stegen rätt- så är det inte svårt.
Mina perioder av något annat kan liknas vid just att hamna i otakt.
Att komma tillbaka till den självklara känslan är som att knäppa en fin blus som faller som tung siden över bröstet. Som vackra skor, fast utan klack för det orkar jag inte, men som stövletter med chunky stadig sula och lite högre skaft.
Mitt intresse för kläder ska väl ha nån nytta mer än att kosta pengar, men så mycket lust det också är, för mig. Idag tog jag klänning över jeansen, det är fint.
Pappa sover nästan bara.
Jag har bestämt mig för att de fina sjuksköterskorna och läkarna har varma händer och tonfall som känns som de snällaste i världen.
Jag är nykter idag om jag missade skriva det. Tacksam över livet som öppnade luckan och den hemliga gången genom skogen till gläntan här. Kram ?

Vem hade trott det (eller iaf inte jag) när jag började.
Tänkte att jag skulle nollställa mig med tre månader nykter, samt att bevisa för mig själv att jag inte skulle behöva sluta helt.
Det var nämligen mitt mardrömsscenario.
Så mycket i mitt liv satt fast i hårt knutet snöre till mina vinglas.
Det var- tänker jag i efterhand- som min tideräkning. Så sorgligt att tänka på, att jag inte hade någon som helst insikt om vilka fördelar ett nyktert liv innebär.
Idag rullar ju livet verkligen på. Jag lever i en ny vardag lite grann, men förutom corona och nytt jobb är andra saker sig lika. Det blir stökigt och jag måste städa. Jag blir trött och måste vila. Jag äter mer godis och mer glass. Min hy är bättre, min vikt har gått ner. Krångliga relationer rätar ut sig men inte över en natt.
Så om nån läser det här och känner sig otålig, så vill jag säga att tålamod är bra att ha med sig.
Sen går det att sörja massa olika saker. Om en känner för det. Det viktiga är att hålla dörren stängd och reglad. Gå inte dit, var inte där, där du utsätter dig för risker.
Var bestämd mot dig själv. Var hundra procent säker på att det är du som äger ditt liv. Det är viktigt.
Jag är som några av er vet inte en vän av självhjälpsböcker och dito tips. Men i det här fallet. Står jag helt stadigt i den insikten.
Kram alla som läser, skriver, delar. När en väl landat i insikten om att äga sitt liv, är forumet en ledstång som jag inte skulle klara mig utan.
Ha en fin fredag! ?

Hurra för dig idag! ?????????????????????????

Tårta, choklad och drink får du av mig! Drinken är förstås alkoholfri ? Jag köpte tonic idag förresten. Tror du brukar dricka det? Med smak av lemongrass/mint och grapefrukt/något mer jag glömt. Spännande.

”Var hundra procent säker på att det är du som äger ditt liv.” De orden bär jag med mig in i helgen!

Kram ?

Jag har nu nästan slutat med a-fria systemvaror, men har utvecklat starkt gillande av Tonic light, så jag tackar för gårdagens drink @ah!
Chokladen tar jag ikväll. ???

Idag har jag utlyst nationell dag för att göra absolut ingenting.

De senaste veckorna har varit späckade av jobb, barn och barnbarn, hund, renovering och däremellan mer jobb. Och pappa och hans sjukdom som inte blir bättre men ej heller dramatiskt sämre.
Idag är jag ensam hemma och jag har för avsikt att hedra ingenting-dagen fullt ut.

Jag kommer flytta mig mellan olika soff-hörnor.
Jag kommer att bli läsa en bra bok. Jag ska äta glass till kvällen och kanske något mer. Avocadosmörgås.
Jag ska blunda när helst jag känner för det.
Jag ska prata med min närmsta vän om dessa mina svårigheter att dela med mig av känslan av; sorg och maktlöshet och om jag inte svarar betyder det; snälla ge inte upp hoppet om mig.
Ring igen.

Som alla dagar är jag också nykter idag. Jag och min man pratade om att jag inte riktigt får grepp om vilken sorts över-konsument jag var.

Han säger; du har ju alltid, alla år, varit så noga med att inte dricka något alls i jobb-sammanhang.
Och så är det.
Jag har inte hängt på låset på systemet.
Klarat så många situationer utan alkohol.
Men det gick att bli alkis ändå.

