av Se klart

Se klart
fre, 2020-12-11 - 23:06

Det var ett bra ord för fylle-problem @jullan, som att gå ut från en offentlig toalett med en toapappersrulle i skämmigt släptåg...
Saffransbullar och bröd- check.
God middag och en miniflaska Nosecco. Ytterst ovanligt nu för tiden. Tycker att det finns nån mikro- liten förnimmelse av sug eller ”mer”, gammal vana, så jag är mycket restriktiv. Annars har december aldrig varit så mkt fest för mig (många småbarnsår och lucia-morgnar alt tonåringar ute på stan) och just julafton har varit återhållsam förutom de senaste åren. Något år ”klarade” jag mig genom att gå och lägga mig tidigt. I efterhand tänker jag att jag betraktade mig som personal, kunde inte umgås.
Jag ser oväntat fram emot årets helger trots pandemi-tid. Och jag upplever egentligen ingen saknad efter alkohol längre. Jag känner starkt att jag har så mycket mer liv- eget liv- bortanför de strandade fartygen av halvfylla.
Nu straxt sova, godnatt ?

Se klart
lör, 2020-12-12 - 20:29

Idag har jag julbakat som om det inte fanns en morgondag. Märker hur mkt lättare jag har att bli engagerad i nya saker, och har mycket energi. Dock är det kaos i hemmet som inte går att åtgärda pga väntan på en eller annan hantverkare så jag har verkligen haft en dag att bearbeta min fobi för röra. Vilket i sig är parodiskt, att jag haft sån ”ordning” på utsidan men så rörigt på insidan, under många år. Återkommer ofta i tankarna till hur jag har orkat. Mer tid över nu, och när jag inte håller på med diverse projekt så tar jag det rätt lugnt. Försöker hitta lust till att göra det jag gör, och komma bort från måsten.
Jag brukar aldrig baka speciellt mycket till jul, är egentligen ingen storkonsument av söta saker, har alltid sagt att jag hellre tar en bit ost men det vet ju alla här vad det betyder.
Dechiffrerar mig själv dag för dag, nykter utan några umbäranden kring det. Nu en sen middag. I röran. ?

Charlie70
sön, 2020-12-13 - 09:35

Ett kaosigt hem är verkligen det värsta som finns. Jag är ingen pedant men älskar att ha lite ordning och reda, hyffsat rent och framförallt veta var grejerna finns! Det där med en bit ost känns igen. För ganska många år sedan fick jag en remiss till en stressklinik. Efter utredningen där (de kom fram till att jag inte platsade) så skrattade psykologen gott åt att jag var den första han stött på som hanterade stress med excesser av brie och camembert. Sedan många år köper jag inte hem den typen av ost längre. Ser dock alltid till att ha en juste parmesan i kylen. Den kan jag karva på när ostsuget kickar in.

Kram!

Se klart
sön, 2020-12-13 - 10:48

@charlie det är ju nästan inte en ost utan livet. Särskilt som jag nu mest bor på landet långt från saluhallar så funkar parmesan som guldkant till allt.
Annars blir det inte så mkt ost, förlorade lite mina cravings i takt med nykterheten. Idag jobbar jag med köttbullar och revbensspjäll... och ska kanske kanske få lite ordning här hemma också. Njut av lucia!

Se klart
mån, 2020-12-14 - 21:23

Röjde hela söndagen, mannen spikade i renoveringen.
Snart klara, tålamod, som jag får öva.
Försöker vara här och nu.
Tycker att mörkret är helt okej.
Jag har haft det mörkare.
Längtar mycket efter barn och småbarn som jag träffat så lite denna höst och vinter. Har inte vågat då pappa varit så sjuk att jag varit rädd för minsta snuva. Även om jag inte får hälsa på, så tänker jag att jag behöver vara frisk och stark.
Mitt minsta barnbarn är ju en riktig bebis nu, inget spädbarn. Det känns sorgligt att vi setts så lite, men jag är knappast ensam om såna umbäranden, mest att livets första månader är så fint att få vara med om på nära håll.
Dagarna forsar förbi nu.
Försöker tänka tillbaka till för ett år sedan men minns inte just de här dagarna. Jag vet att jag var trött som alltid när julfester och sista jobbstressen avlöst varandra.
Men en tanke har funnits i mitt huvud de senaste åren.
Och den är ungefär: jag är inte klar än.
Kanske har det rört jobb och karriär mer än livet men helt klart hade jag rätt- jobbet känns mindre viktigt i sammanhanget. Men livet.
Jag var inte klar. Jag är inte klar.
Jag är i en ganska liten båt i en ganska strid ström, men jag styr och ror och har fart. Det är väl själva essensen av alltihop, om det nu finns någon. Kram på er. ?

Andrahalvlek
mån, 2020-12-14 - 23:52

Du ligger ju några år före mig men jag känner också väldigt tydligt att en ny fas i mitt liv står i farstun och stampar. Tiden efter barnen. Yngsta dottern flyttar ju april - om allt blir som vi vill. Jag hade tänkt dela tiden efter barnen med en man. Resa, gå på teater och konserter, äta och dricka gott och bo på hotell ofta. Det var vad jag hade tänkt mig ? Jävligt ytligt kanske, men jag ligger liksom väldigt mycket på minus när det gäller sådant, och jag älskar wow-känslan ?

Sen kom min nykterhet som en oväntad skänk från ovan, och med den slutade jag fiska i dejtingträsket helt. Gjorde mig av med två beroende på en gång. Två beroenden som jag inte saknat en minut sen dess faktiskt.

Sen kom Corona och resande, teater och konserter blev en ouppnåelig dröm blott. Jag tror att det tar evigheter innan sådant blir sig likt igen. Kulturarbetare skolar om sig till vårdpersonal istället kanske. Och flyga utomlands kändes redan innan Corona tveksamt för min del av klimathänsyn.

Så nu vet jag inte riktigt vad som ska ske när tiden efter barnen tar vid. Det enda jag vet är att det generellt inte brukar bli sämre. Jag har aldrig ångrat ett beslut. Vägen till beslut är allra svårast, sen är det bara att köra. Det får ta sin tid helt enkelt. Livet är ett megastort pussel att lägga. De bitar som till synes passade ihop, passade visst inte alls. Jag får tänka om, tänka nytt. Men jag har ingen brådska, det får ta den tid det tar. Tålamod.

Kram ?

Se klart
tis, 2020-12-15 - 16:14

Ja @andrahalvlek det är verkligen en ny fas när barnen flyttar, för mig var det smärtsamt trots att både restauranger och resor stod till buds. Var inte någon enkel övergång. Det har tagit tid att landa och nykterheten är väl det där när flygplanet står helt still och man får knäppa upp säkerhetsbältet...
Jag ångrar inte heller något men jag var inte beredd på vad det skulle innebära när barnen flyttade. Nu har jag på så många sätt fått ett bra liv, (hade kunnat sluta i katastrof) men det gjorde inte det.
Jag vill ju inte ”varna” men mer att reaktioner- både positiva och negativa- kan vara oväntade.
Jag trodde inte jag skulle känna så mycket mening med livet som jag gör trots att inga barn behöver mig för sin överlevnad... men apropå pussel så hr jag pusslat ihop en ny mening, den ligger mer i nuet än sen. Jag upplever också en stark vilja att leva och att finnas, även de dagar som inte är så roliga. Make each day count, jag jobbar på det! Kram ?

Torn
tis, 2020-12-15 - 21:09

Jag ligger ju ytterligare några snäpp efter er när det gäller utflugna barn. Men kan tänka mig att det känns ovanligt och säkert vemodigt när de flyttar. Men man lever ju vidare i sina barn liksom, och barnbarn osv, hur långt de än flyttar. Livets mening enligt mig, och det känns tryggt.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-12-15 - 21:26

Jag led alla helvetes kval när äldsta dottern flyttade för fem år sedan. Jag grät halva hösten. Men nu finner jag en enorm glädje i den vuxenrelation som vi har byggt upp, så det känns mer än okej nu ? Till våren är det andra gången - och jag tänker att allt man övar på blir man bättre på.