Tänk på det om du av en händelse dividerar med dig själv.
I dagarna är det ett år sedan jag missade en familje-middag pga så bakis.
Sen kväll julafton stukade jag ett finger.
Tre vardagskvällar av fem vande vi oss vid hämtmat pga sä mkt stress (eh...)och jag tog 1-2 glas väntvin, varje gång.
Sen tog jag ett eller två när jag kom hem.
Nykterheten har fått mig att räta på ryggen, ta itu med saker.
Det är inte så jag skrattar ihjäl mig varenda dag.
Helt klart finns det dagar då jag kan sakna min express-lane till avkoppling.
Men faktum är att verkligheten är rätt okej, även de trista dagarna. Jag är med den, vi har teamat ihop oss bra.
Pratade också med min man om att jag faktiskt vill slippa oroa mig för hur min kropp och hjärna påverkas.
Inte bara tex bröstcancer och även annan cancer har ofta koppling till alkohol-konsumtion. (Obs- jag pratar inte om individnivå utan större populationer.)
Förra veckan kom ny forskning som visar på tydliga samband mellan demens och hög a-konsumtion.
Man ska inte ta livsviktiga beslut utifrån rädsla. Men utifrån lust och vilja att leva. Så tänker jag.
Kram på er och förlåt megalångt inlägg. ??

Så fint att du tittar in här, och tack för grattis. Jag hänger med i din tråd men det har varit hektiskt några veckor här.
Livet är trösterikt, så känner jag varje dag (om man nu använder ordet så lite osäker) glad att du är här och läser! Kram ?

Biden/Harris, det var väl skönt att resultatet blev klart äntligen. Viktigt för oss på så vis att Parisavtalet kan återupptas. Men såklart mycket bra för alla, främst amerikaner.
Idag är det också fars dag.
Jag firar inte så mkt alls för jag har en dag av en del jobb framför mig. Måste hinna ikapp till imorgon.
Men främst fortsätter jag min vilsamma helg, utan måsten, viktigt just nu.
Önskar er alla en fin dag. Jag är nykter idag. Kram på er.

Jag har gjort ingenting denna helg. Bara vilat! Har inte hänt på flera år men kroppen; nej tyvärr idag känner jag inte för frisk luft utan bara pyjamas, bok och tidningar.
Så blev det. Vaknade tidigt med jobb i skallen och tur det.
Nu startar en intensiv vecka, första mötet kl 08 sen rullar det på.
Mysigt att vara i stan. Älskar idén om att bo högt uppe, som en koja i trädkronorna.
Jag är nykter idag, inget att diskutera. Kram måndagskämpar!

En dag utan rapport men jag var nykter igår och är nykter idag.
Den allmänna helgen för att göra ingenting alls gav mig energi och tillförsikt.
Pappa fortfarande mycket sjuk. En dag i taget, som alltid.
Kram alla! ?

... rodde jag iland ett megaprojekt på jobbet (tänkte på dig @andrahalvlek!?) och när jag var klar kom livsglädje som en stor våg över mig. Trots allt jobbigt, trots läget vi alla lever under just nu, tröts sjukdom och ja- lite för mycket av allt- så genomfors jag av en sån stark levandekånsla där över spagetti och köttfärssås som min man hade lagat (jag handlar, han lagar numera) över tända ljus, över att jag kämpat mig igenom ett mastigt beting, över att jag ska vara ledig länge i jul, att jag har ett jobb jag gillar.
Att mitt barnbarn lärt sig räkna till hundra på engelska.
Att min minsta lilla unge växer, kan snart sitta.
Ja alla tecken på att livet pågår med oförminskad kraft. Också.
Jag var nykter igår (hann inte annat) Jag kommer vara nykter idag, det är fredag, det är landet och städa. Jag älskar det, att vara i rörelse i kontrast mot mina stillasittande timmar vid datorn.
Hoppas ni alla vaknar till en dag med snällt anslag idag.Kram ❣️

Det är ordet som beskriver dina inlägg. Oftast. Balans är ett annat.

Tack för ditt (positivt) lågmälda sätt att beskriva ditt numera nyktra liv. Jag är säker på att det hjälper fler än bara mig. På sikt.

Kram ?

Den känslan när man rott ett större projekt i hamn är magisk. Nu blev jag inspirerad att slutföra tre mindre projekt idag. Som jag prokastrinerat en hel del. Skön känsla att ta med sig in i den lediga helgen. Trots coronahelvetet, trots regnet.

Kram ?