Den här gången måste jag dessutom vara hundra procent positiv till flytten. Yngsta dotterns tillvänjning blir svår nog ändå. Men vi reder det, precis som allt annat vi gått igenom tillsammans.

Fick telefonsamtal idag och blev erbjuden en lägenhet till dottern i LSS-boendet som vi hoppats på. Inflyttning 17/4. Tackade ja på stående fot, vi skriver kontrakt efter nyår! Tjoho! ?????

Kram ?

miss lyckad
ons, 2020-12-16 - 11:05

Så ser det ut för mig när ”minstingen” 17 år har flyttat till egen lägenhet, men vill komma till mamsen ibland på loven..Först började jag vänja mig, började gilla att rå mig själv..Så dyker han upp igen..Tar ett tag att vänja sig..Jag har nämnligen tagit över hans stora rum..Då flyttar jag in i gästrummet, och han tar ”sitt” rum..Det brukar vara blandade känslor när han åker till sitt igen..Av någon anledning så har dagens ungdom med sig skärmar, sladdar, lådor, boxar och annat som ska läggas ut i huset..Jag är lite ”allergisk” mot sladdhärvor..Hade varit skönt om allt var trådlöst..?..Men är så glad och stolt över min ”lille”som har 44 i skor!! Tiden går fort..??..Fint med små barn-barn Se Klart..Jag har inte träffat vårt nyförvärv än..En liten Norsk gutt på 7 veckor..Det känns lite trist..Tur att det finns Face-Time..??

Andrahalvlek
ons, 2020-12-16 - 15:50

Jag har bestämt mig för att bo kvar här minst ett år efter att dottern flyttat. Hennes rum får stå orört. Hon behöver den tryggheten att falla tillbaka på. Kanske. Hon är ju väldigt inrutad i sitt tänk, så det är svårt att veta hur hon kommer att reagera. Bo varannan vecka hos mig och sin pappa har hon fixat galant sen hon var 15 år, nu är hon 21 år.

Hon var från början stenhårt fokuserad - nu är det mammavecka! Eller pappavecka. Jag tror att hon gillade variationen, och att vi orkade vara lite extra uppmärksamma på hennes behov varannan vecka. Äldsta dottern for mer illa av att jämnt känna sig ”på väg” mellan det ena hemmet och det andra. Hon älskar att bo i egen lägenhet, även om hon har sitt rum kvar hos sin pappa. Det finns nog inga knivskarpa gränser de första åren. Det blir som det blir. Det är en rätt chill inställning att ha till det mesta.

Kram ?

Se klart
tors, 2020-12-17 - 00:52

... jag har nog ofta tänkt precis som du skriver @torn att barnen är meningen (men inte all mening) med livet, och rent biologiskt är det väl så, men känner tillräckligt många barnfria som lever fina och bra liv, så jag är inte tvärsäker på något längre. Åldesgrej- man blir bara allt mindre tvärsäker ?
Däremot är jag helt säker på att vi också finns som avstamp för deras liv ut i världen, hur det än ter sig. Att de ska klara sig utifrån sina förutsättningar tänker jag- för någon kan det vara professor på Harvard och för någon annan.. ja kanske ett arbete som mer är motorn för att göra annat i livet.
Även om jag inte har det som du @andrahalvlek så vet jag hur det är med olika förutsättningar för att leva livet. Kakformerna för det är ju många. Bara att vi ofta är fyrkantiga i våra tankar.
Förstår din glädje för din dotter, och förväntan. Ett mega-mammajobb har du gjort.
Idag skulle vi inviga vårt delvis nya kök. Har sett fram emot det, läääänge. Hade velat ha det där glaset där och då men inte för att bli berusad utan för att jag inser att det ofta har varit alkoholen som givit mig paus i hektisk vardag. Jag dricker ju inte längre etc. Men att ta ett glas cola hade jag inte tid med.
Ja, man får mer gjort.
Men har varit hemskt dålig på pauser senaste veckorna. Det behöver jag komma till rätta med.
Avslutade med ett medel-gräl med min man. Han snarkar nu, för att göra allt extra glamouröst... nykter är jag i vilket fall, tvekar aldrig.
Kram ?

Pilla
tors, 2020-12-17 - 04:45

Vaknade tidigt och är här och kikar lite..
Jag gillar dina inlägg ,de är verkligen ärliga.
Ja du....det där "glaset" som svävar förbi i skallen på en.Det får väl gå sönder snart? detta vin pausande tog ju jätte mycket tid.Ofta fick jag inget gjort när jag startade en sån paus.
Ha en fin Torsdag och njut i ditt kök.
Kram Pilla

Se klart
mån, 2020-12-21 - 13:52

Oj, så mycket jobb mm det blev att ordna med för att alldeles snart kunna vara ledig. Som jag tidigare skrivit om är just julen ingen alkohol-stinn högtid (eller det var väl bara en tidsfråga...)
I helgen har jag då och då resonerat med mig själv då det uppstått några tillfällen av ”pusta ut” eller ”nu skulle det passat med...”
Jag jobbar då enligt två strategier.
1: medvetet tvinga tankarna att växla spår. Om tanke A är; vad det hade passat med ett glas framför brasan ikväll. Formulerar jag istället tanke 2, samt en bild för detta i hjärnan.
Tanken är en kopp te och en lussebulle, bilden är bricka och rykande kopp och förnimmelsen (blev förbannelse på autocorr) av att dricka det där teet, hur det smakar. Vad skönt det kommer att kännas.
Strategi 2 handlar om att alla tankar inte behöver ha ”lyckliga slut”. Jag behöver inte älska varje sekund av mitt nyktra liv. Men jag behöver förstå innebörden av det, och att det är ett beslut som ligger fast oavsett hur det känns. Det är ett beslut som ligger till grund för ett fungerande liv. Ibland tänker jag att det är som att acceptera en funktions-variation. Jag är en sån person som inte kan dricka, därför att jag alltför ofta dricker förbi punkten då jag har kontroll.
Jag ser oändligt mycket fram emot att få träffa mina barn i jul. Jag ska med glädje- ta tidiga morgnar och nog gå och lägga mig i hyfsad tid. Stressa lagom.
Är så trött efter den här hösten men jag springer mot mållinjen för första året med en massa stolthet i kroppen.
Solen skiner här, hade glömt att den fanns, hoppas även på er ?❤️

Andrahalvlek
mån, 2020-12-21 - 19:21

Hörde Annie Grace prata om just det. När man förbereder sig mentalt på en fest ska man se framför sig hur man kommer dit, avstår välkomstdrinken, ber om alkoholfritt vin, fokuserar på närvaro i samtalen, hur kul man har och hur hjärtligt man skrattar. Då är sannolikheten stor att det blir precis så.

Det misstaget många gör är att tänka på allt man INTE ska göra, ”jag ska INTE dricka välkomstdrinken eller stor stark till maten” osv. Men hjärnan förstår inte ordet INTE i de sammanhangen - hjärnan förstår bara ”bilderna” som man skickar till den.

För mig är det grundläggande barnuppfostran. Säg hellre till ett barn vad det får göra istället för vad det INTE får göra. Det är treåringen i skallen vi ska uppfostra ? Min yngsta men vuxna dotter har dessutom svårt med negationer, så jag har verbalt i alla sammanhang vant mig av med ovanan att använda negationer.

Att tänka på det som en funktionsvariation är också klokt. Att inte tåla alkohol är ärligt talat ett mycket litet funktionshinder i det stora hela.

Önskar dig en strålande fin och lugn jul tillsammans med dina nära och kära ❤️

Kram ?